Efter "Det Viborgska gatloppet" den 3 juli återsamlade Kungen skärgårdsflottan i Svensksund (Ruotsinsalmi). Örlogsflottan gick till Sveaborg där den kom att bevakas av den ryska örlogsflottan.Den 5 juli var fartygen i skärgårdsflottan på plats i Svensksund. Kungen ville ta upp striden igen men många officerare var mot detta. Överstelöjtnant Carl Olof Cronstedt som nu anlänt med sin pommerska eskader stöttade kungen. På morgonen inför slaget byttes flaggkaptenen överste George de Frese, som var emot fortsatta strider, ut mot Cronstedt.Den ryska galärflottan hade följt efter svenskarna efter sjöslaget i Viborg. Den ryska flottan leddes av den tyske prinsen Nassau Siegen. På morgonen den 9 juli var han framme vid Svensksund. Hans besättningar var trötta efter den långa rodden men han samlade sin flotta till anfall. Den 9 juli var den ryska kejsarinnans kröningsdag och flottan ville hylla Katarina II på hennes stora dag med en seger över svenskarna.Den ryska styrkan bestod av 32 större och 206 mindre fartyg och ca: 14.000 man. Ombord fanns 1.200 kanoner. Svenskarna hade något färre fartyg, drygt 200, 1.000 kanoner och 12.500 man varav 8.000 från armén. Ryssarna var överlägsna i artilleri och var bredsidesbestyckade. Svenskarna hade mer än dubbelt så många stävbestyckade farkoster.
Sjöslaget vid Svensksund den 9 - 10 juli 1790
Den svenska flottan låg i stridslinje i vinkel mellan Muslaö och Kutsalö. Därmed kunde fienden beskjutas från två håll Svenskarna hade dessutom monterat upp batterier på öarna, bla på Kråkskär. Centern i stridslinjen bestod av 5 skärgårdsfregatter och 16 galärer.Vid åtta-tiden på morgonen den 9 juli rapporterade flottans snabba rekognoseringsbarkasser att den ryska flottan var mycket nära. Signal skickades från fartyget "Seraphimisorden" att alla skulle hålla sig beredda. Vid nio-tiden embarkerade manskapet, lättade ankare och slaget började.Det trånga sundet gjorde att ryssarna inte hade mycket manöverutrymme.Den svenska centern bestod av skärgårdsfregatterna: Kutterbriggen Alexander, som fanns närmast Kråkskär, sen Thorborg, Ingeborg, Starkotter och Styrbjörn. Mellan dessa fanns totalt 16 galärer. I centern skulle även fregatten Norden finnas men hon kom till Svensksund fört kl 5 på morgonen den 9 juli och fick då lägga sig strax bakom de övriga i centern. Chef för centern var von Stedingk som fanns ombord på Styrbjörn. Gustaf III fanns först ombord på skonerten Amphion men går med Cronstedt och staben i kungaslupen för att bättre kunna följa striden.Den högra svenska flygeln leddes av Törning och bestod av ett 40-tal kanonslupar och barkasser från den Bohuslänska brigaden. Flygeln sträcker sig från Muslaö till Kråkskär.Den vänstra svenska flygeln leddes av Claes Hielmstierna och bestod även den av ett 40-tal kanonslupar samt kanonjollar ur den Finska eskadern. Några mörsarbarkasser ligger i en linje fram emot Sandskär och Lehmässari. "Svensksundshålet" är skyddat av galären Jämtland och en division kanonslupar.Den ryska huvudstyrkan leddes av prins Nassau, ryska vänstra flygeln av Sjlissov och bestod av 48 mindre fartyg samt ett flytande batteri. Den högra ryska flygeln leddes av Buxhövden och bestod av 10 galärer och drygt 20 kanonslupar.
Striden
Striden inleddes på flyglarna. Ryssarna sökte ett avgörande på sin vänstra flygel men svenskarna gick till motanfall och lyckades till sist vid 11-tiden, bryta sig igenom. Ryssarna skadades här svårt av Törnings kanonslupar. Bland annat så sänktes ryssarna flytande batteri. Många ryska galärer sänktes. Törning kom nu också åt att beskjuta de stora ryska fartygen i mitten som nu trängdes allt närmare varandra. Under striderna träffas Ingeborg och antänds. Calmar drabbas av en explosion ombord.Den svenska vänstra flygeln var mycket stark och Hielmstierna stod emot alla angrepp. Vid 15-tiden lyckades hälften av hans slupar kringgå fienden genom det grunda sundet mellan Kutslaö och Lehmässari och anfalla Buxhövden och den ryska högern i ryggen. Nassau beordrade då sin högerflygel att möta detta. Denna rörelse i den ryska högra flygeln uppfattades som en reträtt som spred sig till de övriga ryska skeppen och skapade oordning i leden. När misstaget upptäcktes var det för sent. Den ryska centern som var invecklad i hårda strider stod nu isolerad. Ryska fregatten Nikolai träffas och sjunker på ett par minuter. Samtidigt utsattes Sjlissov för ett hårt angrepp av Törningen. Den ryska flottan sköts sönder och samman och vid 16-tiden började de ryska fartygen att fly.Strider pågick tills mörkret föll. Under reträtten förliste många ryska fartyg i bränningarna, bla fregatten Maria. Många ryska fartyg strök flagg. Samtidigt förföljdes de av svenska fartyg under kvällen och nästa morgon.De ryska förlusterna var mycket omfattande och uppgick till 50 - 60 fartyg, en tredjedel av flottan, och cirka 9.500 man varav 6.000 togs tillfånga. Förlusten var en katastrof för ryssarna. Sverige förlorade 6 - 700 man i döda och sårade samt sex galärer.Det största krigsbytet blev prins Nassaus flaggskepp "Catarina" med prinsen tillhörigheter kvar ombord.Detta var den största sjösegern i Sveriges historia och det största sjöslaget i Östersjöns historia.Cronstedt befordrades till Överste och fick riddartecknet av Svärdsordens stora kors.Den svenska segern vid Svensksund förändrade radikalt det politiska läget. De avbrutna fredsförhandlingarna kunde återupptas och fred slöts i Värälä den 14 augusti 1790.Slaget vid Svensksund 1790 kallas i rysk engelskspråkig litteratur för "The battle of Rochensalm".Svensksund heter på finska Ruotsinsalmi och på ryska Rochensalm.
Avsnittet “Gustav III:s ryska krig” är uppdelad på flera sidor:
Källreferenser
•1. Historien om Sverige, När Sverige blev stormakt. Herman Lindqvist, 1997•2. Om sjökriget, från Svensksund till smygteknik. Marco Smedberg, 1996•3. Svensksund, Gustaf III:s krig och skärgårdsflottan 1788 - 1790. Stig Jägerskiöld, 1990•4. Försvarets civilförvaltning 1634 - 1865. 1994•5. Det gotländska båtsmanshållet 1646 - 1887. Kjell Olson, 1993•6. Skärgårdsflottan. Hans Norman (red), 2000
Efter "Det Viborgska gatloppet" den 3 juliåtersamlade Kungen skärgårdsflottan i Svensksund (Ruotsinsalmi). Örlogsflottan gick till Sveaborg där den kom att bevakas av den ryska örlogsflottan.Den 5 juli var fartygen i skärgårdsflottan på plats i Svensksund. Kungen ville ta upp striden igen men många officerare var mot detta. Överstelöjtnant Carl Olof Cronstedt som nu anlänt med sin pommerska eskader stöttade kungen. På morgonen inför slaget byttes flaggkaptenen överste George de Frese, som var emot fortsatta strider, ut mot Cronstedt.Den ryska galärflottan hade följt efter svenskarna efter sjöslaget i Viborg. Den ryska flottan leddes av den tyske prinsen Nassau Siegen. På morgonen den 9 juli var han framme vid Svensksund. Hans besättningar var trötta efter den långa rodden men han samlade sin flotta till anfall. Den 9 juli var den ryska kejsarinnans kröningsdag och flottan ville hylla Katarina II på hennes stora dag med en seger över svenskarna.Den ryska styrkan bestod av 32 större och 206 mindre fartyg och ca: 14.000 man. Ombord fanns 1.200 kanoner. Svenskarna hade något färre fartyg, drygt 200, 1.000 kanoner och 12.500 man varav 8.000 från armén. Ryssarna var överlägsna i artilleri och var bredsidesbestyckade. Svenskarna hade mer än dubbelt så många stävbestyckade farkoster.
Sjöslaget vid Svensksund den 9 -
10 juli 1790
Den svenska flottan låg i stridslinje i vinkel mellan Muslaö och Kutsalö. Därmed kunde fienden beskjutas från två håll Svenskarna hade dessutom monterat upp batterier på öarna, bla på Kråkskär. Centern i stridslinjen bestod av 5 skärgårdsfregatter och 16 galärer.Vid åtta-tiden på morgonen den 9 juli rapporterade flottans snabba rekognoseringsbarkasser att den ryska flottan var mycket nära. Signal skickades från fartyget "Seraphimisorden" att alla skulle hålla sig beredda. Vid nio-tiden embarkerade manskapet, lättade ankare och slaget började.Det trånga sundet gjorde att ryssarna inte hade mycket manöverutrymme.Den svenska centern bestod av skärgårdsfregatterna: Kutterbriggen Alexander, som fanns närmast Kråkskär, sen Thorborg, Ingeborg, Starkotter och Styrbjörn. Mellan dessa fanns totalt 16 galärer. I centern skulle även fregatten Norden finnas men hon kom till Svensksund fört kl 5 på morgonen den 9 juli och fick då lägga sig strax bakom de övriga i centern. Chef för centern var von Stedingk som fanns ombord på Styrbjörn. Gustaf III fanns först ombord på skonerten Amphion men går med Cronstedt och staben i kungaslupen för att bättre kunna följa striden.Den högra svenska flygeln leddes av Törning och bestod av ett 40-tal kanonslupar och barkasser från den Bohuslänska brigaden. Flygeln sträcker sig från Muslaö till Kråkskär.Den vänstra svenska flygeln leddes av Claes Hielmstierna och bestod även den av ett 40-tal kanonslupar samt kanonjollar ur den Finska eskadern. Några mörsarbarkasser ligger i en linje fram emot Sandskär och Lehmässari. "Svensksundshålet" är skyddat av galären Jämtland och en division kanonslupar.Den ryska huvudstyrkan leddes av prins Nassau, ryska vänstra flygeln av Sjlissov och bestod av 48 mindre fartyg samt ett flytande batteri. Den högra ryska flygeln leddes av Buxhövden och bestod av 10 galärer och drygt 20 kanonslupar.
Striden
Striden inleddes på flyglarna. Ryssarna sökte ett avgörande på sin vänstra flygel men svenskarna gick till motanfall och lyckades till sist vid 11-tiden, bryta sig igenom. Ryssarna skadades här svårt av Törnings kanonslupar. Bland annat så sänktes ryssarna flytande batteri. Många ryska galärer sänktes. Törning kom nu också åt att beskjuta de stora ryska fartygen i mitten som nu trängdes allt närmare varandra. Under striderna träffas Ingeborg och antänds. Calmar drabbas av en explosion ombord.Den svenska vänstra flygeln var mycket stark och Hielmstierna stod emot alla angrepp. Vid 15-tiden lyckades hälften av hans slupar kringgå fienden genom det grunda sundet mellan Kutslaö och Lehmässari och anfalla Buxhövden och den ryska högern i ryggen. Nassau beordrade då sin högerflygel att möta detta. Denna rörelse i den ryska högra flygeln uppfattades som en reträtt som spred sig till de övriga ryska skeppen och skapade oordning i leden. När misstaget upptäcktes var det för sent. Den ryska centern som var invecklad i hårda strider stod nu isolerad. Ryska fregatten Nikolai träffas och sjunker på ett par minuter. Samtidigt utsattes Sjlissov för ett hårt angrepp av Törningen. Den ryska flottan sköts sönder och samman och vid 16-tiden började de ryska fartygen att fly. Strider pågick tills mörkret föll. Under reträtten förliste många ryska fartyg i bränningarna, bla fregatten Maria. Många ryska fartyg strök flagg. Samtidigt förföljdes de av svenska fartyg under kvällen och nästa morgon.De ryska förlusterna var mycket omfattandeoch uppgick till 50 - 60 fartyg, en tredjedel av flottan, och cirka 9.500 man varav 6.000 togs tillfånga. Förlusten var en katastrof för ryssarna. Sverige förlorade 6 - 700 man i döda och sårade samt sex galärer.Det största krigsbytet blev prins Nassaus flaggskepp "Catarina" med prinsen tillhörigheter kvar ombord.Detta var den största sjösegern i Sveriges historia och det största sjöslaget i Östersjöns historia.Cronstedt befordrades till Överste och fick riddartecknet av Svärdsordens stora kors.Den svenska segern vid Svensksund förändrade radikalt det politiska läget. De avbrutna fredsförhandlingarna kunde återupptas och fred slöts i Värälä den 14 augusti 1790.Slaget vid Svensksund 1790 kallas i rysk engelskspråkig litteratur för "The battle of Rochensalm".Svensksund heter på finska Ruotsinsalmi och på ryska Rochensalm.
Berömda svenska slag,
1700-tal (6c)
Källreferenser
•1. Historien om Sverige, När Sverige blev stormakt. Herman Lindqvist, 1997•2. Om sjökriget, från Svensksund till smygteknik. Marco Smedberg, 1996•3. Svensksund, Gustaf III:s krig och skärgårdsflottan 1788 - 1790. Stig Jägerskiöld, 1990•4. Försvarets civilförvaltning 1634 - 1865. 1994•5. Det gotländska båtsmanshållet 1646 - 1887. Kjell Olson, 1993•6. Skärgårdsflottan. Hans Norman (red), 2000
