Man räknar den svenska flottans födelsedag som den 7 juni 1522 då de tio-tal fartyg som Gustav Vasa köpt av Hansan i Lübeck löper in i Slätbaken, Östergötland. Vid denna tid var Stockholm dess viktigaste förläggningsort. Flottan består år 1552 av 15 skepp och 20 galejor. Ursprungligen tillsattes en hövitsman per skepp men antalet ökades sedermera.I samband med att det yngre indelningsverket etableras 1682 införs även det ständiga båtsmanshållet och därmed erhöll örlogsflottan ett bestämt antal båtsmän.Sveriges örlogsflagga Svenska flottans örlogsflagga är en tretungad svensk flagga. De första bestämmelserna om örlogsflaggan utfärdades år 1663. Av dessa framgick att örlogsfartyg och fästningar liksom svenska staten skulle föra tretungad flagga - örlogsflagga. Bilden till höger visar hur Sveriges örlogsflagga ser ut. Wikipedia.Se vidare Svenska flottans historia.
Örlogsfartygen
Från mitten av 1500-talet till början av 1800-talet skilde sig örlogsfartygen inte mycket åt. Efter hand har fartygsstorleken växt vilket inneburit att eldkraften ökat genom att fartygen kunnat föra fler kanoner. Kanonerna ställdes i batteridäck, vilket gav benämningen en-, två- eller tre-däckare. Normalt förde tre-däckarna 90 kanoner och två-däckarna mellan 50 - 80 kanoner.Mellan år 1800 och 1830 skedde ingen större förändring av flottans bestånd. Flottan bestod i princip av resterna efter Gustav III:s stolta flottor. Linjeskeppet "Karl III " stod färdigt 1819 och linjeskeppet "Karl XIV Johan" 1824. Båda hade ett deplacement på 2.600 ton. Flottans sista och största linjeskepp "Stockholm" byggdes åren 1832 - 1856 och var på 2.850 ton. Både "Karl XIV Johan" och "Stockholm" försågs med en ångmotor på 800 hk under 1850-talet.Flottans första ångfartyg var "Oden" och "Gylfe" som byggdes 1834. De var inte stridsfartyg utan snarare bogserare och transportfartyg. Det första ångdrivna stridsfartyget var ångkorvetten "HMS Thor" som stod klar 1841.Sveriges första propellerdrivna stridsfartyg, en av de första i Europa, var skruvångkorvetten "HMS Gefle" (Gävle).Flottans första ångdrivna järnfartyg var hjulångslupen "HMS Kare". Kare sjösattes den 10 april 1847 i Göteborg. Hennes längd var 24,2 m och bredden 3,2 m och kunde framföras med en fart av 9 knop.År 1862 beslutade regeringen att örlogsfartyg byggda i trä inte längre var lämpliga att användas i strid. Det första bepansrade fartyget var pansarskeppet "HMS Svea" på 3.000 ton. Hon sjösattes i december 1885 var bestyckad med två 25 cm kanoner i ett bepansrat torn förut och fyra 15 cm pansarskyddade pjäser i aktern.
Modellbeteckningar på örlogsfartyg i den svenska flottan
De moderna örlogsfartygen i den svenska flottan är fredstid märkta med militära beteckningar som vanligen består av ett prefix, en bokstav, som står för tyg av fartyg, följt av ett löpnummer (fartygsnummer/igenkänningsnummer). Igenkänningsnummer förkortas vanligen IK-nr.Exempel på typer:•A = trängfartyg/specialfartyg•J = jagare•F = fregatt•K = Korvett•M = Minfartyg•P = patrullbåt•R = robotbåt•T = motortorpedbåt•V = vedettbåt•U = kustubåtTypindelningen har att göra med de uppgifter och bestyckning respektive fartygstyp har. Inom varje typ av är fartygen indelade i klasser där varje klass är en serie fartyg med samma eller liknande mått, bestyckning, utseende mm och sjösatta inom samma period. Exempelvis korvett av Visby-klass eller korvett av Göteborg-klass. Exempel på korvetter av Visby klass är HMS Visby K31 och HMS Helsingborg K32.Vissa örlogsfartyg är inte märkta med typbeteckningar utan enbart med namn, exempelvis ubåtarna.Typbeteckningarna har även ändrats under åren och HMS Carlskrona som är ett minfartyg har beteckningen P 04.HMS är i Sverige en förkortning för Hans Majestäts Skepp (eller Hennes Majestäts Skepp) och används före namnet på fartyg i den svenska flottan. HSwMS är en ibland använd beteckning för militära fartyg från Sverige när de åker utanför Sveriges territoriella vatten, i stället för HMS. Förkortningen "HMS" började dock inte användas av svenska flottan förrän efter 1950. Tidigare användes ”HM” (Hans Majestäts) följt av fartygstyp och namn.
Namnsättning av örlogsfartyg
Flottans fartyg har tilldelade namn förutom sina militära beteckningar. Under 1700-talets andra hälft användes ofta namn som speglade kungens egenskaper och örlogsfartygen fick namn som Dristigheten, Äran, Tapperheten och Enigheten, m.fl. Under kriget mot Ryssland 1788 - 1790 hette flottans flaggskepp Konung Gustaf III, dvs hade namn efter kungen.Under 1800-talet och fram till modern tid har namn med ursprung i den nordiska mytologin varit vanliga, exempelvis Garmer, Fenris, Loke och Folke varit vanligt förekommande. Många fartygsnamn har också återanvänts under årens lopp, exempelvis har mellan åren 1887 och 2000 Munin varit ett namn på minst fyra örlogsfartyg. Minsvepare har traditionellt namngivits efter små och medelstora öar, såsom Arholma, Aspö och Ornö, m.fl. Våra stora öar som Gotland och Öland har däremot fått ge namn åt de större fartygen. Många fartyg bär och har burit även namn efter våra landskap och städer.
Fartygstyper
Nedan listas några av de vanligaste fartygstyperna som fanns i den svenska flottan under 1900-talet.
Kryssare
Kryssare är ett stort örlogsfartyg som kan användas i strid mot flera objekt samtidigt. Kryssaren ligger i storleksklass mellan slagskepp och jagare. Kryssarens huvuduppgifter hörde att utföra spanings- och bevakningstjänst till sjöss, förstöra fiendens sjöhandel, blockera eller i övrigt oroa hans kust samt skydda egen sjöhandel och kust; härtill kommer på senare tiden för mindre kryssare uppgiften att skydda egen huvudstyrka för anfall från fientliga jagare och torpedbåtar. För att kunna utföra sina uppgifter utrustas kryssarna med synnerligen kraftiga maskiner, betydligt bränsleförråd, i äldre tid med kraftigt artilleri samt torpedbestyckning numera kraftig robotbestyckning. I modern krigföring har kryssaren nästan helt försvunnit och dess uppgifter har tagits över av jagare.Torpedkryssaren HMS Örnen var den första svenska kryssaren, sjösatt 1896. Under andra världskriget sjösattes de svenska kryssarna HMS Tre kronor (1945) och HMS Göta Lejon (1945). Från 1933 hade Sverige en flygplanskryssare, HMS Gotland.Den sista svenska kryssaren i tjänst var HMS Göta Lejon som utrangerades 1970.
Jagare
Jagare är en typ av örlogsfartyg, utvecklad i början av 1900-talet. En jagare är snabb, förhållandevis stor och är mycket kraftigt beväpnad. Ursprungligen var jagarens uppgift att skydda slagskeppen mot torpedbåtar. Ganska snart började även jagarna utrustas med torpeder. På moderna jagare har torpederna kompletterats med eller ersatts av robotar. Under och före andra världskriget användes jagare främst till patrulltjänst, eskorttjänst och ubåtsjakt. De bestyckades därför ofta med utrustning för ubåtsbekämpning såsom sonar och sjunkbomber. I allmänhet är jagare de tyngsta ytfartygen i tjänst, med undantag av hangarfartygen och några stora robotkryssare som är i tjänst i de ryska och amerikanska flottorna.Epoken med svenska jagare sträcker sig från 1902, då HMS Mode togs i tjänst, och avslutades 1985 då den sista svenska jagaren HMS Halland J18 utrangerades. HMS Halland var en jagare av Halland-klass tillsammans med systerfartyget HMS Småland. HMS Småland är numera ett museifartyg i Göteborg. Femton av jagarna byggdes under sin tjänstgöringstid om till fregatter, vissa bytte då fartygsnummer medan andra behöll sina nummer och bytte bara ut sitt prefix J mot ett F. De flesta av de svenska jagarna har burit ett stadsnamn eller landskapsnamn, exempelvis HMS Sundsvall J12 av Visby-klass eller HMS Södermanland J21 av Östergötland-klass. De sista jagarna som levererades till svenska Marinen var de 4 jagarna av Östergötland-klass, J20 - J23, som levererades 1958 - 1959.
Fregatt
Från 1600-talet var fregatt benämningen för seglande bestyckade örlogsfartyg som var i samma längd som linjeskeppen, med den skillnaden att fregatterna var försedda med endast ett batteridäck med kanoner, vilket gjorde dem avsevärt snabbare men inte gav dem samma slagkraft som linjeskeppen. Fregatter användes till bland annat spaning och eskorttjänst. Segelfregatter var vanliga i den svenska flottan mellan 1650 och 1860.I de motordrivna fartygens tidsålder är en fregatt ett ytfartyg som ligger mellan korvetten och jagaren i storlek och som främst används för ubåtsjakt.Svenska flottan har aldrig haft några motordrivna fregatter som redan från början varit byggda som fregatter, men 15 jagare har byggts om till fregatter, vilket skedde mellan 1951 och 1975. De två sista var landskapsjagarna HMS Öland och HMS Uppland, sjösatta 1945/1946, omklassades 1975 till fregatter. De togs ur tjänst 1978.
Korvett
En korvett är ett mindre, lättmanövrerat och lätt bestyckat örlogsfartyg och är mindre än fregatten. De flesta moderna flottor använder fartyg mindre än fregatter för kustnära uppgifter, men inte alla flottor kallar dem för korvetter.Den moderna korvetten dök upp under det andra världskriget som ett enkelt byggt patrull- och eskortfartyg. Deras huvuduppgift var att skydda konvojer i Nordatlanten. Dagens typiska korvetter är storleksmässigt mellan patrullbåtar och fregatter i både storlek och egenskaper. Dagens svenska ytstridsflotta består av tre olika typer av korvetter: Stockholm-klassen, Göteborg-klassen och Visby-klassen. Samtliga har förmåga till strid i tre dimensioner, ytstrid, undervattensstrid och luftstrid. Visby-klassen har dessutom tillförts förmågan att oskadliggöra minor. Den troligen mest avancerade korvetten idag är den svenska Visby-klassen. Det är det första operationella örlogsfartyget som till stora delar utnyttjar smygtekniken.
Patrullbåt
Svenska patrullbåtarnas huvuduppgift var att bekämpa mindre kvalificerade fientliga sjöstridskrafter, landstigningstonnage och flyg, övervaka och hindra kränkning av svenskt territorium, utföra eskorttjänst, lägga ut mineringar samt ubåtsjakt.Svenska flottans patrullbåtar byggdes mellan åren 1978 och 1982 och totalt byggdes 16 st av Hugin-klass efter det första fartyget i serien. Åtta Av dessa fartyg modifierades 1992 för att få en förbättrad förmåga till ubåtsjakt. Efter modifieringen kom dessa att kallas patrullbåt av Kaparen-klass. De sista tre patrullbåtarna utrangerades 1 september 2005. HMS Jägaren (P 150), sjösatt 1972, var dock operativ fram till 2016. År 1988 modifierades hon till vedettbåt (V 150). HMS Jägaren finns numera i Sjöhistoriska museets ägo.
Vedettbåt
Vedettbåt är ett mindre örlogsfartyg avsett för patrullering och minsvepning. Minsvepningsuppgiften försvann i praktiken då svenska flottan fick specialiserade minsvepare under senare delen av 1930-talet.
Bevakningsbåt
Bevakningsbåt typ 60, senare ombenämnd Bevakningsbåt typ 70, är en fartygsklass av bevakningsbåtar som tidigare användes i Svenska Marinen, då främst av dåvarande Kustartilleriet, senare Amfibiekåren. Fartygsklassen introducerades 1959 och ersatte då vedettbåten av Jägaren-klass från 1930-talet. Bevakningsbåtarna av 60-klass modifierades under 1980-talet varvid de ombenämndes Bevakningsbåt typ 70. Härefter kvarstod de i tjänst inom Marinen in på 2000-talet då de successivt ersattes av Bevakningsbåt typ 80(Tapper-klass). Bevakningsbåtarna har i huvudsak nyttjats för sjöövervakning Bevakningsbåt typ 80 (Tapper-klass) var en fartygsklass av bevakningsbåtar som nyttjades i svenska Marinen åren 1993-2018. Tapper-klassen var en utveckling av en bevakningsbåt 60/70, som redan i början av 1980-talet tillverkades för Kustbevakningens räkning. Tolv båtar producerades och placerades inledningsvis vid de kustartilleriregementen som fanns vid tiden. Första fartyget HMS Tapper (81) levererades i februari 1993 och det sista fartyget, HMS Orädd (92), levererades i januari 1999. År 2015 påbörjade arbetet med att livstidsförlänga och bygga om de 5 Tapper-klass fartyg som tillhörde Älvsborgs amfibieregemente. Dessa kom senare att benämnas Bevakningsbåt typ 88. Hösten 2020 levererades det sista ombyggda fartyget tillbaks till Försvarsmakten. Utöver ubåtsjakt används Bevakningsbåt typ 88 för patrullering av havsområden, försvar av kustområden samt bevakning av skyddsobjekt.År 2015 togs även beslut om att återinföra och halvtidsmodifiera fartygsklassen, varvid sex bevakningsbåtar byggdes om till en ny fartygsklass, spaningsbåt. Huvudanledningen var Försvarsmaktens behov att återfå förmågan att använda passiv sonar för underrättelseinhämtning i skärgårds-/ och kustnära områden. Även dessa fartyg levererades till Försvarsmakten 2020. Dessa sex fartyg utgör en ny fartygsklass, Spaningsbåt typ 82, eller Djärv-klass.
1.Örlogsfartyg, Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg. G von Hofsten, J Waernberg. 2004.2.Försvarsmakten3.Wikipedia4.DigitaltmuseumÖverst på sidan
Motortorpedbåt
Motortorpedbåt är ett snabbgående ytattackfartyg med ett planande skrov, dvs. till skillnad från deplacerande fartyg lyfter de sig ur vattnet genom att använda de dynamiska krafter som uppstår vid hög fart. Båtarnas huvudbeväpning består av torpeder. De använder även kulsprutor eller lätta automatkanoner. Vid anfall i mörker användes lysraketer. I vissa fall kunde även minor och sjunkbomber medföras. Motortorpedbåtarnas utveckling var starkt kopplad till dito för stora bensinmotorer. I de svenska motortorpedbåtarna fanns huvudsakligen italienska Isotta Fraschini motorer. De var kompressormatade och kunde ge farter på uppemot 50 knop. Motorerna var inte omkastbara eller hade backslag, man kunde alltså inte backa med dem. I stället hade motortorpedbåtarna ett par mindre motorer av bilstorlek, s.k. marschmotorer som användes vid manövrer i hamn. Motortorpedbåtarna uppgift var att anfalla fartyg på havet med torpeder. Men, då torpederna inte var styrbara, var man tvungen att komma ganska nära målet för att uppnå rimlig träffsannolikhet. Detta var svårt i dagsljus varför motortorpedbåtarnas användningsområde begränsades till mörker eller i skärgård, där man kunde dyka upp överraskande. Ett alternativt användningsområde var spaning och specialoperationer, exempelvis att transportera attackdykare eller infiltratörer till sina insatsområden.Den första motortorpedbåten i Sverige var T1. De första svenskbyggda båtarna var T15 - T18 som byggdes på Kockums 1941.Motortorpedbåtar har därefter varit i tjänst i Sverige fram till början av 1980-talet. Med den första Spica-serien, från slutet av 1960-talet, kom en helt ny generation av motortorpedbåtar. De skiljde sig så mycket från de tidigare motortorpedbåtarna att Spica båtarna enbart kallades torpedbåtar.
Robotbåt
Robotbåt är en typ av örlogsfartyg som främst används för anfalls-, spanings-, övervaknings- samt eskortuppdrag och kan bekämpa mål på långa avstånd med sjömålsrobotar. Avsaknaden av kvalificerat luftvärn gör att deras lämplighet som eskortfartyg kraftigt begränsas. Tolv fartyg av klassen Norrköping (Spica II) byggdes 1971–1976 som torpedbåtar, men modifierades på 1980-talet till att på halvdäck föra åtta stycken Robot 15 i ställ om två. De sista två operativa robotbåtarna i svenska flottan, HMS Norrköping och HMS Ystad, utrangerades 2005. Spica-seriens fartyg drevs med 3 gasturbiner. Spica I serien (6 fartyg, T121 - T126) levererades mellan 1966 och 1968 och Spica II serien (12 fartyg, T/R 141 - T/R 142) mellan 1973 och 1976.
Minfartyg
Minfartyg är en typ av fartyg avsedda för minutläggning. Minfartygens uppgift är att lägga ut mineringar till havs för att spärra av strategiska havsområden. De kan ta ombord ett stort antal minor och är beväpnad med kanoner för att bekämpa anfallande flyg och robotar. Varje minfartyg hade även en sidouppgift. HMS Älvsnabben M01 och HMS Carlskrona M04 var utbildningsfartyg för kadetter. HMS Älvsborg M02 var depåfartyg för ubåtar och HMS Visborg M03 stabsfartyg för kustflottan. HMS Carlskrona P04 (tidigare M04), sjösatt 1980, är alltjämt i tjänst. Hon är numera ett stabs- och ledningsfartyg, därav beteckningen P04.Minröjningsfartyg är en typ av örlogsfartyg avsedda för röjning sjöminor. Minröjningsfartyg är samlingsnamnet på fartyg som på olika sätt kan söka och oskadliggöra sjöminor, men används särskilt om fartyg som är utrustade för att identifiera och oskadliggöra enskilda minor, till skillnad från minsvepare, som är fartyg endast utrustade med minsvep. För att inte själva påverka minor, är minröjningsfartyg normalt konstruerade i omagnetiskt material och har mycket låg akustisk- och trycksignatur. Äldre flytminor röjs med hjälp av så kallade minsvep. Det går till så att ett minröjningsfartyg släpar vajrar efter sig. Röjdykare är ett av Sveriges minröjningsförband. Röjdykarna är utbildade dykare vars uppgift innefattar att söka efter, dokumentera, bärga eller destruera minor.Minutläggare (mula) kallades de minfartyg svenska kustartilleriets (senare amfibiekåren) använde för att lägga ut och underhålla kontrollerbara sjömineringar. Fartygen var försedda med räls och med kranar för minfällning, hade en längd på ca 30 meter, en fart på drygt 10 knop och var försedda med en luftvärnskanon för självförsvar. Flera olika klasser var i bruk samtidigt.
Ubåt
Ubåt (undervattensbåt) är ett fartyg som kan färdas helt under vattenytan. För att en ubåt ska kunna dyka så nyttjas ballasttankar. I ytläge är de helt tomma för att ge maximal flytkraft till ubåten men när ubåten skall dyka så släpps luften ut och vatten strömmar in i ballasttankarna. Ubåtar har både sido- och djuproder medan ytfartyg endast har sidoroder. Vissa ubåtar är utrustade med kryssroder, där alla fyra rodren används vid alla manövrar, i stället för traditionella sido- och djuproder. Traditionella ubåtar har dieselelektriska drivsystem. Dieselelektriska ubåtar använder sig av en eller flera dieselmotorer vid gång i ytläge. Före andra världskriget drev motorn propellern direkt (dieselmekanisk transmission), samtidigt som den via generatorer genererade elektricitet för batteriladdning. Efter andra världskriget blev det vanliga att dieselmotorn enbart används för att generera elektricitet som via en elmotor driver ubåten framåt. I undervattensläge går ubåten på sina batterier. Denna typ av maskineri begränsar ubåtens uthållighet i undervattensläge. Sedan andra världskriget kan dieselelektriska ubåtar också ladda sina batterier i u-läge genom användning av en snorkel eller luftmast, som sticks upp över vattenytan, genom vilken dieselmotorerna får sin luft. Svenska ubåtar använder sig sen 1990-talet av stirlingmotorer för att öka uthålligheten i undervattensläge. En svensk ubåt kan vara under vattnet i 30 dagar.Attackubåtar är den äldsta typen av militärubåtar. Attackubåtar används för att anfalla fientliga örlogs- och handelsfartyg. Attackubåtar med särskild utrustning för jakt på andra ubåtar kallas jaktubåtar. Svenska ubåtar började tillverkas för svenska flottan redan år 1869. Under ett och ett halvt sekel som förflutit har ett 20-tal skilda ubåtsserier konstruerats i Sverige och över 70 ubåtar av olika storlekar och typer har byggts inom landet, varav mer än hälften på Kockums i Malmö. För ökad säkerhet hos ubåtsvapnet har flottan haft en ubåtsräddningsfarkost (URF) sedan 1970-talet.Svenska ubåtar
Man räknar den svenska flottans födelsedag som den 7 juni 1522 då de tio-tal fartyg som Gustav Vasa köpt av Hansan i Lübeck löper in i Slätbaken, Östergötland. Vid denna tid var Stockholm dess viktigaste förläggningsort. Flottan består år 1552 av 15 skepp och 20 galejor. Ursprungligen tillsattes en hövitsman per skepp men antalet ökades sedermera.I samband med att det yngre indelningsverketetableras 1682 införs även det ständiga båtsmanshållet och därmed erhöll örlogsflottan ett bestämt antal båtsmän.Sveriges örlogsflagga Svenska flottans örlogsflagga är en tretungad svensk flagga. De första bestämmelserna om örlogsflaggan utfärdades år 1663. Av dessa framgick att örlogsfartyg och fästningar liksom svenska staten skulle föra tretungad flagga - örlogsflagga. Bilden till höger visar hur Sveriges örlogsflagga ser ut. Wikipedia.Se vidare Svenska flottans historia.
Örlogsfartygen
Från mitten av 1500-talet till början av 1800-talet skilde sig örlogsfartygen inte mycket åt. Efter hand har fartygsstorleken växt vilket inneburit att eldkraften ökat genom att fartygen kunnat föra fler kanoner. Kanonerna ställdes i batteridäck, vilket gav benämningen en-, två- eller tre-däckare. Normalt förde tre-däckarna 90 kanoner och två-däckarna mellan 50 - 80 kanoner.Mellan år 1800 och 1830 skedde ingen större förändring av flottans bestånd. Flottan bestod i princip av resterna efter Gustav III:s stolta flottor. Linjeskeppet "Karl III " stod färdigt 1819 och linjeskeppet "Karl XIV Johan" 1824. Båda hade ett deplacement på 2.600 ton. Flottans sista och största linjeskepp "Stockholm" byggdes åren 1832 - 1856 och var på 2.850 ton. Både "Karl XIV Johan" och "Stockholm" försågs med en ångmotor på 800 hk under 1850-talet.Flottans första ångfartyg var "Oden" och "Gylfe" som byggdes 1834. De var inte stridsfartyg utan snarare bogserare och transportfartyg. Det första ångdrivna stridsfartyget var ångkorvetten "HMS Thor" som stod klar 1841.Sveriges första propellerdrivna stridsfartyg, en av de första i Europa, var skruvångkorvetten "HMS Gefle" (Gävle).Flottans första ångdrivna järnfartyg var hjulångslupen "HMS Kare". Kare sjösattes den 10 april 1847 i Göteborg. Hennes längd var 24,2 m och bredden 3,2 m och kunde framföras med en fart av 9 knop.År 1862 beslutade regeringen att örlogsfartyg byggda i trä inte längre var lämpliga att användas i strid. Det första bepansrade fartyget var pansarskeppet "HMS Svea" på 3.000 ton. Hon sjösattes i december 1885 var bestyckad med två 25 cm kanoner i ett bepansrat torn förut och fyra 15 cm pansarskyddade pjäser i aktern.
Modellbeteckningar på örlogsfartyg i den
svenska flottan
De moderna örlogsfartygen i den svenska flottan är fredstid märkta med militära beteckningar som vanligen består av ett prefix, en bokstav, som står för tyg av fartyg, följt av ett löpnummer(fartygsnummer/igenkänningsnummer). Igenkänningsnummer förkortas vanligen IK-nr.Exempel på typer:•A = trängfartyg/specialfartyg•J = jagare•F = fregatt•K = Korvett•M = Minfartyg•P = patrullbåt•R = robotbåt•T = motortorpedbåt•V = vedettbåt•U = kustubåtTypindelningen har att göra med de uppgifter och bestyckning respektive fartygstyp har. Inom varje typ av är fartygen indelade i klasser där varje klass är en serie fartyg med samma eller liknande mått, bestyckning, utseende mm och sjösatta inom samma period. Exempelvis korvett av Visby-klass eller korvett av Göteborg-klass. Exempel på korvetter av Visby klass är HMS Visby K31 och HMS Helsingborg K32.Vissa örlogsfartyg är inte märkta med typbeteckningar utan enbart med namn, exempelvis ubåtarna.Typbeteckningarna har även ändrats under åren och HMS Carlskrona som är ett minfartyg har beteckningen P 04.HMS är i Sverige en förkortning för Hans Majestäts Skepp (eller Hennes Majestäts Skepp) och används före namnet på fartyg i den svenska flottan. HSwMS är en ibland använd beteckning för militära fartyg från Sverige när de åker utanför Sveriges territoriella vatten, i stället för HMS. Förkortningen "HMS" började dock inte användas av svenska flottan förrän efter 1950. Tidigare användes ”HM” (Hans Majestäts) följt av fartygstyp och namn.
Namnsättning av örlogsfartyg
Flottans fartyg har tilldelade namn förutom sina militära beteckningar. Under 1700-talets andra hälft användes ofta namn som speglade kungens egenskaper och örlogsfartygen fick namn som Dristigheten, Äran, Tapperheten och Enigheten, m.fl. Under kriget mot Ryssland 1788 - 1790 hette flottans flaggskepp Konung Gustaf III, dvs hade namn efter kungen.Under 1800-talet och fram till modern tid har namn med ursprung i den nordiska mytologin varit vanliga, exempelvis Garmer, Fenris, Loke och Folke varit vanligt förekommande. Många fartygsnamn har också återanvänts under årens lopp, exempelvis har mellan åren 1887 och 2000 Munin varit ett namn på minst fyra örlogsfartyg. Minsvepare har traditionellt namngivits efter små och medelstora öar, såsom Arholma, Aspö och Ornö, m.fl. Våra stora öar som Gotland och Öland har däremot fått ge namn åt de större fartygen. Många fartyg bär och har burit även namn efter våra landskap och städer.
Fartygstyper
Nedan listas några av de vanligaste fartygstyperna som fanns i den svenska flottan under 1900-talet.
Kryssare
Kryssare är ett stort örlogsfartyg som kan användas i strid mot flera objekt samtidigt. Kryssaren ligger i storleksklass mellan slagskepp och jagare. Kryssarens huvuduppgifter hörde att utföra spanings- och bevakningstjänst till sjöss, förstöra fiendens sjöhandel, blockera eller i övrigt oroa hans kust samt skydda egen sjöhandel och kust; härtill kommer på senare tiden för mindre kryssare uppgiften att skydda egen huvudstyrka för anfall från fientliga jagare och torpedbåtar. För att kunna utföra sina uppgifter utrustas kryssarna med synnerligen kraftiga maskiner, betydligt bränsleförråd, i äldre tid med kraftigt artilleri samt torpedbestyckning numera kraftig robotbestyckning. I modern krigföring har kryssaren nästan helt försvunnit och dess uppgifter har tagits över av jagare.Torpedkryssaren HMS Örnen var den första svenska kryssaren, sjösatt 1896. Under andra världskriget sjösattes de svenska kryssarna HMS Tre kronor(1945) och HMS Göta Lejon (1945). Från 1933 hade Sverige en flygplanskryssare, HMS Gotland.Den sista svenska kryssaren i tjänst var HMS Göta Lejon som utrangerades 1970.
Jagare
Jagare är en typ av örlogsfartyg, utvecklad i början av 1900-talet. En jagare är snabb, förhållandevis stor och är mycket kraftigt beväpnad. Ursprungligen var jagarens uppgift att skydda slagskeppen mot torpedbåtar. Ganska snart började även jagarna utrustas med torpeder. På moderna jagare har torpederna kompletterats med eller ersatts av robotar. Under och före andra världskriget användes jagare främst till patrulltjänst, eskorttjänst och ubåtsjakt. De bestyckades därför ofta med utrustning för ubåtsbekämpning såsom sonar och sjunkbomber. I allmänhet är jagare de tyngsta ytfartygen i tjänst, med undantag av hangarfartygen och några stora robotkryssare som är i tjänst i de ryska och amerikanska flottorna.Epoken med svenska jagare sträcker sig från 1902, då HMS Mode togs i tjänst, och avslutades 1985 då den sista svenska jagaren HMS Halland J18 utrangerades. HMS Halland var en jagare av Halland-klass tillsammans med systerfartyget HMS Småland. HMS Småland är numera ett museifartyg i Göteborg. Femton av jagarna byggdes under sin tjänstgöringstid om till fregatter, vissa bytte då fartygsnummer medan andra behöll sina nummer och bytte bara ut sitt prefix J mot ett F. De flesta av de svenska jagarna har burit ett stadsnamn eller landskapsnamn, exempelvis HMS Sundsvall J12 av Visby-klass eller HMS Södermanland J21 av Östergötland-klass. De sista jagarna som levererades till svenska Marinen var de 4 jagarna av Östergötland-klass, J20 - J23, som levererades 1958 - 1959.
Fregatt
Från 1600-talet var fregatt benämningen för seglande bestyckade örlogsfartyg som var i samma längd som linjeskeppen, med den skillnaden att fregatterna var försedda med endast ett batteridäck med kanoner, vilket gjorde dem avsevärt snabbare men inte gav dem samma slagkraft som linjeskeppen. Fregatter användes till bland annat spaning och eskorttjänst. Segelfregatter var vanliga i den svenska flottan mellan 1650 och 1860.I de motordrivna fartygens tidsålder är en fregatt ett ytfartyg som ligger mellan korvetten och jagaren i storlek och som främst används för ubåtsjakt.Svenska flottan har aldrig haft några motordrivna fregatter som redan från början varit byggda som fregatter, men 15 jagare har byggts om till fregatter, vilket skedde mellan 1951 och 1975. De två sista var landskapsjagarna HMS Öland och HMS Uppland, sjösatta 1945/1946, omklassades 1975 till fregatter. De togs ur tjänst 1978.
Korvett
En korvett är ett mindre, lättmanövrerat och lätt bestyckat örlogsfartyg och är mindre än fregatten. De flesta moderna flottor använder fartyg mindre än fregatter för kustnära uppgifter, men inte alla flottor kallar dem för korvetter.Den moderna korvetten dök upp under det andra världskriget som ett enkelt byggt patrull- och eskortfartyg. Deras huvuduppgift var att skydda konvojer i Nordatlanten. Dagens typiska korvetter är storleksmässigt mellan patrullbåtar och fregatter i både storlek och egenskaper. Dagens svenska ytstridsflotta består av tre olika typer av korvetter: Stockholm-klassen, Göteborg-klassen och Visby-klassen. Samtliga har förmåga till strid i tre dimensioner, ytstrid, undervattensstrid och luftstrid. Visby-klassen har dessutom tillförts förmågan att oskadliggöra minor. Den troligen mest avancerade korvetten idag är den svenska Visby-klassen. Det är det första operationella örlogsfartyget som till stora delar utnyttjar smygtekniken.
Patrullbåt
Svenska patrullbåtarnas huvuduppgift var att bekämpa mindre kvalificerade fientliga sjöstridskrafter, landstigningstonnage och flyg, övervaka och hindra kränkning av svenskt territorium, utföra eskorttjänst, lägga ut mineringar samt ubåtsjakt.Svenska flottans patrullbåtar byggdes mellan åren 1978 och 1982 och totalt byggdes 16 st av Hugin-klass efter det första fartyget i serien. Åtta Av dessa fartyg modifierades 1992 för att få en förbättrad förmåga till ubåtsjakt. Efter modifieringen kom dessa att kallas patrullbåt av Kaparen-klass. De sista tre patrullbåtarna utrangerades 1 september 2005. HMS Jägaren (P 150), sjösatt 1972, var dock operativ fram till 2016. År 1988 modifierades hon till vedettbåt (V 150). HMS Jägaren finns numera i Sjöhistoriska museets ägo.
Vedettbåt
Vedettbåt är ett mindre örlogsfartyg avsett för patrullering och minsvepning. Minsvepningsuppgiften försvann i praktiken då svenska flottan fick specialiserade minsvepare under senare delen av 1930-talet.
Bevakningsbåt
Bevakningsbåt typ 60, senare ombenämnd Bevakningsbåt typ 70, är en fartygsklass av bevakningsbåtar som tidigare användes i Svenska Marinen, då främst av dåvarande Kustartilleriet, senare Amfibiekåren. Fartygsklassen introducerades 1959 och ersatte då vedettbåten av Jägaren-klass från 1930-talet. Bevakningsbåtarna av 60-klass modifierades under 1980-talet varvid de ombenämndes Bevakningsbåt typ 70. Härefter kvarstod de i tjänst inom Marinen in på 2000-talet då de successivt ersattes av Bevakningsbåt typ 80(Tapper-klass). Bevakningsbåtarna har i huvudsak nyttjats för sjöövervakning Bevakningsbåt typ 80 (Tapper-klass) var en fartygsklass av bevakningsbåtar som nyttjades i svenska Marinen åren 1993-2018. Tapper-klassenvar en utveckling av en bevakningsbåt 60/70, som redan i början av 1980-talet tillverkades för Kustbevakningens räkning. Tolv båtar producerades och placerades inledningsvis vid de kustartilleriregementen som fanns vid tiden. Första fartyget HMS Tapper (81) levererades i februari 1993 och det sista fartyget, HMS Orädd (92), levererades i januari 1999. År 2015 påbörjade arbetet med att livstidsförlänga och bygga om de 5 Tapper-klass fartyg som tillhörde Älvsborgs amfibieregemente. Dessa kom senare att benämnas Bevakningsbåt typ 88. Hösten 2020 levererades det sista ombyggda fartyget tillbaks till Försvarsmakten. Utöver ubåtsjakt används Bevakningsbåt typ 88 för patrullering av havsområden, försvar av kustområden samt bevakning av skyddsobjekt.År 2015 togs även beslut om att återinföra och halvtidsmodifiera fartygsklassen, varvid sex bevakningsbåtar byggdes om till en ny fartygsklass, spaningsbåt. Huvudanledningen var Försvarsmaktens behov att återfå förmågan att använda passiv sonar för underrättelseinhämtning i skärgårds-/ och kustnära områden. Även dessa fartyg levererades till Försvarsmakten 2020. Dessa sex fartyg utgör en ny fartygsklass, Spaningsbåt typ 82, eller Djärv-klass.
1.Örlogsfartyg, Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg. G von Hofsten, J Waernberg. 2004.2.Försvarsmakten3.Wikipedia4.DigitaltmuseumÖverst på sidan
Motortorpedbåt
Motortorpedbåt är ett snabbgående ytattackfartyg med ett planande skrov, dvs. till skillnad från deplacerande fartyg lyfter de sig ur vattnet genom att använda de dynamiska krafter som uppstår vid hög fart. Båtarnas huvudbeväpning består av torpeder. De använder även kulsprutor eller lätta automatkanoner. Vid anfall i mörker användes lysraketer. I vissa fall kunde även minor och sjunkbomber medföras. Motortorpedbåtarnas utveckling var starkt kopplad till dito för stora bensinmotorer. I de svenska motortorpedbåtarna fanns huvudsakligen italienska Isotta Fraschini motorer. De var kompressormatade och kunde ge farter på uppemot 50 knop. Motorerna var inte omkastbara eller hade backslag, man kunde alltså inte backa med dem. I stället hade motortorpedbåtarna ett par mindre motorer av bilstorlek, s.k. marschmotorer som användes vid manövrer i hamn. Motortorpedbåtarna uppgift var att anfalla fartyg på havet med torpeder. Men, då torpederna inte var styrbara, var man tvungen att komma ganska nära målet för att uppnå rimlig träffsannolikhet. Detta var svårt i dagsljus varför motortorpedbåtarnas användningsområde begränsades till mörker eller i skärgård, där man kunde dyka upp överraskande. Ett alternativt användningsområde var spaning och specialoperationer, exempelvis att transportera attackdykare eller infiltratörer till sina insatsområden.Den första motortorpedbåten i Sverige var T1. De första svenskbyggda båtarna var T15 - T18 som byggdes på Kockums 1941.Motortorpedbåtar har därefter varit i tjänst i Sverige fram till början av 1980-talet. Med den första Spica-serien, från slutet av 1960-talet, kom en helt ny generation av motortorpedbåtar. De skiljde sig så mycket från de tidigare motortorpedbåtarna att Spica båtarna enbart kallades torpedbåtar.
Robotbåt
Robotbåt är en typ av örlogsfartyg som främst används för anfalls-, spanings-, övervaknings- samt eskortuppdrag och kan bekämpa mål på långa avstånd med sjömålsrobotar. Avsaknaden av kvalificerat luftvärn gör att deras lämplighet som eskortfartyg kraftigt begränsas. Tolv fartyg av klassen Norrköping (Spica II) byggdes 1971–1976 som torpedbåtar, men modifierades på 1980-talet till att på halvdäck föra åtta stycken Robot 15 i ställ om två. De sista två operativa robotbåtarna i svenska flottan, HMS Norrköping och HMS Ystad, utrangerades 2005. Spica-seriens fartyg drevs med 3 gasturbiner. Spica I serien (6 fartyg, T121 - T126) levererades mellan 1966 och 1968 och Spica II serien (12 fartyg, T/R 141 - T/R 142) mellan 1973 och 1976.
Minfartyg
Minfartyg är en typ av fartyg avsedda för minutläggning. Minfartygens uppgift är att lägga ut mineringar till havs för att spärra av strategiska havsområden. De kan ta ombord ett stort antal minor och är beväpnad med kanoner för att bekämpa anfallande flyg och robotar. Varje minfartyg hade även en sidouppgift. HMS Älvsnabben M01 och HMS Carlskrona M04 var utbildningsfartyg för kadetter. HMS Älvsborg M02 var depåfartyg för ubåtar och HMS Visborg M03 stabsfartyg för kustflottan. HMS Carlskrona P04 (tidigare M04), sjösatt 1980, är alltjämt i tjänst. Hon är numera ett stabs- och ledningsfartyg, därav beteckningen P04.Minröjningsfartyg är en typ av örlogsfartyg avsedda för röjning sjöminor. Minröjningsfartyg är samlingsnamnet på fartyg som på olika sätt kan söka och oskadliggöra sjöminor, men används särskilt om fartyg som är utrustade för att identifiera och oskadliggöra enskilda minor, till skillnad från minsvepare, som är fartyg endast utrustade med minsvep. För att inte själva påverka minor, är minröjningsfartyg normalt konstruerade i omagnetiskt material och har mycket låg akustisk- och trycksignatur. Äldre flytminor röjs med hjälp av så kallade minsvep. Det går till så att ett minröjningsfartyg släpar vajrar efter sig. Röjdykare är ett av Sveriges minröjningsförband. Röjdykarna är utbildade dykare vars uppgift innefattar att söka efter, dokumentera, bärga eller destruera minor.Minutläggare (mula) kallades de minfartyg svenska kustartilleriets (senare amfibiekåren) använde för att lägga ut och underhålla kontrollerbara sjömineringar. Fartygen var försedda med räls och med kranar för minfällning, hade en längd på ca 30 meter, en fart på drygt 10 knop och var försedda med en luftvärnskanon för självförsvar. Flera olika klasser var i bruk samtidigt.
Ubåt
Ubåt (undervattensbåt) är ett fartyg som kan färdas helt under vattenytan. För att en ubåt ska kunna dyka så nyttjas ballasttankar. I ytläge är de helt tomma för att ge maximal flytkraft till ubåten men när ubåten skall dyka så släpps luften ut och vatten strömmar in i ballasttankarna. Ubåtar har både sido- och djuproder medan ytfartyg endast har sidoroder. Vissa ubåtar är utrustade med kryssroder, där alla fyra rodren används vid alla manövrar, i stället för traditionella sido- och djuproder. Traditionella ubåtar har dieselelektriska drivsystem. Dieselelektriska ubåtar använder sig av en eller flera dieselmotorer vid gång i ytläge. Före andra världskriget drev motorn propellern direkt (dieselmekanisk transmission), samtidigt som den via generatorer genererade elektricitet för batteriladdning. Efter andra världskriget blev det vanliga att dieselmotorn enbart används för att generera elektricitet som via en elmotor driver ubåten framåt. I undervattensläge går ubåten på sina batterier. Denna typ av maskineri begränsar ubåtens uthållighet i undervattensläge. Sedan andra världskriget kan dieselelektriska ubåtar också ladda sina batterier i u-läge genom användning av en snorkel eller luftmast, som sticks upp över vattenytan, genom vilken dieselmotorerna får sin luft. Svenska ubåtar använder sig sen 1990-talet av stirlingmotorer för att öka uthålligheten i undervattensläge. En svensk ubåt kan vara under vattnet i 30 dagar.Attackubåtar är den äldsta typen av militärubåtar. Attackubåtar används för att anfalla fientliga örlogs- och handelsfartyg. Attackubåtar med särskild utrustning för jakt på andra ubåtar kallas jaktubåtar. Svenska ubåtar började tillverkas för svenska flottan redan år 1869. Under ett och ett halvt sekel som förflutit har ett 20-tal skilda ubåtsserier konstruerats i Sverige och över 70 ubåtar av olika storlekar och typer har byggts inom landet, varav mer än hälften på Kockums i Malmö. För ökad säkerhet hos ubåtsvapnet har flottan haft en ubåtsräddningsfarkost (URF) sedan 1970-talet.Svenska ubåtar
