Hemvärnet - De nationella

säkerhetsstyrkorna

Om hemvärnet

Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna är ett frivilligt förband i insatsorganisationen som finns över hela landet. I enheterna ingår förutom personal som gjort värnpliktsutbildning en stor andel specialister rekryterade och utbildade av frivilliga försvarsorganisationer. Hemvärnet skyddar, bevakar, ytövervakar och stödjer samhället vid svåra påfrestningar. I Försvarsmaktens insatser vid exempelvis skogsbränder, översvämningar och eftersök/skallgång är det ofta hemvärnssoldater som gör jobbet. I Hemvärnet ingår också ett antal musikkårer. Musikerna i hemvärnets musikkårer är också frivilliga. Dagens hemvärn med de nationella skyddsstyrkorna har idag en modern organisation som utvecklas i snabb takt. Utbildning, grundutrustning och materiel är på samma nivå som i resten av Försvarsmaktens insatsorganisation.

Historia

Efter ett riksdagsbeslut 1940 inrättades Hemvärnet som därmed kom att ersätta landstormen. Hemvärnets uppgift blev att vara ett första lokalförsvar vid en fientlig attack och att hålla hålla tillbaka fienden tills förstärkningar kunde anlända i form av reguljär trupp. Personer över 47 år och utgått ur försvaret eller ungdomar som ännu inte gjort värnplikten kunde bli hemvärnsman. Bilden visar hemvärnsmän i överdragsuniform m/1941. Hemvärnsmannen i mitten längst fram bär tre streck på underärmen (plutonchef). Mannen till höger om honom har två streck (gruppchef). Foto: Arsenalen, bildarkivet, Strängnäs, 2017. Bilden till vänster visar Hemvärnets ärmmärke m/1940 som bars på vänster överärm. Myndigheterna räknade att cirka 50.000 man skulle ansluta sig men redan hösten 1940 hade 90.000 anmält sig. Den stora anslutningen gjorde att det från början inte fanns utrustning till alla. De som inte hade uniform bar en armbindel med landstormens märke. Först 1949 fick Hemvärnet en riktig fältuniform, m/1939, men det tog flera år innan alla fått en uniform. År 1943 bildades hemvärnet stridsskola, HvSS. Efter andra världskriget blev hemvärnets främsta uppgift att bevaka alla mobiliseringsförråd. Antalet ansluta i hemvärnet växte till 120.000 på 1980-talet, både män och kvinnor. Idag är organisationen mindre men är istället modernare utrustad med bl.a. egna fordon. Den årliga övningstiden har också blivit längre. År 1985 började man organisera hemvärn med marina uppgifter. Tilläggsnamnet "Nationella skyddsstyrkorna" säger lite om Hemvärnets uppgifter idag. Nu när den allmänna värnplikten är avskaffad och de tidigare territorialförsvarsförbanden lades ner under 1990- talet har Hemvärnets uppgifter blivit allt viktigare. Driftvärnet Diftvärnet var mellan 1944 och 2005 den del av Hemvärnet, som hade till uppgift att skydda myndighets eller företags egna anläggningar och egen verksamhet och fick inte utan medgivande av myndigheten eller företaget användas för andra uppgifter. Driftvärnet bildades 1944 vid Byggnads- och reparationsberedskapen (BRB). Driftvärn bildades därefter snabbt vid samhällsviktiga instanser som Postverket, Televerket, Statens Vattenfallsverk och Statens Järnvägar. Driftvärn fanns också vid Försvarets materielverk och Sveriges Radio, med flera instanser. Företagshemvärn eller driftvärn skiljer sig från det allmänna hemvärnet endast på så sätt att det är grupperat vid ett visst företag eller en viss anläggning och inte får flyttas därifrån utan företagsledningens godkännande. Sommaren 2005 lades driftvärnet ner vid en ceremoni vid Hemvärnets stridsskola (HvSS). Den kvarvarande personalen övergick då till Hemvärnet.

Hemvärnet idag

Hemvärnet är ett modernt krigsförband i Försvarsmaktens insatsorganisation med uppgifter i Sverige. Men förband deltar också i Försvarsmaktens internationella verksamhet vid övningar i grannländer och vid bevakning av utlandsstyrkans transporter till och från svenska flygfält och hamnar. Det finns 60 hemvärnsbataljoner med totalt cirka 30 000 hemvärnssoldater spridda över hela landet. Förbanden är organiserade i plutoner, kompanier och bataljoner. En bataljon består av minst 325 soldater och ett kompani av minst 100. Hemvärnsplutonen med cirka 40 soldater är den största stridsenheten. Omkring 5 000 av hemvärnets soldater ingår i så kallade insatskompanier. Dessa enheter löser svårare uppgifter, har egna fordon och längre utbildning varje år. De rörliga förbanden i södra Sverige använder terrängbilar. De i Norrland använder bandvagnar. Längs kuster och i skärgårdar finns hemvärn med marina uppgifter. De har egna stridsbåtar för att kunna transportera sig till anläggningar och svåråtkomliga områden. De senast uppsatta förbanden är hemvärnsunderrättelsekompanier. De har till uppgift att spana och ytövervaka för information om var fienden finns och vad han gör. I dessa nya förband ingår exempelvis civila flygplan. Cirka 15 procent av hemvärnets personal är kvinnor. De flesta är lottor eller bilkårister, men många har också genomfört värnpliktsutbildning. Personalen i hemvärnet har bästa tänkbara utrustning och vapen. Till den personliga utrustningen hör uniform 90 med kamouflagemönster och automatkarbin 4 B.

Vem kan bli hemvärnssoldat?

Idag står hemvärnet öppet för alla svenska medborgare med mer än 85 dagars fullgjord militär grundutbildning. Den sökande ska vara "lämpad för tjänsten". En sammanlagd bedömning görs av kompanichefen vid det aktuella kompaniet efter hembesök och intervju. Utöver detta ska även den sökande godkännas av Must, Militära underrättelsetjänsten, och polisen. Även sociala myndigheterna i den kommun där den sökande bor kontaktas i processen. Från 1 juli 1989 kan kvinnor som genomgått militär grundutbildning antas som hemvärnssoldater. Som menig måste man göra minst 4 dygn på ett helt år för att uppfylla avtalet. Chefer gör beroende på befattning upp till 13 dygn årligen. Den som inte blir placerad i ett annat insatsförband eller inte går till utlandsstyrkan är välkommen till hemvärnet. Hemvärnssoldaterna rekryteras lokalt. Se även Hemvärnets uniformer

Källor

1. Nationalencyklopedin 2. Försvarsmaktens hemsida 3. Hemvärnets hemsida Överst på sidan