Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-06-09

Sveriges kommuner

Inledning

Sverige är indelat i 290 kommuner (2019). I 1974 års regeringsform används benämningen ”primärkommuner” för att skilja kommunerna från landstingen (landstingskommunerna). Kommunerna grupperas i landets 21 län. Sverige har en enhetlig kommuntyp och ingen rangordning och inga privilegier förekommer. Sveriges kommuner är, internationellt sätt, ytmässigt stora och omfattar i allmänhet såväl tätbebyggelse som landsbygd. Den tätort som är huvudort i en kommun benämns centralort. Kommunernas verksamhet regleras genom kommunallagen från 1992. En kommun kan bildas genom ett beslut av riksdagen och i beslutet fastslås även kommunens namn. I varje kommun finns en folkvald församling, kommunfullmäktige, som beslutar om kommunens frågor; kommunstyrelsen, utsedd av kommunfullmäktige, leder verksamheten. Kommunfullmäktige utser sedan personer till de olika nämnderna och utskotten i kommunen. Verksamheten finansieras av kommunalskatter, avgifter och statsbidrag. Samtliga kommuner är indelade i distrikt, totalt 2 523 stycken i Sverige, som tjänar en viss roll inom folkräkning och valsystem. Vissa större kommuner kan ha kommundelsnämnder (andra benämningar är områdesnämnd eller stadsdelsnämnd).

Historik

Fram till och med 1862 sköttes den lokala administrationen av socknen via sockenstämma. Redan 1843 sker en ändring av sockenbegreppet då kyrkorådet tog hand om det kyrkliga medan sockennämnden fick ansvaret för de borgerliga frågorna. Sockenstämman tog hand om andra ärenden, såsom hälsovård. Socken är således ett begrepp som använts både för den kyrkliga församlingen och den lokala administrationen. Det fanns med andra ord både en kyrklig och en borgerlig socken och de omfattade samma geografiska område. År 1863 upphörde socknen som administrativ enhet. Samtidigt skildes de världsliga uppgifterna från de kyrkliga. Kyrkans grundorganisation blev församlingen, den världsliga grundenheten kallades därefter kommun. I och med 1862 års kommunalförordningar skapades således grunden till det nuvarande kommunala systemet i Sverige. Landskommuner samt stads och köpingskommuner 1863: År 1863 bildades landskommuner som i de allra flesta fall motsvarade den gamla borgerliga socken, dvs relativt små enheter. Utöver landskommunerna fanns även ett antal stads- och köpingskommuner. Kommunalfullmäktige var åren 1863–1970 benämningen på det högsta politiskt beslutande valda organet i en landskommun eller köping i Sverige. Begreppet köpingsfullmäktige användes ibland inofficiellt i Sverige, särskilt i de fall då det fanns en köping och en landskommun med samma namn. Stadsfullmäktige var från 1863 till och med 1970 det högsta beslutande valda organet i en stad i Sverige. Vid kommunreformen 1971 ersattes stadsfullmäktige i likhet med motsvarande organ i tidigare landskommuner och köpingar, kommunalfullmäktige, av kommunfullmäktige. Kommunalstämma var det högsta beslutande organ i alla små kommuner. Från 1919 blev kommunfullmäktige obligatoriskt även i de små kommunerna. Den löpande skötseln av kommunen handhades av kommunalnämnd som senare kom att benämnas kommunstyrelse. I 1862 års kommunalförordningar inrättades även landsting som skulle ta hand om de områden som blev för tunga för en kommun att sköta. Landsting var ett nytt självstyrelseorgan, styrd av en folkvald församling, för regional administration inom ett län. Landstingen benämndes ibland ”sekundärkommuner”, till skillnad från de vanliga (primär-)kommunerna. Se vidare Regioner och landsting. Riksdagen beslutade 1946 att förändra kommunsystemet. 1952 års storkommunreform resulterade i att antalet kommuner minskade från 2 498 till 1 037 genom sammanslagningar. Efter storkommunreformen utökades kommunernas ansvarsområden ytterligare vilket innebar att reformen ansågs otillräcklig och 1961 fastslog en statlig utredning att en ny kommunreform var nödvändig. Utredningens förslag var att uppdelningen i städer, köpingar och landskommuner skulle avskaffas; i stället infördes ett enhetligt kommunbegrepp. De föreslagna sammanslagningar skulle vara frivilliga, men processen gick långsamt vilket aktualiserade tvångssammanslagningar. Beslutet togs 1969 och innebar att reformen skulle vara genomförd 1974. Antalet kommuner minskades kraftigt, från drygt 1 000 till 278 mellan åren 1962 och 1974. Efter 1977 har antalet kommuner ökat något efter ett antal kommundelningar. Idag (2019) finns 290 kommuner. Samarbete med Sveriges kommuner sker bland annat genom intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.

Kommunal administration

Det politiska styret i en kommun är invalda via ett direktvalt till kommunfullmäktige, som väljs på samma sätt och på samma dag som riksdagen, med partival. Under kommunfullmäktige finns kommunstyrelsen som sköter det övergripande löpande politiska arbetet. Vidare finns olika nämnder och styrelser som sköter kommunens åtaganden inom olika områden. Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ mellan valen. Kommunstyrelsen och övriga nämnder är kommunens verkställande organ. Kommunen har också ett granskande organ: Kommunrevisionen. Endast ett fåtal politiker brukar vara heltidsanställda i kommunen, de flesta kommunalpolitiker är fritidspolitiker. En kommuns politiska ledare brukar vara ett kommunalråd (andra benämningar förekommer). Under nämnder och styrelser finns kontor och förvaltningar med anställda tjänstemän som skall verkställa politikernas beslut och sköta det dagliga arbetet i kommunens verksamheter. Dessa tjänstemän är inte politiskt tillsatta. Varje kommunal styrelse, nämnd och kontor är en myndighet. Kommunernas främsta uppgifter rör: Socialtjänsten Äldreomsorgen Skolväsendet Barnomsorg Miljö, renhållning och avfallshantering Plan- och byggfrågor Vatten och avlopp Räddningstjänsten såsom brandkåren Lokala ordningsfrågor Elförsörjning (frivilligt)

Jämförelse mellan kommun, regioner (landsting) samt regering och riksdag

Sveriges Kommuner

xxxxxxxx Hist xxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Jämförelse nationell-, lokal- och regional nivå
Nationell nivå
Lokal nivå (Kommun)
Regional nivå (Landsting)
Riksdag
Kommunfullmäktige
Landstingsfullmäktige
Regering
Kommunstyrelse
Landstingsstyrelse
Riksdagshuset
Kommunhuset. Stockholm: Stadshuset
Landstingshuset
Stadsminister
Kommunstyrelsens ordförande. Stockholm: Finansborgarråd
Landstingsstyrelsens ordförande. Stockholms län: Finanslandstingsråd
Ministrar i regeringen
Nämndordförande. Stockholm: Borgarråd
Nämndordförande
Riksdagsledamot
Ledamot i kommunalfullmäktige
Ledamot i landstingsfullmäktige
Departement
Nämnder
Nämnder
För att jämföra med staten, brukar kommunfullmäktige kallas för kommunens "riksdag" eller parlament, medan kommunstyrelsen och nämnderna tillsammans utgör kommunens "regering". De olika nämnderna motsvarar närmast regeringens olika departement men till skillnad från den statliga nivån är det kommunfullmäktige (och inte "regeringen") som utser ordförande ("ministrar") i respektive nämnd. I kommunen kan det liknas vid en "samlingsregering", eftersom företrädare för både majoriteten och oppositionen sitter i kommunstyrelsen och övriga nämnder.

Det kommunala självstyret

Det kommunala självstyret är en princip som är inskriven i regeringsformen, en av grundlagarna. Kommunerna måste följa de ramar som riksdag och regering bestämt, men utöver det ger det kommunala självstyret kommunen rätt att: fatta självständiga beslut ta ut skatt av invånarna för att kunna sköta sina uppgifter

Karta över Sveriges kommuner

Karta över Sveriges kommuner. Som vi ser är kommunerna i Norrland betydligt större sett till ytan än kommunerna i Svealand och Götaland. Kiruna kommun är både den nordligaste och ytmässigt största kommunen i Sverige. Kommunen är lika stor som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans eller cirka 20 000 km². Bland landskapen i Götaland och Svealand är det bara Småland och Dalarna som till ytan är större än Kiruna kommun.
Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-06-09

Sveriges kommuner

Inledning

Sverige är indelat i 290 kommuner (2019). I 1974 års regeringsform används benämningen primärkommuner” för att skilja kommunerna från landstingen (landstingskommunerna). Kommunerna grupperas i landets 21 län. Sverige har en enhetlig kommuntyp och ingen rangordning och inga privilegier förekommer. Sveriges kommuner är, internationellt sätt, ytmässigt stora och omfattar i allmänhet såväl tätbebyggelse som landsbygd. Den tätort som är huvudort i en kommun benämns centralort. Kommunernas verksamhet regleras genom kommunallagen från 1992. En kommun kan bildas genom ett beslut av riksdagen och i beslutet fastslås även kommunens namn. I varje kommun finns en folkvald församling, kommunfullmäktige, som beslutar om kommunens frågor; kommunstyrelsen, utsedd av kommunfullmäktige, leder verksamheten. Kommunfullmäktige utser sedan personer till de olika nämnderna och utskotten i kommunen. Verksamheten finansieras av kommunalskatter, avgifter och statsbidrag. Samtliga kommuner är indelade i distrikt, totalt 2 523 stycken i Sverige, som tjänar en viss roll inom folkräkning och valsystem. Vissa större kommuner kan ha kommundelsnämnder (andra benämningar är områdesnämnd eller stadsdelsnämnd).

Historik

Fram till och med 1862 sköttes den lokala administrationen av socknen via sockenstämma. Redan 1843 sker en ändring av sockenbegreppet då kyrkorådet tog hand om det kyrkliga medan sockennämnden fick ansvaret för de borgerliga frågorna. Sockenstämman tog hand om andra ärenden, såsom hälsovård. Socken är således ett begrepp som använts både för den kyrkliga församlingen och den lokala administrationen. Det fanns med andra ord både en kyrklig och en borgerlig socken och de omfattade samma geografiska område. År 1863 upphörde socknen som administrativ enhet. Samtidigt skildes de världsliga uppgifterna från de kyrkliga. Kyrkans grundorganisation blev församlingen, den världsliga grundenheten kallades därefter kommun. I och med 1862 års kommunalförordningar skapades således grunden till det nuvarande kommunala systemet i Sverige. Landskommuner samt stads och köpingskommuner 1863: År 1863 bildades landskommuner som i de allra flesta fall motsvarade den gamla borgerliga socken, dvs relativt små enheter. Utöver landskommunerna fanns även ett antal stads- och köpingskommuner. Kommunalfullmäktige var åren 1863–1970 benämningen på det högsta politiskt beslutande valda organet i en landskommun eller köping i Sverige. Begreppet köpingsfullmäktige användes ibland inofficiellt i Sverige, särskilt i de fall då det fanns en köping och en landskommun med samma namn. Stadsfullmäktige var från 1863 till och med 1970 det högsta beslutande valda organet i en stad i Sverige. Vid kommunreformen 1971 ersattes stadsfullmäktige i likhet med motsvarande organ i tidigare landskommuner och köpingar, kommunalfullmäktige, av kommunfullmäktige. Kommunalstämma var det högsta beslutande organ i alla små kommuner. Från 1919 blev kommunfullmäktige obligatoriskt även i de små kommunerna. Den löpande skötseln av kommunen handhades av kommunalnämnd som senare kom att benämnas kommunstyrelse. I 1862 års kommunalförordningar inrättades även landsting som skulle ta hand om de områden som blev för tunga för en kommun att sköta. Landsting var ett nytt självstyrelseorgan, styrd av en folkvald församling, för regional administration inom ett län. Landstingen benämndes ibland ”sekundärkommuner”, till skillnad från de vanliga (primär-)kommunerna. Se vidare Regioner och landsting. Riksdagen beslutade 1946 att förändra kommunsystemet. 1952 års storkommunreform resulterade i att antalet kommuner minskade från 2 498 till 1 037 genom sammanslagningar. Efter storkommunreformen utökades kommunernas ansvarsområden ytterligare vilket innebar att reformen ansågs otillräcklig och 1961 fastslog en statlig utredning att en ny kommunreform var nödvändig. Utredningens förslag var att uppdelningen i städer, köpingar och landskommuner skulle avskaffas; i stället infördes ett enhetligt kommunbegrepp. De föreslagna sammanslagningar skulle vara frivilliga, men processen gick långsamt vilket aktualiserade tvångssammanslagningar. Beslutet togs 1969 och innebar att reformen skulle vara genomförd 1974. Antalet kommuner minskades kraftigt, från drygt 1 000 till 278 mellan åren 1962 och 1974. Efter 1977 har antalet kommuner ökat något efter ett antal kommundelningar. Idag (2019) finns 290 kommuner. Samarbete med Sveriges kommuner sker bland annat genom intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.

Kommunal administration

Det politiska styret i en kommun är invalda via ett direktvalt till kommunfullmäktige, som väljs på samma sätt och på samma dag som riksdagen, med partival. Under kommunfullmäktige finns kommunstyrelsen som sköter det övergripande löpande politiska arbetet. Vidare finns olika nämnder och styrelser som sköter kommunens åtaganden inom olika områden. Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ mellan valen. Kommunstyrelsen och övriga nämnder är kommunens verkställande organ. Kommunen har också ett granskande organ: Kommunrevisionen. Endast ett fåtal politiker brukar vara heltidsanställda i kommunen, de flesta kommunalpolitiker är fritidspolitiker. En kommuns politiska ledare brukar vara ett kommunalråd (andra benämningar förekommer). Under nämnder och styrelser finns kontor och förvaltningar med anställda tjänstemän som skall verkställa politikernas beslut och sköta det dagliga arbetet i kommunens verksamheter. Dessa tjänstemän är inte politiskt tillsatta. Varje kommunal styrelse, nämnd och kontor är en myndighet. Kommunernas främsta uppgifter rör: Socialtjänsten Äldreomsorgen Skolväsendet Barnomsorg Miljö, renhållning och avfallshantering Plan- och byggfrågor Vatten och avlopp Räddningstjänsten såsom brandkåren Lokala ordningsfrågor Elförsörjning (frivilligt)

Jämförelse mellan kommun, regioner

(landsting) samt regering och riksdag

Sveriges kommuner

Jämförelse nationell-, lokal- och regional nivå
Nationell nivå
Lokal nivå (Kommun)
Regional nivå (Landsting)
Riksdag
Kommunfullmäktige
Landstingsfullmäktige
Regering
Kommunstyrelse
Landstingsstyrelse
Riksdagshuset
Kommunhuset. Stockholm: Stadshuset
Landstingshuset
Stadsminister
Kommunstyrelsens ordförande. Stockholm: Finansborgarråd
Landstingsstyrelsens ordförande. Stockholms län: Finanslandstingsråd
Ministrar i regeringen
Nämndordförande. Stockholm: Borgarråd
Nämndordförande
Riksdagsledamot
Ledamot i kommunalfullmäktige
Ledamot i landstingsfullmäktige
Departement
Nämnder
Nämnder
För att jämföra med staten, brukar kommunfullmäktige kallas för kommunens "riksdag" eller parlament, medan kommunstyrelsen och nämnderna tillsammans utgör kommunens "regering". De olika nämnderna motsvarar närmast regeringens olika departement men till skillnad från den statliga nivån är det kommunfullmäktige (och inte "regeringen") som utser ordförande ("ministrar") i respektive nämnd. I kommunen kan det liknas vid en "samlingsregering", eftersom företrädare för både majoriteten och oppositionen sitter i kommunstyrelsen och övriga nämnder.

Det kommunala självstyret

Det kommunala självstyret är en princip som är inskriven i regeringsformen, en av grundlagarna. Kommunerna måste följa de ramar som riksdag och regering bestämt, men utöver det ger det kommunala självstyret kommunen rätt att: fatta självständiga beslut ta ut skatt av invånarna för att kunna sköta sina uppgifter

Karta över Sveriges kommuner

Karta över Sveriges kommuner. Som vi ser är kommunerna i Norrland betydligt större sett till ytan än kommunerna i Svealand och Götaland. Kiruna kommun är både den nordligaste och ytmässigt största kommunen i Sverige. Kommunen är lika stor som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans eller cirka 20 000 km². Bland landskapen i Götaland och Svealand är det bara Småland och Dalarna som till ytan är större än Kiruna kommun.