Svenska stridsflygplan -

propellerflygplan

Spaningsflygplan

Spaningsflygplan eller spaningsplan, ibland kallade spionflygplan eller spionplan, är stridsflygplan som medför utrustning för spaning, oftast fotospaning men även signalspaning.

Förteckning över svenska spaningsflygplan

• S 1 - FVM S 21, 16 st • S 2 - Heinkel S.I Hansa, 8 st • S 3 - Heinkel S.II Hansa, 6 st • S 4 - Heinkel HE 4 Hansa, 1 st • S 5 - Heinkel HE 5 Hansa, 40 st • S 6 - Fokker C.V E, • S 7 - Hawker Hart, 3 st i svensk tjänst 1934 - 1947 • S 8 - Svenska Aero SA-12 • S 9 - Hawker Osprey, 6 st i svensk tjänst 1934 - 1947 • S 12 - Heinkel He 114, 12 st • S 14 - Fieseler Fi 156 Storch, 26 st • S 16 - Caproni Ca 313, 80 st i svensk tjänst 1940 - 1945 • S 17B - Saab 17, 121 st 1942 - 1952 • S 18A - Saab 18, 55 st 1944 – 1957 • S 22 - FFVS J 22, 9 st 1943 - 1952 • S 26 - North American P-51 Mustang, 12 st i svensk tjänst 1945 - 1953 • S 31 - Supermarine Spitfire Mk XIX, 50 st i svensk tjänst 1948- 1955

Supermarine Spitfire Mk XIX S 31

Supermarine Spitfire var ett brittiskt jaktplan konstruerat av Reginald Joseph Mitchell under 1930-talet. Det är främst känt för sin insats under slaget om Storbritannien och det var ett av de viktigaste stridsflygplanen under andra världskriget. Den tredje generationens Spitfires hade den större och kraftfullare motorn Rolls-Royce Griffon. Eftersom Griffon-motorn var större fick motorhuven göras om med två stycken åsar för topplocken, något som gjorde de sista versionerna av Spitfire mer lik ursprunget Supermarine S.6. Griffon-motorn hade högre vridmoment än Merlin-motorn vilket gjorde att propellrar med fyra eller fem blad fick användas. Bilden visar spaningsflygplan S 31 Supermarine Spitfire, märkt 39 från F 11 Södermanlands flygflottilj, Vickers Armstrong "Spitfire" PR Mk XIX. Bild: Flygvapenmuseum, ID: FVM.149920. Svenska flygvapnet köpte år 1948 in 50 stycken PR Mk.XIX Supermarine Spitfire som spaningsflygplan, vilka kom att gå under benämning S 31. Samtliga flygplan var baserade på Södermanlands flygflottilj (F 11), där de användes fram till 1955 då de ersattes av S 29C Tunnan. Under 1949 flög Ingemar Wängström flera spaningsuppdrag över sovjetiskt territorium i S 31, bland annat till Kandalaksja. Han var då civilklädd och utrustad med förfalskade sovjetiska identitetshandlingar. PR Mk.XIX var fotospaningsversion med Griffon- motorn, två lodkameror och en sidokamera. En kombination av flygkropp och motor från F Mk.XIV, vingarna från PR Mk.XI och kabinen från PR Mk.X. Alla utom de 22 första hade trycksatt kabin. Fakta PR Mk.XIX: • Längd 9,95 meter • Spännvidd 12,24 meter • Höjd 3,86 meter • Vingyta 22,48 m² • Tomvikt 2.309 kg • Max. startvikt 3.400 kg • Max. flyghöjd 11.300 m • Max hastighet 580 - 720 km/h • Räckvidd 1.840 km • Stigförmåga 13,5 m/s • Motor 1 × Rolls-Royce Griffon • Motoreffekt 1.735 – 2.050 hk Bilder:

Till förteckningen över svenska jaktflygplan eller förteckningen över bombflygplan

Relaterade länkar

• Svenska stridsflygplan - start • Propellerflygplan • Jetflygplan • Helikoptrar • Signalspaningsflygplan • Nationalitetsmärkning • Flygvapnets historia • Förbandsnummer vid flygvapnet • Flygvapnets uniformer • Luftbevakning & luftbevakningslottor • Beredskapsåren 1939 - 1945 • Beredskapsbilder • Svenska flygflottiljen F 19 i Finland

Referenslitteratur

1. Flygvapnets historia, överstelöjtnant Lennert Berns 2. Svenska flygvapnets förband och skolor under 1900-talet, Christian Braunstein, 2003 3. Försvarets historiska telesamingar, Flyghistoria från SFF, Flygvapnet 4. Wikipedia 5. Digitaltmuseum Överst på sidan

Torpedflygplan

Torpedflygplan är stridsflygplan som är speciellt konstruerade för att fälla torpeder. De utgör en speciell typ av attackflygplan eller bombflygplan och kallas ibland för torpedbombare eller torpedbombplan, och var framför allt vanliga under propellerflygplanens tid. Det förekom ganska ofta att torpedflygplanen i sin utformning var sjöflygplan.

Förteckning över svenska torpedflygplan

• T 1 - Heinkel HD 16, 2 st • T 2 - Heinkel He 115, 12 st • T 16 - Caproni Ca 313, 14 st i svensk tjänst 1940 - 1945 • T 18 - Saab 18, 62 st 1944 – 1957 Nedan, tyskt torpedflygplan (Heinkel He 111) under torpedfällning 1941. Bild: Wikipedia.

Transportflygplan

Militära transportflygplan är en typ fraktflygplan som används för person- och materialtransporter.

Förteckning över svenska transportflygplan

Några av flygvapnets transportflygplan: • Tp 16 - Caproni Ca 313, 2 st i svensk tjänst 1940 - 1945 • Tp 79 - Douglas DC-3, 8 st i svensk tjänst 1949 - 1984 • Tp 84 - Lockheed Martin C-130 Hercules, 8 st i svensk tjänst 1965 - • Tp 100 - Saab 340 2 st i svensk tjänst 1997 - • Tp 102 - Gulfstream IV, 3 st i svensk tjänst 1992 -

Lockheed Martin C-130 Hercules, Tp 84

Lockheed C-130 Hercules är ett fyrmotorigt transportflygplan med turbopropmotorer. Flygplanets historia startar i samband med Koreakriget då Amerikanska Försvarsmakten behövde ett militärt transportflygplan för att flytta stridande förband på medeldistansavstånd. Ytterligare ett krav var att flygplanet skulle kunna operera från korta och dåliga fält. Flygplanet flög första gången den 23 augusti 1954. Serieleveranserna till USAF inleddes i slutet av 1956 under benämningen C-130. Inget annat militärt flygplan har heller tillverkats under så lång tidsperiod som C-130 Hercules. Flygplanet är fyrmotorigt högvingat med korta infällbara landställ för att underlätta ur- och ilastning. Baktill på flygkroppen finns en stor hydraulisk lastramp som kan öppnas under flygning för att släppa ut materiel eller fallskärmshoppare. I början av 1960-talet utreddes behovet av nya transportflygplan för den svenska Försvarsmakten. Flygvapnet leasade först en Lockheed C-130E Hercules, som levererades till Skaraborgs flygflottilj (F 7) i början av mars 1965 och fick den svenska militära beteckningen Tp 84. Flygplansindividen fick individnummer 841 i Flygvapnet, och blev den första Hercules i tjänst i ett europeiskt land. Flygplanet inköptes därefter av Flygvapnet i september 1965. Tp 84 har sedan dess hela tiden varit baserad på transportflygenheten på Skaraborgs flygflottilj (F 7), men utför person- och materialtransporter för hela Försvarsmakten. Flygplanet var mycket flexibelt och när nästa större transportflygplan skulle inskaffas år 1969 valdes åter en Hercules. En tredje Hercules inköptes år 1975. De två första flygplanen var av E-varianten medan det tredje var H-varianten, en senare modell. När Flygvapnet år 1981 utökade antalet Hercules med fem ytterligare Hercules flygplan valdes åter H- varianten. Senare modifierades de två första E- flygplanen så att alla flygplanen använder likadana motorer. Tp 84 kan lasta 20 ton gods, alternativt ta 92 passagerare om truppsäten används. Vid transport av fullt utrustade fallskärmsjägare minskas antalet passagerare till 56. Som sjuktransportflygplan har det plats för 72 bårar. Flygplanen tillhör 71. Transportflygdivisionen vid Skaraborgs flygflottilj (F 7) i Såtenäs. Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg, Livregementets husarer (K 3), använder regelbundet Tp 84 för utbildningsfällning av fallskärmshoppare. Sedan 2010 är lufttankningsförmåga tillförd Försvarsmakten genom att ett av Flygvapnets Herculesflygplan har godkänts för operativ lufttankning. Svenska versioner: • C-130E – motor: 4 x Allison T56-A-7 turboprop på 4.200 hk • C-130H – motor: 4 x Allison T56-A-15 turboprop på 4.590 hk Fakta: • Längd 29,8 meter • Spännvidd 40,4 meter • Höjd 11,7 meter • Tomvikt 34,2 ton • Motor(er) 4 x Allison T56-A-7 turboprop på vardera 4 200 hk / 4 x Allison T56-A-15 turboprop på 4.590 hk • Max. hastighet 583 km/h • Räckvidd med max. bränsle 3.800 km • Max. flyghöjd 10.000 meter (utan last), 7.000 meter (med 19 tons last) • Lastförmåga 19,9 ton • Kapacitet 92 passagerare Bild: