Copyright © Hans Högman 2023-05-06
Svenska örlogsfartyg - 7
Svenska örlogsfartyg -
ytstridsfartyg - 6
Förteckning över svenska maskindrivna
ytstridsfartyg
•
Slagskepp
•
Pansarskepp
•
Kryssare, del-1, del-2
•
Jagare, del-1, del-2, del-3
•
Fregatt
•
Korvett
•
Motortorpedbåt
•
Torpedbåt/robotbåt
•
Patrullbåt
•
Vedettbåt
•
Bevakningsbåt
•
Minfartyg / Minröjningsfartyg /
Minsvepare
Allmänt
I beskrivningen av fartygen finns några begrepp och
termer som kan vara värda att beskriva.
•
IK-nr är det igenkänningsnummer som fartygen
normalt, i fredstid, har påmålad på fartygssidan på
vissa fartygstyper. För ubåtar är det en
namnförkortning av ubåtens namn.
•
Levererad avser den tidpunkt då fartyget formellt
levererades till Marinen från leverantören.
•
Sjösatt, av ser den tidpunkt då fartyget döpts och
löpt av stapeln.
•
Utrangerad avser normalt den tidpunkt då
fartyget slutgiltigt utgår ur Marinen organisation.
•
Deplacement, uttrycks i ton och anges med två
värden, standarddeplacement och deplacement då
fartyget är fullt rustat. Om enbart ett värde anges
avser det standarddeplacement. För ubåtar anges
deplacement i ytläge, respektive u-läge.
•
Fart anges i knop och avser den kontrakterade
farten. För ubåtar anges farten i ytläge respektive
u-läge.
•
Dimensioner, anges i meter för längd, bredd och
djupgående. Längden kan anges i två mått, dels i
konstruktionsvattenlinjen, dels i största längden
totalt sett. Om enbart en längd anges är det den
största längden som avses. Med bredd avses den
största bredden.
•
Besättningens storlek avser normalt sett
fredsbesättningsstorleken.
•
Dykdjup för ubåtar anger största tillåtna dykdjup i
fredstid.
Förkortningen "HMS" betyder Hans Majestäts Skepp /
Hennes Majestäts Skepp och används i den svenska
flottan som ett prefix före fartygets namn,
exempelvis HMS Visby. Men HMS började inte
användas av flottan förrän efter 1950. För äldre
fartyg, dvs byggda före 1950, användes ”HM” (Hans
Majestäts) följt av fartygstyp och namn, exempelvis
HM Kryssare Tre Kronor.
Svenska örlogsfartyg målades från den 23 juni 1940
med vita tvärstreck på däck och sidor för att de
tydligt skulle kunna identifieras som neutrala fartyg
och därmed undgå vådabeskjutning från de
krigförande.
Patrullbåtar
Nedan behandlas enbart de patrullbåtar som bygges
under 1970-talet och i början av 1980-talet för den
svenska Marinen. Dessa betecknas patrullbåtar men
som egentligen var mindre ytattackfartyg beväpnade
med sjömålsrobotar. Fartygens huvuduppgifter var,
att inom ramen för invasionsförsvaret, bekämpa
mindre kvalificerade fientliga sjöstridskrafter samt
övervaka och hindra kränkning av svenskt territorium.
Försöksfartyg Jägaren
HMS Jägaren P150 var prototyp för den senare
serien av 16 patrullbåtar som byggdes. Hon
tillverkades i Norge med de norska patrullbåtarna i
Storm-klassen som förebild.
Jägaren sjösattes 1972 och levererades till svenska
Marinen i november 1972. Under 1973 – 1974
genomfördes omfattande prov med fartyget.
Hon var sen i tjänst till april 2016. Hon överlevde
därmed hela den ordinarie serien om 16 båtar (Hugin-
klass) hon var prototyp för.
HMS Jägaren hade i början IK-nr P151 men i samband
med att leveranserna av Hugin-klassen började
levereras fick hon beteckningen P150.
•
HMS Jägaren P150 (P151), sjösatt 1972 och
levererad till svenska flottan 1972. Utrangerad
2016.
Fartyget var 36,5 m lång och 6,2 m bred.
Deplacementet var 140 ton. Fart 35 knop. 18 mans
besättning.
Maskineriet bestod av två dieselmotorer MTU
MB20V 672 TY 90 om vardera 3.500 hk.
Bestyckningen utgjordes av sex sjömålsrobotar Rb
12 (typ Pigvin) med IR målsökare alternativt 24 minor,
en 57 mm allmkan 7102, två 57 mm lysraketställ,
minor och sjb.
År 1988 omklassades hon till vedettbåt med
beteckningen V150. Vid ombyggnaden till vedettbåt
ersattes den 57 mm APJ som fanns på fördäcket med
en äldre 40 mm apjäs m/48 (som moderniserats med
elektrisk drift och försetts med en kupol). De två MTU
dieslarna ersattes med två Cummins-dieslar med
lägre effekt. Max farten sjönk därmed från 35 till 21
knop.
Från augusti 2016 ägs fartyget av Sjöhistoriska museet
men drivs och sköts av den ideella Föreningen
Svenska Patrullbåtar (FSvP). Jägaren ingår nu även i
Veteranflottiljen, med Gålöbasen på Gålö som
hemmahamn.
Bilden visar patrullbåt HMS Jägaren P150 år 1973 (här
ännu med IK-nr P151), sjösatt 1972, levererad till
flottan 1972. Här med minräls i aktern isf sjm rb 12.
Längd 36,5 m, bredd 6,2 m. Foto 1973. Bild:
Sjöhistoriska museet, ID: Fo46178.
Patrullbåt Hugin-klass
Svenska flottans 16 fartyg (P151 – P166) av typ
patrullbåt av Hugin-klass byggdes mellan åren 1978
och 1982 i Norge. Serien föregicks av ett försöksfartyg
1972, HMS Jägaren (P150).
Av Hugin-klassens fartyg modifierades 8 av dessa
(P159 – P166) 1992 för att ge förbättrad förmåga till
ubåtsjakt.
Efter modifieringen kallas dessa patrullbåt av
Kaparen-klass. De sista tre patrullbåtarna
utrangerades 2005. HMS Jägaren var dock operativ
fram till 2016.
Patrullbåtarnas huvuduppgifter var, att inom ramen
för invasionsförsvaret bekämpa mindre kvalificerade
fientliga sjöstridskrafter, landstigningstonnage och
flyg, övervaka och hindra kränkning av svenskt
territorium, utföra eskorttjänst, lägga ut mineringar
och ubåtsjakt.
Patrullbåtarna var mer moderna än dåtidens
torpedbåtar, då dess spanings/eldledningsradar (ArtE
726) var den första som presenterade målen helt
digitalt.
Fartygen i Hugin-klass försågs med renoverade och
ombyggda motorer från den vid den här tiden
utgående torpedbåt-serien av Plejad-klass som hade
tre 20-cylindriga Mercedes-Benz dieselmotorer MB
518 vardera. I Hugin-klassens fartyg installerades två
av dessa motorer i respektive patrullbåt.
Fartygen i serien:
1.
HMS Hugin P151, sjösatt 1977 och levererad till
flottan 1978. Utrangerad 2001.
2.
HMS Munin P152, sjösatt 1977 och levererad till
flottan 1978. Utrangerad 2001.
3.
HMS Magne P153, sjösatt 1978 och levererad till
flottan 1978. Utrangerad 1995, såld 1998.
4.
HMS Mode P154, sjösatt 1978 och levererad till
flottan 1979. Utrangerad 2001.
5.
HMS Vale P155, sjösatt 1978 och levererad till
flottan 1979. Utrangerad 1995, såld 1996.
6.
HMS Vidar P156, sjösatt 1979 och levererad till
flottan 1979. Utrangerad 2001.
7.
HMS Mjölner P157, sjösatt 1979 och levererad till
flottan 1979. Utrangerad 1995.
8.
HMS Mysing P158, sjösatt 1979 och levererad till
flottan 1980. Utrangerad 1995, såld 1996.
9.
HMS Kaparen P159, sjösatt 1979 och levererad till
flottan 1980. Utrangerad 2004.
10.
HMS Väktaren P160, sjösatt 1979 och levererad
till flottan 1980. Utrangerad 2004.
11.
HMS Snapphanen P161, sjösatt 1980 och
levererad till flottan 1981. Utrangerad 2004.
12.
HMS Spejaren P162, sjösatt 1980 och levererad
till flottan 1981. Utrangerad 2005.
13.
HMS Styrbjörn P163, sjösatt 1980 och levererad
till flottan 1981. Utrangerad 2004.
14.
HMS Starkodder P164, sjösatt 1980 och
levererad till flottan 1981. Utrangerad 2004.
15.
HMS Tordön P165, sjösatt 1981 och levererad till
flottan 1981. Utrangerad 2004.
16.
HMS Tirfing P166, sjösatt 1981 och levererad till
flottan 1982. Utrangerad 2004.
Årtal för utrangering varierar i olika källor men även
längd, deplacement och fart för dessa fartyg varierar
men som jag tolkat det var de:
Fartygen var 33,6 m långa (P151 – P158) respektive
36,6 m långa (P159 – P166 efter 1992) och 6,3 m
breda. Deplacementet var 150 ton (P151 – P158) och
180 ton (P159 – P166 efter 1992). Fart 36 knop. 23
mans besättning.
Maskineriet bestod av två dieselmotorer MTU
MB20V om vardera 3.500 hk.
Bestyckningen utgjordes av sex sjömålsrobotar Rb
12 (typ Pigvin) med IR målsökare alternativt 24 minor,
en 57 mm allmkan 7102, två 7,62 mm ksp m/58, två
57 mm lysraketställ, minor och sjb. Senare även fyra
antiubåtskastare Elma LLS-920.
Fartygen var utrustade med det avancerade
eldledningssystemet Arte 726.
För att ubåtsjakt var patrullbåtarna utrustade med
en skrovfast hydrofon av typ fiskeastic. Vid
halvtidsmodifieringen 1992 gavs 8 fartygen (P159 –
P166) en mer avancerad ubåtsjaktförmåga bl.a. med
en mer avancerad hydrofon (släphydrofon) samt ny
skrovfast sonar. Vidare fyra antiubåtskastare m/84
(typ Elma). Dessutom installerades ett
lågfartsmaskineri. Förläggningsmöjligheten ombord
utökades och förbättrades också. Dessa 8 fartyg
försågs med ett nytt maskineri med två 16-cylindriga
dieselmotorer av MTU typ per fartyg. Efter
modifieringen kallas dessa 8 fartyg för patrullbåt av
Kaparen-klass.
HMS Munin var unik i en detalj mot övriga patrullbåtar
av Hugin-klass; man hade möjlighet att styra fartyget
med joystick.
I oktober 1980 deltog HMS Mode i en nattövning med
höghastighet i dålig sikt genom en farled i Göteborgs
skärgård. Fartyget rände då rakt upp på ett skär och
skalade i princip av sig kölen och befanns sig i ett
sjunkande tillstånd. Fartyget hann dock bärgas och
föras till Nya varvet. Därefter tog det två år av
reparationen innan hon åter var i tjänst i början av
1982.
HMS Hugin överlämnades i "befintligt skick" till
Göteborgs Maritima Centrum år 2001, där hon ligger
innanför jagaren HMS Småland (J19).
Bilden visar patrullbåt HMS Munin P152, sjösatt 1977,
levererad till flottan 1978. Här med minräls i aktern isf
sjm rb 12. Längd 36,6 m, bredd 6,3 m. Foto 1980. Bild:
Wikipedia.
Vedettbåtar
Vedettbåt är ett mindre örlogsfartyg huvudsakligen
avsett för patrullering. Ursprungligen var de även
avsedda för minsvepning men den uppgiften försvann
i praktiken då svenska flottan under senare delen av
1930-talet tillfördes specialiserade minsvepare.
Vedettbåt typ I / Jägaren-klass:
De allra första vedettbåtar som byggdes för sitt
ändamål var de 4 båtarna av Jägaren-klass som
levererades i mitten av 1930-talet.
Jägaren-klass var en serie om 4 vedettbåtar i svenska
flottan med namnen: HMS Jägaren, HMS Kaparen,
HMS Snapphanen och HMS Väktaren. De två
förstnämnda levererades 1935 och de övriga 1936.
Vedettbåtarnas uppgift var att skydda kustflottans
större fartyg mot minor och ubåtar. Samtliga fartyg i
serien utrangerades 1959.
Fartygen:
1.
HMS Jägaren 21 / 41, sjösatt 1932 och levererad
till flottan 1935. Utrangerad 1959.
2.
HMS Kaparen 22 / 42, sjösatt 1933 och levererad
till flottan 1935. Utrangerad 1959.
3.
HMS Snapphanen 23 / 43, sjösatt 1934 och
levererad till flottan 1936. Utrangerad 1959.
4.
HMS Väktaren 24 / 44, sjösatt 1934 och levererad
till flottan 1936. Utrangerad 1959.
Fartygen var 54,0 m långa och 6,0 m breda.
Deplacementet var 310 ton. Fart 23 knop. 41 mans
besättning.
Maskineriet bestod av en de Laval Ångturbin på
3.600 hk och två ångpannor. 1 propeller.
Bestyckningen utgjordes av två 7,5 cm kanoner
M/12, två 25 mm lvakan m/32, en 8 mm lvksp m/36,
två sjbk, två sjbf, sjb. Fartygen var även utrustade med
bogserhydrofon.
Bilden visar vedettbåt HMS Kaparen 22 (senare 42),
sjösatt 1933, levererad till flottan 1935. Längd 54 m,
bredd 6 m. Bild: Marinmuseum, ID: D 14983:46.
Fartygen hade ett högt förskepp, en propeller och ett
ringa djupgående vilket gjorde dem svårmanövrerade.
Då de var utrustade med bogserhydrofon kan de
sägas vara Sverige första egentliga ubåtsjaktfartyg.
Med bogserhydrofonen kunde riktningen till målet
bestämmas. Under 1941 installerades en
högfrekvenshydrofon under skrovet. Därmed kunde
även avståndet till målet avläsas. I början hade
fartygen IK-nr (bognummer) 21 - 24 men senare fick
de numren 41 - 44.
Bilden visar de fyra vedettbåtarna i Jägaren-klass, här
med bognummer 41 - 44. Foto 1943. Bild:
Sjöhistoriska museet, ID:Fo196373.
Vedettbåt typ II:
Under slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet
byggdes 8 motortorpedbåtar om till vedettbåtar
för att öka förmågan till övervakning av svenskt
territorialvatten. De var HMS Viken V04 (T41), HMS
Skanör V01 (T42), HMS Smyge V02 (T43), HMS Arild V03
(T44), HMS Öregrund V05 (T47), HMS Slite V06 (T48), HMS
Marstrand V07 (T50) och HMS Lysekil V08 (T51). De fyra
första byggdes om 1976-1977 medan de fyra sista
byggdes om 1982-1983.
Vedettbåt Dalarö-klass:
När dessa skulle ersättas med modernare vedettbåtar
i mitten av 1980-talet byggdes 3 vedettbåtar av
Dalarö-typ, HMS Dalarö V09, HMS Sandhamn V10
och HMS Östhammar V11. De två förstnämnda
levererades 1984 och den sistnämnda 1985.
Fartygen baserades på den design som använts för
Kustbevakningens 280-klass.
Fartygen var 23,4 m långa och 5 m breda.
Deplacementet var 50 ton. Fart 30 knop. 7 mans
besättning.
De har främst utnyttjats för bevaknings-, incident- och
sjöräddningsuppgifter i Öresund.
Bilden visar vedettbåt HMS Östhammar V11, sjösatt
1985, levererad till flottan 1985. Längd 23,4 m, bredd
5 m. Foto: Malmö hamn, 2003. Bild: Wikipedia.
Bestyckningen utgjordes initialt av en 40 mm akan
m/48, senare en 12,7 mm tung kulspruta.
HMS Östhammar baserades senare på KA 3,
Fårösund, på Gotland. Under första halvan av 1990-
talet överfördes fartygen till sjöbevakningen i Malmö
som ersättning för de äldre vedettbåtarna av typ II (de
ombyggda motortorpedbåtarna).
Fartygen utrangerades 2004.
HMS Dalarö och HMS Östhammar skänktes till
Sjövärnskåren.
Vedettbåtarna av Dalarö-klass ersattes av
bevakningsbåt av Tapper-klass.
Patrullbåten HMS Jägaren P150 som levererades till
flottan 1972 omklassades 1988 till vedettbåt med
beteckningen V150. HMS Jägaren var prototypfartyg
för patrullbåt typ Hugin.
Bevakningsbåtar
Bevakningsbåt är en typ av fartyg som används av till
olika typer av bevakningsuppdrag och fungerar bland
annat som små, lättrörliga och tungt bestyckade
ubåtsjaktenheter.
Bevakningsbåt typ 60 och 70
Bevakningsbåt typ 60, senare benämnd
Bevakningsbåt typ 70, är en fartygsklass bestående
av 17 bevakningsbåtar.
Fartygen är: HMS Torskär (61), HMS Väderskär (62), HMS
Ekeskär (63), HMS Skifteskär (64), HMS Gråskär (65), HMS
Örskär (66), HMS Vitaskär (67), HMS Altarskär (68), HMS
Eggskär (69), HMS Hojskär (70), HMS Getorskär (71), HMS
Flaggskär (72), HMS Häradsskär (73), HMS Bredskär (74),
HMS Sprängskär (75), HMS Hamnskär (76) och HMS
Huvudskär (77).
Fartygen i klassen byggdes mellan 1959 och 1968
och ersatte vedettbåt av Jägaren-klass från 1930-talet.
Fartygen är 21,1 m långa och 4,6 m breda. Fart 20
knop. Bestyckningen utgjordes av en 20 mm akan på
fördäck och 6 sjb.
Bevakningsbåt 60 modifierades under 1980-talet
varefter de benämndes Bevakningsbåt typ 70. De
var sen kvar i tjänst in på 2000-talet då de successivt
ersattes av Bevakningsbåt typ 80 (Tapper-klass).
Därefter övergick bevakningsbåt 70 till Sjövärnskåren
där de används som utbildningsfartyg.
Bilden visar bevakningsbåt HMS Hojskär 70, sjösatt
1961. Längd 21,1 m, bredd 4,6 m. Här är båten år
2013 i Sjövärnskårens tjänst som SVK70 Hojskär. Bild:
Wikipedia.
Bevakningsbåt typ 80 / Tapper-klass
Tapper-klass (Bevakningsbåt typ 80) var en
fartygsklass av bevakningsbåtar som användes av
svenska Marinen från 1993. Klassen bestod av 12
bevakningsbåtar och placerades inledningsvis vid de
kustartilleriregementen som fanns vid tiden.
De 12 fartygen tillhörande klassen är:
HMS Tapper 81, HMS Djärv 82, HMS Dristig 83, HMS
Händig 84, HMS Trygg 85, HMS Modig 86, HMS
Hurtig 87, HMS Rapp 88, HMS Stolt 89, HMS Ärlig
90, HMS Munter 91 och HMS Orädd 92. De
levererades mellan 1993 och 1999.
HMS Tapper 81 var den första bevakningsbåten i
klassen som 1993 levererades till Marinen. Det sista
fartyget i klassen, HMS Orädd 92, levererades i 1999.
HMS Tapper 81 utrangerades redan 2011.
Fartygen var 23,0 m långa och 5,4 m breda.
Deplacementet var 62 ton. Fart 25 knop. 8 mans
besättning.
Bestyckningen utgjordes av två 12,7 mm tung
kulspruta. För ubåtsjakt sex sjb, fyra ELMA
granatkastare för 36 antiubåtsgranater. Minor: fyra
800 kg minor.
Bilden visar bevakningsbåt HMS Trygg 85, sjösatt
1994, levererad till flottan 1994. Längd 23 m, bredd
5,4 m. Foto: Matti Blume, Stockholm, 2019. Bild:
Wikipedia.
Efter försvarsbeslutet 2004 kom 5 fartyg att ingå i
17. Bevakningsbåtkompaniet i Göteborg, tillhörande
Amf 1 (HMS Rapp 88, HMS Stolt 89, HMS Ärlig 90, HMS
Munter 91 och HMS Orädd 92). Dessa följde med till
Amf 4 i samband med återinförandet av Älvsborgs
amfibieregemente år 2021.
Övriga 6 fartyg disponerades av Marinens
sjöinformationsbataljon.
År 2013 fattade Försvarsmakten beslut om att
livstidsförlänga de 5 bevakningsbåtar som var
placerade vid 17. Bevakningsbåtkompaniet vid Amf 4.
År 2014 togs bevakningsbåtarna HMS Dristig 83 och
HMS Modig 86 ur tjänst. Redan 2016 återinfördes
HMS Dristig och HMS Modig i aktiv tjänst.
I mars 2015 meddelade regeringen att man planerade
återinföra bevakningsbåt av Tapper-klass. Detta efter
nya satsningar inom ubåtsjakts förmågan. Under
2015 påbörjades ombyggnationen av de 5
bevakningsbåtar (88 - 92) som tillhör Älvsborgs
amfibieregemente, Amf 4. Som första fartyg lämnades
HMS Rapp in och därefter i tur och ordning HMS Stolt,
HMS Orädd, HMS Munter, HMS Ärlig. I stort sett
samtliga system ombord ersattes av ny och modern
teknik. Fartygen har sonar för att kunna spana efter
och lokalisera undervattensmål. Hösten 2020
levererades det sista ombyggda fartyget tillbaka till
Marinen. Dessa båtar benämndes därefter
Bevakningsbåt typ 88, Rapp-klass (benämnt efter
HMS Rapp 88).
År 2015 beslutades även att bygga om de övriga 6
bevakningsbåtarna (82 - 87) i Tapper-klassen
byggdes till spaningsbåtar för ubåtsjakt inomskärs.
Dessa utgör därefter en ny fartygsklass, spaningsbåt,
Spaningsbåt typ 82, Djärv-klass (benämnt efter HMS
Djärv 82).
Minfartyg
Minfartyg är ett örlogsfartyg som är avsedda för
minutläggning. De kan ta ombord ett stort antal
minor och är bestyckade med kanoner för
bekämpning av anfallande flyg och robotar.
Varje minfartyg i Sverige har även en sidouppgift.
Exempelvis var HMS Älvsnabben och HMS Carlskrona
även utbildningsfartyg för kadetter. HMS Älvsborg var
depåfartyg för ubåtar och HMS Visborg stabsfartyg för
kustflottan.
Utöver detta hade dessa stam-minfartyg också
uppgift att utbilda besättningar för de hjälpminfartyg
som mobiliseras vid krig. De är handelsfartyg som vid
mobilisering byggs om till örlogsfartyg genom att
förses med minräls och kanoner.
Svenska minfartyg:
1.
HMS Älvsnabben M01, sjösatt 1943 och levererad
till flottan 1943. Utrangerad 1982.
2.
HMS Älvsborg M02, sjösatt 1969 och levererad till
flottan 1971. Utrangerad 1995.
3.
HMS Visborg M03, sjösatt 1974 och levererad till
flottan 1976. Utrangerad 2010.
4.
HMS Carlskrona M04, sjösatt 1980 och levererad
till flottan 1982. I tjänst (2023).
HMS Älvsnabben M01
Älvsnabben konstruerades som handelsfartyg men
såldes till svenska flottan redan under byggnationen
på initiativ av den dåvarande försvarsministern Per
Edvin Sköld. Det byggdes därefter om till minfartyg
och sjösattes i januari 1943 och levererades till flottan
samma år. Utrangerad 1982.
Fartyget är döpt efter den gamla ankarplatsen
Älvsnabben i Stockholms södra skärgård.
Älvsnabben användes under de första åren som
minfartyg. Från början av 1950-talet användes hon
även som skolfartyg och genomförde som
kadettfartyg 25 utlandsexpeditioner. År 1953 gjorde
hon sin första långresa. När dåvarande kronprins Carl
Gustaf gjorde sin militärutbildning medföljde han
Älvsnabben på en jordenruntresa 1966-1967.
Bilden visar Minfartyg HMS Älvsnabben M01, sjösatt
1943, levererad till flottan 1943. Längd 102 m, bredd
13,6 m. Bild: Sjöhistoriska museet, ID: Fo70296A.
•
HMS Älvsnabben M01, sjösatt 1943 och levererad
till flottan 1943. Utrangerad 1982.
Fartyget var 102,0 m lång och 13,6 m bred.
Deplacementet var 4.207 ton. Fart 14 knop. 265
mans besättning.
Maskineriet bestod av en 9-cyl Burmeister & Wain
diesel, 3.500 hk. 1 propeller.
Bestyckningen utgjordes av fyra 15,2 cm kan m/98G,
åtta gyrostabiliserade 40 mm lvakan m/36, sex 20 mm
lvakan m/40, fyra sjbk, 380 minor.
I början av 1950-talet ersattes samtliga 20 mm lvakan
m/40 med fyra 37 mm salutkanoner. Några år senare
ersattes även de dubbla 40 mm lvakan m/36 pjäserna
med två enkla lvakan m/48. De två förliga 15,2 cm
kanonerna ersattes med två 57 mm allmålspjäser
m/50B år 1961 tillsammans med modern
eldgivningscentral med radarsikte. Samtidigt togs de
restrerande dubbla 40 mm lvakan pjäserna bort.
Istället installerades en 57 mm lysraketpjäs m/55 och
10,3 cm raketställ m/23 installerades på 15 cm
tornens sidor.
HMS Älvsborg M02 och HMS Visborg M03
HMS Älvsborg M02 sjösattes i november 1969 och
systerfartyget HMS Visborg M03 i januari 1974.
Älvsborg levererades till flotten 1971 och Viborg 1976.
HMS Älvsborg tillhörde 1. ubåtsflottiljen och fungerade
som stabs- och lagfartyg till divisionen.
HMS Visborg fungerade, förutom att var minfartyg,
även som flaggskepp för Chefen för kustflottan och
dennes stab, flaggen. Hon byggdes om år 1998 om till
underhållsfartyg till dåvarande 2. ytstridsflottiljen.
Hennes IK-nr (bognr) blev därefter A265.
Älvsborg utrangerades 1995 och Visborg 2010.
Bilden visar Minfartyg HMS Älvsborg M02, sjösatt
1969, levererad till flottan 1971. Längd 92,4 m, bredd
14,7 m. Foto år 1971. Bild: Sjöhistoriska museet, ID:
Fo36546.
1.
HMS Älvsborg M02, sjösatt 1969 och levererad till
flottan 1971. Utrangerad 1995.
2.
HMS Visborg M03, sjösatt 1974 och levererad till
flottan 1976. Utrangerad 2010.
Fartygen var 92,4 m långa och 14,7 m breda.
Deplacementet var 2.650 ton. Fart 16 knop. 97 mans
besättning.
Maskineriet bestod av två NOHAB-Polar 112 VS-F
V12-dieslar på 4.200 hk (2 x 2.100 hk). 1 propeller.
Bestyckningen utgjordes av tre 40 mm allmkan
m/48, en 57 mm lysraketpjäs m/55, 300 minor.
Fartygen var även utrustade med en helikopterplatta
längst akterut. De hade även ett modernt
eldledningssystem, Arte 62, radarvarnaranläggning
och optiskt luftvärnssikte.
Älvsborg kunde, förutom egen nyckelbesättning,
förlägga och utspisa 300 man, Visborg drygt 250 man.
HMS Carlskrona M04
HMS Carlskrona byggdes som minfartyg men
användes även mellan 1982 och 2005 som flottans
långresefartyg. Hon sjösattes i maj 1980 och
levererades till Marinen i mars 1982. Carlskrona kom
att ersätta HMS Älvsnabben (M01) som långresefartyg.
Förutom fartygets ordinarie besättning kan hon
förlägga 72 kadetter. Hon utförde sin första
utlandsexpedition 1982-1983 och har sen dess
genomfört 20 långresor. Carlskrona konstruerades
redan från början för att kunna tjänstgöra som
långresefartyg och byggdes därför med oceangående
kapacitet.
•
HMS Carlskrona M04, sjösatt 1980 och levererad
till flottan 1982. I tjänst (2023).
Fartyget är 105,7 m lång och 15,2 m bred.
Deplacementet är 3.550 ton. Fart 20 knop. 162 mans
besättning.
Maskineriet består av fyra NOHAB-Polar 112 F212-
dieslar på 7.760 kW. 2 KaMeWa propellrar och
bogpropeller.
Bestyckningen utgörs av två 57 mm allmkan 7102,
två 40 mm allmkan m/48, fyra 57 mm lysraketställ,
105 minor.
Fartyget har även en helikopterplattform i aktern.
Bilden visar Minfartyg HMS Carlskrona M04, sjösatt
1980, levererad till flottan 1982. Längd 105,7 m, bredd
15,2 m. Foto: Erling Klintefors 1980. Bild:
Marinmuseum, ID: MM.V 01652.
År 2002 genomgick fartyget en halvtidsmodifiering
där bl.a. de aktra 57 mm allmkan togs bort för att ge
plats åt en större helikopterplatta för att möjliggöra
landning för tunga helikoptrar. Vidare fick fartyget
även ett nytt eldledningssystem, datanät, mm.
År 2007 beslutades att fartyget skulle byggas om till
ett signalspaningsfartyg för att ersätta det nu äldre
signalspaningsfartyget HMS Orion (A201). Man
övergav dock dessa planer och i stället blev HMS
Carlskrona ombyggd till ett stabs- och
ledningsfartyg med den nya beteckningen P04.
Mellan augusti 2016 och juni 2017 gjordes en
livstidsförlängning av Carlskrona. Syftet var att
livstidsförlänga fartyget med bibehållna förmågor
fram till 2025.
Minröjningsfartyg
Minröjningsfartyg är en typ av örlogsfartyg vars
uppgifter består i att röja sjöminor. De är kan på
olika sätt söka och oskadliggöra sjöminor.
Minröjningsfartyg som begrepp används särskilt om
fartyg som är utrustade för att identifiera och
oskadliggöra enskilda minor, till skillnad från
minsvepare, som är fartyg endast utrustade med
minsvep.
Det traditionella sättet att röja flytminor är just
minsvepning, där fartyget bogserar ett system av
vajrar som kan skära av förankrade minors
ankarkättingar. Detta kallas mekanisk minsvepning.
Fartyg som enbart är avsedda för denna typ av
minsvepning kallas minsvepare.
För bottenliggande minor används sk.
avståndssvepning, där fartyget bogserar utrustning
som sänder ut ljud och eller magnetfält som
påminner om ett fartyg och försöker på så sätt att lura
minorna att detonera. Minsveparen måste förstås
vara omagnetiska och tystgående.
Ett modernare sätt att röja minor är minjakt, där
minröjningsfartyget med sonar söker efter minorna.
När en mina påträffas, kan den oskadliggöras,
vanligen genom sprängning, med laddningar som
placeras ut av fjärrstyrda undervattensfarkoster eller
röjdykare. Marinens röjdykare är utbildade dykare
vars uppgift innefattar att söka efter, dokumentera,
bärga eller destruera minor.
För att inte minröjningsfartyget själva skall påverka
minor, är de vanligen byggda i ett icke magnetiskt
material och har en mycket låg akustisk- och
trycksignatur.
Minröjningsfartyg av Landsort-klass
Landsort-klass är uppkallad efter det första fartyget i
klassen i en serie av 7 minröjningsfartyg byggda
mellan 1983 och 1992. Fartygen är uppkallade efter
kända svenska fyrar. Fartygen har även andra
kapaciteter som ubåtsjakt, minsvepning och
minutläggning.
Fartygen i Landsort-klass är HMS Landsort (M71),
HMS Arholma (M72), HMS Koster (M73), HMS
Kullen (M74), HMS Vinga (M75), HMS Ven (M76) och
HMS Ulvön (M77).
Fartygen är byggda i glasfiberarmerad plast enligt
sandwichmetoden.
Fartygen:
1.
HMS Landsort (M71), sjösatt 1982 och levererad
till flottan 1984. Utrangeras 2009.
2.
HMS Arholma (M72), sjösatt 1984 och levererad
till flottan 1984. Utrangeras 2010.
3.
HMS Koster (M73), sjösatt 1986 och levererad till
flottan 1986. I tjänst 2023.
4.
HMS Kullen (M74), sjösatt 1986 och levererad till
flottan 1986. I tjänst 2023.
5.
HMS Vinga (M75), sjösatt 1987 och levererad till
flottan 1987. I tjänst 2023.
6.
HMS Ven (M76), sjösatt 1988 och levererad till
flottan 1988. I tjänst 2023.
7.
HMS Ulvön (M77), sjösatt 1992 och levererad till
flottan 1992. I tjänst 2023.
Fartygen är 47,5 m långa och 9,6 m breda.
Deplacementet är 360 ton. Fart 15 knop. 30 mans
besättning.
Maskineriet består av fyra V8 dieslar på 1.072 kW. 2
propellrar. De fyra dieslarna är parvis kopplade till
Voith-Schneider propelleraggregat med vertikala
propellrar vilket ger en tyst gång.
Bestyckningen utgörs av en 40 mm allmkan m/48,
två 7,62 mm ksp m/58, två minjaktrb, fyra augrk m/84
(typ Elma), sjb, minor.
I systemet ingår även fjärrstyrda obemannade
undervattensfarkoster av typ Ulven och Dubbelulven
samt röjdykare.
Bilden visar Minröjningsfartyg HMS Kullen M74,
sjösatt 1986, levererad till flottan 1986. Längd 47,5 m,
bredd 9,6 m. Foto: 2015. Bild: Wikipedia.
Koster-klass:
Fartygen halvtidsmodifierades under åren
2006–2009 med HMS Koster som första fartyg.
Fartygen benämns efter denna modifiering för
Koster-klass. Därefter följde Vinga, Kullen, Ven och
Ulvön. Landsort och Arholma modifierades inte.
Fartygen i Koster-klass är bestyckade med 40-
millimeters automatkanoner med radarstödd
eldledning, vilket ger dem ett avancerat luftförsvar.
Minröjningsfartyg av Styrsö-klass
Styrsö-klass är uppkallad efter det första fartyget i
klassen i en serie av 4 minröjningsfartyg byggda
mellan 1996 och 1997. Fartygen har som uppgift
minsvepning, minjakt och bevakning. De är utrustade
för såväl akustiskt, magnetiskt och mekaniskt minsvep.
Fartygen är, liksom Landsort-klassen, byggda i
glasfiberarmerad plast men är mindre än dessa.
Styrsö-klassen har traditionella propellrar samt är
utrustade med tystgående stävpropeller. Fartygen
byggdes egentligen som minsvepare men är utrustade
för minjakt.
Fartygen:
1.
HMS Styrsö (M11), sjösatt 1996 och levererad till
flottan 1996. Avrustad.
2.
HMS Spårö (M12), sjösatt 1996 och levererad till
flottan 1997. I tjänst 2023.
3.
HMS Skaftö (M13), sjösatt 1997 och levererad till
flottan 1997. I tjänst 2023.
4.
HMS Sturkö (M14), sjösatt 1997 och levererad till
flottan 1997. I tjänst 2023.
Fartygen är 36 m långa och 8 m breda.
Deplacementet är 250 ton. Fart 14 knop. 16 mans
besättning.
Maskineriet består av två dieslar på 660 kW. 2
propellrar.
Bestyckningen utgörs av två 7,62 mm ksp m/58, en
minjaktrb, minor.
I systemet ingår även fjärrstyrda obemannade
undervattensfarkoster av typ Ulven samt förberedda
att tillföras en röjdykarfunktion.
Bilden visar Minröjningsfartyg HMS Styrsö M11, sjösatt
1996, levererad till flottan 1996. Längd 36 m, bredd 8
m. Foto: 2011. Bild: Wikipedia.
HMS Spårö (M12) och HMS Sturkö (M14) modifierades
mellan 2004 och 2005. Möjligheten att lägga ut ett
minsvep togs bort och i stället utrustades båtarna
med diverse röjdykarinstallationer. Ombyggnaden gav
plats i aktern för fyra röjdykare och deras utrustning,
samt en tryckkammare. Möjligheten att söka och
identifiera minor med hjälp av sonar och fjärrstyrda
undervattensfarkoster är bibehållen.
Dessa två fartyg benämns därefter för Röjdykfartyg
av Spårö-klass.
HMS Skaftö (M13) har byggts om till lednings- och
lagfartyg för 17. amfibiebevakningsbåtkompaniet i
Göteborg. Fartyget har bland annat fått ett
ledningssystem, ombyggd kommandobrygga, ROV
(Remotely Operated underwater Vehicle) och nya
motorer.
