Malmbanan är en cirka 500 kilometer lång järnvägslinje som går på linjen Luleå-Gällivare-Kiruna-Riksgränsen och fram till Narviks hamn i Norge. Norska delen av banan heter Ofotbanen och Malmbanans sträcka i Norge är cirka 43 km.Egentligen börjar Malmbanan i Boden men med förbindelse med Luleå. Gruvbolaget LKAB transporterar sin järnmalm från gruvorna i Kiruna och Malmberget till hamnarna i Narvik och Luleå för export längs banan. Sträckan mellan Torneträsk och Riksgränsen har vid ett tillfälle (2006) utsetts till Sveriges vackraste järnvägssträcka.Kartan visar norra Sverige med Malmbanan utmärkt, från Luleå via Gällivare, Kiruna och Riksgränsen och fram till Narvik i Norge. Som syns på kartan går större delen av Malmbanan norr om Polcirkeln. Bild: Wikipedia.
Byggandet av Malmbanan
Mellan 1882 och 1887 byggdes Gällivarebanan från Luleå och fram till Gällivare av ett privat företag. Det första malmtåget lämnade malmfälten i Gällivare den 12 mars 1888 med 1.000 ton malm. År 1890 övertog staten Gällivarebanan som överlät den till SJ. År 1898 påbörjade bygget av sträckan mellan Gällivare och Riksgränsen via Kiruna, dvs Riksgränsbanan. Cirka 4.000 rallare var involverade i arbetet och banan öppnades för trafik 15 november 1902. Bilden visar byggandet av Riksgränsbanan år 1900. Rälsläggarlag vid Luossavaara, som Kiruna då hette. Dit hade banan hunnit i juni 1900. I bakgrunden fjället Kirunavaara. Ordet “vaara” betyder berg. Bild: Tekniska museet.Malmbanan mellan Kiruna och Riksgränsen var den första längre järnväg i Sverige som elektrifierades, vilket skedde redan 1915. Elektrifieringen blev klar ända till Narvik i Norge år 1923. År 1965 höjdes axeltrycket på norra delen av Malmbanan till 25 ton. Sedan 2017 klarar sträckan Malmberget (Vitåfors)–Luleå 9 400 ton samt 32,5 tons axeltryck, och båda viktsiffror är högre än någon annan järnväg i Europa.Före 1984 fanns ingen väg hela sträckan mellan Kiruna och Narvik, endast järnväg. Mellan Björkliden och Riksgränsen finns sk. snögallerier över järnvägsbanan. Det är tak och väggar över banan byggda av trä och finns på utsatta ställen för att skydda mot snö som annars skulle driva in.Bilden visar ett antal järnvägsarbetare som rensar järnvägsspåret på Malmbanan från snö vid ett bergspass vid Kopparåsen år 1903. Foto: Oscar Halldin (1873 - 1948). Bild: Tekniska museet, ID: TEKA0124091.
LKAB
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) är en gruvdriftskoncern som ägs av svenska staten. LKAB grundades år 1890 med brytning av järnmalm i Kiruna och Malmberget som huvudsaklig verksamhet. Huvudkontoret ligger i Luleå, Norrbotten. LKAB förädlar sin järnmalm till pellets samt fines, innan den levereras. LKAB levererar sina produkter till olika ståltillverkare för vidare förädling, bland annat till SSAB (Svenskt Stål AB)i Luleå. Järnmalm har brutits i Malmberget och Kiruna sen mitten av 1600-talet.LKAB Malmtrafik AB, tidigare Malmtrafik i Kiruna aktiebolag (MTAB), är ett dotterbolag till gruvbolaget LKAB som på järnväg fraktar malmen från gruvorna i Kiruna och Malmberget till hamnarna i Luleå och Narvik, samt även till SSAB:s masugn i Luleå. Man ombesörjer även malmtransporter mellan gruvan i Kiruna och pelletverket i Svappavaara. LKAB Malmtrafik har även ett norskt dotterbolag vid namn LKAB Malmtrafik (tidigare MTAS).
Trafiken på Malmbanan
Årligen transporterar gruvbolaget LKAB flera miljoner ton järnmalm från malmfälten i Gällivare/Malmberget och Kiruna på Malmbanan till hamnarna i Narvik och Luleå. Omkring två tredjedelar av järnmalmsexporten skeppas ut från Narvik medan en tredjedel skeppas ut från Luleå.Bilden visar multipelkopplade Of-ellok, SJ Of 93-94, år 1950. Of-loken med tomma malmvagnar möter ett fullastat malmtåg. Foto: Eric Lundquist. Bild: Järnvägsmuseet, ID: JvmKBDN00941.LKAB:s malmhamn i Narvik stod klar år 1903 och den första leveransen utgick från hamnen samma år. LKAB:s malmhamn i Narvik har en kapacitet på närmare 30 miljoner ton per år och hamnen är isfri året om och har tillräckligt djup för oceangående fartyg. Malmhamnen i Luleå är isfri omkring 7 månader om året och hamnen har en kapacitet på 8 miljoner ton per år. Mellan Kiruna och Narvik går det idag (2021) cirka 26 malmtåg per dygn i båda riktningarna och mellan Malmberget och Luleå cirka elva malmtåg per dygn i bägge riktningarna. LKAB:s malmhamn i Narvik är 750 meter lång och automatiserad. Lossningsstationen drivs med avancerad automatik och ett malmtåg, med 6 800 ton järnmalmsprodukter, kan lossas på 30 minuter. Tågens självtömmande vagnar öppnas när tågsättet kör över lossningsstationen.
Loken
För att klara av de mycket tunga malmtransporterna fick man införskaffa Sveriges starkaste ånglok och sedan mycket starka ellok. När SJ tog över Malmbanan 1890 beställde de åttakopplade ånglok av två typer: Ma användes på sträckan Kiruna-Riksgränsen och Mb, som var lättare, på sträckan Gällivare-Luleå. Skillnaden mellan typerna utgjordes av storleken på ångpannan. När malmtågen blev tyngre behövdes starkare lok än Ma-loken och SJ lät bygga fem tiokopplade Rc-lok 1908-1909, vilka var Sveriges starkaste ånglok. Elektrifieringen av Malmbanan påbörjades redan 1914 och R-loken blev därmed överflödiga. Hela Malmbanan var elektrifierad 1923. Oe- och Of-loken var en serie elektrolok (ellok) vid Statens Järnvägar (SJ) som användes för att dra malmtåg vid Malmbanan från år 1922 (Oe) och år 1924 (Of). de var koppelstångslok och byggdes som dubbellok. De sista Of/Of2-loken slopades 1972.För att klara av de allt tyngre malmtransporterna fick man införskaffa starkare ellok. Det mest kända är det tredelade koppelstångsloket Dm+Dm3+Dm, numera betecknat Dm3 som började levereas på 1950-talet. Det byggdes 2*39 Dm-lok åren 1953–1971 och 19 Dm3-lok åren 1960–1970. Då trotjänaren Dm3 nu är runt femtio år gamla, så har det nya tvådelade malmtågslok, IORE, tagits fram åt gruvbolaget LKAB:s transportbolag MTAB, och dessa lok har successivt efterträtt Dm3. Även en variant på det vanliga Rc-loket har använts på Malmbanan. Varianten, som hade högre dragkraft och i övrigt var anpassad till Malmbanan fick littera Rm, byggdes i sex exemplar och kördes tre och tre, men lösningen blev inte långvarig.Ett av världens starkaste lok, IORE, används sedan 2001 på Malmbanan. IORE-loken är särskilt designade för extremt tunga transporter, klarar ett tågsätt att transportera så mycket som 6 800 ton järnmalmsprodukter. Med en dragkraft på 1 200 kilonewton är IORE-loket världens starkaste lok.Gruvföretaget LKAB har 17 IORE-lok i drift, som trafikerar Malmbanan året runt. De imponerande tågsätten är 750 meter långa, har 68 vagnar och en lastkapacitet på 100 ton per vagn, dvs totalt 6.800 ton. Malmbanan är populär bland järnvägs- och lokfantaster och de mäktiga, starka Dm3-loken samt de nya IORE-loken lockar fotografer från hela världen. Mer om Loken.Bilder:
•Staten, järnvägarna och den regionala utvecklingen i Sverige 1840–1890, Agaton Sten, 2015, Umeå Universitet.•Den glade rallaren? Norrbottniska rallares syn på sina arbets- och levnadsvillkor, Per-Jonas Pihl 2016, Luleå Tekniska Universitet.•Boken “En rallares levnadsminnen”, av Samuel Magnusson Svanbäck; nedtecknade av Herbert Malmback, 1931. •Boken: “Banbrytare. Äventyr och upplevelser under ett 100-årigt järnvägsbyggande i Sverige”. Manne Briandt. Kristianstad 1959. •Sveriges järnvägars historia, Populär Historia, 13 september 2006 av Niklas Ingmarsson, publicerad i Populär Historia 7-8/2006 .•Rallarna i Sverige banade väg för industrialismen, av Mats Utbult, publicerad i Populär historia 11/2009.•Wikipedia •Järnvägsmuseet•LKABÖverst på sidan
Malmbanan är en cirka 500 kilometer lång järnvägslinje som går på linjen Luleå-Gällivare-Kiruna-Riksgränsen och fram till Narviks hamn i Norge. Norska delen av banan heter Ofotbanen och Malmbanans sträcka i Norge är cirka 43 km.Egentligen börjar Malmbanan i Boden men med förbindelse med Luleå. Gruvbolaget LKAB transporterar sin järnmalm från gruvorna i Kiruna och Malmberget till hamnarna i Narvik och Luleå för export längs banan. Sträckan mellan Torneträsk och Riksgränsen har vid ett tillfälle (2006) utsetts till Sveriges vackraste järnvägssträcka.Kartan visar norra Sverige med Malmbanan utmärkt, från Luleå via Gällivare, Kiruna och Riksgränsen och fram till Narvik i Norge. Som syns på kartan går större delen av Malmbanan norr om Polcirkeln. Bild: Wikipedia.
Byggandet av Malmbanan
Mellan 1882 och 1887 byggdes Gällivarebanan från Luleå och fram till Gällivare av ett privat företag. Det första malmtåget lämnade malmfälten i Gällivare den 12 mars 1888 med 1.000 ton malm. År 1890 övertog staten Gällivarebanan som överlät den till SJ. År 1898 påbörjade bygget av sträckan mellan Gällivare och Riksgränsen via Kiruna, dvs Riksgränsbanan. Cirka 4.000 rallare var involverade i arbetet och banan öppnades för trafik 15 november 1902. Bilden visar byggandet av Riksgränsbanan år 1900. Rälsläggarlag vid Luossavaara, som Kiruna då hette. Dit hade banan hunnit i juni 1900. I bakgrunden fjället Kirunavaara. Ordet “vaara” betyder berg. Bild: Tekniska museet.Malmbanan mellan Kiruna och Riksgränsen var den första längre järnväg i Sverige som elektrifierades, vilket skedde redan 1915. Elektrifieringen blev klar ända till Narvik i Norge år 1923. År 1965 höjdes axeltrycket på norra delen av Malmbanan till 25 ton. Sedan 2017 klarar sträckan Malmberget (Vitåfors)–Luleå 9 400 ton samt 32,5 tons axeltryck, och båda viktsiffror är högre än någon annan järnväg i Europa.Före 1984 fanns ingen väg hela sträckan mellan Kiruna och Narvik, endast järnväg. Mellan Björkliden och Riksgränsen finns sk. snögallerier över järnvägsbanan. Det är tak och väggar över banan byggda av trä och finns på utsatta ställen för att skydda mot snö som annars skulle driva in.Bilden visar ett antal järnvägsarbetare som rensar järnvägsspåret på Malmbanan från snö vid ett bergspass vid Kopparåsen år 1903. Foto: Oscar Halldin (1873 - 1948). Bild: Tekniska museet, ID: TEKA0124091.
LKAB
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) är en gruvdriftskoncern som ägs av svenska staten. LKAB grundades år 1890 med brytning av järnmalm i Kiruna och Malmberget som huvudsaklig verksamhet. Huvudkontoret ligger i Luleå, Norrbotten. LKAB förädlar sin järnmalm till pellets samt fines, innan den levereras. LKAB levererar sina produkter till olika ståltillverkare för vidare förädling, bland annat till SSAB (Svenskt Stål AB)i Luleå. Järnmalm har brutits i Malmberget och Kiruna sen mitten av 1600-talet.LKAB Malmtrafik AB, tidigare Malmtrafik i Kiruna aktiebolag (MTAB), är ett dotterbolag till gruvbolaget LKAB som på järnväg fraktar malmen från gruvorna i Kiruna och Malmberget till hamnarna i Luleå och Narvik, samt även till SSAB:s masugn i Luleå. Man ombesörjer även malmtransporter mellan gruvan i Kiruna och pelletverket i Svappavaara. LKAB Malmtrafik har även ett norskt dotterbolag vid namn LKAB Malmtrafik (tidigare MTAS).
Trafiken på Malmbanan
Årligen transporterar gruvbolaget LKAB flera miljoner ton järnmalm från malmfälten i Gällivare/Malmberget och Kiruna på Malmbanan till hamnarna i Narvik och Luleå. Omkring två tredjedelar av järnmalmsexporten skeppas ut från Narvik medan en tredjedel skeppas ut från Luleå.Bilden visar multipelkopplade Of-ellok, SJ Of 93-94, år 1950. Of-loken med tomma malmvagnar möter ett fullastat malmtåg. Foto: Eric Lundquist. Bild: Järnvägsmuseet, ID: JvmKBDN00941.LKAB:s malmhamn i Narvik stod klar år 1903 och den första leveransen utgick från hamnen samma år. LKAB:s malmhamn i Narvik har en kapacitet på närmare 30 miljoner ton per år och hamnen är isfri året om och har tillräckligt djup för oceangående fartyg. Malmhamnen i Luleå är isfri omkring 7 månader om året och hamnen har en kapacitet på 8 miljoner ton per år. Mellan Kiruna och Narvik går det idag (2021) cirka 26 malmtåg per dygn i båda riktningarna och mellan Malmberget och Luleå cirka elva malmtåg per dygn i bägge riktningarna. LKAB:s malmhamn i Narvik är 750 meter lång och automatiserad. Lossningsstationen drivs med avancerad automatik och ett malmtåg, med 6 800 ton järnmalmsprodukter, kan lossas på 30 minuter. Tågens självtömmande vagnar öppnas när tågsättet kör över lossningsstationen.
Loken
För att klara av de mycket tunga malmtransporterna fick man införskaffa Sveriges starkaste ånglok och sedan mycket starka ellok. När SJ tog över Malmbanan 1890 beställde de åttakopplade ånglok av två typer: Ma användes på sträckan Kiruna-Riksgränsen och Mb, som var lättare, på sträckan Gällivare-Luleå. Skillnaden mellan typerna utgjordes av storleken på ångpannan. När malmtågen blev tyngre behövdes starkare lok än Ma-loken och SJ lät bygga fem tiokopplade Rc-lok 1908-1909, vilka var Sveriges starkaste ånglok. Elektrifieringen av Malmbanan påbörjades redan 1914 och R-loken blev därmed överflödiga. Hela Malmbanan var elektrifierad 1923. Oe- och Of-loken var en serie elektrolok (ellok) vid Statens Järnvägar (SJ) som användes för att dra malmtåg vid Malmbanan från år 1922 (Oe) och år 1924 (Of). de var koppelstångslok och byggdes som dubbellok. De sista Of/Of2-loken slopades 1972.För att klara av de allt tyngre malmtransporterna fick man införskaffa starkare ellok. Det mest kända är det tredelade koppelstångsloket Dm+Dm3+Dm, numera betecknat Dm3 som började levereas på 1950-talet. Det byggdes 2*39 Dm-lok åren 1953–1971 och 19 Dm3-lok åren 1960–1970. Då trotjänaren Dm3 nu är runt femtio år gamla, så har det nya tvådelade malmtågslok, IORE, tagits fram åt gruvbolaget LKAB:s transportbolag MTAB, och dessa lok har successivt efterträtt Dm3. Även en variant på det vanliga Rc-loket har använts på Malmbanan. Varianten, som hade högre dragkraft och i övrigt var anpassad till Malmbanan fick littera Rm, byggdes i sex exemplar och kördes tre och tre, men lösningen blev inte långvarig.Ett av världens starkaste lok, IORE, används sedan 2001 på Malmbanan. IORE-loken är särskilt designade för extremt tunga transporter, klarar ett tågsätt att transportera så mycket som 6 800 ton järnmalmsprodukter. Med en dragkraft på 1 200 kilonewton är IORE-loket världens starkaste lok.Gruvföretaget LKAB har 17 IORE-lok i drift, som trafikerar Malmbanan året runt. De imponerande tågsätten är 750 meter långa, har 68 vagnar och en lastkapacitet på 100 ton per vagn, dvs totalt 6.800 ton. Malmbanan är populär bland järnvägs- och lokfantaster och de mäktiga, starka Dm3-loken samt de nya IORE-loken lockar fotografer från hela världen. Mer om Loken.Bilder:
•Staten, järnvägarna och den regionala utvecklingen i Sverige 1840–1890, Agaton Sten, 2015, Umeå Universitet.•Den glade rallaren? Norrbottniska rallares syn på sina arbets- och levnadsvillkor, Per-Jonas Pihl 2016, Luleå Tekniska Universitet.•Boken “En rallares levnadsminnen”, av Samuel Magnusson Svanbäck; nedtecknade av Herbert Malmback, 1931. •Boken: “Banbrytare. Äventyr och upplevelser under ett 100-årigt järnvägsbyggande i Sverige”. Manne Briandt. Kristianstad 1959. •Sveriges järnvägars historia, Populär Historia, 13 september 2006 av Niklas Ingmarsson, publicerad i Populär Historia 7-8/2006 .•Rallarna i Sverige banade väg för industrialismen, av Mats Utbult, publicerad i Populär historia 11/2009.•Wikipedia •Järnvägsmuseet•LKABÖverst på sidan
