Kustartilleriets regementen

Vaxholms Kustartilleriregemente, KA1

Vaxholms kustartilleriregemente, KA1, bildades den 1 januari 1902 och kasernbyggnaderna stod klara 1906. Vissa kaserner togs i bruk redan 1904. KA1 bildades genom att Vaxholms artillerikår överfördes från lantförsvaret till sjöförsvaret. Från flottan överfördes minerings och yrkespersonal. Tillsammans bildade dessa förband Vaxholms Kustartilleriregemente. Förste förbandschef var Överste Oskar Sylvander. Bilden till höger visar vapenskölden för Vaxholms Kustartilleriregemente. Wikipedia. Delar av KA1 förlades i Vaxholm men det var först på 1940-talet som verksamheten samlades till östra Rindö invid Oscar Fredriksborg. KA1 bestod initialt av artillerikompanier, minörkompanier och yrkeskompanier; en organisation som var kvar till 1940-talet. Bild; Kasern vid Vaxholms kustartilleriregemente (1906–2000) samt Vaxholms amfibieregemente (2000–2005) på Rindö. Förbandet var förlagt till Rindö i utanför Vaxholm för bemanning av Vaxholms fästning, Oscar- Fredriksborg fästning samt Hörningsholms kustposition. Från 1959 fanns Kustjägarskolan (KustJS) på KA1. Genom försvarsbeslutet 2000 beslutades att kustartilleriet skulle avvecklas i dess dåvarande form. Försvarsbeslutet 2000 innebar att det fasta kustartilleriet helt skulle läggas ned. Regeringen förslog att KA1 och KA4 skulle behållas i den nya grundorganisationen. Förbanden skulle benämnas amfibieregemente, och att vapenslaget kustartilleriet ändras till Amfibiekåren. Därav kom Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA1) att upplösas som kustartilleriförband den 30 juni 2000. Den 1 juli 2000 bildades i dess ställe amfibieförbandet Vaxholms amfibieregemente (Amf1). Amfibieregementet, Amf1, ligger sedan 2006 på Berga örlogsbas. Vaxholms grenadjärregemente, I26, skapades genom 1901 års härordning som en sammanslagning mellan Värmlands fältjägarkår och Hallands bataljon. Regementsbebyggelsen för I 26 stod klar 1907. År 1941 blev det tidigare grenadjärregementets byggnader en del av KA1. Den del av KA1 som varit förlagd på Vaxholms kastell förlades i stället i I 26:s gamla kaserner.

Karlskronas Kustartilleriregemente, KA2

Karlskronas kustartilleriregemente, KA2, bildades den 1 januari 1902. Överföringen av personal och anläggningar från Flottans fasta minförsvar och Karlskrona Artillerikår till Karlskrona Kustartilleriregemente skedde i samband med att Kustartilleriet bildades 1902. Förste förbandschef var Otto Ludvig Beckman. Bilden till höger visar vapenskölden för Karlskronas Kustartilleriregemente. Wikipedia. Genom försvarsbeslutet 1942 avskiljdes detachementet i Göteborg som då bildade en eget förband med namnet Älvsborgs kustartilleriregemente, KA4. Vid Karlskrona kustartilleriregemente utbildades på senare år rörliga kustartilleriförband. Kustartilleristerna var under många år förlagda på flera platser. De rörliga artilleriets persona höll till vid Oscarsvärn medan de fasta var förlagda till Vallgatan. I mitten av 1940-talet flyttade KA2 till Gräsvik. I slutet av 60-talet byggdes nya kaserner på Rosenholm. Sista delarna av regementet flyttade in till Rosenholm 1984 och där kom regementet fanns fram till nedläggningen år 2000. Även Kungsholmen i Karlskrona ytterskärgård har använts. Kungsholmen har varit militärt bemannad kontinuerligt sedan 1680. Efter KA2:s nedläggning tog Marinbasen över Kungsholmen. Bilden till vänster visar Kungsholms fort, Kungsholmen, Karlskrona. Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen att den framtida grundorganisationen skulle innehålla två kustartilleriförband och Karlskronas Kustartilleriregemente var inte ett av dem. Regementets lades ned den 31 oktober 2000.

Gotlands Kustartilleriregemente, KA3

Genom försvarsbeslutet 1936 beslutade riksdagen att ett nytt kustartilleriförband skulle bildas och förläggas till Fårösund. Gotlands kustartillerikår, KA3, bildades den 1 juli 1937. Den 6 juni 1939 hissades flaggan framför kanslihuset för första gången. Bilden till höger visar vapenskölden för Gotlands Kustartilleriregemente. Wikipedia. När Kustartilleriet bildades 1902 bidrog Vaxholms kustartilleriregemente, KA1, från 1904 med ett detachement till Fårösunds kustposition. Förbandet blir ett regemente år 1975 med namnet Gotlands kustartilleriregemente, KA3. Gotlands kustartilleriregemente var förlagda i Fårösund, cirka 55 km norr om Visby. Åren 1939–1944 uppfördes huvuddelen av det kasernområde som kom att utgöra Fårösunds garnison. Bilden till vänster visar kasernen Ankaret vid Gotlands kustartilleriregemente, Fårösund. Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen att den framtida grundorganisationen skulle innehålla två kustartilleriförband och Gotlands Kustartilleriregemente var inte ett av dem. Regeringen beslutade år 2000 att garnisonsområdet med flygfält (Bunge flygfält) ska vara byggnadsminne. Fyra nedlagda regementen i Sverige har fått detta lagskydd. KA3 blev därmed ett nationellt kulturarv. Regementet lades ned den 31 oktober 2000.

Älvsborgs Kustartilleriregemente, KA4

Då Kustartilleriet bildades 1902 beslutades att ett detachement ur Karlskrona kustartilleriregemente skulle förläggas till Göteborg med namnet Älvsborgs kustartilleridetachement. De befintliga anläggningarna vid Nya Varvet ställdes då till kustartilleriets förfogande och Göteborgs kustartilleri hade därmed påbörjat sin verksamhet. Bilden till höger visar vapenskölden för Älvsborgs Kustartilleriregemente. Wikipedia. Den 1 januari 1915 blev Älvsborgs kustartilleridetachement (KA2 Ä) Kungliga Älvsborgs kustartillerikår (KA3). År 1926 blev KA3 indraget, och från den 1 november 1926 fram till 1939 utgjordes Göteborgs kustartilleri endast av ett mindre detachement från KA2 i Karlskrona. Den 1 augusti 1939 bildades åter Älvsborgs kustartilleridetachement. Den 1 oktober 1942 omvandlades det till Älvsborgs kustartilleriregemente, nu med förbandsbeteckningen KA4. Dess förste förbandschef var Överste Rudolf Kolmodin. Utöver krigsförbanden bestod regementets fredsorganisation av en befälsskola, instruktörsskola, radarskola och ett kasernbatteri. Utbildningen vid regementet inriktades på fast sjöfrontsartilleri och minutbildning, då den rörliga artilleriutbildningen överförts till KA2 i Karlskrona. KA4:s kasernområde fanns vid Kärringberget i västra Göteborg. Älvsborgs Kustartilleriregemente, KA4, lades ned den 30 juni 2000. Bilden till vänster visar KA4:s kasernområde på Kärringberget, Göteborg. Genom försvarsbeslutet 2000 beslutades att kustartilleriet skulle avvecklas i dess dåvarande form. Försvarsbeslutet 2000 innebar att det fasta kustartilleriet helt skulle läggas ned. Regeringen förslog att KA1 och KA4 skulle behållas i den nya grundorganisationen. Förbanden skulle benämnas amfibieregemente, och att vapenslaget kustartilleriet ändras till Amfibiekåren. Den 1 juli 2000 bildades Amfibiekåren, där ingick Vaxholms amfibieregemente (Amf1), Älvsborgs amfibieregemente (Amf4) och Amfibiestridsskolan (AmfSS). Inför försvarsbeslutet 2004 ansåg regeringen att det enbart behövdes en plattform för utbildning av amfibieförband i grundorganisationen. Där regeringen ansåg att Vaxholms amfibieregemente (Amf1) skulle bibehållas. Därav så kom regeringen föreslå för riksdagen att regementet skulle upplösas och avvecklas. Dock så ansågs det att det även i fortsättningen var viktigt att utbilda förband som kunde uppträda och verka även på Västkusten. Vilket medförde att anläggningen på Känsö skulle bibehållas, och utgöra ett detachement till Vaxholms amfibieregemente. Den 31 december 2004 avvecklades Älvsborgs amfibieregemente Amf 4) och från och med 1 januari 2005 övergick regementet till en avvecklingsorganisation. Efter att regementets grundutbildning upphört, bildades ett detachement med 17. bevakningsbåtkompani och Säkerhetskompani Sjö ur Amfibieregementet Amf1, samt ett Sjöinformationskompani ur Marinbasen i Karlskrona.

Härnösands Kustartilleriregemente, KA5

Härnösands kustartilleriregemente, KA5, föddes den 1 juli 1953. Det var inte kustartilleriets första förband på orten. Efter beslut 1914 påbörjades byggandet av Hemsö fästning 1917. Mellan 1937- 1943 fanns detachement ur både KA1 och KA2 på plats. År 1943 fick förbandet namnet Härnösands kustartilleridetachment med beteckningen KA4H. Dess förste förbandschef var Ragnar Isaacsson. Mellan åren 1953 och 1975 är förbandet en kår med namnet Härnösands kustartillerikår, KA5. Den 1 juli 1975 blev förbandet ett regemente, Härnösands kustarilleriregemente, KA5. Bilden till höger visar vapenskölden för Härnösands Kustartilleriregemente. Wikipedia. En kasernbyggnad för förbandet fanns på plats 1922 för personalen på Hemsö fästning men 5 år senare, i och med 1925 års försvarsneddragningar, övergår byggnaden till Sjukvårdsstyrelsen. Förbandet flyttar nu till Norra Kyrkogatan där det förblir fram till 1945 då de nya kasernerna på norra Härnön (Kusthöjden) i Härnösand står färdiga för inflyttning. Åren 1950–1951 påbörjades en kraftig utbyggnad av försvaret utefter Norrlandskusten med moderna bergsanläggningar. Bilden till vänster visar en kasern vid Härnösands kustartilleriregemente, Kusthöjden. År 1998 läggs Härnösands kustarilleriregemente, KA5, ned. Den 14 augusti 1998 genomfördes avslutningsceremonin för HMG/KA 5. Vid Härnösands kustartilleriregemente utbildades bland annat Spärrbataljon Hemsö (med tre 15 cm dubbelpjäser m/51 och två 7,5/57-batterier) samt Spärrbataljon Holmsund (med ett 12/70-batteri och ett 7,5/57-batteri). NK/KA5 hade ansvar för hela kuststräckan mellan Gävle och Kalix och KA 5 svarade för utbildning av krigsförband för bemanning av alla fasta artilleriförband utefter kusten, koncentrerade till inloppen till städerna. År 1993 påbörjade regementet amfibieförbandsutbildning.

Amfibiekåren

Nedläggning av Kustartilleriet -

Amfibiekåren bildas

I maj 1995 beslutade riksdagen genom försvarsbeslutet 1996 om nedläggning av Härnösands kustartilleriregemente, KA5. Den sista utbildningsomgången avslutades hösten 1997. En amfibiebataljon hade då utbildats. Den 14 augusti 1998 genomfördes avslutningsceremonin för KA 5. Genom försvarsbeslutet 2000 beslutades att kustartilleriet skulle avvecklas i dess dåvarande form. Försvarsbeslutet 2000 innebar att det fasta kustartilleriet helt skulle läggas ned. Regeringen förslog att KA 1 och KA 4 skulle behållas i den nya grundorganisationen. Förbanden skulle benämnas amfibieregemente, och att vapenslaget kustartilleriet ändras till Amfibiekåren. Därav kom Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) att upplösas som kustartilleriförband den 30 juni 2000. Den 1 juli 2000 bildades i dess ställe amfibieförbandet Vaxholms amfibieregemente (Amf1). Gotlands kustartilleriregemente, KA3, tillsammans med Karlskrona kustartilleriregemente, KA2, avvecklades den 31 oktober 2000. Den 1 juli 2000 bildades Amfibiekåren, där ingick Vaxholms amfibieregemente (Amf1), Älvsborgs amfibieregemente (Amf4) och Amfibiestridsskolan (AmfSS). Sedan 2005 finns av dessa tre förband endast ett kvar Vaxholms amfibieregemente (Amf1), som sedan 2005 heter Amfibieregementet (Amf1). Sedan 2005 finns av dessa tre förband endast ett kvar Vaxholms amfibieregemente (Amf1). Amfibiekåren (AMF) är amfibieförbanden inom den svenska marinen. Amfibiekåren är den del av marinen som ansvarar för det kustnära försvaret, medan den andra grenen, flottan, har ansvar för försvaret längre ut till havs. Utbildning sker också vid Sjöstridsskolan (SSS) i Karlskrona där också Amfibiestridsskolan (AmfSS) numera också ingår. Bilden till höger visar amfibiesoldatder vid landstigning. Wikipedia.

Amfibieregementet, Amf1

Genom försvarsbeslutet 2000 beslutades samtidigt att kustartilleriet skulle avvecklas i dess dåvarande form. De kvarvarande förbanden skulle få en annan inriktning än hittills. Därav ansåg regeringen att förbanden skulle benämnas amfibieregemente, och att vapenslaget kustartilleriet ändras till amfibiekåren. Därav kom Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA1) att upplösas som kustartilleriförband den 30 juni 2000. Den 1 juli 2000 bildades i dess ställe amfibieförbandet Vaxholms amfibieregemente (Amf1). Regementet övertog då det kasernområde på Rindö som Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) var förlagda på. Inför försvarsbeslutet 2004 ansåg regeringen att det enbart behövdes en plattform för utbildning av amfibieförband i grundorganisationen. Regeringen ansåg att Vaxholms amfibieregemente (Amf1) skulle bibehållas. Istället för att kvarstå med amfibieutbildningen i Vaxholm, föreslog regeringen att regementet skulle omlokaliseras till Berga i Haninge kommun söder om Stockholm. Där regementet skulle överta förläggningen från Svea helikopterbataljon samt Örlogsskolorna. Regementet får samtidigt namnet Första amfibieregementet (Amf1). I Berga övertogs det område som ursprungligen hade uppförts 1946 för Berga örlogsskolor (BÖS). År 2006 antog regementet en kortare namnform, Amfibieregementet (Amf1). Bilden till höger visar vapenskölden för Amfibieregementet (se fd. Vaxholms Kustartilleriregementes vapensköld). Wikipedia. Regementet har två detachement, ett i Göteborg i form av 17. amfibiebevakningsbåtskompaniet och 132. säkerhetskompani sjö, samt ett på Gotland i form av Gotlandsgruppen. Regementet ansvarar sedan 2005 för fem skjutfält, Askö skjutfält, Berga skjutfält, Tofta skjutfält, Utö skjutfält och Väddö skjutfält.

Älvsborgs Amfibieregemente, Amf4

Genom försvarsbeslutet 2000 beslutades samtidigt att kustartilleriet skulle avvecklas i dess dåvarande form. De kvarvarande förbanden skulle få en annan inriktning än hittills. Därav ansåg regeringen att förbanden skulle benämnas amfibieregemente, och att vapenslaget kustartilleriet ändras till amfibiekåren. Därav upplöstes Älvsborgs kustartilleriregemente (KA4) som kustartilleriförband den 30 juni 2000. Den 1 juli 2000 bildades amfibiekåren med Vaxholms amfibieregemente (Amf1) och Älvsborgs amfibieregemente (Amf4) samt Amfibiestridsskolan (AmfSS). Regementet övertog det kasernområde i Västra Frölunda som uppfördes 1942 för Älvsborgs kustartilleriregemente (KA4). Amfibieregementet övades bland annat vid Känsö skjutfält samt Sisjöns skjutfält. Amf4 organiserade och utbildade 5. amfibiebataljonen. Bilden till höger visar vapenskölden för Älvsborgs Amfibieregemente (se fd. Älvsborgs Kustartilleriregementes vapensköld). Wikipedia. Inför försvarsbeslutet 2004 ansåg regeringen att det enbart behövdes en plattform för utbildning av amfibieförband i grundorganisationen. Där regeringen ansåg att Vaxholms amfibieregemente (Amf1) skulle bibehållas. Regeringen föreslog för riksdagen att Älvsborgs Amfibieregemente (Amf4) skulle upplösas och avvecklas. Dock ansågs att det även i fortsättningen var viktigt att utbilda förband som kunde uppträda och verka även på Västkusten. Detta medförde att anläggningen på Känsö skulle bibehållas, och utgöra ett detachement till Vaxholms amfibieregemente, Amf1. Den 31 december 2004 avvecklades Älvsborgs Amfibieregemente och från och med 1 januari 2005 övergick regementet till en avvecklingsorganisation. Efter att regementets grundutbildning upphört, bildades ett detachement med 17. bevakningsbåtkompani och Säkerhetskompani Sjö ur Amfibieregementet, samt ett Sjöinformationskompani ur Marinbasen i Karlskrona.

Om försvarets amfibieförband

Försvarsmakten har på sin webb följande information om amfibieförband: Amfibieförband verkar där vatten möter land och fungerar som länken mellan sjö- och arméstridskrafter. Förbandet har förmågan att verka i fyra dimensioner med olika vapensystem: i och under vattenytan, på land och i luften. Därmed kan vi utöva kontroll över kustområden. Vidare: Amfibieförband använder kontrollerbara minor, robotsystem, granatkastare och andra vapensystem för att uppnå kontroll. Med hjälp av snabbgående båtar såsom stridsbåtar, bevakningsbåtar och svävare uppnår förbandet en god rörlighet. Stridsbåt 90H används av Amfibiebataljonen för förflyttning av trupp & materiel samt för strid i skärgårdsmiljö. Den tar 18 fullt utrustade soldater och kan utrustas med tre 12,7 mm kulsprutor (2 i fören samt en i ringlavetten på mellandäcket (alternativt en granatspruta)). Vidare minor/sjunkbomber och amfibiebataljonens kontrollerbara minsystem M9. Framdrivning: 2 FF-Jet 450 vattenjetaggregat. Längd: 15,9 m, bredd: 3,80 m, maxhastighet: 40 knop. Bilden visar Stridsbåt 90H. Wikipedia.

Krigsförband

• Andra amfibiebataljonen Amfibiebataljonen är idag en av Försvarsmaktens modernaste och slagkraftigaste manöverbataljoner. Bataljonen har stor eldkraft, god uthållighet och stor rörlighet med bland annat robotsystem och granatkastare, väl fungerande underhållsfunktioner och snabbgående stridsbåtar, trossfärjor och svävare. Förbandet uppträder med fördel snabbt, dolt och i mindre enheter. Amfibiebataljonen utbildar kustjägare och amfibiesoldater med skiftande uppgifter. Andra amfibiebataljonen är indelad i ledningskompani, kustjägarkompani, tre stycken amfibieskyttekompanier. • 17:e bevakningsbåtkompaniet Bevakningsbåtkompaniet är ett fristående krigsförband som tillhör Amfibieregementet. Krigsförbandet är en aktiv del i amfibiesystemet och marinen som helhet. Kompaniets huvudsakliga uppgifter är strid på och under ytan, sjötrafikkontroll och hamnsäkerhet. Bevakningsbåtkompaniet har tre unika förmågor för marinen; inomskärs ubåtsjakt med bevakningsbåtar, minstrid med kontrollerbara minor och bordning. Förbandet ska kunna fungera ihop med både amfibieförband och sjöstridsflottiljer och befinner sig därför i gränslandet inom marinen. Kompaniet är grupperat vid Käringberget i Göteborg och ingår i Göteborgs garnison. • 132:a säkerhetskompani sjö Inom varje försvarsgren finns säkerhetsförband utbildade för att upptäcka och avvärja säkerhetshotande verksamhet. Dessa hot kan förekomma i hela konfliktskalan från fred till krig. För att upptäcka dessa hot använder vi egna och andra förbands underrättelser och gör en analys av läget för att därefter anpassa vår taktik. Informationsinhämtning inom eget förband genomförs i form av egen spaning, patrullering och samverkan med civilbefolkningen etc. 132:a säkerhetskompani sjö som är stationerat i Göteborg, är specialiserat på att lösa sina uppgifter i skärgårdsmiljö och där land möter hav. Förbandet har möjlighet att förflytta sig såväl på land som på vatten. • 28:e hemvärnsbataljonen Hemvärnsbataljonen, som också kallas Roslagsbataljonen, är hemmahörande i Norrtälje. Bataljonen tillhör Amfibieregementet och är traditionsbärare för Roslagens marinbrigad (RMB). Uppgifterna för bataljonen är endast nationella och innefattar i huvudsak skydd och bevakning av viktiga objekt och samhällskritisk infrastruktur, vilket bataljonen ska kunna genomföra i såväl fred, kris som krig. • 29:e hemvärnsbataljonen Hemvärnsbataljonens, som också kallas Södertörnsbataljonen, område omfattar Södertörn, skärgårdskommunerna Tyresö, Haninge och Nynäshamn. Södertörnsbataljonen har uppgifter både på fastlandet och i skärgården. Bataljonen tillhör Amfibieregementet. Bataljonens uppgifter är bl.a. att skydda samhällets viktigaste anläggningar, till exempel hamnar och kraftförsörjning, kommunikationer, civila och militära ledningssystem samt militära baser och att utföra ytövervakning och medverka i incidentberedskap. • 32:a hemvärnsbataljonen 32:a hemvärnsbataljonens, även kallad Gotlandsbataljonen, område omfattar Gotland. Bataljonen har uppgifter både på land och i skärgård. Bataljonen tillhör Amfibieregementet och är traditionsbärare för Gotlands regemente, P 18. bataljonen innehåller en bataljonsstab med ledningspluton, två stycken bevakningskompanier, ett insatskompani, samt en båtpluton. Dessutom har bataljonen en flyggrupp. Källa: Försvarsmakten.

Relaterade länkar

• Svenska örlogsflottan • Om stridsbåt 90 • Båtsmanshållet • Referenslitteratur • Kustartilleriets uniformer • Gradbeteckningar Överst på sidan

Kustartilleriets historia

Bakgrund

Under 1800-talets senare del utvecklades både sjö och fästningsartilleriet i allt snabbare takt. Studier och fältförsök genomfördes i slutet av 1800-talet. Vaxholms fästning hade bemannats sen 1794 av ett fästningskompani ur Svea Artilleriregemente. År 1889 tillfördes ett kompani ur Första Göta Artilleriregemente till fästningskompaniet ur Första Svea Artilleriregementes kompani på Vaxholms fästning och tillsammans bildade det ett fristående förband, Vaxholms Artillerikår, då med förbandsbeteckningen A5. Kåren var förlagd till Oskar-Fredriksborg på Rindö. Kragfärgen på attilan var då röd. Vaxholms artillerikår ändrade 1892 beteckning till A8 och kragfärgen blev vit i utformningen för fästningsartilleriet (halva kragen med spetsar). I Karlskronas skärgård bemannades fästningarna av Marinregementet (1845-1886), innan dess Sjöartillerikåren (1824-1832) och Sjöartilleriregementet (1832-1845). Dessa förband var organiserade inom den svenska flottan. Garnisonstruppen vid flottan kallades i äldre tider marinjärer/marinierer. Kanonjärkåren var ett förband inom den svenska flottan som existerade 1832-1873. Skärgårdsartilleriet i Sverige bildades 1866 genom att svenska flottan delades i två delar. Skärgårdsartilleriet återförenades 1873 med flottan. Skärgårdsartilleriet förlades till Stockholm med Göteborg som depå, samt skulle även omhänderha sjöfästningarna vid Karlskrona. Vapnet främsta uppgift var att försvara landets inre skärgårdar och farvatten samt att understödja försvaret av sjöfästningarna. År 1894 bildades Karlskrona artillerikår inom flottan, vilken övertog artilleribemanningen av befästningarna vid Karlskrona. En drivande kraft till bildandet av Kustartilleriet var artilleriofficeren vid Vaxholms artillerikår major Anders Fredrik Centervall (1845-1906). Centervall tillträdde tjänsten vid Vaxholms artillerikår i samband med dess bildande 1889. Samtidigt blev han chef för fästningsartilleriets skjutskola vid Vaxholms artillerikår. I januari 1893 blir Centervall chef för det då nybildade Karlskronas artillerikår och befordras till överstelöjtnant. Slutsatserna man drog av de studier och fältförsök som genomfördes i slutet av 1800-talet ledde fram till ett förslag att slå ihop Waxholms artillerikår, som vid den tiden löd under lantförsvarsdepartementet, med Karlskrona artillerikår, som tillhörde flottan, till ett nytt vapenslag under sjöförsvarsdepartementet, Kustartilleriet. Det var inte självklart att Kustartilleriet skulle bilda en egen kår. Det var många, främst inom flottan, som ansåg att Kustartilleriet skulle vara underordnade dem och vara i samma organisation. För Centervall blev kustartilleriet som eget vapenslag en hjärtefråga.

Kustartilleriet bildas

Den 1 november 1901 fattade Riksdagen det formellt beslutet att upprätta Kustartilleriet med start från den 1 januari 1902. Då sammanslogs Vaxholms artillerikår och Karlskrona artillerikår samt en del minpersonal från flottan till Kungliga Kustartilleriet. Kustartilleriet skulle bestå av två regementen. KA1 i Vaxholm (med ett detachement till Fårösunds kustposition) och KA2 i Karlskrona (med detachement KA2Ä i Göteborg). KA1 skulle sålunda bemanna Vaxholms fästning och Oskar-Fredriksborgs fästning samt Fårösunds kustposition och KA2 Karlskrona fästning och Älvsborgs fästning i Göteborg. I november 1901 utnämndes Centervall till generalmajor och förordnades från 1 januari 1902 att vara Chef för Kustartilleriet. Som chef får Centervall hela tiden kämpa för sin kårs berättigande och för att det skall få de anslagen som de bör ha och det är främst flottan som var den största motståndaren. Det fanns även offentliga smutskastningskampanjer i tidningar för att misskreditera Centervall. Kustartilleriet blev inte underställd flottan utan blev ett eget vapenslag parallell med Flottan; båda underställda försvarsgrenen, Marinen. Marinen: • Flottan • Kustartilleriet Kustartilleriet bestod i början av ett antal fästningar och fästningsområden runt Stockholm, Karlskrona, Göteborg och Fårösund. Försvaret mot anfall från landsidan vid dessa fästningar var väl utbyggt och tog stora infanteriresurser i anspråk. För att kunna möta det landförsvaret runt fästningarna bildades år 1902 två nya regementen för detta ändamål; Vaxholms grenadjärregemente I26 och Karlskrona grenjdjärregemente I7. Det fanns ett stort behov av ingenjörsförband vid fästningsområdena vilket löstes genom att ingenjörkompanier från Svea och Göta ingenjörregemente tillfördes fästningarna; de fick beteckningarna Ing 1V och Ing 2K. År 1914 kom ett nytt försvarsbeslut. Artilleriet i Vaxholms fästning skulle flyttas ut och svåra haubitsbatterier skulle anläggas både vid Vaxholms och Karlskronas fästningar. Vidare skulle byggandet av Hemsö fästning (Härnösand) inledas och vara verkställt 1919. Genom försvarsbeslutet 1925 kom territorialvattnet längs den svenska kusten från den 1 januari 1928 att delas in i sex marindistrikt. Marindistriktet omfattade territorialvattnet, det marina försvarsområdet samt den del som utgjorde landterritorium. Kustartilleriets huvuduppgifter var invasionsförsvar och försvar av de marina basområdena. Kustartilleriet löste dessa uppgifter genom att med artilleri och minor driva undan, stoppa eller sänka fientliga fartyg. Inom Kustartilleriet fanns både rörligt och fast artilleri. Kustartilleribrigad var det högsta förbandet inom kustartilleriet. Från slutet av 1980-talet fanns det sex brigader. Senare omdöptes alla kustartilleribrigader utom två till marinbrigader. Såväl förband från marinen som ur armén ingick. Se även Kustartilleriets uniformer.

Batterier - bergsanläggningar

Under andra världskriget byggdes ett mycket stort antal lätta KA-batterier, mestadels bestående av äldre fartygspjäser. Dessa batterier byggdes oftast under stor tidsnöd och blev också ganska spartanska vad gäller förläggning och uthållighet. Under 1950-talet och framåt byggdes cirka 60 moderna kustartilleribatterier längs den svenska kusten. Detta var moderna bergsanläggningar och de som byggdes under slutet av 50-talet och framåt skulle kunna motstå den tidens kärnvapenanfall samt kemiska och biologiska attacker. Bergsanläggningarna var hermetiskt tillslutna och hade egen elförsörjning och skulle vara självförsörjande i 90 dagar. Fästningarna var utrustade med kök, matsalar, förråd, logement, toaletter och duschrum, vatten- och luftrening, dieselelverk, fältsjukhus och rum för stabsfunktioner och eldledning. De största fästningarna hade en personalstyrka på över 300 man. Till höger visas en operationssal på sjukhuset i Hemsö fästning. Wikipedia. De fasta artilleribatterierna bestod av både tungt och lätt artilleri. De tunga batterierna bestod vanligen av 15,2 cm pjäser på enkel- eller dubbellavettage. De lätta batterierna bestod av 7,5 cm pjäser. De som byggdes på 50-talet och framåt var sk. tornpjäser. Det enda som syntes utifrån var kanontornet med eldröret. I skalskyddet ingick luftvärnspjäser samt skyttevärn och granatkastarställningar. Anläggningarna var topphemliga och förbjuden att beträda för utlänningar. Hemsö fästning Hemsö fästning ligger på Hemsön vid Ångermanälvens utlopp strax norr om Härnösand och bestod av flera militära anläggningar. Bland annat ingick två bergsanläggningar - det lätta batteriet på Havstoudd samt tunga batteriet på Storråberget. Hemsö fästning var en av Kalla krigets största försvarsanläggningar längs den norrländska kusten. En försvarsanläggning fanns på Hemsön under andra världskriget tillhörande Kustartilleriet. Beslutet om uppförandet av en fästning på Hemsön togs redan 1914. Arbeten påbörjades 1917 men blev aldrig avslutat utan lades i malpåse. Den färdigställdes först under andra världskriget. Ett batteri byggdes på Havstoudd 1933- 1936 med öppna skjutplatser och var bestyckade med två 57mm kanoner m/1892. Bilden till höger visar gångar inne i Hemsö fästning. Wikipedia. Det tunga batteriet på Storråberget byggdes mellan 1953 till 1957 och bestod av tre 15,2 cm torndubbelpjäser m/51. I skalskyddet ingick tre luftvärnspjäser samt skyttevärn och granatkastarställningar. Anläggningen hade en personalstyrka på 320 man och var då den byggdes tänkt att klara ett kärnvapenanfall. Anläggningen är nedsprängd 40 meter i urberget och den totala ytan uppgår till cirka 5000 kvm. Det lätta batteriet på Havstoudd uppfördes i början av 60-talet och bestod av tre 7,5 cm kanoner m/57. Bergsanläggningen rymde 112 man - även det var skyddat mot atomvapen. Detta nya batteri på Havstoudd ersatte det tidigare föråldrade batteriet på platsen. Ett lätt batteri fanns även i vid lotsstugan på Härnön. Batterierna hade som uppgift att skydda Härnösands hamn samt flottans basområde i Ångermanälvens inlopp. Allt som allt betjänades Hemsöfästning av 1100 man. År 1989 utbildades de sista värnpliktiga på Hemsö fästning och 1998 blev det ett statligt byggnadsminne. Hemsö fästning drivs sedan 2009 som museum. Författaren har själv gjort sin värnplikt vid Kustartilleriet som värnpliktig underofficer och utbildad som spaningsledare på kustspaningsradar, KSRR. Utbildningen skedde på Befälsskolan vid Älvsborgs kustartilleriregemente, KA4, i Göteborg men en del av utbildningen tillbringade författaren på Hemsö fästning. Några av Kustartilleriets fasta artilleripjäser Tunga pjäser: • 15,2 cm tornpjäs m/51. Bofors tillverkade sex stycken pjäser, ursprungligen till Siams (nuvarande Thailand) kryssare. År 1956 placerades tre på Bungenäs på Gotland, och de tre andra vid Hemsöbatteri utanför Härnösand. Pjäserna var torndubbelpjäser och varje pjäs hade en besättning på 25 man. Eldhastigheten var 4 – 5 skott/minut. Räckvidden var antingen 12 km (laddning 1) eller 22 km (laddning 2). • 10,5 cm tornautomatpjäs m/50 tillverkades av Bofors på 1950-talet. Systemet utgjordes av ett kustartilleribatteri, fullständigt fortifikatoriskt skyddat med ett fullgott skydd mot atomvapen och batterierna låg utspridda. Tre batterier färdigställdes på Nåttarö, Bodskär och Arholma. Eldhastigheten var 15 eller 36 skott/minut. Räckvidden var 20 km (för sjömålsgranat). • 12 cm tornautomatpjäs m/70. Den kallades "System ERSTA" (ERsättning Tungt Artilleri) var när det byggdes under 1970-talet ett av världens mest avancerade artillerisystem. På 1960-talet var det aktuellt för Kustartilleriet (KA) att ersätta ett flertal äldre tunga artillerisystem. Det rörde sig mestadels om äldre fartygspjäser som ställts upp i enkla befästningar, ibland under stor tidspress, strax före och under andra världskriget. Detta automatiska system hade en eldhastighet på 25 skott/min och en räckvidd på 27 km. Ett 12/70-batteri består av 3 pjäsplatser, en ledningsplats (spl), mätstationer och närförsvar bestående av luftvärn, granatkastarställningar och truppskyddsrum. Varje större del av anläggningen är utbyggd som en självständigt fungerande anläggning vad avser el- och vattenförsörjning. Tornautomatpjäs 12/70 är en helautomatisk vätskekyld pjäs. 12/70 var det första artillerisystemet att använda den nya digitala eldledningen ArtE 724. Lätta pjäser: • 7,5 cm tornpjäs m/57 är en lätt fast kustartilleripjäs, utvecklad av Bofors för det svenska kustartilleriet i slutet av 1950-talet. Det var främst tänkt att ersätta ett mycket stort antal äldre system som i första hand bestod av 57 mm pjäser av varierande årsmodell. Pjäsen var monterad i ett pansartorn, med ammunitionsdurk minst 5 meter under marknivån. Den matades från en under markytan belägen ammunitionsdurk med hjälp av en hiss. Normal bemanning för en 7,5 cm pjäs var 7 man varav 3 (pjäschef tillika sidriktare, höjdriktare, laddare) befinner sig i tornet och resterande 4 (ammunitionsbefäl, magasinfyllare och 2 st ammunitionslangare) betjänar ammunitionsdurken. Eldhastigheten var 25 skott/minut. Räckvidden var 12 km. Sedan början av 1970-talet var tornet försett med en stenliknande maskeringshuv av glasfiber, vilket gör den betydligt svårare att upptäcka. När pjäsen inte användes försågs eldröret med ett glasfiberskydd kallat "krokodilen" för att förbättra maskeringen.

Bilder på kustartilleriets fasta pjäser