Uniformer vid den svenska

armén, 1940 - 2000

Sida 2

Uniform m/1952

Efter kriget fastställdes en ny permissionsuniform, m/1952. Både rock och byxor var gjorda av diagonaltyg. Vapenrocken var grå medan byxorna var mörkare i en brun nyans. I övrigt hade den samma snitt som m/1939. Nu avskaffades även kopplet för officerarna och underofficerarna. Knapparna var mattförgyllda. Uniform m/1952 var konfektionssydd och välsittande. Skjorta m/1952 var försedd med ärmuppslag, fällkrage axelklaffar och utanpåliggande bröstfickor med lock. Slipsen till skjortan var tillverkad i grått tyg. Permissionsmössa m/1952 var till utformningen lik permissionsmössa m/1939. Det fanns även en skärmmössa m/1952 som bar av befäl från och med furirs grad. Till dessa fanns ett nytt mössmärke, m/1952. Det fanns även sommarmössa m/1952 som var en enkel grön skärmmössa, inte helt olik den senare fältmössan m/1959. Bilden till höger visar vapenrock m/1952, infanteriet. Armémuseum. Tjänstetecken till vapenrock m/1952 var tillverkade i mattförgylld metall. Truppslagstecken bars på vapenrockens båda kragslag medan förbandstecken bars på axelklaffarna. På skjorta m/1952 bars gradbeteckningar och förbandstecken i tyg på axelklaffarna. Gradbeteckningarna var vävda i gul färg på underlag i skjortans färg. Förbandsbeteckningarna hade regementets färg, exempelvis gula för infanteriet, vita för kavalleriet och mörkröda för artilleriet. På skjorta m/1952 bar officerare, underofficerare, överfurirer och furirer endast gradbeteckning på axelklaffen (ej förbandstecken). Manskapet bar enbart förbandstecken. Mössmärke m/1952 till skärmmössa m/1952 hade en mössknapp med tre kronor, under en kunglig krona lagd över två korslagda svärd. Officerare och underofficerare hade dessutom lagerkvistar. Allt var mattförgyllt. Mössknappen med de tre kronorna var dock av blå emalj för officerarna. Mössmärket till övriga mössor var en tygklädd oval liknande mössmärke m/1946 och bars på permissions-, vinter- och pälsmössorna. Mössmärke m/1952 bars även av underbefäl till skillnad på mössmärke m/1946. Istället för galoner/snören i form av vinklar bar istället underbefälen 1 - 4 vågräta streck i märket. Facktecken m/1952 var i metallfärg och bars på högra underärmen för manskap. Musikpersonal och underofficerare bar dem på båda underärmarna. Bilden till höger visar facktecknet för musikpersonal, officerare och underofficerare. Armémuseum. Skoltecken m/1952 ersatte de gamla skoltecknen m/1946 och var av guldgalon. I övrigt var de lika skoltecken m/1946.

Vit utrustning m/1954

Vit utrustning m/1954 är en samlingsbenämning på ett antal vita persedlar som togs fram för vakttjänst och användes inom försvarsmakten. I utrustningen ingick: vit hjälm i plast, vitt bälte av plast med mattförgyllt spänne, vita handskar/vantar, vita damasker av plast. Dessa persedlar användes av hela armén till uniform m/1952 och senare även till uniform m/1960 vid vakttjänst.

Uniform m/1958

Erfarenheterna från Andra världskriget visade på behovet av både sommar- och vinteruniformer samt en uniform som var bättre anpassad för det moderna kriget. Under efterkrigstiden, dvs under både 1940- och 1950 talet pågick försök med att både förbättra m/1939 samt att ta fram en helt ny fältuniform. Dessa försök pågick ute på vissa förband. Detta resulterade i försöksmodell fm/1955 samt fm/1939-1955. Resultatet, fältuniform m/1958 är en modernisering av den tidigare fältuniform m/1939 som föregicks av försöken med fm/1955. Det gråbrungröna tyget behölls från m/1939 medan uniformen till vissa delar fick ett nytt utseende. Samtidigt som man tillverkade den nya m/1958 modifierades även gamla m/1939 och m/1952 för att bli m/1939-1958 respektive m/1952-1958. Modifieringarna på de äldre uniformerna var att de i första hand kompletterades med fickor baktill på vapenrock/kappa. Vidare togs axelklaffarna bort. Uniform m/1958 togs fram som vinteruniform. Uniform m/1939 modifierades och behölls även den som vinteruniform med beteckningen m/1939-1958. Ny sommaruniform blev istället den gröna m/1959. Bilden till höger visar vapenrock m/1958, infanteriet. Armémuseum. M/1958 är enhetlig och lika för alla. Endast grad- och truppslagsbeteckning finns på uniformen. Den var tillverkad av tjockt gråbrungrönt ylletyg och skulle skydda mot kyla och väta. Vapenrocken hade ett bälgveck i ryggen som gjorde den bekväm samt en bred krage som gick att fälla upp mot väder och vind. Den hade även rymliga fickor; två stycken snedställda fickor nedtill på framsidan samt två stycken baktill. Alla fickorna hade lock. På m/1958 fanns inga axelklaffar. Byxbenen hade även en nedre linning med krokar att haka i kängorna och en läderrem som gick ankeln runt tätade mot väta, snö och smuts. Därmed behövdes inga damasker till m/1958 som på m/1939. Byxa m/1958 hade två benfickor med lock. Även byxa m/1939-1958 kompletterades med dessa benfickor. Se bilden till vänster. Den nya fältskjortan var av mjuk grön flanell. En stickad grön tröja med blixtlås fanns också samt en vindrock som efterhand ersatte fårskinnspälsen. Även en grön regnrock ingick. Till uniformen finns även en yllehalsduk som var kvar från m/1939. Någon fältmössa togs inte fram till m/1958 utan till den bars den senare fältmössa m/1959. Under en övergångsperiod användes dock fältmössa m/1939. Fältuniform m/1958 var den uniform som lades upp i mobiliseringsförråden tillsammans med persedlar från m/1959. Gradbeteckningar och truppslagsbeteckningar anbringades på kragspegel m/1958. Kragspegeln var tillverkad av gröna textilband med ljusare gröna längsgående fält. Själva beteckningarna var i gul färg. Se nedan bild på uniform m/1959. Truppslagstecken bars på höger kragsnibb eller på båda. Gradbeteckningar bars på vänster kragsnibb. Bilden till höger visar truppslagstecken m/1958 för infanteriet. Wikipedia.

Bilder på uniform m/1958

Gradbeteckningar, kragspegel m/1958

Gradbeteckningarna på uniform m/1958 bars på kragspeglarna. Nytt för gradbeteckningarna på kragspegel m/1958 var att regementsofficerarna fick en krona tillsammans med 1 - 3 stjärnor. Gradbeteckningar bars på vänster kragsnibb på vapenrock/kappa. • 1 krona plus 3 stjärnor - Överste • 1 krona plus 2 stjärnor - Överstelöjtnant • 1 krona plus 1 stjärna - Major • 3 stjärnor - Kapten/Ryttmästare. Graden ryttmästare användes till och med 1972. • 2 stjärnor - Löjtnant • 1 stjärna - Fänrik • 3 stjärnknappar - Förvaltare. Graden användes bl.a. mellan 1945 och 1972. • 2 stjärnknappar - Fanjunkare/Styckjunkare. Graden styckjunkare användes till och med 1972. • 1 stjärnknapp - Sergeant. • 1 brett streck plus 3 smala streck - Rustmästare. Graden användes mellan 1957 och 1972. • 4 smala streck - Överfurir. Graden användes mellan 1942 och 1992. • 3 smala streck - Furir • 2 smala streck - Korpral • 1 smalt streck - vice korpral. Graden användes fram till och med 1972. • Enbart truppslagsbeteckning för meniga • Truppslagstecken för manskap bars av på båda kragsnibbarna, för befäl på högra kragsnibben. De var gjorda i textilband liksom gradbeteckningarna och bestod av symboler för respektive truppslag. Gradbeteckningar m/1958, kragspeglar: Från vänster: Furir, Sergeant, Löjtnant och Major.

Uniform m/1960

En ny permissionsuniform fastställdes 1960. Den var av ett helt annat utseende än de båda fältuniformerna m/59 och m/58. Färgen var stålgrå. Den var gjord i tunnare tyg och "livsydd". Vapenrocken m/1960 hade en knapprad som knäpptes med fem knappar. Vidare hade den två bröstfickor och två sidfickor, alla med lock. Vapenrocken var försedd med axelklaffar. Truppslagstecken och motsvarande bars på båda kragsnibbarna medan gradbeteckningar och förbandstecken bars på axelklaffarna. Bilden till höger visar vapenrock m/1960, kapen vid infanteriet. Foto Krister Lihdén. Långbyxor m/1960 var i samma färg som vapenrocken och var försedda med två sidfickor samt två bakfickor plus hällor för bälte. Skjorta m/1960 var tillverkad i blågrått tyg, hade krage samt axelklaffar. Framtill fanns två bröstfickor med lock. Till skjortan fanns en stålgrå slips. Båtmössa m/1960 var stålgrå med undantag för vissa regementen. Bilden till höger visar båtmössa m/1960. För befäl fanns även skärmmössa m/1960 av stålgrått tyg med en svartlackerad skärm. Kappa m/1960 var 3/4-lång, stålgrå och hade dubbla knapprader om vardera tre knappar. Kappan hade framtill två sidfickor med raka ficklock. Liksom vapenrocken hade kappan axelklaffar. Till vinterkappan fanns en vintermössa i likartat material. Den hade skärm och raka sidor, med en kulle utan överhäng. Tjänstetecken och knappar m/1960 var normalt utförda av metall i bronsfärg (blankförgyllda). Undantagna är Svea livgarde, Livgrenadjärregementet, Livgardesskvadronen samt trängtrupperna som har silverfärg. Både truppslagstecken och förbandstecken är av ny design på m/1960. Pansarvapnet fick ett helt nytt truppslagstecken. Den tidigare stridsvagnen byttes mot en bepansrad arm hållande ett svärd. Vidare byts infanteriets två korslagda musköter till två korslagda gevär. Även förbandstecknen ändrades. Tidigare hade endast ett fåtal regementen använt förbandstecken medan flertalet hade förbandsnummer. Nu fick samtliga infanteri, kavalleri, artilleri och pansarregementen särskilda förbandstecken, vanligen landskapstecken. Artilleriet hade olika färger på den bakomliggande mattan till sin flammande granat. Bilden till vänster visar Norrbottens regementes (I19) förbandstecken m/1960. Även gradbeteckningarna var i metall (förgyllda eller försilvrade beroende på regemente) men till utseende lika de på kragspegel m/1958. Tjänstgörningstecken bars på vapenrockens högra bröstficka och var designade i guldutförande. Mössmärke till båtmössa m/1960 utgjordes av det gulblå nationalitetsmärket samt kompaninummer för manskapet. De flesta Infanteriregementen bar dessutom ett förbandstecken i form av ett landskapstecken på mössans vänstra sida. OBS, detta gäller enbart de förband som bar stålgrå båtmössa, se tabell nedan. Bilden till höger visar mössmärke för värnpliktig soldat i infanteriet med nationalitetsmärke och kompaninummer “2”. Foto Krister Lihdén. Befälen bar kokard plus knapp med tre kronor. Denna knapp var av blåemalj för officerare, i silver för underofficerare och i brons för underbefäl. Bilden till vänster visar mössmärke för officer med kokard och knapp med tre kronor i blå emalj. Infanteriet. Röd passpoal. Foto Krister Lihdén. Färgen på mössa och passpoal var olika beroende på regemente enligt följande:

Uniform m/indisk

Uniform m/indisk bars av personal i FN-tjänst som arbetsuniform från slutet av 1950-talet och fram till början på 1990-talet. Den svenska FN-bataljon som tjänstgjorde i Sinai 1956 hade ingen uniform anpassad för tropiskt klimat. Istället köptes en sådan uniform från den indiska FN-truppen på platsen och fick därför beteckningen m/indisk. Uniformen bestod av grågrön skjorta med lång eller kort ärm och korta eller långa byxor. Till kortbyxor bars stålgrå knästrumpor. Om långbyxor bars ihop med kängor veks nedre delen av byxbenet upp runt en gummisnodd, så att hela kängan syntes. Som uniformsmössa bars antingen ljusblå FN-masker med FN-märke i emalj eller en lätt skärmmössa i bomull, kallad "field cap". Mössan var ljusblå och hade ett broderat FN-märke på framsidan. Bilden till vänster visar skjorta av indisk modell, officer. Vaxholms Fästningsmuseum.

Tropikuniform m/1961

Uniformsmodell m/1961 var arbetsuniform för personal i varma klimat. Den var av samma snitt som m/1960, men khaki-färgad. Till uniformen fanns även kortärmad skjorta och kortbyxor, båda i khaki färg. Till kortbyxor bars gråbruna knästrumpor. På vapenrockens vänstra överärm bars nationsmärke för militär personal i utlandet. Till vänster syns nationsmärke “Tre Kronor” i textil med grön bakgrund. Märket finns även med mörkblå bakgrund. Uniformen användes vid FN-uppdrag i varma klimat, bl.a. i Kongo på 1960- talet. Tropikuniformen ersattes i slutet av 1980-talet av uniform m/1987K och den senare sen av m/90L. Bilden till höger visar vapenrock m/1961, khaki, med FN-märket på den högra överärmen. Armémuseum.

Uniform m/1968

År 1968 fastställdes ytterligare en uniform, den s.k. m/1968. Den hade en kort jacka av grönt tyg och var enradig, hade fasta axelklaffar och två bröstfickor med fasonerade ficklock. Långbyxorna var även de gröna och hade två sidofickor och två bakfickor samt hällor för bälte. Skjorta m/1968 var tillverkad av grönt tyg, hade fast krage samt axelklaffar med gröna hylsor samt två bröstfickor med lock. Slipsen till skjortan var tillverkad av ljusgrön textil. Skärmmössa m/1968 var grön med en svartlackerad skärm. I skärmmössan bars samma mössmärke som på skärmmössa m/1960. Truppslagstecken, gradbeteckningar och förbandstecken bars på motsvarande sätt som på uniform m/1960. Denna uniform var en arbetsdräkt som enbart bars av befäl av furirs grad och uppåt. Uniform m/1968 användes fram till 1994. Bilden till höger visar jacka m/1968, furir. Foto Krister Lihdén.

Uniform m/1987

En ny permissionsuniform med modellbeteckning m/1987 ersatte efter beslut år 1990 de tidigare uniformerna m/1960 och m/1968. Uniformen är snarlik m/1960 och finns i fyra olika modeller; stålgrå, mörkblå, khaki och vit. • m/1987, Mörkblå grundmodell. Används av Flygvapnet och Amfibiekåren. • m/1987A, Stålgrå modell. Används av Armén. • m/1987K, Khaki modell (beige). Används av Armén och Flygvapnet i tropisk och subtropisk miljö. • m/1987V, Vit modell. Används av Marinen i tropisk och subtropisk miljö. Armén använder den stålgrå, benämnd m/1987A samt khakiuniformen benämnd m/1987K. Modell m/1987K används vid utlandstjänstgöring. Den mörkblå grunduniformen, m/1987, används av Flygvapnet och Amfibiekåren. Vapenrock m/1987A är stålgrå, enradig med fyra knappar samt har fasta axelklaffar. Den har två bröstfickor och två sidfickor, samtliga med lock. På axelklaffarna bärs gradbeteckningar och förbandstecken. På kragsnibbarna bärs truppslagstecken. Tjänstgörningstecken fästs på höger bröstficka. Jacka m/1987A är stålgrå i färgen och är en kort jacka med midjelinning samt två bröstfickor med lock. Jackan knäpps med 4 dolda knappar av plast. På axlarna finns axelklaffar. Långbyxor m/1987A är även den stålgrå, har två snedställda sidfickor samt en bakficka. Kappa m/1987A är stålgrå, 3/4 lång, fodrad, har två knapprader om fyra knappar vardera samt axelklaffar. På utsidorna finns två fickor med lock. Bilden till höger visar vapenrock m/1987A, infanteriet, Överstelöjtnant. Foto Krister Lihdén. Till uniform m/1987A används vit skjorta m/1978 som har axelklaffar samt två bröstfickor med lock. Till skjortan används svart slips m/1987. Ursprungligen bars i Armén, som standard, gråblå skjorta m/1987 och grå virkad slips m/1987 istället för vit skjorta och svart slips. Ylletröja m/1987A är tillverkad i mörkblå färg, har rundringad hals, axelklaffar samt är förstärkt på axlar och armbågar. Skärmmössa m/1987A är stålgrå med svartlackerad skärm. På skärmmössan anbringas mössmärke m/1960. Till uniform m/1987 bärs i tillämpliga fall basker m/1960. På 1990-talet blir pansartrupperna basker svart (istället för mörkblå), Livgardets dragoner (K1) får en mörkgrön, Försvarsmusiken en röd och Norrbottens gränsjägare (Fo 67) en khakifärgad. Skinnjacka m/1987A är tillverkad i mörkblått getskinn, är höftlång, har axelklaffar samt stängs med blixtlås. Den har även två höftfickor med blixtlås. Tjänstetecken till uniform m/1987 bär på motsvarande sätt som på uniform m/1960. Under 1990-talet fick de regementen som fortfarande använde förbandssiffror även förbandstecken (med ett undantag, S3).

Arbetsdräkt m/1987, Grön

Grön arbetsdräkt m/1987 är enbart en arbetsdräkt. Den består av gröna arbetsbyxor m/1987, ylletröja m/1987 grön och fältmössa m/1959. Arbetsbyxa m/1987 är tillverkad av grön varpsatin och var försedd med två sidfickor, en bakficka samt en benficka med bälg och knäppbart lock på höger lår. Ylletröja m/1987 grön är tillverkad av 80% ull och 20% konstfiber. Den är rundringad och försedd med axelklaffar samt ärm- och axelförstärkningar av varpsatin. Axelförstärkningen är på vänster sida försedd med fäste för namnbricka. På vänster ärm finns en pennficka och på höger ärm en ficka för glasögon. På axelklaffarna träs axelklaffshylsor med gradbeteckningar. Bilden till höger visar ylletröja m/1987 grön. Karlsborgs fästningsmuseum.

Fältuniform m/1990

När fältuniformssystem 90 infördes i början av 1990-talet, för att efterhand ersätta fältuniform m/1958 och m/1959, fick det svenska försvaret sin första kamouflagemönstrade uniform. Denna uniform är avsedd för både sommar- och vinterbruk och ersatte både uniform m/1958 och m/1959. Systemet infördes formellt 1990, men var i praktiken ute på förbanden redan under andra halvan av 1980- talet. Uniform m/1990 har blixtlås istället för knappar. Till uniformen finns även regnställ, stövlar, värmejackor och värmebyxor. Fältjackan bärs utan midjemarkerande livrem. Uniformen kan även användas som fältparaddräkt. Bilden till höger visar fältjacka m/90. Foto Krister Lihdén. Fältuniform m/1990 finns även i en beige tropikvariant för utlandstjänstgöring. Fältuniformssystem 90 finns tillverkad i ett antal olika varianter beroende på användning: • Fältuniform 90. Fältuniform 90 är Försvarsmaktens basuniform för fältbruk och kan bäras året om. I Fältuniform 90 ingår även ett värmeställ bestående av en värmejacka och värmebyxor. • Fältuniform 90 Lätt. Försvarsmaktens sommaruniform. Fältjackan 90 Lätt bärs normalt med en t-tröja 90 som underplagg och ärmarna får vid behov vikas upp och fästas ovan armbågarna. Fältbyxa 90 Lätt saknar det foder som fungerar som snölås i de vanliga fältbyxorna och blir genom detta lite tunnare vid anklarna. Fälthatt 90 tilldelas vid insatser utomlands som extra skydd mot stark sol. Fältuniform 90 Lätt är inte en stridsdräkt. • Fältuniform 90 Pansar (P) Fältuniform 90 Pansar är Försvarsmaktens fältuniform för personal i stridsfordons- och stridsvagnstjänst. Fältjacka 90 Pansar är midjekort och försedd med fickor på ärmarna. Fältbyxa 90 Pansar är försedd med fickor även på underbenen för att utrustning enkelt ska kunna plockas fram av personalen medan de sitter vid sin plats i stridsfordonet. • Fältuniform 90 Tropik Beige (TR BE) Försvarsmaktens uniform för tjänst i ökenliknande klimat och är den uniform som de svenska förbanden i Afghanistan använder. Serien Fältuniform 90 Tropik Beige får inte användas inom Sveriges gränser. • Fältuniform 90 Tropik Grön (TR GR) Försvarsmaktens uniform för insatser i tropiskt och subtropiskt klimat. Den är ett eget system av uniformsdelar och utrustningsdetaljer anpassade för soldatens tjänst i djungel eller under djungelliknande förhållanden. Fältjacka 90 Tropik bärs normalt med en t-tröja 90 som underplagg och ärmarna får vid behov vikas upp och fästas ovan armbågarna. Fälthatt 90 Tropik bärs som extra skydd mot stark sol. Serien Fältuniform 90 Tropik får inte användas inom Sveriges gränser. • Fältuniform 2002 Attackdykare (ADYK) Försvarsmaktens uniform för vissa jägar- och specialförband. Uniformen är framtagen för att fungera tillsammans med övriga delar av fältuniformsystemet. Fältjacka 2002 Attackdykare är en skaljacka med vattenavvisande egenskaper. Samtidigt har tyget förmåga att släppa ut fukt. Fältbyxa 2002 Attackdykare har på samma sätt vattenavvisande egenskaper samtidigt som tyget har förmåga att släppa ut fukt. Fältjacka 90 är raglanskuren och tillverkad i ett mönstertryckt tyg (varpsatin). Nertill samt vid midjan finns snören med dragskor. På armbågarna är jackan förstärkt med extra tyg. Jackan har en tvåvägs dragkedja. På kragsnibbarna bärs kragspegel m/1958 med truppslagstecken och gradbeteckningar. På vänster överärm bärs nationsmärke m/1994 (svensk flagga) och därunder förbandstecken. På höger överärm bärs eventuella specialutbildningstecken. Fältbyxa 90 är tillverkad i samma material och mönster som jackan. Benen avslutas med ett sprund med blixtlås samt förstärkning av nylonväv. Även byxornas knän är förstärkta. Fältskjorta 90 är tillverkad i olivgrönt tyg, har hög hals och långa ärmar. I halsen finns ett blixtlås. Värmejacka 90 är en grön lång täckjacka med tunn huva. Den knäpps med ett tvåvägs blixtlås. På framsidan finns två utanpåliggande fickor med lock. Värmebyxa 90 är gröna täckbyxor, delbara uppifrån och ned med blixtlås. Fältmössa 90 är mycket lik fältmössa m/1959 och tillverkad i samma kamouflagemönster som fältjacka 90. Det finns även en fälttröja, Tröja 90. Marchkängor 90 och vinterkängor 90 är tillverkade av specialgarvad nöthud med formgjuten oljebeständig stötdämpande sula av polyuretan. Vinterkängorna har en tjockare isolering i sulan och ovandelen samt en grövre sula som är fasad för att passa skidornas bindningar. Hjäm 90 ersätter den tidigare hjälmen m/1937-1965. Hjälm 90 är en modern hjälm tillverkad i ballistiskt fiber/para-aramid, en typ av Kevlar. Hjälmen ger ett gott ballistiskt skydd och tål även slag bra. Stötskyddet sägs vara motsvarande en skyddshjälm. Allt detta till en vikt på 1,4 kg. Insidan av hjälmen har antingen en konstruktion av plast på vilken skinnkuddar fyllda med bomull och skumplast anbringats eller en nätinredning i vissa senare modeller. Kroppskydd 90 (KS 90) är ett splitterskydd som består av ett hölje och ett antal inlägg bestående av 14 lager aramidväv. KS 90 bärs under fältjackan. Kroppsskydd 94 (KS 94) har samma uppbyggnad som KS 90 med ett hölje och inlägg bestående av 14 lager aramidväv. Möjlighet finns att förse KS 94 med förstärkningsskydd i form av rektangulära keramplattor av aluminiumoxid. Dessa placeras i fickor som finns på höljets rygg och bröst. Kroppsskyddet används främst vid utlandstjänst, vakttjänst samt av stridsfordonspersonal. KS 94 bärs utanpå fältjackan.

Relaterade länkar

• Förbandsnr • Förbandstkn / truppslagstkn • Gradbeteckningar • Marinens uniformer • Flygvapnets uniformer • Pansartruppernas uniformer • Uniformer för kvinnlig personal • Referenslitteratur Överst på sidan

Truppslagstecken: Infanteriet hade exempelvis två korslagda gevär medan kavalleriet hade två korslagda sablar. Pansartrupperna hade en bepansrad arm hållande ett svärd, luftvärnet en granat med vingar, artilleriet en granat m.fl.

Uniform m/1959

År 1959 kom en ny fältuniform i bomullstyg och i olivgrön färg, m/1959. I och med denna uniform så gick man ifrån den grå uniformsfärgen till förmån för en olivgrön färg. Uniform m/1959 var först av allt avsedd för sommarhalvåret och m/1958 för vinterhalvåret. Uniform m/1959 var till utseendet lik m/1958 men var tillverkad i annat material och i annan färg. Vapenrocken till m/1959 var högknäppt i halsen och hade två fickor framtill och två fickor baktill. Samtliga fickor var försedda med lock som kunde knäppas. Den hade en slejf nedtill och en knapprad bestående av fyra knappar. Liksom på uniform m/1958 användes kragspegel m/1958 som fästes på kragsnibbarna. Truppslagstecken bars på höger kragsnibb eller på båda. Gradbeteckningar bars på vänster kragsnibb. Uniform m/1959 saknade liksom uniform m/1958 axelklaffar. Bilden till höger visar vapenrock m/1959. Officer. På kragarna syns kragspeglar med truppslagtecken. Wikipedia. Uniform m/1959 fanns även med en pansarjacka för personal i stridsvagnstjänst. Fältbyxan m/1959 hade förutom två snedställda byxfickor och en bakficka även två benfickor med lock placerade på utsidan av låren. Längst ned på respektive byxben fanns en fast damask. Se bilden till vänster. Byxan hade även hällor för bälte. Förutom fältbyxan fanns även en rak långbyxa m/1959. Fältskjortan m/1959 var även den olivgrön med en mjukt nedviken krage. Skjortan hade en 24 cm lång öppning framtill som fästes med två knappar. Skjortan togs alltså på genom att dra den överhuvudet. Även ärmlinningarna knäppes med var sin knapp. Gradbeteckningar på kragspegel m/1958 bars på skjorta m/1959 på vänster bröst. Fältskjortan fanns även utan krage med beteckningen m/1955. Bilden till höger visar fältskjorta m/1959. Foto Krister Lidhén. Det fanns även tröja m/1959 som var försedd med blixtlås. Till uniformen fanns även en stridsele istället för de gamla ryggsäckarna. Till uniformen hörde en olivgrön fältmössa m/1959 av kepstyp med mjuk skärm. Mössan hade invikbart pannskydd samt utanpåliggande öron- och nackskydd. Mössan fanns även förvinterbruk, dvs. pälsmössa m/1959 med pälsbeklädda öron- och nackskydd hopknäppta ovanpå mössan. På både fältmössan och pälsmössan fanns mössmärke (agraff) i textil för befäl. Överst fanns en gul kokard och under en textilknapp med tre kronor. För officerare var knappen blå med guldfärgade kronor, för underofficerare silverfärgad knapp med silverfärgade kronor och för underbefäl bronsfärgad knapp med bronsfärgade kronor. Bilden till höger visar skärmmössa m/1959, värnpliktig. Foto Krister Lihdén. För vinterbruk fanns även vindrock m/1959 i olivgrön färg och försedd med ett löstagbart foder. Rocken var 3/4 lång och hade två sidfickor med lock. Rocken knäpptes med knappar. Gradbeteckningar och truppslagstecken bars på vindrocken enligt samma reglar som för vapenrocken. Till uniform m/1959 fanns även nationstecken som bars vid utlandstjänstgöring. Nationstecknen bars på vänster överärm och bestod av texten SWEDEN samt ett fält med tre gula kronor på blå botten under Sweden texten. Gradbeteckningarna och truppslagstecken till uniform m/1959 var densamma som till uniform m/1958, dvs kragspegel m/1958. Se ovan. Det fanns en variant av fältuniform m/1959 som kallades m/1969P (Pansar). Denna uniform var annorlunda utformad: bland annat var den vadderad för att skydda mot stötar, slag och snabb genombränning i det fall den fattade eld, något som är en reell fara för ett pansarfordons besättning. I ryggen, strax nedanför nacken, fanns en lyftögla i en blixtlåsförsedd ryggficka. Denna lyftögla skulle användas för att kunna lyfta upp skadade besättningsmedlemmar genom pansarfordonets luckor. Det fanns även andra varianter såsom fältuniform m/1969F (Flyg).

Källa till de 6 bilderna ovan på Fältuniform 90: Försvarsmakten.

Nordic Combat Uniform, NCU

Det svenska, finska, norska och danska försvaret har tillsammans ingått ett avtal om att anskaffa ett gemensamt uniformssystem. Nu följer en upphandling för att avgöra vilken leverantör som ska få uppdraget att förse alla de fyra länderna med uniformer (Nov. 2017). Uniformen ska kunna brukas av alla försvarsgrenar i alla fyra länder, under övningar och operationer, både nationellt och internationellt. Avtalet är ett resultat från projektet NCU – Nordic Combat Uniform. De tekniska kraven för NCU-systemet ska vara desamma för alla fyra länder. Varje land behåller sitt unika kamouflagemönster. Källa: Försvarsmakten.