År 1654 anföll ryssarna Polen och mötte bara svagt motstånd. En fortsatt ryskt framryckning på polska Östersjökusten skulle ha inneburit ett hot mot svenska Livland. (Livland = nuvarande norra Lettland och södra Estland).Karl X Gustav beslöt att ingripa för att förhindra detta. Den 9 juli 1655 avseglade han från Dalarö. Kungen gick in i Polen med 16.000 man. Magnus De la Gardi gick samtidigt in i Litauen med 8.900 man och fältmarskalken Arvid Wittenberg gick in i Posen med 13.500 man.Krakow och Warszawa intogs redan samma år. Snart kontrollerade svenskarna nästa hela Polen men ej folket. Svenskarna var vinnande men motståndet började att öka. Den polske kungen flydde dock undan hela tiden så det fanns ingen att förhandla med. Kriget börja att bli utdraget utan att några avgöranden kunde nås.1656 tog polackerna tillbaka Warszawa genom att storma den svenska garnisonen där. Den svenska kungen skyndade till undsättning. Svenskarna var 18.000 man och staden försvarades av 40.000 man. Karl X Gustav beslöt ändå anfalla. Slaget som varade i tre dagar, 18 - 20 juli 1656 var ett märkligt slag. Ett slag mellan medeltida riddare och en modern svensk armé.Polackernas försvar var uppbyggt runt deras kavalleri som bestod av män i rustningar beväpnade med lansar och sablar. De hade ingen chans mot den effektiva, lättrörliga och eldstarka svenska armén. Warszawa var åter svenskt.
Karl X Gustav: Tåget över Bält den 30 januari 1658
Situationen var i dock längden ohållbar och i juni 1657 kom "räddningen" då Fredrik III och Danmark förklarade Sverige krig. Nu kunde man hedersamt avtåga från Polen utan att "ge upp".I ilmarsch tog sig svenska trupper om 6.000 man till Jylland. Styrkan var inte så stor men dessa soldater var förmodligen samtidens bästa och mest erfarna soldater. De flesta av soldaterna hade varit med i runt 30 fältslag.I Bremen mötte man på svagt danskt motstånd som snart var avklarat. På Jylland mötte de krigsvana svenska trupperna ovana nymönstrade danska soldater som snabbt drevs på flykten.Den 25 augusti 1657 stod man framför den nya fästningen Fredriksodde mitt på den Jylländska östkusten. Fredriksodde hade en besättning på 8.700 man.Fästningen belägrades under 2 månader av Karl Gustav Wrangel. Under natten mot den 24 oktober stormades Fredriksodde. 213 senskar stupade medan 6.000 danskar togs till fånga. Vidare tog man hand om en mängd vapen, krut och förnödenheter. Erövringen av Fredriksodde är en av de största bedrifterna i svensk krigshistoria.Hela Jylland kontrollerades nu av svenskarna och kungen började förbereda anfall mot de danska öarna.. I mitten av december slog en stark kyla till som skulle komma att hålla i sig länge. Snön kom sen i början av januari. Havsvattnet började frysa till. Tanken att marschera över isen började forma sig. Erik Dahlberg gjorde många rekognosceringar.Tidigt på morgonen den 30 januari 1658 stod den svenska armén uppställd för att tåga över isen vid Lilla Bält över till Fyn. Med var ca: 9.000 ryttare och 3.000 infanteri.Isen buktade under truppernas frammarsch. Stundtals gick man med vatten upp till knäna.Nära land vid Invernes på Fyn bröt en strid ut med 3.000 danska kustförsvarare. Efter en kort strid gav danskarna upp motståndet.Under striden brast isen för två skvadroner värvade ryttare som försvann i djupet med hästar och allt.Resten av den svenska hären kom dock i land på Fyn.Nu inleddes omfattande rekognosceringar för den bästa vägen över isen på Stora Bält till Själland. Man valde ej den kortaste vägen utan tog en säkrare väg över öarna Langeland och Lolland.Natten till den 5 februari satte sig kungen med rytteriet i rörelse över isen. Samma dag kom man fram till Lolland. Dagen efter bröt Wrangel upp med infanteriet och artilleriet.Den 8 februari var man iland på Själland och den 15:e utanför Köpenhamn. Danskarna, som hade väntat en offensiv först till våren, greps av panik och gav upp direkt. Förhandlingar upptogs och den 26 februari 1658 slöts freden i Roskilde som innebar att Sverige fick Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Bornholm och Trondheims län.Företaget över isarna var ett stort vågspel som gav eko i hela världen. Bragden och den snabba freden väckte häpnad och beundran i Europa.Karl X Gustav hade dock planer på att helt krossa Danmark. I augusti var han tillbaka i Danmark och belägrade Köpenhamn. Danmark hade dock avtal med Holland som kom med en flotteskader på 30 fartyg och några tusen man. Man lyckades efter häftig strid med den svenska flottan ta sig in till Köpenhamn. Vidare var en här från Brandenburg, Österrike och Polen på totalt ca: 30.000 på väg mot Jylland. Svenskarna blev tvungna att ge upp Jylland.Kl 2 på morgonen den 11 februari 1659 beslöt Karl X att storma Köpenhamn. Stormningen var förberedd. Stormtrupperna erhöll vita kläder för att inte synas i snön. Förstärkningar hade överförts från Sverige. Totalt disponerade Karl X nu 10.000 man. Svenskarna anföll från tre sidor.Danskarna var dock förvarnade och öppnade eld så fort anfallet inleddes. Överraskningsmomentet var därmed borta men trots danskarnas tunga eldgivning fortsatte svenskarna stormningen. Köpenhamnarna försvarade sig med alla medel och anfall efter anfall slogs tillbaka. Efter tre timmar blåste Karl X av anfallet. Då hade mer än 1.500 svenskar stupat och drygt 200 tagits till fånga.Stormningsförsöket misslyckades men svenskarna fortsatte dock belägringen av Köpenhamn. Med Frankrike som medlare slöts fred där Sverige fick lämna igen Trondheim och Bornholm.Den 13 februari avled Karl X Gustav i Göteborg efter sviterna av en lunginflammation.Källor: (1) sid 126-130, (2) sid 405-412, (3) sid 63-74, (4) sid 485-522.
• 1. Närkingar i krig och fred. Närkes militärhistoria, del I. Stiftelsen Nerekies regementen, 1989• 2. Kungliga Södermanlands regemente under 350 år, 1977• 3. Kungar och krigare, tre essäer om Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. Anders Florén, Stellan Dahlgren,Jan Lindegren, 1992• 4 . Historien om Sverige, När Sverige blev stormakt. Herman Lindqvist, 1994• 5. Historien om Sverige, Storhet och fall. Herman Lindqvist, 1995• 6. Karoliner. Alf Åberg, Göte Göransson, 1976• 7. I karolinernas spår. Alf Åberg, 1959• 8. Poltava. Peter Englund, 1988• 9. Gustav II Adolf och hans folk. Göte Göransson, 1994•10. Ofredssår. Peter Englund, 1993•11. Focus 98, Norstedts Multimedia. 1997 •12. Slaget vid Lund (Ett mord och icke ett fältslag), Claes Wahlöö & Göran Larsson, 1998•13. Svenska krig 1521 – 1814, Ulf Sundberg, 1998•14. Skånska kriget 1675 – 1679, Claes-Göran Isacsson, 2000
År 1654 anföll ryssarna Polen och mötte bara svagt motstånd. En fortsatt ryskt framryckning på polska Östersjökusten skulle ha inneburit ett hot mot svenska Livland. (Livland = nuvarande norra Lettland och södra Estland).Karl X Gustav beslöt att ingripa för att förhindra detta. Den 9 juli 1655 avseglade han från Dalarö. Kungen gick in i Polen med 16.000 man. Magnus De la Gardi gick samtidigt in i Litauen med 8.900 man och fältmarskalken Arvid Wittenberg gick in i Posen med 13.500 man.Krakow och Warszawa intogs redan samma år. Snart kontrollerade svenskarna nästa hela Polen men ej folket. Svenskarna var vinnande men motståndet började att öka. Den polske kungen flydde dock undan hela tiden så det fanns ingen att förhandla med. Kriget börja att bli utdraget utan att några avgöranden kunde nås.1656 tog polackerna tillbaka Warszawa genom att storma den svenska garnisonen där. Den svenska kungen skyndade till undsättning. Svenskarna var 18.000 man och staden försvarades av 40.000 man. Karl X Gustav beslöt ändå anfalla. Slaget som varade i tre dagar, 18 - 20 juli 1656 var ett märkligt slag. Ett slag mellan medeltida riddare och en modern svensk armé.Polackernas försvar var uppbyggt runt deras kavalleri som bestod av män i rustningar beväpnade med lansar och sablar. De hade ingen chans mot den effektiva, lättrörliga och eldstarka svenska armén. Warszawa var åter svenskt.
Karl X Gustav: Tåget över Bält
den 30 januari 1658
Situationen var i dock längden ohållbar och i juni 1657 kom "räddningen" då Fredrik III och Danmark förklarade Sverige krig. Nu kunde man hedersamt avtåga från Polen utan att "ge upp".I ilmarsch tog sig svenska trupper om 6.000 man till Jylland. Styrkan var inte så stor men dessa soldater var förmodligen samtidens bästa och mest erfarna soldater. De flesta av soldaterna hade varit med i runt 30 fältslag.I Bremen mötte man på svagt danskt motstånd som snart var avklarat. På Jylland mötte de krigsvana svenska trupperna ovana nymönstrade danska soldater som snabbt drevs på flykten.Den 25 augusti 1657 stod man framför den nya fästningen Fredriksodde mitt på den Jylländska östkusten. Fredriksodde hade en besättning på 8.700 man.Fästningen belägrades under 2 månader av Karl Gustav Wrangel. Under natten mot den 24 oktober stormades Fredriksodde. 213 senskar stupade medan 6.000 danskar togs till fånga. Vidare tog man hand om en mängd vapen, krut och förnödenheter. Erövringen av Fredriksodde är en av de största bedrifterna i svensk krigshistoria.Hela Jylland kontrollerades nu av svenskarna och kungen började förbereda anfall mot de danska öarna.. I mitten av december slog en stark kyla till som skulle komma att hålla i sig länge. Snön kom sen i början av januari. Havsvattnet började frysa till. Tanken att marschera över isen började forma sig. Erik Dahlberg gjorde många rekognosceringar.Tidigt på morgonen den 30 januari 1658 stod den svenska armén uppställd för att tåga över isen vid Lilla Bält över till Fyn. Med var ca: 9.000 ryttare och 3.000 infanteri.Isen buktade under truppernas frammarsch. Stundtals gick man med vatten upp till knäna.Nära land vid Invernes på Fyn bröt en strid ut med 3.000 danska kustförsvarare. Efter en kort strid gav danskarna upp motståndet.Under striden brast isen för två skvadroner värvade ryttare som försvann i djupet med hästar och allt.Resten av den svenska hären kom dock i land på Fyn.Nu inleddes omfattande rekognosceringar för den bästa vägen över isen på Stora Bält till Själland. Man valde ej den kortaste vägen utan tog en säkrare väg över öarna Langeland och Lolland.Natten till den 5 februari satte sig kungen med rytteriet i rörelse över isen. Samma dag kom man fram till Lolland. Dagen efter bröt Wrangel upp med infanteriet och artilleriet.Den 8 februari var man iland på Själland och den 15:e utanför Köpenhamn. Danskarna, som hade väntat en offensiv först till våren, greps av panik och gav upp direkt. Förhandlingar upptogs och den 26 februari 1658 slöts freden i Roskilde som innebar att Sverige fick Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Bornholm och Trondheims län.Företaget över isarna var ett stort vågspel som gav eko i hela världen. Bragden och den snabba freden väckte häpnad och beundran i Europa.Karl X Gustav hade dock planer på att helt krossa Danmark. I augusti var han tillbaka i Danmark och belägrade Köpenhamn. Danmark hade dock avtal med Holland som kom med en flotteskader på 30 fartyg och några tusen man. Man lyckades efter häftig strid med den svenska flottan ta sig in till Köpenhamn. Vidare var en här från Brandenburg, Österrike och Polen på totalt ca: 30.000 på väg mot Jylland. Svenskarna blev tvungna att ge upp Jylland.Kl 2 på morgonen den 11 februari 1659 beslöt Karl X att storma Köpenhamn. Stormningen var förberedd. Stormtrupperna erhöll vita kläder för att inte synas i snön. Förstärkningar hade överförts från Sverige. Totalt disponerade Karl X nu 10.000 man. Svenskarna anföll från tre sidor.Danskarna var dock förvarnade och öppnade eld så fort anfallet inleddes. Överraskningsmomentet var därmed borta men trots danskarnas tunga eldgivning fortsatte svenskarna stormningen. Köpenhamnarna försvarade sig med alla medel och anfall efter anfall slogs tillbaka. Efter tre timmar blåste Karl X av anfallet. Då hade mer än 1.500 svenskar stupat och drygt 200 tagits till fånga.Stormningsförsöket misslyckades men svenskarna fortsatte dock belägringen av Köpenhamn. Med Frankrike som medlare slöts fred där Sverige fick lämna igen Trondheim och Bornholm.Den 13 februari avled Karl X Gustav i Göteborg efter sviterna av en lunginflammation.Källor: (1) sid 126-130, (2) sid 405-412, (3) sid 63-74, (4) sid 485-522.
Berömda svenska slag,
1600-tal (3)
Källreferenser, 1600-tal
• 1. Närkingar i krig och fred. Närkes militärhistoria, del I. Stiftelsen Nerekies regementen, 1989• 2. Kungliga Södermanlands regemente under 350 år, 1977• 3. Kungar och krigare, tre essäer om Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. Anders Florén, Stellan Dahlgren,Jan Lindegren, 1992• 4 . Historien om Sverige, När Sverige blev stormakt. Herman Lindqvist, 1994• 5. Historien om Sverige, Storhet och fall. Herman Lindqvist, 1995• 6. Karoliner. Alf Åberg, Göte Göransson, 1976• 7. I karolinernas spår. Alf Åberg, 1959• 8. Poltava. Peter Englund, 1988• 9. Gustav II Adolf och hans folk. Göte Göransson, 1994•10. Ofredssår. Peter Englund, 1993•11. Focus 98, Norstedts Multimedia. 1997 •12. Slaget vid Lund (Ett mord och icke ett fältslag), Claes Wahlöö & Göran Larsson, 1998•13. Svenska krig 1521 – 1814, Ulf Sundberg, 1998•14. Skånska kriget 1675 – 1679, Claes-Göran Isacsson, 2000
