Avsnittet “Yngre indelningsverket” är uppdelad på flera sidor:
Militärdomstol – Krigsrätt
Inledning
Den äldsta kända svenska krigslagstiftningen är ett antal “sjöartiklar” för flottan år 1570. Det är dock först genom Gustav II Adolfs krigsartiklar 1621 som Sverige får en samlad krigslagstiftning. Enligt krigsartiklarna skulle krigsman dömas av krigsrätt. Krigsrätterna behandlade brott mot krigslagarna, till exempel mord, dråp, stöld, snatteri, rymning och insubordination (underlåtelse att lyda militär förmans order) och förkommen eller förstörd materiel. I äldre domböcker kan man också hitta exempel på att krigsrätter dömde i civila mål och efter civila lagar när båda parter tillhörde krigsmakten. Det militära rättsväsendet var liksom det civila organiserat på underrätter och överrätter.Den militära rättskipningen brukar anses som hårdare än den civila. Från 1600-talet och fram till 1800-talens början var olika slag av kroppsstraff mycket vanliga. Straffen utdelades exempelvis i form av gatlopp och prygel. Gatloppet var ett mycket hårt straff som många gånger ledde till döden. Ibland används ordet “krigstukt” som synonym för militär rättsskipning.Det kanske viktigaste instrumentet i krigstukten var inte krigsrätterna utan de så kallade ”extrajudiciella bestraffningarna”. Detta straffinstitut behandlade enklare ärenden som slagsmål, fylleri, olovligt undanhållande och ringare tjänstefel och beslutades av tjänstgörande förbandschef. Den officer som avgjorde extrajudiciella saker kunde även besluta huruvida ärendet skulle prövas av krigsrätt. En hel del bestraffningar kunde också utdelades direkt av en “militär förman” utan att någon formaliserad rättslig prövning skedde. Straffen kunde variera från åthutningar och permissionsförbud till hugg och slag.
Domstolarna
Militärdomstol, även kallad krigsrätt eller ståndrätt, är en domstol som dömer krigsmän i krigstid eller fredstid enligt krigslagar. Militärdomstolar förekommer inte längre i fredstid i Sverige utan avskaffades 1949 som svensk rättsinstans. En militärdomstol var således en särskild domstol för att avgöra fall som rör militär personal.Sverige system av militärdomstolar bestod av två instanser: 1.Krigsrätt, däribland regementskrigsrätten, som första instans2.Krigshovrätt som andra instansKrigshovrätten har haft olika benämningar under åren. Dessutom har kungen oftast haft den sista rätten att ändra i domar eller benåda dömda.Krigshovrätten var andra instans bland krigsdomstolarna och prövade mål som överklagats från regementskrigsrätterna. En sådan domstol hade funnits redan under 1600-talet. Den fick benämningen krigshovrätten år 1791.Krigsrätten var lägsta krigsdomstol (underrätt) och utgjordes av fyra eller fem militära ledamöter och en juridiskt skolad auditör. Som åklagare fungerade, beroende på regementstypen, profossen eller fältväbeln.Olika slags militära truppslag hade olika slags krigsrätter. Krigsrätterna var regementskrigsrätterna vid regementen eller kårer (regementschefen förordnade rätten), stationskrigsrätterna vid marinens stationer, garnisonskrigsrätt på garnisonsort eller i fästning och fältkrigsrätt för avdelning av Krigsmakten, som var i fält eller bestod av personal från olika regementen, enligt särskild bestämmelse. Särskilda förhållanden kunde i givna fall föranleda ändring i sammansättningen och i rättigheten att utfärda förordnande.Bestämmande grund för militärdomstolars sammansättning var grundsatsen, att åtalad militär skall dömas av sina likar. Därför var det övervägande antalet ledamöter i krigsdomstolarna militärer.Jämte militärdomstol (krigsdomstol) ägde även vederbörande chefer eller befälhavare bestraffningsrätt över underlydande. Det ålåg dock krigsdomstol att övervaka det sätt varpå denna extraordinära bestraffningsrätt utövades.
Krigsrätt
Enligt 1621 års krigsartiklar inrättades en "Överste Krigsrätt i Fält". Denna krigsrätt betraktas som den första egentliga krigsdomstolen i Sverige. Riksmarsken var domstolens president och den bestod i övrigt av ett antal högre militärer. Under Drottning Kristinas tid blev krigsrätten en del av Krigskollegium. Domstolen bestod då av kollegiets president som ordförande samt sex militära ledamöter och sex kollegieassessorer som bisittare. År 1683 inrättades en "General-Krigsrätt" för armén och en "Amiralitets-Rätt" för flottan. Dessa domstolar bestod enbart av militära ledamöter. Generalkrigsrättens ärenden flyttades 1774 tillbaka till Krigskollegium.
Regementskrigsrätt
Regementskrigsrätt eller regementsrätt var den undre instansen för Sveriges regementen under indelningsverkets tid, i synnerhet för infanteriet.Regementskrigsrätten bildades med Gustav II Adolfs krigsartiklar 1621, som en underrätt vid infanteriet. År 1683 utfärdades nya krigsartiklar, men den dömande organisationen förblev densamma. Först 1685 skildes marinens krigsrätt ut, som en så kallad amiralitetsrätt eller stationskrigsrätt.Varje regemente var i lag förpliktigade att utöva dömande makt gentemot de soldater som bröt mot lagar, samt att verkställa den dömande maktens utfästa straff vid brottmål.Fram till 1882 var Kungl. Maj:t ensam den som stiftade krigslagarna, utan medverkan av det lagstiftande organet, riksdagen.Under regementskrigsrätten lydde alla indelta soldater, vanligen för såväl militära som civila mål, både i krigstid och fredstid. De militära målen utdömdes efter krigslagarna. Straffen kunde verkställas av kompanichefen.Regementskrigsrätten gällde infanteri- och kavalleriregementen (för kavalleriet kunde den undre krigsrätten också kallas ryttarerätt). Svenska marinens första domsinstans var stationskrigsrätten, garnisonernas var garnisonskrigsrätten, och ute i fält utgjorde fältkrigsrätten militärens första dömande instans.Från 1914 skulle regementsrätten i fredstid bestå av två militära och två civila ledamöter. De civila var auditören och krigsdomaren, vilka båda utnämndes av kungen. De militära ledamöterna hade ofta högre tjänstegrad, men det kunde variera beroende på mål, och de utsågs likaså av kungen. Som åklagare fungerade normalt sett krigsfiskalen, men Justitiekanslern kunde utse en särskild åklagare i vissa mål.Regementskrigsrätterna följde samma förfarande som i allmänna underrätter. Verkställigheten kunde fortfarande åligga regementschefen, i synnerhet om det var fråga om disciplinmål som rymning, fylleri, ohörsamhet, oskicklighet i tjänsten, etc.År 1949 avskaffades regementskrigsrätterna i fredstid.
Krigshovrätt
Genom en kungörelse av den 14 mars 1791 inrättades krigshovrätten. Rätten skulle bestå av minst sju ledamöter, varav sex militärer och en justitiarius. Krigshovrätten upphörde efter några år, men återupprättades 1797. Enligt 1798 års krigsartiklar skulle krigshovrätten vara militär överdomstol i fredstid, medan särskilda domstolar borde inrättas i krigstid: en generalkrigsrätt för lantarmén och överrätter för flottorna. År 1827 fick domstolens juristledamot titeln krigshovrättsråd.Enligt kunglig förordningen om krigsdomstolar av den 11 juni 1868 skulle krigshovrätten vara andra instans vid krigsmakten och bestå av fem ledamöter förordnade av konungen; fyra militära ledamöter, varav en generalsperson som ordförande och tre regementsofficerare, bland dem minst en med överstes grad, samt en civil ledamot med titeln krigshovrättsråd.Särskild överkrigsrätt kunde inrättas för armé och flotta som befann sig utom riket. Förutom att pröva mål som överklagats från krigsrätterna, var krigshovrätten första instans i mål som rörde brott begångna av officerare.År 1916 blev krigshovrätten en avdelning inom Svea hovrätt. I den militära rättegångslagen av den 30 juni 1948 stadgades att militära mål i fredstid skulle handläggas i allmän domstol. Krigshovrätten avskaffades därmed. Dess sista session ägde rum den 30 juni 1949 i Svea hovrätts sessionssal i Wrangelska palatset.Mer information, se Militär rättskipning
•"Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket", Claes Grill, 1856. Kapitel ”Kort öfversigt af Svenska Indelningsverket”, volym 1.•Hitta i Krigsarkivets bestånd. 1.6 Domböcker och straffjournaler•WikipediaÖverst på sidan
Den äldsta kända svenska krigslagstiftningen är ett antal “sjöartiklar” för flottan år 1570. Det är dock först genom Gustav II Adolfs krigsartiklar 1621 som Sverige får en samlad krigslagstiftning. Enligt krigsartiklarna skulle krigsman dömas av krigsrätt. Krigsrätterna behandlade brott mot krigslagarna, till exempel mord, dråp, stöld, snatteri, rymning och insubordination (underlåtelse att lyda militär förmans order) och förkommen eller förstörd materiel. I äldre domböcker kan man också hitta exempel på att krigsrätter dömde i civila mål och efter civila lagar när båda parter tillhörde krigsmakten. Det militära rättsväsendet var liksom det civila organiserat på underrätter och överrätter.Den militära rättskipningen brukar anses som hårdare än den civila. Från 1600-talet och fram till 1800-talens början var olika slag av kroppsstraff mycket vanliga. Straffen utdelades exempelvis i form av gatlopp och prygel. Gatloppet var ett mycket hårt straff som många gånger ledde till döden. Ibland används ordet “krigstukt” som synonym för militär rättsskipning.Det kanske viktigaste instrumentet i krigstukten var inte krigsrätterna utan de så kallade ”extrajudiciella bestraffningarna”. Detta straffinstitut behandlade enklare ärenden som slagsmål, fylleri, olovligt undanhållande och ringare tjänstefel och beslutades av tjänstgörande förbandschef. Den officer som avgjorde extrajudiciella saker kunde även besluta huruvida ärendet skulle prövas av krigsrätt. En hel del bestraffningar kunde också utdelades direkt av en “militär förman” utan att någon formaliserad rättslig prövning skedde. Straffen kunde variera från åthutningar och permissionsförbud till hugg och slag.
Domstolarna
Militärdomstol, även kallad krigsrätt eller ståndrätt, är en domstol som dömer krigsmän i krigstid eller fredstid enligt krigslagar. Militärdomstolar förekommer inte längre i fredstid i Sverige utan avskaffades 1949 som svensk rättsinstans. En militärdomstol var således en särskild domstol för att avgöra fall som rör militär personal.Sverige system av militärdomstolar bestod av två instanser: 1.Krigsrätt, däribland regementskrigsrätten, som första instans2.Krigshovrätt som andra instansKrigshovrätten har haft olika benämningar under åren. Dessutom har kungen oftast haft den sista rätten att ändra i domar eller benåda dömda.Krigshovrätten var andra instans bland krigsdomstolarna och prövade mål som överklagats från regementskrigsrätterna. En sådan domstol hade funnits redan under 1600-talet. Den fick benämningen krigshovrätten år 1791.Krigsrätten var lägsta krigsdomstol (underrätt) och utgjordes av fyra eller fem militära ledamöter och en juridiskt skolad auditör. Som åklagare fungerade, beroende på regementstypen, profossen eller fältväbeln.Olika slags militära truppslag hade olika slags krigsrätter. Krigsrätterna var regementskrigsrätterna vid regementen eller kårer (regementschefen förordnade rätten), stationskrigsrätterna vid marinens stationer, garnisonskrigsrätt på garnisonsort eller i fästning och fältkrigsrätt för avdelning av Krigsmakten, som var i fält eller bestod av personal från olika regementen, enligt särskild bestämmelse. Särskilda förhållanden kunde i givna fall föranleda ändring i sammansättningen och i rättigheten att utfärda förordnande.Bestämmande grund för militärdomstolars sammansättning var grundsatsen, att åtalad militär skall dömas av sina likar. Därför var det övervägande antalet ledamöter i krigsdomstolarna militärer.Jämte militärdomstol (krigsdomstol) ägde även vederbörande chefer eller befälhavare bestraffningsrätt över underlydande. Det ålåg dock krigsdomstol att övervaka det sätt varpå denna extraordinära bestraffningsrätt utövades.
Krigsrätt
Enligt 1621 års krigsartiklar inrättades en "Överste Krigsrätt i Fält". Denna krigsrätt betraktas som den första egentliga krigsdomstolen i Sverige. Riksmarsken var domstolens president och den bestod i övrigt av ett antal högre militärer. Under Drottning Kristinas tid blev krigsrätten en del av Krigskollegium. Domstolen bestod då av kollegiets president som ordförande samt sex militära ledamöter och sex kollegieassessorer som bisittare. År 1683 inrättades en "General-Krigsrätt" för armén och en "Amiralitets-Rätt" för flottan. Dessa domstolar bestod enbart av militära ledamöter. Generalkrigsrättens ärenden flyttades 1774 tillbaka till Krigskollegium.
Regementskrigsrätt
Regementskrigsrätt eller regementsrätt var den undre instansen för Sveriges regementen under indelningsverkets tid, i synnerhet för infanteriet.Regementskrigsrätten bildades med Gustav II Adolfs krigsartiklar 1621, som en underrätt vid infanteriet. År 1683 utfärdades nya krigsartiklar, men den dömande organisationen förblev densamma. Först 1685 skildes marinens krigsrätt ut, som en så kallad amiralitetsrätt eller stationskrigsrätt.Varje regemente var i lag förpliktigade att utöva dömande makt gentemot de soldater som bröt mot lagar, samt att verkställa den dömande maktens utfästa straff vid brottmål.Fram till 1882 var Kungl. Maj:t ensam den som stiftade krigslagarna, utan medverkan av det lagstiftande organet, riksdagen.Under regementskrigsrätten lydde alla indelta soldater, vanligen för såväl militära som civila mål, både i krigstid och fredstid. De militära målen utdömdes efter krigslagarna. Straffen kunde verkställas av kompanichefen.Regementskrigsrätten gällde infanteri- och kavalleriregementen (för kavalleriet kunde den undre krigsrätten också kallas ryttarerätt). Svenska marinens första domsinstans var stationskrigsrätten, garnisonernas var garnisonskrigsrätten, och ute i fält utgjorde fältkrigsrätten militärens första dömande instans.Från 1914 skulle regementsrätten i fredstid bestå av två militära och två civila ledamöter. De civila var auditören och krigsdomaren, vilka båda utnämndes av kungen. De militära ledamöterna hade ofta högre tjänstegrad, men det kunde variera beroende på mål, och de utsågs likaså av kungen. Som åklagare fungerade normalt sett krigsfiskalen, men Justitiekanslern kunde utse en särskild åklagare i vissa mål.Regementskrigsrätterna följde samma förfarande som i allmänna underrätter. Verkställigheten kunde fortfarande åligga regementschefen, i synnerhet om det var fråga om disciplinmål som rymning, fylleri, ohörsamhet, oskicklighet i tjänsten, etc.År 1949 avskaffades regementskrigsrätterna i fredstid.
Krigshovrätt
Genom en kungörelse av den 14 mars 1791 inrättades krigshovrätten. Rätten skulle bestå av minst sju ledamöter, varav sex militärer och en justitiarius. Krigshovrätten upphörde efter några år, men återupprättades 1797. Enligt 1798 års krigsartiklar skulle krigshovrätten vara militär överdomstol i fredstid, medan särskilda domstolar borde inrättas i krigstid: en generalkrigsrätt för lantarmén och överrätter för flottorna. År 1827 fick domstolens juristledamot titeln krigshovrättsråd.Enligt kunglig förordningen om krigsdomstolar av den 11 juni 1868 skulle krigshovrätten vara andra instans vid krigsmakten och bestå av fem ledamöter förordnade av konungen; fyra militära ledamöter, varav en generalsperson som ordförande och tre regementsofficerare, bland dem minst en med överstes grad, samt en civil ledamot med titeln krigshovrättsråd.Särskild överkrigsrätt kunde inrättas för armé och flotta som befann sig utom riket. Förutom att pröva mål som överklagats från krigsrätterna, var krigshovrätten första instans i mål som rörde brott begångna av officerare.År 1916 blev krigshovrätten en avdelning inom Svea hovrätt. I den militära rättegångslagen av den 30 juni 1948 stadgades att militära mål i fredstid skulle handläggas i allmän domstol. Krigshovrätten avskaffades därmed. Dess sista session ägde rum den 30 juni 1949 i Svea hovrätts sessionssal i Wrangelska palatset.Mer information, se Militär rättskipning
•"Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket", Claes Grill, 1856. Kapitel ”Kort öfversigt af Svenska Indelningsverket”, volym 1.•Hitta i Krigsarkivets bestånd. 1.6 Domböcker och straffjournaler•WikipediaÖverst på sidan
