Till förteckningen över svenska ytstridsfartyg

Relaterade länkar

• Örlogsfartyg - Startsidan • Svenska ytstridsfartyg sid-1 • Svenska ytstridsfartyg sid-2 • Svenska ytstridsfartyg sid-3 • Svenska ytstridsfartyg sid-4 • Svenska ytstridsfartyg sid-5 • Svenska ytstridsfartyg sid-6 • Svenska ytstridsfartyg sid-7 • Psilanderaffären 1940 • Katastrofen i Horsfjärden 1941 • Svenska ubåtar • Svenska signalspaningsfartyg • Beteckningar på fartygens vapensystem • Svenska stridsbåtar • Svenska flottans historia • Kustartilleriets historia • Flottans uniformer • Kustartilleriets uniformer • Skärgårsflottan • Beredskapsåren 1939 - 1945 • Beredskapsbilder • Signalspaningsflygplan • Svenska stridsflygplan • Svenska stridsvagnar •

Referenslitteratur

1. Örlogsfartyg, Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg. G von Hofsten, J Waernberg. 2004. 2. Försvarsmakten 3. Wikipedia 4. Digitaltmuseum Överst på sidan

Svenska örlogsfartyg -

ytstridsfartyg - 4

Förteckning över svenska maskindrivna

ytstridsfartyg

• Slagskepp • Pansarskepp • Kryssare, del-1, del-2 • Jagare, del-1, del-2, del-3 • Fregatt • Korvett • Motortorpedbåt • Torpedbåt/robotbåt • Patrullbåt • Vedettbåt • Bevakningsbåt • Minfartyg / Minröjningsfartyg / Minsvepare

Allmänt

I beskrivningen av fartygen finns några begrepp och termer som kan vara värda att beskriva. • IK-nr är det igenkänningsnummer som fartygen normalt, i fredstid, har påmålad på fartygssidan på vissa fartygstyper. För ubåtar är det en namnförkortning av ubåtens namn. • Levererad avser den tidpunkt då fartyget formellt levererades till Marinen från leverantören. • Sjösatt, av ser den tidpunkt då fartyget döpts och löpt av stapeln. • Utrangerad avser normalt den tidpunkt då fartyget slutgiltigt utgår ur Marinen organisation. • Deplacement, uttrycks i ton och anges med två värden, standarddeplacement och deplacement då fartyget är fullt rustat. Om enbart ett värde anges avser det standarddeplacement. För ubåtar anges deplacement i ytläge, respektive u-läge. • Fart anges i knop och avser den kontrakterade farten. För ubåtar anges farten i ytläge respektive u-läge. • Dimensioner, anges i meter för längd, bredd och djupgående. Längden kan anges i två mått, dels i konstruktionsvattenlinjen, dels i största längden totalt sett. Om enbart en längd anges är det den största längden som avses. Med bredd avses den största bredden. • Besättningens storlek avser normalt sett fredsbesättningsstorleken. • Dykdjup för ubåtar anger största tillåtna dykdjup i fredstid. Förkortningen "HMS" betyder Hans Majestäts Skepp / Hennes Majestäts Skepp och används i den svenska flottan som ett prefix före fartygets namn, exempelvis HMS Visby. Men HMS började inte användas av flottan förrän efter 1950. För äldre fartyg, dvs byggda före 1950, användes ”HM” (Hans Majestäts) följt av fartygstyp och namn, exempelvis HM Kryssare Tre Kronor. Svenska örlogsfartyg målades från den 23 juni 1940 med vita tvärstreck på däck och sidor för att de tydligt skulle kunna identifieras som neutrala fartyg och därmed undgå vådabeskjutning från de krigförande.

Jagare (3)

Jagare är en typ av örlogsfartyg, utvecklad i början av 1900-talet. En jagare är snabb, förhållandevis stor och är mycket kraftigt beväpnad. Ursprungligen var jagarens uppgift att skydda slagskeppen mot torpedbåtar. Ganska snart började även jagarna utrustas med torpeder. På moderna jagare har torpederna kompletterats med eller ersatts av robotar. Under och före andra världskriget användes jagare främst till patrulltjänst, eskorttjänst och ubåtsjakt. De bestyckades därför ofta med utrustning för ubåtsbekämpning såsom sonar och sjunkbomber. Start: Jagare

Svenska jagare

Mode-klass var en jagarklass som benämndes kustjagare. De bestod av fyra mindre jagare, HMS Mode (29), HMS Magne (30), HMS Munin (31) och HMS Mjölner (32). Klassen fyra fartyg byggdes under andra världskriget, då man snabbt ville utöka flottans bestånd av jagare. Fartygens utformning var inspirerad av de i Italien köpta jagarna av Romulus-klass (Spica-klass) men Mode jagarna var kraftigare bestyckade. Standarden ombord var också mycket bättre. Från Italien köptes 4 jagare år 1940, två i Psilander- klass och två i Romulus-klass. Romulus-klass jagarna var relativt moderna medan Psilander-klass jagarna något föråldrade. Men vid köpen från Italien hade Marinförvaltningen även fått köpa ritningar till en modernare variant av Psilander- klassen, som nu användes som inspirationskälla när de nya Mode-klass jagarna projekterades. Projekteringsarbetet förlades till Götaverken i Göteborg, som även byggde två av fartygen, Mode och Magne. Munin byggdes vid Öresundsvarvet och Mjölner vid Eriksbergsvarvet. Kommandobryggan var bredare än överbyggnaden vilket gav fartygen ett säreget utseende framifrån jämfört med övriga svenska jagartyper. Mode-klass jagarna omklassades till fregatter 1953. • Mode sjösattes 1942 och levererades till flottan 1942. Hon utrangerades 1970. IK-nr 29, senare 73. • Magne sjösattes 1942 och levererades till flottan 1942. Hon utrangerades 1966. IK-nr 30, senare 74. • Munin sjösattes 1942 och levererades till flottan 1942. Hon utrangerades 1968. IK-nr 31, senare 75. • Mjölner sjösattes 1942 och levererades till flottan 1942. Hon utrangerades 1966. IK-nr 32, senare 76. Fartygen var 78,0 m långa och 8,1 m breda. Deplacementet var 635/785 ton. Fart 30 knop. Besättning 67 man. Fartygens huvudbestyckning bestod av tre 10,5 cm kanoner m/42. Dessa var placerade i var sitt torn, ett på backdäck, ett på akterdäck och ett på den aktra överbyggnaden. Närluftvärnsartilleriet bestod av två 40 mm lvakan m/36 och två 20 mm lvakan m/40. Vidare fanns tre 53,3 cm TT m/30 i trippelställ, två sjbk m/33 och två sjbf typ C, 16 sjb m/33, 42 minor. Maskineriet utgjordes av två oljeeldade ångpannor vilka levererade ånga till två ångturbiner vilka drev var sin propeller. Maskineriet utvecklade 16.000 hk vilket gav fartyget en maxfart av 30 knop. Fartygens huvuduppgifter kom att bli eskort- och bevakningstjänst samt närskydd till pansarskeppen, uppgifter som de var väl lämpade för. Bilden visar jagaren HMS Mode J29, sjösatt 1942, levererad till flottan 1942. Längd 78,0 m, bredd 8,1 m. IK-nr 29. Bild: Sjöhistoriska museet, ID: Fo71075A. På bilden syns att kommandobryggan var bredare än överbyggnaden. År 1953 omklassades Mode-klass jagarna till fregatter och byggdes om i mitten av 1950-talet. En av 10,5 cm kanonerna samt torpedtubsstället togs då bort och 40 mm lvakan m/36 ersattes av m/48 med samma kaliber. Dessutom monterades en antiubåtsgranatpjäs m/51. Som fregatter fick fartygen nya IK-nummer. Visby-klass var en jagarklass som benämndes stadsjagare. Klassen bestod av de fyra jagarna HMS Visby (J11), HMS Sundsvall (J12), HMS Hälsingborg (J13) och HMS Kalmar (J14). De levererades som stadsjagare mellan 1943 och 1944 som en del av den utbyggnad det svenska försvaret som genomfördes med anledning av andra världskriget. Under kriget användes fartygen till neutralitetsvakt och fartygseskortering. Då Visby-klassen baserades på Göteborg-klassen, som gick under namnet "Stadsjagare" kallades Visby- jagarna för "Modifierad stadsjagare". Visby och Hälsingborg byggdes på Götaverken medan Sundsvall och Kalmar byggdes av Eriksbergsvarvet i Göteborg. År 1965 byggdes fartygen om och omklassades till fregatter. Jämfört med Göteborg-klassen förlängdes skrovet på Visby-klassen cirka tre meter och den rundade så kallade "kryssaraktern" ersattes av en platt "spegelakter". Detta gav bättre bärighet, samt gjorde det möjligt att fartygen trots ett större deplacement kunde hålla samma fart som Göteborg-klassen, 35 knop, utan att öka maskineffekten. Vidare flyttades den medelsvåra kanonen, som på Göteborg-klassen stått mellan skorstenarna, till en plattform på aktra däckshuset för att erhålla bättre bestrykningsvinklar. Därmed kunde även skorstenarna placeras tätare ihop. Den huvudsakliga överbyggnaden stod strax för om midskepps och inrymde bland annat manskapskök, styrhytt och manövreringshytt samt kommandobrygga. • Visby sjösattes 1942 och levererades till flottan 1943. Hon utrangerades 1982. IK-nr 11, senare F11 • Sundsvall sjösattes 1942 och levererades till flottan 1943. Hon utrangerades 1982. IK-nr 12, senare F12. • Hälsingborg sjösattes 1943 och levererades till flottan 1943. Hon utrangerades 1978. IK-nr 13, senare F13. • Kalmar sjösattes 1943 och levererades till flottan 1944. Hon utrangerades 1976. IK-nr 14, senare F14. Fartygen var 97,5 m långa och 9,2 m breda. Deplacementet var 1.135/1.320 ton. Fart 39 knop. Besättning 155 man. Maskineriet utgjordes av tre oljeeldade ångpannor av typ Penhoët A som genererade ånga åt två de Laval ångturbiner på 36.000 hk, vilka i sin tur drev var sin propeller. Detta gav fartygen en maxhastighet av 39 knop. Fartygens huvudbestyckning bestod av tre 12 cm kanoner m/24C. Luftvärnet utgjordes av fyra 40 mm lvakan m/36 i två enkel och ett dubbellavettage, fyra 20 mm lvakan m/40, två lvksp m/36. Vidare sex 53,3 cm TT m/30 i trippelställ, två sjbf m/24, två sjbk m/33, sexton sjb m/30, 40 – 46 minor. Bilden visar jagaren HMS Sundsvall J12, sjösatt 1942, levererad 1943. Längd 97,5 m, bredd 9,2 m. IK-nr 12. Bild: Sjöhistoriska museet, ID: Fo89082AB. Efter kriget genomgick jagarna flera ombyggnader. Visby och Sundsvall blev föremål för de största förändringarna. Alla fyra jagare i klassen omklassades till fregatter 1965. Som huvudartilleri erhöll de då två 57 mm lvakan m/50D. En Bofors 37,5 cm antiubåtraketspjäs m/50 (kvadruppel) och två sjbf m/33 tillkom. Minkapaciteten utökades till 130 minor. Ny spaningsradar och ny radareldledning (Arte 62) med en randomförsedd radarantenn installerades. Även en helikopterplattform byggdes. På Hälsingborg och Kalmar gjordes mindre omfattande förändringar. Öland-klass var en jagarklass som bestod av två jagare, HMS Öland (J16), och HMS Uppland (J17). Under världskriget gick utvecklingen mot allt större jagare. Stormakternas jagare hade växt till 1.500 – 2.000 ton. Riksdagen beslutade år 1942 att svenska flottan skulle utformas på samma sätt. Som flottiljledare skulle kryssare användas, och fyra större jagare skulle byggas. Av de fyra planerade jagarna kom bara två att byggas. Kockums i Malmö byggde den ena jagaren (J16) och Karlskronavarvet den andra (J17). När Öland-klassen togs i bruk var dessa fartyg de största jagare som dittills hade tjänstgjort i den svenska flottan. Fartygen var 111,8 m långa och hade dubbelskrov för att öka säkerheten vid skrovskador. Skroven var helsvetsade med undantag för pansarplåten kring maskinutrymmena som nitades. Tack vare sin storlek och skrovform var Öland-klassen mycket stabilare än tidigare svenska jagartyper. Man kunde nu också gå väderskyddad igenom hela fartyget och nå alla utrymmen. Öland-klassen var de första svenskbyggda jagarna med huvudartilleriet uppställt i slutna dubbeltorn i stället för de tidigare enkla sköldpjäserna. Pjäserna var halvautomatiska och kompletterade det kraftiga luftvärnet genom att de även kunde användas mot luftmål. Initialt hade de båda jagarna olika bryggkomplex. • Öland sjösattes 1945 och levererades till flottan 1947. Hon utrangerades 1978. IK-nr 16. • Uppland sjösattes 1946 och levererades till flottan 1949. Hon utrangerades 1978. IK-nr 17. Fartygen var 111,8 m långa och 11,2 m breda. Deplacementet var 1.880/2.250 ton. Fart 35 knop. Besättning 231 man. Bilden visar jagaren HMS Uppland J17, sjösatt 1946, levererad 1949. Längd 111,8 m, bredd 11,2 m. IK-nr 17. Foto: 1949. Bild: Sjöhistoriska museet, ID: Fo200336. Maskineriet utgjordes av två oljeeldade ångpannor ÖVK A-typ som genererade ånga åt två Laval vxl ångturbiner på 44.000 hk. Detta gav fartygen en maxhastighet av 35 knop. Fartygens huvudbestyckning bestod av fyra 12 cm kanoner m/44 i två dubbeltorn. Luftvärnet utgjordes av sju 40 mm lvakan m/36 i tre dubbel- och ett enkellavettage, åtta 20 mm lvakan m/40, två lvksp m/36. Vidare sex 53,3 cm TT m/30-43 i trippelställ, två sjbf m/44, två sjbk m/33, 60 sjb m/33, 40 minor. Åren 1947 – 1948 installerades även på HMS Öland den moderna stridslednings- och ubåtsjaktutrustning som HMS Uppland redan var försedd med från början. Fartygen har genomgått flera ombyggnader men den största skedde åren 1959 - 1963. Jagarna omklassades till fregatter 1975 utan att några större ombyggnationer gjordes. Båda jagarna utrangerades tre år senare, dvs 1978. Halland-klass var en jagarklass som bestod av två jagare, HMS Halland (J18), och HMS Småland (J19). Då jagarna bär namn efter svenska landskap har de även kallats landskapsjagare. De levererades från Götaverken år 1955 (J18) respektive Eriksbergs varv (J19) år 1956. Ytterligare två jagare var planerade i klassen, HMS Lappland och HMS Värmland, men dessa avbeställdes på grund av minskade försvarsanslag. De var de första svenska jagarna där krigserfarenheterna från andra världskriget helt kunde tas tillvara. Fartygen i Halland-klassen var de största och tyngst bestyckade jagare som funnits i den svenska Marinen och var de första svenska jagarna bestyckade med sjömålsrobotar (kanske även först i världen). När kryssarna HMS Tre Kronor och HMS Göta Lejon utrangerades i början av 1970-talet blev de båda Halland-klass jagarna flottans största och slagkraftigaste stridsfartyg. Halland-klassens skrov var utformat med back, det vill säga ett upphöjt fördäck. Från backen och akterut gick en lång överbyggnad vilken gjorde det möjligt för besättningen att nå hela fartyget utan att behöva gå utomhus, och på så vis minimera risken för exponering av radioaktivt nedfall. Fartygens skrov var bepansrade i sidorna och i däcken kring maskinutrymmet. Överbyggnaderna på de svenska jagarna hade alltsedan stadsjagarnas tillkomst ofta byggts i lättmetall, men erfarenheter hade visat att i händelse av brand ombord mjuknade metallen fort och kunde smälta. Man återgick därför i Halland-klassen till stålkonstruktioner. För att spara vikt använde man sig av korrugerade plåtar i stället för svetsade fästen och profiler. Till en början fanns en lysraketautomat på akterdäck men då man sedermera ansåg sig kunna lita alltmer på radarn ersattes denna av ett lågt däckshus med helikopterplatta på taket. • Halland sjösattes 1952 och levererades till flottan 1955. Hon utrangerades 1987. IK-nr 18. • Småland sjösattes 1952 och levererades till flottan 1956. Hon utrangerades 1984. IK-nr 19. Fartygen var 121,0 m långa och 12,6 m breda. Deplacementet var 2.790/3.400 ton. Fart 35 knop. Besättning 290 man. Maskineriet utgjordes av två oljeeldade ångpannor av typ Penhoët M som genererade ånga åt två Laval vxl ångturbiner på 58.000 hk. Detta gav fartygen en maxhastighet av 35 knop. Bilden visar jagaren Halland J18, sjösatt 1952, levererad 1955. Längd 121,0 m, bredd 12,6 m. IK-nr 18. Bild: Sjöhistoriska museet, ID: Fo81183A. Fartygens huvudbestyckning bestod av fyra 12 cm automatkanoner (akan) m/50 i två dubbeltorn. Luftvärnet utgjordes av två 57 mm lvakan m/50 i dubbeltorn, sex 40 mm lvakan m/48E, en enkelramp för försöksrobot 315. Vidare åtta 53,3 cm TT m/30 i kvadruppelställ, åtta 37,5 cm aurak m/50 i kvadruppelställ två sjbf m/44, en 10,3 cm lysraketautomat, 58 minor. Bestyckningen var av en helt ny typ som tagits fram av Bofors bestående av en helautomatisk allmålspjäs som kunde avlossa 40 skott per minut. Denna höga eldhastighet uppnåddes bl.a. med hjälp av två ammunitionshissar, som matades från fyra magasin och som följde med tornet vridning. Genom att hissarna var dubblerade kunde snabba byten av ammunitionstyp göras. Varje magasin rymde 26 patroner. Vidare hade Bofors utvecklat en ny lvakan-pjäs, 57 mm, som var en vidareutveckling av den äldre klassiska 40 mm lv-pjäsen. En ny antiubåtsraket (aurak) hade också tagits fram. Med modern elektronisk eldledning och centralgyrostater kunde eld avges med stor precision även vid gir. Redan under projekteringen fanns planer på att förse jagarna med robotbestyckning. Svenska försöksrobot 315 blev dock aldrig fullt operativ. I stället tog SAAB fram en ny robot baserad på den franska målroboten CT 20 som sen blev rb 08. Robotarna hade en räckvidd på 70 km och år 1966 försågs jagarna med denna robot. Fartygen moderniserades kontinuerligt, men de största förändringarna gjordes på Halland 1962 och 1969 samt på Småland 1964 och 1967. Tre år efter att HMS Småland utrangerades 1984 överlämnades hon till Göteborgs Maritima Centrum som museifartyg. Östergötland-klass var en jagarklass som bestod av fyra jagare, HMS Östergötland (J20), HMS Södermanland (J21), HMS Gästrikland (J22) och HMS Hälsingland (J23). Fartygen byggdes åren 1958 – 1959 för att ersätta tre fartyg som utrangerades ur flottan, kryssaren HMS Gotland och två jagare. Klassen baserades till stor del på den tidigare Öland- klassen från slutet på 1940-talet och byggdes bland annat på samma skrovmodell. Ursprungligen hade man tänkt att utöka den större Halland-klassen med fyra fartyg till. Men då anslagen endast skulle räcka till tre sådana fartyg, och man stod fast vid kravet på fyra, beslutade man att i stället återgå till den mindre Öland-klassens utformning. Detta visade sig dock bli måttfullt lyckat, då dessa skrov var egentligen var för små för den nya och utökade utrustning som Östergötland-klassen fick. Östergötland-klassen var de första jagare som byggdes i sektioner vilka sedan sammansattes på stapelbädden. Fartygen ritades på Götaverken, som också byggde två av fartygen, Östergötland och Gästrikland. Eriksberg byggde ett av fartygen, Södermanland, samt skrovet till Hälsingland, vilket sedan färdigställdes av Kockums. Östergötland-klassen fick ett deplacement på 2.600 ton, vilket var betydligt mer än de knappt 2.000 ton som skroven var avsedda att bära. Detta berodde på mer och tyngre utrustning än på de äldre fartygen, och även på att Östergötland-klassens överbygge byggdes i stål, till skillnad från Öland-klassens som var byggt med mycket lättmetall. Då denna extra vikt hamnade över fartygets tyngdpunkt försämrades stabiliteten, och för att inte ytterligare försämra denna blev man tvungen att gå ifrån den långa överbyggnad som fanns på Halland- klassen, vilken gjorde det möjligt att nå hela fartyget utan att gå utomhus. För ökade manöveregenskaper så ändrades akterskeppets utformning från Öland- klassen och fartygen fick dubbla roder. • Östergötland sjösattes 1956 och levererades till flottan 1958. Hon utrangerades 1982. IK-nr 20. • Södermanland sjösattes 1956 och levererades till flottan 1958. Hon utrangerades 1984. IK-nr 21. • Gästrikland sjösattes 1956 och levererades till flottan 1959. Hon utrangerades 1984. IK-nr 22. • Hälsingland sjösattes 1957 och levererades till flottan 1959. Hon utrangerades 1984. IK-nr 23. Fartygen var 111,8 m långa och 11,2 m breda. Deplacementet var 2.044/2.600 ton. Fart 35 knop. Besättning 244 man. Bilden visar jagaren Hälsingland J23, sjösatt 1957, levererad 1959. Längd 111,8 m, bredd 11,2 m. IK-nr 23. Bild: Marinmuseum, ID: D 15050:6. Maskineriet utgjordes av två oljeeldade ångpannor av typen Babcock & Wilcox som genererade ånga åt två Laval vxl ångturbiner på 47.000 hk. Detta gav fartygen en maxhastighet av 35 knop. Fartygens huvudbestyckning bestod av fyra 12 cm automatkanoner (akan) m/44-44A i två dubbeltorn, ett i fören och ett i aktern. Luftvärnet utgjordes av sju 40 mm lvakan m/48E (Gästrikland och Hälsingland enbart fem), Vidare sex 53,3 cm TT m/30 i trippelställ. En 30,5 cm augrpjäs m/51, två sjbf m/44, en 10,3 cm lysraketautomat, fyra 10,3 cm lysraketställ m/55, 58 minor. Östergötland-klassen moderniserades 1963 – 1967. Bl.a. togs en av 40 mm lvakan bort och ersattes med ett lavettage för den brittiska luftvärnsroboten Sea Cat som i Sverige gick under namnet "Robot 07". Södermanland var den första av jagarna som fick robotsystemet installerat, till och med före brittiska fartyg. För att öka stabiliteten togs två av Östergötlands och Södermanlands vardera sju 40 mm lvakan bort. Av samma skäl ersattes samtliga fartygs två trippeltorpedställ med sex tuber i bredd. Eftersom de modernaste vapen- och skeppstekniska lösningarna inte kunde utnyttjas på Östergötland- klassens fartyg, blev dessa jagare aldrig riktigt lyckade fartyg. Alla fyra jagarna utrangerades under åren 1982 – 1984.

Fregatt

I de motordrivna fartygens tidsålder är en fregatt ett ytfartyg som ligger mellan korvetten och jagaren i storlek och som främst används för ubåtsjakt. Svenska flottan har aldrig haft några motordrivna fregatter som redan från början varit byggda som fregatter, men 15 jagare har byggts om till fregatter, vilket skedde mellan 1951 och 1975. De två sista var landskapsjagarna HMS Öland och HMS Uppland, sjösatta 1945/1946, omklassades 1975 till fregatter. De togs ur tjänst 1978.

Svenska fregatter

Korvett

En korvett är ett mindre, lättmanövrerat och lätt bestyckat örlogsfartyg och är mindre än fregatten. De flesta moderna flottor använder fartyg mindre än fregatter för kustnära uppgifter, men inte alla flottor kallar dem för korvetter. Dagens typiska korvetter ligger storleksmässigt mellan patrullbåtar och fregatter i både storlek och egenskaper. Korvett har som fartygstyp funnits tidigare bland de seglande örlogsfartygen men även som ångdrivna fartyg. Därefter skulle det dröja lång tid innan benämningen återupptogs igen. Britiska flottan hade fartyg med benämningen korvett under andra världskriget, fartyg avsedda för eskort- och ubåtsjaktuppgifter. Det skulle dock dröja drygt 50 år ytterligare innan benämningen korvett återupptogs i den svenska flottan.

Svenska korvetter

Dagens svenska ytstridsflotta består av tre olika typer av korvetter: Stockholm-klassen, Göteborg-klassen och Visby-klassen. Samtliga har förmåga till strid i tre dimensioner, ytstrid, undervattensstrid och luftstrid. Den troligen mest avancerade korvetten idag är den svenska Visby-klassen. Det är det första operationella örlogsfartyget som till stora delar utnyttjar smygtekniken. De två första kustkorvetterna, Stockholm och Malmö, var en vidareutveckling av robotbåtarna typ Norrköping men fick en långt större kapacitet för ubåtsjakt genom mer kvalificerad utbåtsjaktutrustning. De blev därmed större än robotbåtarna och beteckningen kustkorvett ansågs motiverad. Från 1998 används enbart beteckningen korvett. Fartygens huvuduppgifter är ytattack, incidentberedskap, ubåtsjakt, minutläggning och eskortering. I nästa klass av korvetter av typ Göteborg vidareutvecklades konceptet. Skrovformen förändrades, radarmålytan reducerades och fartygen försågs med vattenstråldrift. Med nästa korvett av typ Visby togs ett mycket stort steg i utvecklingen av korvetten. Visby-klassen är byggd med smygteknik och därmed fått ett mycket okonventionellt utseende. Förutom samma kapacitet som sin föregångare har Visby-klassen även ett avancerat luftförsvar och ledningskapacitet. Stockholm-klass Stockholm-klass, tidigare även kallad Ytattack 81 och Spica III, är en fartygsklass av korvetter tillhörande 3. sjöstridsflottiljen i svenska Marinen. Klassen består av de två fartygen HMS Stockholm (K11) och HMS Malmö (K12) som levererades av Karlskronavarvet år 1985. Stockholms-klassens korvetter var en vidareutveckling av torpedbåtarna i Spica-klass och Norrköping-klass (Spica II) och har därför även kallats Spica III. Fartygen är byggda med ett skrov av stål och överbyggnader och master i lättmetall. • Stockholm sjösattes 1984 och levererades till flottan 1985. IK-nr K11, senare P11. • Malmö sjösattes 1985 och levererades till flottan 1985. IK-nr K12, senare P12. Fartygen är 50,0 m långa och 7,5 m breda. Deplacementet är 310/335 ton. Fart 30 knop. Besättning 40 man. Maskineriet utgörs av 2 MTU dieselmotorer och 1 Allied Signal gasturbin vilka är kopplade till var sin propelleraxel. Den totala effekten på de tre axlarna är 11.200 hk. Huvudbestyckningen är flexibel. Initialt var fartygen bestyckade med två artilleripjäser, en 57 mm allmålskanon 7103 i fören och en 40 mm allmålskanon m/48 i aktern. Den övriga huvudbestyckningen var varierbar. I fören fanns 4×9 ELMA antiubåtsgranatkastare och en avfyrningsanordning för 53,3 cm torpeder på vardera sida. Akter om överbyggnaden kunde man medföra antingen fyra torpedtuber för 53,3 cm eller 40 cm torpeder, åtta Robot 15, eller en kombination av dessa. För minutläggning kunde 68 minor medföras ombord. På fartygen fanns även två ksp 58. Vid halvtidsmodifieringen år 2002 togs den aktra kanonen och de tunga torpederna bort, I stället byggdes en överbyggnad i aktern för förvaring av släphydrofonen. De förliga torpedtuberna togs bort för att ge plats åt en förlängning av den förliga överbyggnaden. Vidare modifierades masten för att minska radarsignaturen, ledningssystemet förnyades, och huvudmaskineriet byttes ut. Bilden visar korvetten HMS Stockholm K11 i Kalmar 2010 (dvs efter ombyggnaden 2002), sjösatt 1984, levererad 1985. Längd 50,0 m, bredd 7,5 m. IK-nr 11. Bild: Wikipedia. 2008 deltog HMS Stockholm (K11), HMS Malmö (K12) samt stödfartyget HMS Trossö (A264) i den svenska beredskapsstyrka som medverkade i den internationella Operation Atalanta i Adenviken längst Afrikas östkust till skydd mot pirater. Den 26 maj 2009 gjorde HMS Malmö sin första insats mot pirater då lyckades avvärja ett angrepp mot fartyget A/V Antonis och grep sju pirater efter en kortare jakt. Efter modifiering av båda fartygen 2015 omklassades de 2016 till patrullfartyg (patrullfartyg typ Stockholm), dvs örlogsfartyg i första hand avsedda för sjöövervakning. Som patrullfartyg består besättningen av 24 man. Göteborg-klass Göteborg-klass är en korvettklass bestående av korvetterna, HMS Göteborg (K21), HMS Gävle (K22), HMS Kalmar (K23) och HMS Sundsvall (K24). Korvetterna är byggda under åren 1990–1993. Ytterligare två korvetter av typ Göteborg skulle byggas, HMS Helsingborg (K25) och HMS Härnösand (K26) men de avbeställdes. HMS Göteborg och HMS Kalmar avrustades 2007 och ingår inte i Försvarsmaktens organisation längre. • Göteborg sjösattes 1989 och levererades till flottan 1990. Avrustas 2007. IK-nr K21. • Gävle sjösattes 1990 och levererades till flottan 1990. IK-nr K22. • Kalmar sjösattes 1990 och levererades till flottan 1991. Avrustas 2007. IK-nr K23. • Sundsvall sjösattes 1991 och levererades till flottan 1993. IK-nr K24. Fartygen är 57,0 m långa och 8,0 m breda. Deplacementet är 300/386 ton. Fart 30 knop. Besättning 40 man. I slutet av 1990-talet modifierades HMS Gävle till ny standard för korvetterna med bland annat smyganpassning för radarmålyta, aktra däckshuset, bogpropeller, stabiliseringsfenor och grå kamouflagefärg. År 2017 beställdes en halvtidsmodifiering av korvetterna HMS Gävle och HMS Sundsvall med uppgradering eller utbyte av de flesta systemen, vilket innebär nytt ledningssystem med nya sensorer för luft, yt- och undervattenspaning, modernt navigationssystem och nytt manöversystem för fartygets framdrivning. Modifieringarna var klar 2022 och dessa två korvetter benämns nu korvett typ Gävle. Efter moderniseringen av de två korvetterna är det samma som tidigare, men insidan har bytts ut mot toppmodern teknik med effektivare vapenverkan i strid på, över och under vattenytan. Bilden visar HMS Sundsvall K24 i Stockholm 2010 , sjösatt 1991, levererad 1993. Längd 57,0 m, bredd 8,0 m. IK-nr 24. Bild: Wikipedia. Maskineriet utgörs av 3 MTU dieselmotorer som driver var sin KaMeWa vattenstråldriftaggregat, totalt 10.300 hk, som ger en fart på 30 knop. Huvudbestyckningen utgörs av med två artilleripjäser, en 57 mm allmålskanon 7103B i fören och en 40 mm allmålskanon m/48 i aktern. Vidare åtta sjömålsrobot RBS 15 MkII, två 7,62 mm ksp m/58, fyra augrk m/84 (Elma), fyra 40 cm ubåtsjakttorpeder typ 45, 64 minor, fyra 57 mm lysraketställ m/77, motmedelssystem. Visby-klass Visby-klassen är en korvettklass vars fartyg är utvecklade med smygegenskaper. Fartygen är fem till antalet och har utformats av FMV och tillverkas av SAAB Kockums AB i Karlskrona. Beställningen gjordes 1995. Fartygen i klassen är HMS Visby (K31), HMS Helsingborg (K32), HMS Härnösand (K33), HMS Nyköping (K34) och HMS Karlstad (K35). Även ett sjätte fartyg var beställd, HMS Uddevalla (K36) men avbeställdes 2001. Skroven till fartygen är tillverkad av kolfiberarmerat plastlaminat i stället för stål. Fartygen saknar även konventionella propellrar och utnyttjar i stället vattenjetaggregat som drivs av ett kombinations- maskineri bestående av både dieselmotorer och gasturbiner. Den 16 december 2009 levererades de första två fartygen till Marinen. Visby-klassens fartyg har en utformning som i första hand väsentligt försvårar upptäckt från olika sensorer och i andra hand väsentligt försvårar för vapenmålsökare att kunna låsa på fartygen. Denna utformning benämns på svenska signaturanpassning eller populärvetenskapligt kallat "smyg-" eller "stealth-teknik". Fartygen har dessutom en mycket liten magnetisk signatur med hänsyn till hotet från minor. Avgaserna från fartygets motorer kyls för att minska värmesignaturen. De två första fartygen i klassen att överlämnas till Marinen var HMS Helsingborg (K32) och HMS Härnösand (K33) vilket skedde 2009. Vid leveransen var dessa båda fartyg av version fyra, vilket innebar att den planerade sjömålsrobotbestyckningen saknades och beväpningen utgjordes enbart av allmålskanonen tillsammans med lätta och tunga kulsprutor samt ubåtsjakttorpeder. Fartygen lämnades tillbaka till FMV och Kockums efter att ha varit operativa i två–tre år, dvs runt 2012, för uppgradering till version fem, med sjömålsrobot RBS 15 Mk2 fullt integrerad. HMS Visby i version fem överlämnades till Marinen i augusti 2012 därefter följde HMS Nyköping i december 2012, HMS Karlstad 2013, HMS Helsingborg 2014 (2009) samt HMS Härnösand 2015 (2009). • Visby sjösattes 2000 och levererades till flottan 2012. IK-nr K31. • Helsingborg sjösattes 2003 och levererades till flottan 2009/2014. IK-nr K32. • Härnösand sjösattes 2004 och levererades till flottan 2009/2015. IK-nr K33. • Nyköping sjösattes 2005 och levererades till flottan 2012. IK-nr K34. • Karlstad sjösattes 2006 och levererades till flottan 2013. IK-nr K35. Fartygen är 72,8 m långa och 10,4 m breda. Deplacementet är 600/650 ton. Fart 35 knop. Besättning 44 man. Om fartygen vore byggda av stål skulle deplacementet blivit cirka 1.100 ton. Bilden visar korvetten HMS Visby K31, sjösatt 2000, levererad 2012. Längd 72,8 m, bredd 10,4 m. IK-nr 31. Foto: Terje Fredh. Bild: Sjöhistoriska museet, ID: Fo170296AF. För att minimera radarsignaturen är skrovet utformat med stora plana vinklade ytor, och i princip all utrustning har byggts in i fartyget, eller sitter bakom särskilt utformade luckor. På fördäcket står allmålskanonen och akterdäcket utgör en helikopterplattform. Längst akterut finns också ett större utrymme för fartygets släpbara sonar av VDS- typ. Framdrivnings-maskineriet består av två MTU dieselmotorer och fyra gasturbiner. Dessa är uppbyggda som ett CODOG-system (Combined Diesel Or Gas) vilket innebär att motorerna och turbinerna kan kopplas till samma två axlar. Dieselmotorerna ger en effekt av 2.600 kW och används vid låga farter. För högre farter kopplas ii i stället turbinerna in, vilkas effekt av 16.000 kW ger fartygen dess maxfart på 35 knop. Fartygen drivs av två vattenjetaggregat (vattenstråldriftaggregat) och har alltså inga propellrar. Fartygens bestyckning utgörs av en 57 mm allmålspjäs modell 57 Mk3, åtta sjömålsrobotar typ RBS 15 Mk2, fyra 40 cm torped 45 ubåtsjakttorpeder, raketpjäs typ ALECTO samt minräls för minutläggning och sjunkbomber Model 33. Vidare finns motmedel, Rheinmetal MASS-HIDD. Allmålspjäsen har ett helautomatiskt laddningssystem med 120 projektiler. Samtliga vapen utom allmålspjäsen inbyggda i fartygen för att utsidan skall bli så plan som möjligt. Bilden visar korvetten HMS Visby K31 år 2013. Bild: Wikipedia. Som en del av Riksdagens försvarssatsningar som beslutades hösten 2020 kommer Visbykorvetterna att utrustas med luftvärnsrobot och avtal är tecknat med SAAB om att tillföra luftvärnsrobot när Visbykorvetterna halvtidsmodifieras. Sjömålsrobotsystemet uppgraderas till senaste version, RBS 15Mk 3, och torpedsystemet uppgraderas med ny ubåtsjakttorped. Till det kommer den nya förmågan luftvärnsrobot. 2021 lades en beställning på utvecklingen av en andra generation av Visby-korvetter. Visby generation 2- korvetterna skulle vara större än de nuvarande Visby- korvetterna, med ökad räckvidd och uthållighet. I början av 2023 meddelades att Visby gen 2 har avbeställts till förmån för den helt nya Luleå-klassen. Den svenska Marinens förändrade behov samt oro över potentiella förseningar som skulle kunna uppstå vid modifiering av Visby-klassens design var de främsta skälen som angavs för avbeställningen. Luleå-klass är en kommande fartygsklass av ytstridsfartyg för Svenska Marinen som kommer konstrueras av Saab Kockums. Första fartyget kommer att heta HMS Luleå, övriga fartyg är HMS Norrköping, HMS Trelleborg och HMS Halmstad. Beräknad leverans är 2030 för alla fartyg. Luleåklassen kommer att vara större än dagens befintliga korvetter av Visby- och Gävleklass. Då marinen vill undvika förseningar och snabbt ta Luleå-klassen i tjänst finns det planer för att fartygsskroven kommer byggas på ett utländskt skeppsvarv medan Saab Kockums ansvarar för utrustandet fartygen inför att de ska tas i tjänst. En liknande lösning användes också för konstruktionen av svenska signalspaningsfartyget HMS Artemis där skrovet byggdes i Polen medan utrustandet av fartyget genomfördes av FRA i Karlskrona. När Luleå-klassen tas i tjänst kommer de att vara de största fartygen i tjänst i den svenska Marinen. Förbättrad räckvidd och uthållighet var drivande faktorer till deras längd på över 100 meter. Luleå- klassen kommer huvudsakligen vara utrustad för luftförsvar.