I början av 1800-talet bar artilleriet den uniform som fastställts 1794. Denna uniform var gemensam för alla artilleriregementen. På kragen hade dock artilleriregementena olika färg.År 1802 fick officerarna enradiga frackliknande rockar. Detta var modell m/1801 som artilleriets officerare fick 1802. Rocken hade framtill en öppen snedskuren hög nedfallande ståndkrage. Hatten ändrades samtidigt och den övre hälften av plymen blev nu gul och den nedre blå. År 1805 blev hela plymen gul.År 1802 omorganiserades livkompaniet vid Wendes artilleriregemente till ridande artilleri. Kompaniet fick då, förutom den ordinarie artillerimunderingen, ridbyxor av kläde och stövlar. År 1806 sattes ytterligare ett ridande kompani upp vid regementet. Detta kompani bar dock samma mundering som det övriga artilleriet.År 1805 fick det ridande artilleriet vita plymer.År 1806 bestämdes att manskapet skulle ha enradiga jackor med 10 knappar framtill. Vidare skulle de ha långa byxor med stibletter. Välj uniform:
År 1808 ändrades bestämmelserna så att hela artilleriet fick persedlar mer lika kavalleriets än infanteriets. Jackan med en knapprad skulle bäras av allt manskap. Kragen skulle förses med ett knapphål av gula snören. Byxorna var av mörkblått kläde med svart läder i grenen och räckte ned till fotleden. Från knäleden och nedåt fanns 12 mässingsknappar. Över skorna men under byxorna bars läderdamasker på vilka sporrarna fästes. Kappan var av samma modell som kavalleriet bar. Huvudbonaden var en 22 cm hög filtmössa som vidgade sig uppåt. I mössan fanns en vit uppgående fjäderplym med kompanimärke på vänstra sidan samt framtill två korslagda kanoner på en mässingsplåt.Underofficerarnas uniform såg i stort ut som manskapets. Ärmuppslagen på jackan var dock spetsiga och knapphålen på kragen var av slät guldgalon. Byxorna skulle knäppas längs hela utsidan. Vidare bar underofficerarna stövlar. Deras huvudbonad var försedd med en gul kokard på vänstra sidan.Officerarnas uniform var i princip den gamla uniformen. Rockkragen fick dock två knapphål av guld på vardera sidan och spetsiga uppslag på ärmarna. Byxorna var mörkblå med utstyrningar av guld på framsidan och knäpptes utanpå stövlarna. Som huvudbonad bars samma mössa som ovan men med en guldträns i spiral gående runt kullen samt vita hängande silkesfransar.Fotot till höger visar en officer vid Finska artilleriregementet (röd krage), 1808. Den vita armbindeln tillhör uniformen och var ett minne från Gustav III:s statskupp 1772. Armémuseum. Foto Hans Högman 2003.Efter napoleonkrigen ändrades artilleriets uniform. År 1815 kom en ny modell men den infördes först följande år. Vendes ridande bataljon var dock undantagen denna uniformsförändring.
Uniform m/1815
Denna uniform var likadan för de tre artilleriregementena. Jackan var av blått kläde och av fracktyp. Kragen var utrustad med s.k. knapphål. Skörten baktill på jackan var dekorerad med brinnande granater av mässing. På jackan fanns en ägiljett. Den var av guld för officerarna, silke för underofficerarna och av gult redgarn för manskapet. Vidare ingick en väst utan ärmar. Byxorna var blå och försedd med grenskinn och gula lister i yttersömmarna. Som fotbeklädnad bars stövlar. Huvudbonaden var en tschakå som vidgade sig uppåt och hade en mössplåt med två korslagda kanoner samt en hängande plym.Kragens färg varierade bland regementena, Svea artilleriregemente hade blå krage, Göta artilleriregemente gul och Vendes artilleriregemente vit.År 1822 kom bestämmelser om att artilleriet skulle ha ett blågult skärp liknande det som bars av infanteriet. Officerarna fick ett blågult skärp redan 1819. Vidare skulle de tidigare kapporna med stor fällkrage ersättas med blå överrockar liknande de som bars av Livgardet vid häst.Officerarnas frackjacka hade ett längre skört. Vid belägringsartilleriet fick man samma uniform som ovan (m/1815) förutom ägiljetten. Istället bar de från 1818 epåletter. Officerarna bar enbart en epålett och den fanns på vänstra axeln och var av guld. Övriga kategorier bar epåletter av gult redgarn på båda axlarna. Epåletterna för underofficerarna var försedd med en förgylld granat. Motsvarande för konstaplarna var en mässinggranat. Från år 1821 bar även officerarna epåletter på båda axlarna. Några år senare, år 1825, avskaffades epåletterna till förmån för ägiljetter. Även Vendes ridande bataljon fick m/1815, dock med vissa undantag. I stället för frackjackan bar de dolma. Den var försedd med blå snören av ullgarn och 60 tätt sittande mässingknappar. Som huvudbonad bar även de tschakå. År 1825 fick man ett blågult knutskärp istället för skärpet infanterityp. År 1827 överges tschakån och istället infördes kask med hel liggare. För underofficerare och manskap var liggaren av tagel, för officerare av björnskinn. Vidare tar man nu bort ägiljetten och epåletter återinförs. Officerarnas grader markerades på epåletterna på samma sätt som vid den övriga armén vid denna tid. För manskapet var det enbart 1:e konstaplarna som erhöll epåletter. År 1828 kom bl.a. en ny kapott som nu var blå istället för den tidigare grå.År 1830 infördes en ny kappa för arméns officerare. Både Svea- och Göta artilleriregemente får då en mörkblå ståndkrage med gul klaff. Vendes artilleriregemente får en mörkblå ståndkrage med vit klaff.År 1830 omorganiserades Vendes artilleriregemente så att hela regementet blir ridande artilleri. Hela regementet anlägger då samma uniformspersedlar som den tidigare ridande bataljonen.
Uniform m/1845
Artilleriet fick ny uniform år 1845, m/1845. Den såg i stort sätt ut som infanteriets uniform och bestod av en enradig vapenrock med 8 knappar. Som huvudbonad användes kask m/1845 med en kortare tagelliggare än tidigare. Listen på byxorna hade dock passpoal jämfört med tidigare. Vapenrocken hade mörkblått kläde med guldfoder samt med olika kragfärg beroende på förband. Vid Vendes artilleriregemente behöll man dock dolman. Dolman var ursprungligen husarjackan och karakteriserades de många snörena som förband knapparna på bröstet.Regementsfärgerna vad avser axelklaffar och epåletter fastställdes år 1860 som mörkblått för Svea artilleriregemente, gult för Göta artilleriregemente och vitt för Vendes artilleriregemente.Bilden till höger föreställer artilleriets uniform m/1845. Armémuseum. Foto Hans Högman 2003.Bilden till vänster visar vapenrock m/1845, Göta artilleriregemente (A2), gul krage. Wikipedia. År 1858 ersattes kask m/1845 med käppi m/1858. Käppin är hög i modellen och försedd med en skärm. Runt övre kanten fanns gradbeteckningar i silver- eller guldgalon. Vid artilleriet hade man även en mössplåt i mässing fastmonterad. Denna var blåemaljerad för officerare.Bilden till höger visar käppi m/1858 med mössplåt för manskap vid artilleriet. Wikipedia.Käppi m/1858 var olämplig som uniformsmössa på grund av sin vikt och höjd, och byttes i artilleriet därför ut år 1865 mot mössa m/1865.
Attila m/1872 och m/1873
År 1872 får artilleriet ny gemensam uniform, m/1872, som i väsentlig grad skiljde sig från den gamla uniformen. Nu införs attila m/1872 som nytt livplagg för manskapet. Attilan var tillverkad i mörkblått kläde och hade ett svart snörliv på bröstet med tre lodräta knapprader och sju knappar på varje knapprad. Den hade hög ståndkrage som var öppen och snedskuren. Vidare hade den axelklaffar. Kragen hade olika färg beroende på artilleriregemente. Byxan hade svarta lister. Vidare erhåller nu artilleriet mössa med plåt och plym (m/1865), dvs. den mössa som infördes vid infanteriet 1865. Artilleriet fick även samma kappa som infanteriet. Vidare erhöll man vid artilleriet kollett (se nedan). Officerarna bar attila m/1873. Attilan var tillverkad i mörkblått kläde och hade ett svart snörliv på bröstet med tre lodräta knapprader och tio knappar på varje knapprad. Den hade hög ståndkrage som var öppen och snedskuren. På övre delen av kragen fanns ett beläggningssnöre av svart redgarn (för A2 gult, A3 vitt). Attila m/1873 hade axeltränsar istället för axelklaffar. På attilan bars gradbeteckningar i form av stjärnor på kragen. För gradbeteckningar se kollett nedan.Kragens färg för respektive artilleriregemente:•Artilleriregemente Kragfärg •Svea artilleriregemente, A1 Mellanblå •Göta artilleriregemente, A2 Gul •Wendes artilleriregemente, A3 Vit •Norrlands artilleriregemente, A4 Orangegul •Upplands artilleriregemente(Andra Svea artilleriregemente), A5 Granatröd •Smålands artilleriregemente (Andra Göta artilleriregemente), A6 Högröd •Gottlands artilleriregemente, A7 Grön •Vaxholms artillerikår, A8 Mörkblå •Karlsborgs artillerikår, A9 Mörkblå År 1880 ändras uniformen något. Som huvudbonad bärs nu käppi m/1880 med plym. De svarta listerna i byxorna ersätts med gula redgarnssnören för underofficerare och manskap samt med guldgaloner för officerare och styckjunkare. Denna sista kategori erhöll dessutom ett knutskärp i guld och svart.På käppins framsida bars en guldfärgad vapenplåt som för officerare var blåemaljerad. Längst fram på mössan fanns även en förgylld pompong m/1880 (senare pompong m/1880-1908) med plymhållare i form av en eldsflamma. På sidan finns en triangelformad tygbit med olika färger beroende på vilket regemente man tillhörde. Denna färg återfinns även på kragen på attilan. För manskap fanns även numret på det batteri man tillhörde. Denna käppi hade även en mindre skärm baktill.Bilden till höger visar käppi m/1880 för en officer vid Svea Artilleriregemente (A1) med mellanblå färg på triangeln i käppin. Wikipedia.
Kollett m/1872
Kollett var ett livplagg med mycket korta skört eller helt utan sådana samt med ärmar och ståndkrage och utan andra utstyrseldetaljer än gradbeteckning och axeltränsar. Kollett m/1872 bars till daglig dräkt vid artilleriet. Kolletten var mörkblå och hade en knapprad med åtta knappar. Den hade en hög snedskuren ståndkrage som igenhäktades nedtill. På axlarna fanns axeltränsar. Meniga och korpraler bar en brinnande granat på axlarna.Gradbeteckningar bars på kragens båda sidor i form av stjärnor. T.ex. underlöjtnant bar en stjärna, löjtnant två och kapten tre. Regementsofficerare bar förutom stjärnor även en förgylld galon runt kragen. Major bar en stjärna plus galon, överstelöjtnant två stjärnor plus galon samt överste tre stjärnor plus galon. Styckjunkare bar en stjärnknapp på kragen. Gruppbefäl bar band runt kragen samt på ärmuppslagen. Furir bar band i guld runt kragens kant samt på ärmuppslag. Korpral bar gult redgarnsband runt kragens kant samt på ärmuppslag och vicekorpral enbart ett gult redgarnsband runt kragens kant.Bilden till höger visar kollett m/1872. Wikipedia.
I början av 1800-talet bar artilleriet den uniform som fastställts 1794. Denna uniform var gemensam för alla artilleriregementen. På kragen hade dock artilleriregementena olika färg.År 1802 fick officerarna enradiga frackliknande rockar. Detta var modell m/1801 som artilleriets officerare fick 1802. Rocken hade framtill en öppen snedskuren hög nedfallande ståndkrage. Hatten ändrades samtidigt och den övre hälften av plymen blev nu gul och den nedre blå. År 1805 blev hela plymen gul.År 1802 omorganiserades livkompaniet vid Wendes artilleriregemente till ridande artilleri. Kompaniet fick då, förutom den ordinarie artillerimunderingen, ridbyxor av kläde och stövlar. År 1806 sattes ytterligare ett ridande kompani upp vid regementet. Detta kompani bar dock samma mundering som det övriga artilleriet.År 1805 fick det ridande artilleriet vita plymer.År 1806 bestämdes att manskapet skulle ha enradiga jackor med 10 knappar framtill. Vidare skulle de ha långa byxor med stibletter. Välj uniform:
Artilleriet 1800 - 1900
Uniformer vid den svenska
armén - 1800-tal
Uniform m/1808
År 1808 ändrades bestämmelserna så att hela artilleriet fick persedlar mer lika kavalleriets än infanteriets. Jackan med en knapprad skulle bäras av allt manskap. Kragen skulle förses med ett knapphål av gula snören. Byxorna var av mörkblått kläde med svart läder i grenen och räckte ned till fotleden. Från knäleden och nedåt fanns 12 mässingsknappar. Över skorna men under byxorna bars läderdamasker på vilka sporrarna fästes. Kappan var av samma modell som kavalleriet bar. Huvudbonaden var en 22 cm hög filtmössa som vidgade sig uppåt. I mössan fanns en vit uppgående fjäderplym med kompanimärke på vänstra sidan samt framtill två korslagda kanoner på en mässingsplåt.Underofficerarnas uniform såg i stort ut som manskapets. Ärmuppslagen på jackan var dock spetsiga och knapphålen på kragen var av slät guldgalon. Byxorna skulle knäppas längs hela utsidan. Vidare bar underofficerarna stövlar. Deras huvudbonad var försedd med en gul kokard på vänstra sidan.Officerarnas uniform var i princip den gamla uniformen. Rockkragen fick dock två knapphål av guld på vardera sidan och spetsiga uppslag på ärmarna. Byxorna var mörkblå med utstyrningar av guld på framsidan och knäpptes utanpå stövlarna. Som huvudbonad bars samma mössa som ovan men med en guldträns i spiral gående runt kullen samt vita hängande silkesfransar.Fotot till höger visar en officer vid Finska artilleriregementet (röd krage), 1808. Den vita armbindeln tillhör uniformen och var ett minne från Gustav III:s statskupp 1772. Armémuseum. Foto Hans Högman 2003.Efter napoleonkrigen ändrades artilleriets uniform. År 1815 kom en ny modell men den infördes först följande år. Vendes ridande bataljon var dock undantagen denna uniformsförändring.
Uniform m/1815
Denna uniform var likadan för de tre artilleriregementena. Jackan var av blått kläde och av fracktyp. Kragen var utrustad med s.k. knapphål. Skörten baktill på jackan var dekorerad med brinnande granater av mässing. På jackan fanns en ägiljett. Den var av guld för officerarna, silke för underofficerarna och av gult redgarn för manskapet. Vidare ingick en väst utan ärmar. Byxorna var blå och försedd med grenskinn och gula lister i yttersömmarna. Som fotbeklädnad bars stövlar. Huvudbonaden var en tschakå som vidgade sig uppåt och hade en mössplåt med två korslagda kanoner samt en hängande plym.Kragens färg varierade bland regementena, Svea artilleriregemente hade blå krage, Göta artilleriregemente gul och Vendes artilleriregemente vit.År 1822 kom bestämmelser om att artilleriet skulle ha ett blågult skärp liknande det som bars av infanteriet. Officerarna fick ett blågult skärp redan 1819. Vidare skulle de tidigare kapporna med stor fällkrage ersättas med blå överrockar liknande de som bars av Livgardet vid häst.Officerarnas frackjacka hade ett längre skört. Vid belägringsartilleriet fick man samma uniform som ovan (m/1815) förutom ägiljetten. Istället bar de från 1818 epåletter. Officerarna bar enbart en epålett och den fanns på vänstra axeln och var av guld. Övriga kategorier bar epåletter av gult redgarn på båda axlarna. Epåletterna för underofficerarna var försedd med en förgylld granat. Motsvarande för konstaplarna var en mässinggranat. Från år 1821 bar även officerarna epåletter på båda axlarna. Några år senare, år 1825, avskaffades epåletterna till förmån för ägiljetter. Även Vendes ridande bataljon fick m/1815, dock med vissa undantag. I stället för frackjackan bar de dolma. Den var försedd med blå snören av ullgarn och 60 tätt sittande mässingknappar. Som huvudbonad bar även de tschakå. År 1825 fick man ett blågult knutskärp istället för skärpet infanterityp. År 1827 överges tschakån och istället infördes kask med hel liggare. För underofficerare och manskap var liggaren av tagel, för officerare av björnskinn. Vidare tar man nu bort ägiljetten och epåletter återinförs. Officerarnas grader markerades på epåletterna på samma sätt som vid den övriga armén vid denna tid. För manskapet var det enbart 1:e konstaplarna som erhöll epåletter. År 1828 kom bl.a. en ny kapott som nu var blå istället för den tidigare grå.År 1830 infördes en ny kappa för arméns officerare. Både Svea- och Göta artilleriregemente får då en mörkblå ståndkrage med gul klaff. Vendes artilleriregemente får en mörkblå ståndkrage med vit klaff.År 1830 omorganiserades Vendes artilleriregemente så att hela regementet blir ridande artilleri. Hela regementet anlägger då samma uniformspersedlar som den tidigare ridande bataljonen.
Uniform m/1845
Artilleriet fick ny uniform år 1845, m/1845. Den såg i stort sätt ut som infanteriets uniform och bestod av en enradig vapenrock med 8 knappar. Som huvudbonad användes kask m/1845 med en kortare tagelliggare än tidigare. Listen på byxorna hade dock passpoal jämfört med tidigare. Vapenrocken hade mörkblått kläde med guldfoder samt med olika kragfärg beroende på förband. Vid Vendes artilleriregemente behöll man dock dolman. Dolman var ursprungligen husarjackan och karakteriserades de många snörena som förband knapparna på bröstet.Regementsfärgerna vad avser axelklaffar och epåletter fastställdes år 1860 som mörkblått för Svea artilleriregemente, gult för Göta artilleriregemente och vitt för Vendes artilleriregemente.Bilden till höger föreställer artilleriets uniform m/1845. Armémuseum. Foto Hans Högman 2003.Bilden till vänster visar vapenrock m/1845, Göta artilleriregemente (A2), gul krage. Wikipedia. År 1858 ersattes kask m/1845 med käppi m/1858. Käppin är hög i modellen och försedd med en skärm. Runt övre kanten fanns gradbeteckningar i silver- eller guldgalon. Vid artilleriet hade man även en mössplåt i mässing fastmonterad. Denna var blåemaljerad för officerare.Bilden till höger visar käppi m/1858 med mössplåt för manskap vid artilleriet. Wikipedia.Käppi m/1858 var olämplig som uniformsmössa på grund av sin vikt och höjd, och byttes i artilleriet därför ut år 1865 mot mössa m/1865.
Attila m/1872 och m/1873
År 1872 får artilleriet ny gemensam uniform, m/1872, som i väsentlig grad skiljde sig från den gamla uniformen. Nu införs attila m/1872 som nytt livplagg för manskapet. Attilan var tillverkad i mörkblått kläde och hade ett svart snörliv på bröstet med tre lodräta knapprader och sju knappar på varje knapprad. Den hade hög ståndkrage som var öppen och snedskuren. Vidare hade den axelklaffar. Kragen hade olika färg beroende på artilleriregemente. Byxan hade svarta lister. Vidare erhåller nu artilleriet mössa med plåt och plym (m/1865), dvs. den mössa som infördes vid infanteriet 1865. Artilleriet fick även samma kappa som infanteriet. Vidare erhöll man vid artilleriet kollett (se nedan). Officerarna bar attila m/1873. Attilan var tillverkad i mörkblått kläde och hade ett svart snörliv på bröstet med tre lodräta knapprader och tio knappar på varje knapprad. Den hade hög ståndkrage som var öppen och snedskuren. På övre delen av kragen fanns ett beläggningssnöre av svart redgarn (för A2 gult, A3 vitt). Attila m/1873 hade axeltränsar istället för axelklaffar. På attilan bars gradbeteckningar i form av stjärnor på kragen. För gradbeteckningar se kollett nedan.Kragens färg för respektive artilleriregemente:•Artilleriregemente Kragfärg •Svea artilleriregemente, A1 Mellanblå •Göta artilleriregemente, A2 Gul •Wendes artilleriregemente, A3 Vit •Norrlands artilleriregemente, A4 Orangegul •Upplands artilleriregemente(Andra Svea artilleriregemente), A5 Granatröd •Smålands artilleriregemente (Andra Göta artilleriregemente), A6 Högröd •Gottlands artilleriregemente, A7 Grön •Vaxholms artillerikår, A8 Mörkblå •Karlsborgs artillerikår, A9 Mörkblå År 1880 ändras uniformen något. Som huvudbonad bärs nu käppi m/1880 med plym. De svarta listerna i byxorna ersätts med gula redgarnssnören för underofficerare och manskap samt med guldgaloner för officerare och styckjunkare. Denna sista kategori erhöll dessutom ett knutskärp i guld och svart.På käppins framsida bars en guldfärgad vapenplåt som för officerare var blåemaljerad. Längst fram på mössan fanns även en förgylld pompong m/1880 (senare pompong m/1880-1908) med plymhållare i form av en eldsflamma. På sidan finns en triangelformad tygbit med olika färger beroende på vilket regemente man tillhörde. Denna färg återfinns även på kragen på attilan. För manskap fanns även numret på det batteri man tillhörde. Denna käppi hade även en mindre skärm baktill.Bilden till höger visar käppi m/1880 för en officer vid Svea Artilleriregemente (A1) med mellanblå färg på triangeln i käppin. Wikipedia.
Kollett m/1872
Kollett var ett livplagg med mycket korta skört eller helt utan sådana samt med ärmar och ståndkrage och utan andra utstyrseldetaljer än gradbeteckning och axeltränsar. Kollett m/1872 bars till daglig dräkt vid artilleriet. Kolletten var mörkblå och hade en knapprad med åtta knappar. Den hade en hög snedskuren ståndkrage som igenhäktades nedtill. På axlarna fanns axeltränsar. Meniga och korpraler bar en brinnande granat på axlarna.Gradbeteckningar bars på kragens båda sidor i form av stjärnor. T.ex. underlöjtnant bar en stjärna, löjtnant två och kapten tre. Regementsofficerare bar förutom stjärnor även en förgylld galon runt kragen. Major bar en stjärna plus galon, överstelöjtnant två stjärnor plus galon samt överste tre stjärnor plus galon. Styckjunkare bar en stjärnknapp på kragen. Gruppbefäl bar band runt kragen samt på ärmuppslagen. Furir bar band i guld runt kragens kant samt på ärmuppslag. Korpral bar gult redgarnsband runt kragens kant samt på ärmuppslag och vicekorpral enbart ett gult redgarnsband runt kragens kant.Bilden till höger visar kollett m/1872. Wikipedia.
