Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-01-28

Uniformer - Termer och förklaringar

Blaggarn

Blaggarn eller blaggarnsväv är en grov tvåskaftsväv av kortfibrig hampa eller lin för skyddskläder och foder.

Blågarn

Garn spunnet av blånor (grövre och simplare)

Boj

Grovt, glest vävt ylletyg, vanligen för ytterplagg.

Bramduk

Textil tillverkad av hampa. Den är kraftig och tätslagen, lämplig för skyddskläder.

Buldan

Buldan är en grov tuskaftad vävnad, mestadels i linne, men även av hampa eller jute. Buldan har förekommit i Sverige åtminstone sedan 1500-talet och använts till segel, säckar, grova kläder, handdukar med mera.

Buljonsfrans

Gulddragéer i form av fransar och tofsar och används exempelvis på epåletter.

Buljonstofs

Guldöverdragen mössprydnad.

Bullfång

Bullfång kallades de kapprockar av vadmal som användes av båtsmän och är detsamma som pajrock. Se vidare pajrock nedan.

Bräm

Bräm är en kant eller bård på klädesplagg, ofta i avvikande material och färg: "pälsbrämad", "purpurbrämad".

Bussarong

Skjort- eller blusliknande plagg av grovt bomulls- eller linnetyg. Användes för klädespersedlarnas bevarande under arbeten i land och till sjöss.

Båtsman (Rotebåtsman resp. indelt båtsman)

Båtsman eller kronobåtsman var en militär som i det svenska indelningsverket tilldelades örlogsflottan för tjänstgöring ombord, och som för sitt uppehälle tilldelades ett båtsmanstorp. En rotebåtsman var uppsatt på motsvarande sätt som knektarna i infanteriet, dvs via roteringsprincipen. Men det fanns även indelta båtsmän som sattes upp genom indelning på motsvande sätt som ryttarna i kavalleriet, dvs via rusthåll. En sådan båtsman kallades indelt båtsman och fanns i Blekinge och Södra Möre. Det fanns nämligen ett behov att, sedan Karlskrona örlogsstation grundats, ett större antal båtsmän skulle förläggas i Karlskronas omedelbara närhet för att snabbt kunna uppfordras vid behov. Därför infördes båtmansindelningen, dvs ett system med indelta båtsmän. Majoriteten av alla båtsmän var dock roterade. Båtsmännen sattes upp på landsbygden men det fanns även vissa städer som satte upp båtsmän. Dessa båtsmän kallades stadsbåtsmän. Till skillnad från soldaterna i armén organiserades båtsmännen inte i regementen utan enbart kompanier, så kallade båtsmanskompanier. Kompanierna tillhörde i sin tur en örlogsstation. -C-

Chevron

Vinkelformat emblem av galon eller kläde på hatt eller ärm för angivande av militär grad.

Daglig dräkt

Uniformssammansättning mellan arbetsdräkt och högtidsdräkt.

Enrolleringsbåtsmän

Inhyrda båtsmän. Enrolleringskarl, eller enrolleringsbåtsman, var en kustbo; ofta sjöman eller fiskare, som var värvad för att vid behov kunna inkallas till flottan. Dessa båtsmän enrollerades, dvs anställdes, efter ett enrolleringsavtal, där varje båtsman i fredstid skulle erhålla en årlig ersättning med rätt till seglation, fiske eller annan näring utan risk att uppbådas till kronans tjänst. I krigstid erhöll enrolleringsbåtsmannen lön efter kvalifikation. Enrolleringsbåtsmannen organiserades i särskilda enrolleringskompanier. Enrolleringskompani var en typ av förband i den svenska flottan under 1700-talet. Enrolleringskompanierna existerade 1704-1791, sida vid sida med stadsbåtsmän, indelningsbåtsmän och rotebåtsmän.

Epålett

Epålett bars på axlarna som axelprydnad eller gradbeteckning. Den utvecklades från en slags axelstropp med frans som kommer i bruk i slutet av 1700-talet (1792). Epåletten hade en hals som avslutades av en halvmånformig förstärkning omgiven av en platta, vilken når ut över axeln. Den bars i olika utformning som gradbeteckning av officerare samt i ett enklare material av manskapet vid vissa elitförband. Sin slutgiltiga form - en överklädd rundad axelskiva med gradbeteckningar (stjärnor) samt med eller utan nedhängande fransar (s.k. buljoner) - fick den ca 1800. Epåletter bärs alltjämt i flera länder till äldre paraduniformer men avskaffades vid den svenska armén 1931, vid flottan först 1986; inom flottan används de dock fortfarande vid vissa ceremoniella tillfällen. Karlsborgs fästningsmuseum. Foto Hans Högman 2006.

Etamin

Tunt, glest ylletyg som används som foder.

Flaggman

Officer i flottan av amirals grad.

Flanell

Väv av blandat ylle och bomull, lätt uppruggad.

Frack

Benämning på kort rock med baktill hängande skört. Börjar i Sverige att användas som uniformspersedel i slutet av 1700-talet och fram till 1840-talet.

Fällkrage

Den del av kragen på exempelvis en kavaj som omfattar halsens baksida. Fällkragen ersatte den äldre ståndkragen. Nedvikt krage öppen framtill.

Galon

Vävt band i metalltråd överdragen med guld. Den har olika bredd beroende på bärarens tjänstegrad.

Gradbeteckningar

Gradbeteckningar bars på uniformen för att ange bärares grad. För officerarna kommer egentliga gradbeteckningar att brukas först i slutet av 1700-talet. Tidigare hade officersgraden markerats av ringkragen. Den första typen av beteckningar fastsatta på själva uniformen är epåletterna. I mitten av 1800-talet kommer istället olika fältdistinktioner i form av snören på axlarna eller axelstycken, belagda med galoner, snören eller snörflätning. Fältdistinktioner kan även vara ärmgradbeteckningar, bestående av endera galoner eller snören. På epåletten markerades graden genom att den ena eller båda epåletterna hade fransar av olika tjocklek. För ärmgradbeteckningarna anges graden i regel med antal snören eller galoner. För officerare fanns även beteckningar i form av stjärnor eller galoner på kragen samt snören och galoner på huvudbonaden. Underofficerarna har burit gradbeteckningar längre tid än officerarna. De bestod av galongarnering på krage, uppslag och bröstrevärer. Efter 1800 kommer de franska och engelska sätten att markera grad, dvs. med antal galoner, alltmer i bruk. -H-

Hosor

Långa strumpbyxor

Kadett

En kadett är en officersaspirant, student vid en officersutbildning.

Kamgarn

Garn av utkammad, långfibrig ull. Ger högklassig väv, exempelvis i högtidsdräkter/paraddräkter.

Kapott

Kappa med kapuschong för sjöartillerister. Har ett viss släktskap med båtkappa m/1914 (pelerin)

Kardong

Garn av mässingsbleck runt huvudbonader som bl.a. användes på den s.k. ”Svenska hatten” från 1700-talets slut, dvs. den runda, höga hatten.

Kläde

Ylletyg i fin smidig kvalitet av kardull (ullen kardas, tyget valkas och ruggas). Det tillverkas av kardullgarn och påminner om vadmal, men skillnaden ligger i råvarans kvalitet, vävtekniken, valkningsmetoden och graden av efterbearbetning. För kläde används en bättre ullråvara och en tätare väv. Kläde utsätts efter valkning (behandling med vatten och mekanisk bearbetning) för ruggning, överskärning och pressning.

Kofferdimatros / Kofferdibåtsman / Kofferdikarl

Båtsman som som från 1685 civilt tjänade i handelsflottan. Till skillnad från reguljära båtsmän, som vistades i land (på sitt båtsmanstorp) när de inte var i militär tjänst, var dessa båtsmän sjömän i handelsflottan under icke militär tjänstetid. De hade lön från flottan men behövde bara tjänstgöra i örlogsflottan under 6 månader per år. Under resten av tiden kunde de tjänstgöra ombord på handelsfartygen. År 1824 bildade kofferdikarlarna den sk. matroskorpsen, dvs 1800-talets däckmanskap.

Kolett

Kort livplagg som bars utan underskjorta. Anändes bl.a. i Kustartilleriet.

Kommiss

Kraftigt, valkad och ruggad ylletyg. Ursprungligen tillverkat i kommission för Kronans räkning. Kommiss har senare använts som benämning på grovt, tjockt och billigt uniformstyg - kommisskläde.

Kommisskläde

Mellanting mellan kommiss och kläde som används i bl.a. mössor. -L-

Uniformer vid den svenska Flottan- Termer

Termer som börjar på:
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
xxx Uniformer xxx
 
xxxxxxxxxxxxxxxxx

Livmundering

Den egentliga uniformen som användes i fält. Livmundering fick i fredstid enbart bäras vid regementsmöten och generalmönstringar.

Livplagg

Klädesplagg som bars på överkroppen. Användes särskilt om jacka och vapenrock. Uttrycket användes i motsats till benkläder.

Livrock

Rock med långt skört, åtsittande i livet.

Lärft

Tvåskaftvävnad, exempelvis bågarnslärft, hampelärft, blaggarns-väv-lärft; ett mycket grovt tyg. Lärft är tätvävda tyger i tuskaft, främst vita linnetyger, men även bomullstyger. Förr kallades enkla stadiga vita bomulls- och linnetyger för lärft. Dessa vävdes ofta en aln breda och syddes sedan ihop vid stadkanten för att bli lakan. Lärft användes förr gärna på baksidan av kartor för att stabilisera denna. Slaglärft är en ålderdomlig benämning på kanvas. Alicialärft är en bomullsvara som genom behandling med syra ges en glatt och sval yta som liknar linnets.

Lärftskjorta

Blårandig undertröj, föregångare till blåkragad skjorta.

Mantel

Ärmlöst ytterplagg

Marinjär

Marinjär var en titel för en soldat i en marin fästning och motsvarades på 1900-talet närmast av pjäsbesättningen på ett fast kustartilleribatteri.

Nationella dräkten

Nationella dräkten även kallad Svenska Nationella Klädedräkten och (första) Svenska dräkten togs fram år 1778 av kung Gustav III för att förhindra lyxkonsumtion av i första hand importerade varor. Det förekom ekonomiska bekymmer bland adel och borgerskap, särskilt den senare, som i ökande takt tävlade i ett överdådigt klädmode. Som motivering till reformen och till dräktens namn betonade kungen vikten av att svenskarna skulle sluta ta efter dyrköpt utländskt mode. Idén väckte internationellt intresse, och särskilt i Frankrike var meningarna delade. Herrdräkten, som hade särskilda kännetecken som skilde den i utseende från andra kostymer, och ansågs speciellt snygg, användes flitigt både under Gustavs regering och ett årtionde in i nästa under sonen Gustav IV Adolf. Den utvecklades som ett slags folkdräkt för stadsbor i Stockholm även sedan hovet och adeln övergett den. Damdräkten var en tidstypisk rokokokreation till vilken man enligt dåvarande sed skulle bära från höfterna utskjutande paniers under hellång kjol. Eftersom den ansågs sakna en distinkt design i jämförelse med andra vanliga dåtida klänningar blev den inte särskilt populär eller använd, annat än vid hovet i kungens åsyn. Puffärmarna, som blivit randiga, har överlevt i den svenska hovdräkten för kvinnor. -P-

Pajrock

Överplagg i vadmal med ärmar. Ingick i den enklare munderingen som bars i militära sammanhang, exempelvis vid kyrkparader, istället för livplagget. Tillhör den karolinska tiden.

Passpoal

Sydd dekorativ tygkant, ofta i avvikande färg än tyget, eller snodd insydd i en söm men synlig på rätsidan.

Pelerin

Kort, rundskuren kragkappa (båtkappa).

Redgarnsband

Glansigt, strävt ylleband vävt av kamgarn.

Rundtröja

Jacka som ursprungligen ingick i släpuniformen - enklare mässjacka. Från 1875 även vit och förekom från 1860 med blåkragad skjorta för skeppsgossar.

Råbandshalsduk

Svart, omönstrad halsduk som knyts med råbandsknop och ingår som tjänstetecken för gruppbefäl och meniga i flottan.

Segelduk

Tjock styv väv. Segelduk tillverkades av hampa eller lin och indelades under 1800-talet i 9 grovlekar där 1 var den grövsta och 9 den finaste. Grovlek 8 och 9 kunde användas till kläder, bramduk, helsingebuldan etc. Även segelkjolen (hängkojen) tillverkades av detta material.

Skanslöpare

En tröja som 1805 var tillverkad av helsingebuldan, fodrad av vallmar och så rymlig med dubbla slag att den kunde bäras utanpå de andra kläderna. Den var försedd med ståndkrage utan uppslag och var fästad med läderremmar och läderknappar och så lång att den att den räckte ned till det längsta fingret på karlen, då armen och handen hölls nedsträckt längs låret.

Skeppsgossekåren

Skeppsgossekåren var en sjömilitär utbildningsinstitution för unga pojkar och som syftade på anställning i flottan när de fyllde 18 år. Flottan hade ett större behov av kvalificerade sjömän än vad båtsmanshållet kunde bidra med. Syftet med skeppsgossekåren var att värva, fostra och utbilda unga pojkar i sjömanskap för att förse flottan med kunniga och erfarna sjömän. Eleverna i skeppsgossekåren erhöll en gedigen, treårig utbildning. När skeppsgossarna fyllt 18 år ansågs de vuxna och kunde börja som matroser i flottan. Vid 18 år blev respektive skeppsgosse karlskriven, vilket innebar att de lämnade skeppsgossekåren och blev matroser i örlogsflottan och kontraktsbunden på sex år. Skeppsgossekåren var förlagd till Karlskrona även om den funnits kompanier i andra städer också. Skeppsgossekåren grundades 1685 och upphör helt som institution 1939.

Släpkläder/släpdräkt

Släpkläder eller släpdräkt var en slags arbetsdräkt och i flottan ofta tillverkad av buldan. Enklare dräkt som användes vi arbete då man inte ville smutsa ned den ordinarie uniformen. Släpkläder omnämns i senare tid som daglig dräkt. Oklassades 1897 till “daglig dräkt”.

Stortröja

Ytterkavaj för sjömän som användes höst och vår vid kyrkparader, ordonnanstjänst och sjöexpedition under kalla årstider.

Ståndkrage

Hög enkel eller dubbelvikt krage med styvnad, introducerad med empirens frackrock i slutet av 1790-talet till civil och militär uniform. Med införandet av vapenrock och syrtut på 1840-talet minskade kragens höjd. Den var ofta dekorerad med broderier för att markera rang.

Stångpiska

Det egna hårets- eller perukens nackhår flätades till en smal fläta som lindades hårt med ett svart band.

Stövlett

Stövel med kort skaft. Materialet var i regel stickat ullgarn och halvkläde. -T-

Uppfordring

Uppbådning, inställelse till tjänstgöring.

Vadmal

Vadmal är ett kraftigt valkat, slitstarkt och ganska tjockt tyg, vävt av kardgarn. Vadmal tillverkades ursprungligen enbart av ull men kan numera också ha syntetfiberinblandning. Det är en gammal nordisk tygsort, som kunde tillverkas av den relativt grova inhemska ullen. Under århundraden var vadmal allmogens tyg, medan det finare, ofta importerade klädet förbehölls herrskapet.

Vallmar

Grovt ylletyg. Förekom i Sverige redan på medeltiden.

Vapenrock

Benämningen på ett militärt överplagg. I början av 1840-talet blir detta namnet på den rock som ersatte uniformsfracken. Vapenrocken kan ha en eller två knapprader, uppstående krage (sk ståndkrage) eller nedvikt krage (kommer först senare) och är figursydd.

Vartgelder

Väntpenningar, en slags ersättning för beredskap på hemorten. Det tilldelades bl.a. enrolleringsmanskapet.

Volontärer

Det förekom även värvad personal bland artilleripersonalen i flottan, sk. volontärer. De hade ansvar över artilleribetjäningen som utgjordes av båtsmännen i båtsmanshållet. Volontärerna var frivilliga som utbildade sig till underofficerare och officerare.

Ägiljett

Ägiljett: Benämningen kommer troligen av att ägiljettens ursprungliga funktion var att fästa ihop delar av klädseln. Ägiljett är ett militärt igenkänningstecken och kan numer ses som en uniformsprydnad. Stor ägiljett m/1816 består av en i ändarna med metallspetsar försedd kordong av guld- eller silverfärgat flätat snörmakeriarbete (gulddragararbete) och bärs över höger axel till vissa uniformsdräkter. Karlsborgs fästningsmuseum. Foto Hans Högman 2006.

Källor

Referenslitteratur Överst på sidan
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-01-28

Uniformer - Termer och

förklaringar

Blaggarn

Blaggarn eller blaggarnsväv är en grov tvåskaftsväv av kortfibrig hampa eller lin för skyddskläder och foder.

Blågarn

Garn spunnet av blånor (grövre och simplare)

Boj

Grovt, glest vävt ylletyg, vanligen för ytterplagg.

Bramduk

Textil tillverkad av hampa. Den är kraftig och tätslagen, lämplig för skyddskläder.

Buldan

Buldan är en grov tuskaftad vävnad, mestadels i linne, men även av hampa eller jute. Buldan har förekommit i Sverige åtminstone sedan 1500-talet och använts till segel, säckar, grova kläder, handdukar med mera.

Buljonsfrans

Gulddragéer i form av fransar och tofsar och används exempelvis på epåletter.

Buljonstofs

Guldöverdragen mössprydnad.

Bullfång

Bullfång kallades de kapprockar av vadmal som användes av båtsmän och är detsamma som pajrock. Se vidare pajrock nedan.

Bräm

Bräm är en kant eller bård på klädesplagg, ofta i avvikande material och färg: "pälsbrämad", "purpurbrämad".

Bussarong

Skjort- eller blusliknande plagg av grovt bomulls- eller linnetyg. Användes för klädespersedlarnas bevarande under arbeten i land och till sjöss.

Båtsman (Rotebåtsman resp. indelt

båtsman)

Båtsman eller kronobåtsman var en militär som i det svenska indelningsverket tilldelades örlogsflottan för tjänstgöring ombord, och som för sitt uppehälle tilldelades ett båtsmanstorp. En rotebåtsman var uppsatt på motsvarande sätt som knektarna i infanteriet, dvs via roteringsprincipen. Men det fanns även indelta båtsmän som sattes upp genom indelning på motsvande sätt som ryttarna i kavalleriet, dvs via rusthåll. En sådan båtsman kallades indelt båtsman och fanns i Blekinge och Södra Möre. Det fanns nämligen ett behov att, sedan Karlskrona örlogsstation grundats, ett större antal båtsmän skulle förläggas i Karlskronas omedelbara närhet för att snabbt kunna uppfordras vid behov. Därför infördes båtmansindelningen, dvs ett system med indelta båtsmän. Majoriteten av alla båtsmän var dock roterade. Båtsmännen sattes upp på landsbygden men det fanns även vissa städer som satte upp båtsmän. Dessa båtsmän kallades stadsbåtsmän. Till skillnad från soldaterna i armén organiserades båtsmännen inte i regementen utan enbart kompanier, så kallade båtsmanskompanier. Kompanierna tillhörde i sin tur en örlogsstation. -C-

Chevron

Vinkelformat emblem av galon eller kläde på hatt eller ärm för angivande av militär grad.

Daglig dräkt

Uniformssammansättning mellan arbetsdräkt och högtidsdräkt.

Enrolleringsbåtsmän

Inhyrda båtsmän. Enrolleringskarl, eller enrolleringsbåtsman, var en kustbo; ofta sjöman eller fiskare, som var värvad för att vid behov kunna inkallas till flottan. Dessa båtsmän enrollerades, dvs anställdes, efter ett enrolleringsavtal, där varje båtsman i fredstid skulle erhålla en årlig ersättning med rätt till seglation, fiske eller annan näring utan risk att uppbådas till kronans tjänst. I krigstid erhöll enrolleringsbåtsmannen lön efter kvalifikation. Enrolleringsbåtsmannen organiserades i särskilda enrolleringskompanier. Enrolleringskompani var en typ av förband i den svenska flottan under 1700- talet. Enrolleringskompanierna existerade 1704- 1791, sida vid sida med stadsbåtsmän, indelningsbåtsmän och rotebåtsmän.

Epålett

Epålett bars på axlarna som axelprydnad eller gradbeteckning. Den utvecklades från en slags axelstropp med frans som kommer i bruk i slutet av 1700-talet (1792). Epåletten hade en hals som avslutades av en halvmånformig förstärkning omgiven av en platta, vilken når ut över axeln. Den bars i olika utformning som gradbeteckning av officerare samt i ett enklare material av manskapet vid vissa elitförband. Sin slutgiltiga form - en överklädd rundad axelskiva med gradbeteckningar (stjärnor) samt med eller utan nedhängande fransar (s.k. buljoner) - fick den ca 1800. Epåletter bärs alltjämt i flera länder till äldre paraduniformer men avskaffades vid den svenska armén 1931, vid flottan först 1986; inom flottan används de dock fortfarande vid vissa ceremoniella tillfällen. Karlsborgs fästningsmuseum. Foto Hans Högman 2006.

Etamin

Tunt, glest ylletyg som används som foder.

Flaggman

Officer i flottan av amirals grad.

Flanell

Väv av blandat ylle och bomull, lätt uppruggad.

Frack

Benämning på kort rock med baktill hängande skört. Börjar i Sverige att användas som uniformspersedel i slutet av 1700-talet och fram till 1840-talet.

Fällkrage

Den del av kragen på exempelvis en kavaj som omfattar halsens baksida. Fällkragen ersatte den äldre ståndkragen. Nedvikt krage öppen framtill.

Galon

Vävt band i metalltråd överdragen med guld. Den har olika bredd beroende på bärarens tjänstegrad.

Gradbeteckningar

Gradbeteckningar bars på uniformen för att ange bärares grad. För officerarna kommer egentliga gradbeteckningar att brukas först i slutet av 1700- talet. Tidigare hade officersgraden markerats av ringkragen. Den första typen av beteckningar fastsatta på själva uniformen är epåletterna. I mitten av 1800-talet kommer istället olika fältdistinktioner i form av snören på axlarna eller axelstycken, belagda med galoner, snören eller snörflätning. Fältdistinktioner kan även vara ärmgradbeteckningar, bestående av endera galoner eller snören. På epåletten markerades graden genom att den ena eller båda epåletterna hade fransar av olika tjocklek. För ärmgradbeteckningarna anges graden i regel med antal snören eller galoner. För officerare fanns även beteckningar i form av stjärnor eller galoner på kragen samt snören och galoner på huvudbonaden. Underofficerarna har burit gradbeteckningar längre tid än officerarna. De bestod av galongarnering på krage, uppslag och bröstrevärer. Efter 1800 kommer de franska och engelska sätten att markera grad, dvs. med antal galoner, alltmer i bruk. -H-

Hosor

Långa strumpbyxor

Kadett

En kadett är en officersaspirant, student vid en officersutbildning.

Kamgarn

Garn av utkammad, långfibrig ull. Ger högklassig väv, exempelvis i högtidsdräkter/paraddräkter.

Kapott

Kappa med kapuschong för sjöartillerister. Har ett viss släktskap med båtkappa m/1914 (pelerin)

Kardong

Garn av mässingsbleck runt huvudbonader som bl.a. användes på den s.k. ”Svenska hatten” från 1700-talets slut, dvs. den runda, höga hatten.

Kläde

Ylletyg i fin smidig kvalitet av kardull (ullen kardas, tyget valkas och ruggas). Det tillverkas av kardullgarn och påminner om vadmal, men skillnaden ligger i råvarans kvalitet, vävtekniken, valkningsmetoden och graden av efterbearbetning. För kläde används en bättre ullråvara och en tätare väv. Kläde utsätts efter valkning (behandling med vatten och mekanisk bearbetning) för ruggning, överskärning och pressning.

Kofferdimatros / Kofferdibåtsman /

Kofferdikarl

Båtsman som som från 1685 civilt tjänade i handelsflottan. Till skillnad från reguljära båtsmän, som vistades i land (på sitt båtsmanstorp) när de inte var i militär tjänst, var dessa båtsmän sjömän i handelsflottan under icke militär tjänstetid. De hade lön från flottan men behövde bara tjänstgöra i örlogsflottan under 6 månader per år. Under resten av tiden kunde de tjänstgöra ombord på handelsfartygen. År 1824 bildade kofferdikarlarna den sk. matroskorpsen, dvs 1800-talets däckmanskap.

Kolett

Kort livplagg som bars utan underskjorta. Anändes bl.a. i Kustartilleriet.

Kommiss

Kraftigt, valkad och ruggad ylletyg. Ursprungligen tillverkat i kommission för Kronans räkning. Kommiss har senare använts som benämning på grovt, tjockt och billigt uniformstyg - kommisskläde.

Kommisskläde

Mellanting mellan kommiss och kläde som används i bl.a. mössor. -L-

Uniformer vid den svenska

Flottan- Termer

Livmundering

Den egentliga uniformen som användes i fält. Livmundering fick i fredstid enbart bäras vid regementsmöten och generalmönstringar.

Livplagg

Klädesplagg som bars på överkroppen. Användes särskilt om jacka och vapenrock. Uttrycket användes i motsats till benkläder.

Livrock

Rock med långt skört, åtsittande i livet.

Lärft

Tvåskaftvävnad, exempelvis bågarnslärft, hampelärft, blaggarns-väv-lärft; ett mycket grovt tyg. Lärft är tätvävda tyger i tuskaft, främst vita linnetyger, men även bomullstyger. Förr kallades enkla stadiga vita bomulls- och linnetyger för lärft. Dessa vävdes ofta en aln breda och syddes sedan ihop vid stadkanten för att bli lakan. Lärft användes förr gärna på baksidan av kartor för att stabilisera denna. Slaglärft är en ålderdomlig benämning på kanvas. Alicialärft är en bomullsvara som genom behandling med syra ges en glatt och sval yta som liknar linnets.

Lärftskjorta

Blårandig undertröj, föregångare till blåkragad skjorta.

Mantel

Ärmlöst ytterplagg

Marinjär

Marinjär var en titel för en soldat i en marin fästning och motsvarades på 1900-talet närmast av pjäsbesättningen på ett fast kustartilleribatteri.

Nationella dräkten

Nationella dräkten även kallad Svenska Nationella Klädedräkten och (första) Svenska dräkten togs fram år 1778 av kung Gustav III för att förhindra lyxkonsumtion av i första hand importerade varor. Det förekom ekonomiska bekymmer bland adel och borgerskap, särskilt den senare, som i ökande takt tävlade i ett överdådigt klädmode. Som motivering till reformen och till dräktens namn betonade kungen vikten av att svenskarna skulle sluta ta efter dyrköpt utländskt mode. Idén väckte internationellt intresse, och särskilt i Frankrike var meningarna delade. Herrdräkten, som hade särskilda kännetecken som skilde den i utseende från andra kostymer, och ansågs speciellt snygg, användes flitigt både under Gustavs regering och ett årtionde in i nästa under sonen Gustav IV Adolf. Den utvecklades som ett slags folkdräkt för stadsbor i Stockholm även sedan hovet och adeln övergett den. Damdräkten var en tidstypisk rokokokreation till vilken man enligt dåvarande sed skulle bära från höfterna utskjutande paniers under hellång kjol. Eftersom den ansågs sakna en distinkt design i jämförelse med andra vanliga dåtida klänningar blev den inte särskilt populär eller använd, annat än vid hovet i kungens åsyn. Puffärmarna, som blivit randiga, har överlevt i den svenska hovdräkten för kvinnor. -P-

Pajrock

Överplagg i vadmal med ärmar. Ingick i den enklare munderingen som bars i militära sammanhang, exempelvis vid kyrkparader, istället för livplagget. Tillhör den karolinska tiden.

Passpoal

Sydd dekorativ tygkant, ofta i avvikande färg än tyget, eller snodd insydd i en söm men synlig på rätsidan.

Pelerin

Kort, rundskuren kragkappa (båtkappa).

Redgarnsband

Glansigt, strävt ylleband vävt av kamgarn.

Rundtröja

Jacka som ursprungligen ingick i släpuniformen - enklare mässjacka. Från 1875 även vit och förekom från 1860 med blåkragad skjorta för skeppsgossar.

Råbandshalsduk

Svart, omönstrad halsduk som knyts med råbandsknop och ingår som tjänstetecken för gruppbefäl och meniga i flottan.

Segelduk

Tjock styv väv. Segelduk tillverkades av hampa eller lin och indelades under 1800-talet i 9 grovlekar där 1 var den grövsta och 9 den finaste. Grovlek 8 och 9 kunde användas till kläder, bramduk, helsingebuldan etc. Även segelkjolen (hängkojen) tillverkades av detta material.

Skanslöpare

En tröja som 1805 var tillverkad av helsingebuldan, fodrad av vallmar och så rymlig med dubbla slag att den kunde bäras utanpå de andra kläderna. Den var försedd med ståndkrage utan uppslag och var fästad med läderremmar och läderknappar och så lång att den att den räckte ned till det längsta fingret på karlen, då armen och handen hölls nedsträckt längs låret.

Skeppsgossekåren

Skeppsgossekåren var en sjömilitär utbildningsinstitution för unga pojkar och som syftade på anställning i flottan när de fyllde 18 år. Flottan hade ett större behov av kvalificerade sjömän än vad båtsmanshållet kunde bidra med. Syftet med skeppsgossekåren var att värva, fostra och utbilda unga pojkar i sjömanskap för att förse flottan med kunniga och erfarna sjömän. Eleverna i skeppsgossekåren erhöll en gedigen, treårig utbildning. När skeppsgossarna fyllt 18 år ansågs de vuxna och kunde börja som matroser i flottan. Vid 18 år blev respektive skeppsgosse karlskriven, vilket innebar att de lämnade skeppsgossekåren och blev matroser i örlogsflottan och kontraktsbunden på sex år. Skeppsgossekåren var förlagd till Karlskrona även om den funnits kompanier i andra städer också. Skeppsgossekåren grundades 1685 och upphör helt som institution 1939.

Släpkläder/släpdräkt

Släpkläder eller släpdräkt var en slags arbetsdräkt och i flottan ofta tillverkad av buldan. Enklare dräkt som användes vi arbete då man inte ville smutsa ned den ordinarie uniformen. Släpkläder omnämns i senare tid som daglig dräkt. Oklassades 1897 till “daglig dräkt”.

Stortröja

Ytterkavaj för sjömän som användes höst och vår vid kyrkparader, ordonnanstjänst och sjöexpedition under kalla årstider.

Ståndkrage

Hög enkel eller dubbelvikt krage med styvnad, introducerad med empirens frackrock i slutet av 1790-talet till civil och militär uniform. Med införandet av vapenrock och syrtut på 1840-talet minskade kragens höjd. Den var ofta dekorerad med broderier för att markera rang.

Stångpiska

Det egna hårets- eller perukens nackhår flätades till en smal fläta som lindades hårt med ett svart band.

Stövlett

Stövel med kort skaft. Materialet var i regel stickat ullgarn och halvkläde. -T-

Uppfordring

Uppbådning, inställelse till tjänstgöring.

Vadmal

Vadmal är ett kraftigt valkat, slitstarkt och ganska tjockt tyg, vävt av kardgarn. Vadmal tillverkades ursprungligen enbart av ull men kan numera också ha syntetfiberinblandning. Det är en gammal nordisk tygsort, som kunde tillverkas av den relativt grova inhemska ullen. Under århundraden var vadmal allmogens tyg, medan det finare, ofta importerade klädet förbehölls herrskapet.

Vallmar

Grovt ylletyg. Förekom i Sverige redan på medeltiden.

Vapenrock

Benämningen på ett militärt överplagg. I början av 1840-talet blir detta namnet på den rock som ersatte uniformsfracken. Vapenrocken kan ha en eller två knapprader, uppstående krage (sk ståndkrage) eller nedvikt krage (kommer först senare) och är figursydd.

Vartgelder

Väntpenningar, en slags ersättning för beredskap på hemorten. Det tilldelades bl.a. enrolleringsmanskapet.

Volontärer

Det förekom även värvad personal bland artilleripersonalen i flottan, sk. volontärer. De hade ansvar över artilleribetjäningen som utgjordes av båtsmännen i båtsmanshållet. Volontärerna var frivilliga som utbildade sig till underofficerare och officerare.

Ägiljett

Ägiljett: Benämningen kommer troligen av att ägiljettens ursprungliga funktion var att fästa ihop delar av klädseln. Ägiljett är ett militärt igenkänningstecken och kan numer ses som en uniformsprydnad. Stor ägiljett m/1816 består av en i ändarna med metallspetsar försedd kordong av guld- eller silverfärgat flätat snörmakeriarbete (gulddragararbete) och bärs över höger axel till vissa uniformsdräkter. Karlsborgs fästningsmuseum. Foto Hans Högman 2006.

Källor

Referenslitteratur Överst på sidan