Antalet persedlar utökades snart. Klänning m/1926 betraktades som en arbetsdräkt och redan tidigt togs det fram en ljusblårutig klänning i bomull att ingå i föreningsdräkten. Den hade vit krage och vita manschetter samt ett vitt förkläde. Vidare fanns en blåvit snibb. Förklädet var en del av dräkten och skulle alltid bäras. Man började även tidigt att bära olika tecken för att utmärka olika typer av kompetenser. År 1928 infördes en röd list på axelklaffen för lottor med sjukvårdsutbildning. Lottor som genomgått kokvagnskurs bar en gul kokvagn. Brist på enhetligt reglemente för föreningsdräkten gjorde att det förekom mycket olika lokala varianter av dräkten. På SLK:s årsmöte år 1930 togs därför ett beslut om att tillsatta en utredning för att ta fram ett enhetligt reglemente för föreningsdräkten.

Lottadräkten m/1931

Reglementet för Lottakårens föreningsdräkt var klar 1931 och detta år togs det fram en gemensam föreningsdräkt i del bomull och dels i ylle, klänning m/1931. Klänningarna var grå till färgen med vit krage och vita manschetter, långärmade och hade en enkel knapprad. Till klänningen bars en huvudsnibb samt en kappa med axelklaffar och skärp. Vidare bar man en armbindel på vänster överärm. Strumpor och skor var svarta medan handskar och vantar var vita. Det fanns även en skärmmössa med rund kulle samt försedd med öronskydd som kunde vikas ned. På kappans axelklaffar bars gradbeteckningar, facktecken och gruppnummer. Vid denna tid bestod facktecknet av en kokvagn eller ett sjukvårdstecken. Gruppnummer användes av de föreningar som hade mer än en fälttjänstgrupp. Bilden till höger visar klänning m/1931 för Svenska Lottakåren. Bild: Armémuseum, ID: AM.089797. Gradbeteckningarna utgjordes av galoner eller klädlister enligt följande: • Förenings- eller förbundsordförande: 1 bred galon • Vice ordförande: 1 smal galon • Fälttjänstchef: 1 smal galon på bred blå klädlist • Gruppchef: bred blå klädlist • Vice gruppchef: smal blå klädlist Denna föreningsdräkt kom att användas mycket länge och med åren ändrades vissa persedlar. Bland annat infördes år 1934 tecknet “Lv” i rött kläde på axelklaffarna för luftvärnslottorna. År 1958 kompletterades föreningsdräkten med en grå båtmössa med blå passpoaler. Den äldre grå huvudsnibben användes dock fortfarande. År 1958 togs armbindeln bort. Vidare infördes nya svarta och bruna skomodeller.

Relaterade länkar

• Arméns uniformer • Marinens uniformer • Flygvapnets uniformer • Militära uniformer för kvinnlig personal • Gradbeteckningar • Frivilliga försvarsorganisationer • Svenska lottakåren • Svenska militära gradbeteckningar • Beredskapsåren 1939 - 1945 • Luftbevakning & luftbevakningslottor • Frivilliga försvarsorganisationer • Marketenterskor i uniform

Referenslitteratur

• Svenska arméns uniformer 1875 - 2000 av Simon Olsson, 2011. • Uniformen berättar, Mikael Hoffsten, 2020. • Hemvärnet 1940 - 1990, Alf Åberg m.fl. 1990. • Svenska lottakårens klädselföreskrifter 2019-01- 09. • Wikipedia • Armémuseum • Miliseum Överst på sidan

Lottadräkten m/1963

I början av 1960-talet hade Lottakårens föreningsdräkt från 1931 använts under drygt 30 år och kändes vid det här laget omodern. En ny föreningsdräkt togs fram 1963, lottadräkt m/1963. Denna dräkt var av modernare snitt och bestod av en blågrå klänning med vit krage och vita manschetter. Till dräkten fanns även en rockklänning i blågrått bomullstyg med samma färg på krage och manschetter som på rockklänningen. Kjolen till dräkten var även den blågrå rakt skuren som bars till en jacka. Den gråblå blusen hade en vit löstagbar krage. Kappan hade en löstagbar kapuschong. Som huvudbonad användes en gråblå barett. Bilden till höger visar klänning m/1963 för Svenska lottakåren, armélottorna. Bild: Armémuseum, ID: AM.095853.

Föreningsdräkter för Svenska

Lottakåren

Inledning

Den 10 september 1924 tog Tyra Wadner initiativet till föreningen Stockholms landstormskvinnor. Landstormen var arméns äldre årsklasser. I takt med att rörelsen spreds till övriga delar av landet ändrades namnet 1930 till Sveriges Landstormskvinnor (SLK). Från år 1936 utökades reglementet kring den svenska lottakårens uppgifter så att lottorna även kunde svara för olika funktioner under krigstid. År 1939 började man, förutom i armén, att även sätta in lottor i marinen och flygvapnet för diverse icke stridande uppgifter. Svenska Lottakåren blev då en paraplyorganisation och lottorna delades upp i armé-, marin- och flyglottor. Efter att lottorna började delta inom alla försvarsgrenar var det inte längre lägligt att kalla dem landstormskvinnor, då landstorm var en del av armén. Detta gjorde att man istället började använda benämningen lottorna. Efter att från början ingått i Landstormen blev lottarörelsen 1942 en fristående organisation med namnet Svenska lottakåren (SLK). Lottakåren har haft två typer av klädsel, dels civila föreningsdräkter som användes för intern verksamhet och dels militära uniformer. Det som beskrivs nedan är föreningsdräkterna. För de militära uniformerna, se Uniformer för kvinnlig personal.

Lottadräkten 1926

Ett föreningsmärke för lottakåren (lottabroschen) fastställdes 1925. Det var landstormens märke med ett gult kors på blå botten låg till grund för lottabroschen. De första lottabroscherna var numrerade och om lottan slutade skulle broschen lämnas tillbaka. Bilden till höger visar lottamärket. Bild: Marinmuseum, ID: MM 25599.E. År 1926 fick lottorna sin första lottadräkt, en ljus gråbrun klänning m/1926 med vit krage och ärmuppslag samt snibb på huvudet. Det råder en viss osäkerhet huruvida klänningen togs fram 1925 eller 1926. Museerna använder dock årtalet 1926 för sina modellexemplar av klänningen vilket jag då också gör. En kappa av trenchcoatmodell (överdraqsrock m/1926) infördes 1926. Lottadräkten är en civil föreningsdräkt gemensam för alla lottor. Bilderna nedan visar Klänning m/1926 med tillbehör för Svenska Lottakåren.

Lottadräkten m/1978

År 1978 var det åter dags för en modernisering av Lottakårens föreningsdräkt, lottadräkten m/1978. Liksom föregående föreningsdräkt från 1963 var även 1978-års dräkt blågrå. Klänningen var blågrå med vit krage och vita manschetter och hade axelklaffar. Till föreningsdräkten fanns även en blågrå jacka och kjol samt en vit blus. Vidare fanns en kappa. Som huvudbonad användes en barret eller scarf. Dräkten från 1978 innehöll inga större förändringar utan är snarare en revidering av 1963-års föreningsdräkt. År 1980 antogs särskilda bestämmelser om unglottornas föreningsdräkt. Enligt dessa bestämmelser skulle unglottorna bära mörkblå långbyxor eller mörkblå kjol (sommartid vit) samt vit skjortblus. Även vit eller mörkblå T-shirt kunde användas samt en mörkblå V-ringad tröja, alternativt en klubbjacka.

Lottadräkten m/1998

Den senaste föreningsdräkten som används av Lottakåren är från 1998, lottadräkt m/1998. Till föreningsdräkten bärs mörkblå basker med ett genombrutet lottaemblem i gul metall. Före 2018 användes en lavendelblå basker som huvudbonad. Föreningsdräkt m/1998 är mörkblå till färgen och består av jacka med kjol eller byxor, vit skjortblus med lång eller kort ärm. Jackan saknar axelklaffar. Blusen bärs alltid knäppt i halsen. Till kjol och byxor bärs ett svart eller blått skärp. Jackan knäpps med 3 knappar samt 2 eller 3 mindre knappar nertill på ärmarna. Jackan skall alltid bäras knäppt. Båtmössa får bäras till klänning. De skor som används till dräkten skall vara svarta eller mörkblå, av enkel modell med låg eller halvhög klack, ej tå- eller hällösa. Lottabroschen skall bäras på föreningsdräkten (kappa, jacka, blus och klänning) på höger sida. Försvarsgrenstecken bärs enbart på föreningsdräkt m/1978. Jag har inte kunnat hitta något public domain märkt foto på Lottakårens föreningsdräkt m/1998 men ett foto på dräkten finns att beskåda på Svenska lottakårens webbsajt: https://www.svenskalottakaren.se/om- oss/historik/lottakarens-foreningsdrakt