Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-07-20

Allmänt

Det kan vara ganska förvirrande när man stöter på gamla dokument med myntangivelser. Följande sida är ett försök att reda upp begreppen, om en på en hög nivå. Vårt tidiga myntsystem var baserad på viktsystemet. Mynt började präglas (slås) i Sverige på 1000-talet. År 995 startade en reguljär statlig prägling av mynt under Olof Skötkonung. Denna prägling skedde troligast i Sigtuna och pågick fram till mitten av århundradet för att sedan ligga nere i nästan 100 år.

Mark

Mark enheten är mycket gammal och har varit med från början av den inhemska valutahanteringen. Mark var även en viktenhet så därför finns även benämningen mark penningar för myntenheten Innan präglingen var mark enbart ett räknemynt, dvs ett symboliskt myntslag som som endast finns som räkneenhet och användes som beteckning för ett visst värde (jmf det engelska Guniea som motsvarade 21 shilling).

Kopparmarken

Kopparmarken var ett räknemynt och inte ett präglat mynt.

Den präglade marken

Mark mynt präglades endast mellan 1536 och 1755 (i silver ) och avskaffades senare i myntreformen 1776. Från 1660 kallades markmyntet för carolin (2 mark = 1 carolin), varvid 2 caroliner benämndes 1 daler carolin (eller svensk daler).

Öre

Även öre var ett "räknemynt" i början men har präglats mellan 1522 och 1776. Därefter avskaffades det. Öre kom dock tillbaka som myntenhet år 1855.

Örtug

Örtug började slås på 1360-talet. 1 örtug= 1/24 mark eller1/3 öre.  Räkningen var dock ej lika i hela landet men överallt var  1 mark = 8 öre = 24 örtugar.

Penningar

Penningar har präglats från 1000-talet och  fram till 1548 men fanns kvar som myntenhet fram till 1776 då det avskaffades helt. Penningar var ett silvermynt. I Svealand gick det 192 penningar på marken medan i Götaland gick det 384 st. I slutet av 1200-talet  blev Svealandsräkningen med 192 penningar per mark gällande i hela Sverige. Tidigare var de högre myntvärdena enbart räknemynt, dvs de fanns ej som konkreta mynt.

Dalern

År 1534 introducerades ett nytt mynt, dalern. Dalern användes i början enbart vid utlandshandel. Namnet daler kan härledas till den tyska (Bömiska) valutan Thaler. Andra länder hade en liknande valuta som dalern med samma vikt och mängd silver. Detta gjorde myntet internationellt gångbart . I början var dalern = 4 mark men detta ändrades under slutet av 1500-talet. Runt 1571 stod dalern i 8 mark men 1574 gick det 30 mark på dalern. Inflation fanns även förr! År 1604 ändrades namnet till riksdaler (slagen daler). Senare introducerades även specie daler. Det gamla namnet daler kom dock att leva kvar som benämningen på värdet av 4 mark. Den har dock inte präglats efter 1604 utan var därefter enbart ett räknemynt. Från 1604 har 1 daler alltid varit = 4 mark och kallades även svensk daler. 1 daler  = 4 mark = 32 öre. Alla daler benämningarna kom att användas fram till 1871. Redan 1609 var riksdalern uppe i 6 mark = 1½ (svensk) daler. Riksdalern (rdr) behöll behöll sitt värde under hela tiden, dvs silvervikten var alltid 25,5 g. Kursen mellan riksdaler och de övriga myntsorterna växlade därför. Före 1776 användes riksdalern huvudsakligen för utrikeshandeln och kom ej att cirkulera nämnvärt i vårt land. Riksdalern präglades från 1604 och fram till 1871. Från 1777 var den vårt svenska huvudmynt och från 1830 benämndes myntet riksdaler för riksdaler specie. Riksdaler specie anger att det rör sig om det präglade myntet riksdaler (i silver) och inte räknemynten eller sedlarna i riksdalervalör. Det är inte helt klarlagt hur tidigt benämningen specie uppkom, men den är belagd redan under första hälften av 1600-talet. Specie utsattes dock inte på mynten förrän 1830. Specie översattes till finska med ordet kova som betyder 'hård'. Härifrån kommer antagligen vårt uttryck "kova" för just pengar (jmf storkovan). Årtal Värdet av 1 riksdaler 1604 1 rdr = 4 mark 1609 1 rdr = 6 mark 1681 1 rdr = 8 mark sm 1712 1 rdr = 12 mark sm

Dubbel myntfot

År 1620 fick vi dubbel myntfot i Sverige, den gamla i silver- och en ny i kopparfot. Anledningen var att det var ont om silver. Värdet på kopparmyntet sattes dock för högt och kom därför att få lägre status gentemot silvermyntet. Ny kurs fastställdes 1633. Mellan 1644 och 1776 utgavs dessutom de sk. plåtmynten av koppar. Metallen skulle motsvara det stämplade värdet i daler silvermynt (sm=silvermynt). De blev därför mycket tunga. Den högsta valören 1644-45 (10 daler) vägde 19,7 kg. Detta är världens största mynt. Se bild till höger. 1644 motsvarade 1 dr sm = 2½ dr km (km=kopparmynt). Från 1665 till myntreformen 1776 var 1 dr sm = 3 dr km. Vanligast var att affärer gjordes upp i foten kopparmynt.

Nödmynt

Under Karl XII:s regering utgav man sk. nödmynt eller mynttecken som det hette. Dessa utgavs 1716-19. Avsikten var att skaffa betalningsmedel för krigsutgifterna. Varje nödmynt skulle motsvara ett plåtmynt i samma valör med vikten 756 g. De var kopparmynt med valören 1 dr sm vars metallinnehåll till skillnad från plåtmyntens inte täckte det värde som åsatts dem. Eter Karl XII:s död inlöstes nödmynten. Innehavaren återfick cirka 50% av det nominella värdet. Nödmynten ledde med andra ord till en inflation. Karl XII: regering gav även ut myntsedlar. De gavs ut 1716 i valören 25 dr sm och 1717 i 10 och 5 dr sm. De var egentligen obligationer, som godtogs som sedlar. De inlöstes 1719 på samma sätt och med samma reduktion av värdet som nödmynten.

Myntreformen 1776

1776, under Gustav III:s regering, genomfördes en myntreform. Riksdalern (rdr), som nu indelas i 48 skillingar (1 skilling= 12 runstycken) blev rikets huvudmynt i silverfot och kopparfoten avskaffades. Hela 1600- och 1700-talet hade präglats av de stora svårigheterna med den dubbla myntfoten.  Från 1740 fram till 1776 hade vi den sk. sedelinflationen då sedlarna var oinlösliga. I samband med myntreformen så avskaffades även den från medeltiden härstammande mynträkningen i mark, öre och penningar. Myntreformen började gälla 1 januari 1777. En ny myntenhet infördes i reformen 1776, skillingen. Den användes fram till 1855 och präglades första gången 1802. Myntet präglades i koppar and dess värde var kopplat till banco sedlarna. Därför kom myntenheten efter 1835 att kallas skilling banco. 1 rdr = 48 skilling. Världens dyraste frimärke är det svenska 3 skilling banco från 1857. Det trycktes vid ett tillfälle detta år med gul färg i stället för grön. Som alltid vid reformer så tar det lång tid innan det slår igenom hos befolkningen. I dagligt tal bibehölls länge begreppen daler sm och daler km. En ny sedelinflation med oinlöslighet följde 1789-1803 och 1808/09 främst orsakad av riksgäldskontorets sedlar. Sedlar: Riksgäldskontoret grundades 1789 och började ge ut sedlar samma år. Riksens Ständers bank (Riksbanken) började ge ut sedlar 1777. 1803 nedskrevs sedlarna så att 1 riksdaler av Riksbankens sedlar, riksdaler banco, skulle motsvara 1½ riksdaler riksgälds (riksgäldskontorets sedlar).  År 1834 blev 1 riksdaler specie satt till = 2 2/3 riksdaler banco eller 4 riksdaler riksgäld. På sedlarna angavs alla tre räkningarna. Då 1 riksdaler riksgäld var detsamma som ¼ riksdaler specie ändrades nu indelningen av den präglade riksdalern till ½, ¼ osv. Riksgäldssedlarna drogs sedan in 1836 och avskaffades 1846. Från 1661 till 1834 trycktes de svenska banksedlarna på vitt papper. De första färgade riksbankssedlarna kom 1835. Från 1748 angavs valören på sedlarna även på finska.

Decimalsystemet 1855

1855 infördes decimalsystemet i vår myntsystem. Riksdaler riksgäld blev enhet under namnet riksdaler riksmynt och sattes till 100 öre.  1 rdr rmt = 100 öre De högsta valören i silver, 4 riksdaler riksmynt motsvarade nu 1 riksdaler specie. Guldmynt hette sedan 1654 dukat och var nu värd ca: 8 riksdaler (rdr) riksmynt (rmt) eller 2 rdr specie (sp). OBS, det var först 1855 som decimalsystemet infördes. Innan gick det 32öre på dalern. Om något är upptaget till 2.16 daler i exempelvis en bouppteckning så innebar detta 2 daler 16 öre eller 2 ½ daler.

Myntreformen 1873

1873 genomfördes den myntreform som resulterade i vårt nuvarande myntsystem. I Sverige, Norge och Danmark blev huvudmyntet kallad krona, indelad i 100 öre. Vid omväxlingen av det gamla myntet motsvarade. 1 kr = 100 öre 1 riksdaler riksmynt = 1 krona och 1 riksdaler specie alltså 4 kronor. Nu infördes även guldmyntsfot baserad på en (ej myntad) guldkrona om 0,403225 g guld. Guldkronorna är värdemynt medan silver och bronsmynten är skiljemynt, dvs metallen som ingår i myntet anses inte motsvara det åsatta värdet. Vid myntreformen avskaffades slivermyntfoten. Guldfoten avskaffades 1931 och sedlarna blev oinlösliga. Vår nu gällande myntlag är från1972. Överst på sidan

Bankernas historia

År 1657 öppnade Johan Palmstruch (1611 - 1671) Sveriges allra första affärsbank, Stockholm Banco. De började ge ut sedelmynt 1661. Dessa sedlar var på fasta belopp och var utformade som ett bevis på tillgodohavande. Folk deponerade de tunga kopparplåtarna i banken och fick kreditsedlar som bevis på sitt tillgodohavande. Sedlarna gavs ut i daler kopparmynt.  Banken gav dock ut fler sedlar än de hade teckning för i insatta kopparmynt och gick i konkurs 1668. För detta dömdes Johan Palmstruch till döden men benådades. Han fick dock sitt adelskap indraget. Exempel på sedel till höger.

Rikets Ständers Bank

Samma år, 1668, inrättades Rikets Ständers Bank (nuvarande Riksbanken) som följd av Stockholm Bancos konkurs. Detta var världens första centralbank. Beteckningen Riksbanken är från 1867. Riksbankens uppgift är att som centralbank förse landet med betalningsmedel, förvalta guld- och valutareserven, utforma kredit- och valutapolitik och tjänstgöra som "statens bank" och "bankernas bank". De förbjöd nu cirkulationen av sedlar men redan 1701 började banken ge ut sk. transportsedlar. Dessa skulle vid byte av ägare genom en anteckning på sedeln markera att äganderätten överförts till en annan. Rikets Ständers Bank låg vid Järntorget i Gamla Stan i 226 år fram till 1906 då de flyttade till nya lokaler på Helgeansholmen. Riksbanken finns sen 1976 vid Brunkebergstorg. Ända in på 1800-talet kunde allmänheten låna pengar mot pant på Rikets Ständers Bank.

Riksgäldskontoret

Riksgäldskontoret kom till som ämbetsverk 1789 och härstammar från Riksens ständers kontor, som inrättades 1719 och hade som uppgift att betala skulder från Karl XII:s regeringstid. Riksgäldskontoret var till 1989 underställt riksdagen, därefter statligt under Finansdepartementet. Riksgäldskontorets främsta uppgift är att sköta statens upplåning och förvalta statsskulden. Riksgäldskontorets började ge ut sedlar 1789. De emitterades i så stora mängder att Riksbanken helt upphörde att utge sedlar på fasta valörer mellan 1792–1801.

Affärsbanker

Moderna affärsbanker startade i början av 1800-talet. Först ut var Skånska Privatbanken som grundades i Ystad 1831 (byter senare namn till Skånes Enskilda bank). Andra banker som var tidigt ute var Sundsvalls Enskilda Bank, Östgöta Enskilda Bank och Gotlands  Enskilda Bank. De nya affärsbankerna gav ut egna sedlar och runt 1850 fanns en flora av olika sedeltyper. Dessa sedlar var dock inte lagliga som betalningsmedel. Denna privata sedelutgivning pågick från 1830 till 1904 då Riksbanken fick monopol på alla sedelutgivning. Stockholms Enskilda Bank, grundad 1856 av A O Wallenberg, startade ett nytänkande genom att bygga verksamheten på inlåning. 1871 startar Stockholms handelsbank (efter 1919 Svenska Handelsbanken). Bankerna ändrade snart bolagsform till aktiebolag. Runt år 1900 fanns ca: 84 olika affärsbanker i Sverige. Aktiebrev från Sundsvallsbanken till höger. Läs även om S-E-Bankens historia

Sparbanker

Den 28/10 1820 startade den första sparbanken i Sverige. Detta skedde i Göteborg och första dagen gjordes 119 st insättningar på totalt 646 riksdaler banco (ca: 50.000 kr i dagens penningvärde). Initiativtagare till sparbanken i Göteborg var köpmannen Eduard Ludendorff (1790 - 1824). Året efter, 1821 startade Stockholms stads sparbank. De första sparbankskunderna  var syskonen Carolina Bernhardina och  Henrik Teodor Hammardahl. Carolina (f 1817) fick konto nr 1 och Gustaf (f. 1819) konto nr 2. De båda satte in 12 skilling banco. De var barn till Gustaf Henrik Hammardahl och hans hustru Katarina Beata (f. Hultengren). Sparbankerna startades som ett led att göra någonting för fattigdomen i Sverige. Man ville få pigor, drängar etc. att börja spara och och få ett bättre liv. De mindre bemedlade skulle få möjlighet att spara i en bankinrättning och få ränta. I början var inlåningen det viktiga för sparbankerna med efter 1839 gjordes utlåningen lika viktig som inlåningen. I 1892 års lag om sparbankerna görs en klar gränsdragning mellan sparbankerna och affärsbankernas verksamheter. Sparbankernas uppgift var att samla upp sparmedel från allmänheten och affärsbankernas uppgift var att sköta kontakterna med näringslivet och sörja för deras behov av bankservice. Nästa sparbankslag kom 1923 slås sparbankernas roll fast "...uppgift att befordra sparsamhet genom att bedriva in- och utlåning av penningar och i samband därmed stående verksamhet". Insättningsmaximum sattes till 30.000 kr. År 1955 kom ytterligare en sparbankslag. Denna lag lättade på bestämmelserna något men fortfarande var gränserna mot affärsbankerna kvar. Insättningsmaximum sattes nu till 100.000 kr. Vidare fick man lämna checkkredit på upp till 25.000 kr. Först i 1968-års sparbankslag togs gränserna mot affärsbankerna bort. Sparbankssymbolen, eken, började användas 1927.

Hur sparade man innan bankerna?

Ja, då fick man själv se till att skydda och gömma sina värdefulla ägodelar Vanligt var att man grävde ned sina pengar och silver under någon sten eller stubbe i skogen, speciellt vid orostider. Under resor var det vanligt att man sydde in pengarna i kläderna. I äldre tid var det viktigt att spara. För att förbättra sina materiella villkor, lägga undan för framtiden, bilda familj etc. var man tvungen att spara.

Förkortningar

Daler: dr Kopparmynt: km Kronor: Kr Mark: m Riksdaler: rdr Riksgäldssedlar: rgs Riksmynt: rmt Runstycken: rst Silvermynt: sm Skilling: sk Specie: sp

Grafisk visning av Sveriges olika myntslag

Vårt gamla myntsystem

Gamla svenska valutakurser

Priser förr

Nedan följer några exempel på priser i gångna tider
Omvandla gårdagens penningvärde till dagens: Via Historia.se (Medeltid - dagens datum) eller via SCB (1914 - dagens datum) OBS, det var först 1855 som decimalsystemet infördes. Innan gick det 32 öre på dalern. Om något är upptaget till 2.16 daler så innebar detta 2 daler 16 öre eller decimalt 2,5 daler. Om Sverige i framtiden går med EMU och byter valuta (till Euro) så är det med andra ord ej första gången vi byter valuta.

Källor

Vad kostade det? L O Lagerqvist och E Nathorst-Böös, 1993 Sveriges mynthistoria, Kungliga mynkkabinettet, 1945 Sparbankernas historia, 1990 Nationalencyklopedin Överst på sidan
xxxxxxxx Hist xxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-07-20

Allmänt

Det kan vara ganska förvirrande när man stöter på gamla dokument med myntangivelser. Följande sida är ett försök att reda upp begreppen, om en på en hög nivå. Vårt tidiga myntsystem var baserad på viktsystemet. Mynt började präglas (slås) i Sverige på 1000-talet. År 995 startade en reguljär statlig prägling av mynt under Olof Skötkonung. Denna prägling skedde troligast i Sigtuna och pågick fram till mitten av århundradet för att sedan ligga nere i nästan 100 år.

Mark

Mark enheten är mycket gammal och har varit med från början av den inhemska valutahanteringen. Mark var även en viktenhet så därför finns även benämningen mark penningar för myntenheten Innan präglingen var mark enbart ett räknemynt, dvs ett symboliskt myntslag som som endast finns som räkneenhet och användes som beteckning för ett visst värde (jmf det engelska Guniea som motsvarade 21 shilling).

Kopparmarken

Kopparmarken var ett räknemynt och inte ett präglat mynt.

Den präglade marken

Mark mynt präglades endast mellan 1536 och 1755 (i silver ) och avskaffades senare i myntreformen 1776. Från 1660 kallades markmyntet för carolin (2 mark = 1 carolin), varvid 2 caroliner benämndes 1 daler carolin (eller svensk daler).

Öre

Även öre var ett "räknemynt" i början men har präglats mellan 1522 och 1776. Därefter avskaffades det. Öre kom dock tillbaka som myntenhet år 1855.

Örtug

Örtug började slås på 1360-talet. 1 örtug= 1/24 mark eller1/3 öre.  Räkningen var dock ej lika i hela landet men överallt var  1 mark = 8 öre = 24 örtugar.

Penningar

Penningar har präglats från 1000-talet och  fram till 1548 men fanns kvar som myntenhet fram till 1776 då det avskaffades helt. Penningar var ett silvermynt. I Svealand gick det 192 penningar på marken medan i Götaland gick det 384 st. I slutet av 1200- talet  blev Svealandsräkningen med 192 penningar per mark gällande i hela Sverige. Tidigare var de högre myntvärdena enbart räknemynt, dvs de fanns ej som konkreta mynt.

Dalern

År 1534 introducerades ett nytt mynt, dalern. Dalern användes i början enbart vid utlandshandel. Namnet daler kan härledas till den tyska (Bömiska) valutan Thaler. Andra länder hade en liknande valuta som dalern med samma vikt och mängd silver. Detta gjorde myntet internationellt gångbart . I början var dalern = 4 mark men detta ändrades under slutet av 1500-talet. Runt 1571 stod dalern i 8 mark men 1574 gick det 30 mark på dalern. Inflation fanns även förr! År 1604 ändrades namnet till riksdaler (slagen daler). Senare introducerades även specie daler. Det gamla namnet daler kom dock att leva kvar som benämningen på värdet av 4 mark. Den har dock inte präglats efter 1604 utan var därefter enbart ett räknemynt. Från 1604 har 1 daler alltid varit = 4 mark och kallades även svensk daler. 1 daler  = 4 mark = 32 öre. Alla daler benämningarna kom att användas fram till 1871. Redan 1609 var riksdalern uppe i 6 mark = 1½ (svensk) daler. Riksdalern (rdr) behöll behöll sitt värde under hela tiden, dvs silvervikten var alltid 25,5 g. Kursen mellan riksdaler och de övriga myntsorterna växlade därför. Före 1776 användes riksdalern huvudsakligen för utrikeshandeln och kom ej att cirkulera nämnvärt i vårt land. Riksdalern präglades från 1604 och fram till 1871. Från 1777 var den vårt svenska huvudmynt och från 1830 benämndes myntet riksdaler för riksdaler specie. Riksdaler specie anger att det rör sig om det präglade myntet riksdaler (i silver) och inte räknemynten eller sedlarna i riksdalervalör. Det är inte helt klarlagt hur tidigt benämningen specie uppkom, men den är belagd redan under första hälften av 1600-talet. Specie utsattes dock inte på mynten förrän 1830. Specie översattes till finska med ordet kova som betyder 'hård'. Härifrån kommer antagligen vårt uttryck "kova" för just pengar (jmf storkovan). Årtal Värdet av 1 riksdaler 1604 1 rdr = 4 mark 1609 1 rdr = 6 mark 1681 1 rdr = 8 mark sm 1712 1 rdr = 12 mark sm

Dubbel myntfot

År 1620 fick vi dubbel myntfot i Sverige, den gamla i silver- och en ny i kopparfot. Anledningen var att det var ont om silver. Värdet på kopparmyntet sattes dock för högt och kom därför att få lägre status gentemot silvermyntet. Ny kurs fastställdes 1633. Mellan 1644 och 1776 utgavs dessutom de sk. plåtmynten av koppar. Metallen skulle motsvara det stämplade värdet i daler silvermynt (sm=silvermynt). De blev därför mycket tunga. Den högsta valören 1644-45 (10 daler) vägde 19,7 kg. Detta är världens största mynt. Se bild till höger. 1644 motsvarade 1 dr sm = 2½ dr km (km=kopparmynt). Från 1665 till myntreformen 1776 var 1 dr sm = 3 dr km. Vanligast var att affärer gjordes upp i foten kopparmynt.

Nödmynt

Under Karl XII:s regering utgav man sk. nödmynt eller mynttecken som det hette. Dessa utgavs 1716- 19. Avsikten var att skaffa betalningsmedel för krigsutgifterna. Varje nödmynt skulle motsvara ett plåtmynt i samma valör med vikten 756 g. De var kopparmynt med valören 1 dr sm vars metallinnehåll till skillnad från plåtmyntens inte täckte det värde som åsatts dem. Eter Karl XII:s död inlöstes nödmynten. Innehavaren återfick cirka 50% av det nominella värdet. Nödmynten ledde med andra ord till en inflation. Karl XII: regering gav även ut myntsedlar. De gavs ut 1716 i valören 25 dr sm och 1717 i 10 och 5 dr sm. De var egentligen obligationer, som godtogs som sedlar. De inlöstes 1719 på samma sätt och med samma reduktion av värdet som nödmynten.

Myntreformen 1776

1776, under Gustav III:s regering, genomfördes en myntreform. Riksdalern (rdr), som nu indelas i 48 skillingar (1 skilling= 12 runstycken) blev rikets huvudmynt i silverfot och kopparfoten avskaffades. Hela 1600- och 1700-talet hade präglats av de stora svårigheterna med den dubbla myntfoten.  Från 1740 fram till 1776 hade vi den sk. sedelinflationen då sedlarna var oinlösliga. I samband med myntreformen så avskaffades även den från medeltiden härstammande mynträkningen i mark, öre och penningar. Myntreformen började gälla 1 januari 1777. En ny myntenhet infördes i reformen 1776, skillingen. Den användes fram till 1855 och präglades första gången 1802. Myntet präglades i koppar and dess värde var kopplat till banco sedlarna. Därför kom myntenheten efter 1835 att kallas skilling banco. 1 rdr = 48 skilling. Världens dyraste frimärke är det svenska 3 skilling banco från 1857. Det trycktes vid ett tillfälle detta år med gul färg i stället för grön. Som alltid vid reformer så tar det lång tid innan det slår igenom hos befolkningen. I dagligt tal bibehölls länge begreppen daler sm och daler km. En ny sedelinflation med oinlöslighet följde 1789- 1803 och 1808/09 främst orsakad av riksgäldskontorets sedlar. Sedlar: Riksgäldskontoret grundades 1789 och började ge ut sedlar samma år. Riksens Ständers bank (Riksbanken) började ge ut sedlar 1777. 1803 nedskrevs sedlarna så att 1 riksdaler av Riksbankens sedlar, riksdaler banco, skulle motsvara 1½ riksdaler riksgälds (riksgäldskontorets sedlar).  År 1834 blev 1 riksdaler specie satt till = 2 2/3 riksdaler banco eller 4 riksdaler riksgäld. På sedlarna angavs alla tre räkningarna. Då 1 riksdaler riksgäld var detsamma som ¼ riksdaler specie  ändrades nu indelningen av den präglade riksdalern till ½, ¼ osv. Riksgäldssedlarna drogs sedan in 1836 och avskaffades 1846. Från 1661 till 1834 trycktes de svenska banksedlarna på vitt papper. De första färgade riksbankssedlarna kom 1835. Från 1748 angavs valören på sedlarna även på finska.

Decimalsystemet 1855

1855 infördes decimalsystemet i vår myntsystem. Riksdaler riksgäld blev enhet under namnet riksdaler riksmynt och sattes till 100 öre.  1 rdr rmt = 100 öre De högsta valören i silver, 4 riksdaler riksmynt  motsvarade nu 1 riksdaler specie. Guldmynt hette sedan 1654 dukat och var nu värd ca: 8 riksdaler (rdr) riksmynt (rmt) eller 2 rdr specie (sp). OBS, det var först 1855 som decimalsystemet infördes. Innan gick det 32öre på dalern. Om något är upptaget till 2.16 daler i exempelvis en bouppteckning så innebar detta 2 daler 16 öre eller 2 ½ daler.

Myntreformen 1873

1873 genomfördes den myntreform som resulterade i vårt nuvarande myntsystem. I Sverige, Norge och Danmark blev huvudmyntet kallad krona, indelad i 100 öre. Vid omväxlingen av det gamla myntet motsvarade. 1 kr = 100 öre 1 riksdaler riksmynt = 1 krona och 1 riksdaler specie alltså 4 kronor. Nu infördes även guldmyntsfot baserad på en (ej myntad) guldkrona om 0,403225 g guld. Guldkronorna är värdemynt medan silver och bronsmynten är skiljemynt, dvs metallen som ingår i myntet anses inte motsvara det åsatta värdet. Vid myntreformen avskaffades slivermyntfoten. Guldfoten avskaffades 1931 och sedlarna blev oinlösliga. Vår nu gällande myntlag är från1972. Överst på sidan

Bankernas historia

År 1657 öppnade Johan Palmstruch (1611 - 1671) Sveriges allra första affärsbank, Stockholm Banco. De började ge ut sedelmynt 1661. Dessa sedlar var på fasta belopp och var utformade som ett bevis på tillgodohavande. Folk deponerade de tunga kopparplåtarna i banken och fick kreditsedlar som bevis på sitt tillgodohavande. Sedlarna gavs ut i daler kopparmynt.  Banken gav dock ut fler sedlar än de hade teckning för i insatta kopparmynt och gick i konkurs 1668. För detta dömdes Johan Palmstruch till döden men benådades. Han fick dock sitt adelskap indraget. Exempel på sedel till höger.

Rikets Ständers Bank

Samma år, 1668, inrättades Rikets Ständers Bank  (nuvarande Riksbanken) som följd av Stockholm Bancos konkurs. Detta var världens första centralbank. Beteckningen Riksbanken är från 1867. Riksbankens uppgift är att som centralbank förse landet med betalningsmedel, förvalta guld- och valutareserven, utforma kredit- och valutapolitik och tjänstgöra som "statens bank" och "bankernas bank". De förbjöd nu cirkulationen av sedlar men redan 1701 började banken ge ut sk. transportsedlar. Dessa skulle vid byte av ägare genom en anteckning på sedeln markera att äganderätten överförts till en annan. Rikets Ständers Bank låg vid Järntorget i Gamla Stan i 226 år fram till 1906 då de flyttade till nya lokaler på Helgeansholmen. Riksbanken finns sen 1976 vid Brunkebergstorg. Ända in på 1800-talet kunde allmänheten låna pengar mot pant på Rikets Ständers Bank.

Riksgäldskontoret

Riksgäldskontoret kom till som ämbetsverk 1789 och härstammar från Riksens ständers kontor, som inrättades 1719 och hade som uppgift att betala skulder från Karl XII:s regeringstid. Riksgäldskontoret var till 1989 underställt riksdagen, därefter statligt under Finansdepartementet. Riksgäldskontorets främsta uppgift är att sköta statens upplåning och förvalta statsskulden. Riksgäldskontorets började ge ut sedlar 1789. De emitterades i så stora mängder att Riksbanken helt upphörde att utge sedlar på fasta valörer mellan 1792–1801.

Affärsbanker

Moderna affärsbanker startade i början av 1800- talet. Först ut var Skånska Privatbanken som grundades i Ystad 1831 (byter senare namn till Skånes Enskilda bank). Andra banker som var tidigt ute var Sundsvalls Enskilda Bank, Östgöta Enskilda Bank och Gotlands  Enskilda Bank. De nya affärsbankerna gav ut egna sedlar och runt 1850 fanns en flora av olika sedeltyper. Dessa sedlar var dock inte lagliga som betalningsmedel. Denna privata sedelutgivning pågick från 1830 till 1904 då Riksbanken fick monopol på alla sedelutgivning. Stockholms Enskilda Bank, grundad 1856 av A O Wallenberg, startade ett nytänkande genom att bygga verksamheten på inlåning. 1871 startar Stockholms handelsbank (efter 1919 Svenska Handelsbanken). Bankerna ändrade snart bolagsform till aktiebolag. Runt år 1900 fanns ca: 84 olika affärsbanker i Sverige. Aktiebrev från Sundsvallsbanken till höger. Läs även om S-E-Bankens historia

Sparbanker

Den 28/10 1820 startade den första sparbanken i Sverige. Detta skedde i Göteborg och första dagen gjordes 119 st insättningar på totalt 646 riksdaler banco (ca: 50.000 kr i dagens penningvärde). Initiativtagare till sparbanken i Göteborg var köpmannen Eduard Ludendorff (1790 - 1824). Året efter, 1821 startade Stockholms stads sparbank. De första sparbankskunderna  var syskonen Carolina Bernhardina och  Henrik Teodor Hammardahl. Carolina (f 1817) fick konto nr 1 och Gustaf (f. 1819) konto nr 2. De båda satte in 12 skilling banco. De var barn till Gustaf Henrik Hammardahl och hans hustru Katarina Beata (f. Hultengren). Sparbankerna startades som ett led att göra någonting för fattigdomen i Sverige. Man ville få pigor, drängar etc. att börja spara och och få ett bättre liv. De mindre bemedlade skulle få möjlighet att spara i en bankinrättning och få ränta. I början var inlåningen det viktiga för sparbankerna med efter 1839 gjordes utlåningen lika viktig som inlåningen. I 1892 års lag om sparbankerna görs en klar gränsdragning mellan sparbankerna och affärsbankernas verksamheter. Sparbankernas uppgift var att samla upp sparmedel från allmänheten och affärsbankernas uppgift var att sköta kontakterna med näringslivet och sörja för deras behov av bankservice. Nästa sparbankslag kom 1923 slås sparbankernas roll fast "...uppgift att befordra sparsamhet genom att bedriva in- och utlåning av penningar och i samband därmed stående verksamhet". Insättningsmaximum sattes till 30.000 kr. År 1955 kom ytterligare en sparbankslag. Denna lag lättade på bestämmelserna något men fortfarande var gränserna mot affärsbankerna kvar. Insättningsmaximum sattes nu till 100.000 kr. Vidare fick man lämna checkkredit på upp till 25.000 kr. Först i 1968-års sparbankslag togs gränserna mot affärsbankerna bort. Sparbankssymbolen, eken, började användas 1927.

Hur sparade man innan bankerna?

Ja, då fick man själv se till att skydda och gömma sina värdefulla ägodelar Vanligt var att man grävde ned sina pengar och silver under någon sten eller stubbe i skogen, speciellt vid orostider. Under resor var det vanligt att man sydde in pengarna i kläderna. I äldre tid var det viktigt att spara. För att förbättra sina materiella villkor, lägga undan för framtiden, bilda familj etc. var man tvungen att spara.

Förkortningar

Daler: dr Kopparmynt: km Kronor: Kr Mark: m Riksdaler: rdr Riksgäldssedlar: rgs Riksmynt: rmt Runstycken: rst Silvermynt: sm Skilling: sk Specie: sp

Grafisk visning av Sveriges olika

myntslag

Vårt gamla myntsystem

Gamla svenska valutakurser

Priser förr

Nedan följer några exempel på priser i gångna tider
Omvandla gårdagens penningvärde till dagens: Via Historia.se (Medeltid - dagens datum) eller via SCB (1914 - dagens datum) OBS, det var först 1855 som decimalsystemet infördes. Innan gick det 32 öre på dalern. Om något är upptaget till 2.16 daler så innebar detta 2 daler 16 öre eller decimalt 2,5 daler. Om Sverige i framtiden går med EMU och byter valuta (till Euro) så är det med andra ord ej första gången vi byter valuta.

Källor

Vad kostade det? L O Lagerqvist och E Nathorst-Böös, 1993 Sveriges mynthistoria, Kungliga mynkkabinettet, 1945 Sparbankernas historia, 1990 Nationalencyklopedin Överst på sidan