Copyright © Hans Högman 2020-06-24
Gamla sjukdomsnamn och dess
betydelse
Inledning
Två vanlig gruppbeteckningar på sjukdomar förr var
sot och röta, exempelvis rödsot, bleksot, rötfeber
och lungröta. Att flera sjukdomar hette någonting
på röta betyder inte att det var samma typ av
sjukdom. Vidare gav man sjukdomsnamn efter var
på kroppen symptomen yttrade sig exempelvis
bröstilska och brösttäppa. Det kan vara samma
sjukdom man menade eller två helt skilda
åkommor.
Läkekonsten var inte heller så utvecklad varvid
diagnoserna snarare var ett beskrivande namn på
symtomen snarare än ett entydigt namn på
sjukdomen.
Sjukdomsnamnen varierar även i olika landsändar.
Efter 1749, då Tabellverket kom till, var prästerna
skyldiga att anteckna dödsorsak i dödsböckerna.
Nedan följer några exempel på äldre
sjukdomsnamn och dess betydelse.
Bannkoppor
De flesta som insjuknade i smittkoppor under 1700-
talet var barn, därför kallades sjukdomen även
barnkoppor.
Barnasjukan
Engelska sjukan
Barnsängsfeber
Feber hos en nyförlöst kvinna under
barnsängstiden beroende på en inflammation i
livmodern förorsakad av bakterier. Barnsängsfeber
var tidigare en fruktad och allvarlig komplikation
efter förlossning och förekom ofta vid
barnbördshusen. Infektionen orsakades av att
smittämne överfördes från patient till patient via
läkare och annan personal. Dödligheten kunde
avsevärt nedbringas genom drastiska hygieniska
åtgärder.
Benröta
Bakteriell infektion i en skelettdel.
Bleksot
Blodbrist, järnblodbrist, vanligt hos tonårsflickor.
Kallades även vitsot eller kloros.
Förr var bleksot namnet på en särskild typ av
anemi, kloros, kännetecknad av minskad mängd
blodfärgämne (hemoglobin) i de röda
blodkropparna. Karakteristiska symtom var
onaturlig blekhet och trötthet, huvudvärk och
allmän olustkänsla. I Sverige rapporterades
bleksoten under 1800-talet vara vanlig bland
jordbruksbefolkningen. Kring sekelskiftet 1900 blev
den i stället en typisk stadssjukdom. Den ansågs
drabba ungdom, särskilt skolungdom, i synnerhet
flickor.
Blesserad
Samma som sårad. Vanlig benämning på sårade
soldater.
Blodkoppor
Koppor med stark blödning. Kallades även
svartkoppor.
Blodslag
Hjärnblödning
Blodsot
Detsamma som rödsot.
Brottfälling, brottfall
Fallandesjuka eller epilepsi.
Brännkoppor
Vattkoppor
Brösthäfta, bröstklämma, bröstkov
Andnöd
Bröstskärv
Engelska sjukan
Brösttäppa
Andnöd
Bröstvärk
Angrepp på luftrörets grenar, utan feber, dock med
hosta och heshet. Kallas även Fluss. Om även feber
utbryter kallas den för feberfluss eller bröstfeber.
Danssjuka
Samma sak som chorea. Chorea major vid svår
hysteri och kallades även Sankt Veitsdans, vitsdans
eller krampdans. Chorea minor utmärktes av
ovillkorliga och i och för sig samordnade, men
ändamålsenliga rörelser.
Difteri
Halssjuka, i Sverige påträffad under mitten av 1700-
talet. Framkallas av difteribacillen. Kallas även
strypsjuka.
Digerdöden, svarta pesten, pesten
Digerdöden, en fruktansvärt förhärjande böld- och
lungpest, som med sin första våg 1347 nådde
Sydeuropa från Asien och sedan spred sig över
Europa. En andra kulmen inträffade 1360, då
Sydeuropa drabbades värst. Pesten kom till
Skandinavien 1349 med ett Hansa skepp, som drev
i land vid Bergen, och hemsökte Sverige svårast
under år 1350.
Offren insjuknade mycket hastigt, fick häftiga
smärtor och dog vanligen efter ett par dygn.
Smittan överfördes inte genom personlig kontakt
utan genom loppor hos den svarta råttan. Farsoten
antas ha krävt ca 25 Milj offer i Europa (däribland
kanske hälften av Italiens befolkning och en
tredjedel av Sveriges). Digerdöden är en av de
våldsammaste epidemier som historien känner.
Den bakterie som orsakar pesten upptäcktes 1894.
Denna bakterie sprids bl.a. genom den svarta
råttan eller snarare bakteriens värddjur,
pestloppan, sprids med den svarta råttan, Rattus
rattus.
Dragsjuka
Kallas också krampsjuka. Stickningar i fötterna som
sedan sprider sig i hela kroppen och allmänna
ryckningar uppstår. Vid anfallen yrar och skriker
den sjuke i raseri. Diarré och fläckar på huden
förekommer också.. Sjukdomen orsakas av
mjöldrygan, en parasitsvamp som förekommer på
spannmål och som orsakar förgiftning.
Dröppel
Gonorré, könssjukdom. Förväxlades i början av
med syfilis, först 1838 kunde dessa båda
könssjukdomar särskiljas.
Dysenteri
Se rödsot.
Endemi
En till viss ort begränsad och där inhemsk farsot. I
Sverige är vattkoppor ett exempel på en endemi.
Ökar frekvensen av insjuknade i ett samhälle talar
man om en epidemi.
Engelska sjukan
Det samma som rakitis, rickets eller ris. En D-
vitaminbristsjukdom. Leder till uppmjukning i
skelettet med återföljande deformering. Den mest
kända formen av rakitis, bristrakitis, engelska
sjukan, orsakas av brist på vitamin D och/eller
solljus. Den förekommer företrädesvis hos barn i
åldern ½–1½ år, vilket hänger samman med
skelettets då snabba tillväxt. Sjukdomen beskrevs
utförligt av den engelske läkaren Francis Glisson,
därav benämningen.
Epidemi
En tidvis över en befolkning utbrytande smittosam
sjukdom. Om en epidemi täcker en hel världsdel
eller flera världsdelar benämns den pandemi.
Fallandesot
Gammal benämning på epilepsi. Kallades även
Fallsjuka.
Feber
En vanlig beteckning i dödsböckerna är feber som
beteckning på olika sjukdomar med feber som
inslag. Kallades även brännsjuka eller öresjuka.
Flen
Avser många olika sjukdomar som magspänning,
magkramp, smärta i hjärttrakten, bröstböld mm.
Kallades också magflen.
Fläcktyfus, fläckfeber, krigstyfus,
hungertyfus
Epidemisk tyfus. En svår, smittsam
infektionssjukdom orsakad av en rickettsiaart, som
överförs till människan av löss. Typiska symtom är
hög feber, frossbrytningar, huvudvärk,
muskelsmärtor och ett upphöjt, småfläckigt
hudutslag som ofta blöder. Psykiska symtom, t ex
hallucinationer, förekommer.
Epidemisk tyfus sprids med klädlöss (Pediculus
corporis) eller huvudlöss (P. capitis) som i samband
med bett kan lägga avföring innehållande Rickettsia
prowazekii. Efter 6–15 dagar uppkommer feber,
frysningar, muskel- och huvudvärk, ett hudutslag
samt ofta blödningar i slemhinnor. Mjälten är
förstorad. Vid obehandlad sjukdom är dödligheten
stor – ca 40%.
Historiskt har fläcktyfus haft stor betydelse och var
förr mycket vanlig under krig och i samband med
hungersnöd. Detta beror på att spridningen av
infektionen förutsätter dålig allmänhygien.
Franska sjukan, fransosen
Syfilis, könssjukdom.
Frossa
Feberrysningar, köldrysningar. Användes även som
beteckning på malaria.
Fältsjuka
Samlingsnamn på de infektionssjukdomar som
vanligen drabbade soldater då stora trupper drogs
samman. Infektionssjukdomar som fläckfeber och
rödsot. Ändra sjukdomar som var inblandade var
tyfoidfeber, återfallsfeber samt skörbjugg. Kallades
under 1800-talet även lantvärnsfeber. I flottan
kallades den för marinsjukan eller skeppsjukan.
Förstoppning
Kallades även bindsel och häfta.
Gikt
Ledsjukdom. Motsvarar även reumatiska
sjukdomar.
Gulsjuka, gulsot, gulsyckta
Gallsjukdom. Kallades även galasjuka, gallfeber,
gallsjuka, gula febern, tvinsot, ängselsjuka., svart
sot
Gyllenåder
Åderbråck, särskilt hemorrojder
Namn på sjukdomar förr
Håll och stygn (sting)
Detsamma som lunginflammation,
lungsäcksinflammation och då förenat med feber.
Kallbrand, benbrand
Kallbrand eller gangrän; sönderfall av kroppsvävnad
som uppkommer när blodtillförseln till en
kroppsdel, vanligen den nedre, blir så dålig att
vävnaden dör. Man brukar skilja mellan fuktig
kallbrand, som är karakteriseras av inflammation
med varbildning till följd av infektion, och torr
kallbrand, där vävnaden torkar och svartnar
(mumifieras) och så småningom faller av.
Vid kallbrand kan den drabbade vävnaden inte
återställas, utan man får räkna med förlust av det
angripna partiet, antingen spontant eller genom
amputation. För inte sällan orsakad av förfrysning.
Kikhosta
En infektionssjukdom som orsakas av en bakterie,
Bordetella pertussis. Sjukdomen drabbar framför allt
barn men ibland även vuxna. Smittan sker via
droppsmitta eller kontakt med saliv från en smittad
person.
Kolera
En häftigt förlöpande epidemisk tarmsjukdom,
orsakad av en kommaformad bakterie.
Inkubationstiden är kort - några timmar eller högst
ett par dagar. Dödligheten var förr ca 50 procent.
Stora koleraepidemier har härjat i Europa. Under
perioden 1834–73 drabbades Sverige av nio
epidemier. Vid den största av dessa, 1834,
insjuknade mer än 25000 personer, av vilka drygt
hälften dog. Kolerasymtomen är mycket frekventa
tarmtömningar med vattentunn avföring (diarré)
men ingen eller obetydlig feber och oftast inga
kräkningar. Diarrén orsakas av ett av bakterierna
utsöndrat toxin, som påverkar tarmens celler så att
utströmningen av vätska till tarmen ökar. Om
sjukdomen inte behandlas kan den uttorkning av
kroppen som är en följd av diarrén leda till döden.
Kolik
Kallades även innanrev. Ett smärtsamt
kramptillstånd i tjocktarmen. Gasspänning kan
orsaka kolik genom utspänning av tarmen, varvid
kramp utlöses. Spädbarnskolik anses bero på
gasbildning och tarmkramper vars orsak inte är helt
känd, men kan vara en reaktion mot komponenter i
bröstmjölk eller annan föda.
Lungsot
Hekti, andra namn: bröstilska, bröstsjuka, lungröta,
tvinsot, trånsjuka. Se vidare lungtuberkulos.
Malaria
Infektionssjukdom som orsakas av en parasit som
överförs via myggor. Kännetecknas av attacker med
frossa, hög feber och svettningar. Malaria är en
vanlig sjukdom i tropiska och subtropiska områden.
Den kroniska infektionen medför utöver
feberattackerna även bl a blodbrist och
mjältförstoring. Den mest fruktade formen av
malaria (Plasmodium falciparum) orsakar årligen
nära två miljoner dödsfall, främst bland barn.
Malaria var vanlig i Sverige under mitten av 1700-
talet men epidemier har förekommit så långt fram
som i början av 1900-talet...
Sjukdomen kallas i Sverige även frossa, flussfeber,
augustifeber.
Mässling
En infektionssjukdom som orsakas av ett RNA-virus
tillhörande paramyxogruppen. Sjukdomen drabbar
främst barn men ibland även vuxna. Genomgången
sjukdom ger livslång immunitet. Mässling skördade
förr åtskilliga dödsoffer (1861–90 nära 33000 i
Sverige) och uppträdde i omfattande epidemier
(senast 1919, då 43000 insjuknade). Mässlingen är
mycket smittsam och någon specifik behandling mot
sjukdomen finns inte.
Pest
En svår, smittsam infektionssjukdom orsakad av en
bakterie, pestbacillen. Smittämnet finns hos råttor
och överförs till människan genom loppor.
Inkubationstiden är 3-7 dagar, och sjukdomen börjar
med hög feber, frossbrytningar och huvudvärk. Det
utvecklas först en lokal sårinfektion på platsen för
ett loppbett, varefter smittämnet sprids och orsakar
en lymfkörtelsvullnad (böld); bakterien kan sedan
spridas vidare och ge allmän blodförgiftning och
lunginflammation (lungpest). Ibland uppträder även
blödningar i huden, svarta pesten. Den senaste
stora epidemin i Sverige rasade 1710-12.
Digerdöden på 1300-talet var med säkerhet pest.
Pleuresi eller Plöresi
Kallas även lungsäcks- och lunginflammation eller
håll och stygn i bröstet.
Reumatisk feber
Akut ledgångsreumatism med feber och andra
tecken på inflammation.
Rödsot
Detsamma som dysenteri. En akut tarminfektion,
orsakad av Shigellabakterier, med sårbildning i
tjocktarmens slemhinnor. Smittan sprids via
livsmedel eller den sjukes avföring. Vanliga symtom
är frossa, feber, muskelvärk samt slemmiga och
blodiga diarréer med magplågor av koliktyp.
Inkubationstiden är två till sju dygn.
Rödsot var i regel det man menade med fältsjukan
och har alltid varit arméernas ständige följeslagare
och orsakas av dålig hygien. Så fort en större mängd
trupper sammanfördes på en mindre yta fanns risk
för rödsot speciellt om avföring kom i kontakt med
vattentäkter. Under alla krig förr i tiden skördade
rödsoten betydligt fler offer än själva striderna.
Kallades även lantvärnssjukan.
Röta
Sjukliga förändringar som sammanhänger med
inflammatoriskt sönderfall, varbildning, kallbrand
och förruttnelse i kroppens vävnader och vätskor.
Rötfeber
Ett samlingsnamn på olika epidemiska
febersjukdomar, särskilt tyfoidfeber och fläcktyfus
och blodförgiftning. Fick namnet rötfeber då blodet
är i ett upplöst tillstånd och utdunstningar och
andedräkt har en rutten, stinkande lukt. Se tyfus.
Sendrag, senedrag
Olika former av mer eller mindre livshotande
kramptillstånd (spasmus).
Scharlakansfeber
Scharlakansfeber var mycket utbredd och elakartad i
Sverige under åren 1850 - 1890 med 30% dödlighet.
Scharlakansfeber är en infektionssjukdom orsakad
av streptokocker. Scharlakansfeber drabbar främst
barn. Den var före penicillineran en fruktad
infektionssjukdom med icke ringa dödlighet och
med hög frekvens av komplikationer, speciellt
reumatisk feber, hos överlevande. Under senare
delen av 1800-talet var scharlakansfeber den
infektionssjukdom som vållade flest dödsfall i
Sverige; 1861–90 avled 86700 personer, vilket
innebar en dödlighet bland de insjuknade på över
30%.
Skärvan
Beteckning på många olika magsjukdomar.
Skörbjugg, skorbut
En sjukdom orsakad av brist på C-vitamin,
askorbinsyra. Till symtomen hör svullet och
blödande tandkött, blödningar i underhud och inre
organ samt trötthet. Tillståndet hävs snabbt vid
tillförsel av stora doser C-vitamin. Sjukdomen var
förr vanlig, särskilt hos sjömän.
Redan vikingarna förstod att motverka och bota den
med örter som visat sig innehålla C-vitamin .
Slag
Andra namn: slaganfall, slagfluss. Är detsamma som
apoplexi som kan uppstå vid hjärnblödning eller av
hjärt- och kärlsjukdom. Ytterligare slag är nervslag
och lungslag.
Smittkoppor
En starkt smittsam virussjukdom med karakteristiskt
blåsformat hudutslag. Hos dem som överlevde
omvandlades blåsorna till krustor (koppor) som
efterlämnade ärr. Dödligheten var hög, 10% eller
mer. Sjukdomen var tidigare en förödande farsot
men blev tack vare skyddsympning allt mindre
vanlig. Från början av 1800-talet vaccinerades alla
barn under 2 år i Sverige.
Sommaren 1963 förekom den sista mindre
epidemin i Sverige. Sjukdomen anses sedan 1977
vara utrotad över hela världen.
Först på 1700-talet lärde man sig att skilja på
vattkoppor och smittkoppor.
Spanska sjukan
En mycket svår influensaepidemi som svepte över
världen 1918–19 och som bedöms ha orsakat ca 20
milj. människors död. Epidemin fick sitt namn
genom att den först rapporterades från Spanien. I
Sverige dog under den egentliga epidemin 1918–19
ca 35.000 personer och under 1920 ytterligare ca
3.000. Här liksom i den övriga världen var
dödligheten högst bland personer mellan 20 och 40
år. Vanligen drabbades de kraftigaste männen och
de gravida kvinnorna först. Sjukdomen
komplicerades av brandig lunginflammation.
Sura ben
Svårläkta sår på underbenet (sk. bensår) till följd av
dålig blodcirkulation, tuberkulos eller syfilis.
Svartfeber
Smittsam febersjukdom som kännetecknas av hög
dödlighet och av att huden på avlidna svartnade.
Kan röra sig om smittkoppor.
Torsk
Sjukdom i munhålan med blåsor, vit beläggning och
sårskorpor. Beläggningen kunde mörkna och bli
svart. Sjukdomen kunde också spridas ned i svalget.
Det var framför allt barn som råkade ut för detta.
Sannolikt var detta en virusinfektion, möjligen också
svampangrepp orsakad av orsakad av svampar av
släktet Candida.
I Södra Norrland, Dalarna och Värmland lät man de
sjuka barnen suga på en groda (torsk) som
botemedel.
Tuberkulos, TBC, vita pesten
Sjukdom framkallad av en stavformad bacill
(Mycobacterium tuberculosis). Tuberkelbacillen kan
angripa de flesta av kroppens organ, vanligast dock
lungorna. Den överförs vanligen genom
droppinfektion och kommer med inandningsluften
ned i lungorna.
Lungtuberkulos:
Om individens immunförsvar är nedsatt eller om
mängden inandade baciller varit övermäktigt stort
läker primärinfektionen inte ut, och i lungan kan då -
månader eller år senare - utvecklas kronisk
lungtuberkulos. Symtomen vid lungtuberkulos är till
en början obefintliga eller måttliga. Senare
förekommer tecken som trötthet, avmagring,
nattsvett samt hosta, vilken kan vara varig eller
blodtillblandad (hemoptys). En patient som hostar
är smittsam.
Tvinsot
Detsamma som avtynande, försvagning, förtvining.
Tvinsot yttrar sig med kraftig avmagring till den grad
att hela kroppen vanställs och muskelstyrkan
förloras. Även lungsot och tvärsot kallades tvinsot.
Tyfoidfeber, nervfeber, tarmtyfus
En allvarlig infektionssjukdom orsakad av en
stavbakterie (Salmonella typhi). Bakterien sprids
genom vatten och födoämnen, och i länder med
sämre hygieniska förhållanden är sjukdomen
jämförelsevis vanlig, främst hos barn.
Bakterien ger upphov till en inflammation i
tunntarmens vägg och tillhörande lymfatisk vävnad
samt sprider sig i kroppen via blodet (sepsis). Efter
1–2 veckors inkubationstid uppträder huvudvärk,
muskelvärk, hög feber och frysningar. I början är
den sjuke förstoppad, men under andra veckan kan
en långvarig och svår diarré uppträda.
Tyfus
Tyfus är en benämning på flera olika
infektionssjukdomar som endast har vissa symtom
gemensamt, t.ex. slöhet, dåsighet eller
medvetslöshet.
Sjukdomstillstånden orsakas av små
bakterieliknande organismer, rickettsier, vilka
förekommer i flera former och med olika
benämningar.
Epidemisk tyfus sprids med löss. Vid obehandlad
sjukdom är dödligheten stor – ca 40%. Endemisk
fläckfeber orsakas av Rickettsia typhi och sprids med
råttloppor på samma sätt som epidemisk tyfus och
ger liknande symtom. Dödligheten är ca 20%.
Kvalsterburen tyfus ("scrub typhus") orsakas av
Rickettsia tsutsugamushi och sprids med råttkvalster.
Förutom utslag förekommer här luftvägssymtom
och symtom från centrala nervsystemet. Hos
obehandlade fall är dödligheten upp till 60%.
Tidigare delades tyfus in i tre grupper.
1.
Nervfeber, tarmtyfus, tyfoidfeber
2.
Fläckfeber, fläcktyfus, krigstyfus, hungertyfus
3.
Återfallsfeber
Varfeber
Detsamma som blodförgiftning
Vattensot/vattusot
Vattensot är enligt "Svenska sjukdomsnamn i
gångna tider" ett gruppnamn på något som idag
betecknas som vattensvullnad eller ödem.
Det finns flera typer av vattensot: Hudvattensot,
Bröstvattensot (vatten i lungsäcken eller i
hjärtsäcken), Bukvattensot, Vattensot i huvudskålen
(vattenskalle), Hjärnvattensot, vattensot i
ryggradenskanal, livmodern, äggstockarna, kring
testiklarna.
Vid hudvattensot svullnade hela kroppen pga
vatten under huden och orsakades vanligen av
äggvitebrist i blodet tex på grund av undernäring
eller på grund av njursjukdom eller långvariga
diarréer.
Bukvattensot uppstod ofta somf öljd av
hjärtsvaghet. Hjärnvattensot var ofta en följd av
hjärnhinneinflammation hos nyfödda eller
spädbarn.
Vattkoppor
Barnsjukdom. Sjukdomen är mycket smittsam. Efter
14–16 dagars inkubationstid uppträder först på
bålen, därefter i ansiktet och senare på
extremiteterna ett småfläckigt utslag som övergår i
vätskefyllda blåsor och därefter skorpor. Febern är
måttlig och den sjuke endast lätt påverkad.
Sjukdomen är godartad hos i övrigt friska barn. Barn
med nedsatt immunförsvar samt vuxna kan drabbas
allvarligare. Att en person haft vattkoppor är en
förutsättning för att han senare skall kunna få
bältros. Virus har under den mellanliggande tiden
överlevt (legat latent) i nervknutar (ganglier).
Vattuskräck
Rabies. Rabies är en virussjukdom som orsakar akut
hjärninflammation hos människor och andra
varmblodiga djur. Tidiga symptom innefattar bland
annat feber och pirrningar vid exponeringsplatsen.
Dessa symptom följs sedan av en eller flera av
följande: okontrollerade våldsamma rörelser
(spasmer), upphetsning, så kallad "vattenskräck"
(oförmåga att svälja vätska), förvirring, förlamning,
och medvetandeförlust. Efter att symptomen
uppstått leder rabies nästan alltid till döden. Rabies
överförs till människor från andra djur. Rabies kan
överföras när ett infekterat djur river eller biter ett
annat djur eller en människa.
Ålderdomssvaghet
Kallas även ålderdom, ålderdomsavtyning,
ålderdomsbräcklighet och ålderskrämpor. Vanlig
anteckning i dödsböckerna.
Återfallsfeber
Sjukdom som orsakas av spiroketen Borrelia
recurrentis. Denna spiralformiga bakterie överförs
med löss eller fästingar. Fästingburen återfallsfeber
finns på alla kontinenter. Symtomen är framför allt
feber, huvudvärk, illamående samt muskel- och
ledvärk i perioder om 3–5 dagar med mellanrum av
2–7 dagar.
Relaterade länkar
•
Sjukdomar och sjukvård förr
•
Farsoter
•
Svensk sjukhushistoria
Referenslitteratur
•
"Svenska sjukdomsnamn i gångna tider" av Gunnar
Lagerkrantz, tredje upplagan 1988, utgiven av
Sveriges släktforskarförbund.
•
"Allt var inte bättre förr .....", Om hälsovård och
sjukvård i Medelpad efter 1700 av Gösta
Sundqvist, 1994
•
Skräckens tid, farsoternas historia av Berndt
Tallerud, Prisma 1999.
•
Gamla tiders sjukdomsnamn, Olof Cronberg,
2018.
•
Wikipedia
•
NE, uppslagsverk
Överst på sidan
