Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-07-12

Passevolanssystemet, Sverige

Passevolans

Passevolans var ett militärt underhållssystem som innebar att befälet mot ersättning åtog sig att helt eller delvis svara för truppens utrustning, i äldre tider även för dess rekrytering. Det tillämpades främst vid värvade trupper och avskaffades i Sverige 1872-75. Så förutom lön och pension fanns inom den värvade krigsmakten även förmånen att få rusta eller underhålla trupp.   I Sverige fungerade det så att ett kontrakt upprättades mellan Krigskollegium och kompanicheferna, ett så kallat passevolanskontrakt. Kontrakten var affärsmässiga och kunde upplösas av bägge parter. Ersättningens storlek byggde på manskapets styrka och persedlarnas brukningstid. Vad gäller persedlarna omfattade de inte enbart beklädnaden utan även beväpningen.   Inom det värvade kavalleriet omfattade systemet även hästar. Vid 1786 års riksdag föreslog Gustav III att systemet även skulle omfatta den indelta krigsmakten. Förslaget avslogs dock. Inom den indelta krigsmakten förekom dock den s k mötespassevolansen som innebar att rusthållarna skulle befrias från kostnader i samband med möten och dylikt mot erläggandet av en avgift.   Passevolansen inom den värvade krigsmakten var dock mer omfattande. Passevolanssystemet utvecklades inom de värvade trupperna ur de uppgörelser som regementschefer på 1600-talet ingick med kronan för uppsättandet av regementen. De värvade truppernas utrustning och värvning låg därmed även under 1700-talet på regementschefens ansvar, medan underhållet av utrustningen var kompanichefernas uppgift. Ersättningen för underhåll var en viktig inkomstkälla vid sidan om lönen för kompanicheferna.   Ett resultat av passevolanssystemet var att de värvade regementena kom att ses som dess befälhavares privata egendom. Detsamma gällde även kompanierna, vilka i förklaringarna till 1766 års passevolansordning beskrivs som kompanichefernas egendom. 

Källor

"Officerskåren i Sverige under 1700-talet: En studie kring tjänsteställning, avlöning och tjänsteköp" , D-uppsats, 10 p, Historiska institutionen, Uppsala universitet av Esbjörn Larsson, 2000. Nationalencyklopedin Överst på sidan
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-08-20

Passevolanssystemet,

Sverige

Passevolans

Passevolans var ett militärt underhållssystem som innebar att befälet mot ersättning åtog sig att helt eller delvis svara för truppens utrustning, i äldre tider även för dess rekrytering. Det tillämpades främst vid värvade trupper och avskaffades i Sverige 1872-75. Så förutom lön och pension fanns inom den värvade krigsmakten även förmånen att få rusta eller underhålla trupp.   I Sverige fungerade det så att ett kontrakt upprättades mellan Krigskollegium och kompanicheferna, ett så kallat passevolanskontrakt. Kontrakten var affärsmässiga och kunde upplösas av bägge parter. Ersättningens storlek byggde på manskapets styrka och persedlarnas brukningstid. Vad gäller persedlarna omfattade de inte enbart beklädnaden utan även beväpningen.   Inom det värvade kavalleriet omfattade systemet även hästar. Vid 1786 års riksdag föreslog Gustav III att systemet även skulle omfatta den indelta krigsmakten. Förslaget avslogs dock. Inom den indelta krigsmakten förekom dock den s k mötespassevolansen som innebar att rusthållarna skulle befrias från kostnader i samband med möten och dylikt mot erläggandet av en avgift.   Passevolansen inom den värvade krigsmakten var dock mer omfattande. Passevolanssystemet utvecklades inom de värvade trupperna ur de uppgörelser som regementschefer på 1600-talet ingick med kronan för uppsättandet av regementen. De värvade truppernas utrustning och värvning låg därmed även under 1700-talet på regementschefens ansvar, medan underhållet av utrustningen var kompanichefernas uppgift. Ersättningen för underhåll var en viktig inkomstkälla vid sidan om lönen för kompanicheferna.   Ett resultat av passevolanssystemet var att de värvade regementena kom att ses som dess befälhavares privata egendom. Detsamma gällde även kompanierna, vilka i förklaringarna till 1766 års passevolansordning beskrivs som kompanichefernas egendom. 

Källor

"Officerskåren i Sverige under 1700-talet: En studie kring tjänsteställning, avlöning och tjänsteköp" , D- uppsats, 10 p, Historiska institutionen, Uppsala universitet av Esbjörn Larsson, 2000. Nationalencyklopedin Överst på sidan