De krigsartiklar som utfärdades av Karl XI den 2 mars 1683 kom att gälla ända till slutet av 1700-talet. De ersattes den 6 maj 1795 med nya krigsartiklar vilka dock upphävdes redan den 31 mars 1798 varefter nya utfärdades.Som högre instans i mål rörande krigsdomstol fanns generalkrigsrätten som instiftades 1683. Denna domstol upphävdes 1774 och motsvarande mål skulle därefter hanteras av krigskollegium. Den 14 mars 1791 inrättades krigshovrätten, men redan den 1 januari 1795 upphörde dess verksamhet. Krigshovrätten återinfördes dock 1797. Den utgjorde en andra domstol för krigsmakten till lands. Som första domstol fanns en krigsrätt vid varje regemente. Som högsta instans över krigshovrätten stod Konungens högsta domstol, inrättad 1789.Regementskrigsrätterna upphörde då armén var sammandragen. Istället förordnades s.k. divisionrätt, som ansågs som en överdomstol. Vid vissa tillfällen då hären var sammandragen och i fält, tillsattes generalkrigsrätt och ståndrätt. Regementskrigsrättens medlemmar utgjordes av en regementsofficer som ordförande, två kaptener, två löjtnanter, en officer av 1. graden samt en auditör.En auditör är en jurist som biträder en militär chef vid avgörande av allvarliga disciplinärenden och angående skyldighet att ersätta värdefull egendom som skadats eller försvunnit. Auditören skall lämna ett yttrande och blir genom detta medansvarig för beslutet. Regementschefen, dvs översten, skulle vara ordförande i regementskrigsrätten men i regel delegerades arbetet till en major. Endast de mer komplicerade eller stora målen framfördes till regementschefen. Regementsprofossen eller regementsfältväbeln var åklagare. Generalkrigsrätten var organiserad på ett liknande sätt som regementskrigsrätten men med fältmarskalken som ordförande. Generalkrigsrätten hade rätt att agera som Kungl. Majt. men kungen hade ensamrätt på att revidera domarna. Benådning var också ett ansvar ansvar för kungen.Den indelte soldaten stod egentligen både på krigsfot och fredsfot samtidigt. Detta innebar att han löd under både civila lagar och krigslagarna. I allt vad rörde tjänsten stod han under krigslagarna även då han fanns hemma på roten. För vissa brott kunde han dessutom dömas både civilt och militärt. Disciplinbrott såg man allvarligt på. Fylleri sågs ej med blida ögon. Vissa straff kunde utdelas på kompaninivå. Det var då en sak mellan kompanichefen och soldaten. Om däremot förseelsen gick vidare upp på regementsnivå och till översten så nedtecknades det i tjänstgöringsrullan och följde sedan soldaten under resten av hans tjänstgöringstid.Att smäda guds namn innebar dödsstraff, det är det första som sägs i krigslagen. Samma straff gällde vid rymning och ordervägran.Den militära bestraffningen kunde vara allt från dödsstraff till arrest, spöstraff eller gatlopp.Mer om Militärdomstolar
Gatlopp
Vid gatlopp ställde man upp 300 soldater fördelade på två led om 150 man vardera. Varje soldat i leden var utrustad med ett spö. Den dömde fick därefter göra ett antal varv i den gata som bildades mellan soldaterna och där varje soldat som han passerade slog honom med sitt spö.För att fullgöra ett varv i ett gatlopp måste den dömde gå både fram och tillbaka mellan leden av soldater och enligt regelverket skulle den dömde taktfast marschera medan han blev piskad av de uppställda soldaterna. Bilden till höger föreställer ett gatlopp. Foto Hans Högman, 2007. Armémuseum.Två underofficerare eskorterade den dömde för att förhindra att han ökade takten. Under tiden slog kompaniets trumslagare marschtakten på sina trummor. De uppställda soldaterna i leden var tvungna att ta i ordentligt med sina spön. Det var nämligen belagt med straff om man slog för löst. Straffet för detta var samma antal gatlopp som för den dömde.År 1777 kom bestämmelser om att prygel skulle ske med varsamhet. Men anledning härav utgick bestämmelser på regementena om att inte prygla någon av manskapet för andra brott än de, för vilka prygel var bestämt. De obehöriga prygelstraffen fortsatte dock och ännu på 1790-talet klagade rotehållarna att det blivit näst intill omöjligt att skaffa bra karlar och att rekryteringen försvårats pga. detta.På 1810-talet fanns följande straffskala för prygelstraff:•Fylleri: 50 prygel•Snatteri: 35 prygel•Uteblifande under marsch: 25 prygel•Sturskhet mot befälet: 16 prygel•Uteblifande efter tapto: 5 prygelPrygel utdömdes i par och ett par innebar tre slag.Bilden till höger visar en soldat som bestraffas med prygel. Foto Hans Högman, 2007. Armémuseum.År 1795 infördes ett nytt straffredskap, den sk. "niosvansade katten". Den bestod av 9 stycken 22 tum långa och 1,5 linje tjocka snören med tre knutar på vardera, fästade vid ett 18 tum långt och 1 tum brett skaft.Enligt 1798 års krigslagar fanns följande straffarter: arkebusering, halshuggning och stegling, landsflykt, fängelse, hängning, fästning, gatlopp, spö, böter och offentlig avbön. För officerare och underofficerare fanns dessutom risken att minsta tjänsten, degradering och supension. Efter 1812 års bestämmelser förvandlades spöstraffet i allmänhet till prygel. Gatlopp och degraderingsstraffet togs bort. Civilrättsligt försvann gatloppet som straff redan år 1734."Emot Ett hvarf Gatulopp svarar Tjugo Prygel, och emot hvarje hvarf derutöfver Tio prygel".Som extra judiciella bestraffningar för manskap fanns även arrest i låst rum, fängelse i låst och mörkt rum, fängelse vid vatten och bröd samt prygel. För underofficerare fanns i princip samma straff med undantag av prygel. Officerare kunde få arrest i eget rum eller tält eller arrest vid högvakt eller lägervakt.Inom varje regemente fanns ett befäl som utförde bestraffningarna av soldaterna. Hans titel var regementsprofoss (regementsväbel). Till sin hjälp hade han 3 st profossdrängar. Profossen övervakade ordningen bland soldaterna, verkställde bestraffningar m.m. Profosstjänsten för gemena profosser avskaffades 1819. Tjänstegraden regementsväbel upphörde att vara en egen underofficersgrad år 1838.I början av 1600-talet fanns vid regementena en rättegångsväbel, en regementsprofoss samt 3 gemena profosser. Efter 1683 års avlöningsstater fanns vid regementena en regementsprofoss och 3 gemena profosser. Regementsprofossen kallades också regementsväbel. Både regementsprofossen och de 3 gemena profosserna var indelta på samma sätt som underofficerarna. Auditören hade efter stora nordiska kriget som regel 3 mönsterskrivareavdelningar till sin disposition.Regementsväbeln och profosserna erhöll enligt 1756-års beklädnadsstat beklädningshjälp från kronan till ett värde motsvarande en soldats rock, väst, byxor och hatt. Övriga persedlar skulle de betala själva utom för profossvärjan, som bekostades av kronan. Väbelns stav, profossernas gehäng, mössor och stridshammare kunde anskaffas med regementschefens medel.På bekostnad av enskilda kassan vid Södermanlands regemente anskaffades år 1773 vid regementet en väbelsstav försedd med silverknapp och silverbeslag och dessutom en del tillbehör med flera dekorationer till väbelns uniform. Profossernas uniformsrockar pryddes med "litsor", som 1774 var blåa för den profoss som fanns anställd vid Nyköpings kompani, Södermanlands regemente. Till mössorna hörde plåtar. Till regementsväbeluniformen hörde en bröstplåt eller bricka med konungens namnchiffer i guld och emalj.Krigsartiklarna från 1798, modifierade 1828, upphävdes i och med 1868 års krigslagar. Överkrigsrätten och fältkrigsrätten ersatte med tiden generalkrigsrätten respektive divisionskrigsrätten.Ledamöterna i en krigsrätt utgjordes av en regementsofficer som ordförande, två kaptener, en löjtnant och auditören.Auditören hade tidigare varit i tjänst under alla regementsmöten med numera endast när hans närvaro påkallades.Soldater som dömts till fängelsestraff avtjänades i regel detta vid regementet, men det hände även att de fick avtjäna straffet i ett länshäkte. Verkställande av straff på roten hade vissa olägenheter, isynnerhet vintertid, då oeldade lokaler inte kunde användas för detta ändamål. Ofta fick man då hyra lämpliga lokaler. Tillsynen av de fängslade utövades vanligen av befälet och 1866 fick varje underofficer, som övervakade arresterade soldater vars brott avtjänades på roten, 5 riksdaler för varje arrestant.För upprätthållande av ordningen på regementens mötesplatser fanns en officer kommenderad som jourhavande (vakthavande), vanligen en löjtnant eller fänrik. Regementsväbeln var direkt underställd honom. Vid Södermanlands regementes befälsmöte på Malmahed år 1817 var regementsväbeln kommenderad att varje kväll visitera alla krogar i Malmköping. De skulle vara stängda vid denna tid och fria från gäster och alla som befann sig på utskänkningsställena kördes ut. Om någon av gästerna tillhörde regementets underbefäl rapporterades de till majorsexpeditionen. Vid dylika visiteringar används regementsväbels sin stav som tjänstetecken. För att upprätthålla ordningen i köpingen under mötet beordrades 2 underofficerare och 4 korpraler beväpnade med gevär att vid tapto inställa sig vid regementsbyggnaden i Malmköping för att erhålla förhållningsorder.Vid 1835 års befälsmöte beordrades regementsväbeln att varje dag efter tapto med en patrull, bestående av en korpral och 2 vicekorpraler, patrullera i Malmköping för att visitera alla näringsställen och kvarter. Därefter skulle en muntlig rapport avges till adjutanten.Som tjänstetecken hade regementsväbelns förutom väbelsstaven även en bröstbricka (väbelsbrickan). Profossernas värjor ersattes med huggare mellan 1806 och 1809.Vid 1833 års lönereglering fick auditören 500 riksdaler i lön och vid 1875 års lönestat 1.420 kronor. Uniformsbestämmelser för auditörerna utfärdades flera gånger under 1800-talet. År 1847 fick de tillåtelse att bära vapenrock istället för frack.Auditörerna hade före 1837 underlöjtnants rang men fick detta år löjtnants rang. Vice auditören fick samtidigt underlöjtnants rang.
De krigsartiklar som utfärdades av Karl XI den 2 mars 1683 kom att gälla ända till slutet av 1700-talet. De ersattes den 6 maj 1795 med nya krigsartiklar vilka dock upphävdes redan den 31 mars 1798 varefter nya utfärdades.Som högre instans i mål rörande krigsdomstol fanns generalkrigsrätten som instiftades 1683. Denna domstol upphävdes 1774 och motsvarande mål skulle därefter hanteras av krigskollegium. Den 14 mars 1791 inrättades krigshovrätten, men redan den 1 januari 1795 upphörde dess verksamhet. Krigshovrätten återinfördes dock 1797. Den utgjorde en andra domstol för krigsmakten till lands. Som första domstol fanns en krigsrätt vid varje regemente. Som högsta instans över krigshovrätten stod Konungens högsta domstol, inrättad 1789.Regementskrigsrätterna upphörde då armén var sammandragen. Istället förordnades s.k. divisionrätt, som ansågs som en överdomstol. Vid vissa tillfällen då hären var sammandragen och i fält, tillsattes generalkrigsrätt och ståndrätt. Regementskrigsrättens medlemmar utgjordes av en regementsofficer som ordförande, två kaptener, två löjtnanter, en officer av 1. graden samt en auditör.En auditör är en jurist som biträder en militär chef vid avgörande av allvarliga disciplinärenden och angående skyldighet att ersätta värdefull egendom som skadats eller försvunnit. Auditören skall lämna ett yttrande och blir genom detta medansvarig för beslutet. Regementschefen, dvs översten, skulle vara ordförande i regementskrigsrätten men i regel delegerades arbetet till en major. Endast de mer komplicerade eller stora målen framfördes till regementschefen. Regementsprofossen eller regementsfältväbeln var åklagare. Generalkrigsrätten var organiserad på ett liknande sätt som regementskrigsrätten men med fältmarskalken som ordförande. Generalkrigsrätten hade rätt att agera som Kungl. Majt. men kungen hade ensamrätt på att revidera domarna. Benådning var också ett ansvar ansvar för kungen.Den indelte soldaten stod egentligen både på krigsfot och fredsfot samtidigt. Detta innebar att han löd under både civila lagar och krigslagarna. I allt vad rörde tjänsten stod han under krigslagarna även då han fanns hemma på roten. För vissa brott kunde han dessutom dömas både civilt och militärt. Disciplinbrott såg man allvarligt på. Fylleri sågs ej med blida ögon. Vissa straff kunde utdelas på kompaninivå. Det var då en sak mellan kompanichefen och soldaten. Om däremot förseelsen gick vidare upp på regementsnivå och till översten så nedtecknades det i tjänstgöringsrullan och följde sedan soldaten under resten av hans tjänstgöringstid.Att smäda guds namn innebar dödsstraff, det är det första som sägs i krigslagen. Samma straff gällde vid rymning och ordervägran.Den militära bestraffningen kunde vara allt från dödsstraff till arrest, spöstraff eller gatlopp.Mer om Militärdomstolar
Gatlopp
Vid gatlopp ställde man upp 300 soldater fördelade på två led om 150 man vardera. Varje soldat i leden var utrustad med ett spö. Den dömde fick därefter göra ett antal varv i den gata som bildades mellan soldaterna och där varje soldat som han passerade slog honom med sitt spö.För att fullgöra ett varv i ett gatlopp måste den dömde gå både fram och tillbaka mellan leden av soldater och enligt regelverket skulle den dömde taktfast marschera medan han blev piskad av de uppställda soldaterna. Bilden till höger föreställer ett gatlopp. Foto Hans Högman, 2007. Armémuseum.Två underofficerare eskorterade den dömde för att förhindra att han ökade takten. Under tiden slog kompaniets trumslagare marschtakten på sina trummor. De uppställda soldaterna i leden var tvungna att ta i ordentligt med sina spön. Det var nämligen belagt med straff om man slog för löst. Straffet för detta var samma antal gatlopp som för den dömde.År 1777 kom bestämmelser om att prygel skulle ske med varsamhet. Men anledning härav utgick bestämmelser på regementena om att inte prygla någon av manskapet för andra brott än de, för vilka prygel var bestämt. De obehöriga prygelstraffen fortsatte dock och ännu på 1790-talet klagade rotehållarna att det blivit näst intill omöjligt att skaffa bra karlar och att rekryteringen försvårats pga. detta.På 1810-talet fanns följande straffskala för prygelstraff:•Fylleri: 50 prygel•Snatteri: 35 prygel•Uteblifande under marsch: 25 prygel•Sturskhet mot befälet: 16 prygel•Uteblifande efter tapto: 5 prygelPrygel utdömdes i par och ett par innebar tre slag.Bilden till höger visar en soldat som bestraffas med prygel. Foto Hans Högman, 2007. Armémuseum.År 1795 infördes ett nytt straffredskap, den sk. "niosvansade katten". Den bestod av 9 stycken 22 tum långa och 1,5 linje tjocka snören med tre knutar på vardera, fästade vid ett 18 tum långt och 1 tum brett skaft.Enligt 1798 års krigslagar fanns följande straffarter: arkebusering, halshuggning och stegling, landsflykt, fängelse, hängning, fästning, gatlopp, spö, böter och offentlig avbön. För officerare och underofficerare fanns dessutom risken att minsta tjänsten, degradering och supension. Efter 1812 års bestämmelser förvandlades spöstraffet i allmänhet till prygel. Gatlopp och degraderingsstraffet togs bort. Civilrättsligt försvann gatloppet som straff redan år 1734."Emot Ett hvarf Gatulopp svarar Tjugo Prygel, och emot hvarje hvarf derutöfver Tio prygel".Som extra judiciella bestraffningar för manskap fanns även arrest i låst rum, fängelse i låst och mörkt rum, fängelse vid vatten och bröd samt prygel. För underofficerare fanns i princip samma straff med undantag av prygel. Officerare kunde få arrest i eget rum eller tält eller arrest vid högvakt eller lägervakt.Inom varje regemente fanns ett befäl som utförde bestraffningarna av soldaterna. Hans titel var regementsprofoss (regementsväbel). Till sin hjälp hade han 3 st profossdrängar. Profossen övervakade ordningen bland soldaterna, verkställde bestraffningar m.m. Profosstjänsten för gemena profosser avskaffades 1819. Tjänstegraden regementsväbel upphörde att vara en egen underofficersgrad år 1838.I början av 1600-talet fanns vid regementena en rättegångsväbel, en regementsprofoss samt 3 gemena profosser. Efter 1683 års avlöningsstater fanns vid regementena en regementsprofoss och 3 gemena profosser. Regementsprofossen kallades också regementsväbel. Både regementsprofossen och de 3 gemena profosserna var indelta på samma sätt som underofficerarna. Auditören hade efter stora nordiska kriget som regel 3 mönsterskrivareavdelningar till sin disposition.Regementsväbeln och profosserna erhöll enligt 1756-års beklädnadsstat beklädningshjälp från kronan till ett värde motsvarande en soldats rock, väst, byxor och hatt. Övriga persedlar skulle de betala själva utom för profossvärjan, som bekostades av kronan. Väbelns stav, profossernas gehäng, mössor och stridshammare kunde anskaffas med regementschefens medel.På bekostnad av enskilda kassan vid Södermanlands regemente anskaffades år 1773 vid regementet en väbelsstav försedd med silverknapp och silverbeslag och dessutom en del tillbehör med flera dekorationer till väbelns uniform. Profossernas uniformsrockar pryddes med "litsor", som 1774 var blåa för den profoss som fanns anställd vid Nyköpings kompani, Södermanlands regemente. Till mössorna hörde plåtar. Till regementsväbeluniformen hörde en bröstplåt eller bricka med konungens namnchiffer i guld och emalj.Krigsartiklarna från 1798, modifierade 1828, upphävdes i och med 1868 års krigslagar. Överkrigsrätten och fältkrigsrätten ersatte med tiden generalkrigsrätten respektive divisionskrigsrätten.Ledamöterna i en krigsrätt utgjordes av en regementsofficer som ordförande, två kaptener, en löjtnant och auditören.Auditören hade tidigare varit i tjänst under alla regementsmöten med numera endast när hans närvaro påkallades.Soldater som dömts till fängelsestraff avtjänades i regel detta vid regementet, men det hände även att de fick avtjäna straffet i ett länshäkte. Verkställande av straff på roten hade vissa olägenheter, isynnerhet vintertid, då oeldade lokaler inte kunde användas för detta ändamål. Ofta fick man då hyra lämpliga lokaler. Tillsynen av de fängslade utövades vanligen av befälet och 1866 fick varje underofficer, som övervakade arresterade soldater vars brott avtjänades på roten, 5 riksdaler för varje arrestant.För upprätthållande av ordningen på regementens mötesplatser fanns en officer kommenderad som jourhavande (vakthavande), vanligen en löjtnant eller fänrik. Regementsväbeln var direkt underställd honom. Vid Södermanlands regementes befälsmöte på Malmahed år 1817 var regementsväbeln kommenderad att varje kväll visitera alla krogar i Malmköping. De skulle vara stängda vid denna tid och fria från gäster och alla som befann sig på utskänkningsställena kördes ut. Om någon av gästerna tillhörde regementets underbefäl rapporterades de till majorsexpeditionen. Vid dylika visiteringar används regementsväbels sin stav som tjänstetecken. För att upprätthålla ordningen i köpingen under mötet beordrades 2 underofficerare och 4 korpraler beväpnade med gevär att vid tapto inställa sig vid regementsbyggnaden i Malmköping för att erhålla förhållningsorder.Vid 1835 års befälsmöte beordrades regementsväbeln att varje dag efter tapto med en patrull, bestående av en korpral och 2 vicekorpraler, patrullera i Malmköping för att visitera alla näringsställen och kvarter. Därefter skulle en muntlig rapport avges till adjutanten.Som tjänstetecken hade regementsväbelns förutom väbelsstaven även en bröstbricka (väbelsbrickan). Profossernas värjor ersattes med huggare mellan 1806 och 1809.Vid 1833 års lönereglering fick auditören 500 riksdaler i lön och vid 1875 års lönestat 1.420 kronor. Uniformsbestämmelser för auditörerna utfärdades flera gånger under 1800-talet. År 1847 fick de tillåtelse att bära vapenrock istället för frack.Auditörerna hade före 1837 underlöjtnants rang men fick detta år löjtnants rang. Vice auditören fick samtidigt underlöjtnants rang.
