I oktober 1709 skickade Danmark en krigsförklaring till Sverige. Den svenska armén var slagen i spillror efter nederlaget mot den ryska armén i Poltava i juni samma år och nu passade Danmark på att starta ett nytt krig. Krigsförklaringen var nog den tunnaste i historien. Syftet var naturligtvis att försöka ta tillbaka Skåne, Blekinge och Halland.Den 2 november 1709 landsattes 15.000 danska soldater vid Råå, strax söder om Helsingborg. Cirka 4.000 av dem var ryttare.Magnus Stenbock som var guvernör över Skåne hade enbart tre regementen till Skånes försvar. Denna styrka var helt otillräcklig för att möte den danska invasionen så han kunde enbart bedriva spaning och i övrigt dra sig norrut. Fästningarna i Landskrona och Malmö förblev dock i svenska händer under hela kriget.Befälhavare över den danska armén var general Reventlow, enbart 38 år gammal. Under november - december intas hela Skåne av danskarna. I slutet av december faller Kristianstad. De danska ockupanterna hälsas välkomna till en början men då bönderna inte får betalt för de produkter de levererar till danskarna ändras inställningen. Vidare tvingas de skånska bönderna leverera 4.000 rid- och trosshästar till den danska armén. Någon snapphanerörelse uppstår inte bland den skånska befolkningen mot svenskarna i detta krig.I januari 1710 invaderas även Blekinge och Karlshamn intas. Kastellet som försvarades av 70 artillerister från Riga höll ut i flera dagar.Den svenska flottan som låg infrusen i Karlskrona låg nu i farozonen och läget var kritiskt för Sverige. Den danska armén var dock i uruselt skick, man saknade livsmedel och fältsjukan härjade. De danska trupperna blev därför tvungna att dra sig tillbaka till Skåne.I Sverige arbetade man för fullt med att sätta upp nya regementen. Snart fanns ca: 16.000 svenska soldater samlade i Växjö. Bland styrkorna dyker även karolinska officersveteraner upp som generalmajor Meijerfeldt, överste Taube och överste Dücker.Stenbocks plan var att lura den danskarna att den svenska armén sökte skära av deras reträttvägar mot Öresund. Därigenom skulle man få de danska styrkorna att lämna det inre av Skåne och dra sig mot Landskrona och Malmö. Där skulle den danska armén hamna mellan besättningarna på de två kvarvarande svenska fästningarna i Skåne och den framryckande svenska armén.Se karta över Skåne
Slaget vid Helsingborg den 28 februari 1710
Med 8.000 man ryckte Stenbock söderut den 12 februari. General Reventlow hade cirka 10.000 man med sig och drog sig söderut mot Ringsjön. Reventlow är sjuk och det högsta befälet övertas av general Rantzau. Han fruktar att bli avskuren från Sundet och tågar mot Helsingborg.Stenbock marscherar ända ned till Landskrona och Malmö och kan där komplettera sina styrkor med artilleri. Stenbocks armé omfattar nu 16.000 man. Han vänder nu norrut för att ta upp kampen med Rantzau och den 27 februari 1710 slår han läger vid värdshuset i Flenninge.Den 28 februari 1710 möts de båda arméerna nordost om Helsingborg. De danska styrkorna består av 14.000 man, de flesta erfarna värvade utländska soldater. Den svenska bestod av 16.000 soldater, varav 4.000 ryttare. Svenskarna hade många nykomlingar och gamla veteraner men stridsmoralen och stridsandan var större. De slogs för sitt eget land. Det var dock ytterst få skåningar i de svenska leden.De danska styrkorna hade gått i försvarsställning med bra läge på en höjd med kärr både framför sig och på flankerna. Försvarsställningen sträckte sig från Pålsjö skog i norr mot Husensjö i söder.Tidigt i gryningen den 28 februari bröt de svenska styrkorna upp från Flenninge och rykte fram mot det danska lägret. Dimman låg tät och danskarna, som låg i stridsställning, uppmärksammade inte svenskarnas framryckning. Vid 10-tiden fick danskarna till sin förvåning se den svenska armén uppställd framför sin vänstra flygel vid Pålsjön.Rantzau lät släpa upp sitt artilleri på en höjd för att möta en förmodad attack vid sin vänstra flygel. General Stenbock flyttade dock sina regementen genom Gyhults kärren och vid 12-tiden har den svenska vänstra flygeln tagit sig fram till den danska högra flygeln i söder.För att hindra att svenskarna skulle lyckas med att ta sig in mellan den danska försvarslinjen och Helsingborg lät Rantzau sin högra flank lämna sina ställningar och gå till anfall mot svenskarna. Detta utfall lyckades och de svenska styrkor som fanns framför den danska högerflygeln tvingades tillbaka till kärren. I detta utfall blir generallöjtnant Buhrenskiöld tillfångatagen av danskarna.Vid 16-tiden var striden över och Stenbock stod som segrare. De överlevande danska trupperna hade då dragit sig in till det befästa Helsingborg med försvarstornet Kärnan. Bilden till höger visar Kärnan av idag. Foto Hans Högman.Av 14.000 soldater förlorade danskarna cirka 5.000 i döda och sårade. Omkring 2.600 blev svenska krigsfångar.I de svenska leden stupade cirka 800 och över 2.000 sårades.Efter slaget sände Stenbock en kurir, ryttmästare Henrik Hammarberg, till Stockholm med segerbudet.Under de följande dagarna lät Stenbock det svenska artilleriet, under ledning av major Karl Cronstedt, beskjuta Helsingborg från Pålsjö.För sin insats i räddandet av Skåne utnämndes Stenbock till fältmarskalk.Danskarna hade ingen möjlighet att hålla emot i Helsingborg. Dessutom härjade fältsjukan svårt. Den 5 mars 1710 skeppas återstoden av den danska armén över till Danmark. Innan de for lät de slakta alla hästar (ca: 5 - 6.000 hästar) och lämnade hästkadavren över allt, på gator, i källare, i brunnar. De förstörde all utrustning, nitade igen kanonerna, brände alla magasin med livsmedel, strödde ut krutet på gatorna etc. När svenska soldater senare beordrades att rensa staden på alla hästkadaver så vägrade de. De tog hellre döden än befattade sig med döda hästar. Detta var bödelns- och rackarens verksamhet, inte svenska soldaters skyldighet. Officerarna stod i denna fråga på sina soldaters sida. Stenbock tillkallade då stadens borgmästare och rådsherrar och befallde dem att rensa staden på alla hästkadaver. Även de protesterade men insåg att om de inte gjorde något så skulle hästarna ligga kvar och ruttna. Vad de gjorde var att slänga ut alla hästkroppar på gatorna, men inte mer.Man tog nu gisslan bland de fattigas hustrur och barn och hotade döda dem om inte deras män rensade upp i staden. Inför detta hot gav de med sig och lastade kadavren på vagnar. De dumpades sen i havet eller i stora massgravar. Arbete tog flera veckor.
Deltagande svenska regementen
Bland annat deltog följande svenska regementen:•Upplands regemente•Södermanlands regementeRegementet var formerat på två bataljoner under överste Coyets befäl och stod till vänster bland fotfolket i den andra träffen. Under striden kom de att möta det danska elitregementet, Drottningens livgarde till fot, som södermanlänningarna framgångsrikt slogs mot. Södermanlänningarna fick ca: 91 stupade och 135 sårade under slaget. Före drabbningen var regementets styrka 1100 man.•Kronobergs regemente•Jönköpings regemente•Kalmar regementes båda bataljoner•Östgöta infanteriregemente•Älvsborgs regemente•Västmanlands regementes båda bataljoner. De fanns i centerns andra träff. Regementschefen överste Tunderfeldt stupade i slaget.•Närke- Värmlands regemente•Upplands femmänningsregemente till fot•Livregementet till häst•Östgöta kavalleriregemente•Bohusläns dragonregemente. De fanns i högerflygels första träff, formerade på 8 skvadroner, anförda av major Soop•Upplands femmänningsregemente till häst•Västgöta tremänningsregemente till häst•Skånska tremänningsregemente till hästKällor: (5) (6) (15)
Avsnittet “Stora Nordiska Kriget” är uppdelad på flera sidor:
Källreferenser, 1700-tal
• 1. Närkingar i krig och fred. Närkes militärhistoria, del I. Stiftelsen Nerekies regementen 1989• 2. Kungliga Södermanlands regemente under 350 år, 1977• 3. Kungar och krigare, tre essäer om Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. Anders Florén, Stellan Dahlgren, Jan Lindegren, 1992• 4. Historien om Sverige, När Sverige blev stormakt. Herman Lindqvist, 1994• 5. Historien om Sverige, Storhet och fall. Herman Lindqvist, 1995• 6. Karoliner. Alf Åberg, Göte Göransson 1976• 7. I karolinernas spår. Alf Åberg, 1959• 8. Poltava. Peter Englund, 1988• 9. Karl XII:s levnad. Frans G. Bengtsson (3:e utgåvan), 1989•10. Armfeldts fälttåg mot Trondheim 1718 – 1719. Svante Hedin, 1986•11. Svenska regementenas historia. J Mankell, andra upplagan, 1866•12. Svenskt Biografiskt Lexikon, SBL (CD)•13. Svensk militärhistorisk atlas, 2000•14. Svenska äventyr, 800 - 1710, 1710 – 1780. Lars Widding m.fl. 1996•15. Svenska krig 1521 – 1814. Ulf Sundberg, 1998
I oktober 1709 skickade Danmark en krigsförklaring till Sverige. Den svenska armén var slagen i spillror efter nederlaget mot den ryska armén i Poltava i juni samma år och nu passade Danmark på att starta ett nytt krig. Krigsförklaringen var nog den tunnaste i historien. Syftet var naturligtvis att försöka ta tillbaka Skåne, Blekinge och Halland.Den 2 november 1709 landsattes 15.000 danska soldater vid Råå, strax söder om Helsingborg. Cirka 4.000 av dem var ryttare.Magnus Stenbock som var guvernör över Skåne hade enbart tre regementen till Skånes försvar. Denna styrka var helt otillräcklig för att möte den danska invasionen så han kunde enbart bedriva spaning och i övrigt dra sig norrut. Fästningarna i Landskrona och Malmö förblev dock i svenska händer under hela kriget.Befälhavare över den danska armén var general Reventlow, enbart 38 år gammal. Under november - december intas hela Skåne av danskarna. I slutet av december faller Kristianstad. De danska ockupanterna hälsas välkomna till en början men då bönderna inte får betalt för de produkter de levererar till danskarna ändras inställningen. Vidare tvingas de skånska bönderna leverera 4.000 rid- och trosshästar till den danska armén. Någon snapphanerörelse uppstår inte bland den skånska befolkningen mot svenskarna i detta krig.I januari 1710 invaderas även Blekinge och Karlshamn intas. Kastellet som försvarades av 70 artillerister från Riga höll ut i flera dagar.Den svenska flottan som låg infrusen i Karlskrona låg nu i farozonen och läget var kritiskt för Sverige. Den danska armén var dock i uruselt skick, man saknade livsmedel och fältsjukan härjade. De danska trupperna blev därför tvungna att dra sig tillbaka till Skåne.I Sverige arbetade man för fullt med att sätta upp nya regementen. Snart fanns ca: 16.000 svenska soldater samlade i Växjö. Bland styrkorna dyker även karolinska officersveteraner upp som generalmajor Meijerfeldt, överste Taube och överste Dücker.Stenbocks plan var att lura den danskarna att den svenska armén sökte skära av deras reträttvägar mot Öresund. Därigenom skulle man få de danska styrkorna att lämna det inre av Skåne och dra sig mot Landskrona och Malmö. Där skulle den danska armén hamna mellan besättningarna på de två kvarvarande svenska fästningarna i Skåne och den framryckande svenska armén.Se karta över Skåne
Slaget vid Helsingborg den 28
februari 1710
Med 8.000 man ryckte Stenbock söderut den 12 februari. General Reventlow hade cirka 10.000 man med sig och drog sig söderut mot Ringsjön. Reventlow är sjuk och det högsta befälet övertas av general Rantzau. Han fruktar att bli avskuren från Sundet och tågar mot Helsingborg.Stenbock marscherar ända ned till Landskrona och Malmö och kan där komplettera sina styrkor med artilleri. Stenbocks armé omfattar nu 16.000 man. Han vänder nu norrut för att ta upp kampen med Rantzau och den 27 februari 1710 slår han läger vid värdshuset i Flenninge.Den 28 februari 1710 möts de båda arméerna nordost om Helsingborg. De danska styrkorna består av 14.000 man, de flesta erfarna värvade utländska soldater. Den svenska bestod av 16.000 soldater, varav 4.000 ryttare. Svenskarna hade många nykomlingar och gamla veteraner men stridsmoralen och stridsandan var större. De slogs för sitt eget land. Det var dock ytterst få skåningar i de svenska leden.De danska styrkorna hade gått i försvarsställning med bra läge på en höjd med kärr både framför sig och på flankerna. Försvarsställningen sträckte sig från Pålsjö skog i norr mot Husensjö i söder.Tidigt i gryningen den 28 februari bröt de svenska styrkorna upp från Flenninge och rykte fram mot det danska lägret. Dimman låg tät och danskarna, som låg i stridsställning, uppmärksammade inte svenskarnas framryckning. Vid 10-tiden fick danskarna till sin förvåning se den svenska armén uppställd framför sin vänstra flygel vid Pålsjön.Rantzau lät släpa upp sitt artilleri på en höjd för att möta en förmodad attack vid sin vänstra flygel. General Stenbock flyttade dock sina regementen genom Gyhults kärren och vid 12-tiden har den svenska vänstra flygeln tagit sig fram till den danska högra flygeln i söder.För att hindra att svenskarna skulle lyckas med att ta sig in mellan den danska försvarslinjen och Helsingborg lät Rantzau sin högra flank lämna sina ställningar och gå till anfall mot svenskarna. Detta utfall lyckades och de svenska styrkor som fanns framför den danska högerflygeln tvingades tillbaka till kärren. I detta utfall blir generallöjtnant Buhrenskiöld tillfångatagen av danskarna.Vid 16-tiden var striden över och Stenbock stod som segrare. De överlevande danska trupperna hade då dragit sig in till det befästa Helsingborg med försvarstornet Kärnan. Bilden till höger visar Kärnan av idag. Foto Hans Högman.Av 14.000 soldater förlorade danskarna cirka 5.000 i döda och sårade. Omkring 2.600 blev svenska krigsfångar.I de svenska leden stupade cirka 800 och över 2.000 sårades.Efter slaget sände Stenbock en kurir, ryttmästare Henrik Hammarberg, till Stockholm med segerbudet.Under de följande dagarna lät Stenbock det svenska artilleriet, under ledning av major Karl Cronstedt, beskjuta Helsingborg från Pålsjö.För sin insats i räddandet av Skåne utnämndes Stenbock till fältmarskalk.Danskarna hade ingen möjlighet att hålla emot i Helsingborg. Dessutom härjade fältsjukan svårt. Den 5 mars 1710 skeppas återstoden av den danska armén över till Danmark. Innan de for lät de slakta alla hästar (ca: 5 - 6.000 hästar) och lämnade hästkadavren över allt, på gator, i källare, i brunnar. De förstörde all utrustning, nitade igen kanonerna, brände alla magasin med livsmedel, strödde ut krutet på gatorna etc. När svenska soldater senare beordrades att rensa staden på alla hästkadaver så vägrade de. De tog hellre döden än befattade sig med döda hästar. Detta var bödelns- och rackarens verksamhet, inte svenska soldaters skyldighet. Officerarna stod i denna fråga på sina soldaters sida. Stenbock tillkallade då stadens borgmästare och rådsherrar och befallde dem att rensa staden på alla hästkadaver. Även de protesterade men insåg att om de inte gjorde något så skulle hästarna ligga kvar och ruttna. Vad de gjorde var att slänga ut alla hästkroppar på gatorna, men inte mer.Man tog nu gisslan bland de fattigas hustrur och barn och hotade döda dem om inte deras män rensade upp i staden. Inför detta hot gav de med sig och lastade kadavren på vagnar. De dumpades sen i havet eller i stora massgravar. Arbete tog flera veckor.
Deltagande svenska regementen
Bland annat deltog följande svenska regementen:•Upplands regemente•Södermanlands regementeRegementet var formerat på två bataljoner under överste Coyets befäl och stod till vänster bland fotfolket i den andra träffen. Under striden kom de att möta det danska elitregementet, Drottningens livgarde till fot, som södermanlänningarna framgångsrikt slogs mot. Södermanlänningarna fick ca: 91 stupade och 135 sårade under slaget. Före drabbningen var regementets styrka 1100 man.•Kronobergs regemente•Jönköpings regemente•Kalmar regementes båda bataljoner•Östgöta infanteriregemente•Älvsborgs regemente•Västmanlands regementes båda bataljoner. De fanns i centerns andra träff. Regementschefen överste Tunderfeldt stupade i slaget.•Närke- Värmlands regemente•Upplands femmänningsregemente till fot•Livregementet till häst•Östgöta kavalleriregemente•Bohusläns dragonregemente. De fanns i högerflygels första träff, formerade på 8 skvadroner, anförda av major Soop•Upplands femmänningsregemente till häst•Västgöta tremänningsregemente till häst•Skånska tremänningsregemente till hästKällor: (5) (6) (15)
Berömda svenska slag,
1700-tal (5h)
Källreferenser, 1700-tal
• 1. Närkingar i krig och fred. Närkes militärhistoria, del I. Stiftelsen Nerekies regementen 1989• 2. Kungliga Södermanlands regemente under 350 år, 1977• 3. Kungar och krigare, tre essäer om Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. Anders Florén, Stellan Dahlgren, Jan Lindegren, 1992• 4. Historien om Sverige, När Sverige blev stormakt. Herman Lindqvist, 1994• 5. Historien om Sverige, Storhet och fall. Herman Lindqvist, 1995• 6. Karoliner. Alf Åberg, Göte Göransson 1976• 7. I karolinernas spår. Alf Åberg, 1959• 8. Poltava. Peter Englund, 1988• 9. Karl XII:s levnad. Frans G. Bengtsson (3:e utgåvan), 1989•10. Armfeldts fälttåg mot Trondheim 1718 – 1719. Svante Hedin, 1986•11. Svenska regementenas historia. J Mankell, andra upplagan, 1866•12. Svenskt Biografiskt Lexikon, SBL (CD)•13. Svensk militärhistorisk atlas, 2000•14. Svenska äventyr, 800 - 1710, 1710 – 1780. Lars Widding m.fl. 1996•15. Svenska krig 1521 – 1814. Ulf Sundberg, 1998
