Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-03-19

Indianupproret i Minnesota 1862

År 1862 hamnade de svenska nybyggarna i Minnesota mitt i ett indianuppror, det sk. Dakota Uprising. Indianupproret skedde under det amerikanska inbördeskriget (1861 – 1865) i Övre mellanvästern, främst Minnesota. Upproret var en protest mot umbäranden man utsattes för och Dakotaindianerna (Sioux Nation) i Minnesota gick till angrepp mot nybyggarna längs Minnesota River (Minnesotafloden). Upproret leddes av hövdingen Little Crow (Taoyateduta), född 1810, död 1863. År 1851 ingick den amerikanska regeringen ett föredrag ”The Treaty of Traverse des Sioux” med Dakotaindianerna. Enligt avtalet garanterades indianerna landområden i särskilda reservat samt en årlig ekonomisk kompensation. Som motprestation var de tvungna att överge sina marker i framför allt södra Minnesota till de tillströmmade nybyggarna. Myndigheterna bröt dock ständigt dessa löften och Dakotastammens reservat blev under 1850-talet ständigt naggat i kanterna av de nyanlända nybyggarna. Inga försök att hejda pionjärernas intrång gjordes heller från myndigheternas sida. Till slut återstod inte mer än ett långsmalt område längs med Minnesotafloden. År 1862 befann sig indianstammen i en mycket svår situation och många svalt. Den årliga ersättning som de enligt avtalet hade rätt till hade dessutom uteblivit på grund av inbördeskriget. I augusti 1862 var det särskilt besvärligt. Flera tusen siouxindianer samlades vid indianagenturen i Redwood för att kräva ut mat men indianagenten Thomas Galbraith vägrade dela ut någon proviant. Anrew Myrick, en av handelmännen i Redwood uttalade sig nedsättande om indianerna och tyckte att om de var hungriga kunde de äta gräs. Detta retade upp indianerna och hatet och bitterheten tilltog. En grupp indianer stal några ägg i Acton Township, Meeker County, i Minnesota den 17 augusti efter en misslyckad jakt och det bråk som uppstod resulterade i 5 döda nybyggare. Bland offren var postmästaren och handlaren Robinson Jones och hans familj. På bilden till höger synns området där Minnesotafloden rinner genom Minnesota. Bilden är en sk. fri bild. Senare samma dag samlades mordlystna indiankrigare hos Dakotastammens hövding Little Crow, och krävde att man skulle gå ut i krig mot de vita. Little Crow var i början kritisk mot krigsplanerna men gick med på kriget. Upproret var ett faktum. Grupper av indianer slöt sig samman i större styrkor och anföll nybyggarna på de mest fruktansvärda sätt. Inte ens kvinnor och barn skonades. Indianagenturen i Redwood blev ett av de första målen och anfölls den 18 augusti där alla dödades och byggnaderna sattes i brand. Köpmannen Andrew Myrick återfanns senare dödad med munnen fullproppad med gräs. B Company ur 5th Minnesota Volunteer Infantry Regiment skickades till Redwood för att stoppa upproret men hamnade i ett bakhåll i det som kom att kallas Battle of Redwood Ferry i Birch Cooley Township, Renville County. Tjugofyra soldater, inklusive kompanichefen, Captain John Marsh, dödades i slaget. Samma dag anfölls flera nybyggarsamhällen, exempelvis de i Milford-, Leavenworth- och Sacred Heart Townships, som brändes ned och nästan alla invånare dödades. Bilden till vänster visar indianhövdingen Little Crow. Upphovsrätten till bilden har upphört. Inom några dagar hade ett hundratal minnesotabor dödats av indianerna. Detta skapade panik i nybyggarlägren. Många flydde hals över huvud och lämnade områden helt öde. Andra samlades i grupper för att försvara sig. Nybyggarna beväpnade sig och bosättningarna förvandlades till befästa fort. New Ulm, en tysk nybyggarkoloni, utsattes för mycket hårda attacker den 19 augusti. Fort Ridgely anfölls både den 20 och den 22 augusti. Även om dakotaindianerna inte lyckades inta fortet så hindrade de att soldater skickades ut för att undsätta nybyggarna. Nybyggarna i de centrala delarna av södra Minnesota var snart utsatta för attacker. Lantvärnet i Minnesota gjorde försök att stoppa indiananfallen men de besegrades i slaget Battle of Birch Coulee i Morton, Renville County den 2 september. Slaget började med ett anfall på de cirka 150 soldater som fanns i Birch Coulee, 26 km from Fort Ridgely. Truppen hade skickats ut för att finna överlevande nybyggare, begrava döda och spana på var dakotakrigarna befanns sig. Striden pågick i 3 timmar och 13 soldater dödades samt 47 sårades medan enbart två av indianerna dödades. En truppstyrka om 240 soldater skickades ut från Fort Ridgely på eftermiddagen samma dag för att undsätta soldaterna i Birch Coulee. Även längre norrut i Minnesota pågick attacker inklusive trakten runt Saint Paul. Bilden till höger visar nybyggare på flykt i Minnesota under indianupproret 1862. Upphovsrätten till bilden har upphört. Eftersom detta var mitt i amerikanska inbördeskriget var många män i vapenför ålder borta från delstaten, enrollerade i unionsarmén. Unionen hade svårt att undvara trupper till Minnesotas försvar då de var upptagna i kriget mot Sydstaterna. Slutligen beordrades infanteriregementen från Minnesota tillbaka till hemstaten. Den 23 september stod en slag vid Wood Lake, Yellow Medicine County, mellan regementena och Little Crows siouxkrigare. Slaget resulterade i en seger för unionstrupperna och innebar slutet på upproret. Det är osäkert hur stor arméstyrkan var men mellan 1200 och 2000 soldater och stod under befäl av överste Henry Hastings Sibley och kom från Fort Snelling, Hennepin County. Regementena var 3rd Minnesota Volunteer Infantry Regiment, 6th Minnesota Volunteer Infantry Regiment och 7th Minnesota Volunteer Infantry Regiment. Dessa regementen var dock inte fulltaliga beroende på att unionsarmén inte kunde undvara hela regementen under inbördeskriget. Många av soldaterna var dessutom oerfarna rekryter. Dakotaindianernas styrka bestod 700 – 1200 krigare under ledning av Little Crow. Arméstyrkan hade slagit läger vid en sjö som de trodde var Wood Lake (den sjön låg dock cirka 5 km längre västerut så slaget har egentligen fel namn) men hette Lone Tree Lake. Följande morgon, den 23 september, hade indianerna omringat lägret men upptäcktes och striden inleddes. Armétrupperna hade stöd av sitt artilleri. Striden pågick i två timmar och blev en avgörande seger för armétrupperna. I striden dödades 7 soldater och 34 sårades medan 7 – 15 indianer dödades, bl.a. hövdingen Mankato som dödades av en kanonkula. Efter striden vid Wood Lake var det värsta över för Minnesotaborna. Upproret fick dock inte sitt definitiva och officiella slut förrän den 9 oktober. Little Crow rymde till Canada men återvände efter ett tag och mördades när han plockade bär med sin son av en nybyggare, Nathan Lamson, den 3 juli 1863 nära Hutchinson, Minnesota. Upproret krävde många liv, exakt hur många är inte känt men 77 soldater, 33 siouxkrigare och mellan 450 och 800 civila dog. I början av oktober hade cirka 1200 krigare tillfångatagits. Man anordnade krigsrätt för att döma siouxkrigarna och sammanlagt ställdes 425 av dessa inför rätta. De rättegångar som hölls var enbart summariska utan någon större rättssäkerhet. En del mål tog endast ett några minuter och drygt 300 dömdes till döden. President Abraham Lincoln opponerade sig mot de hårda straffen och omvandlade de flesta av dödsdomarna till fängelsestraff. Endast de indianer som bevisligen hade mördat eller våldtagit kvinnor och barn dömdes till döden. De uppgick till 39 stycken och av dessa hängdes 38 den 26 december 1862 i Mankato, i södra Minnesota. En av indianerna benådades. Detta var den mest omfattande massavrättningen i USA:s historia. Det var dock inte slut i och med avrättningarna. Året därpå hävde den amerikanska kongressen alla avtal med dakotastammen som straff. Utbetalningarna ställdes in och deras land konfiskerades. Dakotasiouxerna förbjöds dessutom att bo kvar i Minnesota och förvisades till North och South Dakota samt Nebraska.

Svenskar drabbade - West Lake massakern

Även svenska nybyggare drabbades av indianupproret och totalt dödades ett 30-tal svenskar. Onsdagen den 20 augusti 1862 dödades 13 svenska nybyggare efter en gudstjänst hemma hos en av familjerna i West Lake Settlement, Swift County (då Kandiyohi County) i centrala Minnesota. Dessa nybyggare hade utvandrat året innan, dvs 1861, från Västergötland och bestod av familjerna Broberg, Lundborg och Oman. Läs mer om massakern i West Lake.

Den svenska utvandringen till USA (6b)

Denna sida:
xxxxxxxx Hist xxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
xxxx Utvandringen xxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Avsnittet “Händelser” är uppdelad på flera sidor:

Källreferenser

Källreferenser Överst på sidan
Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-03-19

Indianupproret i Minnesota 1862

År 1862 hamnade de svenska nybyggarna i Minnesota mitt i ett indianuppror, det sk. Dakota Uprising. Indianupproret skedde under det amerikanska inbördeskriget (1861 – 1865) i Övre mellanvästern, främst Minnesota. Upproret var en protest mot umbäranden man utsattes för och Dakotaindianerna (Sioux Nation) i Minnesota gick till angrepp mot nybyggarna längs Minnesota River (Minnesotafloden). Upproret leddes av hövdingen Little Crow (Taoyateduta), född 1810, död 1863. År 1851 ingick den amerikanska regeringen ett föredrag ”The Treaty of Traverse des Sioux” med Dakotaindianerna. Enligt avtalet garanterades indianerna landområden i särskilda reservat samt en årlig ekonomisk kompensation. Som motprestation var de tvungna att överge sina marker i framför allt södra Minnesota till de tillströmmade nybyggarna. Myndigheterna bröt dock ständigt dessa löften och Dakotastammens reservat blev under 1850-talet ständigt naggat i kanterna av de nyanlända nybyggarna. Inga försök att hejda pionjärernas intrång gjordes heller från myndigheternas sida. Till slut återstod inte mer än ett långsmalt område längs med Minnesotafloden. År 1862 befann sig indianstammen i en mycket svår situation och många svalt. Den årliga ersättning som de enligt avtalet hade rätt till hade dessutom uteblivit på grund av inbördeskriget. I augusti 1862 var det särskilt besvärligt. Flera tusen siouxindianer samlades vid indianagenturen i Redwood för att kräva ut mat men indianagenten Thomas Galbraith vägrade dela ut någon proviant. Anrew Myrick, en av handelmännen i Redwood uttalade sig nedsättande om indianerna och tyckte att om de var hungriga kunde de äta gräs. Detta retade upp indianerna och hatet och bitterheten tilltog. En grupp indianer stal några ägg i Acton Township, Meeker County, i Minnesota den 17 augusti efter en misslyckad jakt och det bråk som uppstod resulterade i 5 döda nybyggare. Bland offren var postmästaren och handlaren Robinson Jones och hans familj. På bilden till höger synns området där Minnesotafloden rinner genom Minnesota. Bilden är en sk. fri bild. Senare samma dag samlades mordlystna indiankrigare hos Dakotastammens hövding Little Crow, och krävde att man skulle gå ut i krig mot de vita. Little Crow var i början kritisk mot krigsplanerna men gick med på kriget. Upproret var ett faktum. Grupper av indianer slöt sig samman i större styrkor och anföll nybyggarna på de mest fruktansvärda sätt. Inte ens kvinnor och barn skonades. Indianagenturen i Redwood blev ett av de första målen och anfölls den 18 augusti där alla dödades och byggnaderna sattes i brand. Köpmannen Andrew Myrick återfanns senare dödad med munnen fullproppad med gräs. B Company ur 5th Minnesota Volunteer Infantry Regiment skickades till Redwood för att stoppa upproret men hamnade i ett bakhåll i det som kom att kallas Battle of Redwood Ferry i Birch Cooley Township, Renville County. Tjugofyra soldater, inklusive kompanichefen, Captain John Marsh, dödades i slaget. Samma dag anfölls flera nybyggarsamhällen, exempelvis de i Milford-, Leavenworth- och Sacred Heart Townships, som brändes ned och nästan alla invånare dödades. Bilden till vänster visar indianhövdingen Little Crow. Upphovsrätten till bilden har upphört. Inom några dagar hade ett hundratal minnesotabor dödats av indianerna. Detta skapade panik i nybyggarlägren. Många flydde hals över huvud och lämnade områden helt öde. Andra samlades i grupper för att försvara sig. Nybyggarna beväpnade sig och bosättningarna förvandlades till befästa fort. New Ulm, en tysk nybyggarkoloni, utsattes för mycket hårda attacker den 19 augusti. Fort Ridgely anfölls både den 20 och den 22 augusti. Även om dakotaindianerna inte lyckades inta fortet så hindrade de att soldater skickades ut för att undsätta nybyggarna. Nybyggarna i de centrala delarna av södra Minnesota var snart utsatta för attacker. Lantvärnet i Minnesota gjorde försök att stoppa indiananfallen men de besegrades i slaget Battle of Birch Coulee i Morton, Renville County den 2 september. Slaget började med ett anfall på de cirka 150 soldater som fanns i Birch Coulee, 26 km from Fort Ridgely. Truppen hade skickats ut för att finna överlevande nybyggare, begrava döda och spana på var dakotakrigarna befanns sig. Striden pågick i 3 timmar och 13 soldater dödades samt 47 sårades medan enbart två av indianerna dödades. En truppstyrka om 240 soldater skickades ut från Fort Ridgely på eftermiddagen samma dag för att undsätta soldaterna i Birch Coulee. Även längre norrut i Minnesota pågick attacker inklusive trakten runt Saint Paul. Bilden till höger visar nybyggare på flykt i Minnesota under indianupproret 1862. Upphovsrätten till bilden har upphört. Eftersom detta var mitt i amerikanska inbördeskriget var många män i vapenför ålder borta från delstaten, enrollerade i unionsarmén. Unionen hade svårt att undvara trupper till Minnesotas försvar då de var upptagna i kriget mot Sydstaterna. Slutligen beordrades infanteriregementen från Minnesota tillbaka till hemstaten. Den 23 september stod en slag vid Wood Lake, Yellow Medicine County, mellan regementena och Little Crows siouxkrigare. Slaget resulterade i en seger för unionstrupperna och innebar slutet på upproret. Det är osäkert hur stor arméstyrkan var men mellan 1200 och 2000 soldater och stod under befäl av överste Henry Hastings Sibley och kom från Fort Snelling, Hennepin County. Regementena var 3rd Minnesota Volunteer Infantry Regiment, 6th Minnesota Volunteer Infantry Regiment och 7th Minnesota Volunteer Infantry Regiment. Dessa regementen var dock inte fulltaliga beroende på att unionsarmén inte kunde undvara hela regementen under inbördeskriget. Många av soldaterna var dessutom oerfarna rekryter. Dakotaindianernas styrka bestod 700 – 1200 krigare under ledning av Little Crow. Arméstyrkan hade slagit läger vid en sjö som de trodde var Wood Lake (den sjön låg dock cirka 5 km längre västerut så slaget har egentligen fel namn) men hette Lone Tree Lake. Följande morgon, den 23 september, hade indianerna omringat lägret men upptäcktes och striden inleddes. Armétrupperna hade stöd av sitt artilleri. Striden pågick i två timmar och blev en avgörande seger för armétrupperna. I striden dödades 7 soldater och 34 sårades medan 7 – 15 indianer dödades, bl.a. hövdingen Mankato som dödades av en kanonkula. Efter striden vid Wood Lake var det värsta över för Minnesotaborna. Upproret fick dock inte sitt definitiva och officiella slut förrän den 9 oktober. Little Crow rymde till Canada men återvände efter ett tag och mördades när han plockade bär med sin son av en nybyggare, Nathan Lamson, den 3 juli 1863 nära Hutchinson, Minnesota. Upproret krävde många liv, exakt hur många är inte känt men 77 soldater, 33 siouxkrigare och mellan 450 och 800 civila dog. I början av oktober hade cirka 1200 krigare tillfångatagits. Man anordnade krigsrätt för att döma siouxkrigarna och sammanlagt ställdes 425 av dessa inför rätta. De rättegångar som hölls var enbart summariska utan någon större rättssäkerhet. En del mål tog endast ett några minuter och drygt 300 dömdes till döden. President Abraham Lincoln opponerade sig mot de hårda straffen och omvandlade de flesta av dödsdomarna till fängelsestraff. Endast de indianer som bevisligen hade mördat eller våldtagit kvinnor och barn dömdes till döden. De uppgick till 39 stycken och av dessa hängdes 38 den 26 december 1862 i Mankato, i södra Minnesota. En av indianerna benådades. Detta var den mest omfattande massavrättningen i USA:s historia. Det var dock inte slut i och med avrättningarna. Året därpå hävde den amerikanska kongressen alla avtal med dakotastammen som straff. Utbetalningarna ställdes in och deras land konfiskerades. Dakotasiouxerna förbjöds dessutom att bo kvar i Minnesota och förvisades till North och South Dakota samt Nebraska.

Svenskar drabbade - West Lake massakern

Även svenska nybyggare drabbades av indianupproret och totalt dödades ett 30-tal svenskar. Onsdagen den 20 augusti 1862 dödades 13 svenska nybyggare efter en gudstjänst hemma hos en av familjerna i West Lake Settlement, Swift County (då Kandiyohi County) i centrala Minnesota. Dessa nybyggare hade utvandrat året innan, dvs 1861, från Västergötland och bestod av familjerna Broberg, Lundborg och Oman. Läs mer om massakern i West Lake.

Den svenska utvandringen

till USA (6b)

Källreferenser

Källreferenser Överst på sidan