Svenska stridsflygplan -

propellerflygplan

Jaktflygplan

Förteckning över svenska jaktflygplan

• J 1 – Phönix D.III 12 st • J 2 – Nieuport-Delage NiD 29 C, 10 st • J 3 – Fokker C.V D, 15 st • J 4 – Heinkel HD 19 6 st • J 5 – Svenska Aero Jaktfalken 1 st • J 6 – Svenska Aero Jaktfalk I och II, 17 st • J 7 – Bristol Bulldog II, 11 st • J 8 – Gloster Gladiator, 55 st i svensk tjänst 1937 - 1946 • J 9 – Republic Seversky EP-1 Modell 106, 60 st i svensk tjänst 1940 - 1952 • J 10 – Vultee Vanguard 48C1, 144 beställda 1940, inga levererades pga embargo • J 11 – Fiat CR 42, 72 st • J 19 – SAAB J 19, prototyp • J 20 – Reggiane Re 2000, 60 st i svensk tjänst 1941 - 1945 • J 21 – Saab 21, 298 st i tjänst 1945 - 1951 • J 22 – FFVS J 22, 198 st i tjänst 1943 - 1952 • J 26 – P-51 Mustang, 161 st i svensk tjänst 1945 - 1953 • J 28 – De Havilland DH 100 Vampire, 380 st (jetplan) • J 28C – De Havilland DH 115 Vampire T Mk 55, 57 st (jetplan) • J 30 – De Havilland Mosquito, 60 st i svensk tjänst 1948 - 1954

Gloster Gladiator J 8

Gloster Gladiator var ett brittiskt dubbelvingat jaktflygplan (biplan) som användes av flera flygvapen under andra världskriget. Gladiator Mk II hade en topphastighet om omkring 414 km/h och Gladiatorn togs i bruk 1937. Tillverkare var Gloster Aircraft Company i Storbritannien. Gloster Gladiator konstruerades 1934 och Brittiska flygvapnet (RAF) köpte in ett flygplan för utvärdering. Det visade sig ha så positiva egenskaper att man i juli 1935 beställde 23 flygplan. Bilden visat jaktflygplanet Gloster Gladiator i svensk tjänst vid F 19 i Finland under finska vinterkriget 1940, med bild av en skytt. Foto via Mikael Forslund. DigitaltMuseum. Gladiatorn tillverkades i en fackverkskonstruktion av stålrör och profiler av duralumin som kläddes med duk. Förarutrymmet är placerat strax bakom den övre vingen. Landningstället är fast och kan försett med hjul eller skidor. Flygplanet är försett med en kompressor som drivs av motorn. Luften leds till en tryckluftsbehållare i bakkroppen, som förser den pneumatiska avfyringen av kulsprutorna och hjulbromsarna med kraft. I mitten av 1930-talet sökte flygvapnet efter ett modernt jaktflygplan. Av biplanen ansågs Gloster Gladiator ha bästa prestanda enligt flygvapnets önskemål. En första order på två flygplan tecknades i maj 1936, ytterligare tre flygplan beställdes i juni 1936 följt av den större ordern på 32 flygplan i april 1937. I Sverige var flygplanet känt som J 8. Det var flygvapnets första flygplan med täckt sittbrunn. Någon svensk licenstillverkning kom inte till stånd eftersom flygvapnet bara behövde ytterligare 18 flygplan för att utrusta en tredje division, utan flygplanen beställdes från Gloster, de sista flygplanen kom att utrustas med den utvecklade My S3-motorn. När andra världskriget inleddes 1939 fanns 51 flygplan kvar i aktiv tjänst i Sverige. Den 30 december 1939 lånade F 8 Barkaby ut 12 flygplan till Svenska Flygflottiljen F 19 i Finland. Den sista kvarvarande J 8 i flygvapnet kasserades 1947. Svenska versioner: • J 8: 37 stycken. Svenska varianten av Gloster Gladiator Mk I. Hade svenska 8 mm ksp m/22 kulsprutor, 3-bladig propeller och svensk utrustning. Kunde även montera skidlandställ. Motoreffekt: 680 hk. • J 8A: 18 stycken. Svenska varianten av Gloster Gladiator Mk II. Hade svenska 8 mm ksp m/22 kulsprutor, 2-bladig propeller och svensk utrustning. Kunde även montera skidlandställ. Motoreffekt: 840 hk. Fakta: • Längd 8,36 meter • Spännvidd 9,83 meter • Höjd 3,15 meter • Vingyta 30,0 m² • Tomvikt 1.560 kg • Max. startvikt 2.155 kg • Max. flyghöjd 10.200 m (J 8), 10.700 m (J 8A) • Max hastighet J 8: 375 km/h • Max hastighet J 8A: 414 km/h • Räckvidd, J 8: 780 km • Räckvidd, J 8A: 710 km • Stigförmåga 10,9 m/s (J 8) • Stigförmåga 11,2 m/s (J 8A) • Motor 1 × Bristol Mercury VIIIA eller IX Bilder:

Till förteckningen över svenska jaktflygplan eller förteckningen över bombflygplan

Relaterade länkar

• Svenska stridsflygplan - start • Propellerflygplan • Jetflygplan • Helikoptrar • Nationalitetsmärkning • Flygvapnets historia • Förbandsnummer vid flygvapnet • Flygvapnets uniformer • Luftbevakning & luftbevakningslottor • Beredskapsåren 1939 - 1945 • Beredskapsbilder • Svenska flygflottiljen F 19 i Finland

Referenslitteratur

1. Flygvapnets historia, överstelöjtnant Lennert Berns 2. Svenska flygvapnets förband och skolor under 1900-talet, Christian Braunstein, 2003 3. Försvarets historiska telesamingar, Flyghistoria från SFF, Flygvapnet 4. Wikipedia 5. Digitaltmuseum Överst på sidan

Seversky P-35 J 9

I och med 1936 års försvarsbeslut sker en upprustning av flygvapnet som bland annat innebar en snabb utbyggnad av jaktflyget. Det jaktflygplan som flygvapnet hade då var det föråldrade biplanet Gloster Gladiator J 8 som fanns på jaktflottiljen F 8 i Barkaby. Flygvapnet behövde ett modernt jaktflygplan och en möjlighet öppnade sig att köpa Seversky P-35 från USA. Bilden visar ett jaktflygplan J 9 märkt 28 från F 8 Barkarby. Bild: Flygvapenmuseum, ID: FVMF.002951. Seversky P-35 var ett amerikanskt jaktflygplan av lågvingad monoplanstyp, konstruerat 1935 och dess första flygning skedde i augusti samma år. Flygplanet gjorde tjänst i Svenska flygvapnet som J 9 och B 6 (2 st). Mellan 1940 och 1952 ingick Seversky P-35A i Flygvapnet. Sammanlagt beställdes 120 flygplan i tre omgångar. Första ordern om 15 flygplan tecknades i juni 1939 vilken följdes av en order om 45 flygplan den i oktober samma år. Slutligen tecknades en sista order om ytterligare 60 flygplan i januari 1940. Den svenska versionen kallades Seversky EP-1 Model 106 med svenska beteckningen J 9. Av de totalt 120 beställda flygplanen erhöll Flygvapnet enbart 60 flygplan beroende på det snabbt införda amerikanska vapenembargot med hänsyn till kriget i Europa. Efter monteringen av de till Sverige levererade flygplanen placerades de på F 8 Barkarby. År 1946 avfördes flygplanet som huvudtyp och kom istället att användas på olika flottiljer för allmän flygträning och sambandsflygning. Fakta: • Längd 8,18 meter • Spännvidd 10,98 meter • Höjd 2,98 meter • Vingyta 20,9 m² • Tomvikt 2.120 kg • Max. startvikt 3.000 kg • Max. flyghöjd 9.150 m • Max hastighet 490 - 520 km/h • Räckvidd 850 km • Stigförmåga 1 0,4 m/s • Motor 1 × R-1830-45 (TWC 3), 1.050 hk Beväpning: 2st 8 mm ksp m/22, 2st 13,2 mm akan m/39 Bilder:

Reggiane Re 2000 J 20

Reggiane Re.2000 var ett italienskt lågvingat jaktflygplan som i svenska flygvapnet hade benämningen J 20. Planet konstruerades i slutet av 1930-talet. Vid konstruktionen hämtades drag från den amerikanska flygindustrin. Trots likheten med Republic Seversky Model 106 lyckades Reggiane få fram ett flygplan med bättre aerodynamiska egenskaper än sin förebild. Flygplanet provflögs första gången 24 maj 1939. Mellan 1941 och 1945 ingick Reggiane Re.2000 i Flygvapnet och benämndes J 20. Bilden visar jaktflygplanet J 20 märkt nummer 12 ur F 10 Ängelholm flyger över fält.Bild: Flygvapenmuseum, ID: FVMF.002238. Då USA belade de av Sverige tidigare beställda Seversky P-35 J 9 flygplanen med embargo 1940 sökte Kungliga Flygförvaltningen efter ersättningsflygplan och motorer. Re 2000 som just frisläppts av de italienska myndigheterna sågs som en möjlighet att förse en flottilj med jaktflygplan. Den 28 november 1940 tecknades en order på 60 Reggiane Re 2000 Falco 1. Men J 20, liksom Caproni Ca 313 B16, drabbades av många tekniska problem. Flera detaljer var tillverkade av undermåligt material och detta orsakade driftstörningar och 24 haverier. Trots det var det omtyckt av piloterna för dess goda flygegenskaper och fartegenskaper, eftersom det länge var flygvapnets snabbaste flygplan. En J 20 blev nedskjutet i samband med avvisning av en tysk Dornier Do 24 utanför Sölvesborg den 3 april 1945 varvid piloten Harry Nordlund omkom. J 20 utmönstrades 20 juli 1945 på grund av förslitningar i flygplanen och stora problem att få tag på reservdelar. Fakta: • Längd 7,99 meter • Spännvidd 11,00 meter • Höjd 3,13 meter • Vingyta 20,4 m² • Tomvikt 2.190 kg • Max. startvikt 3.050 kg • Max. flyghöjd 11.200 m • Max hastighet 505 km/h • Räckvidd 11.50 km • Motor Piaggio P.XIbis RC 40D, 1 040 hk , Falco 1 serie I, J 20 Beväpning: 2 x 12,7 mm Breda kulsprutor. Bilder:

Saab 21

Saab 21 var ett svenskt jaktflygplan tillverkat av Svenska Aeroplan Aktiebolaget (SAAB) och ingick i det svenska flygvapnet mellan åren 1945 och 1953. Planet ritades ursprungligen av Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning (ASJA) innan de fullt övertagits av SAAB. Planet kom att byggas i flera typversioner: jaktflygplan, bombflygplan och attackflygplan. Bilden visar jaktflygplan Saab J 21A-1. Bild: Flygvapenmuseum, ID: FVM.149853. Saab 21 var utformad med en skjutande propeller och dubbel stjärtbom. Den skjutande propellern kom dock med nackdelar såsom undermålig motorkylning. Planet hade en revolutionerade katapultstol med krutladdning. Saab 21 var det första flygplanet i världen att använda en sådan katapultstol; tidigare exempel använde tryckluft. Flygvapnet beställde tre provflygplan där det första flögs 30 juli 1943. Därefter beställde Flygvapnet 298 flygplan i tre varianter, vilka levererades mellan 1945 och 1949. Typversioner: • J 21 var ett propellerdrivet jaktflygplan baserat på J 21A-1 och J 21A-2. Det första serieflygplanet av J 21 flög första gången 20 december 1944. • A 21 var ett propellerdrivet attackflygplan baserat på J 21A-3. Efter att J 21 kommit ut på Svea flygflottilj (F 8) för utprovning, insåg Flygvapnet att flygplanstypens utformning och andra karakteristiska egenskaper gjorde det lämpligt även som bombflygplan. • J 21B skulle vara Sveriges sista propellerdrivna jaktflygplan innan man gick över till jetflygplan. När jetmotorer blev tillgängliga bestämde man sig för att försöka utveckla ett nytt jaktflygplan med reamotordrift, samt konvertera gamla J 21 med reamotorer. J 21B-projektet lades ner för J 21R och JxR projektet. Varianter: • J 21A-1 – Första varianten. Den hade kombinerad mittvingklaff och kylklaffar för motorns vätske- och oljekylare. Bestyckad med en 20 mm akan m/41 (Hispano Mk.I), och fyra 13,2 mm akan m/39 (två i nosen och en i varsin bom). 54 exemplar 1945 - 1953. • J 21A-2 – Andra varianten. Den hade separat mittvingklaff och separata kylklaffar för motorns vätske- och oljekylare. Den hade samma beväpning som A-1 fast hade 20 mm akan m/41 utbytt mot en 20 mm akan m/45 från Bofors. 124 exemplar 1946 - 1953. • A 21A-3 – Attackvarianten (A 21). Baserad på A-2 med samma beväpning. A 21 fick ett bombsikte och vapenbalkar för bomber och raketer. I första serien hette den J 21A-3 men det ändrades sedan till A 21A. Under vissa sammanhang är den även benämnd B 21A-3. 119 exemplar 1947 - 1954. • J 21B – Allvädersjaktplan. Bestyckad med tre 20 mm akan m/45 i nosen och en i högra bommen för nattjakt. Endast en fullskaleattrapp byggdes. • J 21RA – Jetvarianten. Sveriges första jetplan. R i beteckningen står för reaktionsmotor även kallat reamotor (gammalt namn för jetmotor). Försedd med en 20 mm akan typ Bofors, fyra stycken 13,2 mm ksp. 21R visade sig mindre lämpad för jaktrollen men fungerade bra för attackuppdrag. Max. hastighet: 930 km/h. 30 exemplar 1949 - 1951. • A 21RA/B: Samma beväpning som J 21RA, samt ett ställ för 14,5 cm attackraketer under mittvingen. 30 exemplar 1950 - 1956. Redan innan flygplanen hade levererats beslöt Flygvapnet att upphöra med bombflygplan, och i stället satsa på attackflygplan. Detta var inte bara var en benämningsfråga, utan rörde också den nya typen av taktik som infördes i och med att robotar och raketer infördes i vapenarsenalen. Fakta: • Längd 10,22 meter • Spännvidd 11,30 meter • Höjd 3,97 meter • Vingyta 21,82 m² • Tomvikt 2.535 kg • Max. startvikt 3.525 kg • Max. flyghöjd 10.200 m • Max hastighet 700 km/h • Räckvidd 1.190 km • Motor SFA DB 605B, 1 475 hk Beväpning: 4st 13.2 mm akan m/39A, 1st 20 mm akan m/41 A-1, 1st 20 mm akan m/45 A-2, A-3 Bomblast: J 21A-3, senare kallad A 21, kunde montera bomber för att genomföra attackuppdrag. En tung bomb i storlek 250–600 kg kunde monteras på en centralt placerad bombbalk mellan bommarna och 2 till 4 lätta bomber i storlek 50 kg kunde med tillsatsstöd monteras under vingarna.

FFVS J 22

FFVS J 22 var ett stridsflygplan tillverkat av Flygförvaltningens Flygverkstad (FFVS) i Stockholm och konstruerat av flygingenjör Bo Lundberg. Planet användes både som jaktflygplan och spaningsflygplan. Bilden visar svenska jaktflygplanet J 22B i luften, märkt P från F 10 Skånska flygflottiljen. Bild: Flygvapenmuseum, ID: FVM.149855. Under andra världskriget var bristen på moderna flygplan i det svenska flygvapnet mycket stor och regeringen gjorde flera försök att importera flygplan från andra länder. I samband med USA:s vapenembargo mot leveranser till andra länder än Storbritannien i juni 1940 avbröts dock leveranserna, och svenska flygvapnet tvingades att söka andra lösningar. Saab kunde inte projektera och tillverka fler flygplan då de var upptagna med Saab 17 och Saab 18. För att tillverka J 22 bildade Flygvapnet en speciell organisation, Flygförvaltningens Flygverkstad i Stockholm (FFVS). Aluminium fick ej användas vid tillverkningen av J 22 eftersom SAAB behövde allt som kunde produceras i Sverige för tillverkningen av B 17 och B 18. Vidare skulle planet använda en Twin Wasp- stjärnmotor från Svensk Flygmotor (SFA), samma som SAAB använde till sin Saab 17. Resultatet blev ett stålskelett tillverkat av Hägglund & Söner i Örnsköldsvik med ytbeklädnad av formpressat björkplywood som levererades från Svenska Möbelfabrikerna (SMF) i Bodafors. Komponenterna monterades sedan samman i Bromma. Prototypen av J 22 flög första gången i september 1942 och var enligt pressen, världens snabbaste flygplan i förhållande till motorstyrkan. Serieleveranserna inleddes i oktober 1943 och gick då till Göta flygflottilj (F 9). J 22 hade god manövrerbarhet och en bra acceleration. Prestandamässigt var J 22 i klass med det mesta under sitt första år med en vältränad pilot. Varianter: • J 22-1 eller J 22A (ursprungligen J 22 UBv för Ursprunglig Beväpning) beväpnad med två 8 mm ksp m/22 och två 13,2 mm akan m/39A. 142 exemplar 1943 – 1952. • J 22-2 eller J 22B (ursprungligen J 22 FBv för Förbättrad Beväpning) beväpnades med fyra 13,2 mm akan m/39A. 58 exemplar 1951 – 1952. • S 22-3 eller S 22 beväpnades med en vertikalmonterad spaningskamera Ska4 i mellankroppen. 9 exemplar 1945 – 1946. Fakta: • Längd 7,8 meter • Spännvidd 10,00 meter • Höjd 2,8 meter • Vingyta 16,0 m² • Tomvikt 2.000 kg • Max. startvikt 2.760 kg • Max. flyghöjd 9.300 m • Max hastighet 590 km/h • Stigförmåga: 9,28 m/s • Räckvidd 1.270 km • Motor 1 × SFA STWC-3G, 1 065 hk Beväpning, J 22A: 2 × 8 mm ksp m/22, 2 × 13,2 mm akan m/39A. J 22B: 4 × 13,2 mm akan m/39A. Bilder:

P-51 Mustang J 26

North American P-51 Mustang var ett amerikanskt jaktflygplan som tillverkades av North American Aviation under andra världskriget. Mellan 1945 och 1948, dvs efter andra världskriget, köpte Sverige 161 begagnade P-51D från de allierade. Svenska flygvapnet gav dem beteckningarna J 26 (jakt) och S 26 (spaning). De första flögs av amerikanska piloter från Liverpool till Bromma flygplats i Stockholm den 10 april 1945. Mustangerna hamnade vid Upplands flygflottilj (F 16) och Jämtlands flygflottilj (F 4). Senare kom enstaka flygplan i tjänst även vid Svea flygflottilj (F 8) och Norrbottens flygflottilj (F 21). Under 1948 användes S 26 för spaningsuppdrag över sovjetiskt territorium (Baltikum). Bilden visar jaktflygplan J 26 Mustang, märkt T från F 16 Uppsala. Bild: Flygvapenmuseum, ID: FVMF.002114. År 1953 började flygvapnet att ta de återstående 93 flygplanen ur tjänst. Svenska Mustanger behöll sin amerikanska beväpning istället för att beväpnas om med den svenska standardbeväpningen 13,2 mm akan m/39. Detta vapen var betydligt mer kraftfullt än Mustangens amerikanska 12,7 mm AN/M2 kulsprutor men flygvapnet valde att inte ombeväpna eftersom det efter kriget skulle finnas stora mängder amerikansk ammunition att köpa till överskottspris. Varianter, Sverige: • P-51B-7, J 26B, 1 (2) exemplar 1945 - 1952 • P-51D-5, J 26, 1 exemplar 1945 - 1946 • P-51D-20, J 26, 158 exemplar 1945 - 1954 • P-51D, S 26, 12 exemplar 1948 - 1954 Fakta: • Längd 8,8 meter • Spännvidd 11,3 meter • Höjd 4,17 meter • Vingyta 21,8 m² • Tomvikt 3.465 kg • Max. startvikt 5.490 kg • Max. flyghöjd 12.771 m • Max hastighet 703 km/h • Räckvidd 3.050 km • Stigförmåga 1.060 m/s • Motor 1 × Packard Merlin V-1650-7 • Motoreffekt 1.490 hk Bilder:

de Havilland Mosquito J 30

de Havilland Mosquito var ett brittiskt stridsflygplan som användes under andra världskriget. Det var ett av de mest mångsidiga flygplanen under kriget och användes som bomb-, jaktbomb-, spanings-, nattjakt- och torpedflygplan. Mosquiton var unik såtillvida att den var tillverkad i trä. Det gjorde att Storbritanniens omfattande möbelindustri kunde tas i anspråk för tillverkningen samtidigt som den inte var lika beroende av strategiskt viktiga råvaror som aluminium. Efter att Mosquiton visat vad den gått för anpassades den för en mängd olika uppgifter: nattjakt, bombflygplan, jaktbombare, pathfinder, spaningsflygplan och torpedbombare. Mosquito var ett midvingat flygplan med två Rolls- Royce Merlin-motorer monterade i gondoler under vingarna. Bilden visar jaktflygplan J 30, DH 98 Mk 19 "Mosquito" (nattjakt). Bild: Flygvapenmuseum, ID: FVM.149990. Mellan 1948 och 1954 ingick Mosquito i Flygvapnet som nattjaktflygplan med beteckningen J 30. 1945 års försvarskommitté rekommenderade att Flygvapnet skulle utrusta en flottilj för nattjakt. Först planerades en modifiering av Saab 18, men då andra världskriget tagit slut fanns det stora överskottslager att tillgå och inköp av begagnade flygplan blev billigare än modifieringskostnaden av Saab 18. År 1948 införskaffade Sverige 60 exemplar av "de Havilland Mosquito Mk XIX", en radarförsedd nattjaktversion (en amerikansk spaningsradar som möjliggjorde lokalisering av andra flygplan i mörker och moln). De utrustades även med fyrbladspropellrar vilket skiljde dem från dem brittiska Mk XIX. Samtliga flygplan baserades på Västmanlands flygflottilj (F 1) i Västerås. På grund av många haverier, flera av dem med dödlig utgång, fasades typen ut redan 1953 och ersattes av jetdrivna de Havilland Venom, J 33. Mosquiton blev det sista propellerjaktplanet i det svenska Flygvapnet. Fakta: • Besättning 2 • Längd 13,57 meter • Spännvidd 16,52 meter • Höjd 5,3 meter • Vingyta 42,18 m² • Tomvikt 6.500 kg • Max. startvikt 11.350 kg • Max. flyghöjd 12.000 m • Max hastighet 615 - 700 km/h • Räckvidd, 3.200 km • Stigförmåga 14,5 m/s • Motor 2 × Rolls-Royce Merlin • Motoreffekt 2 × 1 565 – 1 960 hk Beväpning: Nattjaktversionerna hade fyra 20 mm automatkanoner men inga kulsprutor eftersom hela nosen upptogs av radarn. Bilder: