Made with Xara

Regementen i Finland under indelningsverket - Kavalleriet

Kavalleriregementen

Föregående sida

7. Regementen i Finland - Kavalleriet

• Åbo och Björneborgs läns kavalleriregemente • Nylands- och Tavastehus läns kavalleriregemente

• Karelska eller Viborgs- och Nyslotts läns kavalleriregemente • Finska adelsfanan

Inledning

Under det äldre indelningsverket uppsattes 8 kavalleriregementen inom Sveriges egentliga gränser varav 3 av dessa i Finland. De 3 som sattes upp i Finland var: • 3, Åbo och Björneborgs läns kavalleriregemente (1000 nummer) • 5, Nylands- och Tavastehus läns kavalleriregemente (1000 nummer) • 7, Karelska eller Viborgs- och Nyslotts läns kavalleriregemente (1000 nummer) samt Finska adelsfanan (155 nummer) Numret före varje regemente ovan är dess ståndsnummer de hade på 1630-talet. • Karta över de finska länen (1634-års länsindelning) • Finlands indelningar (indelningsverket) Kavalleriförband i de svenska besiktningarna: • Adelsfanan i Livland, Estland och Ingermanland (600 nummer) • Adelsfanan i Pommern (600 nummer) • Estlands kavalleri (800 nummer) De finska förbanden gick förlorade 1809 efter förlusten av Finland. Tillfälliga kavalleriförband: Männingsregementen i Finland och Östersjöprovinserna.

Åbo och Björneborgs läns kavalleriregemente

Uppsatt 1632 som Åbo och Björneborgs läns kavalleriregemente (1690-talet indelt). Dess förste chef var Hans Eckholtz. Efter 1721 Livdragonregementet. Regementet härstammar från de finska ryttarfanor som sattes upp i Finland på 1500-talet. Regementet överfördes våren 1700 till Livland och kom där att ingå i Wellingks avdelning. Senare ingick de i Schlippenbachs armé som tågade söderut men vissa delar av armén avdelas för att försvara Estland och Livland. Regementet deltog i dessa trupper. De hade till och med planer att anfall Ryssland men tvingades till försvar. Wolmar Anton von Schlippenbachs styrka i Livland uppgick till 2.000 man. De anfalls av general Sjeremetjev med en styrka på 9.000 man vid Rauge den 5 september 1701. Slaget slutar med en fullständig svensk seger. Ryssarna återvänder dock och den 30 december 1701 anfaller de Schlippenbachs avdelning vid Erastfehr, ca: 50 km sydost om Dorpat. Svenskarna räknade 1.600 man och ryssarna dubbelt så många. Schlippenbach försvarar sig tappert men måste med 600 mans förlust dra sig tillbaka. Åbo och Björneborgs läns kavalleriregemente led stora förluster i slaget. Efter slaget erhåller Schlippenbach förstärkningar och lyckas driva tillbaka ryssarna. Under sommaren 1702 genomför ryssarna en stor offensiv i Livland. Schlippenbach tvingas dra sig tillbaka till Hummelshof där de svenska styrkorna om 6.000 man anfalles den 19 juli. Slaget blir ett stort nederlag för svenskarna som förlorar 3.000 man. Även i detta slag har Åbo och Björneborgs läns kavalleriregemente stora förluster. Den 4 maj 1703 faller Nyenskans i Ryssarnas händer och omedelbart börjar Peter den Store att anlägga en ny stad , S:t Petersburg, på skansens plats. Resterna av regementet ingår sommaren 1708 i general Lewenhaupts kår som tågade genom Litauen för att ansluta sig till den svenska huvudhäven i Ukraina. Efter slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var regementet med vid kapitulation i Perovolotjna några dagar senare. Regementet fick sättas upp på nytt efter Poltava med fördubblingen som stam och tillhörde därefter armé i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. År 1721 slog återstoden av regementet samman med det äldre och värvade Livdragonregementet och Upplands ståndsdragoner. De kallades därefter (det yngre och indelta) Livdragonregementet. Efter ändringen av länsindelningen i Finland 1775 förblev merparten av rusthållen i Åbo och Björneborgs län. En mindre del, 76 rusthåll, hamnade i Tavastehus hövdingedöme. År 1791 omorganiserades många kavalleriregementen i det svenska kavalleriet till infanteri. Detta drabbade även Livdragonregementet där regementet delades och omorganiserades till lätt infanteri. Livbataljonen (södra bataljonen) införlivades med Åbo läns infanteriregemente som detta regementes tredje-, lätta- eller rusthållsbataljon. Den andra bataljonen (norra bataljonen) införlivades med Björneborgs infanteriregemente som dess lätta bataljon. Båda bataljonerna behöll sina indelningar som infanteri. Livbataljonen omfattade Livkskvadronen, Majorens-, Masko- och Halikko skvadron. Norra bataljonen omfattade Överstelöjtnantens-, Nedre Satakunta-, övre Satakunta- och Vemo skvadron. Åbo bataljonen delade detta regemente även i kriget med ryssland 1808 - 1809 liksom att Björneborgs bataljonen följde Björneborgs regemente. Regementets vargering, 500 man stark, ryckte in vid krigets utbrott på Sveaborgs fästning och befann sig där vid Sveaborgs kapitulation. Regementet var indelt med 1000 nummer, 8 skvadroner i Åbo och Björneborgs län. Uniformer: Det finska kavalleriet hade före enhetsuniformen (1689/90) grå uniformer med foder och uppslag i landskapsfärgen. För detta regemente var denna färg röd. Förläggningsort: --. Övningsplats: --. Skvadroner: • Livskvadronen • Överstelöjtnantens skvadron • Majorens skvadron • Vemo skvadron • Halikko skvadron • Övre Satakunta Skvadron • Nedre Satakunta Skvadron • Masko skvadron

Nylands- och Tavastehus läns kavalleriregemente

Uppsatt 1632 som Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente (1690-talet indelt). 1721 Nylands och Tavastehus dragonregemente. Regementet härstammar från Nylands ryttare, uppsatta 1618. Kavalleriregementets första chef var Lennart Stålhandske. Regementet omorganiseras år 1721 till dragonregemente, Nylands och Tavastehus dragonregemente. Regementet överfördes våren 1700 till Livland och kom där att ingå i Wellingks avdelning. Från 1702 ingår regementet i huvudhäven, sånär som på 2 kompanier. Under 1705 - 06 ingår de i Rehnskiölds avdelning. Efter slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var regementet med vid kapitulation i Perovolotjna några dagar senare. Regementet fick sättas upp på nytt efter Poltava med fördubblingen som stam och tillhörde därefter armé i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. År 1791 omorganiserades många kavalleriregementen i det svenska kavalleriet till infanteri. Detta drabbade även Nylands och Tavastehus kavalleriregemente där regementet delades och omorganiserades till lätt infanteri. Den norra bataljonen införlivades med Tavstehus läns infanteriregemente som detta regementes tredje- eller jägarbataljon. Den södra bataljonen (Livbataljonen) införlivades med Nylands infanteriregemente. Redan 1792 återuppsattes två av regementets skvadroner, nämligen Majorens- eller Borgå skvadron samt Helsing skvadron. Dessas slogs sen ihop med Karelska dragonkåren och blev 1803 åter beridna liksom de andra två skvadronerna i den bataljonen de ingick i. Dessa fyra skvadroner bildade sen tillsammans med Kymmenegårds skvadron ur Karelska dragonkåren den till Nylandsbrigaden tillhörande Nylands dragonkår. Nylands dragonkår liksom Tavastehus jägarbataljon deltog i fälttåget 1808 och upplöstes efter kapitulationen i Kalix 1809. Regementes vargering befann sig på Sveaborg vid dess fall. Södra bataljonen omfattade Livkskvadronen, Helsing-, Raseborgs- och Majoren skvadron. Norra bataljonen omfattade Överstelöjtnantens-, Nedre Hållola-, Övre Hållola- och Säxmäki skvadron. Regementet var indelt med 1000 nummer, 8 skvadroner i Nylands och Tavastehus län. Vid den förändrade länsindelningen i Finland 1775 ändrades området betydligt. Dels tillfördes Satakunda härad från Björneborgs län men samtidigt avskiljdes övre Hollola härad (156 nummer) till Kymmene län. Uniformer: Det finska kavalleriet hade före enhetsuniformen (1689/90) grå uniformer med foder och uppslag i landskapsfärgen. Förläggningsort: --. Övningsplats: Poldinaho, Tavastehus Skvadroner: • Livskvadronen • Överstelöjtnantens skvadron • Majorens (Borgå skvadron) • Helsing skvadron • Övre Hållola skvadron • Nedre Hållola Skvadron • Säxmäki Skvadron • Raseborgs skvadron

Karelska eller Viborgs- och Nyslotts läns kavalleriregemente

Uppsatt 1632 som Viborgs läns kavalleriregemente (1690-talet indelt). Från 1724 Karelska- eller Kymmenegårds dragonkår. Regementet härstammar från Karelska ryttarna, uppsatta 1618. Kareleska dragonkåren bildas 1724 i stälet för Viborgs kavalleriregemente som upplöstes 1721. År 1753 återförenades Kymmenegårds kompani med Kareleska dragonkåren. Regementet överfördes våren 1700 till Livland och kom där att ingå i Wellingks avdelning. Senare ingick de i Schlippenbachs armé Regementet ingår från 1704 i general Lewenhaupts kår som sommaren 1708 tågade genom Litauen för att ansluta sig till den svenska huvudhäven i Ukraina. Efter slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var regementet med vid kapitulation i Perovolotjna några dagar senare. Regementet fick sättas upp på nytt efter Poltava med fördubblingen som stam och tillhörde därefter armé i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. I 1721-års fred i Nystad erhöll Ryssland större delen av Viborgs län. Återstoden av den svenska delen av länet döptes då om till Kymmenegårds län. I och med att stora delar av Viborgs län blev ryskt försvann 270 rusthåll för regementet. Då regementets nu enbart räknade 730 nummer formerades de på 6 kompanier. Före detta Överstelöjtnantens kompani blev nu det nya Livkompaniet. År 1724 omorganiseras regementet till dragoner, Karelska dragonkåren. Efter freden i Åbo 1743 förlorades ytterligare landområden till Ryssland, bl.a. delar av Kymmenegårds län. Regementet förlorade nu större delen av sitt återstående område. De rusthåll som fanns kvar i regementet (de i Savolax) formerades på två skvadroner om 100 man vardera. De båda skvadronerna behöll benämningen Karelska dragonkåren. Utav återstoden av Livkompaniet (de inom den nya riksgränsen vid Kymmene älv) bildades en skvadron om 50 man som överfördes till Nylands och Tavastehus dragonregemente med namnet Kymmenegårds skvadron. Runt 1775 förenades Kymmenegårds skvadron jämte en värvad skvadron dragoner (under Broberg), stammen till nuvarande Livgardet, med Savolaxbrigaden. År 1780 återgick Kymmenegårds skvadron till Nylands och Tavastehus dragonregemente och deltog med detta regemente i kriget mot Ryssland 1808 - 1809. De två skvadronerna i Savolax (Karelska dragonkåren) deltog med Savolaxbrigaden under kriget 1808 - 1809 och delade denna brigads även och äventyr under kriget. Vargeringen, 125 man till fot, var från och med 1775 ständig och ålades årligen i 14 dagar tillsammans med Savolax infanteri. De införlivades med Savolax infanteriregemente under kriget. Kymmenegårds vargering förlorades vid kapitulationen av Svartholms fästning 1809. Regementet var indelt med 1000 nummer, 8 skvadroner i Viborg och Nyslotts län (landskapen Karelen och Savolax). Uniformer: Det finska kavalleriet hade före enhetsuniformen (1689/90) grå uniformer med foder och uppslag i landskapsfärgen. Förläggningsort: --. Övningsplats: --. Skvadroner före 1721: • Livkompaniet • Överstelöjtnantens kompani • Majorens kompani • Övre Savolax kompani • Nedre Savolax kompani • Lappväsi kompani • Vekelax kompani • Eurepä kompani Skvadroner efter 1721: • (Livkompaniet) • Livkompaniet (fd. Överstelöjtnantens kompani) • Majorens kompani • Vekelax kompani • Lappväsi kompani • Övre Savolax kompani • (Eurepä kompani) • Nedre Savolax kompani Kompanierna i rött år de kompanier som utgick efter freden. Skvadroner efter 1743: • Kymmenegårds skvadron • Övre Savolax skvadron • Nedre Savolax skvadron

Finska adelsfanan

Finska Adelsfanan hade en styrka på 155 man och var uppsatt på samma tid och efter samma grunder som Adelsfanan i Sverige. Manskapet uppfordrades inte efter 1720. Istället erlades en vakansavgift. Befälet däremot bibehölls fulltaligt och hade boställen och indelningar. Först 1792, i mån av att de var vakanta, drogs dessa boställen in till kronan.