Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-03-26

Skeppsgossekåren

Inledning

Skeppsgossekåren var en sjömilitär utbildningsinstitution för unga pojkar och som syftade på anställning i flottan när de fyllde 18 år. Flottan hade ett större behov av kvalificerade sjömän än vad båtsmanshållet kunde bidra med. Ett exempel på sådana matroser med stor sjöerfarenhet var de så kallade kofferdimatroser som tjänade civilt i handelsflottan då de inte var uppfordrade till tjänstgöring i örlogsflottan. Det har funnits pojkar ombord på svenska flottans fartyg sedan slutet av 1500-talet och av erfarenhet kände man till att dessa pojkar med åren blev duktiga sjömän. I slutet av 1600-talet, under Karl XI:s ledning, gjordes en markant upprustning av den svenska flottan. I samband med detta önskade man också att på andra sätt än genom indelningsverket utbilda och kontraktsanställda manskap samt lägre officerare. Som ett led i detta grundades Skeppsgossekåren 1685 och förlades till örlogsstationen i Karlskrona. Det fanns dock skeppsgossar före 1685. Den äldsta bevarade rullan över skeppsgossar i Krigsarkivet är från 1677.

Skeppsgossekåren

Syftet med skeppsgossekåren var att värva, fostra och utbilda unga pojkar i sjömanskap för att förse flottan med kunniga och erfarna sjömän. Lägsta antagningsålder till skeppsgossekåren sattes till 8 år. År 1848 höjdes antagningsåldern till 13 år (förutom de skeppsgossar som gick musikutbildning där 8 år fortsatte att gälla som lägsta ålder). År 1899 sattes den lägsta åldern till 15 år. Första året kallades skeppsgossarna för kaniner andra året måsar och tredje året för gamla grabbar. Till höger visas en skeppsgosseuniform från 1870. Foto Hans Högman, 2017. Sjöhistoriska museet. Utbildningen: Eleverna i skeppsgossekåren erhöll en gedigen, treårig utbildning. Vintertid bodde skeppsgossarna i kaserner och utbildades i läsning, skrivning, kristendom, språk och geografi tillsammans med sjömanskap och fysisk träning. Sommartid var de ute på praktik och seglade på flottans skolskepp. Disciplinen var hård och både aga pennalism förekom. Det var en hård miljö för de unga pojkarna och det var inte ovanligt att de blev slagna både av befälen och de äldre skeppsgossarna. Detta gjorde att många pojkar rymde från kåren. Vanligtvis var det söner till örlogsmän som blev skeppsgossar. I skeppsgossekåren fanns även en filantropisk sida genom att den också tog emot fattiga och föräldralösa barn. Verksamheten hade under långa tider drag av socialvård och statlig hjälpanstalt. Faderlösa eller fattigmansbarn hade förtur. De elever som visade sig duktiga och ha fallenhet fick även lära sig navigation för att senare utbilda sig till styrmän. Om man skötte sig och visade duglighet kunde man få fortsätta med sjömansskola och underofficersutbildning. Den betalning som skeppsgossarna erhöll var låg, även efter den tidens mått. Den var 10 öre per dag. Kaserner: I början av skeppsgossekårens existens inhystes eleverna under vinterhalvåret antingen hemma eller i privat inackordering. År 1842 stod den första kasernen i Karlskrona klar för skeppsgossarna, Pinan”. En större kasern uppfördes senare för skeppsgossarnas räkning i Karlskrona, Anckarstierna, med plats för 400 pojkar. Skeppsgossekasernen Anckarstierna uppfördes på1870-talet som kasern och skollokal för skeppsgossekåren. Den var i bruk ända fram till 1939. Bilden till höger visar skeppsgossekasernen Anckarstierna i Karlskrona omkring 1900. Wikipedia.

Till sjöss

Praktiken utfördes oftast på Kronans örlogsfartyg, men ibland även på handelsfartyg. Senare användes särskilda skolfartyg. Runt sekelskiftet 1900 skedde sjöutbildningen på segelfartygen Najaden (sjösatt 1897) och Jarramas (sjösatt 1900) samt af Chapman (sjösatt 1924). Vanligen seglade man på Östkusten samt till Danmark och Norge. För de flesta av skeppsgossarna var detta första gången som de kom utomlands. Bilden till höger visar skolfartyget Najaden 1930. Wikipedia.

Karlskrivning

När skeppsgossarna fyllt 18 år ansågs de vuxna och kunde börja som matroser i flottan. Vid 18 år blev respektive skeppsgosse karlskriven, vilket innebar att de lämnade skeppsgossekåren och blev matroser i örlogsflottan och kontraktsbunden på sex år. Enda sättet att lösa kontraktet var genom sjukdom, försörjningsplikt i hemmet eller olämplighet. För att bli skeppsgosse var man nämligen tvungen att skriva kontrakt på 9 år.

Uppdelning i kompanier

Skeppsgossekåren var förlagd till Karlskrona. År 1828 delades skeppsgossekåren i två kompanier: 1:a och 2:a kompaniet. År 1902 tillkom ett 3:e kompani. År 1907 bildades även en kår i Marstrand. Kompanierna där kom att kallas 4:e respektive 5:e kompaniet. Marstrandskompanierna hörde till Stockholms örlogsstation. Även Stockholm och Göteborg har det funnits skeppsgossekompanier. Kompaniet i Göteborg upphörde 1848 och det i Stockholm 1854. Under åren 1778–1826 fanns en särskild skeppsgosseskola i Sveaborgs fästning. Dessa skeppsgossar tillhörde skärgårdsflottans finska eskader.

Avveckling av Skeppsgossekåren

I början av 1900-talet nådde elevantalet sin kulmen. I Karlskrona fanns då 400 elever och i Marstrand 200 elever. Skeppsgossekårens började avvecklas 1937, när 4:e och 5:e kompanierna i Marstrand uppgick i 2:a respektive 1:a kompanierna i Karlskrona. Kåren upphör helt som institution 1939.

Skolfartyg

Diana 1799-? HMS Snappopp 1860-? HMS Skirner 1867-? HMS Gladan 1881-1924 HMS Najaden 1897-1938 HMS Jarramas 1909-1942 HMS Falken 1923-1932 HMS af Chapman 1923-1934

Skeppsgossekåren

Källreferenser

1. Hitta i Krigsarkivets bestånd. 1.12 Skeppsgossar 2. Wikipedia 3. Wikirötter
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-03-26

Skeppsgossekåren

Inledning

Skeppsgossekåren var en sjömilitär utbildningsinstitution för unga pojkar och som syftade på anställning i flottan när de fyllde 18 år. Flottan hade ett större behov av kvalificerade sjömän än vad båtsmanshållet kunde bidra med. Ett exempel på sådana matroser med stor sjöerfarenhet var de så kallade kofferdimatroser som tjänade civilt i handelsflottan då de inte var uppfordrade till tjänstgöring i örlogsflottan. Det har funnits pojkar ombord på svenska flottans fartyg sedan slutet av 1500-talet och av erfarenhet kände man till att dessa pojkar med åren blev duktiga sjömän. I slutet av 1600-talet, under Karl XI:s ledning, gjordes en markant upprustning av den svenska flottan. I samband med detta önskade man också att på andra sätt än genom indelningsverket utbilda och kontraktsanställda manskap samt lägre officerare. Som ett led i detta grundades Skeppsgossekåren 1685 och förlades till örlogsstationen i Karlskrona. Det fanns dock skeppsgossar före 1685. Den äldsta bevarade rullan över skeppsgossar i Krigsarkivet är från 1677.

Skeppsgossekåren

Syftet med skeppsgossekåren var att värva, fostra och utbilda unga pojkar i sjömanskap för att förse flottan med kunniga och erfarna sjömän. Lägsta antagningsålder till skeppsgossekåren sattes till 8 år. År 1848 höjdes antagningsåldern till 13 år (förutom de skeppsgossar som gick musikutbildning där 8 år fortsatte att gälla som lägsta ålder). År 1899 sattes den lägsta åldern till 15 år. Första året kallades skeppsgossarna för kaniner andra året måsar och tredje året för gamla grabbar. Till höger visas en skeppsgosseuniform från 1870. Foto Hans Högman, 2017. Sjöhistoriska museet. Utbildningen: Eleverna i skeppsgossekåren erhöll en gedigen, treårig utbildning. Vintertid bodde skeppsgossarna i kaserner och utbildades i läsning, skrivning, kristendom, språk och geografi tillsammans med sjömanskap och fysisk träning. Sommartid var de ute på praktik och seglade på flottans skolskepp. Disciplinen var hård och både aga pennalism förekom. Det var en hård miljö för de unga pojkarna och det var inte ovanligt att de blev slagna både av befälen och de äldre skeppsgossarna. Detta gjorde att många pojkar rymde från kåren. Vanligtvis var det söner till örlogsmän som blev skeppsgossar. I skeppsgossekåren fanns även en filantropisk sida genom att den också tog emot fattiga och föräldralösa barn. Verksamheten hade under långa tider drag av socialvård och statlig hjälpanstalt. Faderlösa eller fattigmansbarn hade förtur. De elever som visade sig duktiga och ha fallenhet fick även lära sig navigation för att senare utbilda sig till styrmän. Om man skötte sig och visade duglighet kunde man få fortsätta med sjömansskola och underofficersutbildning. Den betalning som skeppsgossarna erhöll var låg, även efter den tidens mått. Den var 10 öre per dag. Kaserner: I början av skeppsgossekårens existens inhystes eleverna under vinterhalvåret antingen hemma eller i privat inackordering. År 1842 stod den första kasernen i Karlskrona klar för skeppsgossarna, Pinan”. En större kasern uppfördes senare för skeppsgossarnas räkning i Karlskrona, Anckarstierna, med plats för 400 pojkar. Skeppsgossekasernen Anckarstierna uppfördes på1870-talet som kasern och skollokal för skeppsgossekåren. Den var i bruk ända fram till 1939. Bilden till höger visar skeppsgossekasernen Anckarstierna i Karlskrona omkring 1900. Wikipedia.

Till sjöss

Praktiken utfördes oftast på Kronans örlogsfartyg, men ibland även på handelsfartyg. Senare användes särskilda skolfartyg. Runt sekelskiftet 1900 skedde sjöutbildningen på segelfartygen Najaden (sjösatt 1897) och Jarramas (sjösatt 1900) samt af Chapman (sjösatt 1924). Vanligen seglade man på Östkusten samt till Danmark och Norge. För de flesta av skeppsgossarna var detta första gången som de kom utomlands. Bilden till höger visar skolfartyget Najaden 1930. Wikipedia.

Karlskrivning

När skeppsgossarna fyllt 18 år ansågs de vuxna och kunde börja som matroser i flottan. Vid 18 år blev respektive skeppsgosse karlskriven, vilket innebar att de lämnade skeppsgossekåren och blev matroser i örlogsflottan och kontraktsbunden på sex år. Enda sättet att lösa kontraktet var genom sjukdom, försörjningsplikt i hemmet eller olämplighet. För att bli skeppsgosse var man nämligen tvungen att skriva kontrakt på 9 år.

Uppdelning i kompanier

Skeppsgossekåren var förlagd till Karlskrona. År 1828 delades skeppsgossekåren i två kompanier: 1:a och 2:a kompaniet. År 1902 tillkom ett 3:e kompani. År 1907 bildades även en kår i Marstrand. Kompanierna där kom att kallas 4:e respektive 5:e kompaniet. Marstrandskompanierna hörde till Stockholms örlogsstation. Även Stockholm och Göteborg har det funnits skeppsgossekompanier. Kompaniet i Göteborg upphörde 1848 och det i Stockholm 1854. Under åren 1778–1826 fanns en särskild skeppsgosseskola i Sveaborgs fästning. Dessa skeppsgossar tillhörde skärgårdsflottans finska eskader.

Avveckling av Skeppsgossekåren

I början av 1900-talet nådde elevantalet sin kulmen. I Karlskrona fanns då 400 elever och i Marstrand 200 elever. Skeppsgossekårens började avvecklas 1937, när 4:e och 5:e kompanierna i Marstrand uppgick i 2:a respektive 1:a kompanierna i Karlskrona. Kåren upphör helt som institution 1939.

Skolfartyg

Diana 1799-? HMS Snappopp 1860-? HMS Skirner 1867-? HMS Gladan 1881-1924 HMS Najaden 1897-1938 HMS Jarramas 1909-1942 HMS Falken 1923-1932 HMS af Chapman 1923-1934

Skeppsgossekåren

Källreferenser

1. Hitta i Krigsarkivets bestånd. 1.12 Skeppsgossar 2. Wikipedia 3. Wikirötter