Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-09-17

Uniformer vid den svenska armén - 1600-tal

Innehåll denna sida:

Den tidiga karolinska uniformen 1672 – 1680-tal

När Karl XI tillträdde som svensk regent år 1672 påbörjades ett arbete med att få en fullständig uniformering av de svenska regementena. Karl XI befallde redan år 1672 att regementena skulle vara beklädda uti sin särskilda färg av klädet.

1675-års uniformsfärger

Enligt en skrivelse från år 1675 skulle landskapsregementena bära följande färger: Dalregementet Blå med rött uppslag Hälsinge regemente Röd med gröna uppslag Jämtlands regemente Grå med gröna uppslag Jönköpings regemente Grå med röda uppslag Kalmar regemente Grå med gröna uppslag Kronoborgs regemente Gul med röda uppslag Närke-Värmlands reg. Röd med vita uppslag Skaraborgs regemente Gul med svarta uppslag Södermanlands reg. Gul med blåa uppslag Upplands regemente Röd med gula uppslag Västerbottens reg. Blå med vita uppslag Västgöta-Dals reg. Grå med gula uppslag Västmanlands reg. Grön med röda uppslag Älvsborgs regemente Grå med isabella uppslag Östgöta regemente Röd med svarta uppslag Sommaren 1676 byts färgen för Närke-Värmlands regemente från vit färg på uppslag till grön. Som vi ser av tabellen skulle Kalmar- och Jämtlands regemente ha samma färger. Isabell är en brungrågul nyans.

Infanteriet

Vid denna tid bar man som huvudbonad karpus eller en hatt. En karpus var en rund, vadderad eller pälsfodrad mössa med nedfällbara flikar för panna, hals och öron. Karpusen användes framförallt av manskapet. Befälen bar uteslutande hatt. Hatten var mjuk och hade låg kulle med svagt uppböjda kanter. Rocken var en sk långrock med tennknappar och ärmuppslag i avvikande färg. Byxorna var av samma färg som rocken och gjorda av skinn. Man bar även en skinnväst. Stumporna var långa och sydda eller stickade av ull. Som fotbeklädnad bars svarta skor som var tvärt avskurna framtill. Kappan var i regel den rundskurna kappan utan ärmar. Denna slängkappa var ofta i vägen under ridning och i regel veks den upp på båda sidor och hakades samman baktill med mässingsspännen. Kapporna bar vanligen inte under strid. Underofficerarnas rock, byxor och strumpor var grå. Underofficerarna bar även kyller. Färgen på officerarnas uniformer vid denna tidpunkt är osäker, antagligen var den blå. Den svenska långrocken hade den franska sk justaucorps som förebild. Denna rock med de långa skörten var obekväm att bära. Skörten räckte ned till knäna och var därför i vägen vid strid. De var även ett hinder för infanteristerna vid marsch samt för kavalleristerna vid ridning. Vid dessa tillfällen var det därför vanligt att man vek upp fram- och bakskörten på bägge sidorna och hakade ihop dem. Fodret på rocken blev därmed synligt. Vid övriga tillfällen bars skörten raka. Uppfästningen var skörten förekom även bland de övriga europeiska arméerna. Långrocken blev allmänt införd förts under 1680-talet även om den förekom under 1670- talet. Vid artilleriet vek man däremot inte upp skörten på långrocken. Detta gäller för artilleriets del under hela den karolinska tiden. Införandet av de nya uniformerna stannade upp under Karl XI:s krig 1675 – 1679.

Kavalleriet

Även i kavalleriet bar man hatt eller karpus. Vidare bar ryttarna älghudskyller, sämskskinnfodrade bröstharnesk, skinnbyxor och höga smorläderstövlar med styvt skaft. Både kyllret och rocken räckte ned till knäna. Som huvudbonad bars en lågkullig filthatt med stort brätte. Dragonerna bar hatt eller karpus, samt klädesrock istället för kyller. Dragonerna bar inte harnesk eller stövlar. Dragonerna var i första hand beridet infanteri och inte kavalleri. Drabanterna bar en blå långrock försedd med en rund krage och gult bojfoder samt dekorerad med galoner eller snören av guld i silver. I mitten av 1670-talet var kappan grå med grått foder. Redan 1677 var den blå med gult foder.

Artilleriet

Artilleriets långrockar var i regel grå och bars inte med uppvikta skört som man emellanåt gjorde i infanteriet.

Enligt 1683-års uniformsförordning

Enligt 1683-års förordning skulle infanteriregementena bära följande färger: Dalregementet Blå med gula uppslag Hälsinge regemente Röd med gröna uppslag Jämtlands regemente Blå med gula uppslag Jönköpings regemente Grå med röda uppslag Kalmar regemente Grå med gröna uppslag Kronoborgs regemente Gul med röda uppslag Närke-Värmlands reg. Röd med blå uppslag Skaraborgs regemente Gul med svarta uppslag Södermanlands reg. Gul med blåa uppslag Upplands regemente Röd med gula uppslag Västerbottens reg. Blå med vita uppslag Västgöta-Dals reg. Grå med gula uppslag Västmanlands reg. Grön med röda uppslag Älvsborgs regemente Blå med röda uppslag Östgöta regemente Röd med svarta uppslag Färger markerade med fetstil är förändringar gentemot 1675-års bestämmelser. Kavalleriregementena hade inga särskilda bestämmelser beträffande färger på uniformerna.
Manskap Södermanlands regemente.
Officer, Södermanlands regemente, 1680-tal. Märk de stora ärmuppslagen och de vertikala ficklocken. Hatten har svagt uppböjda kanter. Foto Hans Högman 1997, Malma Heds Museum.
Officersuniform vid Upplands regemente, 1680
Manskapsuniform vid Upplands regemente, 1680.
Manskapsuniform vid Upplands regemente, 1680
Armémuseum. Foto Hans Högman 2003.

1687-års reglemente: - Den blå enhetsuniformen

Enligt detta reglemente skall infanteriet beklädas i blå färg. Därmed skulle hela infanteriet bära blå rock. Ärmuppslag mm skulle vara av gult kläde. Underofficerarna i infanteriet skulle ha kyller och lädervästar. Mellan 1681 och 1687 skulle underofficerarnas rockar vara grå men från och med 1687 skulle de ha samma färg som övriga, dvs. blå. Till uniformen hörde även hårpungen. Den kom till bruk redan 1681. En hårpung var en svart påse, normalt av dvalk – ett slags lärft. Tidigare bars det långa håret fritt hängande. Nu skulle det kammas ihop och bäras samlat i påsen på nacken eller ned en bit på ryggen. Bilden till vänster visar en ryttare med hårpung. Vidare ingick en blå karpus som huvudbonad samt ullstrumpor. Strumporna hölls uppe med knäremmar och spännen. Officerarnas uniform var betydligt mer påkostad, bl.a. förgyllda mässingsknappar samt guldgaloner i handskar, väst, gehäng samt på kragen till officerskappan. Den uniform som bestämdes 1687 har betecknats som ”den äldre karolinska uniformen”. Det viktiga med m/1687 var att hela armén skulle beklädas i en och samma färg, den blå rocken. Detta var en process som pågick i hela Europa men Sverige gick nog längst i införandet. Modellmässigt medförde inte m/1687 några större förändringar utan det var framförallt färgerna som ändrades. Bilden visar en karolin i den blå enhetsuniformen.

Infanteriet

Enhetsuniformen infördes successivt i infanteriet. Generellt var uniformen blå med gula ärmuppslag och foder. Några regementen avviker från den gula färgen på foder och uppslag. Närke-Värmlands- och Jönköpings regementen hade röd färg på foder och uppslag. Västerbottens regemente hade vit färg på motsvarande detaljer. Vad som kunde variera var färgen på byxor och strumpor.

Långrocken

Den blå rocken var lång och av justaucorps-typ och hade länge det äldre utseendet. Den hade åtsittande midja och de stora ficklocken var först vertikalt monterade men senare horisontellt. Det fanns en knapprad längs hela framkanten med gula knapphål där den nedersta hälften var blinda. Normalt hade den äldre karolinska uniformen tre dussin knappar: 12 st för de dubbla blinda ficklocken, 2 för axelklaffarna och 22 för knappraden. Ett utmärkande drag för rocken i den äldre karolinska uniformen var att rocken sakande egentlig krage. På axlarna fanns axelklaffar monterade. Musketerarna hade en axelklaff på båda axlarna för att hålla dels musköten och dels bantlärremmen till patronväskan på plats. Pikenerarna hade enbart en axelklaff på den högra axeln för gehänget. Bilden till höger visar den tidiga långrocken m/1687 för infanteriet. Notera de vertikala ficklocken, de stora ärmuppslagen, avsaknaden av krage och de uppfästa skörten. Armémuseum. Ärmuppslagen på enhetsuniformen var i början, liksom tidigare modell, stora som på kontinenten. Längre fram blev de betydligt mindre och fyrkantiga. Dessa små uppslag kallas också ”svenska uppslag”. De små uppslagen bars av manskap och underofficerare. Officerarna fortsatte dock med de stora uppslagen. Det var Karl XI som själv beslutade att ärmuppslagen av praktiska skäl skulle göras mindre. Detta beslut togs i mitten av 1690-talet men det är osäkert när det egentligen blev infört. Ärmuppslag och foder var i regel i samma färg. Genom de uppfästade skörten syntes även fodret på uniformerna. Det är inte helt fastlagt när de uppvikta skörten blev så allmänt förekommande att de användes på detta sätt av alla förband. Under 1690-talet och fram till 1706 ändras uniformen något så att den får ett utseende mellan den yngre och den äldre karolinska uniformen. Det är nu som de dubbla vertikala ficklocken ersätts med horisontella fickor. Antal knappar i rocken minskar också vid denna tidpunkt, mellan 2 ¼ till 2 ½ dussin. Det är också under denna tid som uniformen får en riktig krage. Västen räckte långt ned på låren och var i regel av skinn. Västen var vanligen gulfärgad. Även västar av kläde förekom. Byxorna var snäva och knäkorta. Vanligen var de tillverkade av skinn, ibland av kläde. I regel var byxorna gulfärgade. Strumporna var långa och räckte upp ovan knäna. De hölls uppe med hjälp av knärämmar med mässingsspännen. Det var vanligt att man bar 2 par strumpor. Vanligast var strumporna stickade av ullgarn. Vid Närke-Värmlands- och Jönköpings regementen var strumporna röda. I mitten av 1690-talet börjar man använda sk. överstrumpor till skydd för ullstrumporna. Dessa överstrumpor var gjorda av kläde eller vadmal för vinterbruk samt av lärft för den varma årstiden. Överstrumporna var en föregångare till damaskerna. I slutet av 1690-talet kom bestämmelser om att strumporna skulle ha samma färg som respektive regemente hade på fodret. År 1692 bar Östgöta infanteriregemente vita strumpor. På fötterna bar infanteristerna skor, i regel med ett spänne. Skorna var gjorda av smorläder och lika för vänster och höger fot. Framtill var de tvärt avhuggna. Bilden till höger visar ett par karolinska infanteriskor. Foto Hans Högman 2003, Armémuseum. I början var halsduken svart men under första hälften av 1690-talet dyker fler färger upp. Karl XI var inte förtjust över den svarta färgen. Västerbotten regemente bar 1694 vita halsdukar och Jönköpingregemente bar röda. Halsduken var gjord av tyg. Från slutet av 1690-talet slutar man med halsbandsduken och istället virades halsduken runt halsen och knöts baktill. Den svarta färgen blev åter vanligare en bit in på 1700-talet. Normalt hade ärmuppslagen, rockfodret, byxorna, västen och strumpona samma färg och den vanligaste färgen för dessa uniformsdelar var gul. Det kunde även förekomma avvikande färger på kragen vid vissa förband. Till uniformen hörde även en slängkappa. Det är dock först en bit in på 1690-talet som den är allmänt förekommande vid infanteriet. Kappan var blå och liksom tidigare en rundskuren slängkappa utan ärmar och med krage. Kappan var vanligen av ylle och fodrad med boj vilken vanligen var i gul färg. Kappan hölls på plats med ett par mässingsspännen framtill. Det gick även att häkta ihop skörten baktill. Kappan var 7 m i omkrets nedtill. Bilden till vänster visar en slängkappa för en officer. Under kragen syns de två mässningspännena. Foto Hans Högman 2003, Armémuseum. Handskarna hade en styv krage. Huvudbonaden vid infanteriet varierade mellan hatt och karpus. Karpusen var länge den dominerande huvudbonaden. Karpusen var i regel blå. Hatten blev dock allt vanligare. Den tidiga karolinska hatten hade först raka brätten men blev senare svagt uppvikt dock utan att vara uppfäst. Så småningom får hatten allt mer uppvikta brätten vilket leder fram till den trekantiga hatten med uppfästa brätten. Detta sker i slutet av 1600-talet men det dröjde till en bra bit in på 1700-talet innan den trekantiga hatten var i allmänt bruk. I början av det Stora nordiska kriget var karpusen den allmänna huvudbonaden bland manskapet. Bilden till höger visar en karpus. Foto Hans Högman 2007, Armémuseum. Den trekantiga hatten bars med spetsen rakt fram, vanligen med spetsen något draget åt vänster. På vänster brätte fanns en knapp. Underofficershattarna hade en silvergalon och officerarnas en smal guldbård. Till höger är en teckning på karoliner i den trekantiga hatten. Foto Högman 2004, Mariefreds Värdshus. Dessa två bilder visar nytillverkade karolinska trekantiga hattar. Till vänster, foto Hans Högman 1999, Södermanland regementes museum. Officerarnas och underofficerarnas uniform såg lika dan ut som för manskapet men var tillverkad av finare material. Vissa detaljer skiljde sig dock åt. Fodret och ärmuppslagen var blå istället för gul. Officerarna bar i mitten av 1690- talet blå strumpor. Utsirningarna på rocken varierade med grad. Tjänstegraden markerades även med den sk. ringkragen som bars runt halsen. OBS, ringkrage användes inte vid artilleriet eller vid kavalleriet. Ringkragen till höger är från 1670-talet medan den till vänster är från 1799. Foto Hans Högman 2007, Armémuseum.

Ringkragar - Infanteriet

Överste: Av förgyllt silver med konungens krönta namnchiffer under kunglig krona och annan utsmyckning i emalj Överstelöjtnant: Av förgyllt silver men inte lika utsmyckad som överstens och hade palmkvistar på båda sidor om det krönta namnschiffret. Major: Lika överstelöjtnantens Kapten: Av förgyllt silver med krona och namnchiffer i emalj, men saknade palmkvistar. Löjtnant: Av polerat silver med förgyllt namnchiffer under krona i guld av samma utseende och storlek som kaptenens Fänrik: Som löjtnantens

Införandet av den karolinska blå enhetsuniformen

Det var en viss eftersläpning i införandet av enhetsuniformen, bl.a. beroende på både materialbrist samt brist på pengar. Den gamla uniformen fick slitas ut innan man bytte till en ny. Följande tabell visar årtal när respektive infanteriregemente i Sverige och Finland mönstrades iklädda den blå enhetsuniformen:
Det finns från år 1699 ett utkast till en uniformsförordning med detaljerade uppgifter om hur enhetsuniformen vid infanteriet skulle se ut: Rocken skulle vara av blått svenskt kläde med krage och små ärmuppslag i regementets färg. Fodret skulle vara av boj. Tröjan (västen) och byxorna skulle vara av bockskinn eller renläder. Hatten skulle ha galon eller snöre omkring av vitt kamelgran eller tråd. Strumporna skulle vara av ull och i regementets färg. Halsduken skulle vara av svart lärf. Detta utkast visar hur uniformen höll på att utvecklas till den traditionella karolinska uniformen som vi är van att se den. Rocken hade vid denna tidpunkt fortfarande kvar den karaktäristiska långa knappraden längs hela framsidan. Vid krigsutbrottet 1700 bar infanterisoldaten fortfarande den äldre långrocken och endast i undantagsfall var skörten uppvikta. Karpus var den vanligaste huvudbonaden. Uppslagen på ärmarna var fortfarande stora.
Provmunderingsrock, infanteri 1687. Vertikala ficklock, stora ärmuppslag, knäppning ända ned och ingen krage.
Rundskuren kappa utan ärmar. Armémuseum. Foto Hans Högman 2003.
Provmunderingsrock, infanteri 1687. Den äldre karolinska uniformen.

Uniformsmodell m/1706

Under tiden i Sachsen 1706 – 1707 passade man på att skaffa nya munderingar som ersättning för de slitna uniformer som man då hade. Denna modell m/1706 innehöll en del förändringar jämfört med den tidigare uniformen. Rocken blev nu vidare nedtill och hade därför fyra veck i vardera sidan och två i ryggen. Dessa veck fanns sedan tidigare på befälens rockar, nu kom de även att ingå i manskapets rockar. Den mest markanta förändringen var att knäppningen framtill nu inte gick ända ned utan avslutades vid midjan. Denna förändring gav rocken ett speciellt utseende och modell m/1706 har kallats för den yngre karolinska uniformen. I och med att knäppningen slutade vid midjan hade rocken betydligt färre knappar. Bilden till höger visar en långrock m/1706 med veckad nedre del. Armémuseum. Kragen på rocken och de gula ärmuppslagen var kvar som tidigare. Även de stora horisontella ficklocken var oförändrade. Västen och byxorna skulle var gula. I mångt och mycket kan man säga att denna nya uniform var en förenklad form av den tidigare uniformen. Livgardet var det första förband som kläddes i den nya uniformen. Under de följande åren bekläddes den svenska armén i den nya uniformen. Bilden till vänster visar en karolinsk hatt m/1706. Armémuseum. Efter Poltava 1709 då många regementen gick i rysk fångenskap måste dessa regementen på nytt sättas upp i Sverige och därmed också uniformeras. På målningar från Stenbocks armé vid slaget i Gadebusch 1712 ser man att denna nya armé bar den nya uniformsmodellen, dvs soldater med rockar vars knäppning slutade vid midjan samt den trekantiga hatten med uppvikta och uppfästa brätten. Rockskörten på infanteristernas och kavalleristernas rockar är upphakade på det sätt som vi är van att se uniformen. Artilleriet bar däremot rockarna med raka skört. Vidare, vid infanteriet och kavalleriet använde man hårpung medan artilleristerna hade håret rakt nedhängande. År 1713 i Tönningen gick även Stenbocks armé i fångenskap varvid regementena måste sättas upp på nytt samt återigen uniformeras. I mitten av 1710-talet så har den trekantiga hatten, trocornen, mer eller mindre helt ersatt karpusen som huvudbonad. Dock bar Jämtlandsregemente fortfarande karpus vid generalmönstringen 1717. Bilden till höger visar en långrock m/1706 som tillhört löjtnant Carl Vilhelm Drakenhielm, Södermanlands regemente. Drakenhielm bar denna uniform då han stupade i Fredrikssten 1718. Rocken är m/1706 men saknar krage. Rocken är unik då den är den enda i sitt slag av armémodell som bevarats från det stora nordiska kriget. Foto, Ludgo kyrka, Södermanland.

Kavalleriet

Också kavalleriet omfattades av 1687-års uniformsbestämmelser även om införandet gick långsammare här. Långrocken var inte anlagd vid hela kavalleriet förrän en bit in på 1690-talet. Fram till dess bars det knälånga kyllret. Efter att långrocken kommit i bruk blev kyllret ett undre plagg. En av orsakerna till att kyllret togs bort som daglig dräkt var materialet. Kyllret var tillverkat sämskgarvad älghud och hade en stor benägenhet att ta åt sig vatten och därefter lång torktid. Istället för kyllret infördes en väst av skinn. Denna väst kallades kamisol och hade långa ärmar. När det stora nordiska kriget bröt ut 1700 var hela det svenska kavalleriet försedd med kamisoler och kyllren lämnades därför hemma. Bilden till höger visar en kavallerist från slutet av 1600-talet. Han bär ett långt kyller av älghud samt byxor av hjortskinn, vidare bröstharnesk och hårpung. Armémuseum, Stockholm. Huvudbonaden vid Livregementet skulle år 1680 vara en svart hatt. År 1686 inköptes dock karpus till samtliga ryttare vid regementet. Några år senare, 1691, skulle åter hattar anskaffas. Vid Östgöta kavalleriregemente skaffades 1690 karpusar till regementet medan 1695 omnämns hattar. Så vid denna tid användes omväxlade karpus och hatt. Även vid kavalleriet användes den traditionella rundskurna slängkappan. Också ryttarna hade halsduk. På fötterna bar ryttarna de höga kragstövlarna. Dessa stövlar användes anbart av det egentliga kavalleriet och av drabantkåren, inte av dragonerna. Ryttarna vid kavalleriet bar även sämskskinnfodrade bröstharnesk. Under harnesken bars kamisolen för att hindra att harnesken skavde mot kroppen. Det verkar dock som om bröstharnesk bara användes under de första åren under det stora nordiska kriget. Därefter utgick den i munderingen. Bilden till vänster visar ett par kragstövlar som användes vid kavalleriet. Armémuseum, Stockholm.

Dragonerna

Dragonerna hade vid det stora nordiska krigets utbrott en mer självständig ställning och inte längre enbart hästburet infanteri. Deras uniformer fick allt större likheter med kavalleriets. Bohusläns dragoner bar den för regementet karaktäristiska gröna färgen på sina rockar.
Kragstövel för officer vid kavalleriet av karolinsk typ. Armémuseum. Foto Hans Högman 2003.

Artilleriet

I och med m/1687 fick även artilleriet ordning på sin uniform. De bar en lång stålgrå rock med blå uppslag och mässingsknappar. Vidare knälånga byxor av skinn, blå strumpor, stövlar, blå väst, blå karpus med gult foder som huvudbonad. Officerarnas uniform liknade manskapets uniform men var gjord av finare material. Hårpung bars i regel inte av artilleriet. Av praktiska skäl har artilleriet alltid använt mörka uniformer, bl.a. pga den smutsiga och sotiga hanteringen av kanonerna. En bit in på 1700-talet bär många av artilleriförbanden blå rockar. Teckningen till höger visar en artillerist i den grå långrocken som användes vid artilleriet med blå strumpor, ärmuppslag och krage. Vid artilleriet användes dock läderstövlar och inte skor.

Sammanfattning – Enhetsuniformen

Uniform m/1687

Den blå enhetsuniformen infördes 1687 och denna första enhetsuniform kom att kallas den äldre karolinska uniformen. Med blå färg avses den ganska klara mellanblå färgen. Uniformernas blå färg skiftade dock ofta bl.a. på grund av olika resultat i färgningen av tygerna. Färgerna på ärmuppslag, foder, strumpor, krage skulle vara gul även om andra färger förekommer. Vanligen var även färgen på byxor och väst gul. Det fanns inte bara en modell av den karolinska uniformen. Den första är m/1687 och sen kom den yngre karolinska uniformen 1706. Man kan dock säga att det finns en mellanmodell. Under 1690-talet och under de första åren på 1700-talet gjordes en del mindre ändringar i uniformen.

Uniform m/1706

Den uniformsmodell som de flesta förknippar med den karolinska perioden är yngre karolinska uniformen. Den hade den nyare rocken med upphäktade skört, veck i rygg och sidor, krage och de mindre ärmuppslagen. Vidare gick knäppningen på denna modell enbart ned till midjan. Huvudbonaden till den yngre karolinska uniformen var den karaktäristiska trekantiga hatten. Denna uniform började införas efter 1706 men det dröjde innan regementena var beklädd med denna nya uniformsmodell. Vi får nog gå till tiden efter Poltava, 1709 då nya förband sattes upp eller fram till den armé som ingick i Stenbocks armé och slaget vid Gadebusch 1712. Den karolinska knekten som gick ut i fält när det stora nordiska kriget bröt ut bar dock den äldre karolinska uniformen med den äldre raka långrocken där sköten inte var upphäktade. Knäppningen av rocken gick hela vägen ned och ärmuppslagen var stora. Vidare saknades krage på rocken. På huvudet bar han en karpus eller den äldre hatten med svagt uppvikta brätten (ej uppfästa). Fickorna på väst och rock var vanligen blinda. Byxorna däremot hade ett flertal fickor, sk. byxsäckar. Byxorna var knäkorta och hade åtminstone på mellanmodellen och framåt lucka framtill (gylf fanns inte vid denna tidpunkt). Den yngre karolinska uniformen var inte lika dekorerad med snören och galoner som den äldre uniformen. På spelets uniformer fanns de däremot kvar. Se även Södermanlands regementes uniform 1702 (uppsydd).

Bilder på uniform m/1706

Grenadjär med grenadjärmössa
Musketerare i m/1706, upphäktade skört, små ärmuppslag, krage, knäppning till midjan, trekantig hatt
Pikenerare Foto Hans Högman 2001. Bilderna är tagna på militärhistoriskaföreningen Smålands Karoliner
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
xxx Uniformer xxx
 
xxxxxxxxxxxxxxxxx
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-09-17

Uniformer vid den svenska

armén - 1600-tal

Den tidiga karolinska uniformen

1672 – 1680-tal

När Karl XI tillträdde som svensk regent år 1672 påbörjades ett arbete med att få en fullständig uniformering av de svenska regementena. Karl XI befallde redan år 1672 att regementena skulle vara beklädda uti sin särskilda färg av klädet.

1675-års uniformsfärger

Enligt en skrivelse från år 1675 skulle landskapsregementena bära följande färger: Dalregementet Blå med rött uppslag Hälsinge regemente Röd med gröna uppslag Jämtlands regemente Grå med gröna uppslag Jönköpings regemente Grå med röda uppslag Kalmar regemente Grå med gröna uppslag Kronoborgs regemente Gul med röda uppslag Närke-Värmlands reg. Röd med vita uppslag Skaraborgs regemente Gul med svarta uppslag Södermanlands reg. Gul med blåa uppslag Upplands regemente Röd med gula uppslag Västerbottens reg. Blå med vita uppslag Västgöta-Dals reg. Grå med gula uppslag Västmanlands reg. Grön med röda uppslag Älvsborgs regemente Grå med isabella uppslag Östgöta regemente Röd med svarta uppslag Sommaren 1676 byts färgen för Närke-Värmlands regemente från vit färg på uppslag till grön. Som vi ser av tabellen skulle Kalmar- och Jämtlands regemente ha samma färger. Isabell är en brungrågul nyans.

Infanteriet

Vid denna tid bar man som huvudbonad karpus eller en hatt. En karpus var en rund, vadderad eller pälsfodrad mössa med nedfällbara flikar för panna, hals och öron. Karpusen användes framförallt av manskapet. Befälen bar uteslutande hatt. Hatten var mjuk och hade låg kulle med svagt uppböjda kanter. Rocken var en sk långrock med tennknappar och ärmuppslag i avvikande färg. Byxorna var av samma färg som rocken och gjorda av skinn. Man bar även en skinnväst. Stumporna var långa och sydda eller stickade av ull. Som fotbeklädnad bars svarta skor som var tvärt avskurna framtill. Kappan var i regel den rundskurna kappan utan ärmar. Denna slängkappa var ofta i vägen under ridning och i regel veks den upp på båda sidor och hakades samman baktill med mässingsspännen. Kapporna bar vanligen inte under strid. Underofficerarnas rock, byxor och strumpor var grå. Underofficerarna bar även kyller. Färgen på officerarnas uniformer vid denna tidpunkt är osäker, antagligen var den blå. Den svenska långrocken hade den franska sk justaucorps som förebild. Denna rock med de långa skörten var obekväm att bära. Skörten räckte ned till knäna och var därför i vägen vid strid. De var även ett hinder för infanteristerna vid marsch samt för kavalleristerna vid ridning. Vid dessa tillfällen var det därför vanligt att man vek upp fram- och bakskörten på bägge sidorna och hakade ihop dem. Fodret på rocken blev därmed synligt. Vid övriga tillfällen bars skörten raka. Uppfästningen var skörten förekom även bland de övriga europeiska arméerna. Långrocken blev allmänt införd förts under 1680- talet även om den förekom under 1670-talet. Vid artilleriet vek man däremot inte upp skörten på långrocken. Detta gäller för artilleriets del under hela den karolinska tiden. Införandet av de nya uniformerna stannade upp under Karl XI:s krig 1675 – 1679.

Kavalleriet

Även i kavalleriet bar man hatt eller karpus. Vidare bar ryttarna älghudskyller, sämskskinnfodrade bröstharnesk, skinnbyxor och höga smorläderstövlar med styvt skaft. Både kyllret och rocken räckte ned till knäna. Som huvudbonad bars en lågkullig filthatt med stort brätte. Dragonerna bar hatt eller karpus, samt klädesrock istället för kyller. Dragonerna bar inte harnesk eller stövlar. Dragonerna var i första hand beridet infanteri och inte kavalleri. Drabanterna bar en blå långrock försedd med en rund krage och gult bojfoder samt dekorerad med galoner eller snören av guld i silver. I mitten av 1670- talet var kappan grå med grått foder. Redan 1677 var den blå med gult foder.

Artilleriet

Artilleriets långrockar var i regel grå och bars inte med uppvikta skört som man emellanåt gjorde i infanteriet.

Enligt 1683-års uniformsförordning

Enligt 1683-års förordning skulle infanteriregementena bära följande färger: Dalregementet Blå med gula uppslag Hälsinge regemente Röd med gröna uppslag Jämtlands regemente Blå med gula uppslag Jönköpings regemente Grå med röda uppslag Kalmar regemente Grå med gröna uppslag Kronoborgs regemente Gul med röda uppslag Närke-Värmlands reg. Röd med blå uppslag Skaraborgs regemente Gul med svarta uppslag Södermanlands reg. Gul med blåa uppslag Upplands regemente Röd med gula uppslag Västerbottens reg. Blå med vita uppslag Västgöta-Dals reg. Grå med gula uppslag Västmanlands reg. Grön med röda uppslag Älvsborgs regemente Blå med röda uppslag Östgöta regemente Röd med svarta uppslag Färger markerade med fetstil är förändringar gentemot 1675-års bestämmelser. Kavalleriregementena hade inga särskilda bestämmelser beträffande färger på uniformerna.
Armémuseum. Foto Hans Högman 2003.

1687-års reglemente: - Den blå

enhetsuniformen

Enligt detta reglemente skall infanteriet beklädas i blå färg. Därmed skulle hela infanteriet bära blå rock. Ärmuppslag mm skulle vara av gult kläde. Underofficerarna i infanteriet skulle ha kyller och lädervästar. Mellan 1681 och 1687 skulle underofficerarnas rockar vara grå men från och med 1687 skulle de ha samma färg som övriga, dvs. blå. Till uniformen hörde även hårpungen. Den kom till bruk redan 1681. En hårpung var en svart påse, normalt av dvalk – ett slags lärft. Tidigare bars det långa håret fritt hängande. Nu skulle det kammas ihop och bäras samlat i påsen på nacken eller ned en bit på ryggen. Bilden till vänster visar en ryttare med hårpung. Vidare ingick en blå karpus som huvudbonad samt ullstrumpor. Strumporna hölls uppe med knäremmar och spännen. Officerarnas uniform var betydligt mer påkostad, bl.a. förgyllda mässingsknappar samt guldgaloner i handskar, väst, gehäng samt på kragen till officerskappan. Den uniform som bestämdes 1687 har betecknats som ”den äldre karolinska uniformen”. Det viktiga med m/1687 var att hela armén skulle beklädas i en och samma färg, den blå rocken. Detta var en process som pågick i hela Europa men Sverige gick nog längst i införandet. Modellmässigt medförde inte m/1687 några större förändringar utan det var framförallt färgerna som ändrades. Bilden visar en karolin i den blå enhetsuniformen.

Infanteriet

Enhetsuniformen infördes successivt i infanteriet. Generellt var uniformen blå med gula ärmuppslag och foder. Några regementen avviker från den gula färgen på foder och uppslag. Närke-Värmlands- och Jönköpings regementen hade röd färg på foder och uppslag. Västerbottens regemente hade vit färg på motsvarande detaljer. Vad som kunde variera var färgen på byxor och strumpor.

Långrocken

Den blå rocken var lång och av justaucorps-typ och hade länge det äldre utseendet. Den hade åtsittande midja och de stora ficklocken var först vertikalt monterade men senare horisontellt. Det fanns en knapprad längs hela framkanten med gula knapphål där den nedersta hälften var blinda. Normalt hade den äldre karolinska uniformen tre dussin knappar: 12 st för de dubbla blinda ficklocken, 2 för axelklaffarna och 22 för knappraden. Ett utmärkande drag för rocken i den äldre karolinska uniformen var att rocken sakande egentlig krage. På axlarna fanns axelklaffar monterade. Musketerarna hade en axelklaff på båda axlarna för att hålla dels musköten och dels bantlärremmen till patronväskan på plats. Pikenerarna hade enbart en axelklaff på den högra axeln för gehänget. Bilden till höger visar den tidiga långrocken m/1687 för infanteriet. Notera de vertikala ficklocken, de stora ärmuppslagen, avsaknaden av krage och de uppfästa skörten. Armémuseum. Ärmuppslagen på enhetsuniformen var i början, liksom tidigare modell, stora som på kontinenten. Längre fram blev de betydligt mindre och fyrkantiga. Dessa små uppslag kallas också ”svenska uppslag”. De små uppslagen bars av manskap och underofficerare. Officerarna fortsatte dock med de stora uppslagen. Det var Karl XI som själv beslutade att ärmuppslagen av praktiska skäl skulle göras mindre. Detta beslut togs i mitten av 1690-talet men det är osäkert när det egentligen blev infört. Ärmuppslag och foder var i regel i samma färg. Genom de uppfästade skörten syntes även fodret på uniformerna. Det är inte helt fastlagt när de uppvikta skörten blev så allmänt förekommande att de användes på detta sätt av alla förband. Under 1690-talet och fram till 1706 ändras uniformen något så att den får ett utseende mellan den yngre och den äldre karolinska uniformen. Det är nu som de dubbla vertikala ficklocken ersätts med horisontella fickor. Antal knappar i rocken minskar också vid denna tidpunkt, mellan 2 ¼ till 2 ½ dussin. Det är också under denna tid som uniformen får en riktig krage. Västen räckte långt ned på låren och var i regel av skinn. Västen var vanligen gulfärgad. Även västar av kläde förekom. Byxorna var snäva och knäkorta. Vanligen var de tillverkade av skinn, ibland av kläde. I regel var byxorna gulfärgade. Strumporna var långa och räckte upp ovan knäna. De hölls uppe med hjälp av knärämmar med mässingsspännen. Det var vanligt att man bar 2 par strumpor. Vanligast var strumporna stickade av ullgarn. Vid Närke-Värmlands- och Jönköpings regementen var strumporna röda. I mitten av 1690- talet börjar man använda sk. överstrumpor till skydd för ullstrumporna. Dessa överstrumpor var gjorda av kläde eller vadmal för vinterbruk samt av lärft för den varma årstiden. Överstrumporna var en föregångare till damaskerna. I slutet av 1690-talet kom bestämmelser om att strumporna skulle ha samma färg som respektive regemente hade på fodret. År 1692 bar Östgöta infanteriregemente vita strumpor. På fötterna bar infanteristerna skor, i regel med ett spänne. Skorna var gjorda av smorläder och lika för vänster och höger fot. Framtill var de tvärt avhuggna. Bilden till höger visar ett par karolinska infanteriskor. Foto Hans Högman 2003, Armémuseum. I början var halsduken svart men under första hälften av 1690-talet dyker fler färger upp. Karl XI var inte förtjust över den svarta färgen. Västerbotten regemente bar 1694 vita halsdukar och Jönköpingregemente bar röda. Halsduken var gjord av tyg. Från slutet av 1690-talet slutar man med halsbandsduken och istället virades halsduken runt halsen och knöts baktill. Den svarta färgen blev åter vanligare en bit in på 1700-talet. Normalt hade ärmuppslagen, rockfodret, byxorna, västen och strumpona samma färg och den vanligaste färgen för dessa uniformsdelar var gul. Det kunde även förekomma avvikande färger på kragen vid vissa förband. Till uniformen hörde även en slängkappa. Det är dock först en bit in på 1690-talet som den är allmänt förekommande vid infanteriet. Kappan var blå och liksom tidigare en rundskuren slängkappa utan ärmar och med krage. Kappan var vanligen av ylle och fodrad med boj vilken vanligen var i gul färg. Kappan hölls på plats med ett par mässingsspännen framtill. Det gick även att häkta ihop skörten baktill. Kappan var 7 m i omkrets nedtill. Bilden till vänster visar en slängkappa för en officer. Under kragen syns de två mässningspännena. Foto Hans Högman 2003, Armémuseum. Handskarna hade en styv krage. Huvudbonaden vid infanteriet varierade mellan hatt och karpus. Karpusen var länge den dominerande huvudbonaden. Karpusen var i regel blå. Hatten blev dock allt vanligare. Den tidiga karolinska hatten hade först raka brätten men blev senare svagt uppvikt dock utan att vara uppfäst. Så småningom får hatten allt mer uppvikta brätten vilket leder fram till den trekantiga hatten med uppfästa brätten. Detta sker i slutet av 1600-talet men det dröjde till en bra bit in på 1700-talet innan den trekantiga hatten var i allmänt bruk. I början av det Stora nordiska kriget var karpusen den allmänna huvudbonaden bland manskapet. Bilden till höger visar en karpus. Foto Hans Högman 2007, Armémuseum. Den trekantiga hatten bars med spetsen rakt fram, vanligen med spetsen något draget åt vänster. På vänster brätte fanns en knapp. Underofficershattarna hade en silvergalon och officerarnas en smal guldbård. Till höger är en teckning på karoliner i den trekantiga hatten. Foto Högman 2004, Mariefreds Värdshus. Dessa två bilder visar nytillverkade karolinska trekantiga hattar. Till vänster, foto Hans Högman 1999, Södermanland regementes museum. Officerarnas och underofficerarnas uniform såg lika dan ut som för manskapet men var tillverkad av finare material. Vissa detaljer skiljde sig dock åt. Fodret och ärmuppslagen var blå istället för gul. Officerarna bar i mitten av 1690-talet blå strumpor. Utsirningarna på rocken varierade med grad. Tjänstegraden markerades även med den sk. ringkragen som bars runt halsen. OBS, ringkrage användes inte vid artilleriet eller vid kavalleriet. Ringkragen till höger är från 1670-talet medan den till vänster är från 1799. Foto Hans Högman 2007, Armémuseum.

Ringkragar - Infanteriet

Överste: Av förgyllt silver med konungens krönta namnchiffer under kunglig krona och annan utsmyckning i emalj Överstelöjtnant: Av förgyllt silver men inte lika utsmyckad som överstens och hade palmkvistar på båda sidor om det krönta namnschiffret. Major: Lika överstelöjtnantens Kapten: Av förgyllt silver med krona och namnchiffer i emalj, men saknade palmkvistar. Löjtnant: Av polerat silver med förgyllt namnchiffer under krona i guld av samma utseende och storlek som kaptenens Fänrik: Som löjtnantens

Införandet av den karolinska blå

enhetsuniformen

Det var en viss eftersläpning i införandet av enhetsuniformen, bl.a. beroende på både materialbrist samt brist på pengar. Den gamla uniformen fick slitas ut innan man bytte till en ny. Följande tabell visar årtal när respektive infanteriregemente i Sverige och Finland mönstrades iklädda den blå enhetsuniformen:
Det finns från år 1699 ett utkast till en uniformsförordning med detaljerade uppgifter om hur enhetsuniformen vid infanteriet skulle se ut: Rocken skulle vara av blått svenskt kläde med krage och små ärmuppslag i regementets färg. Fodret skulle vara av boj. Tröjan (västen) och byxorna skulle vara av bockskinn eller renläder. Hatten skulle ha galon eller snöre omkring av vitt kamelgran eller tråd. Strumporna skulle vara av ull och i regementets färg. Halsduken skulle vara av svart lärf. Detta utkast visar hur uniformen höll på att utvecklas till den traditionella karolinska uniformen som vi är van att se den. Rocken hade vid denna tidpunkt fortfarande kvar den karaktäristiska långa knappraden längs hela framsidan. Vid krigsutbrottet 1700 bar infanterisoldaten fortfarande den äldre långrocken och endast i undantagsfall var skörten uppvikta. Karpus var den vanligaste huvudbonaden. Uppslagen på ärmarna var fortfarande stora.
Provmunderingsrock, infanteri 1687. Vertikala ficklock, stora ärmuppslag, knäppning ända ned och ingen krage. Rundskuren kappa utan ärmar. Armémuseum. Foto Hans Högman 2003. Provmunderingsrock, infanteri 1687.  Den äldre karolinska uniformen.

Uniformsmodell m/1706

Under tiden i Sachsen 1706 – 1707 passade man på att skaffa nya munderingar som ersättning för de slitna uniformer som man då hade. Denna modell m/1706 innehöll en del förändringar jämfört med den tidigare uniformen. Rocken blev nu vidare nedtill och hade därför fyra veck i vardera sidan och två i ryggen. Dessa veck fanns sedan tidigare på befälens rockar, nu kom de även att ingå i manskapets rockar. Den mest markanta förändringen var att knäppningen framtill nu inte gick ända ned utan avslutades vid midjan. Denna förändring gav rocken ett speciellt utseende och modell m/1706 har kallats för den yngre karolinska uniformen. I och med att knäppningen slutade vid midjan hade rocken betydligt färre knappar. Bilden till höger visar en långrock m/1706 med veckad nedre del. Armémuseum. Kragen på rocken och de gula ärmuppslagen var kvar som tidigare. Även de stora horisontella ficklocken var oförändrade. Västen och byxorna skulle var gula. I mångt och mycket kan man säga att denna nya uniform var en förenklad form av den tidigare uniformen. Livgardet var det första förband som kläddes i den nya uniformen. Under de följande åren bekläddes den svenska armén i den nya uniformen. Bilden till vänster visar en karolinsk hatt m/1706. Armémuseum. Efter Poltava 1709 då många regementen gick i rysk fångenskap måste dessa regementen på nytt sättas upp i Sverige och därmed också uniformeras. På målningar från Stenbocks armé vid slaget i Gadebusch 1712 ser man att denna nya armé bar den nya uniformsmodellen, dvs soldater med rockar vars knäppning slutade vid midjan samt den trekantiga hatten med uppvikta och uppfästa brätten. Rockskörten på infanteristernas och kavalleristernas rockar är upphakade på det sätt som vi är van att se uniformen. Artilleriet bar däremot rockarna med raka skört. Vidare, vid infanteriet och kavalleriet använde man hårpung medan artilleristerna hade håret rakt nedhängande. År 1713 i Tönningen gick även Stenbocks armé i fångenskap varvid regementena måste sättas upp på nytt samt återigen uniformeras. I mitten av 1710-talet så har den trekantiga hatten, trocornen, mer eller mindre helt ersatt karpusen som huvudbonad. Dock bar Jämtlandsregemente fortfarande karpus vid generalmönstringen 1717. Bilden till höger visar en långrock m/1706 som tillhört löjtnant Carl Vilhelm Drakenhielm, Södermanlands regemente. Drakenhielm bar denna uniform då han stupade i Fredrikssten 1718. Rocken är m/1706 men saknar krage. Rocken är unik då den är den enda i sitt slag av armémodell som bevarats från det stora nordiska kriget. Foto, Ludgo kyrka, Södermanland.

Kavalleriet

Också kavalleriet omfattades av 1687-års uniformsbestämmelser även om införandet gick långsammare här. Långrocken var inte anlagd vid hela kavalleriet förrän en bit in på 1690-talet. Fram till dess bars det knälånga kyllret. Efter att långrocken kommit i bruk blev kyllret ett undre plagg. En av orsakerna till att kyllret togs bort som daglig dräkt var materialet. Kyllret var tillverkat sämskgarvad älghud och hade en stor benägenhet att ta åt sig vatten och därefter lång torktid. Istället för kyllret infördes en väst av skinn. Denna väst kallades kamisol och hade långa ärmar. När det stora nordiska kriget bröt ut 1700 var hela det svenska kavalleriet försedd med kamisoler och kyllren lämnades därför hemma. Bilden till höger visar en kavallerist från slutet av 1600-talet. Han bär ett långt kyller av älghud samt byxor av hjortskinn, vidare bröstharnesk och hårpung. Armémuseum, Stockholm. Huvudbonaden vid Livregementet skulle år 1680 vara en svart hatt. År 1686 inköptes dock karpus till samtliga ryttare vid regementet. Några år senare, 1691, skulle åter hattar anskaffas. Vid Östgöta kavalleriregemente skaffades 1690 karpusar till regementet medan 1695 omnämns hattar. Så vid denna tid användes omväxlade karpus och hatt. Även vid kavalleriet användes den traditionella rundskurna slängkappan. Också ryttarna hade halsduk. På fötterna bar ryttarna de höga kragstövlarna. Dessa stövlar användes anbart av det egentliga kavalleriet och av drabantkåren, inte av dragonerna. Ryttarna vid kavalleriet bar även sämskskinnfodrade bröstharnesk. Under harnesken bars kamisolen för att hindra att harnesken skavde mot kroppen. Det verkar dock som om bröstharnesk bara användes under de första åren under det stora nordiska kriget. Därefter utgick den i munderingen. Bilden till vänster visar ett par kragstövlar som användes vid kavalleriet. Armémuseum, Stockholm.

Dragonerna

Dragonerna hade vid det stora nordiska krigets utbrott en mer självständig ställning och inte längre enbart hästburet infanteri. Deras uniformer fick allt större likheter med kavalleriets. Bohusläns dragoner bar den för regementet karaktäristiska gröna färgen på sina rockar.
Kragstövel för officer vid kavalleriet av karolinsk typ. Armémuseum. Foto Hans Högman 2003.

Artilleriet

I och med m/1687 fick även artilleriet ordning på sin uniform. De bar en lång stålgrå rock med blå uppslag och mässingsknappar. Vidare knälånga byxor av skinn, blå strumpor, stövlar, blå väst, blå karpus med gult foder som huvudbonad. Officerarnas uniform liknade manskapets uniform men var gjord av finare material. Hårpung bars i regel inte av artilleriet. Av praktiska skäl har artilleriet alltid använt mörka uniformer, bl.a. pga den smutsiga och sotiga hanteringen av kanonerna. En bit in på 1700-talet bär många av artilleriförbanden blå rockar. Teckningen till höger visar en artillerist i den grå långrocken som användes vid artilleriet med blå strumpor, ärmuppslag och krage. Vid artilleriet användes dock läderstövlar och inte skor.

Sammanfattning –

Enhetsuniformen

Uniform m/1687

Den blå enhetsuniformen infördes 1687 och denna första enhetsuniform kom att kallas den äldre karolinska uniformen. Med blå färg avses den ganska klara mellanblå färgen. Uniformernas blå färg skiftade dock ofta bl.a. på grund av olika resultat i färgningen av tygerna. Färgerna på ärmuppslag, foder, strumpor, krage skulle vara gul även om andra färger förekommer. Vanligen var även färgen på byxor och väst gul. Det fanns inte bara en modell av den karolinska uniformen. Den första är m/1687 och sen kom den yngre karolinska uniformen 1706. Man kan dock säga att det finns en mellanmodell. Under 1690-talet och under de första åren på 1700- talet gjordes en del mindre ändringar i uniformen.

Uniform m/1706

Den uniformsmodell som de flesta förknippar med den karolinska perioden är yngre karolinska uniformen. Den hade den nyare rocken med upphäktade skört, veck i rygg och sidor, krage och de mindre ärmuppslagen. Vidare gick knäppningen på denna modell enbart ned till midjan. Huvudbonaden till den yngre karolinska uniformen var den karaktäristiska trekantiga hatten. Denna uniform började införas efter 1706 men det dröjde innan regementena var beklädd med denna nya uniformsmodell. Vi får nog gå till tiden efter Poltava, 1709 då nya förband sattes upp eller fram till den armé som ingick i Stenbocks armé och slaget vid Gadebusch 1712. Den karolinska knekten som gick ut i fält när det stora nordiska kriget bröt ut bar dock den äldre karolinska uniformen med den äldre raka långrocken där sköten inte var upphäktade. Knäppningen av rocken gick hela vägen ned och ärmuppslagen var stora. Vidare saknades krage på rocken. På huvudet bar han en karpus eller den äldre hatten med svagt uppvikta brätten (ej uppfästa). Fickorna på väst och rock var vanligen blinda. Byxorna däremot hade ett flertal fickor, sk. byxsäckar. Byxorna var knäkorta och hade åtminstone på mellanmodellen och framåt lucka framtill (gylf fanns inte vid denna tidpunkt). Den yngre karolinska uniformen var inte lika dekorerad med snören och galoner som den äldre uniformen. På spelets uniformer fanns de däremot kvar. Se även Södermanlands regementes uniform 1702 (uppsydd).

Bilder på uniform m/1706

Grenadjär med grenadjärmössa  Musketerare i m/1706, upphäktade skört, små ärmuppslag, krage, knäppning till midjan, trekantig hatt Pikenerare  Foto Hans Högman 2001.  Bilderna är tagna på militärhistoriskaföreningen Smålands Karoliner
Manskap Södermanlands regemente. Officer, Södermanlands regemente, 1680-tal. Märk de stora ärmuppslagen och de vertikala ficklocken. Hatten har svagt uppböjda kanter. Foto Hans Högman 1997, Malma Heds Museum. Manskapsuniform vid Upplands regemente, 1680. Manskapsuniform vid Upplands regemente, 1680 Officersuniform vid Upplands regemente, 1680