Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2018-04-16

Tionde i Sverige

Tionde

Inledning

Förutom grundskatter skulle bönderna även erlägga en annan skatt, ett tionde. Tionde var en skatt som kyrkan uppbar från bönderna. Tiondet motsvarade ursprungligen 1/10 av en bondgårds produktion efter ett uppgjort system och betalades i natura med produkter från gården. Vid reformationen på 1500-talet övergick i Sverige 2/3 av tiondet till staten som kronotionde. Kyrkan erhöll därefter den återstående 1/3 av jordbruksproduktionen (kyrkotionde). Detta utgjorde en del av prästens lön före införande av kontantlön.

Norden

Tionde började införas i Norden på 1000-talet; Island var först där det lagfästes år 1096. I Sverige var tionde helt reglerat först vid slutet av 1200-talet.

Sädestionde/kvicktionde

Enligt Upplandslagen från 1350 betalades sädestiondet med råg, vete, lin, hampa, rovor, ärtor, bönor och humle. Kvicktiondet kunde betalas med grisar, gäss, kalvar, lamm, fisk och gråverk (ekorrens vinterpäls). De som inte odlade något (till exempel hantverkare) kunde betala med kontanter. Vanligen gick 1/3 av tiondet till sockenprästen, medan resten gick till sockenkyrkan (byggningssäd), biskopen och de fattiga. Det fanns dels ett sädestionde, (jordbruksprodukter), dels ett kvicktionde (djur).

Tiondebod

Tiondebod eller kyrkohärbärge var en bod för förvaring av den del av tiondet, som inte tillföll prästen. Tiondeboden var en angelägenhet för socknen. Enligt ett beslut från 1597 skulle säd förbli liggande i varje kyrkohärbärge såsom utsädeshjälp åt nödställda bönder. Tiondebod var en föregångare till de senare "kornhusen" (spannmålsbodar) och sockenmagasinen. Domkyrkotunna var den skatt som stiften betalade in natura (varor, förnödenheter o.s.v) till domkyrkorna. I de flesta fall rörde det sig om en tunna spannmål från varje tiondebod.

Tiondelada

Tiondelada var det förvaringshus som socknen hade skyldighet att tillhandahålla sockenprästen för tiondesädens förvaring.

Tiondet avvecklas

I samband med Västerås recess 1527, då kyrkan underställdes kungamakten, drogs 2/3 till kronan istället, (kronotionde) medan prästen fick behålla sin tredjedel. Kronotiondet avvecklades mellan åren 1885–1903, medan prästens tionde avskaffades år 1910.

Källor

Wikipedia Överst på sidan
xxxxxxxx Hist xxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2018-04-16

Tionde i Sverige

Tionde

Inledning

Förutom grundskatter skulle bönderna även erlägga en annan skatt, ett tionde. Tionde var en skatt som kyrkan uppbar från bönderna. Tiondet motsvarade ursprungligen 1/10 av en bondgårds produktion efter ett uppgjort system och betalades i natura med produkter från gården. Vid reformationen på 1500-talet övergick i Sverige 2/3 av tiondet till staten som kronotionde. Kyrkan erhöll därefter den återstående 1/3 av jordbruksproduktionen (kyrkotionde). Detta utgjorde en del av prästens lön före införande av kontantlön.

Norden

Tionde började införas i Norden på 1000-talet; Island var först där det lagfästes år 1096. I Sverige var tionde helt reglerat först vid slutet av 1200-talet.

Sädestionde/kvicktionde

Enligt Upplandslagen från 1350 betalades sädestiondet med råg, vete, lin, hampa, rovor, ärtor, bönor och humle. Kvicktiondet kunde betalas med grisar, gäss, kalvar, lamm, fisk och gråverk (ekorrens vinterpäls). De som inte odlade något (till exempel hantverkare) kunde betala med kontanter. Vanligen gick 1/3 av tiondet till sockenprästen, medan resten gick till sockenkyrkan (byggningssäd), biskopen och de fattiga. Det fanns dels ett sädestionde, (jordbruksprodukter), dels ett kvicktionde (djur).

Tiondebod

Tiondebod eller kyrkohärbärge var en bod för förvaring av den del av tiondet, som inte tillföll prästen. Tiondeboden var en angelägenhet för socknen. Enligt ett beslut från 1597 skulle säd förbli liggande i varje kyrkohärbärge såsom utsädeshjälp åt nödställda bönder. Tiondebod var en föregångare till de senare "kornhusen" (spannmålsbodar) och sockenmagasinen. Domkyrkotunna var den skatt som stiften betalade in natura (varor, förnödenheter o.s.v) till domkyrkorna. I de flesta fall rörde det sig om en tunna spannmål från varje tiondebod.

Tiondelada

Tiondelada var det förvaringshus som socknen hade skyldighet att tillhandahålla sockenprästen för tiondesädens förvaring.

Tiondet avvecklas

I samband med Västerås recess 1527, då kyrkan underställdes kungamakten, drogs 2/3 till kronan istället, (kronotionde) medan prästen fick behålla sin tredjedel. Kronotiondet avvecklades mellan åren 1885–1903, medan prästens tionde avskaffades år 1910.

Källor

Wikipedia Överst på sidan