Redan på 1500-talet började man ge soldaterna särskilda namn men det var inte så vanligt, enbart 5 - 10 % av soldaterna hade speciella soldatnamn. Dalarna var ett av de landskap som tidigt brukade soldatnamn. I Västmanlands regemente hade alla soldatnamn på 1670-talet.Ett system med soldatnamn infördes helt i det Yngre indelningsverket. Omkring 1686 börjar de nya namnen dyka upp i rullorna, ibland med tillägg som "kallades tidigare för Karlsson".Vid anställningen blev den nye soldaten tilldelad ett soldatnamn av sin Kompanichef. Namnen utdelades ganska fritt, kanske även efter förslag från den nye soldaten. Soldatnamnet skulle vara unikt inom kompaniet. Däremot kunde samma namn förekomma på andra kompanier inom regementet. I slutet av 1800-talet fanns exempelvis soldater med namnet "Berg" på samtliga 8 kompanier inom Södermanlands regemente. Ofta hade namnen krigiska anspelningar som Modig, Svärd, Sabel, Klang, Stål, Sköld etc.Med de kunde även karakterisera soldaten som Glad, Munter, Rolig, Sträng, Lång, Flink, Fröjd etc. Andra namn kunde komma från djurriket som Mård, Djärv, Hjort, Örn etc.Men det var även mycket vanligt att soldatnamnet hade anknytning till namnet på roten.Roten Sundby i Dunker, Södermanlands regemente, har haft soldaterna Sund, Sundqvist, Sundström, Sundin m. fl.Det var även vanligt att den nya soldaten ärvde den förre soldatens namn. Om den nye soldaten dessutom hade samma förnamn kan det vara svårt att lägga märke till bytet av soldat på torpet. Detta får man se upp med vid släktforskning, speciellt om han gifte sig med soldatänkan.Det kunde även hända att en soldat bytte namn av någon anledning. Exempelvis så kunde den förre soldaten ha varit illa omtyckt på bygden och då ville nog den nya soldaten byta till ett annat namn. I Tuna socken, Medelpad fanns 1687 båtsmannen Fyllhund. Fyra år senare har han namnet Förbättrader. Här har tydligen kompanichefen tyckt att han förbättrat sig och gett honom ett nytt namn.En soldat som varit krigsfånge fick ofta ett nytt namn då han åter trädde i tjänst om han placerades på en ny rote i kompaniet. Namnet och det "gamla" torpet kunde då vara upptaget av en ny soldat.Vid förflyttning till annan rote var det inte ovanligt att han "tog med sig" sitt soldatnamn till den nya roten. Om han flyttade inom kompaniet behöll soldaten i regel alltid sitt soldatnamn. Om han fick förflyttning till annat kompani var han ibland tvungen att byta namn då namnet kanske redan var upptaget i detta kompani. En soldat kunde även råka ut för ett påtvingat namnbyte om exempelvis en korpral eller en mycket äldre soldat förflyttades till kompaniet och hade samma namn som en soldat där. Den yngre soldaten fick då i regel byta namn.En soldat som blev befordrad till korpral fick flytta till "korpralrotens" soldattorp. Särskilda korpralsrotar upphörde dock den 21/1 1778.Vid flottan infördes båtsmansnamn betydligt senare än i armén. Ännu på 1720-talet förekommer många son-namn. Vanliga båtsmansnamn kunde vara Boglina, Skot, Roddare, Kompass, Ankare, Klocka, Skytt, Flaggman. De flesta namnen var dock identiska med soldatnamnen.
Soldatnummer
Varje soldat hade också ett nummer. Detta nummer tillhörde roten. Om en soldat fick förflyttning (transport) till en annan rote fick han alltid ett nytt nummer, nämligen det nummer som den nya roten hade.Det fanns två olika nummerserier för soldaten/roten. Den ena nummerserien löper inom respektive kompani och har vanligen numren 1 - 150. Den andra nummerserien löper inom regementet och har vanligen numren 1 - 1200. För soldaterna i första kompaniet, livkompaniet, är dessa två serier identiska. För soldaterna i övriga kompanier är de olika. Soldat nummer 5 i andra kompaniet är således även soldat 155 inom regementet.
Efter avslutat tjänst som soldat
Efter att bruket med soldatnamn införts på 1680-talet och under 1700-talet återtog i regel soldaten sitt patronymikon-namn efter avskedet. Under 1800-talet blir det mer vanligt att soldaten behöll sitt soldatnamn efter avskedet. (9, sid 23 och 5, sid 168).Barn till soldater behöll i regel inte faderns soldatnamn utan tog tillbaka patronymikon-namnet. Detta kan dock variera i olika landskap men det blev vanligare på 1800-talet att barnen behöll soldatnamnet, framför allt då även soldaterna började behålla soldatnamnen som civila.
Soldattorpens namn
Även soldattorpen fick namn. Vanligast var att rotens namn också användes för torpet. Men även en soldats namn kunde ge namn åt torpet, exempelvis soldaten Ström - Strömsborg. I dessa fall var det vanligen den första soldaten i torpet som gav upphov till torpnamnet.
Soldatnamn vid de finska regementena
Även soldaterna vid de finska regementena fick svenska soldatnamn, också i de finska språkområdena. Officerarna i de finska regementena var ofta rikssvenskar och de "finländska" officerarna pratade i regel svenska. Redan år 1689 bestämdes att svenska skulle vara kommandospråk i de finska regementena. Mer om finska soldatnamn.
Soldatnamn i Frankrike
Liksom svenska soldater har även franska soldater burit speciella soldatnamn.Soldatnamn heter ”nom de guerre” på franska och var redan på 1600-talet en tradition i Frankrikes armé. Från 1716 skulle samtliga franska soldater ha ett soldatnamn.
Redan på 1500-talet började man ge soldaterna särskilda namn men det var inte så vanligt, enbart 5 - 10 % av soldaterna hade speciella soldatnamn. Dalarna var ett av de landskap som tidigt brukade soldatnamn. I Västmanlands regemente hade alla soldatnamn på 1670-talet.Ett system med soldatnamn infördes helt i det Yngre indelningsverket. Omkring 1686 börjar de nya namnen dyka upp i rullorna, ibland med tillägg som "kallades tidigare för Karlsson".Vid anställningen blev den nye soldaten tilldelad ett soldatnamn av sin Kompanichef. Namnen utdelades ganska fritt, kanske även efter förslag från den nye soldaten. Soldatnamnet skulle vara unikt inom kompaniet. Däremot kunde samma namn förekomma på andra kompanier inom regementet. I slutet av 1800-talet fanns exempelvis soldater med namnet "Berg" på samtliga 8 kompanier inom Södermanlands regemente. Ofta hade namnen krigiska anspelningar som Modig, Svärd, Sabel, Klang, Stål, Sköld etc.Med de kunde även karakterisera soldaten som Glad, Munter, Rolig, Sträng, Lång, Flink, Fröjdetc. Andra namn kunde komma från djurriket som Mård, Djärv, Hjort, Örn etc.Men det var även mycket vanligt att soldatnamnet hade anknytning till namnet på roten.Roten Sundby i Dunker, Södermanlands regemente, har haft soldaterna Sund, Sundqvist, Sundström, Sundin m. fl.Det var även vanligt att den nya soldaten ärvde den förre soldatens namn. Om den nye soldaten dessutom hade samma förnamn kan det vara svårt att lägga märke till bytet av soldat på torpet. Detta får man se upp med vid släktforskning, speciellt om han gifte sig med soldatänkan.Det kunde även hända att en soldat bytte namn av någon anledning. Exempelvis så kunde den förre soldaten ha varit illa omtyckt på bygden och då ville nog den nya soldaten byta till ett annat namn. I Tuna socken, Medelpad fanns 1687 båtsmannen Fyllhund. Fyra år senare har han namnet Förbättrader. Här har tydligen kompanichefen tyckt att han förbättrat sig och gett honom ett nytt namn.En soldat som varit krigsfånge fick ofta ett nytt namn då han åter trädde i tjänst om han placerades på en ny rote i kompaniet. Namnet och det "gamla" torpet kunde då vara upptaget av en ny soldat.Vid förflyttning till annan rote var det inte ovanligt att han "tog med sig" sitt soldatnamn till den nya roten. Om han flyttade inom kompaniet behöll soldaten i regel alltid sitt soldatnamn. Om han fick förflyttning till annat kompani var han ibland tvungen att byta namn då namnet kanske redan var upptaget i detta kompani. En soldat kunde även råka ut för ett påtvingat namnbyte om exempelvis en korpral eller en mycket äldre soldat förflyttades till kompaniet och hade samma namn som en soldat där. Den yngre soldaten fick då i regel byta namn.En soldat som blev befordrad till korpral fick flytta till "korpralrotens" soldattorp. Särskilda korpralsrotar upphörde dock den 21/1 1778.Vid flottan infördes båtsmansnamn betydligt senare än i armén. Ännu på 1720-talet förekommer många son-namn. Vanliga båtsmansnamn kunde vara Boglina, Skot, Roddare, Kompass, Ankare, Klocka, Skytt, Flaggman. De flesta namnen var dock identiska med soldatnamnen.
Soldatnummer
Varje soldat hade också ett nummer. Detta nummer tillhörde roten. Om en soldat fick förflyttning (transport) till en annan rote fick han alltid ett nytt nummer, nämligen det nummer som den nya roten hade.Det fanns två olika nummerserier för soldaten/roten. Den ena nummerserien löper inom respektive kompani och har vanligen numren 1 - 150. Den andra nummerserien löper inom regementet och har vanligen numren 1 - 1200. För soldaterna i första kompaniet, livkompaniet, är dessa två serier identiska. För soldaterna i övriga kompanier är de olika. Soldat nummer 5 i andra kompaniet är således även soldat 155 inom regementet.
Efter avslutat tjänst som soldat
Efter att bruket med soldatnamn införts på 1680-talet och under 1700-talet återtog i regel soldaten sitt patronymikon-namn efter avskedet. Under 1800-talet blir det mer vanligt att soldaten behöll sitt soldatnamn efter avskedet. (9, sid 23 och 5, sid 168).Barn till soldater behöll i regel inte faderns soldatnamn utan tog tillbaka patronymikon-namnet. Detta kan dock variera i olika landskap men det blev vanligare på 1800-talet att barnen behöll soldatnamnet, framför allt då även soldaterna började behålla soldatnamnen som civila.
Soldattorpens namn
Även soldattorpen fick namn. Vanligast var att rotens namn också användes för torpet. Men även en soldats namn kunde ge namn åt torpet, exempelvis soldaten Ström - Strömsborg. I dessa fall var det vanligen den första soldaten i torpet som gav upphov till torpnamnet.
Soldatnamn vid de finska regementena
Även soldaterna vid de finska regementena fick svenska soldatnamn, också i de finska språkområdena. Officerarna i de finska regementena var ofta rikssvenskar och de "finländska" officerarna pratade i regel svenska. Redan år 1689 bestämdes att svenska skulle vara kommandospråk i de finska regementena. Mer om finska soldatnamn.
Soldatnamn i Frankrike
Liksom svenska soldater har även franska soldater burit speciella soldatnamn.Soldatnamn heter ”nom de guerre” på franska och var redan på 1600-talet en tradition i Frankrikes armé. Från 1716 skulle samtliga franska soldater ha ett soldatnamn.
