Enhetsuniform började att införas på 1680-talet av Karl XI. Innan dess hade varje regemente haft sina egna uniformer i olika färger. Ännu tidigare, på 1500-talet uppträdde större delen av det inhemska krigsfolket i civila kläder, dvs. bondedräkt. De värvade soldaterna avlönades dock med både kontantlön och kläde. Under 1600-talet börjar dock tendenser mot enhetlig beklädnad. Men då det var upp till den enskilde att anskaffa blev beklädnaden inte så enhetlig. År 1655, under Karl X, bestämdes att varje landskapsregementen skulle ha kläder av en viss färg. På så sätt kunde olika regementen skiljas åt under strid. I Europa började man använda gemensam färg för varje truppslag. I Sverige tog man nu steget fullt ut och införde en enhetlig uniform. Denna process påbörjades 1687.
Karolineruniformen
Välkänd är karolineruniformen med gemensamt snitt, blå rock med gult foder. Vissa avvikelser förekom dock mellan regementen.Denna uniform kom att kallas den äldre karolinska uniformen. Den utvecklades men även förenklades under Karl XII (bl.a. pga ständiga nyuppsättningar av regementen) och kom att kallas den yngre karolinska uniformen.Karolineruniform m/1702.Under senare delen av 1700-talet började åter olikheter i uniformerna mellan regementena att uppstå.Den finaste uniformen kallades för linnémunderingen eller livmunderingen. Den förvarades i en låst kista hos rotemästaren tillsammans med andra fältpersedlar. De fick enbart brukas efter order, vanligen i fält eller vid högtidliga tillfällen. Vapnet förvarades dock på soldattorpet.Under tjänsten på roten användes en enklare uniform, släpkläderna eller släpmunderingen.Släpmunderingen var under äldre tid i regel vanliga drängkläder. Senare blev även denna uniform enhetlig. När livmunderingen var utsliten och en ny införskaffats fick den gamla tjäna som släpmundering.Det var roteböndernas ansvar att hålla med uniform. Efter 1858 tog staten över denna kostnad.Karolineruniformen bestod av rock samt väst av tyg eller skinn som nådde ned på låren. Snäva knäbyxor av skinn och långa strumpor som räckte ovan knäna. På fötterna skor med spänne. Skorna var raka och lika för höger och vänster fot. En del soldater skaffade även höga stövlar som officerarna hade.Vidare en halsduk och en rundskuren kappa. På huvudet bars en sk karpus. I början var det enbart officerarna som bar den berömda trekantiga hatten. Så småningom började även manskapet att bära den.På ryggen bars en ränsel med extra persedlar.Artilleriet hade grå kappor med blått foder och blå strumpor. Grenadjärerna hade speciella höga hattar med fram och bakplåtar.Se även Uniformer vid den svenska armén
Gradbeteckningar
Gradbeteckningar motsvarande de som används på dagens uniformer fanns inte förr. Däremot gick det att avgöra ett befäls grad, främst en officers grad, på uniformen och då främst på paradrockarna. Generalspersoner och regementschefer kunde fritt efter behag pryda uniformen med guldgaloner. Överhuvudtaget är de högre officerarnas uniformer betydligt mer påkostade. Kring halsen bar de även en förgylld ringkrage med kungens namnchiffer. Detta var ett befälstecken och användes från 1600-talets början fram till 1792.De var en slags motsvarighet till dagens brickor som dagofficeren bär och återinförs 1799 som just en symbol en vaktkommenderadDagbricka, officer 1799 officer. Ringkrage användes inte vid artilleriet eller vid kavalleriet.Bilden ovan till höger visar en ringkrage för officerare, sannolikt 1670-tal. Foto: Hans Högman, 2007. Armémuseum.Bilden undertill höger visar en dagbricka/vaktbricka för officerare från 1799. Dagbrickan finns på Södermanlands regementes museum, Strängnäs. Foto: Hans Högman.Kaptenernas uniformsrock var försedda med förgyllda knappar samt guldgalon på uppslag och ficklock. Uppslagen var dock inte lika breda som de högre officerarnas. Löjtnanter och fänrikar hade inga galoner och deras ringkragar var något enklare. Ofta styrde officerarnas ekonomi hur mycket de hade råd att kosta på uniformen.Underofficerarnas uniformer var enklare, hade tennknappar och galonerna var i de fall de användes i silver. Även korpralerna uniformer skilde sig från de menigas som fler knappar på ficklocken, broderade knapphål etc.Färgen på foder och strumpor var i regel blå för officerare och underofficerare.Ovanstående uppgifter om uniformernas utsmyckning gäller karolinerepoken.
Avsnittet “Yngre indelningsverket” är uppdelad på flera sidor:
Denna sida:
Foto: Hans HögmanBåda bilderna visar karolineruniformen modell/1702 för en menig infanterisoldat. Den högra bilden visar slängkappan.Uniformen är uppsydd i ett Alu-projekt för Södermanlands regemente och skett i samarbete med Armé-museum. Uniformen finns på Södermanlands Regementes Museum, numera Arsenalen.Uniformen är handsydd av Minna Ikonen, Anita Carlsson och Solveig Johansson, Strängnäs.
Enhetsuniform började att införas på 1680-talet av Karl XI. Innan dess hade varje regemente haft sina egna uniformer i olika färger. Ännu tidigare, på 1500-talet uppträdde större delen av det inhemska krigsfolket i civila kläder, dvs. bondedräkt. De värvade soldaterna avlönades dock med både kontantlön och kläde. Under 1600-talet börjar dock tendenser mot enhetlig beklädnad. Men då det var upp till den enskilde att anskaffa blev beklädnaden inte så enhetlig. År 1655, under Karl X, bestämdes att varje landskapsregementen skulle ha kläder av en viss färg. På så sätt kunde olika regementen skiljas åt under strid. I Europa började man använda gemensam färg för varje truppslag. I Sverige tog man nu steget fullt ut och införde en enhetlig uniform. Denna process påbörjades 1687.
Karolineruniformen
Välkänd är karolineruniformen med gemensamt snitt, blå rock med gult foder. Vissa avvikelser förekom dock mellan regementen.Denna uniform kom att kallas den äldre karolinska uniformen. Den utvecklades men även förenklades under Karl XII (bl.a. pga ständiga nyuppsättningar av regementen) och kom att kallas den yngre karolinska uniformen.Karolineruniform m/1702.Under senare delen av 1700-talet började åter olikheter i uniformerna mellan regementena att uppstå.Den finaste uniformen kallades för linnémunderingen eller livmunderingen. Den förvarades i en låst kista hos rotemästaren tillsammans med andra fältpersedlar. De fick enbart brukas efter order, vanligen i fält eller vid högtidliga tillfällen. Vapnet förvarades dock på soldattorpet.Under tjänsten på roten användes en enklare uniform, släpkläderna eller släpmunderingen.Släpmunderingen var under äldre tid i regel vanliga drängkläder. Senare blev även denna uniform enhetlig. När livmunderingen var utsliten och en ny införskaffats fick den gamla tjäna som släpmundering.Det var roteböndernas ansvar att hålla med uniform. Efter 1858 tog staten över denna kostnad.Karolineruniformen bestod av rock samt väst av tyg eller skinn som nådde ned på låren. Snäva knäbyxor av skinn och långa strumpor som räckte ovan knäna. På fötterna skor med spänne. Skorna var raka och lika för höger och vänster fot. En del soldater skaffade även höga stövlar som officerarna hade.Vidare en halsduk och en rundskuren kappa. På huvudet bars en sk karpus. I början var det enbart officerarna som bar den berömda trekantiga hatten. Så småningom började även manskapet att bära den.På ryggen bars en ränsel med extra persedlar.Artilleriet hade grå kappor med blått foder och blå strumpor. Grenadjärerna hade speciella höga hattar med fram och bakplåtar.Se även Uniformer vid den svenska armén
Gradbeteckningar
Gradbeteckningar motsvarande de som används på dagens uniformer fanns inte förr. Däremot gick det att avgöra ett befäls grad, främst en officers grad, på uniformen och då främst på paradrockarna. Generalspersoner och regementschefer kunde fritt efter behag pryda uniformen med guldgaloner. Överhuvudtaget är de högre officerarnas uniformer betydligt mer påkostade. Kring halsen bar de även en förgylld ringkrage med kungens namnchiffer. Detta var ett befälstecken och användes från 1600-talets början fram till 1792.De var en slags motsvarighet till dagens brickor som dagofficeren bär och återinförs 1799 som just en symbol en vaktkommenderadDagbricka, officer 1799 officer. Ringkrage användes inte vid artilleriet eller vid kavalleriet.Bilden ovan till höger visar en ringkrage för officerare, sannolikt 1670-tal. Foto: Hans Högman, 2007. Armémuseum.Bilden undertill höger visar en dagbricka/vaktbricka för officerare från 1799. Dagbrickan finns på Södermanlands regementes museum, Strängnäs. Foto: Hans Högman.Kaptenernas uniformsrock var försedda med förgyllda knappar samt guldgalon på uppslag och ficklock. Uppslagen var dock inte lika breda som de högre officerarnas. Löjtnanter och fänrikar hade inga galoner och deras ringkragar var något enklare. Ofta styrde officerarnas ekonomi hur mycket de hade råd att kosta på uniformen.Underofficerarnas uniformer var enklare, hade tennknappar och galonerna var i de fall de användes i silver. Även korpralerna uniformer skilde sig från de menigas som fler knappar på ficklocken, broderade knapphål etc.Färgen på foder och strumpor var i regel blå för officerare och underofficerare.Ovanstående uppgifter om uniformernas utsmyckning gäller karolinerepoken.
Foto: Hans HögmanBåda bilderna visar karolineruniformen modell/1702 för en menig infanterisoldat. Den högra bilden visar slängkappan.Uniformen är uppsydd i ett Alu-projekt för Södermanlands regemente och skett i samarbete med Armé-museum. Uniformen finns på Södermanlands Regementes Museum, numera Arsenalen.Uniformen är handsydd av Minna Ikonen, Anita Carlsson och Solveig Johansson, Strängnäs.
