Gustaf Adolf von Siegroth blev ny regementschef för Södermanlands regemente 1771 och det var han som tog initiativ till att regementet fick en permanent övningshed, Malma hed. Innan von Siegroth tillträdde hade regementet inte haft en permanent övningsplats. Istället hade regementet varit tvungen att hålla sina möten på många olika platser i länet.Von Siegroth tog år 1772 initiativ till en permanent exercisplats för regementet. Han valde en ort mitt i Södermanland, en hed i Malma by, intill Malma kyrka. Mark köptes in med medel ur regementskassan och Malma hed bildades av Malma rusthåll och Malma länsmansboställe. Marken som förvärvats avverkades och den största delen gjordes till övningshed, Malma hed. Heden invigdes den 6 juni 1774. När ett regemente samlas med alla dess soldater och officerare behövdes det service från orten, bl.a. behövde man tillgång till handel och hantverkare. Detta var behov som Malma by inte kunde erbjuda. Vid denna tid var handel och hantverk förbehållet städer. Med vissa undantag fick inte handel och hantverk bedrivas på landsbygden.
Gustafs Stad
År 1784 ansökte von Siegroth hos Kungl. Maj:t att få göra Malma by till en stad med namnet Gustafs Stad och därmed erhålla stadsprivilegier. von Siegroth upprättade en stadsplan på den mark som regementet ägde som inte utgjordes av övningsheden. Stadsplanen omfattade marken mellan kyrkan i norr och dagens Källaragata i söder, heden i öster och landsvägen i väster. Området delades in i kvarter och kvarteren i tomter.
Malmköping grundas 1785
Kungl. Maj:t avslog dock von Siegroths ansökan om att bilda en stad. Gustav III ansåg att orten var för obetydlig. Kungl. Maj:t insåg dock problemet och föreslog istället att ge Malma by status som sk. friköping. Därmed skulle handel och hantverk kunna bedrivas i Malma by. Dess rättigheter som köping fastslogs den 3 februari 1785. Malma by fick därefter namnet Malmköping. I sin ansökan lämnade Siegroth två olika förslag till stadsplan för ”Gustaf stad”. Båda stadsplanerna var utformade efter samma mönster som utgjordes av en mittaxel som förband två torg. Rutnätsplanen var typisk för sin tid och karaktäriseras av symmetri och regelbundenhet. Utav de två förslagen godkände Gustav III det enklare förslaget med en paradgata, nuvarande Storgatan, och tre tvärgator som delade in området mellan Tingsgatan och Källargatan i tio större kvarter.Bilden visar von Siegroths stadsplan från den 22 januari 1784. Gustav Adolfs torg (B) ligger till vänster och Eberhardts torg (C) till höger. Allra längst till vänster syns Malma kyrka (D) och kyrkogården. Prästgården syns nedanför kyrkan (J). De olika kvarteren är markerade med bokstaven (A). Gustav Adolfs torg är döpt efter dess grundare, Gustav Adolf von Siegroth.Rusthållet inköptes redan den 10 november 1778 och på rusthållets mark anlades under de kommande åren ett samhälle. I Kungens privilegiebrev understryks att tomter endast fick tilldelas för hus samt kål- och kryddtäppor. Invånarna skulle leva av handel och hantverk och inte av jordbruk. Bilden visar rusthållet (L) samt länsmansbostället (M) som inköptes av regementet. Länsmansbostället är idag Malmköpings hembygdsgård. Byggnaden (K) är en lada tillhörande rusthållet och utnyttjades fram till 1832 som sjukhus för regementet.I överkant ser vi landsvägen mellan Eskilstuna och Nyköping.von Siegroth gjorde nu allt för att öka statusen på den nya köpingen. Borgare och hantverkare erbjöds tomter i Malmköping efter ett slags hemsnickrat tomträttssystem, dvs tomterna erhölls mot en mindre avgift som betalades till regementet.von Siegroth såg även till att gästgivargården i Hosjöby strax norr om Malmköping flyttades 1788 till det nya samhället.
Tingshus i Malmköping
von Sigeroth arbetade intensivt med att göra Malmköping till ett centrum för Villåttinge härad. Som ett led i detta vflyttades gästgiveriet i Hovsjö till Malmköping år 1787. Vidare fick postgången mellan Eskilstuna-Nyköping en ny rutt via Malmköping 1788. Från 1791 fick även Malmköping rätt att hålla två årliga marknader. Efter ett förslag från von Siegroth flyttades domsagan, dvs Villåttinge härads tingsställe, till Malmköping. Han erbjöd ett attraktiv tomt intill heden som plats för uppförandet av ett tingshus i Malmköping och tingshuset uppfördes där 1790. Med ett gästgiveri i Malmköping och en attraktiv tomt för ett tingshus på platsen beslutade Landshövdingen år 1788 att flytta tingsstället till Malmköping. Ett mindre enplans tingshus på torpargrund med två kamrar uppfördes i Malmköping. Det nya tingshuset var en mindre stuga och tog dock bara upp en liten del av den tomt som von Siegroth anvisat.Bebyggelsen som fanns runt kyrkan innan Malmköping anlades omfattade kyrkan, samt Länsmansgården och Rusthållet.Malma by var inte stor. Förutom de två gårdarna och kyrkan fanns endast några små hus längs landsvägen till Eskilstuna. Längs vägen låg sockenstuga, kaplansboställe, fattigstuga och klockarbostad.För att främja inflyttningen till Malmköping fick köpingen 20 års skattefrihet samt frihet från skråtvånget som fanns i städerna. År 1786 fick köpingen också 50 års tullfrihet. De nu cirka hundra innevånarna fick därmed skattelättnader och mer service genom de hantverkare och handelsmän som slog sig ned på orten. De nyinflyttade tilldelades tomter efter von Siegroths stadsplan.Utmärkande på tidiga kartor över Malmköping från denna tid är de många trädplanteringarna längs gator och torg. Från 1779 och framåt planterades lövträd, kastanj, lind och asp för att försköna orten. År 1793 hade sammanlagt över 500 träd planterats. Enligt en karta från 1800, ritad av Carl Christ, var orten nu är indelad i 59 tomter och 28 kåltäppor.Von Siegroths stadsplan från den 22 januari 1784
•Kulturmiljöer i Malmköping, Lilla Malma socken, Flens kommun, Södermanlands län. Södermanlands Museum•Malmköpings tingshus, av f.d. lagmannen Carl-Edvard Sturkell, 2001.•Wikipedia•Bygdeband - lokalhistoria på webben
Ovan visas hela stadsplanen över Malmköping från 1784.I korsningen mellan landsvägen och det som idag utgörs av Förrådsgatan finns värdshuset Antonia markerad (N). Intill värdshuset finns några byggnader (O) som tillhörde kyrkan. Bokstaven (P) i vänstra delen finns ett torp som tillhörde regementet. Bokstaven (E) är tyghuset. Bokstaven (R) representerar mark reserverad för ortens framtida utvidgning. Själva övningsheden anlades ovanför stadsbilden på planen ovan. Under hela 1800-talet och fram till 1921 var Malmköpings möjligheter att expandera som ort begränsad av regementets verksamhet på Malma hed. Detta medförde att samhället fick en långsmal form som sammanföll med Landsvägsgatans sträckning.
Översteboställe intill tingshuset
År 1792 får regementet en ny regementschef, Överste Gustav Wachtmeister af Johannishus. Åren 1804 - 1805 bygger han, på egen bekostnad, ett översteboställe vid tingshusets södra gavel. Bostället blev ståtligare än själva tingshuset och uppförd i två våningar. Det såg antagligen lite lustigt ut; ett ståndsmässigt översteboställe uppförd i två våningar hopbyggd med ett torftigt tingshus vid dess ena gavel. I en separat flygel till överstens bostad inreddes ett köp för regementschefen, Bakgården. Byggnaden inhyste även officerarnas dass, totalt 8 stycken, en per kompani.När Wachtmeister avgick som regementschef 1813 donerade han överstebostället till regementet för att för att bli regementschefens permanenta boställe på Malma hed.År 1851 byggdes en övervåning på tingshuset så att det fick samma höjd som regementschefens bostad.
Marken i Malmköping ägdes av regementet
Regementet ägde all mark på vilken köpingen var byggd och von Siegroth hade upplåtit tomterna till borgarna med en form av hemmagjord tomträtt. Köpingen växer fram i början av 1800-talets och tomter med tomträtt tilldelades borgare som ville slå sig ned i köpingen. Tomträtterna delades ofta ut muntligt, vilket gav upphov till tvister. För att klargöra ägandeförhållanden fick därför Lantmätare Aug. Welckewitz i uppgift att mäta upp köpingens areal, både byggda tomter och planteringsland. På 1820-talet stämde borgarna i Malmköping regementet och begärde att få köpa loss tomterna och erhålla lagfarter. Det blev en flerårig process vid häradsrätten. Den slutade emellertid med en förlikning inför häradsrätten sommaren 1834. Borgarna i Malmköping skyndade sig därefter att söka lagfart på sina tomter med stöd av förlikningen.Den tingshusbyggnadsskyldige gjorde inte detta förrän 1904 varför äganderätten till tingshuset därmed var fortsatt osäker fram till 1904. När regementet år 1921 flyttade till Strängnäs fick tingshusbyggnadsskyldige köpa överstens del av tingshuset.
Brandskydd
Köpingens första brand- och byggnadsordning utfärdades 1842. I den angavs att bostadshus endast fick byggas vid de större gatorna. Hus av trä fick inte byggas högre än två våningar. Det var även förbjudet att stryka såväl hus som plank med tjära. Däremot rekommenderas att de ströks med röd färg, vitriol eller annan färg som inte medförde ökad brandrisk. Enbart takbeklädning av tegel eller rödfärgade brädor var tillåtna. Hantverk med eldfarlig verksamhet skulle anläggas vid öppna platser, helst utanför köpingen.Som skydd mot brand infördes en brandvakt som patrullerade gatorna varje natt mellan 22 på kvällen och 04 på morgonen. Det var inte tillåtet att göra upp eld efter klockan 22 och efter klockan 23 tilläts inte heller brinnande ljus. År 1845 hade Malmköping fått 280 invånare som var fördelade på 57 hushåll. Av dessa var tre handlare med biträden. Vidare fanns en apotekare samt 27 stycken hantverkare med 18 biträden. Hantverkarnas verksamheter var i första hand inriktade på de behov som regementet hade.
Järnväg till Malmköping
Mellersta Södermanlands järnväg invigdes den 28 oktober 1907. Järnvägsbolaget trafikerade sträckan Stålboga-Malmköping-Skebokvarn medförde ett uppsving för Malmköping. Järnvägslinjen var normalspårig och var i bruk fram till 1962.Malmköping fick en telefonstation år 1890. Vattenledningar installeras i samhället 1902, acetylengasbelysning år 1902 och elektricitet 1917-1918.
Regementet lämnar Malma hed 1921
Indelningsverket upphörde 1901 och ersattes med ett system med allmän värnplikt. Den allmänna värnplikten innebar längre och sammanhängande utbildningstider, vilket också inkluderade vintertid. Detta ställde krav på bättre förläggningar. Lägerhyddorna på Malma hed var inte byggda för vinterbruk. Detta innebar att regementets värnpliktiga enbart kunde utbildas på Malma hed under sommarhalvåret. Under vinterhalvåret var utbildningen av de värnpliktiga förlagd till bl.a. i Örebro.För varje regemente utsågs en stad i landskapet där regementet stationerades. I dessa städer började man nu uppföra kaserner för de värnpliktiga. År 1913 utsågs Strängnäs som hemort för Södermanlands regemente.Byggandet av Södermanlands regementes kaserner i Strängnäs påbörjades 1916 och stod klara 1921. Vid midsommar 1921 hålls en avskedsceremoni på Malma hed och i Strängnäs hölls en välkomstceremoni för regementet när de intågade i staden den 3 juli 1921.Efter flytten av regementet till Strängnäs frigjordes mark som tidigare varit reserverad för militären. På det gamla lägerområdet, d.v.s. på områdets södra del byggdes bostadshus under 1920-talets slut och i början av 1930-talet. Gymnastikläger och konferenser blev under denna tidsperiod nya inkomstkällor för befolkningen.
Namn på orten
Malma hed skapades i Malma by. Kyrkan och socknen hette Malma kyrka respektive Malma socken. När Malma by blev en köping med namnet Malmköping 1788 behöll kyrkan och socknen sitt gamla namn, Malma kyrka/socken.År 1940 ändras kyrkans och församlingens namn till Lilla Malma kyrka respektive Lilla Malma församling.
Byggnader i Malmköping med koppling till regementet
I stadsbebyggelsen runt Malma hed finns en hel del byggnader som har haft koppling till regementets verksamhet på heden.Mer om dessa Byggnader i Malmköping.
Gustaf Adolf von Siegroth blev ny regementschef för Södermanlands regemente 1771 och det var han som tog initiativ till att regementet fick en permanent övningshed, Malma hed. Innan von Siegroth tillträdde hade regementet inte haft en permanent övningsplats. Istället hade regementet varit tvungen att hålla sina möten på många olika platser i länet.Von Siegroth tog år 1772 initiativ till en permanent exercisplats för regementet. Han valde en ort mitt i Södermanland, en hed i Malma by, intill Malma kyrka. Mark köptes in med medel ur regementskassan och Malma hed bildades av Malma rusthåll och Malma länsmansboställe. Marken som förvärvats avverkades och den största delen gjordes till övningshed, Malma hed. Heden invigdes den 6 juni 1774. När ett regemente samlas med alla dess soldater och officerare behövdes det service från orten, bl.a. behövde man tillgång till handel och hantverkare. Detta var behov som Malma by inte kunde erbjuda. Vid denna tid var handel och hantverk förbehållet städer. Med vissa undantag fick inte handel och hantverk bedrivas på landsbygden.
Gustafs Stad
År 1784 ansökte von Siegroth hos Kungl. Maj:t att få göra Malma by till en stad med namnet Gustafs Stad och därmed erhålla stadsprivilegier. von Siegroth upprättade en stadsplan på den mark som regementet ägde som inte utgjordes av övningsheden. Stadsplanen omfattade marken mellan kyrkan i norr och dagens Källaragata i söder, heden i öster och landsvägen i väster. Området delades in i kvarter och kvarteren i tomter.
Malmköping grundas 1785
Kungl. Maj:t avslog dock von Siegroths ansökan om att bilda en stad. Gustav III ansåg att orten var för obetydlig. Kungl. Maj:t insåg dock problemet och föreslog istället att ge Malma by status som sk. friköping. Därmed skulle handel och hantverk kunna bedrivas i Malma by. Dess rättigheter som köping fastslogs den 3 februari 1785. Malma by fick därefter namnet Malmköping. I sin ansökan lämnade Siegroth två olika förslag till stadsplan för ”Gustaf stad”. Båda stadsplanerna var utformade efter samma mönster som utgjordes av en mittaxel som förband två torg. Rutnätsplanen var typisk för sin tid och karaktäriseras av symmetri och regelbundenhet. Utav de två förslagen godkände Gustav III det enklare förslaget med en paradgata, nuvarande Storgatan, och tre tvärgator som delade in området mellan Tingsgatan och Källargatan i tio större kvarter.Bilden visar von Siegroths stadsplan från den 22 januari 1784. Gustav Adolfs torg (B) ligger till vänster och Eberhardts torg (C) till höger. Allra längst till vänster syns Malma kyrka (D) och kyrkogården. Prästgården syns nedanför kyrkan (J). De olika kvarteren är markerade med bokstaven (A). Gustav Adolfs torg är döpt efter dess grundare, Gustav Adolf von Siegroth.Rusthållet inköptes redan den 10 november 1778 och på rusthållets mark anlades under de kommande åren ett samhälle. I Kungens privilegiebrev understryks att tomter endast fick tilldelas för hus samt kål- och kryddtäppor. Invånarna skulle leva av handel och hantverk och inte av jordbruk. Bilden visar rusthållet (L) samt länsmansbostället (M) som inköptes av regementet. Länsmansbostället är idag Malmköpings hembygdsgård. Byggnaden (K) är en lada tillhörande rusthållet och utnyttjades fram till 1832 som sjukhus för regementet.I överkant ser vi landsvägen mellan Eskilstuna och Nyköping.von Siegroth gjorde nu allt för att öka statusen på den nya köpingen. Borgare och hantverkare erbjöds tomter i Malmköping efter ett slags hemsnickrat tomträttssystem, dvs tomterna erhölls mot en mindre avgift som betalades till regementet.von Siegroth såg även till att gästgivargården i Hosjöby strax norr om Malmköping flyttades 1788 till det nya samhället.
Tingshus i Malmköping
von Sigeroth arbetade intensivt med att göra Malmköping till ett centrum för Villåttinge härad. Som ett led i detta vflyttades gästgiveriet i Hovsjö till Malmköping år 1787. Vidare fick postgången mellan Eskilstuna-Nyköping en ny rutt via Malmköping 1788. Från 1791 fick även Malmköping rätt att hålla två årliga marknader. Efter ett förslag från von Siegroth flyttades domsagan, dvs Villåttinge härads tingsställe, till Malmköping. Han erbjöd ett attraktiv tomt intill heden som plats för uppförandet av ett tingshus i Malmköping och tingshuset uppfördes där 1790. Med ett gästgiveri i Malmköping och en attraktiv tomt för ett tingshus på platsen beslutade Landshövdingen år 1788 att flytta tingsstället till Malmköping. Ett mindre enplans tingshus på torpargrund med två kamrar uppfördes i Malmköping. Det nya tingshuset var en mindre stuga och tog dock bara upp en liten del av den tomt som von Siegroth anvisat.Bebyggelsen som fanns runt kyrkan innan Malmköping anlades omfattade kyrkan, samt Länsmansgården och Rusthållet.Malma by var inte stor. Förutom de två gårdarna och kyrkan fanns endast några små hus längs landsvägen till Eskilstuna. Längs vägen låg sockenstuga, kaplansboställe, fattigstuga och klockarbostad.För att främja inflyttningen till Malmköping fick köpingen 20 års skattefrihet samt frihet från skråtvånget som fanns i städerna. År 1786 fick köpingen också 50 års tullfrihet. De nu cirka hundra innevånarna fick därmed skattelättnader och mer service genom de hantverkare och handelsmän som slog sig ned på orten. De nyinflyttade tilldelades tomter efter von Siegroths stadsplan.Utmärkande på tidiga kartor över Malmköping från denna tid är de många trädplanteringarna längs gator och torg. Från 1779 och framåt planterades lövträd, kastanj, lind och asp för att försköna orten. År 1793 hade sammanlagt över 500 träd planterats. Enligt en karta från 1800, ritad av Carl Christ, var orten nu är indelad i 59 tomter och 28 kåltäppor.Von Siegroths stadsplan från den 22 januari 1784
Ovan visas hela stadsplanen över Malmköping från 1784.I korsningen mellan landsvägen och det som idag utgörs av Förrådsgatan finns värdshuset Antoniamarkerad (N). Intill värdshuset finns några byggnader (O) som tillhörde kyrkan. Bokstaven (P) i vänstra delen finns ett torp som tillhörde regementet. Bokstaven (E) är tyghuset. Bokstaven (R) representerar mark reserverad för ortens framtida utvidgning. Själva övningsheden anlades ovanför stadsbilden på planen ovan. Under hela 1800-talet och fram till 1921 var Malmköpings möjligheter att expandera som ort begränsad av regementets verksamhet på Malma hed. Detta medförde att samhället fick en långsmal form som sammanföll med Landsvägsgatans sträckning.
Översteboställe intill tingshuset
År 1792 får regementet en ny regementschef, Överste Gustav Wachtmeister af Johannishus.Åren 1804 - 1805 bygger han, på egen bekostnad, ett översteboställe vid tingshusets södra gavel. Bostället blev ståtligare än själva tingshuset och uppförd i två våningar. Det såg antagligen lite lustigt ut; ett ståndsmässigt översteboställe uppförd i två våningar hopbyggd med ett torftigt tingshus vid dess ena gavel. I en separat flygel till överstens bostad inreddes ett köp för regementschefen, Bakgården. Byggnaden inhyste även officerarnas dass, totalt 8 stycken, en per kompani.När Wachtmeister avgick som regementschef 1813 donerade han överstebostället till regementet för att för att bli regementschefens permanenta boställe på Malma hed.År 1851 byggdes en övervåning på tingshuset så att det fick samma höjd som regementschefens bostad.
Marken i Malmköping ägdes av regementet
Regementet ägde all mark på vilken köpingen var byggd och von Siegroth hade upplåtit tomterna till borgarna med en form av hemmagjord tomträtt. Köpingen växer fram i början av 1800-talets och tomter med tomträtt tilldelades borgare som ville slå sig ned i köpingen. Tomträtterna delades ofta ut muntligt, vilket gav upphov till tvister. För att klargöra ägandeförhållanden fick därför Lantmätare Aug. Welckewitz i uppgift att mäta upp köpingens areal, både byggda tomter och planteringsland. På 1820-talet stämde borgarna i Malmköping regementet och begärde att få köpa loss tomterna och erhålla lagfarter. Det blev en flerårig process vid häradsrätten. Den slutade emellertid med en förlikning inför häradsrätten sommaren 1834. Borgarna i Malmköping skyndade sig därefter att söka lagfart på sina tomter med stöd av förlikningen.Den tingshusbyggnadsskyldige gjorde inte detta förrän 1904 varför äganderätten till tingshuset därmed var fortsatt osäker fram till 1904. När regementet år 1921 flyttade till Strängnäs fick tingshusbyggnadsskyldige köpa överstens del av tingshuset.
Brandskydd
Köpingens första brand- och byggnadsordningutfärdades 1842. I den angavs att bostadshus endast fick byggas vid de större gatorna. Hus av trä fick inte byggas högre än två våningar. Det var även förbjudet att stryka såväl hus som plank med tjära. Däremot rekommenderas att de ströks med röd färg, vitriol eller annan färg som inte medförde ökad brandrisk. Enbart takbeklädning av tegel eller rödfärgade brädor var tillåtna. Hantverk med eldfarlig verksamhet skulle anläggas vid öppna platser, helst utanför köpingen.Som skydd mot brand infördes en brandvakt som patrullerade gatorna varje natt mellan 22 på kvällen och 04 på morgonen. Det var inte tillåtet att göra upp eld efter klockan 22 och efter klockan 23 tilläts inte heller brinnande ljus. År 1845 hade Malmköping fått 280 invånare som var fördelade på 57 hushåll. Av dessa var tre handlare med biträden. Vidare fanns en apotekare samt 27 stycken hantverkare med 18 biträden. Hantverkarnas verksamheter var i första hand inriktade på de behov som regementet hade.
Järnväg till Malmköping
Mellersta Södermanlands järnväg invigdes den 28 oktober 1907. Järnvägsbolaget trafikerade sträckan Stålboga-Malmköping-Skebokvarn medförde ett uppsving för Malmköping. Järnvägslinjen var normalspårig och var i bruk fram till 1962.Malmköping fick en telefonstation år 1890. Vattenledningar installeras i samhället 1902, acetylengasbelysning år 1902 och elektricitet 1917-1918.
Regementet lämnar Malma hed 1921
Indelningsverket upphörde 1901 och ersattes med ett system med allmän värnplikt. Den allmänna värnplikten innebar längre och sammanhängande utbildningstider, vilket också inkluderade vintertid. Detta ställde krav på bättre förläggningar. Lägerhyddorna på Malma hed var inte byggda för vinterbruk. Detta innebar att regementets värnpliktiga enbart kunde utbildas på Malma hed under sommarhalvåret. Under vinterhalvåret var utbildningen av de värnpliktiga förlagd till bl.a. i Örebro.För varje regemente utsågs en stad i landskapet där regementet stationerades. I dessa städer började man nu uppföra kaserner för de värnpliktiga. År 1913 utsågs Strängnäs som hemort för Södermanlands regemente.Byggandet av Södermanlands regementes kaserner i Strängnäs påbörjades 1916 och stod klara 1921. Vid midsommar 1921 hålls en avskedsceremoni på Malma hed och i Strängnäs hölls en välkomstceremoni för regementet när de intågade i staden den 3 juli 1921.Efter flytten av regementet till Strängnäs frigjordes mark som tidigare varit reserverad för militären. På det gamla lägerområdet, d.v.s. på områdets södra del byggdes bostadshus under 1920-talets slut och i början av 1930-talet. Gymnastikläger och konferenser blev under denna tidsperiod nya inkomstkällor för befolkningen.
Namn på orten
Malma hed skapades i Malma by. Kyrkan och socknen hette Malma kyrka respektive Malma socken. När Malma by blev en köping med namnet Malmköping 1788 behöll kyrkan och socknen sitt gamla namn, Malma kyrka/socken.År 1940 ändras kyrkans och församlingens namn till Lilla Malma kyrka respektive Lilla Malma församling.
Byggnader i Malmköping med koppling till
regementet
I stadsbebyggelsen runt Malma hed finns en hel del byggnader som har haft koppling till regementets verksamhet på heden.Mer om dessa Byggnader i Malmköping.
Referenslitteratur
•Kulturmiljöer i Malmköping, Lilla Malma socken, Flens kommun, Södermanlands län. Södermanlands Museum•Malmköpings tingshus, av f.d. lagmannen Carl-Edvard Sturkell, 2001.•Wikipedia•Bygdeband - lokalhistoria på webben
