Copyright © Hans Högman 2019-01-28
Uniformer - Termer och
förklaringar
Blaggarn
Blaggarn eller blaggarnsväv är en grov tvåskaftsväv
av kortfibrig hampa eller lin för skyddskläder och
foder.
Blågarn
Garn spunnet av blånor (grövre och simplare)
Boj
Grovt, glest vävt ylletyg, vanligen för ytterplagg.
Bramduk
Textil tillverkad av hampa. Den är kraftig och
tätslagen, lämplig för skyddskläder.
Buldan
Buldan är en grov tuskaftad vävnad, mestadels i
linne, men även av hampa eller jute. Buldan har
förekommit i Sverige åtminstone sedan 1500-talet
och använts till segel, säckar, grova kläder,
handdukar med mera.
Buljonsfrans
Gulddragéer i form av fransar och tofsar och
används exempelvis på epåletter.
Buljonstofs
Guldöverdragen mössprydnad.
Bullfång
Bullfång kallades de kapprockar av vadmal som
användes av båtsmän och är detsamma som
pajrock. Se vidare pajrock nedan.
Bräm
Bräm är en kant eller bård på klädesplagg, ofta i
avvikande material och färg: "pälsbrämad",
"purpurbrämad".
Bussarong
Skjort- eller blusliknande plagg av grovt bomulls-
eller linnetyg. Användes för klädespersedlarnas
bevarande under arbeten i land och till sjöss.
Båtsman (Rotebåtsman resp. indelt
båtsman)
Båtsman eller kronobåtsman var en militär som i
det svenska indelningsverket tilldelades
örlogsflottan för tjänstgöring ombord, och som för
sitt uppehälle tilldelades ett båtsmanstorp. En
rotebåtsman var uppsatt på motsvarande sätt
som knektarna i infanteriet, dvs via
roteringsprincipen. Men det fanns även indelta
båtsmän som sattes upp genom indelning på
motsvande sätt som ryttarna i kavalleriet, dvs via
rusthåll. En sådan båtsman kallades indelt båtsman
och fanns i Blekinge och Södra Möre. Det fanns
nämligen ett behov att, sedan Karlskrona
örlogsstation grundats, ett större antal båtsmän
skulle förläggas i Karlskronas omedelbara närhet
för att snabbt kunna uppfordras vid behov. Därför
infördes båtmansindelningen, dvs ett system med
indelta båtsmän. Majoriteten av alla båtsmän var
dock roterade. Båtsmännen sattes upp på
landsbygden men det fanns även vissa städer som
satte upp båtsmän. Dessa båtsmän kallades
stadsbåtsmän.
Till skillnad från soldaterna i armén organiserades
båtsmännen inte i regementen utan enbart
kompanier, så kallade båtsmanskompanier.
Kompanierna tillhörde i sin tur en örlogsstation.
-C-
Chevron
Vinkelformat emblem av galon eller kläde på hatt
eller ärm för angivande av militär grad.
Daglig dräkt
Uniformssammansättning mellan arbetsdräkt och
högtidsdräkt.
Enrolleringsbåtsmän
Inhyrda båtsmän. Enrolleringskarl, eller
enrolleringsbåtsman, var en kustbo; ofta sjöman
eller fiskare, som var värvad för att vid behov kunna
inkallas till flottan. Dessa båtsmän enrollerades, dvs
anställdes, efter ett enrolleringsavtal, där varje
båtsman i fredstid skulle erhålla en årlig ersättning
med rätt till seglation, fiske eller annan näring utan
risk att uppbådas till kronans tjänst. I krigstid erhöll
enrolleringsbåtsmannen lön efter kvalifikation.
Enrolleringsbåtsmannen organiserades i särskilda
enrolleringskompanier. Enrolleringskompani var
en typ av förband i den svenska flottan under 1700-
talet. Enrolleringskompanierna existerade 1704-
1791, sida vid sida med stadsbåtsmän,
indelningsbåtsmän och rotebåtsmän.
Epålett
Epålett bars på axlarna som axelprydnad eller
gradbeteckning. Den utvecklades från en slags
axelstropp med frans som kommer i bruk i slutet av
1700-talet (1792). Epåletten hade en hals som
avslutades av en halvmånformig förstärkning
omgiven av en platta, vilken når ut över axeln. Den
bars i olika utformning som gradbeteckning av
officerare samt i ett enklare material av manskapet
vid vissa elitförband.
Sin slutgiltiga form - en överklädd rundad axelskiva
med gradbeteckningar (stjärnor) samt med eller
utan nedhängande fransar (s.k. buljoner) - fick den
ca 1800. Epåletter bärs alltjämt i flera länder till
äldre paraduniformer men avskaffades vid den
svenska armén 1931, vid flottan först 1986; inom
flottan används de dock
fortfarande vid vissa
ceremoniella tillfällen.
Karlsborgs
fästningsmuseum. Foto
Hans Högman 2006.
Etamin
Tunt, glest ylletyg som används som foder.
Flaggman
Officer i flottan av amirals grad.
Flanell
Väv av blandat ylle och bomull, lätt uppruggad.
Frack
Benämning på kort rock med baktill hängande
skört. Börjar i Sverige att användas som
uniformspersedel i slutet av 1700-talet och fram till
1840-talet.
Fällkrage
Den del av kragen på exempelvis en kavaj som
omfattar halsens baksida. Fällkragen ersatte den
äldre ståndkragen. Nedvikt krage öppen framtill.
Galon
Vävt band i metalltråd överdragen med guld. Den
har olika bredd beroende på bärarens tjänstegrad.
Gradbeteckningar
Gradbeteckningar bars på uniformen för att ange
bärares grad. För officerarna kommer egentliga
gradbeteckningar att brukas först i slutet av 1700-
talet. Tidigare hade officersgraden markerats av
ringkragen. Den första typen av beteckningar
fastsatta på själva uniformen är epåletterna. I
mitten av 1800-talet kommer istället olika
fältdistinktioner i form av snören på axlarna eller
axelstycken, belagda med galoner, snören eller
snörflätning. Fältdistinktioner kan även vara
ärmgradbeteckningar, bestående av endera
galoner eller snören.
På epåletten markerades graden genom att den
ena eller båda epåletterna hade fransar av olika
tjocklek. För ärmgradbeteckningarna anges graden
i regel med antal snören eller galoner. För
officerare fanns även beteckningar i form av
stjärnor eller galoner på kragen samt snören och
galoner på huvudbonaden.
Underofficerarna har burit gradbeteckningar längre
tid än officerarna. De bestod av galongarnering på
krage, uppslag och bröstrevärer. Efter 1800
kommer de franska och engelska sätten att
markera grad, dvs. med antal galoner, alltmer i
bruk.
-H-
Hosor
Långa strumpbyxor
Kadett
En kadett är en officersaspirant, student vid en
officersutbildning.
Kamgarn
Garn av utkammad, långfibrig ull. Ger högklassig
väv, exempelvis i högtidsdräkter/paraddräkter.
Kapott
Kappa med kapuschong för sjöartillerister. Har ett
viss släktskap med båtkappa m/1914 (pelerin)
Kardong
Garn av mässingsbleck runt huvudbonader som
bl.a. användes på den s.k. ”Svenska hatten” från
1700-talets slut, dvs. den runda, höga hatten.
Kläde
Ylletyg i fin smidig kvalitet av kardull (ullen kardas,
tyget valkas och ruggas). Det tillverkas av
kardullgarn och påminner om vadmal, men
skillnaden ligger i råvarans kvalitet, vävtekniken,
valkningsmetoden och graden av efterbearbetning.
För kläde används en bättre ullråvara och en tätare
väv. Kläde utsätts efter valkning (behandling med
vatten och mekanisk bearbetning) för ruggning,
överskärning och pressning.
Kofferdimatros / Kofferdibåtsman /
Kofferdikarl
Båtsman som som från 1685 civilt tjänade i
handelsflottan. Till skillnad från reguljära båtsmän,
som vistades i land (på sitt båtsmanstorp) när de
inte var i militär tjänst, var dessa båtsmän sjömän i
handelsflottan under icke militär tjänstetid. De
hade lön från flottan men behövde bara tjänstgöra i
örlogsflottan under 6 månader per år. Under resten
av tiden kunde de tjänstgöra ombord på
handelsfartygen. År 1824 bildade kofferdikarlarna
den sk. matroskorpsen, dvs 1800-talets
däckmanskap.
Kolett
Kort livplagg som bars utan underskjorta. Anändes
bl.a. i Kustartilleriet.
Kommiss
Kraftigt, valkad och ruggad ylletyg. Ursprungligen
tillverkat i kommission för Kronans räkning.
Kommiss har senare använts som benämning på
grovt, tjockt och billigt uniformstyg - kommisskläde.
Kommisskläde
Mellanting mellan kommiss och kläde som används
i bl.a. mössor.
-L-
Uniformer vid den svenska
Flottan- Termer
Livmundering
Den egentliga uniformen som användes i fält.
Livmundering fick i fredstid enbart bäras vid
regementsmöten och generalmönstringar.
Livplagg
Klädesplagg som bars på överkroppen. Användes
särskilt om jacka och vapenrock. Uttrycket användes
i motsats till benkläder.
Livrock
Rock med långt skört, åtsittande i livet.
Lärft
Tvåskaftvävnad, exempelvis bågarnslärft,
hampelärft, blaggarns-väv-lärft; ett mycket grovt tyg.
Lärft är tätvävda tyger i tuskaft, främst vita
linnetyger, men även bomullstyger. Förr kallades
enkla stadiga vita bomulls- och linnetyger för lärft.
Dessa vävdes ofta en aln breda och syddes sedan
ihop vid stadkanten för att bli lakan. Lärft användes
förr gärna på baksidan av kartor för att stabilisera
denna.
Slaglärft är en ålderdomlig benämning på kanvas.
Alicialärft är en bomullsvara som genom behandling
med syra ges en glatt och sval yta som liknar linnets.
Lärftskjorta
Blårandig undertröj, föregångare till blåkragad
skjorta.
Mantel
Ärmlöst ytterplagg
Marinjär
Marinjär var en titel för en soldat i en marin fästning
och motsvarades på 1900-talet närmast av
pjäsbesättningen på ett fast kustartilleribatteri.
Nationella dräkten
Nationella dräkten även kallad Svenska Nationella
Klädedräkten och (första) Svenska dräkten togs fram
år 1778 av kung Gustav III för att förhindra
lyxkonsumtion av i första hand importerade varor.
Det förekom ekonomiska bekymmer bland adel och
borgerskap, särskilt den senare, som i ökande takt
tävlade i ett överdådigt klädmode.
Som motivering till reformen och till dräktens namn
betonade kungen vikten av att svenskarna skulle
sluta ta efter dyrköpt utländskt mode. Idén väckte
internationellt intresse, och särskilt i Frankrike var
meningarna delade.
Herrdräkten, som hade särskilda kännetecken som
skilde den i utseende från andra kostymer, och
ansågs speciellt snygg, användes flitigt både under
Gustavs regering och ett årtionde in i nästa under
sonen Gustav IV Adolf. Den utvecklades som ett
slags folkdräkt för stadsbor i Stockholm även sedan
hovet och adeln övergett den.
Damdräkten var en tidstypisk rokokokreation till
vilken man enligt dåvarande sed skulle bära från
höfterna utskjutande paniers under hellång kjol.
Eftersom den ansågs sakna en distinkt design i
jämförelse med andra vanliga dåtida klänningar blev
den inte särskilt populär eller använd, annat än vid
hovet i kungens åsyn. Puffärmarna, som blivit
randiga, har överlevt i den svenska hovdräkten för
kvinnor.
-P-
Pajrock
Överplagg i vadmal med ärmar. Ingick i den enklare
munderingen som bars i militära sammanhang,
exempelvis vid kyrkparader, istället för livplagget.
Tillhör den karolinska tiden.
Passpoal
Sydd dekorativ tygkant, ofta i avvikande färg än
tyget, eller snodd insydd i en söm men synlig på
rätsidan.
Pelerin
Kort, rundskuren kragkappa (båtkappa).
Redgarnsband
Glansigt, strävt ylleband vävt av kamgarn.
Rundtröja
Jacka som ursprungligen ingick i släpuniformen -
enklare mässjacka. Från 1875 även vit och förekom
från 1860 med blåkragad skjorta för skeppsgossar.
Råbandshalsduk
Svart, omönstrad halsduk som knyts med
råbandsknop och ingår som tjänstetecken för
gruppbefäl och meniga i flottan.
Segelduk
Tjock styv väv. Segelduk tillverkades av hampa eller
lin och indelades under 1800-talet i 9 grovlekar där 1
var den grövsta och 9 den finaste. Grovlek 8 och 9
kunde användas till kläder, bramduk, helsingebuldan
etc. Även segelkjolen (hängkojen) tillverkades av
detta material.
Skanslöpare
En tröja som 1805 var tillverkad av helsingebuldan,
fodrad av vallmar och så rymlig med dubbla slag att
den kunde bäras utanpå de andra kläderna. Den var
försedd med ståndkrage utan uppslag och var fästad
med läderremmar och läderknappar och så lång att
den att den räckte ned till det längsta fingret på
karlen, då armen och handen hölls nedsträckt längs
låret.
Skeppsgossekåren
Skeppsgossekåren var en sjömilitär
utbildningsinstitution för unga pojkar och som
syftade på anställning i flottan när de fyllde 18 år.
Flottan hade ett större behov av kvalificerade
sjömän än vad båtsmanshållet kunde bidra med.
Syftet med skeppsgossekåren var att värva, fostra
och utbilda unga pojkar i sjömanskap för att förse
flottan med kunniga och erfarna sjömän.
Eleverna i skeppsgossekåren erhöll en gedigen,
treårig utbildning. När skeppsgossarna fyllt 18 år
ansågs de vuxna och kunde börja som matroser i
flottan. Vid 18 år blev respektive skeppsgosse
karlskriven, vilket innebar att de lämnade
skeppsgossekåren och blev matroser i örlogsflottan
och kontraktsbunden på sex år. Skeppsgossekåren
var förlagd till Karlskrona även om den funnits
kompanier i andra städer också. Skeppsgossekåren
grundades 1685 och upphör helt som institution
1939.
Släpkläder/släpdräkt
Släpkläder eller släpdräkt var en slags arbetsdräkt
och i flottan ofta tillverkad av buldan. Enklare dräkt
som användes vi arbete då man inte ville smutsa
ned den ordinarie uniformen. Släpkläder omnämns i
senare tid som daglig dräkt. Oklassades 1897 till
“daglig dräkt”.
Stortröja
Ytterkavaj för sjömän som användes höst och vår vid
kyrkparader, ordonnanstjänst och sjöexpedition
under kalla årstider.
Ståndkrage
Hög enkel eller dubbelvikt krage med styvnad,
introducerad med empirens frackrock i slutet av
1790-talet till civil och militär uniform. Med
införandet av vapenrock och syrtut på 1840-talet
minskade kragens höjd. Den var ofta dekorerad med
broderier för att markera rang.
Stångpiska
Det egna hårets- eller perukens nackhår flätades till
en smal fläta som lindades hårt med ett svart band.
Stövlett
Stövel med kort skaft. Materialet var i regel stickat
ullgarn och halvkläde.
-T-
Uppfordring
Uppbådning, inställelse till tjänstgöring.
Vadmal
Vadmal är ett kraftigt valkat, slitstarkt och ganska
tjockt tyg, vävt av kardgarn. Vadmal tillverkades
ursprungligen enbart av ull men kan numera också
ha syntetfiberinblandning. Det är en gammal nordisk
tygsort, som kunde tillverkas av den relativt grova
inhemska ullen. Under århundraden var vadmal
allmogens tyg, medan det finare, ofta importerade
klädet förbehölls herrskapet.
Vallmar
Grovt ylletyg. Förekom i Sverige redan på
medeltiden.
Vapenrock
Benämningen på ett militärt överplagg. I början av
1840-talet blir detta namnet på den rock som ersatte
uniformsfracken. Vapenrocken kan ha en eller två
knapprader, uppstående krage (sk ståndkrage) eller
nedvikt krage (kommer först senare) och är
figursydd.
Vartgelder
Väntpenningar, en slags ersättning för beredskap på
hemorten. Det tilldelades bl.a.
enrolleringsmanskapet.
Volontärer
Det förekom även värvad personal bland
artilleripersonalen i flottan, sk. volontärer. De hade
ansvar över artilleribetjäningen som utgjordes av
båtsmännen i båtsmanshållet. Volontärerna var
frivilliga som utbildade sig till underofficerare och
officerare.
Ägiljett
Ägiljett: Benämningen
kommer troligen av att
ägiljettens
ursprungliga funktion
var att fästa ihop delar
av klädseln. Ägiljett är
ett militärt
igenkänningstecken
och kan numer ses
som en uniformsprydnad. Stor ägiljett m/1816
består av en i ändarna med metallspetsar försedd
kordong av guld- eller silverfärgat flätat
snörmakeriarbete (gulddragararbete) och bärs över
höger axel till vissa uniformsdräkter.
Karlsborgs fästningsmuseum. Foto Hans Högman
2006.
Källor
•
Referenslitteratur
Överst på sidan
