Kavalleriet var inte utsatta för samma förändringsintensitet i sina uniformer som infanteriet under 1800-talet inledande decennium. Kavalleriregementenas uniformer uppvisade mycket stora särdrag beroende på regemente. Efter kriget mot Napoleon fick många av kavalleriregementena nya uniformer. Den karaktäristiska husaruniformen behöll dock sitt utseende. Förutom husarförbanden fick kavalleriet en gemensam huvudbonad vid denna tid, den sk. tsckakån. Denna tschakå hade till skillnad mot infanteriets en rak översida.Husarförbanden bar den traditionella husaruniformen. Den har sen den kom, i mitten av 1700-talet, genomgått mycket få förändringar. Under 1800-talet första hälft börjar dock en del ändringar att införas. En av de mer iögonfallande förändringarna var ändringen av snöranordningen på bröstet. Under 1820 – 1840 blev de bredare upptill och avsmalnande nedåt. Även antal snören och knapprader ändrades. När husardolman kom i mitten av 1700-talet hade den enbart ett fåtal snören och 5 knapprader. I slutet av 1700-talet hade manskapet cirka 18 och officerarna kunde ha upp till 30. År 1846 var antalet snörrader på dolman nere i 8 och 10 på pälsen. Husarmössan var en högmössa med s.k. flygel (en långsmal flik) och mässingkardong. Högmössan bars fram till 1846 då den avskaffades. Som byxor bar husarerna fram till 1846 skinnbyxor och från 1815 även mörkblå ridbyxor med skinn längst ned på benen i stället för stövlar.Bilden till höger visar den traditionella högmössa som husarerna bar. Dekorerad med flätade snören (röda), plym och flygel (hängande fliken till höger). Armémuseum. Foto Hans Högman 2003.Välj tidsperiod:
År 1801 omorganiserades Lätta Livdragonregementet. Två skvadroner nu blev hästjägare.Hästjägarna fick speciella kaskar med plymer och plåtar. Dessa kaskar var relativt höga, rundkulliga, försedd med tagelliggare och en stor hängande plym samt en mindre stående. Jackan var grön med vita snören. Byxorna var vita. Jägarna hade även gröna långbyxor.Större delen av regementet bar dragonuniform med vit jacka försedd med blå revär. Officerarna bar trekantig hatt, övriga hög filthatt med plym, plåt och kardong samt banderoll. År 1806 omorganiserades regementet igen och hela regementet blev nu åter dragoner.Samma år byter regementet namn till Livgardet till häst. År 1807 fick regementet en ny huvudbonad, en hög hatt med tagelliggare, plåt, plym och kardong, dvs. en hatt av samma typ som Svea livgarde och Livregementets grenadjärkår fick detta år. I övrigt bar regementet den tidigare dragonuniformen. Uniformsreformerna år 1810 påverkade inte hästgardet i någon större omfattning. Den otympliga hatten med tagelliggare togs dock bort. Livgardet till häst fick tschakå som huvudbonad redan nere på kontinenten under kriget mot Napoleon, 1813 - 1814. I enlighet med order från kronprins Carl Johan antog regementet även nya uniformer innan hemresan till Sverige (m/1814). Man bar då husaruniform med dolma med vit krage och ärmuppslag, mellanblå byxor och vit päls. Både dolma, päls och byxor var rikt snörbelagda.Om livet bars ett gult och blått knutskärp. Innan tschakån bar man en högmössa med gult foder i flygeln och uppstående plym. I början av 1820-talet bär man åter den traditionella husarmössan. Tschakån visade sig vara för tung. På uniform m/1820 var kragen på dolman blå. År 1833 byttes byxorna mot ett par enklare med grenskinn.Bilden till höger visar en hästgardist i husaruniform med högmössa samt dolma utsmyckad med försilvrade, kulformade knappar. Armémuseum.Livregementets dragonkår, uniform m/1823:
Livregementsbrigadens hussarkår
Livregementsbrigadens hussarkår fick år 1809 en ny uniform. Klädesjackan var mörkblå med vita snören och 7 ½ dussin knappar. Pälsen skulle på liknande sätt ha snören och knappar samt ha bräm av grått fårskinn och vitt foder. Det fanns två typer av byxor, dels ridbyxor av blått kläde försedda med svart kalvskinn ända ned samt försedda med en hälla under foten, dels byxor av sämskat bockskinn och så långa att de nådde fotleden. Ridbyxorna var så vida att de kunde knäppas utanpå både stövlar, byxor och dolma.
Livregementsbrigadens dragonkår
Livregementsbrigadens kyrassiärkår bar i början av 1800-talet uniform m/1795 med bicorne. Det fanns två typer av byxor, dels skinnbyxor och dels de skinnskodda, vida ridbyxorna av grå vadmal. För manskapet fastställdes år 1806 en ny uniform med en bicorne placerad något på tvären. År 1815 får förbandet namnetLivregementets dragonkår. Detta år får regementet en ny uniform. Den enradiga blå jackan hade vit krage, ärmuppslag och foder. Vidare hade man en vit kolett med revär, krage och ärmuppslag i blå färg. Byxorna var mörkblå med vita lister. Runt livet bar man ett gult knutskärp. Som huvudbonad användes tschakå med uppstående vit plym och gul banderoll. Regementet använde även kask vid parader etc (m/1795).År 1823 infördes en ny uniform. Jackan var vit med skört och blå revär klädd med gula lister. På båda axlarna bars epåletter. Byxorna var blå med gula lister. Runt livet bars ett blå-gult skärp med hängande topsar. Detta år byttes tschakån mot en hjälm med kam och svart, hög tagelliggare. Officerarna bar vit tagelliggare som år 1834 byttes mot björnskinn.Bilden till höger visar en livdragon i m/1823 med skinnskodda byxor och kask med tagelliggare. Armémuseum.Se även bilderna ovan.
Västgöta kavalleriregemente
Västgöta kavalleriregemente organiserades som dragoner år 1802 vilket innebar förändringar i uniformeringen. Detta skedd dock först 1806 då de erhöll namnet Västgöta dragonregemente. Enligt reglementet skulle jackan vara av frackmodell, blå till färgen med röd krage och röda uppslag. Som huvudbonad skulle det finnas en svart filtmössa med skärm och gul uppstående plym. Vidare skulle skinnbyxor och kragstövlar bäras. Denna uniform infördes inte utan istället fick regementet en uniform med blå jacka utan skört. Krage och uppslag var röda. Jackan hade även revärliknande bröstinfattning inrutad av röd list och med tre rader knappar av mässing. Huvudbonaden var en filtkask med vit bakåthängande hästsvans och en vit uppstående plym. Vidare fick regementet skinnbyxor och kragstövlar. Koletten var av vitt kläde.Kaskarna byttes redan 1809 mot en svart filtmössa med skärm.År 1811 omorganiserades regementet till infanteri med namnet Västgöta regemente. Regementet fick nu den blå infanteriuniformen av modell m/1810.
Smålands lätta dragonregemente
Smålands lätta dragonregemente fick detta namn år 1801. År 1799 fick de en uniform som till stor del överensstämde med den uniform Västgöta dragonregemente fick några år senare, bl.a. med den revärliknande bröstinfattningen. Smålänningarna hade dock en annan huvudbonad. År 1801 fick regementet tillstånd att bära ridbyxor av blått kläde eller vadmal istället för den tidigare grå färgen. År 1806 togs en ny huvudbonad i bruk vid regementet, där nu hattarna skulle försvinna. Denna nya huvudbonad var densamma som Lätta livdragonerna och Skånska karabinjärerna fick vid samma tidpunkt, dvs en hög mössa med skärm. År 1810 fick smålänningarna en egen huvudbonad, en tolpak. Regementet fick tschakå som ny huvudbonad år 1819. År 1822 blir regementet husarer och får då husaruniform med högmössa.Bilden till höger visar tolpak m/1810, Smålands lätta dragonregemente. Armémuseum.
Norra Skånska kavalleriregementet
Norra Skånska kavalleriregementet, som år 1801 fick namnet Skånska linjedragonregementet skulle år 1806 anta samma typ av uniform som Västgöta kavalleriregemente. Denna uniform infördes dock aldrig i något av regementena. Då skåningarna omorganiserades år 1807 till husarer (Skånska husarregementet) fick en husaruniform.
Skånska karabinjärregementet
Skånska karabinjärregementet var med bland de regementen som överfördes till Pommern år 1813. Regementet använde modell m/1801 fram till år 1814 de erhöll en ny uniform. Jackan var blå med gul revär. Byxorna var blå med gul list. Som huvudbonad fick de tschakå med hängande tagelplym och vit banderoll. År 1825 byttes den mot en hjälm av samma typ som Livregementes dragoner bar. Knutskärpet ersattes detta år med ett skärp av samma typ som det indelta infanteriet hade.
Mörnerska husarregementet
Mörnerska husarregementet bar den traditionella husaruniformen i inledningen av 1800-talet, dvs. dolman. I början av 1800-talet hade den 10 dubbla gula snören medan den efter 1813 hade 14 st. Den Mönerska dolman var blå med gula ärmuppslag. Pälsen var blå med svart bräm. Huvudbonaden var en högmössa av gult kläde och mörkblå filt samt en sedvanlig s.k. flygel, kokard med knapp, gul kordong med tofsar samt uppstående fjäderplym. Officerarnas högmössa hade ett liknande utseende men med guldträns och guldtofs, guldkardong med tofsar av guld och silke.Byxorna var av gult skinn. Charivaderna var av blått kläde. För manskapets del hade de år 1800 ersatts med långa knappbyxor av blått kläde med skinnskoning på innsidan. Till uniformen hörde även en blå slängkappa med gul träns, tofs och knapp samt svarta stövlar.De skinnskodda byxorna blev vanligt plagg för manskapet vid kavalleriet under 1800-talet.
Jämtlands hästjägarskvadron
Jämtlands hästjägarskvadron bar år 1803 en huvudbonad som var en rund hatt med snibb fram och bak, mässingknapp, kardong och träns av läder, vit tagelståndare, gul kokard, banderoll av grönt ullgarn samt hängande plym av svart tagel. Regementet hade två slags byxor, dels skinnbyxor och dels gröna byxor med mässingsknappar längs ytterkanterna. Även insidan av byxorna var skinnklädd. Vidare fanns även långa knappbyxor av grå vadmal.År 1812 bar regementet en mössa med gul plåt och banderoll samt ståndare av gröna fjädrar. Jämtlands hästjägare fick en ny huvudbonad, tschakån, år 1816. Tschakån hade en vit hängande tagelplym. Som enda beridna förband fick hästjägarna år 1832 den nyare tsckakån. Detta var den högre, rakare infanterimodellen. Fram till 1843 bar de en dubbelradig jacka med svart krage och svarta ärmuppslag samt grå byxor med svarta lister och knutskärp. År 1843 fick man istället blå byxor.
Kavalleriet var inte utsatta för samma förändringsintensitet i sina uniformer som infanteriet under 1800-talet inledande decennium. Kavalleriregementenas uniformer uppvisade mycket stora särdrag beroende på regemente. Efter kriget mot Napoleon fick många av kavalleriregementena nya uniformer. Den karaktäristiska husaruniformen behöll dock sitt utseende. Förutom husarförbanden fick kavalleriet en gemensam huvudbonad vid denna tid, den sk. tsckakån. Denna tschakå hade till skillnad mot infanteriets en rak översida.Husarförbanden bar den traditionella husaruniformen. Den har sen den kom, i mitten av 1700-talet, genomgått mycket få förändringar. Under 1800-talet första hälft börjar dock en del ändringar att införas. En av de mer iögonfallande förändringarna var ändringen av snöranordningen på bröstet. Under 1820 – 1840 blev de bredare upptill och avsmalnande nedåt. Även antal snören och knapprader ändrades. När husardolman kom i mitten av 1700-talet hade den enbart ett fåtal snören och 5 knapprader. I slutet av 1700-talet hade manskapet cirka 18 och officerarna kunde ha upp till 30. År 1846 var antalet snörrader på dolman nere i 8 och 10 på pälsen. Husarmössan var en högmössa med s.k. flygel (en långsmal flik) och mässingkardong. Högmössan bars fram till 1846 då den avskaffades. Som byxor bar husarerna fram till 1846 skinnbyxor och från 1815 även mörkblå ridbyxor med skinn längst ned på benen i stället för stövlar.Bilden till höger visar den traditionella högmössa som husarerna bar. Dekorerad med flätade snören (röda), plym och flygel (hängande fliken till höger). Armémuseum. Foto Hans Högman 2003.Välj tidsperiod:
År 1801 omorganiserades Lätta Livdragonregementet. Två skvadroner nu blev hästjägare.Hästjägarna fick speciella kaskar med plymer och plåtar. Dessa kaskar var relativt höga, rundkulliga, försedd med tagelliggare och en stor hängande plym samt en mindre stående. Jackan var grön med vita snören. Byxorna var vita. Jägarna hade även gröna långbyxor.Större delen av regementet bar dragonuniform med vit jacka försedd med blå revär. Officerarna bar trekantig hatt, övriga hög filthatt med plym, plåt och kardong samt banderoll. År 1806 omorganiserades regementet igen och hela regementet blev nu åter dragoner.Samma år byter regementet namn till Livgardet till häst. År 1807 fick regementet en ny huvudbonad, en hög hatt med tagelliggare, plåt, plym och kardong, dvs. en hatt av samma typ som Svea livgarde och Livregementets grenadjärkår fick detta år. I övrigt bar regementet den tidigare dragonuniformen. Uniformsreformerna år 1810 påverkade inte hästgardet i någon större omfattning. Den otympliga hatten med tagelliggare togs dock bort. Livgardet till häst fick tschakå som huvudbonadredan nere på kontinenten under kriget mot Napoleon, 1813 - 1814. I enlighet med order från kronprins Carl Johan antog regementet även nya uniformer innan hemresan till Sverige (m/1814). Man bar då husaruniform med dolma med vit krage och ärmuppslag, mellanblå byxor och vit päls. Både dolma, päls och byxor var rikt snörbelagda.Om livet bars ett gult och blått knutskärp. Innan tschakån bar man en högmössa med gult foder i flygeln och uppstående plym. I början av 1820-talet bär man åter den traditionella husarmössan. Tschakån visade sig vara för tung. På uniform m/1820 var kragen på dolman blå. År 1833 byttes byxorna mot ett par enklare med grenskinn.Bilden till höger visar en hästgardist i husaruniform med högmössa samt dolma utsmyckad med försilvrade, kulformade knappar. Armémuseum.Livregementets dragonkår, uniform m/1823:
Livregementsbrigadens hussarkår
Livregementsbrigadens hussarkår fick år 1809 en ny uniform. Klädesjackan var mörkblå med vita snören och 7 ½ dussin knappar. Pälsen skulle på liknande sätt ha snören och knappar samt ha bräm av grått fårskinn och vitt foder. Det fanns två typer av byxor, dels ridbyxor av blått kläde försedda med svart kalvskinn ända ned samt försedda med en hälla under foten, dels byxor av sämskat bockskinn och så långa att de nådde fotleden. Ridbyxorna var så vida att de kunde knäppas utanpå både stövlar, byxor och dolma.
Livregementsbrigadens dragonkår
Livregementsbrigadens kyrassiärkår bar i början av 1800-talet uniform m/1795 med bicorne. Det fanns två typer av byxor, dels skinnbyxor och dels de skinnskodda, vida ridbyxorna av grå vadmal. För manskapet fastställdes år 1806 en ny uniform med en bicorne placerad något på tvären. År 1815 får förbandet namnetLivregementets dragonkår. Detta år får regementet en ny uniform. Den enradiga blå jackan hade vit krage, ärmuppslag och foder. Vidare hade man en vit kolett med revär, krage och ärmuppslag i blå färg. Byxorna var mörkblå med vita lister. Runt livet bar man ett gult knutskärp. Som huvudbonad användes tschakå med uppstående vit plym och gul banderoll. Regementet använde även kask vid parader etc (m/1795).År 1823 infördes en ny uniform. Jackan var vit med skört och blå revär klädd med gula lister. På båda axlarna bars epåletter. Byxorna var blå med gula lister. Runt livet bars ett blå-gult skärp med hängande topsar. Detta år byttes tschakån mot en hjälm med kam och svart, hög tagelliggare. Officerarna bar vit tagelliggare som år 1834 byttes mot björnskinn.Bilden till höger visar en livdragon i m/1823 med skinnskodda byxor och kask med tagelliggare. Armémuseum.Se även bilderna ovan.
Västgöta kavalleriregemente
Västgöta kavalleriregemente organiserades som dragoner år 1802 vilket innebar förändringar i uniformeringen. Detta skedd dock först 1806 då de erhöll namnet Västgöta dragonregemente. Enligt reglementet skulle jackan vara av frackmodell, blå till färgen med röd krage och röda uppslag. Som huvudbonad skulle det finnas en svart filtmössa med skärm och gul uppstående plym. Vidare skulle skinnbyxor och kragstövlar bäras. Denna uniform infördes inte utan istället fick regementet en uniform med blå jacka utan skört. Krage och uppslag var röda. Jackan hade även revärliknande bröstinfattning inrutad av röd list och med tre rader knappar av mässing. Huvudbonaden var en filtkask med vit bakåthängande hästsvans och en vit uppstående plym. Vidare fick regementet skinnbyxor och kragstövlar. Koletten var av vitt kläde.Kaskarna byttes redan 1809 mot en svart filtmössa med skärm.År 1811 omorganiserades regementet till infanteri med namnet Västgöta regemente. Regementet fick nu den blå infanteriuniformen av modell m/1810.
Smålands lätta dragonregemente
Smålands lätta dragonregemente fick detta namn år 1801. År 1799 fick de en uniform som till stor del överensstämde med den uniform Västgöta dragonregemente fick några år senare, bl.a. med den revärliknande bröstinfattningen. Smålänningarna hade dock en annan huvudbonad. År 1801 fick regementet tillstånd att bära ridbyxor av blått kläde eller vadmal istället för den tidigare grå färgen. År 1806 togs en ny huvudbonad i bruk vid regementet, där nu hattarna skulle försvinna. Denna nya huvudbonad var densamma som Lätta livdragonerna och Skånska karabinjärerna fick vid samma tidpunkt, dvs en hög mössa med skärm. År 1810 fick smålänningarna en egen huvudbonad, en tolpak. Regementet fick tschakå som ny huvudbonad år 1819. År 1822 blir regementet husarer och får då husaruniform med högmössa.Bilden till höger visar tolpak m/1810, Smålands lätta dragonregemente. Armémuseum.
Norra Skånska kavalleriregementet
Norra Skånska kavalleriregementet, som år 1801 fick namnet Skånska linjedragonregementet skulle år 1806 anta samma typ av uniform som Västgöta kavalleriregemente. Denna uniform infördes dock aldrig i något av regementena. Då skåningarna omorganiserades år 1807 till husarer (Skånska husarregementet) fick en husaruniform.
Skånska karabinjärregementet
Skånska karabinjärregementet var med bland de regementen som överfördes till Pommern år 1813. Regementet använde modell m/1801 fram till år 1814 de erhöll en ny uniform. Jackan var blå med gul revär. Byxorna var blå med gul list. Som huvudbonad fick de tschakå med hängande tagelplym och vit banderoll. År 1825 byttes den mot en hjälm av samma typ som Livregementes dragoner bar. Knutskärpet ersattes detta år med ett skärp av samma typ som det indelta infanteriet hade.
Mörnerska husarregementet
Mörnerska husarregementet bar den traditionella husaruniformen i inledningen av 1800-talet, dvs. dolman. I början av 1800-talet hade den 10 dubbla gula snören medan den efter 1813 hade 14 st. Den Mönerska dolman var blå med gula ärmuppslag. Pälsen var blå med svart bräm. Huvudbonaden var en högmössa av gult kläde och mörkblå filt samt en sedvanlig s.k. flygel, kokard med knapp, gul kordong med tofsar samt uppstående fjäderplym. Officerarnas högmössa hade ett liknande utseende men med guldträns och guldtofs, guldkardong med tofsar av guld och silke.Byxorna var av gult skinn. Charivaderna var av blått kläde. För manskapets del hade de år 1800 ersatts med långa knappbyxor av blått kläde med skinnskoning på innsidan. Till uniformen hörde även en blå slängkappa med gul träns, tofs och knapp samt svarta stövlar.De skinnskodda byxorna blev vanligt plagg för manskapet vid kavalleriet under 1800-talet.
Jämtlands hästjägarskvadron
Jämtlands hästjägarskvadron bar år 1803 en huvudbonad som var en rund hatt med snibb fram och bak, mässingknapp, kardong och träns av läder, vit tagelståndare, gul kokard, banderoll av grönt ullgarn samt hängande plym av svart tagel. Regementet hade två slags byxor, dels skinnbyxor och dels gröna byxor med mässingsknappar längs ytterkanterna. Även insidan av byxorna var skinnklädd. Vidare fanns även långa knappbyxor av grå vadmal.År 1812 bar regementet en mössa med gul plåt och banderoll samt ståndare av gröna fjädrar. Jämtlands hästjägare fick en ny huvudbonad, tschakån, år 1816. Tschakån hade en vit hängande tagelplym. Som enda beridna förband fick hästjägarna år 1832 den nyare tsckakån. Detta var den högre, rakare infanterimodellen. Fram till 1843 bar de en dubbelradig jacka med svart krage och svarta ärmuppslag samt grå byxor med svarta lister och knutskärp. År 1843 fick man istället blå byxor.
