Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-01-28

Uniformer vid den svenska Flottan (1)

Innehåll denna sida:

Uniformer vid svenska flottan - 1600-tal

Någon enhetlig uniform fanns ej för sjöfolket förr. Några regler för hur hur klädseln skulle se ut fanns inte heller. Det är sannolikt att manskapet på de äldre örlogsskeppen var klädda på samma sätt som sjömän och fiskare, med andra ord i rustika, väder- och slittåliga persedlar med jacka och halvlånga byxor i lin eller ull. På fötter bars kortskaftade stövlar eller skor av skinn. På huvudet bars troligen någon form av slokhatt av tjockt ylletyg. Befälsuniformerna var dock enhetliga till material och snitt. Källa: Flottans sjöofficersuniformer av N-E Melinder. Sjöfolket fick en del av sin lön i kläde. Båtsmansbeklädnaden bestod i mitten av 1600-talet oftast av en jacka och ett par korta byxor av blått kläde, 1 lärftskjorta, 1 par långstrumpor och 1 par skor. Jackan hade inga knappar utan hölls på plats av häktor. Under jackan bars en skjorta av lärft. Skorna var gjorda av smorläder. På 1690-talet gjorde man ett försök att införa regler för beklädnaden. Däremot så växlade uniformen mycket mellan olika landsdelar. Stadsbåtsmännen var i regel bättre klädda än de från landsbygden. Bilden till höger visar en rekonstruktion av en båtsmansbeklädnad från regalskeppet Vasa som sjönk 1628. Vasamuseet. Spelet hade 1675 en livréklädning av blått kläde, gul boj, sex dussin knappar, 1 lod silke samt sex alnar svart och sex alnar gula band. Tecken på enhetlig klädsel inom örlogsflottan finns från slutet av 1600-talet. Indelningsbåtsmännen i Blekinge skulle 1683 årligen erhålla; 1 vadmalsklädning, rock och byxor, under fodrade med blaggarn. 1 par strumpor, 1 par skor, 2 skjortor av hamplärfts blaggarn, 1 blå mössa och 1 par skor istället för halvstövlar. Den blå och grå färgen på plaggen har skiftat under 1600-, 1700- och 1800-talen. Uppfordringskläderna kunde vara blå medan släpkläderna kunde vara grå. För rote- och rusthållarna var det enklast om plaggen fick vara grå. Det var den färgen de fick då de tillverkades på roten. Skulle de färgas blå fick det ske i städerna. Byxorna var enligt modet korta men sjömän och arbetare hade vanligen långa byxor. Enligt traditionen infördes långbyxor efter den franska revolutionen 1789. Svenska flottans officers- och underofficerskårer fick bära långbyxor från och med nationella dräktens införande 1778. Båtsmännens långbyxor var troligen tillverkade av bramsegelduk eller helsingebuldan, dvs en finare typ av segelduk. Under 1800-talet indelades segelduk i 9 grovlekar där grovlek 8 och 9 var de finaste och bars som klädsel. Det är inte känt när båtsmännens vadmals- respektive klädesbyxor övergick från att vara korta till att bli långa. Däremot finns ett kungligt brev från 1837 som klart anger att båtsmännens vadmalsbyxor skall vara långa. Prydlighet: De prydligaste kläderna bar officerarna och deras klädning bar oftast senaste mode. Därefter kom i prydlighet den värvade stamtruppen (volontärer, kanonjärer och marinjärer). Därefter kom stadsbåtsmännen (i synnerhet Stockholms stadsbåtsmän och slutligen sist i skalan de indelta- och rotebåtsmännen. I Västernorrland antogs blå färg på båtsmansuniformerna enligt kungligt brev från 1776.

Uniformer vid svenska flottan - 1700-tal

Under slutet av 1700-talet började man införa mer enhetlig klädsel. Uniformen bestod nu av rock, vadmals- eller lärftbyxor samt långstrumpor. Senare erhöll de även en väst eller livstycke, underliv, tröja av vadmal, kort pajrock med kappa, skor med läderbotten samt en skotthatt. Jackan skulle vara blå med gult foder. Även västen skulle vara blå. Utseendemässigt kunde dock persedlarna variera mellan olika landskap. År 1778 införde Gustav III den sk. svenska dräkten. Även flottan kom att använda en uniform baserad på denna dräkt. Med införande av svenska dräkten 1778 fick de svenska flottorna (örlogsflottan och arméns flotta) en uniformering som mycket avvek från det internationella sjöofficersmodet och istället kom att likna arméuniformerna. Färgen på dräkten var blå.

Stora uniformen m/1778

I april 1778 kom direktiv att flaggmän och officerare innan juni månads utgång skulle anlägga den nya uniformen. Uniformerna skulle tillskäras lika för officerare, underofficerare, volontärer och båtsmän. Åtskillnaden utmärktes av olika material av tyg, antal galoner och tofsar. Skillnaden på hatten utgjordes av olika panacher, cordoner och sultaner. Livplagget var en blå jacka som skulle vara så lång att dess nedre del var cirka 17 cm från golvet om dess bärare stod på knä. Officerarna jacka hade foder i guld. Knapparna i officersjackan hade ett ankare samt tre stycken kronor. Sannolikt bar officerarna i örlogsflottan och arméns flotta olika knappar. Underofficerarnas knappar var olika beroende på vilken stat de tillhörde; skepparstaten, styrmansstaten och artilleristaten. Skepparstatens knapp pryddes av ett ankare; styrmansstaten av en stjärna och artilleristaten av två korslagda kanoner. Gradbeteckningarna Gradbeteckningarna utgjordes av galoner av olika bredd och antal. Regementsofficerarnas galoner var 15,2 mm breda, kompaniofficerarnas 9,2 mm och underofficerarnas 6,1 mm. Galoner bars på krage, uppslag och bröst. Galonerna på bröst utgjordes av bröstrevärer och knapphål. Vidare, regements- och kompaniofficerare bar även galoner på den utstående axelklaffen (axelvalken). Tjänstegrad framgick av antalet galoner på ärmuppslagen. Överste bar 3 galoner, överstelöjtnant 2 och major 1. Vidare, regementsofficerare bar dessutom tofsar i knapphålen bestående av buljoner. Överste bar 6 buljoner, överstelöjtnant 5 och major 4. Bilden till höger visar en överstelöjtnant (2 galoner på uppslagen) i den stora uniformen m/1778. Rekonstruktion. Marinmuseum. Kompani- och underofficerare bar galoner på motsvarande sätt på uppslagen men av sina respektive bredder där 3 galoner angav högsta grad. Fotot till vänster föreställer en arklimästare i stora uniformen m/1778. Rekonstruktion. Marinmuseum. Foto Hans Högman 2007. Arklimästare var en artilleriunderofficer. Samma system för grader användes även av amiraler men med galoner föreställande eklöv av samma utseende som idag bärs av generaler och amiraler på kragspegel till fältdräkt. På bröstet bar amiraler tofsar av guldsnören och buljoner. Till daglig tjänstgöring bar regementsofficerare enbart galon på uppslag, krage och axelklaff medan kompaniofficerare endast bar galon på uppslag och ståndkragen. Under jackan bars vit tröja kantad med galon. Fodret var vitt. Fotbeklädnad var skor eller kängor. De var lika för vänster och höger fot, dvs de kunde bäras på valfri fot. Benbeklädnaden utgjordes av charivader, en typ av långa strumpor som räckte upp och kunde täcka knäna. De var vanligen vävda eller stickade och tovade. Som ett alternativ till charivader kunde långa byxor användas som skulle räcka ned i kängorna. Hatten var rund, kantad med svart band och uppfästad på ena sidan. Runt hattkullen fanns en 31 mm bred guldcordon av samma utseende som galonerna på uniformen. I hatten fanns en gul cocard och en gul sultan (ståndare) samt färgade fjädrar. Runt livet bars ett blått och gult skärp. Vidare bars en vit halsduk, handskar av sämsk (utan kragar), sabel samt patronkök med bandolär. Kring vänstra överärmen bar officerare en vit bindel till minnet av Gustav III:s statskupp 1772. Syrtut (en slags överrock) bars som ytterplagg. Syrtuten hade långa skört och dubbla knapprader. Fotot till höger föreställer en båtsman i uniform m/1778. Rekonstruktion. Marinmuseum. Foto Hans Högman 2007. Dräktens livslängd varierade. Redan 1788 började örlogsflottan officerare överge den svenska dräkten och armén följde efter 1792. År 1802 fick både armén och flottan nya uniformer vilket innebar slutet för den nationella svenska dräkten i försvaret. Få originalföremål avseende flottans uniformer från Gustav III:s finns bevarade.

Lilla uniformen m/1788

År 1788 infördes den lilla uniformen. Den lilla uniformen var en enklare variant av den stora uniformen. Den stora uniformen fick från och med 1788 enbart bäras vid mycket speciella tillfällen. Den stora uniformens jacka hade markerade bröstrevärer. Den lilla uniformen fick lösa revärer som kunde knäppas över bröstet. Graderna åtskildes nu med olika epåletter. Sabeln bars av ett mörkblått axelgehäng som gick från höger axel. Vid gehänget fästes en sabeltaska. Fotbeklädnaden utgjordes av halvstövlar. Jackan var gjord av mörkblått kläde med ytterfoder i samma färg kantad med mörkblå snören i sömmar och kanter. Revärerna var i samma färg som jackan. Jackan hade två knapprader med 17 knappar i varje rad, grupperade 4 och 4. Knapparna var av samma modell som tidigare. Kragen var en mörkblå ståndkrage. Jackan skulle bäras uppknäppt vid all tjänstgöring från 1 maj till 1 oktober, övrig tid igenknäppt. Västen var gjord av vitt kläde. Långbyxorna var mörkblå gjorda av kläde. Utom tjänst var även vita byxor tillåtna. Skärpet var gult och blått. När jackan bars öppen användes skärpet utanpå västen, annars utanpå jackan. Syrtut användes liksom tidigare men nu var fodret mörkblått. Bilden till höger visar en löjtnant i den lilla uniformen m/1788. Rekonstruktion. Marinmuseum.

Uniform m/1793

Redan år 1793 ändrades uniformen för örlogsflottans officerare. Jackan blev nu lika den som fastställts för armén men med skillnaden att revärerna var lika långa som tidigare. Övriga persedlar från m/1788 behölls förutom sabeltaskan som utgick.

Uniformsfrack m/1794

Ett stort steg till avskaffandet av nationella dräkten var införandet av uniformsfrack m/1794. Färgen var mörkblå och snittet av fracken var lika för alla officerare men hade olika färg på krage, uppslag och foder.

Uniform m/1802

År 1802 infördes en ny uniform för flottan. Därmed var nationella dräkten helt urfasad.

Bilder på flottans uniformer från slutet av 1700-talet:

Bilden ovan från pansarbåten Göta: Pansarbåten Göta byggdes 1888 på Lindholmens Mekaniska Verkstad och sjösattes 1889. Efter ombyggnad 1900 – 1901 användes hon som flaggskepp för Stockholms eskader och från 1917 för Göteborgs eskader. Längd 79 m, bredd 14,8 m. Göta togs ur tjänst 1923 och skrotades 1942/43. Uniform m/1878 Officeren som står närmast till höger om lanterninen är en amiral klädd i frack m/1878. På axlarna bär han epålett m/1878 med guldstjärnor och emblem m/1895. Vidare bär han långbyxor m/1878 med guldgalon (4,5 cm bred). På huvudet finns den trekantiga hatten m/1878 med svart plymet kantad med en 4,5 cm bred guldgalon med buljonstofsar i guld. Amiral bär vidare sabel m/1915 med sabelkoppel m/1915 under fracken. Övriga befäl bär sabeln utanpå fracken. Denna klädsel ingick i stor paraddräkt. Bilden till höger visar frack m/1878 för en amiral. Digitalmuseum. På bilden samtalar amiralen med sin adjutant som står till höger om amiralen. Adjutanten har löjtnants tjänstegrad och bär rock m/1878. Denna rock fanns i olika stilar; knälång, liv- och frackskuren, siden- eller ratinfodrad. Den sk. rundtröjan utgjordes av en höftlång jacka. Den ingick ursprungligen i manskapets släpdräkt (arbetsdräkt) och bars med utlagd blåkrage. År 1860 omvandlades denna jacka till den nuvarande mässjacka m/1878. Bilden till vänster visar mässjacka m/1878, kommendörkapten. Digitalmuseum. Sjömännen i vit uniform, signalmannen med långkikaren och hornblåsaren, bär blåkragad skjorta m/1848 (alternativt blåkrage, lös m/1845) samt rundmössa m/1848 med fartygsnamn omgivet av kronor på särskilt mössband. Vita persedlar anbefalldes på marinorder mellan 30 april och 30 september. Källa: Flottans sjöofficersuniformer av Nils-Erik Melinder. Bilden till höger visar en matros i vit sommaruniform. Rundmössan har texten “Kongl Flottan” i mössbandet. Bilden visas med tillstånd av Shirley Koelling, USA. Paraduniform m/1878 får idag endast användas av officerare i samband med tjänstgöring på kungaslupen Vasaorden. Den får även, på egen bekostnad samt med enhetschefens tillstånd, bäras som sällskapsdräkt av f.d. befälhavare och sekond på Vasaorden.

Gradbeteckningar

Utformningen och placeringen av officersuniformernas gradbeteckningar i flottan har naturligtvis varierat men generellt kan sägas att de genom tiderna har successivt nedtonas. I uniformssystemet har gradbeteckningarna placerats på ärmuppslagen alternativt på axelklaffarna på högtidsdräkter, dagliga dräkter och släpdräkter (arbetskläder). De plagg som inte förses med gradbeteckningar räknas inte som uniform utan snarare skyddskläder. Från uniformsbestämmelserna 1873 och fram till våra dagar har antalet galoner och bredden på dessa för olika grader samt placeringen ändrats. Samtidigt har även benämningarna på graderna förändrats. Epåletter användes av officerare som gradbeteckning för att visa militär tjänstegrad. Epåletterna bars på axlarna. De kunde vara olika på vänster och höger axel beroende på tjänstegrad. Epåletterna ersattes vid mitten av 1800-talet av galoner som bars på ärmuppslagen. Beroende på tjänstegrad var galonerna olika många och olika breda. Det finns uppgifter på nätet att övergången till galoner skedde 1843. Detta stämmer inte. Det framgår klart av generalorder nr 562/1854 att galoner skulle införas för officerare senast den 1 maj 1859. Källa: Flottans officerare 1825 – 1972 av Karl Johansson, 2016. De tidiga galonerna saknade ögla. Öglan kom först 1867. Se vidare Flottans äldre gradbeteckningar 1825 - 1972. Gradbeteckningar 1898 - officerare och övriga:
Örlogsflottans MANSKAP bestod huvudsakligen av rote- och indelningsbåtsmän. Utöver dessa tillkom värvat manskap, sk. kofferdikarlar (kofferdimatroser) samt volontärer (kanonjärer) vid artilleriet. År 1824 bildade kofferdikarlarna den sk. matroskorpsen, dvs 1800-talets däckmanskap. År 1685 inrättades en Skeppsgossekår i Karlskrona. Från 1732 fick ingen gosse antas under 10-års ålder. År 1776 sänktes åldern till 8 år. Skeppsgossarna lämnade skeppsgossekåren genom den sk. karlskrivningen (karlvuxen) och blev då båtsmän. Detta var vanligen vid 18-års ålder. Från 1738 skulle skeppsgossarna i första rummet karlskrivas till volontärer. Skeppsgossekåren var även en plantskola för blivande underofficerare i flottan. År 1799 skulle en skeppsgosse vara iförd en jacka av blått kläde med gul ståndkrage, ett “escharpe” av gul flaggduk, en hatt med ljusblått band runt kullen, 1 halsduk av röd etamin och 1 dito av svart av crepon, 1 par blå klädesbyxor, 1 tröja och ett par långbyxor av bramsegelduk, 1 boussaron och 1 par långbyxor av Helsingbuldan, 2 par halvsulor, skjortor, 2 par ullstrumpor samt 1 par skor. Bilden till höger visar skeppsgossar i uniform cirka 1900. En kadettskola inrättades i Karlskrona 1756 för skolning av officerare. Kadetterna bar helblå uniform med pärlemofärgade uppslag och kragar, försilvrade knappar, silvergalon på hatten samt gult fälttecken. Från 1788 bar kadetterna lika uniform som örlogsflottans officerare. När Krigsakademin i Karlberg, Stockholm, startade 1792 flyttades även flottans officersutbildning dit.

Uniformer vid svenska flottan - 1800-tal

Under 1800-talet kom den svenska flottans uniformer alltmer följa det internationella sjömilitära uniformsmode som huvudsakligen var baserad på den franska flottans uniformer. Grundfärgen var blå och det fanns iögonenfallande skillnader mellan officers- och sjömansuniformerna, då de senare huvudsakligen var utformade för praktisk tjänst på ett segelfartyg och hade stora likheter med den civila sjöfartens arbetskläder. Officersuniformen hade i sin tur ett typiskt snitt som skilde den från de lantmilitära uniformerna. Först 1817 infördes en enhetsuniform. Även vadmalen skulle nu färgas blå. Uniformen skulle nu bestå av: kapprock eller kavaj av blå vadmal (stofferad med samma tyg från kragen skörtet två tum nedanför knät), Ståndkrage fem tum hög samt klaff med överklädd knapp. den skulle vara fodrad i livet med ylletyg samt i ärmarna med blågarn eller annan foderväv. En tröja av blå vadmal, med stoffering av samma typ från kragen till skörtet. En väst av blå vadmal med ärmar. Dubbla slag, ståndkrage tre tum hög. Två knapprader med nio släta mässingsknappar i vardera. Ett par långbyxor av blått vadmal med åtta släta mässingsknappar. En halsduk av mörk lärft. En hatt, ett par läderskor, två par ullstrumpor samt två skjortor. 1835 införs en rundmössa av blått kläde. År 1848 erhöll rotebönderna viss befrielse från beklädnadsskyldigheten. Hatten återinförs som huvudbonad 1848, försedd med mössband. Blåkragen introduceras i flottan. Rundtröjan var en enklare Jacka som ingick i släpuniformen. Runt halsen och kragen bars en svart halsduk. Som ytterplagg användes en kapprock. På 1850-talet tillverkas hatten av tjärad bramsegelduk vilket gör den styv och blank, allmänt kallad blankhatt. År 1861 återinförs rundmössan. Mössbandet får texten “Kongl. Flottan”. År 1865 införs en stortröja av kavajmodell som nytt ytterplagg. Under 1800-talet blev blåkragen allt större och skjortan öppen i halsen. Kragens ändamål var att skydda tröjan eller jackan mot fläckar från den nedhängande hårpiskan. Blankhatten och rundtröjan hängde med ganska länge. Bilden till höger visar båtsmansuniformer från 1832 (vänstra) respektive från 1849 (högra). Bilden till vänster visar en båtsman från 1856. Under 1870-talet fastställdes en blåblus för kanoniärer samt blåblusskjorta i ljusblå boj. På 1870-talet togs även en fastställd mall fram för paradbyxor för båtsmän och skeppsgossar, släpbyxor för matroser samt bramduksbyxor för båtsmän och skeppsgossar.

Bilder på flottans uniformer 1800-tal

Nationella dräkten för sjögående befäl 1790. Statens maritima museers fotoarkiv. Uniformsjacka, Arméns flotta, 1790. Kort kroppsnära jacka med skört, snäva ärmar med axelkarmar med buljoner, fyra fickor och en rad med blanka knappar. Skuren i två stycken framtill som avslutas i ett skört mitt fram. Jackan är längst fram och kortast mitt bak. I sidan är en trekantig kilisatt för att få ökad vidd `typ skörteffekt'. Ryggen är i fyra stycken och har söm mitt bak. För Armens Flotta, använd av Gustav III vid Svensksund 9 juli 1790.  Örlogsflottans- och Arméns flottas uniformer, volontärer. Från vänster: •	1779 Örlogsflottans volontärregemente •	1798 Örlogsflottans volontärregemente •	1779 Arméns flottas volontärregemente •	1799 Arméns flottas volontärregemente  Flottans uniform m/1788, lilla uniformen, löjtnant. Rekonstruktion, Marinmuseum.
Underofficerskorpral var en tjänstegrad i den svenska flottan från 1841 och fram till 1919. Graden har även använts vid Marinregementet och vid vissa värvade regementen i svensk armén. Underofficerskorpralsgraden infördes 1841 när ett antal underofficerstjänster vid flottan drogs in. Som ersättning för dessa inrättades ett antal underbefälstjänster vilka benämndes underofficerskorpraler. Flottans underofficerskorpraler blev 1919 underofficerare av 3:e graden.

Mössband

Från 1848 har mössbandet i rundmössan varit försedd med några olika texter enligt följande: 1848 - 1866 Kongl. Maj:ts Flotta 1866 - 1900 Kongl. Flottan 1900 - 1906 Kongl. Flottan Fartygsnamn 1906 - 1948 Kungl. Flottan Fartygsnamn 1948 - 1972 Kungl. Flottan Fartygsnamn Basförband Skolor Ovan, till höger bilder på några olika modeller på flottans rundmössor 1875 - 1972.

Uniformer vid svenska flottan - 1900-tal

Flottans uniformer 1900-tal
Båtsmansuniformer, 1700 - 1800-tal Från vänster: •	1800 Stockholms stads båtsmanskompani (2 st) •	1779 Båtsman •	1832 Rotebåtsman •	1849 Rotebåtsman •	Matroser (3 st) utan årtal •	1832 Skeppsgosse Sjöartilleriuniformer Från vänster: •	1828 Sjöartilleriregementet •	1845 Marinregementet (2 st) •	1833 Kanonjär Corpsen •	1902 Skärgårdsartilleriet (Kustartilleriet)  Båtsman 1824. Värvade matroser (kofferdimatroser), i bakgrunden en soldat vid Marinregementet; ca 1860. Sjöofficerare i paraduniform; okänt årtal. Uniformer för ”Kongl. Majts. Flotta och Marin-Regementet. Ylletröja för båtsmän m/1855 Från vänster: indelt båtsman, värvad matros samt soldat vid Marinregementet i Karlskrona; ca 1860. Flottans vapenrock m/1878, officer. Sjöofficer i paraduniform samt amiral i uniform m/1878. Flottister och sjöbefäl ombord på pansarbåten Götas halvdäck, cirka 1915 - 1923. Statens maritima museer. Stotröja 1873, matros. Rundmössa med texten Kongl. Flottan i mössbandet. Foto Hans Högman, 2017. Sjöfartsmuseet. Rundtröja m/1848.Sjöfartsmuseets samlingar. Digitalmuseum. Blåkrage (lös) som bars med bussarong.Vaxholms Fästningsmuseum, Digitalmuseum.
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
xxx Uniformer xxx
 
xxxxxxxxxxxxxxxxx
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-01-28

Uniformer vid den svenska

flottan (1)

Uniformer vid svenska flottan -

1600-tal

Någon enhetlig uniform fanns ej för sjöfolket förr. Några regler för hur hur klädseln skulle se ut fanns inte heller. Det är sannolikt att manskapet på de äldre örlogsskeppen var klädda på samma sätt som sjömän och fiskare, med andra ord i rustika, väder- och slittåliga persedlar med jacka och halvlånga byxor i lin eller ull. På fötter bars kortskaftade stövlar eller skor av skinn. På huvudet bars troligen någon form av slokhatt av tjockt ylletyg. Befälsuniformerna var dock enhetliga till material och snitt. Källa: Flottans sjöofficersuniformer av N-E Melinder. Sjöfolket fick en del av sin lön i kläde. Båtsmansbeklädnaden bestod i mitten av 1600-talet oftast av en jacka och ett par korta byxor av blått kläde, 1 lärftskjorta, 1 par långstrumpor och 1 par skor. Jackan hade inga knappar utan hölls på plats av häktor. Under jackan bars en skjorta av lärft. Skorna var gjorda av smorläder. På 1690-talet gjorde man ett försök att införa regler för beklädnaden. Däremot så växlade uniformen mycket mellan olika landsdelar. Stadsbåtsmännen var i regel bättre klädda än de från landsbygden. Bilden till höger visar en rekonstruktion av en båtsmansbeklädnad från regalskeppet Vasa som sjönk 1628. Vasamuseet. Spelet hade 1675 en livréklädning av blått kläde, gul boj, sex dussin knappar, 1 lod silke samt sex alnar svart och sex alnar gula band. Tecken på enhetlig klädsel inom örlogsflottan finns från slutet av 1600-talet. Indelningsbåtsmännen i Blekinge skulle 1683 årligen erhålla; 1 vadmalsklädning, rock och byxor, under fodrade med blaggarn. 1 par strumpor, 1 par skor, 2 skjortor av hamplärfts blaggarn, 1 blå mössa och 1 par skor istället för halvstövlar. Den blå och grå färgen på plaggen har skiftat under 1600-, 1700- och 1800-talen. Uppfordringskläderna kunde vara blå medan släpkläderna kunde vara grå. För rote- och rusthållarna var det enklast om plaggen fick vara grå. Det var den färgen de fick då de tillverkades på roten. Skulle de färgas blå fick det ske i städerna. Byxorna var enligt modet korta men sjömän och arbetare hade vanligen långa byxor. Enligt traditionen infördes långbyxor efter den franska revolutionen 1789. Svenska flottans officers- och underofficerskårer fick bära långbyxor från och med nationella dräktens införande 1778. Båtsmännens långbyxor var troligen tillverkade av bramsegelduk eller helsingebuldan, dvs en finare typ av segelduk. Under 1800-talet indelades segelduk i 9 grovlekar där grovlek 8 och 9 var de finaste och bars som klädsel. Det är inte känt när båtsmännens vadmals- respektive klädesbyxor övergick från att vara korta till att bli långa. Däremot finns ett kungligt brev från 1837 som klart anger att båtsmännens vadmalsbyxor skall vara långa. Prydlighet: De prydligaste kläderna bar officerarna och deras klädning bar oftast senaste mode. Därefter kom i prydlighet den värvade stamtruppen (volontärer, kanonjärer och marinjärer). Därefter kom stadsbåtsmännen (i synnerhet Stockholms stadsbåtsmän och slutligen sist i skalan de indelta- och rotebåtsmännen. I Västernorrland antogs blå färg på båtsmansuniformerna enligt kungligt brev från 1776.

Uniformer vid svenska flottan -

1700-tal

Under slutet av 1700-talet började man införa mer enhetlig klädsel. Uniformen bestod nu av rock, vadmals- eller lärftbyxor samt långstrumpor. Senare erhöll de även en väst eller livstycke, underliv, tröja av vadmal, kort pajrock med kappa, skor med läderbotten samt en skotthatt. Jackan skulle vara blå med gult foder. Även västen skulle vara blå. Utseendemässigt kunde dock persedlarna variera mellan olika landskap. År 1778 införde Gustav III den sk. svenska dräkten. Även flottan kom att använda en uniform baserad på denna dräkt. Med införande av svenska dräkten 1778 fick de svenska flottorna (örlogsflottan och arméns flotta) en uniformering som mycket avvek från det internationella sjöofficersmodet och istället kom att likna arméuniformerna. Färgen på dräkten var blå.

Stora uniformen m/1778

I april 1778 kom direktiv att flaggmän och officerare innan juni månads utgång skulle anlägga den nya uniformen. Uniformerna skulle tillskäras lika för officerare, underofficerare, volontärer och båtsmän. Åtskillnaden utmärktes av olika material av tyg, antal galoner och tofsar. Skillnaden på hatten utgjordes av olika panacher, cordoner och sultaner. Livplagget var en blå jacka som skulle vara så lång att dess nedre del var cirka 17 cm från golvet om dess bärare stod på knä. Officerarna jacka hade foder i guld. Knapparna i officersjackan hade ett ankare samt tre stycken kronor. Sannolikt bar officerarna i örlogsflottan och arméns flotta olika knappar. Underofficerarnas knappar var olika beroende på vilken stat de tillhörde; skepparstaten, styrmansstaten och artilleristaten. Skepparstatens knapp pryddes av ett ankare; styrmansstaten av en stjärna och artilleristaten av två korslagda kanoner. Gradbeteckningarna Gradbeteckningarna utgjordes av galoner av olika bredd och antal. Regementsofficerarnas galoner var 15,2 mm breda, kompaniofficerarnas 9,2 mm och underofficerarnas 6,1 mm. Galoner bars på krage, uppslag och bröst. Galonerna på bröst utgjordes av bröstrevärer och knapphål. Vidare, regements- och kompaniofficerare bar även galoner på den utstående axelklaffen (axelvalken). Tjänstegrad framgick av antalet galoner på ärmuppslagen. Överste bar 3 galoner, överstelöjtnant 2 och major 1. Vidare, regementsofficerare bar dessutom tofsar i knapphålen bestående av buljoner. Överste bar 6 buljoner, överstelöjtnant 5 och major 4. Bilden till höger visar en överstelöjtnant (2 galoner på uppslagen) i den stora uniformen m/1778. Rekonstruktion. Marinmuseum. Kompani- och underofficerare bar galoner på motsvarande sätt på uppslagen men av sina respektive bredder där 3 galoner angav högsta grad. Fotot till vänster föreställer en arklimästare i stora uniformen m/1778. Rekonstruktion. Marinmuseum. Foto Hans Högman 2007. Arklimästare var en artilleriunderofficer. Samma system för grader användes även av amiraler men med galoner föreställande eklöv av samma utseende som idag bärs av generaler och amiraler på kragspegel till fältdräkt. På bröstet bar amiraler tofsar av guldsnören och buljoner. Till daglig tjänstgöring bar regementsofficerare enbart galon på uppslag, krage och axelklaff medan kompaniofficerare endast bar galon på uppslag och ståndkragen. Under jackan bars vit tröja kantad med galon. Fodret var vitt. Fotbeklädnad var skor eller kängor. De var lika för vänster och höger fot, dvs de kunde bäras på valfri fot. Benbeklädnaden utgjordes av charivader, en typ av långa strumpor som räckte upp och kunde täcka knäna. De var vanligen vävda eller stickade och tovade. Som ett alternativ till charivader kunde långa byxor användas som skulle räcka ned i kängorna. Hatten var rund, kantad med svart band och uppfästad på ena sidan. Runt hattkullen fanns en 31 mm bred guldcordon av samma utseende som galonerna på uniformen. I hatten fanns en gul cocard och en gul sultan (ståndare) samt färgade fjädrar. Runt livet bars ett blått och gult skärp. Vidare bars en vit halsduk, handskar av sämsk (utan kragar), sabel samt patronkök med bandolär. Kring vänstra överärmen bar officerare en vit bindel till minnet av Gustav III:s statskupp 1772. Syrtut (en slags överrock) bars som ytterplagg. Syrtuten hade långa skört och dubbla knapprader. Fotot till höger föreställer en båtsman i uniform m/1778. Rekonstruktion. Marinmuseum. Foto Hans Högman 2007. Dräktens livslängd varierade. Redan 1788 började örlogsflottan officerare överge den svenska dräkten och armén följde efter 1792. År 1802 fick både armén och flottan nya uniformer vilket innebar slutet för den nationella svenska dräkten i försvaret. Få originalföremål avseende flottans uniformer från Gustav III:s finns bevarade.

Lilla uniformen m/1788

År 1788 infördes den lilla uniformen. Den lilla uniformen var en enklare variant av den stora uniformen. Den stora uniformen fick från och med 1788 enbart bäras vid mycket speciella tillfällen. Den stora uniformens jacka hade markerade bröstrevärer. Den lilla uniformen fick lösa revärer som kunde knäppas över bröstet. Graderna åtskildes nu med olika epåletter. Sabeln bars av ett mörkblått axelgehäng som gick från höger axel. Vid gehänget fästes en sabeltaska. Fotbeklädnaden utgjordes av halvstövlar. Jackan var gjord av mörkblått kläde med ytterfoder i samma färg kantad med mörkblå snören i sömmar och kanter. Revärerna var i samma färg som jackan. Jackan hade två knapprader med 17 knappar i varje rad, grupperade 4 och 4. Knapparna var av samma modell som tidigare. Kragen var en mörkblå ståndkrage. Jackan skulle bäras uppknäppt vid all tjänstgöring från 1 maj till 1 oktober, övrig tid igenknäppt. Västen var gjord av vitt kläde. Långbyxorna var mörkblå gjorda av kläde. Utom tjänst var även vita byxor tillåtna. Skärpet var gult och blått. När jackan bars öppen användes skärpet utanpå västen, annars utanpå jackan. Syrtut användes liksom tidigare men nu var fodret mörkblått. Bilden till höger visar en löjtnant i den lilla uniformen m/1788. Rekonstruktion. Marinmuseum.

Uniform m/1793

Redan år 1793 ändrades uniformen för örlogsflottans officerare. Jackan blev nu lika den som fastställts för armén men med skillnaden att revärerna var lika långa som tidigare. Övriga persedlar från m/1788 behölls förutom sabeltaskan som utgick.

Uniformsfrack m/1794

Ett stort steg till avskaffandet av nationella dräkten var införandet av uniformsfrack m/1794. Färgen var mörkblå och snittet av fracken var lika för alla officerare men hade olika färg på krage, uppslag och foder.

Uniform m/1802

År 1802 infördes en ny uniform för flottan. Därmed var nationella dräkten helt urfasad.

Bilder på flottans uniformer från slutet av

1700-talet:

Örlogsflottans MANSKAP bestod huvudsakligen av rote- och indelningsbåtsmän. Utöver dessa tillkom värvat manskap, sk. kofferdikarlar (kofferdimatroser) samt volontärer (kanonjärer) vid artilleriet. År 1824 bildade kofferdikarlarna den sk. matroskorpsen, dvs 1800-talets däckmanskap. År 1685 inrättades en Skeppsgossekår i Karlskrona. Från 1732 fick ingen gosse antas under 10-års ålder. År 1776 sänktes åldern till 8 år. Skeppsgossarna lämnade skeppsgossekåren genom den sk. karlskrivningen (karlvuxen) och blev då båtsmän. Detta var vanligen vid 18-års ålder. Från 1738 skulle skeppsgossarna i första rummet karlskrivas till volontärer. Skeppsgossekåren var även en plantskola för blivande underofficerare i flottan. År 1799 skulle en skeppsgosse vara iförd en jacka av blått kläde med gul ståndkrage, ett “escharpe” av gul flaggduk, en hatt med ljusblått band runt kullen, 1 halsduk av röd etamin och 1 dito av svart av crepon, 1 par blå klädesbyxor, 1 tröja och ett par långbyxor av bramsegelduk, 1 boussaron och 1 par långbyxor av Helsingbuldan, 2 par halvsulor, skjortor, 2 par ullstrumpor samt 1 par skor. Bilden till höger visar skeppsgossar i uniform cirka 1900. En kadettskola inrättades i Karlskrona 1756 för skolning av officerare. Kadetterna bar helblå uniform med pärlemofärgade uppslag och kragar, försilvrade knappar, silvergalon på hatten samt gult fälttecken. Från 1788 bar kadetterna lika uniform som örlogsflottans officerare. När Krigsakademin i Karlberg, Stockholm, startade 1792 flyttades även flottans officersutbildning dit.

Uniformer vid svenska flottan -

1800-tal

Under 1800-talet kom den svenska flottans uniformer alltmer följa det internationella sjömilitära uniformsmode som huvudsakligen var baserad på den franska flottans uniformer. Grundfärgen var blå och det fanns iögonenfallande skillnader mellan officers- och sjömansuniformerna, då de senare huvudsakligen var utformade för praktisk tjänst på ett segelfartyg och hade stora likheter med den civila sjöfartens arbetskläder. Officersuniformen hade i sin tur ett typiskt snitt som skilde den från de lantmilitära uniformerna. Först 1817 infördes en enhetsuniform. Även vadmalen skulle nu färgas blå. Uniformen skulle nu bestå av: kapprock eller kavaj av blå vadmal (stofferad med samma tyg från kragen skörtet två tum nedanför knät), Ståndkrage fem tum hög samt klaff med överklädd knapp. den skulle vara fodrad i livet med ylletyg samt i ärmarna med blågarn eller annan foderväv. En tröja av blå vadmal, med stoffering av samma typ från kragen till skörtet. En väst av blå vadmal med ärmar. Dubbla slag, ståndkrage tre tum hög. Två knapprader med nio släta mässingsknappar i vardera. Ett par långbyxor av blått vadmal med åtta släta mässingsknappar. En halsduk av mörk lärft. En hatt, ett par läderskor, två par ullstrumpor samt två skjortor. 1835 införs en rundmössa av blått kläde. År 1848 erhöll rotebönderna viss befrielse från beklädnadsskyldigheten. Hatten återinförs som huvudbonad 1848, försedd med mössband. Blåkragen introduceras i flottan. Rundtröjan var en enklare Jacka som ingick i släpuniformen. Runt halsen och kragen bars en svart halsduk. Som ytterplagg användes en kapprock. På 1850-talet tillverkas hatten av tjärad bramsegelduk vilket gör den styv och blank, allmänt kallad blankhatt. År 1861 återinförs rundmössan. Mössbandet får texten “Kongl. Flottan”. År 1865 införs en stortröja av kavajmodell som nytt ytterplagg. Under 1800-talet blev blåkragen allt större och skjortan öppen i halsen. Kragens ändamål var att skydda tröjan eller jackan mot fläckar från den nedhängande hårpiskan. Blankhatten och rundtröjan hängde med ganska länge. Bilden till höger visar båtsmansuniformer från 1832 (vänstra) respektive från 1849 (högra). Bilden till vänster visar en båtsman från 1856. Under 1870-talet fastställdes en blåblus för kanoniärer samt blåblusskjorta i ljusblå boj. På 1870-talet togs även en fastställd mall fram för paradbyxor för båtsmän och skeppsgossar, släpbyxor för matroser samt bramduksbyxor för båtsmän och skeppsgossar.

Bilder på flottans uniformer 1800-tal

Bilden ovan från pansarbåten Göta: Pansarbåten Göta byggdes 1888 på Lindholmens Mekaniska Verkstad och sjösattes 1889. Efter ombyggnad 1900 – 1901 användes hon som flaggskepp för Stockholms eskader och från 1917 för Göteborgs eskader. Längd 79 m, bredd 14,8 m. Göta togs ur tjänst 1923 och skrotades 1942/43. Uniform m/1878 Officeren som står närmast till höger om lanterninen är en amiral klädd i frack m/1878. På axlarna bär han epålett m/1878 med guldstjärnor och emblem m/1895. Vidare bär han långbyxor m/1878 med guldgalon (4,5 cm bred). På huvudet finns den trekantiga hatten m/1878 med svart plymet kantad med en 4,5 cm bred guldgalon med buljonstofsar i guld. Amiral bär vidare sabel m/1915 med sabelkoppel m/1915 under fracken. Övriga befäl bär sabeln utanpå fracken. Denna klädsel ingick i stor paraddräkt. Bilden till höger visar frack m/1878 för en amiral. Digitalmuseum. På bilden samtalar amiralen med sin adjutant som står till höger om amiralen. Adjutanten har löjtnants tjänstegrad och bär rock m/1878. Denna rock fanns i olika stilar; knälång, liv- och frackskuren, siden- eller ratinfodrad. Den sk. rundtröjan utgjordes av en höftlång jacka. Den ingick ursprungligen i manskapets släpdräkt (arbetsdräkt) och bars med utlagd blåkrage. År 1860 omvandlades denna jacka till den nuvarande mässjacka m/1878. Bilden till vänster visar mässjacka m/1878, kommendörkapten. Digitalmuseum. Sjömännen i vit uniform, signalmannen med långkikaren och hornblåsaren, bär blåkragad skjorta m/1848 (alternativt blåkrage, lös m/1845) samt rundmössa m/1848 med fartygsnamn omgivet av kronor på särskilt mössband. Vita persedlar anbefalldes på marinorder mellan 30 april och 30 september. Källa: Flottans sjöofficersuniformer av Nils-Erik Melinder. Bilden till höger visar en matros i vit sommaruniform. Rundmössan har texten “Kongl Flottan” i mössbandet. Bilden visas med tillstånd av Shirley Koelling, USA. Paraduniform m/1878 får idag endast användas av officerare i samband med tjänstgöring på kungaslupen Vasaorden. Den får även, på egen bekostnad samt med enhetschefens tillstånd, bäras som sällskapsdräkt av f.d. befälhavare och sekond på Vasaorden.

Gradbeteckningar

Utformningen och placeringen av officersuniformernas gradbeteckningar i flottan har naturligtvis varierat men generellt kan sägas att de genom tiderna har successivt nedtonas. I uniformssystemet har gradbeteckningarna placerats på ärmuppslagen alternativt på axelklaffarna på högtidsdräkter, dagliga dräkter och släpdräkter (arbetskläder). De plagg som inte förses med gradbeteckningar räknas inte som uniform utan snarare skyddskläder. Från uniformsbestämmelserna 1873 och fram till våra dagar har antalet galoner och bredden på dessa för olika grader samt placeringen ändrats. Samtidigt har även benämningarna på graderna förändrats. Epåletter användes av officerare som gradbeteckning för att visa militär tjänstegrad. Epåletterna bars på axlarna. De kunde vara olika på vänster och höger axel beroende på tjänstegrad. Epåletterna ersattes vid mitten av 1800-talet av galoner som bars på ärmuppslagen. Beroende på tjänstegrad var galonerna olika många och olika breda. Det finns uppgifter på nätet att övergången till galoner skedde 1843. Detta stämmer inte. Det framgår klart av generalorder nr 562/1854 att galoner skulle införas för officerare senast den 1 maj 1859. Källa: Flottans officerare 1825 – 1972 av Karl Johansson, 2016. De tidiga galonerna saknade ögla. Öglan kom först 1867. Se vidare Flottans äldre gradbeteckningar 1825 - 1972. Gradbeteckningar 1898 - officerare och övriga:
Båtsmansuniformer, 1700 - 1800-tal Från vänster: •	1800 Stockholms stads båtsmanskompani (2 st) •	1779 Båtsman •	1832 Rotebåtsman •	1849 Rotebåtsman •	Matroser (3 st) utan årtal •	1832 Skeppsgosse Sjöartilleriuniformer Från vänster: •	1828 Sjöartilleriregementet •	1845 Marinregementet (2 st) •	1833 Kanonjär Corpsen •	1902 Skärgårdsartilleriet (Kustartilleriet)  Båtsman 1824. Värvade matroser (kofferdimatroser), i bakgrunden en soldat vid Marinregementet; ca 1860. Flottans vapenrock m/1878, officer. Ylletröja för båtsmän m/1855 Från vänster: indelt båtsman, värvad matros samt soldat vid Marinregementet i Karlskrona; ca 1860. Sjöofficerare i paraduniform; okänt årtal. Uniformer för ”Kongl. Majts. Flotta och Marin-Regementet. Sjöofficer i paraduniform samt amiral i uniform m/1878. Flottister och sjöbefäl ombord på pansarbåten Götas halvdäck, cirka 1915 - 1923. Statens maritima museer.
Nationella dräkten för sjögående befäl 1790. Statens maritima museers fotoarkiv. Uniformsjacka, Arméns flotta, 1790. Kort kroppsnära jacka med skört, snäva ärmar med axelkarmar med buljoner, fyra fickor och en rad med blanka knappar. Skuren i två stycken framtill som avslutas i ett skört mitt fram. Jackan är längst fram och kortast mitt bak. I sidan är en trekantig kilisatt för att få ökad vidd `typ skörteffekt'. Ryggen är i fyra stycken och har söm mitt bak. För Armens Flotta, använd av Gustav III vid Svensksund 9 juli 1790.  Örlogsflottans- och Arméns flottas uniformer, volontärer. Från vänster: •	1779 Örlogsflottans volontärregemente •	1798 Örlogsflottans volontärregemente •	1779 Arméns flottas volontärregemente •	1799 Arméns flottas volontärregemente  Flottans uniform m/1788, lilla uniformen, löjtnant. Rekonstruktion, Marinmuseum.
Underofficerskorpral var en tjänstegrad i den svenska flottan mellan 1841 och 1919. Graden har även använts vid Marinregementet och vid vissa värvade regementen i svensk armén. Underofficerskorpralsgraden infördes 1841 när ett antal underofficerstjänster vid flottan drogs in. Som ersättning för dessa inrättades ett antal underbefälstjänster vilka benämndes underofficerskorpraler. Flottans underofficerskorpraler blev 1919 underofficerare av 3:e graden.

Mössband

Från 1848 har mössbandet i rundmössan varit försedd med några olika texter enligt följande: 1848 - 1866 Kongl. Maj:ts Flotta 1866 - 1900 Kongl. Flottan 1900 - 1906 Kongl. Flottan Fartygsnamn 1906 - 1948 Kungl. Flottan Fartygsnamn 1948 - 1972 Kungl. Flottan Fartygsnamn Basförband Skolor Ovan, till höger bilder på några olika modeller på flottans rundmössor 1875 - 1972.

Uniformer vid svenska flottan -

1900-tal

Flottans uniformer 1900-tal
Stotröja 1873, matros. Rundmössa med texten Kongl. Flottan i mössbandet. Foto Hans Högman, 2017. Sjöfartsmuseet.
Rundtröja m/1848. Sjöfartsmuseets samlingar. Digitalmuseum.
Blåkrage (lös) som bars med bussarong. Vaxholms Fästningsmuseum, Digitalmuseum.