Svensk kultur i USA

Byggnadsteknik - knuttimrade hus

De traditionellt byggda svenska timmerhusen blev förebild för många invandrares bostad i Amerika. De svenska utvandrarna till Amerika tog med sig denna byggteknik dit. De första timmerstugorna i Amerika byggdes i mitten på 1600-talet av svenska invandrare i den svenska kolonin Nya Sverige (New Sweden 1638 - 1655) vid Delawarefloden. Denna byggnadsteknik blev mycket populär och anammandes av andra immigranter som lärt sig denna byggnadsteknik av svenskarna. När nybyggarna som exempelvis skandinaver, skottar, irländare och tyskar m.fl. drog längre väster- och norrut spreds tekniken vidare i Amerika.

Svenska kyrkosamfund i USA

En stark sammanhållande länk för den svenska kulturen i USA blev de svenska kyrkorna. En person som förespråkade och drev på organiserandet av kyrkor på svensk statskyrkobasis, dvs lutheranska kyrkor, var Lars Paul Esbjörn (1808-1870). Olika lutherska församlingar i USA slog sig samman 1851 och Esbjörn anslöt sina församlingar dit. Esbjörn var född i Delsbo, Hälsingland och prästvigdes 1832. Han emigrerade till Andover, Henry County, Illinois, USA 1849 och blev den förste svenske lutherska prästen i Övre Mellanvästern. Esbjörn återvände till Sverige 1863. År 1852 kom Tuve Nilsson Hasselquist (1816 – 1891) över och hans arbete bidrog till de svenska församlingarnas tillväxt och utökande i antal. Under hela 1850-talet arbetade de inom den lutherska Illinoissynoden. Hasselquist var från Skåne och prästvigdes 1839. Han verkade inledningsvis som präst i Galesburg, Knox County, Illinois. År 1860 utträdde de skandinaviska församlingarna ur Illinoissynoden och bildade Skandinaviska evangelisk-lutherska Augustanasynoden i Nordamerika. Namnet gavs med syftning på lärans bekännelsebakgrund, dvs den augsburgska bekännelsen. När danskarna och normännen år 1870 drog sig ur för att bilda två egna synoder ändrades namnet och blev Svenska evangelisk- lutherska Augustanasynoden i Nordamerika för att 1894 bli Evangelisk-lutherska Augustanasynoden i Nordamerika. Hasselquist blev synodens första president. År 1863 övertog han ledningen av synodens prästseminarium, som 1875, under hans ledning, flyttade till Rock Island, Rock Island County, Illinois, vilket innebar att det fick en central placering i förhållande till det växande antalet församlingar. Tuve Hasselquist fortsatte som president vid Augustana Collage till 1891, året för hans död. Bilden till höger visar Old Swede Church (idag Trinity Episcopal Church) i New Jersey som grundades 1703 av ättlingarna till svenskarna i New Sweden kolonin. Fotograf Judith Segerdell-Langston, Texas, och bilden visas med hennes tillstånd. Verksamheten växte över hela USA. Andra pionjärer inom synoden var Erland Carlsson och Erik Norelius. I linje med synodens praktiska kristendom byggde man också sjukhus och vårdanstalter. Synoden hade år 1910 över 250 000 medlemmar och på 1940-talet nära 400 000 fördelade på 1 100 församlingar. Inom synoden drev man även utbildningar, allt ifrån söndags- och andra mera folkliga skolor till prästutbildningsanstalter, framförallt Augustana Collage i Rock Island, Illinois. Genom tidningen Hemlandet spred synoden en omfattande propaganda och bildning. Ofta låg man i fejd med andra fraktioners tidningspress: metodisternas Sändebudet, baptisternas Chicago-bladet och fritänkarnas Svensk Amerikanaren. Man har beräknat att omkring 30% av svensk- amerikanarna tillhörde Augustana-synoden. Många ogillade dock dess något puritanska livsåskådning och speciella religiösa betoningar av ortodox karaktär. Dessa personer sökte sig i stället till svenska frikyrkor eller icke-svenska kyrkosamfund. Andra uppsökte världsliga ordenssällskap som Vikinga- Orden, Vasa Orden och Svithiod, som ville vara religiöst och politiskt neutrala. Där ordnades soaréer, utflykter, föreläsningar och man sörjde för social samverkan genom t.ex. sjuk- och begravningskassor. Givetvis stämplades dessa föreningar av prästerskapet som utpräglade syndanästen. The Vasa Order of America (Vasa Orden) grundades 1896 i New Haven i Connecticut under tiden för den stora immigrationsvågen från Sverige till Amerika. Under 1800-talets slut bildades ett antal sjukkassor och liknande inrättningar med svensk koppling som stöd för immigranter i nöd. Amerikanska Vasaorden organiserades som ett nätverk för dessa. Orden driver ett arkiv, Vasa National Archives i Bishop Hill i Illinois, med dokument kopplade till svenskamerikansk historia. Sedan 1960 har The Vasa Order of America utsett en framstående amerikan med svensk börd till Swedish-American of the Year (årets Svenskamerikan). Orden ger ut skriften Vasa Star (Vasastjärnan).

Svenska tidningar i USA

De många svenskspråkiga tidningarna i USA hade en mycket stor betydelse för svenskheten. Från början var de kyrkliga propagandamedel men efterhand blev tidningarna allt mer självständiga. Fram till 1910 hade över 1 100 svensk- amerikanska tidningar kommit ut i 29 delstater. De flesta gavs ut i Illinois, hela 324 stycken och 190 i Minnesota. Större delen av tidningarna var veckotidningar. Sex finns fortfarande kvar: Svenska Amerikanaren-Tribunen i Chicago, Nordstjernan-Svea i New York, Vestkusten i San Francisco, California Veckoblad i Los Angeles, Texas- Posten i Austin och Nya Svenska Pressen i Vancover, Canada. Tidningarna innehöll översikter över veckans händelser med nyheter från Sverige, familjenytt, speciella nyheter från svenskbygderna och annonser. Vad som saknades var det vanliga nyhetsmaterialet som man fick från vanliga amerikanska tidningar. Upplagorna på de svenska tidningarna gick bara i undantagsfall över 40 000; 65 000 för Svenska Amerikanaren-Tribunen i Chicago 1915 var ett rekord. Politiskt var den svensk-amerikanska pressen närmast konservativ, med mycket ringa kritik av t.ex. det amerikanska samhällets sociala orättvisor. Undantag var skandaltidningen Justitia (1871) och en del socialistiska tidningar, t.ex. Arbetaren i New York (1896 – 1928) och Svenska Socialisten i Rockford och Chicago (1905 – 1921). Tuve Hasselquist (se ovan) var från 1855 till 1859 också redaktör och ansvarig utgivare för den första svenskspråkiga tidningen i Amerika: Hemlandet. Hasselquist grundade även Swedish Lutheran Publication Society som ett bokförlag för svenskspråkiga böcker, psalmböcker och andra lutherska publikationer. Nordstjernan (The North Star) är en svenskspråkig tidskrift i USA som grundades i New York 1872. Syftet med tidningen var att tillgodose de snabbt ökande svenska immigranterna med nyheter från Sverige och nyheter från de områden som bosattes av svenskar på östkusten. Nordstjernan har varit veckotidning under större delen av sin tillvaro men övergick till varannan-veckas utgivning i slutet av 2007.

Litteratur

Svenskspråkig litteratur utgjordes till en början huvudsakligen av religiösa skrifter. Cirka 90% av alla utgåvor hade denna karaktär. Vid sidan av detta kom historiska verk, reseskildringar och minnesskrifter. Augustana Book Concern gav 1891 – 1920 i medeltal ut 25 svenska böcker om året. Under åren 1910 – 1915 producerades 840 000 volymer på svenska. Speciella förlag slog an patriotiska strängar som när Anders Löfström i Chicago 1894 grundade Dalkullans bokförlag och gav ut Dalkullans sångbok och Dalkullans almanacka. Av svenska författare utgavs piratupplagor: Tegnér, Fröding, Strindberg m.fl. Detsamma skedde med vis- samlingar och amatörteaterpjäser av folklig karaktär. För originalromaner eller poesi fanns dåligt utrymme. I bästa fall sålde man 100 exemplar, men undantag fanns. Till författare som hade framgång hörde Ernst Skarstedt och Arthur Landfors. Den senare har i två diktsamlingar, Från smältugnen, 1932, och Träd som bara grönska, 1962, bland annat fångat utvandrarnas främlingskap i sin nya miljö.

Musik och teater

Bland svenskar som höjde kulturlivet i USA var den ”svenska näktergalen" Jenny Lind (1820 - 1887). Jenny Lind var en bejublad operasångerska (sopran) och hennes karriär började runt 1838. Hon hette egentligen Johanna Maria Lind och är född den 6 oktober 1820 i Klara församling, Stockholm. Hon dog den 2 november 1887 i Storbritannien. Bland annat gjorde hon en högt uppskattad två år lång turné i USA 1850 - 1852. Den 11 september 1850 uppträdde hon på Castle Garden i New York inför 6 000 åhörare. Föreställningen var utsåld långt innan hon anlände till USA. Hon gifte sig 1852, under turnén i USA, med den tyske pianisten Otto Goldschmidt och paret flyttade senare till Storbritannien. En annan svensk sångerska var Kristina Nilsson (1843 – 1921). Hon föddes den 20 augusti 1843 i Vederslöv, Småland och dog 21 november 1921 i Växjö och var en operasångerska med internationell karriär. Hon debuterade 1860 och genomförde en första turné i USA 1871 – 1872. Stor succé gjorde hon liksom i många andra länder även med sina svenska folkvisor. Musiklivet bland svensk-amerikanarna inspirerades av dessa stjärnframträdanden. I allmänhet var det sångkörer som dels verkade i städerna, speciellt Chicago hade framstående sång- och musikgrupper, dels turnerande på landsbygden. Detsamma gällde om ett antal teatersällskap. Repertoaren har av källorna att döma ofta varit av det mera lätta slaget. Chicagos svenska teater gav t.ex. ”Bror Jonathan och oxhandlaren från Småland”. Onkel Bräsig i Fritz Reuters roman ”Livet på landet” framträdde på Grand Opera House i Svenska Dramatiska Sällskapet regi i en av Frans Hedberg bearbetad teaterversion. Gästspel från Sverige förekom också. Den 24 november 1911 framträdde Elis Olsson från Södra Teatern i Stockholm i ”Värmlänningarna” och dagen därpå i Sten Stensson Stéen, en av hans glansroller, som han spelade över 1 500 gånger. I regel är han mest känd med bl.a. Charleys Tant på sin repertoar. De svenska utvandrarna tog också med sig sina psalmer och andliga sånger till USA. Den svenska psalmen "O store gud" har översatts till många språk i den Kristna världen. På engelska heter den "How Great Thou Art" och har spelats in av bl.a. Elvis Presley och Dolly Parton. Psalmen skrevs av frikyrkopastorn Carl Boberg (1859 - 1940) sommaren 1885 i Mönsterås, Småland. Den skall ha kommit till en varm sommardag efter ett åskväder då vädret blivit fint igen. Carl Boberg var 26-år gammal då han skrev psalmen. Sången såldes till Missionsförbundet och spelades upp för allmänheten för första gången 1888. Låten var först i 3/4 takt men ändrades snart till 4/4 takt. I början av 1950-talet upptäckte den amerikanske väckelsepredikanten Billy Graham sången. Han blev så tagen av låten att han gjorde den till sin egen signaturmelodi. "O store gud" är en av världens mest spridda andliga sånger.

Konsten

Svensk-amerikanarnas längtan hem till Sverige tog sig ofta uttryck i den lilla röda stugan invid skogsbrynet nere vid sjön. Det motivet blev vanligt hos många konstnärer. Bara enstaka målare kunde frigöra sig från denna publiksmak, t.ex. Birger Sandzén, representerad med sina neoimpressionistiska landskap. En annan självständig målare var naivisten Olof Krans, knuten till kretsen kring Bishop Hill.

Svenskheten avmattas

Första världskriget medförde samling kring det amerikanska. Invandrargrupperna kände sig iakttagna, så också de svenska om de var alltför svenskpatriotiska. Detta gjorde också att de svenska tidningarna i USA blev mera uppmärksammade. Prenumeranterna blev rädda att uppfattas som oamerikanska om de fortsatte att läsa den svenska pressen. President Theodore Roosevelt (1858 – 1919) ville till och med förbjuda denna sorts press som enligt honom bidrog till fasthållandet av icke-amerikanska tänkesätt och attityder. Följden blev en stark tillbakagång för svenskspråkiga tidningar i USA. Mellan 1914 och 1929 sjunk antalet från cirka 100 till 42. Även de religiösa samfunden drabbades av svårigheter. I Iowa förbjöds främmande språk i offentliga sammanhang och därmed förlorade de svenska kyrkorna sitt predikospråk. Ofta blev familjerna dubbelspråkiga, engelska utåt och svenska bara i hemmet. I skolan var språket enbart engelska. De nya generationerna började skämmas över sin svenska accent och vägrade tala svenska. Många barn födda på 1920- talet i USA av svenska immigranter fick aldrig lära sig svenska av sina föräldrar för att anpassningen till livet i USA skulle gå så snabbt och bra som möjligt. Bilden till höger visar svensken Charles Samuelson utanför sin butik i Minneapolis, Minnesota, cirka 1890. Han annonserar "All Slags Skandinaviska Tidningar" samt att "Här Talas Svenska". Inom Augustana-synoden avspeglas utvecklingen. Man höll ännu 1921 cirka 85% av gudstjänsterna på svenska. Vid mitten av 1930-talet var engelskan predikospråket. År 1942 upphörde den svenska metodistkyrkan, 1945 de svenska baptisterna. Församlingarna gick istället upp i sina amerikanska systerorganisationer. Undantaget blev Missionsförbundet, som går tillbaka på rent svenska kyrkosamfund. Där nöjde man sig med att stryka adjektivet Swedish i namnet men behöll sin självständighet. Augustana-synoden uppgick 1962 i The Lutheran Church in America, dit den överförde 630 000 medlemmar i nära 1 300 församlingar.

Källreferenser

• Källreferenser Överst på sidan

Vilhelm Mobergs utvandrarepos

Författaren och journalisten Vilhelm Moberg föddes den 20 augusti 1898 i ett soldattorp i Moshultamåla i Algutsboda socken, Kronobergs län, Småland och dog den 8 augusti 1973 i Grisslehamn, Väddö församling, Stockholms län. Han flyttade med familjen 1907 till mammans barndomshem, en mindre gård i byn Duvemåla i Ljuders socken i Småland. Ett av hans mest kända verk är Utvandrarserien som han skrev mellan 1949 och 1959. Serien beskriver en grupp människors utvandring från södra Småland till Minnesota i USA i mitten av 1800- talet, ett öde delat med 1,2 miljoner andra svenskar, däribland större delen av Mobergs egen släkt. Serien handlar om sexton personer som våren 1850 utvandrar från Ljuder i Småland. I juni 1948 flyttade Moberg med hela familjen till USA och reste runt i svenskbygderna för att få källmaterial. I Saint Paul, Minnesota hittade han den tidiga svenska emigranten Andrew Petersons dagböcker och detta blev det källmaterial han behövde. Bosatt i Carmel, Kalifornien, skrev han klart de två första delarna. Den tredje delen skrevs inte förrän 1954 i Laguna Beach, Kalifornien. Utvandrarserien var tänkt som en triologi men under arbetets gång bestämde sig Moberg för att även skriva en fjärde del som publicerades 1959. Böckerna skildrar den långa och mödosamma vägen för en grupp småländska emigranter till Minnesota under den stora emigrationen från Sverige till Nordamerika under 1850-talet. Främst handlar böckerna om bonden Karl-Oskar och hans hustru Kristina från Ljuders socken i Småland. Moberg bedrev omfattande källforskning, och studerade bland annat gamla brev och kyrkböckerna från Ljuders socken. Genom Göteborgs sjöfartsmuseum fick han veta detaljer om hur emigranterna reste över Atlanten. I USA träffade han svenskamerikaner, läste dagböcker och gamla tidningar, besökte museer och bibliotek. Böckerna i tetralogin är: 1. Utvandrarna (1949) 2. Invandrarna (1952) 3. Nybyggarna (1956) 4. Sista brevet till Sverige (1959) Därtill finns också ”Din stund på jorden” (1963) som är ett slags uppföljare till utvandrarserien.

Utvandrarna

Boken skildrar några människors utvandring från hungersnöden och fattigdomen i Sverige till USA under slutet av 1840-talet. De säljer sina gårdar i Småland och åker över Atlanten till Amerika. I romansvitens centrum står Karl-Oskar Nilsson och hans hustru Kristina. Med på resan är förutom Karl- Oskar och Kristina även deras barn, Karl-Oskars bror Robert, Kristnas morbror Daniel Andreasson med familj inklusive drängen Arvid, Jonas Petter Albrektsson och Ulrika från Västergöhl med dotter Elin. Utvandrarna handlar om landet som de lämnade.

Invandrarna

I Invandrarna fortsätter Karl Oskars och Kristinas resa. De avreser med briggen Charlotta från Karlshamn i Blekinge till New York, dit de anländer vid midsommar 1850 efter 8 veckor till sjöss. De har nu kommit fram till USA men måste färdas vidare över land för att komma fram till Minnesota, där de för andra gången ska sätta bo tillsammans. De får det inte lätt i det nya landet. Karl Oskars bror Robert drömmer om att hitta guld och reser iväg tillsammans med sin vän Arvid. Invandrarna handlar om landet som tog emot dem.

Nybyggarna

Karl Oskar och Kristina har kommit fram till Stillwater, Minnesota, de har påbörjat sitt nybygge vid sjön som döps till Chisago Lake. Nybyggarna handlar om fortsättningen för dem; åren går, barnen växer och varje dag är en ny arbetsdag. Nya människor slår sig ner runt sjön med dem och ett samhälle med skola och kyrka börjar bildas. Vi får också följa Karl Oskars bror Roberts äventyr på "The California Trail". Nybyggarna handlar om landet som de förändrade.

Sista brevet till Sverige

Boken är något mer reflekterande, där läsaren får möta såväl det amerikanska inbördeskriget 1861 - 1865 som ett indianuppror 1862. Kristina blir sjuk och möter många svårigheter. Titeln syftar på bokens avslutning. Romanerna har sålts i över 2 miljoner exemplar och översatts till 20 olika språk.

På engelska heter romanerna:

1. The Emigrants (1949) 2. Unto a Good Land (1952) 3. The Settles (1956) 4. The Last Letter Home (1959)

Andrew Peterson

Andrew Peterson, som stått modell för Vilhelm Moberg i hans utvandrarepos, utvandrade från Östergötland år 1850 och blev nybyggare strax öster om Waconia, Carver County, Minnesota (cirka 5 mil sydväst om Minneapolis). Han var född som Anders Pettersson den 20 oktober 1818 i Sjöarp, Västra Ryds socken i Ydre härad, Östergötland och död den 31 mars 1898 i Clearwater Lake, Carver County, Minnesota. Andrew emigrerade med sin syster och 14 andra utvandrare och anlände till Boston den 2 juli 1850. Han kom till Burlington, Iowa 4 veckor senare och bodde där i 4 år. År 1855 flyttade han till Minnesota och mutade där in ett homestead land på 160 acres (65 ha) nära sydösta stranden av Lake Waconia (tidigare var namnet Clearwater Lake). Han har blivit känd för eftervärlden genom sina dagböcker som han skrev från den 23 juni 1854 och fram till 2 dagar före sin död 1898. Andrew Petersons dagböcker finns på Minnesota Historical Library i Saint Paul. Han gifte sig 1858 med Elsa Ingman och fick nio barn men inga barnbarn. Bilden till höger visar Andrew Peterson 1885 framför sin första timmerstuga som byggdes 1855. I bakgrunden syns han dåvarande gård. Wikipedia Public Domain bild. Andrew Peterson slog sig ned vid Lake Waconia, Laketown Township, Carver County, Minnesota medan Mobergs Karl-Oskar slog sig ned i Chisago County, Minnesota. Andrew Peterson har några kommentarer om indianupproret i Minnesota 1862 i sina dagböcker.