Indelta förbanden

Fram till 1812 fick soldaterna sköta mathållningen själva på de årliga mötena på övningshedarna med roteböndernas medsända proviant. År 1812 befriades rotehållarna från denna skyldighet mot att de istället betalade en avgift, mötespassevolansagift, motsvarande kostanden för respektive soldats kosthållning vid marscher och övningar. År 1840 övertog kronan proviantansvaret varvid rote- och rusthållarna helt befriades från denna skyldighet. Vid varje regemente tillsattes en provianteringsdirektion som ansvarade för inköpen och tillhandahöll, genom en regementskommissarie, den nödvändiga provianten för den exercerande styrkan (beväringarna inkluderade) på mötesplatserna.

Marketenterier på Malma hed

Södermanlands regementes övningshed var Malma hed i Malmköping i centrala Södermanland. Efter att Malma hed tagits i bruk 1774 uppfördes i södra delen av heden, bakom tältlägret, marketenteribodar, en för varje kompani. Bilden till höger visar en marketenteribod. Kvinnan i boden bär civila kläder. Foto: Arsenalen, bildarkivet, 2017. År 1858 ersattes dessa bodar av fyra större byggnader vid den s.k. Trumslagarskogen. Dessa hyrdes ut till personer som under mötestiden var villiga att hålla marketenteri. År 1863 fanns fjorton marketentare och sex fasta stånd. År 1873 behövde exercisplatsens utökas och de fyra marketenterierna revs. Istället fick handlare Pagels uppdraget att uppföra fyra nya marketenterier mot en årlig tomtöresavgift. Ytterligare två nya marketenteribyggnader uppfördes 1889. Dessa låg mellan manskapsbarackerna och mathallarna. I vindsvåningarna på dessa nya byggnader inrättades i den ena regementsskrädderiet och i den andra skomakeriet. I anslutning till skomakeriet i det ena marketenteriets övervåning fanns bostadsrum för skomakare. Även ett bibliotek med skriv- och läsrum fanns i byggnaderna. Mer information om Mathållningen på Malma hed. Nedan finns ett utdrag ur Marketenteritaxan på Malma hed år 1904: “I Marketenteriet skall städse finnas att tillgå såväl isdricka och svagdricka, som mjölk, kokat kaffe och läskedrycker, som vatten, saft o. d. Det skall äfven tillhandahållas, kaffebröd m m dylikt som af manskapet röner mer allmän efterfrågan. Följande varor skola i marketenterierna tillhandahållas till nedan bestämda priser, nämligen:

Relaterade länkar

• Arméns uniformer • Marinens uniformer • Flygvapnets uniformer • Militära uniformer för kvinnlig personal • Föreningsdräkter för Svenska lottakåren • Gradbeteckningar • Frivilliga försvarsorganisationer • Svenska lottakåren • Svenska militära gradbeteckningar • Beredskapsåren 1939 - 1945 • Luftbevakning & luftbevakningslottor

Referenslitteratur

• Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 1001-1002 • Marketenterskan, artikel 2020 på DigitaltMuseum av Johanna Forsberg, intendent Armémuseum. • Wikipedia • Karlsborgs fästningsmuseum • Armémuseum Överst på sidan

Marketenteri

Ett marketenteri är ett kombinerat försäljnings- och serveringsställe vid militära förläggningar, särskilt för meniga soldater. De hade vanligen ett sortiment motsvarande en kiosk eller ett kafé. Bland soldaterna kallades de i regel "markan". På större och framförallt längre militära övningar fanns vanligen en fältvariant, ofta i form av marketenterikistor. Marketenteri finns på ett förbands förläggningsområde eller i fält och verksamheten drivs antingen av regementet själv eller överlåts åt enskild person, dvs utarrenderas. I krig åtföljs trupperna av rörligt marketenteri, eller så ombesörjes marketenterirörelsen av de militära förbanden själva. Det senare sättet var vanligast i Sverige, och förbanden har för detta ändamål särskilda marketenterikistor med sig i fält.

Marketenterskor

Marketentare och marketenterskor har i alla tider förekommit i anslutning till militära förläggningar och inte minst under fälttåg, då de åtföljde trupperna. Marketentare är ett s.k. låneord och kan härledans till tyskans Marketender. I långa tider fick soldaterna sitt underhåll enbart i reda pengar och de fick själva skaffa mat. Under denna tid fyllde marketentarna en mycket viktig roll. Marketentare som medföljde trupperna i fält erhöll tillstånd av vederbörande befälhavare och de stod under särskild uppsikt. I krig var även de underkastade krigslagarna. Under krig på 1600-talet var det vanligt med en stor svans av civila som följde arméerna i fält, inte minst kvinnor. De kunde vara hustrur till soldater, marketenterskor, kockor, prostituerade etc. Marketenterier blev med tiden fasta försäljnings- och serveringsställen i fältlägren och hade till försäljning inte bara livsmedel även varor som tobak och brännvin. I Frankrike kunde man känna lätt igen marketenterskorna då de bar en kvinnlig variant av sitt regementes uniform. Den bestod vanligen av en åtsittande uniformsjacka, vida byxor med en kjol utanpå samt en huvudbonad. År 1700, i början av Stora nordiska kriget, förbjöd Karl XII all närvaro av kvinnor i fält förutom marketenterskorna. De hade de militära myndigheternas tillstånd att sälja livsmedel, brännvin och tobak till trupperna. I 1798 års Krigsartiklar nämns marketenterskorna som de enda kvinnor med tillstånd att åtfölja den svenska armén. Förutom fältmarketenterierna fanns på de många övningshedarna i runt om Sverige under indelningsverkets epok även fasta marketenteri- inrättningar, marketenteribodar. De kan liknas vid en kiosk eller ett kafé och förestods ofta av kvinnlig personal.

Uniformer för marketenterskor

Från 1800-talets mitt förekommer det ofta artiklar i svenska dagstidningar skrivna i samband med olika militärövningar där marketenterskorna omnämns. I många av artiklarna omnämns marketenterskornas uniformer, vilka tycks ha väckt både uppmärksamhet och fascination. Marketenterskorna tycks ha varit omtyckta och uppskattade vid regementena och beskrivs i positiva ordalag. En marketenterska som det skrevs om i dagspressen var Evelina Hedlund. Hon förekommer bl.a. i en artikel i tidningen Nerikes Allehanda den 1 juli 1865. Tidningen som besökt Livregementets husarkårs läger i Axevalla, Västergötland, skriver följande: ”Nämnde husarkår har en ”cantinière”, en deliciös marketenterska, som ådrager sig allmän beundran, antingen hon är till fots eller till häst, i hwilken position hon rätt ofta förekommer, ridande på en ganska wacker, brun häst. Wore jag tecknare, skulle jag rita af henne; nu får jag nöja mig med att säga, att hon är ganska ”smuk”, samt beskrifwa hennes näpna uniform: hon har blått lif, en art attila med silfwersnören och kartuschrem af silfwer; ljusblå sammetsbarett med hwit plym; blå kjol med silfwer, grå byxor med silfwergaloner och höga snörkängor med röda marokänginfällningar. Hon heter för resten Evelina.”

Marketenterskor i uniform

Inledning

Bilden nedan är från 1800-talets andra hälft, troligen 1880-tal, och visar ett antal kavallerister tillsammans med kvinnor i uniform liknande de uniformer männen bär. Fanns det kvinnliga soldater på 1800- talet? Nej, det gjorde det inte. De första kvinnliga försvarsorganisationerna kom först på 1920-talet i Sverige och en av de första var Lottakåren. De var dock inte anställda av försvaret utan frivilliga och hade inga stridsuppgifter. Svenska Röda Korset (SRK) bildades redan 1865 och en av deras uppgifter var fältsjukvård i krig. Se vidare Svenska frivilliga försvarsorganisationer I fält bar både lottor och rödakorspersonal uniform men de första kvinnliga militära uniformen kom först år 1942, uniform m/1942 kv. Se Uniformer för kvinnlig personal Kvinnorna på bilden är marketenterskor, dvs kvinnor som stod för försäljning av olika varor i ett marketenteri. Carl Fredrik Holtermann är Innehavare av bilden som ingår i "Familjen Holtermanns arkiv", och den visas med hans tillstånd. Carl Fredriks farfars far Oscar Holtermann (1859 - 1932) står längst upp till höger på bilden. Han utnämndes till underlöjtnant vid Livgardet till häst (K 1) i Stockholm den 12 november 1880 och år 1885 blev han löjtnant. Åren 1888–90 genomgick han Krigshögskolan. Vidare, utnämndes han till ryttmästare 1895 och major 1919. Det är med anledning av dessa årtal som bilden daterats till 1880-talet. Livgardet till häst omorganiserades till lansiärer år 1852 och regementet bar då lansiäruniform m/1852. År 1879 omorganiserades regementet åter och blev nu ett dragonregemente. På bilden bär Oscar Holtermann lansiäruniform m/1852. De flesta av officerarna på bilden bär dock husarernas dolma m/1872. Till höger visas vapenrock m/1852 för lansiärofficer vid Livgardet till häst, dvs den uniform Oscar bär på bilden.