Svenska stridsflygplan -

propellerflygplan

Bombflygplan

Förteckning över svenska bombflygplan

• B 1 - Fiat BR, 3 st beställda 1923 • B 2 - Fiat BR.I, 2 st beställda 1924 • B 3 - Junkers Ju 86K, 56 st i svensk tjänst 1936 – 1958 • B 4 - Hawker Hart, 45 st i svensk tjänst 1934 - 1947 • B 5 - Northrop 8A-1 (USA), 103 st i svensk tjänst 1938 – 1950 • B 6 - Republic Seversky 2P-A Guardsman, 2 st i svensk tjänst 1940 - 1952 • B 16 - Caproni Ca 313, 30 st i svensk tjänst 1940 - 1945 • B 17 - Saab 17, 263 st 1942 - 1952 • B 18 - Saab 18, 181 st 1944 – 1957

Junkers Ju 86K B 3

Junkers Ju 86 är ett tyskt lågvingat bombflygplan tillverkat helt i metall som flög första gången 4 november 1934. Planet har tjänstgjort i flera länder, bland annat i Sverige med beteckningen B 3. Den 30 juni 1936 gjorde Sverige en första beställning av det medeltunga bombflygplanet Junkers Ju 86K, B 3, från Tyskland. Totalt inköptes 40 Junkers Ju 86K med placering på F 1 i Hässlö, Västerås. Flygplanen tillverkades av Junkers Flugzeug und Motorwerke AG i Tyskland men även på licens i Sverige av Saab i Trollhättan. Den första B 3 tillverkad av Saab provflögs i juli 1939. Bilden visar bombflygplanet B 3 (Junker Ju 86K) i svensk tjänst, 1940- tal. Bild: Flygvapenmuseum, ID: FVMF.003489. Under flygkroppen fanns ett nedsänkbart torn som var försett med en 8 mm ksp. På flygkroppens rygg samt i flygplanets nos fanns fasta torn med samma beväpning. Centralt på flygplanets undersida fanns bombrummet som kunde rymma en bomblast på 1 000 kg. Landstället var infällbart och propellrarna omställbara. Planet hade 4 mans besättning (pilot, navigatör, signalist/bombfällare and skytt) och kunde bära ett ton bomber. Skyttarnas placeringar var mycket utsatta. De satt längst fram i nosen på flygplanet, längst bak eller i ett torn som sänktes ner under flygplanskroppen. B 3 var i svenska Flygvapnets tjänst åren 1936-1958. De första 40 planen levererades från Tyskland, medan ytterligare 40 flygplan skulle licenstillverkas av Saab. Denna tillverkning avbröts efter att 16 st flygplan färdigställts eftersom typen ansågs som föråldrad av Flygvapnet och Saab behövde verkstadskapaciteten för att tillverka B 5. Samtliga B 3 levererades till F 1 i Västerås med start 1936 fram till att tillverkningen avbröts 1941. I första hand användes B 3 som bombflygplan, men även som fjärrspaningsflygplan. År 1948 inleddes en modifiering av B 3 och användes därefter för transportändamål fram till avmönstringen 1958. En modifierad B 3 var Sveriges första signalspaningsflygplan. B 3 är Flygvapnets största stridsflygplan genom tiderna. Sammanlagt tillfördes flygvapnet 56 flygplan av typen B 3 i olika versioner. Versioner: • B 3 - Junkers Ju 86 A-1/K-1. De tre första tysktillverkade originalflygplanen och var utrustade med två Pratt & Whitney Hornet S1- EG-motorer på 760 hk var. • B 3A - Junkers Ju 86 K-4. Dessa B 3A kom från en serie på 37 stycken tysktillverkade flygplan som levererades under åren 1937-1938. 18 av dessa var utrustade med Bristol Mercury III-motorer på 745 hk och fick beteckningen B 3A. • B 3B - Junkers Ju 86 K-5. Den andra serien av flygplan kom att utrustas med Bristol Mercury XII-motorer på 880 hk. Nitton stycken beställdes från Tyskland. • B 3C - Junkers Ju 86 K-13. I ambitionen att sätta upp ytterligare en medeltung bombflottilj utrustad med B 3 (som kom att bli F 7 i Såtenäs), införskaffades rätten till licenstillverkning av Ju 86 K-13. Nybildade Saab i Trollhättan utsågs att tillverka dessa. En beställningen på fyrtio flygplan gjordes men efter 16 flygplan avbröt tillverkningen i mars 1940. • B 3D - Junkers Ju 86 K-13 Sju av de Saab- tillverkade flygplanen försågs med polsktillverkade Mercury XIX-motorer på 905 hk och fick beteckningen B 3D. Några av dessa kom att se tjänst som torpedflygplan under 40-talet som en nödlösning. Fakta: • Besättning 4 • Längd 17,87 meter • Spännvidd 22,5 meter • Höjd 5,06 meter • Vingyta 82,0 m² • Tomvikt 5.150 kg • Max. startvikt 8.200 kg • Max. flyghöjd 5.900 m • Max hastighet: 325 km/h • Max räckvidd: 1.500 km • Motorer 2 st • B 3 2 x Pratt & Whitney Hornet S1- EG-motorer på 760 hk • B 3A 2 x Bristol Mercury III-motorer på 745 hk • B 3B 2 x Bristol Mercury XII-motorer på 880 hk • B 3D 2 x Mercury XIX-motorer på 905 hk • Beväpning B 3A, B, C, D: 3 × 8 mm ksp m/22- 37R, 34 stycken sadelmagasin m/37 Bomber: B 3A, B, C: • 2 × 500 kg minbomber (försök) • 4 × 250 kg minbomb m/37B • 4 × 250 kg minbomb m/40 • 16 × 50 kg minbomb m/37A • 16 × 50 kg sprängbomb m/42 • 64 × 12 kg sprängbomb m/37 • 64 × 6 kg brandbomb m/39 Bilder:

Till förteckningen över svenska bombflygplan eller förteckningen över jaktflygplan

Relaterade länkar

• Svenska stridsflygplan - start • Propellerflygplan • Jetflygplan • Nationalitetsmärkning • Flygvapnets historia • Förbandsnummer vid flygvapnet • Flygvapnets uniformer • Luftbevakning & luftbevakningslottor • Beredskapsåren 1939 - 1945 • Beredskapsbilder • Svenska flygflottiljen F 19 i Finland

Referenslitteratur

1. Flygvapnets historia, överstelöjtnant Lennert Berns 2. Svenska flygvapnets förband och skolor under 1900-talet, Christian Braunstein, 2003 3. Försvarets historiska telesamingar, Flyghistoria från SFF, Flygvapnet 4. Wikipedia 5. Digitaltmuseum Överst på sidan

Hawker Hart B 4

I början av 1930-talet sökte flygvapnet en ersättare till spaningsflygplanet S 6 Fokker. Valet blev den populära Hawker Hart som tillverkades av Hawker Aircraft i Storbritannien. Flygvapnet beställde tre Hawker Hart som först användes som spaningsflygplan med beteckningen S 3. Tester visade att flygplanet var mer lämpligt för störtbombning. Som bombflygplan fick det beteckningen B 4. Utöver de 3 flygplan som köptes från England licenstillverkades 42 exemplar av Hawker Hart B 4 i Sverige. Bilden visar en Hawker Hart B 4B. B 4B försedd med den starkare Bristol Perseus XI motorn och ny motorkåpa. Bild: Wikipedia. Hawker Hart var en landbaserad dubbeldäckad störtbombare. Planet var ursprungligen konstruerat för det brittiska flygvapnet som ett lätt bombflygplan. Prototypen flög redan i juni 1928. Flygplanskroppen bestod av en skelettkonstruktion i stål- och aluminiumrör som sedan dukbekläddes. En variant av planet var Hawker Osprey S 9 (pontonflygplan med hopfällbara vingar för fartygsbasering), som Sverige införskaffade till flygplanskryssaren HMS Gotland. Totalt tillverkades i alla varianter över 900 Hawker Hart. Mellan åren 1934 och 1947 ingick Hawker Hart i svenska flygvapnet och benämndes B 4x. B 4 var ett tvåsitsigt landbaserat biplan som användes för bland annat störtbombning. År 1933 påbörjades också licenstillverkningen av 9 Hartplan med beteckningen S 7 (spaning) som skulle tillverkas av CFM, Centrala Flygverkstaden Malmslätt. Flygproven sommaren 1934 visade att flygplanet också var lämpligt för störtbombning. I april 1937 fick de tre ursprungliga Hawker Hart importerade från England planen beteckningen B 4, medan de svenska licenstillverkade flygplanen benämndes B 4A (isf S 7A). Åren 1938–1941 testades B 4A med en starkare Bristol Perseus XI-motorer på 775 hk i två Hawker Hart. Dessa flygplan fick beteckningen B 4B. Den hade ny modern motorkåpa. När det Finska vinterkriget bryter ut den 30 november 1939 beslutade den svenska regeringen den 30 december att ställa 4 stycken B 4A från F 4 Frösön till den nyuppsatta så svenska frivilligflottiljen F 19 i Finland. Flygplanet kunde vinter-utrustas med skidställ vilket användes flitigt under tjänst i Finland. Se vidare: Svenska Flygflottiljen F 19 i Finland Redan 1940 ansågs att B 4 var helt föråldrad och från 1941 började B 4 att användas mer och mer för måldragning, målgång och sambandsflygning. I oktober 1942 slutade flygvapnet att använda B 4 som bombplan. Totalt hade Flygvapnet 45 stycken B 4 av samtliga versioner. Versioner: • B 4: 3st: byggda i Storbritannien med Bristol Pegasus IM2-motor (590 hk) • B 4A: 42st: byggda i Sverige med Nohab Pegasus VIIA motor (675 hk) • B 4B: 2st: ombyggda B 4A med starkare Bristol Perseus XI-motor (775 hk) och ny motorkåpa Fakta: • Besättning 2 • Längd 8,56 meter • Spännvidd 11,35 meter • Höjd 3,15 meter • Vingyta 32,5 m² • Tomvikt 1.400 kg • Max. startvikt 2.300 kg • Max. flyghöjd 6.950 m • Max hastighet: • S 7/B 4: 260 km/h, max 400 km/h vid störtbombning • S 7A/B 4A: 262 km/h, max 400 km/h vid störtbombning • B 4B: 270 km/h, max 400 km/h vid störtbombning • Räckvidd, S 7, B 4, B 4B: 800+ km • Räckvidd, S 7A, B 4A: 835 km Sverige: Besättning: 2 st; pilot och akterskytt/signalist. Maxhastighet: 298 km/h. Motor: 1 x Bristol Pegasus IM2 på 590 hk. Beväpning, kulsprutor: 1 fast 8 mm ksp m/22Fh samt 1 rörlig 8 mm ksp m/22R Bomber, Svenska Flygvapnet: (224 kg max): • 4 × 50 kg minbomb m/37 • 2 × 50 kg minbomb m/37 + • 12 × 12 kg sprängbomb m/37 eller • 12 kg sprängbomb m/39G eller • 6 kg brandbomb m/39 Flygflottiljer med B 4: F 1, F 4, F 6, F7, F 8, F 9, F 10, F 11, F 12, F17, F 21. Bilder:

Northrop Model 8, B 5

Northrop Model 8, Northrop A-17, Northrop A-33-DE, var ett amerikanskt bombflygplan, som var ett lågvingat monoflygplan helt i metall som tillverkades av Northrop Corporation. Flygplanet var ett enmotorigt lågvingat monoplan med fast landställ. Bilden visar Amerikanska bombplanet Northrop Model 8, B 5, i svensk tjänst. Foto: Lennart Sandberg. Bild: Länsmuseet Gävleborg, ID: XLM.LS0152-1. Flygplanet, Model 8A-1, licenstillverkades i Sverige av AB Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJA) i Linköping och av Saab i Trollhättan med en svensktillverkad Bristol Mercury på 980 hk under beteckningen B 5. I april 1940 levererades det första flygplanet och en månad senare beställde Flygvapnet ytterligare 38 stycken plan, denna gången av versionen B 5C (Saab B 5C). Totalt beställde Flygvapnet 102 stycken B 5 av alla varianter. Svenska Flygvapnet använde B 5 som störtbombare. B 5 drogs bort från fronttjänst när Flygvapnet fick Saab 17 och modifierades av Saab till instrumentskolflygplan och målbogseringsflyplan fram till 1950. Svenska varianter: • B 5 - Originaltillverkad Northrop 8A • B 5A - Nytt namn på B 5 • B 5B - ASJA-tillverkad B 5 med Nohab MyXXIV-motor • B 5C - Saab-tillverkad med modifierat bombfäste B 5B • B 5D - Utrustad med krok för flygbogsering Fakta: • Besättning 2 • Längd 9,7 meter • Spännvidd 14,55 meter • Höjd 3,76 meter • Vingyta 33,75 m² • Tomvikt 2.435 kg • Max. startvikt 4.250 kg • Max. flyghöjd 6.900 m • Max hastighet 335 km/h • Räckvidd 800 km Bomblast: B 5 kunde bära en tung bomb i viktklassen 250-500 kg i en bombgaffel mellan landställen och 4 lättare bomber i viktklassen 50 kg under vingarna. B 5 även bära upp till fem stycken till 50 kg bomber mellan landställen som ökade dess möjlighet att slå ut fler mål totalt i och med ett större antal nummer bomber. Beväpning: 4 × fasta 8 mm ksp m/22 samt 1 × rörlig 8 mm ksp m/22-37 R.

Caproni Ca 313 B 16

Caproni Ca 313 var ett tvåmotorigt italienskt bomb- och fjärrspaningsflygplan. Mellan åren 1940 och 1945 ingick Caproni Ca 313 i Svenska flygvapnet och var det första flygplanet som blev tilldelat beteckning i 1940:års beteckningssystem. I detta system fick blev flygplansmodeller tilldelade ett flygplansnummer, här Flygplan 16, istället för olika typnummer beroende på sin tilldelade roll. Detta gjorde att flygplansmodellen behöll sitt nummer oberoende av sin funktion, här B 16, T 16, S 16 och Tp 16. Bilden visar spaningsversionen av Caproni Ca 313, S 16 märkt nummer 31 tillhörande F 11 Nyköping. Bild: Flygvapenmuseum, ID: FVMF.002216. Sverige beställde 84 flygplan 1940 som modifierades för att passa till den italienska luftkylda inverterade V12-motorn från Isotta Fraschini. Kungliga flygförvaltningen valde att köpa kompletta flygplan då det inte fanns svenska motorer att uppbringa till flygplanen. Flygplanen hade dock både konstruktions- och materielfel och drabbades ganska omgående av flera allvarliga haverier och kallades därför för ”den flygande likkistan”. Totalt havererade ett 20-tal flygplan, vilket ledde till flygförbud. Tre av planen sköts ner av Luftwaffe. Efter att ha byggts om användes Caproni främst för spaning. S 16 flög för sista gången precis före krigsslutet och inget av Caproni planen bevarades. Flygvapenmuseum i Linköping har däremot en kopia som är tillverkat efter originalritningar och av vissa originaldelar. Den tillverkades ursprungligen för Lars Molins svenska tv-serie Tre kärlekar (1989). Svenska versioner: • B 16A, 30 st, bombflygplan 1940 – 1945 stationerade på F 7. • S 16A, 67 st, spaningsflygplan 1940 – 1945 stationerade på F 3 och F 11. • T 16A, 14 st, torpedflygplan 1940 – 1945 stationerade på F 7. • Tp 16, 14 st, transportflygplan 1940 – 1945 stationerade på F 8 och F 11. B 16A var ett medeltungt höjdbombplan utrustat med två inre bombrum (på B 16 kallade bombfack) och möjlighet till två yttre bombställ. Maximal tillåten bomblast var drygt 800 kg men teoretiskt kunde planet bära upp till 1000 kg. Trots sina tekniska problem var det ett utmärkt bombflygplan med goda flygegenskaper. Det var snabbt och hade god lastförmåga för sin storlek och motorstyrka. Planet användes inledningsvis som störtbombare, vilket det inte var avsett för. S 16 var en B 16 utrustad för spaning med kameror och extra bränsletankar, vilket medförde att bomblasten minskades. T 16 var ett av svenska Flygvapnets torpedfällningsflygplan som utvärderades under andra världskriget. När planen att använda T 16A som torpedflygplan skrotades valde man att modifiera de inköpta T 16A till spaningsplan i liknande regi som S 16A, nu med beteckningen S 16B. Tp 16 var tänkt som ett stabstransportflygplan och var ombyggda S 16 där bombställ och den övre rörliga kulsprutan samt kamerautrustning var utbytta mot fyra stolar, bord och belysning. Fakta: • Besättning 3 • Längd 11,8 meter • Spännvidd 16,65 meter • Höjd 3,70 meter • Vingyta 38,9 m² • Tomvikt 4.300 kg • Max. startvikt 5.672 kg • Max. flyghöjd 8.500 m • Max hastighet 445 km/h • Räckvidd 1.700 km • Max flyghöjd 8.500 m • Motorer 2 × Isotta Fraschini Delta RC35 • Motoreffekt 2 x 750 hk Beväpning: Beväpningen var antingen 2 st 8 mm ksp m/22 alternativt 2 st 13,2 mm akan m/39 beväpning i vingrötterna samt 1st 8 mm ksp m/22Fh i tornet och 1st 8 mm ksp m/22-37R i gondolen. Bomber: Bombrummet: • 8 st 50 kg bomber • 32 st 12 kg bomber (4 per bomblås) Utvändiga bombställ: • 4 st 50 kg bomber • 2 st 250 kg bomber • 1 st 500 kg bomber • 1 st 850 kg torped (bara T 16B) • 1 st 400 kg mina (bara T 16B) • 1 st 900 kg mina (bara T 16B) Max 900 kg Bilder:

Saab 17

Vid andra världskrigets utbrott behövde flygvapnet ett nytt modernt lätt bombflygplan. Planet skulle vara konstruerat i Sverige och hade arbetsnamnet L 10. Planet kom att bli Saab 17. Saab 17 är ett svenskt bomb- och spaningsplan som konstruerades och tillverkades av SAAB med beteckningen B17. Bilden visar en Saab B17A. Bild: Wikipedia. Saab 17 fanns i tre grundversioner baserade på motoralternativ: • 17A med en svensktillverkad Pratt & Whitney Twin- Wasp • 17B med en licenstillverkad brittisk Bristol Mercury XXIV (980 hk)) • 17C med en italiensk Piaggio P XI (1.045 hk) Varianterna var landställ med hjul eller skidor, alternativt fasta flottörer. Planet var mycket mångsidigt och användes till ett flertal roller i flygvapnet. B 17 som bomb- och störtbombplan och S 17 som spaningsflygplan. I slutet av tjänstgöringen användes flygplanet som målbogserare. Första flygningen av Saab 17 skedde den 18 maj 1940 och leveranserna till flygvapnet inleddes 1942. Totalt i alla versioner tillverkades 325 flygplan. Flygplanet började tas ur tjänst 1947 och 1948 hade då helt utgått ur krigsorganisationen. Men flygplanet fanns kvar inom Flygvapnet fram till 1952 som "övrigt flygplan". Saab 17 var ett lågvingant flygplan och vingarna gjordes extra starka, för att planet skulle kunna fungera som störtbombplan. Det medförde att landningstället fälls upp rakt bakåt på vingens undersida, och för att skydda landställsbenen byggde man in dessa i stora kåpor. Resultatet blev att när piloten fällde ut stället fungerade det som effektiv dykbroms. Danska brigaden, som utbildades i Sverige 1943–1945, bestod bland annat av 15 danska piloter, vilka utbildats av det svenska flygvapnet. År 1945 lånade Sverige ut 15 flygplan B 17C till den danska brigaden och målades i de danska färgerna. Tanken var att de den 5 maj 1945 skulle flygas över till Danmark tillsammans med den övriga brigaden som landsattes i Helsingör. Flygstyrkan fick dock aldrig tillåtelse att landa i Danmark. Versioner: • Typ: Antal Period Användning • B 17A 132 1942–1947 Lätt bombflygplan • B 17B 54 1942–1947 Lätt bombflygplan • B 17C 77 1943–1947 Lätt bombflygplan • S 17BS 54 1942–1948 Marinspaningsplan • S 17BL 56 1942–1948 Spaningsplan för armésamverkan Fakta: • Besättning 2 • Längd 9,80 meter • Spännvidd 13,70 meter • Höjd 4,00 meter • Vingyta 28,5 m² • Tomvikt 2.650 kg • Max. startvikt 4.200 kg • Max hastighet: • B 17A: 444 km/h • B 17B: 395 km/h • B 17S: 345 km/h • Räckvidd 1800 km • Stigförmåga 10 m/s Beväpning: 2 st fasta 8 mm ksp m/22 och 1 st rörlig 8 mm ksp m/22-37R. Bomblaster i bombrummet: B 17A, B 17B & B 17C: • 8 st 50 kg minbomb m/37 eller sprängbomb m/42 • 2 st 250 kg minbomb m/37 eller sprängbomb m/40 • 1 st 500 kg minbomb m/41 eller sprängbomb m/4? SB 17BS: 5 st 50 kg minbomb m/37 eller sprängbomb m/42 Bomber på vingarna: B 17C & S 17BS: 4 st 50 kg minbomb m/37 eller sprängbomb m/42 Bilder:

Saab 18

I 1936 års försvarsbeslut skulle flygvapnet bland annat utrustas med ett medeltungt tvåmotorigt bombplan med 3 mans besättning. År 1939 beställde Flygvapnet ett provflygplan med beteckningen P 8. Första flygningen ägde rum 19 juni 1942. Serieleveranserna inleddes år 1944. Flygvapnets benämning blev Saab B 18A. Bilden visar bombflygplanet Saab B 18A. Bild: Wikipedia. Saab 18 var ett tvåmotorigt bomb- och attackflygplan från början konstruerat av ASJA och sedan tillverkat av Saab som användes i Sverige under andra världskriget. Saab 18 kom att göra tjänst i 4 primära varianter. Dessa fick i svenska flygvapnet beteckningarna B 18A, B 18B, S 18A och T 18B. Under sina första år var Saab 18 ett mycket modernt stridsflygplan jämfört med utländska typer. Flygplanet var uppbyggt helt av metall. Saab 18 hade en besättning på tre personer: pilot, navigatör/skytt och bombfällare. Saab 18 var tänkt att ersätta Junkers Ju 86, B 3. A-versionen utrustades med svensktillverkade Pratt & Whitney TWC stjärnmotorer från SFA medan B- versionen utrustades med Daimler-Benz DB605b radmotorer. Detta gjorde att motorkåporna såg helt olika ut på dessa två varianter. Först levererades B 18A till Västmanlands flygflottilj (F 1) år 1944. Hallands flygflottilj (F 14) fick år 1945 som första flottilj B 18B. År 1946 ersatte Flygvapnet alla B 18A mot B 18B som spaningsflygplan med benämningen S 18A. Saab 18 hade ett flertal pansarsköldar spridda över planet för att skydda besättningen och vitala delar från fientlig eldgivning som t.ex. splitter från luftvärn och flygplan. I slutet av 1940-talet hade den tredje besättningsmedlemmen försvunnit, vilket reducerade besättningen till två personer; användandet av raketer och förbättrade bombsikten eliminerade behovet av en bombfällare. Vid den här tiden utrustades Saab 18 också med katapultstolar för piloten och navigatorn/skytten. Saab 18 förblev en av Sveriges främsta markattack- och spaningsplattformar fram till slutet av 1950-talet. Versioner: • Typ Antal Period Användning • B 18A 62 1944–1946 Bombflygplan • B 18B 120 1945–1953 Bombflygplan • T 18B 62 1947–1958 Attackflygplan • S 18A 62 1946–1959 Spaningsflygplan Fakta: • Besättning 3 • Längd 13,16 / 13,26 meter • Spännvidd 17,04 meter • Höjd 4,35 meter • Vingyta 43,8 m² • Tomvikt 6.093 kg (B 18B) • Max. startvikt 8.793 kg (B 18B) • Max hastighet: • B 18A / S 18A: 470 km/h • B 18B: 590 km/h • T 17S: 600 km/h • Räckvidd 2600 km (B 18B) • Max flyghöjd 9.800 m (B 18B) • Lastförmåga 1.500 kg Beväpning: 1 × fast 13,2 mm akan m/39, 2 eller 1 × rörlig 13,2 mm akan m/39 Bomblast i bombrummet: • 1 × 1 000 kg bomb • 2 × 500 kg bomber • 3 × 250 kg bomber eller • 10 × 50 kg bomber Under vingarna: 8 × 50 kg bomber Bilder: