Svenska stridsflygplan -

signalspaningsflygplan

Signalspaning

Signalspaning (förkortas ofta SIGINT från engelskans signals intelligence) innebär att man genom avlyssning, pejling m.m. utforskar och övervakar data- och/eller teletrafik och på så vis inhämtar underrättelser. Engelskans Signals Intelligence (SIGINT) kan på svenska kan översättas med signalunderrättelsetjänst vilket är egentligen en bättre benämning än signalspaning eftersom det syftar till att beskriva hela kedjan av inhämtning, bearbetning, analys och rapportering. De plattformar där signalspaningsutrustning oftast installeras är torn, fartyg och flygplan. Exempel på torn finns i Kåseberga och exempel på fartyg är HMS Orion (A 201). Exempel på flygplan är S 102B och S 100 Argus.

Förteckning över svenska

signalspaningsflygplan

• Tp 79 - Douglas DC-3, 8 st i svensk tjänst 1949 - 1984 • Tp 52 - English Electric Canberra, 2 st i svensk tjänst 1960 - 1971 • Tp 85 - Sud Aviation S.E 210 Caravelle 2 st i svensk tjänst 1972 - 1998 • S 102 - Gulfstream IV, 2 st i svensk tjänst 1992 - • S 100 - Saab 340, 4 st i svensk tjänst 1997 - • S 106 Globaleye AEW&C

Till förteckningen över svenska signalspaningsflygplan

Relaterade länkar

• Svenska stridsflygplan - start • Propellerflygplan • Jetflygplan • Helikoptrar • Nationalitetsmärkning • Flygvapnets historia • Förbandsnummer vid flygvapnet • Flygvapnets uniformer • Luftbevakning & luftbevakningslottor • Beredskapsåren 1939 - 1945 • Beredskapsbilder • Svenska flygflottiljen F 19 i Finland • Svenska signalspaningsfartyg

Referenslitteratur

1. Flygvapnets historia, överstelöjtnant Lennert Berns 2. Svenska flygvapnets förband och skolor under 1900-talet, Christian Braunstein, 2003 3. Försvarets historiska telesamingar, Flyghistoria från SFF, Flygvapnet 4. Flygvapenmuseum 5. Wikipedia 6. Digitaltmuseum Överst på sidan

Douglas DC-3, Tp 79

Douglas DC-3 är ett av världens mest tillverkade transport- och passagerarflygplan. Prototypen flög redan 17 december 1935. Totalt tillverkades drygt 16 000 DC-3 (huvuddelen för militärt bruk). Under andra världskriget hade DC-3 sin storhetstid, då behovet av snabba transporter ökade enormt. En militär version med lastdörr, förstärkt golv, förstärkta vingar och med ökad max startvikt fick beteckningen C-47 Skytrain. Den versionen blev den i särklass mest tillverkade. RAF och RCAF benämnde flygplanet Dakota. Den militära trupptransportversionen i sin tur blev C-53 Skytrooper. Redan 1937 köpte ABA (AB Aerotransport) några exemplar för att sättas in på de internationella flyglinjerna. Under andra världskriget upprätthölls en kurirtrafik av ABA till England med DC-3. Man flög alltid under dåligt väder och med belysningen släckt, men natten mellan den 27 och 28 augusti 1943 försvann Gladan (SE-BAF) över Nordsjön på väg hem från Skottland. Kurirtrafiken fortsatte och 22 oktober 1943 anfölls Gripen (SE-BAG) av tyskt jaktflyg och endast två av de ombordvarande överlevde. Efter dessa båda nedskjutningar avbröts flygningarna under en tid. Efter kriget fanns ett stort antal DC-3 på andrahandsmarknaden, varför ABA utökade sin flotta med ett antal flygplan. Mellan åren 1949 och 1984 ingick Douglas DC-3 i svenska Flygvapnet som transportflygplan med benämningen Tp 79. Flygvapnet köpte sina två första DC-3:or 1949, vilka konverterades för att användas till signalspaning. Den sista Tp 79 inköptes 1975. Totalt kom Flygvapnet att operera åtta flygplan, dock aldrig med fler än sex samtidigt. Den sista flygplansindividen togs ur tjänst 1984. Bland flygplanstypens många användningsområden i Flygvapnet var signalspaning, materialtransporter, utveckling och utprovning av ny elektronik samt radarutrustning, utbildning av navigatörer, transport av Arméns fallskärmsjägare, VIP-transporter mm. Mest omtalad är 79001, dvs den Tp 79 som sköts ner av sovjetiskt jaktflyg 13 juni 1952, vilket gav upphov till den så kallade Catalinaaffären. 79001 användes för signalspaning och smeknamnet var Hugin. Hugins systerplan var 79002, även den användes till signalspaning, hade smeknamnet Munin. Båda kom till Flygvapnet 1949 och var baserade på F 8 Barkarby, utan vare sig fenkod eller flottiljsiffra. I den nordiska mytologin är Hugin och Munin Odins två korpar som han dagligen skickar ut i världen för att samla in information åt honom. Hugin och Munin var därför lämpliga namn för de två spionflygplanen. Mer information om Signalspaning och Catalinaaffären Fakta: • Längd 19,64 meter • Spännvidd 28,95 meter • Höjd 5,16 meter • Tomvikt 8.030 kg • Max. startvikt 12.200 kg • Motor(er) 2 × Pratt & Whitney R-1830-90C • Motoreffekt 2 x 1.200 hk • Max. hastighet 250 km/h • Räckvidd med max. bränsle 2.420 km • Max. flyghöjd 5.000 meter • Lastförmåga 2.500 kg • Kapacitet 21 - 32 passagerare Bilder:

English Electric Canberra Tp 52

English Electric Canberra var ett brittiskt första generationens jetdrivet bombflygplan utvecklat strax efter andra världskriget. Jetdriften gjorde att Canberra kunde flyga högre och fortare än alla tidigare bombflygplan och därigenom också undgå att bekämpas av fientligt luftförsvar. Svenska flygvapnet anskaffade en Canberra (52001) i februari 1960 för att användas främst för signalspaning och ytterligare en (52002) i mars 1960 för att användas som en flygande forskningsplattform. Dessa fick i Sverige beteckningen Tp 52. Flygplanen modifierades i hemlighet i Sverige som spionflygplan för signalspaning av sovjetiska, polska och östtyska militära radiosändningar, även om detta inte erkändes offentligt förrän tio år senare. De ersattes av två Caravelles Tp 85 år 1971. Fakta: • Längd 21,3 meter • Spännvidd 19,3 meter • Höjd 4,7 meter • Max. startvikt 17.200 kg • Max. hastighet 930 km/h Bild:

Sud Aviation Caravelle Tp 85

Sud Aviation Caravelle är ett jetflygplan tillverkat i Frankrike som var banbrytande då det var det första jetdrivna flygplan med motorerna placerade i akterpartiet och inte i vingarna. Första flygningen skedde i maj 1955. Mellan 1972 och 1998 ingick Sud Aviation Caravelle i Svenska flygvapnet med den svenska militära beteckningen Tp 85. TP 85 togs i tjänst för att främst ersätta Tp 52 Canberra som Försvarets radioanstalts signalspaningsflygplan. Två flygplan inköptes från SAS. Sista flygningen med 85172 skedde i september 1998. TP 85 ersattes i rollen som signalspaningsflygplan av S 102B Gulfstream IV. Fakta: • Längd 32,0 - 36,2 meter • Spännvidd 34,3 meter • Höjd 8,72 meter • Vingyta 146,7 m² • Tomvikt 24.185 - 30.055 kg • Max. startvikt 46.000 - 56.000 kg • Motor(er) 2 × Rolls-Royce Avon RA.29 resp. P&W CT8D • Max. hastighet 850 km/h (Mach 0,81) • Räckvidd med max. bränsle 3.200 km • Max. flyghöjd 8.500 meter Bild:

Gulfstream IV, S 102B

Gulfstream IV (eller G-IV) är en tvåmotorig affärsjetflygplan tillverkad av Gulfstream Aerospace i USA. Svenska flygvapnet har sedan 1992 3 st Gulfstream IV i sin flotta vilka går under benämningen Tp 102C (1 st), (samt en Gulfstream G550 med benämning Tp 102D) samt 2 st S 102B. Tp 102A, som var den första individen som köptes 1992, tog ur tjänst i augusti 2015. TP 102C/D (och tidigare TP 102A) används främst för långa och tidskritiska transporter av Sveriges högsta civila och militära ledning samt kungafamiljen. S 102B är ombyggd för att bedriva flygburen signalspaning åt Försvarets Radioanstalt (FRA) och kan identifieras med hjälp av den avlånga apparatutbyggnaden undertill. S 102B kallas ibland Korpen och de två flygplansindividerna Hugin och Munin. Fakta: • Längd 26,9 meter • Spännvidd 23,7 meter • Höjd 7,44 meter • Tomvikt 19.500 kg • Max. startvikt 33.200 kg • Motor(er) 2 × Rolls-Royce Tay 611-8 • Max. hastighet 935 km/h • Räckvidd med max. bränsle 7.820 km • Max. flyghöjd 13.700 meter Bild:

Saab 340 AEW&C – S 100 Argus

Saab 340 AEW&C är ett svenskt tvåmotorigt propellerdrivet radarspaningsflygplan som tillverkades av Saab AB och är baserad på det civila passagerarflygplanet Saab 340. Flygplanstypen tog i tjänst i det svenska flygvapnet 1997. Det svenska flygvapnet använder 6 st Saab 340 AEW&C (Airborne Early Warning & Control). I flygvapnet går Saab 340 AEW&C under beteckningen S 100 Argus, och alla flygplan tillhör Skaraborgs flygflottilj (F 7) men är stationerade vid Malmens flygplats i Malmslätt utanför Linköping. Två av flygplanen är byggda för transportuppdrag i fredstid (med beteckning Tp 100A och Tp 100C), medan de övriga 4 plan (S 100) är permanent utrustade för stridsledning och luftbevakning (STRIL). Systemet levererades till flygvapnet i slutet av 90-talet. Två av flygplanen är utrustade med det äldre FSR 890-systemet, Flygburen SpaningsRadar 890, (med beteckning S 100B) och två med det nyare ASC 890- systemet, Airborne Surveillance and Control, (med beteckning S 100D). S 100 Argus är den svenska militära beteckningen på en Saab 340 utrustad med Saab Microwaves flygburna radar Erieye. Systemet används av det svenska flygvapnet för stridsledning och luftbevakning (STRIL). År 2010 ersatte det nyare ASC890/S100D det äldre FSR890/S100B. Namnet Argus kommer från grekisk mytologi och jätten Argus som med sina hundra ögon av vilka alltid några vakade. De två yngre systemen levererades till Försvarsmakten i april 2009 och är fullt operativa sedan den 1 januari 2010. Ombord på flygplanet finns normalt två piloter, en färdmekaniker och, beroende på uppgift, 1-4 operatörer som hand har sensorer och övrig delar av uppdragssystemet. Operatörerna består av flygstridsledare och luftbevakare. Flygplanets primära sensor är radarn vilken utgörs av en elektroniskt fasstyrd antenn som helt saknar rörliga delar. Fakta: • Längd 19,73 meter • Spännvidd 21,44 meter • Höjd 6,97 meter • Vingyta 41,8 m² • Tomvikt 8.140 kg • Motor(er) 2 × General Electric CT7-9B • Max. hastighet 523 km/h Bild:

Saab S 106 Globaleye AEW&C

Svenska regeringen beslutade 2021 att Försvarsmakten får köpa in nya radarspanings- och ledningsflygplan. Det blir Saabs Globaleye. Saabs Globaleye bygger på flygplanstypen Global 6000 som har lång flygräckvidd och tillverkas av Bombardier. De kommer att ersätta de äldre planen av modell ASC 890 (Saab S 100 Argus). Saabs Globaleye har en mycket effektiv radar monterad ovanpå flygplanskroppen, en så kallad Erieye Extended Range, (Erieye ER) som ger utökad räckvidd. Den 14 mars 2018 genomfördes premiärflygningen av Globaleye från Linköping. Globaleye:s primära sensor är Erieye ER radar för Airborne Early Warning (AEW). Den väger cirka 1 ton och är monterad ovanpå det tvåmotoriga jetplanets skrov. Saab har angett en räckvidd på upp till 450 km (216 nm) för AEW-radarsystemet när det flygs på en driftshöjd på 10.000 m och 550 km på 11.600 m. Enligt Saab Group kan Globaleye upptäcka och spåra en kombination av luftburna- och ytmål, både över land och till sjöss, och det är möjligt att utföra uppdrag i upp till elva timmar. Förutom AEW-radarn är Globaleye utrustad med flera andra sensorer. I juni 2022 tecknar Saab ett kontrakt med Försvarets Materielverk (FMV) om leverans av 2 Globaleye spanings- och ledningsflygplan till Försvarsmakten med leverans 2027. Kontraktet ger även FMV option på ytterligare en beställning av 2 Globaleye flygplan. I juni 2022 tecknade Försvarets Materielverk (FMV) ett kontrakt med Saab om leverans av 2 Globaleye spanings- och ledningsflygplan till Försvarsmakten med leverans 2027. Kontraktet ger även FMV option på ytterligare en beställning av 2 Globaleye flygplan. I samband med Sveriges stödpaket 16 till Ukraina beslutade regeringen i juni 2024 att anskaffa ytterligare ett S 106 Globaleye. Med ett tredje S 106 kommer svenska Försvarsmakten avsevärt att öka den operativa förmågan. Fakta: • Längd 30,3 m • Spännvidd 28,7 m • Höjd 7,8 m • Tomvikt 26.310 kg • Max. startvikt 45.135 kg • Max. flyghöjd 15.545 m • Motor(er) 2 x Rolls-Royce BR710 A2-20 turbofan • Max. hastighet 935 km/h • Räckvidd 11.110 km Bild: