Copyright © Hans Högman 2020-03-26
Skeppsgossekåren
Inledning
Skeppsgossekåren var en sjömilitär
utbildningsinstitution för unga pojkar och som
syftade på anställning i flottan när de fyllde 18 år.
Flottan hade ett större behov av kvalificerade
sjömän än vad båtsmanshållet kunde bidra med.
Ett exempel på sådana matroser med stor
sjöerfarenhet var de så kallade kofferdimatroser
som tjänade civilt i handelsflottan då de inte var
uppfordrade till tjänstgöring i örlogsflottan.
Det har funnits pojkar ombord på svenska flottans
fartyg sedan slutet av 1500-talet och av erfarenhet
kände man till att dessa pojkar med åren blev
duktiga sjömän.
I slutet av 1600-talet, under Karl XI:s ledning,
gjordes en markant upprustning av den svenska
flottan. I samband med detta önskade man också
att på andra sätt än genom indelningsverket utbilda
och kontraktsanställda manskap samt lägre
officerare. Som ett led i detta grundades
Skeppsgossekåren 1685 och förlades till
örlogsstationen i Karlskrona. Det fanns dock
skeppsgossar före 1685. Den äldsta bevarade rullan
över skeppsgossar i Krigsarkivet är från 1677.
Skeppsgossekåren
Syftet med skeppsgossekåren var att värva, fostra
och utbilda unga pojkar i sjömanskap för att förse
flottan med kunniga och erfarna sjömän.
Lägsta antagningsålder till skeppsgossekåren sattes
till 8 år. År 1848 höjdes antagningsåldern till 13 år
(förutom de skeppsgossar som gick
musikutbildning där 8 år fortsatte
att gälla som lägsta ålder). År 1899
sattes den lägsta åldern till 15 år.
Första året kallades
skeppsgossarna för kaniner andra
året måsar och tredje året för
gamla grabbar.
Till höger visas en
skeppsgosseuniform från 1870.
Foto Hans Högman, 2017.
Sjöhistoriska museet.
Utbildningen:
Eleverna i skeppsgossekåren erhöll en gedigen,
treårig utbildning. Vintertid bodde
skeppsgossarna i kaserner och utbildades i läsning,
skrivning, kristendom, språk och geografi
tillsammans med sjömanskap och fysisk träning.
Sommartid var de ute på praktik och seglade på
flottans skolskepp. Disciplinen var hård och både
aga pennalism förekom. Det var en hård miljö för
de unga pojkarna och det var inte ovanligt att de
blev slagna både av befälen och de äldre
skeppsgossarna. Detta gjorde att många pojkar
rymde från kåren.
Vanligtvis var det söner till örlogsmän som blev
skeppsgossar. I skeppsgossekåren fanns även en
filantropisk sida genom att den också tog emot
fattiga och föräldralösa barn. Verksamheten hade
under långa tider drag av socialvård och statlig
hjälpanstalt. Faderlösa eller fattigmansbarn hade
förtur.
De elever som visade sig duktiga och ha fallenhet
fick även lära sig navigation för att senare utbilda
sig till styrmän. Om man skötte sig och visade
duglighet kunde man få fortsätta med
sjömansskola och underofficersutbildning.
Den betalning som skeppsgossarna erhöll var låg,
även efter den tidens mått. Den var 10 öre per dag.
Kaserner:
I början av skeppsgossekårens existens inhystes
eleverna under vinterhalvåret antingen hemma
eller i privat inackordering. År 1842 stod den första
kasernen i Karlskrona klar för skeppsgossarna,
“Pinan”. En större kasern uppfördes senare för
skeppsgossarnas räkning i Karlskrona,
Anckarstierna, med plats för 400 pojkar.
Skeppsgossekasernen Anckarstierna uppfördes
på1870-talet som kasern och skollokal för
skeppsgossekåren. Den var i bruk ända fram till
1939.
Bilden till höger visar
skeppsgossekasernen
Anckarstierna i Karlskrona
omkring 1900. Wikipedia.
Till sjöss
Praktiken utfördes oftast på Kronans örlogsfartyg,
men ibland även på handelsfartyg. Senare
användes särskilda skolfartyg. Runt sekelskiftet
1900 skedde sjöutbildningen på segelfartygen
Najaden (sjösatt 1897)
och Jarramas (sjösatt
1900) samt af Chapman
(sjösatt 1924). Vanligen
seglade man på
Östkusten samt till
Danmark och Norge. För
de flesta av
skeppsgossarna var detta
första gången som de
kom utomlands.
Bilden till höger visar
skolfartyget Najaden
1930. Wikipedia.
Karlskrivning
När skeppsgossarna fyllt 18 år ansågs de vuxna och
kunde börja som matroser i flottan. Vid 18 år blev
respektive skeppsgosse karlskriven, vilket innebar
att de lämnade skeppsgossekåren och blev
matroser i örlogsflottan och kontraktsbunden på
sex år. Enda sättet att lösa kontraktet var genom
sjukdom, försörjningsplikt i hemmet eller
olämplighet. För att bli skeppsgosse var man
nämligen tvungen att skriva kontrakt på 9 år.
Uppdelning i kompanier
Skeppsgossekåren var förlagd till Karlskrona. År
1828 delades skeppsgossekåren i två kompanier:
1:a och 2:a kompaniet. År 1902 tillkom ett 3:e
kompani. År 1907 bildades även en kår i
Marstrand. Kompanierna där kom att kallas 4:e
respektive 5:e kompaniet. Marstrandskompanierna
hörde till Stockholms örlogsstation.
Även Stockholm och Göteborg har det funnits
skeppsgossekompanier. Kompaniet i Göteborg
upphörde 1848 och det i Stockholm 1854.
Under åren 1778–1826 fanns en särskild
skeppsgosseskola i Sveaborgs fästning. Dessa
skeppsgossar tillhörde skärgårdsflottans finska
eskader.
Avveckling av Skeppsgossekåren
I början av 1900-talet nådde elevantalet sin kulmen.
I Karlskrona fanns då 400 elever och i Marstrand
200 elever.
Skeppsgossekårens började avvecklas 1937, när 4:e
och 5:e kompanierna i Marstrand uppgick i 2:a
respektive 1:a kompanierna i Karlskrona. Kåren
upphör helt som institution 1939.
Skolfartyg
•
Diana 1799-?
•
HMS Snappopp 1860-?
•
HMS Skirner 1867-?
•
HMS Gladan 1881-1924
•
HMS Najaden 1897-1938
•
HMS Jarramas 1909-1942
•
HMS Falken 1923-1932
•
HMS af Chapman 1923-1934
Skeppsgossekåren
Källreferenser
1.
Hitta i Krigsarkivets bestånd. 1.12 Skeppsgossar
2.
Wikipedia
3.
Wikirötter
