Svenska regementen under

indelningsverket - Kavalleriet

Kavalleriregementen

I början användes beteckningen rytteriet om de enheter som stred på hästryggen, exempelvis Smålands ryttare och Upplands ryttare. Senare började namnet kavalleri mer att användas. Även inom kavalleriet har det funnits olika namn på kavalleriförbanden: • Dragon: Från början var en dragon en beriden infanterist. De red till slagfältet men steg sen av och stred som vanligt infanteri (fotfolket). Genom att de var beridna infanterister blev de förband som snabbt kunde förflyttas. Det hände även att de sattes in som rytteri i slagen. Detta var dock en arbetsuppgift som de inte var tränade för och kunde sluta illa. Ett exempel där dragoner användes som rytteri är slaget vid Lund 1676. Under 1700-talet kom dragoner mer och mer att utnyttjas som rytteri och tillslut återstod enbart namnet som skillnad mot det lätta kavalleriet. Under 1800-talet kom dragonerna att räknas som tungt kavalleri. • Husar: Husarer var från början beteckningen tungt kavalleri i Ungern. I Sverige började man sätta upp husarregementen under 1700-talet. De var beväpnade med sabel och karbin. Husarerna bar dolma fram till 1870-talet då attila började användas som livplagg. Attila var en kort rock med snörmakerier eller band tvärs över bröstet, vanligen i fem rader. Dolman var den ursprungliga husarjackan. Den karaktäriseras av de många snörena, som förbinder knapparna på bröstet. Så småningom blir snörbeläggningen på dolman så tät att den täcker hela bröstet. • Kyrassiär: Kyrassiärer var namnet på det tunga kavalleriet. Ordet kommer från kyrass som var namnet på den harnesk de bar som skydd. Under 1600-talet blev de helt harneskklädda ryttarna allt för otympliga och man började använda ett lättare kyrass och hjälm. Beväpningen var rak värja och pistol. De kyrassiäriska ryttarna var storvuxna och tyngden från harnesk var stor vilket innebar att det krävdes stora hästar för att bära dem. Kyrassiärsregementen, dvs tungt kavalleri kom under 1800-talet mer och mer likna övrigt kavalleri. • Lansiär: Lansbeväpnad ryttare. De var på 15- och 1600-tal tungt lansbeväpnat rytteri. Under 1700-talet och fram till första världskriget har lansiärerna även kallats ulaner. Den taktiska enhet som man stred med inom kavalleriet var inte regementen utan kompanier. Ett kavalleriregemente på 1000 man bestod av åtta kompanier om vardera 125 man. Före 1814 var skvadron en beteckning för en sammansatt taktisk enhet bestående av två eller flera kompanier, närmast att jämföra med en bataljon. Till manskapet räknades även korpralerna. Kavalleriet kom att få en mycket viktig roll i slagen under medeltiden. Under 1500-talet fick de en alltmer tillbaka ordnad roll på grund av att eldvapen började användas. Harnesken skyddade gott mot pilar men mindre bra mot kulor. Gustav II Adolf återställde kavalleriets betydelse bland annat med en ny stridstaktik, att anfalla med värjan i högst hugg istället för som kontinentens kavalleri återvänd bakåt efter att de avfyrat sina pistoler, sk. karakolering. Karl XII förfinade denna taktik, kavallerichock med blanka vapen, ytterligare. Karolinerryttarens viktigaste vapen var den raka värjan. Den var ett effektivt vapen som lämpade sig både för stöt och hugg. Efter att de finkalibriga vapnen började användas samt automatvapen (kulsprutor) blev det en katastrof att sätta in kavalleriförband i anfall mot fiender utrustade med dessa vapen vilket man gjorde under första världskriget. Efter det stora nordiska kriget behöll Sverige sitt starka kavalleriet. Under 1700-talet så har Sverige ett överdimensionerat kavalleri i förhållande till det landområde som fanns före 1700. I slutet av 1700- talet omvandlas därför en del kavalleriregementen till infanteri. Detta skedde på ett begränsat antal år men kom att permanentas. De avsuttna kavalleristerna förblev till en början indelta. Åren 1833/34 sker en omorganisering av krigsmakten som innebar att numerären minskades och i kavalleriet får man nu färre skvadroner.

Adelsfanan

Adelsfanan var till ursprunget knuten till adelns rusttjänst, inrättad 1280. Fast organiserat blev adelsrytteriet dock först genom Erik XIV 1565. Från 1571 börjar namnet adelsfanan användas. När det svenska kavalleriet (fanorna) organiserades i regementen behöll Adelsfanan sitt namn. Samtliga officerare var adliga. År 1809 drogs regementet in. Under Gustav II Adolfs tid hade adelsfanan 3 kompanier i Sverige och ett i Finland. År 1640 omorganiserades adelsfanan och ett fjärde kompani kom till. Efter 1658 då Skåne blev svenskt sattes även ett femte kompani upp i Skåne. Adelsfanan bestod under det yngre indelningsverket av 550 man fördelat på 6 kompanier varav 5 i Sverige (400 man i Upplands-, Västgöta-, Södermanlands-, Östgöta- och Skånska kompaniet) och ett (Överstelöjtnantens kompani) i Åbo och Björneborgs län, Finland. Manskapet uppsattes enbart vid krig och enligt adelns privilegier skulle adelsfanan enbart tjänstgöra inom Sverige. År 1702 lät dock Karl XII föra över de svenska kompanierna till de baltiska besittningarna. Adelsfanan deltog bland annat i slaget vid Lund 1676, slaget vid Fraustadt 1706 och hamnade i rysk fångenskap 1709 vid Perevolotjna dock utan att deltagit vid Poltava dagarna innan. Regementet mönstrades för sista gången 1743, därefter har de inte uppfordrats. Förläggningsort: Kompanier: 1. Livkompaniet (Uppland, Västmanland, Dalarna och Norrland) 2. Majorens kompani (Västergötland och Bohuslän) 3. Överstelöjtnantens kompani (Finska kompaniet) 4. Östgöta- och Smålands kompani 5. Södermanlands kompani (Södermanland, Närke och Värmland) 6. Skånes kompani (Skåne, Halland, Blekinge)

Livgardet till häst, K1

Uppsatt 1770 som Finska lätta dragonkåren, 1772 Lätta dragonerna av Livgardet, 1793 Livhusarregementet, 1797 Lätta Livdragonregementet, 1806 Livgardet till häst, (1806 husarer, 1845 dragoner, 1852 lansiärer, 1879 dragoner). 1928 indraget då ett nytt regemente bildas efter en sammanslagning mellan K1 och K2 med namnet Livregementet till häst, K1. 1949 Livgardesskvadronen, 1975 Livgardets dragoner. År 1984 indraget. Efter 1984 utgör K1 en kavalleribataljon inom Svea Livgarde. Ursprunget till gardet finns bland annat i de finsk- ryska gränstrakterna. Som förstärkning av gränsbevakningen längs Kymmene älv togs 1770 ett beslut om att sätta upp en värvad dragonkår inom Nylands län, Finland. Förbandet kom till en början att bestå av tre skvadroner om vardera 50 man och fick namnet Finska lätta dragonkåren. Som grund i förbandet överfördes erfaret manskap från ett värvat husarregemente i Pommern. Kåren hade huvudkvarter i Borgå och dess förste chef var dåvarande chefen för Nylands dragoner, överste Jacob Magnus Sprengtporten. Då Sprengtporten var en av initiativtagarna till Gustav III:s statsvälvning 1772 kom dragonkårens ställning snabbt att ändras till en helt annan status. Sprengtporten lyckades säkra Finland genom att ta kontrollen över Sveaborg. Därefter skulle han med sina styrkor överskeppas till Stockholm bör att bistå kungens då kuppen skulle genomföras. På grund av dåligt väder hann inte styrkan fram i tid. Styrkan uppgick till omkring 1000 man, bla två avsuttna skvadroner från dragonkåren. Sprengtporten befordrades av Gustav III till generallöjtnant för sina insatser och lojalitet samt förlänade Finska dragonkåren rang och värdighet av kungligt garde under namnet Lätta dragonkåren av Konungens Liv- och Hustrupper eller i dagligt tal Lätta dragonerna av livgardet. Regementet utökades till 5 skvadroner om 50 man varav 2 skulle vistas i Sverige och 3 i Finland. Från 1777 finns hela förbandet inkvarterat i Stockholm, som nu åter har ett större beridet garnisonsförband. Två av de tre skvadronerna i Finland överfördes till Sverige medan det tredje införlivades tills vidare i de Karelska dragonerna. Av de fyra skvadronerna i Sverige lades två i garnison i Enköping, ett i Sigtuna och ett i Södertälje. Chef blir nu Friherre Ewert Taube. År 1797 har förbandet namnet Lätta livdragonregementet och år 1806 erhålls namnet Livgardet till häst. År 1793 hade regementet förläggning på Kungsholmen, på den plats som landtingsbyggnaden finns idag. År 1811 flyttar regementet in i nya kaserner på Storgatan, där idag Riksantikvarieämbetet och Historiska museet finns. År 1897 flyttar man sen till de nya kasernerna på Lidingövägen (som då hette Sturegatan). Livgardet var inte indelt utan ett värvat regemente och både soldater och officerare hade lön. Ännu vid sammanslagningen med Livregementets dragoner 1927 var det fast anställda manskapet fortfarande i majoritet på skvadronerna. Regementet mönstrade 1505 man. Förläggningsort: Från 1770 Borgå (Finland), 1793 Hantverkargatan 45, Stockholm, från 1811 Storgatan 35-49 och från 1897 kaserner på Lidingövägen 28. K1 var det första regemente som kassernerades.

Livregementets dragoner (Upplands

ryttare), K2

Uppsatt 1626 som Upplands ryttare, 1667 Livregementet till häst (1687 indelt), 1791 Livregementsbrigadens kyrassiärkår, 1796 Livregementets kyrassiärkår, 1815 Livregementet dragonkår, 1893 Livregementets dragoner, 1901 värvat regemente, 1927 indraget. Se vidare under K1 då K1 och K2 slås samman till Livregementet till häst 1927. Regementets ursprung kommer från fanor i Uppland samt fanor från Hertig Karls hertigdöme. Upplandsfanan bildades efter Arboga möte 1536. På 1580-talet fanns särskilda ryttarfanor i hertig Karls hertigdöme. Dessa fanor slogs år 1608 samman under namnet Södermanlandsfanan eller Södermanlands ryttare. Förbandet bestod av ryttare från Södermanland, Närke, Västmanland, samt Valla och Vadsbo härader i Västergötland. År 1621 delades fanan i två kompanier med 125 man i vardera kompani. Ett kompani var från Södermanland och det andra från de övriga områdena. I Uppland organiserades år 1623 ryttarna på 3 kompanier om 125 man. Efter omorganiseringen av krigsmakten i regeringsformen 1634 upplöstes Södermanlands ryttare. Södermanlandskompaniet tillfördes Östgöta kavalleriregemente och Närke-Värmlands och Västgöta kompanierna tillfördes Upplands ryttare. År 1638 överfördes även de Södermanländska ryttarna till Upplands ryttare (eller Upplands rytteriregemente). Regementet bestod då av 8 kompanier. År 1667 utnämns greve Otto Wilhelm von Königsmark till chef för Upplands ryttare och samtidigt upphöjs regementet till Konungens Livregementet till häst som tack för sina insatser under Karl X:s fälttåg. 1674 utökas antalet kompanier till 12 á 150 man (1800 man). Regementet utmärkte sig för stor tapperhet i slaget vid Lund 1676 under Nils Bielke. Karl XI lär ha yttrat efter segern: "näst Gud hade att tacka den tappre Nils Bielke och sitt Livregemente". Under det danska kriget 1677 - 1679 utökades regementet till och med till 17 kompanier. Därefter gick man åter ned till 12 kompanier. Fyra i Uppland, tre i Västmanland, tre i Närke, ett i Södermanland och ett i Västergötland, totalt 1505 man. Kompanierna var: Livkompaniet, Överstelöjtnantens kompani, Majorens kompani, Östra Västmanlands kompani, Östra Närkes kompani, Södermanlands kompani, Roslags kompani, Örebro kompani, Fellingsbro kompani, Kungsörs kompani, Vadsbo kompani samt Norra Upplands kompani. Överstens boställe var Arnö i Övergarns socken, Uppland. År 1785 bildades en särskild trupp lätta dragoner vid regementet. Den bildades genom att 18 man från respektive kompani tillfördes dragonerna som bildade 4 kompanier om 36 man i vardera. Denna styrka utökades senare och 1789 under det ryska kriget uppträdde man som eget förband om 300 man, 6 kompanier, under namnet Lätta Dragonkåren av Kungl. Maj:ts Livregemente. Kompanierna var Dragonlivkompaniet, Upplands kompani samt Norra- , Södra-, Östra- och Västra kompaniet. Livregementet till häst var det enda regemente inom Stockholms garnison som inte var värvat. År 1791 förvandlades Livregementet till häst till en brigad, Livregementsbrigaden och delades på tre kårer: 1. Livregementsbrigadens kyrassiärkår som bestod av kompanierna som låg närmast huvudstaden (senare Livregementets dragoner, K2), 2. Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon som bestod av kompanierna i Västmanland och från 1804 även Södermanlands kompani (senare Livregementets grenadjärer, I3). Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon byter namn år 1808 till Livregementetbrigadens grenadjärkår och 1815 till Livregementets grenadjärkår, I3. 3. Livregementsbrigadens lätta dragonkår som bestod av Örebro, Fellingsbro, Östra Närkes och Vadsbo kompanier (senare Livregementets husarer, K3) 1815 fick samtliga tre kårer status som självständiga kårer. Livregementet till häst härstammar från de fanor och rytterikompanier som sattes upp i Uppland och Västmanland samt i Södermanland, Närke och Värmland under 1500-talet. Gustav II Adolf bildade ur dessa fanor ett kavalleriregemente. Regementet räknades till kungens Liv- och Hustrupper. Regementet har tre kronor som kännetecken. Högtidsdag: 4 december (till minne av slaget vid Lund 1676). Livregementet till häst var före 1791 indelt med 1505 nummer med 12 kompanier (3 bataljoner). Efter 1792 utgjorde regementet 1 bataljon. Efter 1815 var Livregementets dragonkår (K2) indelt med 505 nummer: Uppsala län (279), Stockholms län (221) och Gävleborgs län (5). Livregementets dragoner betraktade sig främst som uppländskt rytteri. Från 1833 fördelad på 5 skvadroner. Förläggningsort: Från 1881, Wiksberg, södra Djurgården, Stockholm. Övningsplats: 1780 Utnäs löt vid Strömsholm, från 1815 Polacksbacken, Uppsala och Ladugårdsgärde, Stockholm. Skvadroner, från 1833: 1. Livskvadronen 2. Sigtuna skvadron 3. Roslags skvadron 4. Norra Upplands skvadron 5. Uppsala skvadron

Livregementets husarer, K3

År 1791 förvandlades Livregementet till häst till en brigad och delades i tre kårer, Livregementsbrigadens kyrassiärkår (senare Livregementets dragoner, K2), Livregementsbrigadens lätta dragonkår (senare Livregementets husarer, K3) och Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon (senare Livregementets grenadjärer, I3). Se även K2 ovan. 1791 Livregementsbrigadens lätta dragonkår, 1796 Livregementsbrigadens husarkår, 1815 Livregementets husarkår (indelt), 1892 Livregementets husarer. Regementet organiserades med 8 skvadroner : Fellingsbro-, Örebro-, Östra Närkes-, Västra Närkes-, Sanna-, Arboga- och Vadsbo skvadroner. Östra Närkes skvadron hade 15 ryttare med rusthåll i Södermanland. Efter 1815 var regementet indelt med 500 nummer: Västmanlands län (25), Örebro län (335) och Södermanlands län (15) och Skaraborgs län (125). Från 1834, efter omorganisationen av kavalleriet som innebar att numerären minskades, blev regementet fördelad på 5 skvadroner. Förläggningsort: 1836 Örebro (expedition och skolor), från 1905 Skövde, från 1984 Karlsborg. Övningsplats: Från 1830 Utnäs löt (Strömsholm) och Axevalla hed, från 1843 Sanna hed, Örebro, 1867 Axevalla hed, 1881 Sanna hed, Uppsala och Ladugårdsgärde, Stockholm. Skvadroner 1834: 1. Livskvadronen (fd Fellingsbro skv) 2. Örebro skvadron 3. Östra Närkes skvadron 4. Västra Närkes skvadron 5. Vadsbo skvadron

Smålands kavalleriregemente (Smålands

ryttare), K4

Uppsatt 1543 som ryttarfanor i Småland, från 1628 Smålands ryttare, 1684 Smålands kavalleriregemente (1695 indelt), 1792 Smålands lätta kavalleriregemente, 1802 Smålands lätta dragonregemente, 1808 Smålands dragonregemente. 1812 delas regementet och den nybildade delen (2:a bataljonen) får namnet Smålands dragonregementes infanteribataljon. Den ursprungliga delen av regementet behåller namnet dragonregementet men får 1822 namnet Smålands husarregemente. 1927 indraget. Regementet härstammar från ryttarfanor i Kalmar och Kronobergs län uppsatta 1543. Regementet var indelt med 1000 nummer, 8 kompanier i hela Småland. Dess kompanier var: Livkompaniet, Överstelöjtnantens kompani, Majorens kompani, Sunnerbo kompani, Växjö kompani, Jönköpings kompani, Vetlanda kompani och Östra härads kompani. Efter delningen 1812 var Smålands dragoner indelt med 500 nummer (6 skvadroner á 83 man) i östra Småland (Jönköpings län 250, Kalmar län 138 och Kronobergs län 112) Efter 1833 fördelad på 5 skvadroner. Förläggningsort: Från 1906, Eksjö. Övningsplats: Från 1686 Ränneslätt, 1806 Qvarnarp, 1827 Ränneslätt (Ränneslätt är den övningshed i Sverige som varit längst tid i bruk, från 1686). Skvadroner 1833: 1. Livskvadronen 2. Södra Vedbo skvadron 3. Vetlanda skvadron 4. Ingelsta skvadron 5. Staby skvadron Smålands dragonregementes infanteribataljon: Efter delningen 1812 blir andra bataljonen infanteri med namnet Smålands dragonregementes infanteribataljon. År 1824 ändras namnet till Smålands grenadjärbataljon, I7. Bataljonen var indelt med 500 nummer, 4 kompanier, i västra Småland (Jönköpings län 399 och Kronobergs län 101). Kompanier, från 1833: 1. Livkompaniet 2. Östra Härads kompani 3. Sunnerbo kompani 4. Jönköpings kompani Segernamn Smålands kavalleriregemente: 1. Wallhof 1626 2. Werben 1631 3. Breitenfeldt 1631 4. Lützen 1632 5. Oldendorf 1633 6. Wittstock 1636 7. Golombo 1656 8. Gnesen 1656 9. Warschau 1656 10. Fredriksodde 1657 11. Bält 1658 12. Lund 1676 13. Landskrona 1677 14. Klissow 1702 15. Pultrusk 1703 16. Warschau 1705 17. Holowzin 1708 18. Helsingborg 1710 19. Svensksund 1790 Källa, segernamn: Kungl. Smålands Husarregementes Historia (Eksjö 1975)

Norra Skånska Kavalleriregementet, K5

Uppsatt 1658, benämnt Skånska kavalleriregementet (Skånska regementet till häst eller Lybeckers Skånska ryttare), 1676 Norra Skånska regementet till häst (1680 indelt), 1682 Norra Skånska kavalleriregementet, 1801 Skånska linjedragonregementet (Lätta dragonregementet), 1807 Skånska husarregementet, 1893 värvat regemente. 1927 indraget. Regementet härstammar från Lybeckers Skånska ryttare som sattes upp i Kristianstads och Hälsingborgs län 1658. Efter freden i Roskilde den 26 februari 1658, där bl.a. Skåne blev svenskt, gav kung Karl X Gustav den 21 maj 1658 i uppdrag åt generalguvernör Stenbock att sätta upp ett kavalleriregemente i Skåne. Regementets förste chef blev Erik Leijonhufvud (kallat Leijonhufvuds regemente). Den 27 januari 1659 blev Georg Henrik Lybecker chef för regementet. Lybecker fick i juli 1659 tillstånd att värva ryttare runtom i hela Sverige. Detta beroende på att man inte helt litade på invånarna i det från Danmark erövrade landskapet Skåne så skåningar fick inte rekryteras (en bestämmelse som stod kvar till 1698). Regementet kom också redan från 1658 att användas mot friskyttar och snapphanar på den skånska landsbygden och blev kända som Lybeckers ryttare. Fyra kompanier överfördes år 1660 till Jämtland för att där ingå i Bohus-Jämtlands kavalleriskvadron. Lybecker utnämndes till generalmajor år 1677, men kvarstod som regementschef fram till den 16 oktober 1679 då han utnämndes till landshövding i Kristianstads län, och därefter i september 1680 till landshövding för Göteborgs och Bohus län. Norra Skånska kavalleriregementet var indelt med 1000 nummer, 8 skvadroner i norra och västra Skåne (Malmöhus län 542 och Kristianstads län 458). Skvadronerna var: Livskvadronen, Överstelöjtnantens skvadron, Majorens skvadron, Sanby skvadron, Billesholms skvadron, Landskrona skvadron, Bjäre härads skvadron, Månstorps skvadron. Efter 1833 organiserades regementet på 10 skvadroner. Förläggningsort: Från 1897 Helsingborg. Övningsplats: Från 1690 Ljungbyhed. Skvadroner 1833: 1. Livskvadronen 2. Sandby skvadron 3. Kolleberga skvadron 4. Sillfråka skvadron 5. Bjäre Härads skvadron 6. Fleninge Skvadron 7. Fjerresta Skvadron 8. Landskrona skvadron 9. Hoby skvadron 10. Arrie skvadron Segernamn: 1. Landskrona 1677 2. Pultusk 1703 3. Posen 1704 4. Fraustadt 1706

Södra Skånska Kavalleriregementet, K6

Uppsatt 1676 som Blekingska regementet till häst (värvat regemente i Kronobergs län), 1680 Södra Skånska kavalleriregementet (indelt i Skåne 1680), 1770 Prins Carls södra skånska kavalleriregemente, 1805 Skånska karabinjärregementet, 1822 Skånska dragonregementet, 1893 värvat regemente. 1927 indraget. Återuppsatt 1946 och åter nedlagd 1952. Regementet sattes upp som ett värvat regemente i Kronobergs län 1676 med namnet Blekingska regementet till häst och bestod av 4 kompanier gamla avdankade småländska ryttare. Regementets förste chef var Hans Ramsvärd och regementet kallades även Ramsvärds regemente till häst. Regementet användes flitigt under skånska kriget, bland annat under slagen vid Lund år 1676 och Landskrona år 1677 samt i kampanjerna mot friskyttar och snapphanar i Skåne. Kort efter fredsslutet 1679 (Karl XI:s krig) förlades regementet permanent till Skåne, trots att det från början var avsett att förläggas till Blekinge. Under 1680- och 1690-talen benämndes regementet omväxlande med regementschefernas namn och som Södra skånska kavalleriregementet, av vilket det sistnämnda kom att bli det officiella namnet. Trots att regementet nu var "skånskt", fick inte skåningar rekryteras förrän 1698 på grund av att skåningarnas lojalitet mot den svenska kronan ansågs osäker. Södra Skånska kavalleriregementet var indelt med 1000 nummer, 8 skvadroner i östra och södra Skåne (Malmöhus län 510 och Kristianstads län 490). Skvadronerna var: Livskvadronen, Överstelöjtnantens skvadron, Majorens skvadron, Svabeholms skvadron, Borrby skvadron, Sallerups skvadron, Östra Göinge skvadron och Haglösa skvadron. Efter 1833 10 skvadroner. K6, som efter 1833 bestod av 10 skvadroner, var världens största ryttarregemente som var förlagd på en och samma ort. Förläggningsort: Från 1882 Ystad. Övningsplats: Från 1690 Ljungbyhed. Skvadroner 1833: 1. Livskvadronen 2. Östra Göinge skvadron 3. Kristianstads skvadron 4. Sallerups skvadron 5. Torna skvadron 6. Malmö Skvadron 7. Haglösa Skvadron 8. Vemmenhögs skvadron 9. Borrby skvadron 10. Simrishamns skvadron Segernamn: 1. Kliszów 1702 2. Punitz 1702

Kronprinsens Husarregemente,

K7

Uppsatt 1758 som Svenska husarregementet, 1766 Husaregementet, 1801 Mörnerska husaregementet, 1816 Cederströmska husarregementet, 1822 Kronprinsens husarregemente, 1859 Kronprinsens värvade husarregemente, 1860 Husarregementet Konung Carl XV, 1882 Kronprinsens husarregemente. 1927 indraget. K7 var det enda regementet som inte var kungligt, det var kronprinsens. Förläggningsort: Från 1812 Ystad, Ängelholm, Helsingborg och Malmö. Övningsplats: Från 1772 Bonarps hed, Ljungbyhed.

Norrlands Dragonregemente, K8 (Jämtlands

hästjägarkår)

Uppsatt år 1646 som Ångermanlands, Medelpads och Jämtlands regemente, 1670 Jämtlands kavallerikompani ingående i Jämtlands regemente till fots, senare Jämtlands dragonregemente. År 1661 blev två kompanier från Bohusläns-Jämtlands kavalleriskvadron (1) samt ytterligare två kompanier ur Skåne-Bohusläns-Jämtlands dragonregemente (2) indelade och förlagda i Bohuslän.1685 indelt. Jämtlands kavallerikompani ingick i Jämtlands dragonregemente (från 1820 Jämtlands fältjägarregemente). Med undantag av ett kavallerikompani var dragonregementet dock aldrig beridet (förutom mellan 1700 - 1712 då en femtedel av dragonregementet var beridet, cirka 200 man). Kavallerikompaniet kom att benämnas Jämtlands hästjägare. Från 1802 Jämtlands hästjägarskvadron, 1843 Jämtlands hästjägarkår. År 1853 helt avskild från Jämtlands fältjägarregemente, 1892 värvat regemente med namnet Norrlands dragonregemente. 1927 slås Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente samman med namnet Norrlands dragonregemente, K4. Från 1958 Norrlands dragoner, 1980 Norrlands dragonregemente. Jämtlands kavallerikompani var indelt som övrigt kavalleri och hade 100 nummer i mellersta Jämtland. År 1830 sattes ytterligare en skvadron upp med samma antal nummer, 100. Detta åstadkom man genom att ta 200 nummer från Jämtlands fältjägarregemente (24 - 26 rotar per kompani). Hälften av dessa höll hästar och den andra hälften ryttarna, dvs totalt 100 ryttare med häst. Den första skvadronen förblev indelt medan den nya var roterad. Senare blev även första skvadronen roterad. Totalt hade Jämtlands hästjägarkår 200 nummer. Förläggningsort: Från 1900 Umeå, från 1980 Arvidsjaur. Övningsplats: Frösö läger, Östersund Skvadroner 1833: 1. Livskvadronen 2. Alsens skvadron

Remontering

Med remontering menas anskaffande av hästar för krigsmaktens behov och med remont menas en inköpt unghäst, som inte genomgått utbildning. På 1880-talet tog kronan över ansvaret för remonteringen vid våra värvade beridna och anspända regementen. År 1883 tillsattes en speciell remonteringskommission som 1886 får namnet Remonteringsstyrelsen. Allt eftersom indelningsverket avskaffades och rusthästarna ersattes med stamhästar övertog denna styrelse all remontering. För att ta emot alla remonterna skapades från 1885 sk. remontdepåer. En speciell nämnd köpte årligen upp unghästar som skickades till remontdepåerna för att tränas och sadeltämjas. Efter cirka ett år skickades remonterna till regementena där de under ett år fick genomgå ytterligare träning. Samtliga hästar fördes även i generalmönsterrullor. Några remontdepåer: • Björnö, Kalmar: 1904 - 1924 • Flyinge, Lund. Från 1685 till slutet av 1800-talet: statsstuteri och hingstdepå. Återupprättat 1922. • Frösön, Östersund: 1909 - 1926. • Gustafslund, Helsingborg 1888 - 1895 • Ottenby, Öland. 1831 - 1894 statsstuteri, från 1894 remontdepå. • Strömsholm, Köping. 1520-tal - 1872 statsstuteri,. 1868 - 1970 Ridskolan (RS), 1872 - 1956 hingstdepå, 1885 - 1895? remontdepå. • Utnäslöt, Strömsholm, 1902 - 1926, 1941 - 1957 remontdepå.

Relaterade länkar

• Indelningsverket • Kavallerikompani kontra skvadron • Svenska krig • Länkar, regementshistoria, soldater etc • Förbandsnummervid de svenska förbanden

Källor

• Arméns förband, skolor och staber, Björn Holmberg, 1993. • Facimil utgåva av "Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket, 1: bandet” av C. Grill från 1856, utgiven av Svenska Släktforskningsförbundet 1988. • Karoliner, Alf Åberg, Göte Göransson, 1976 • Närkingar i krig och fred. Närkes militärhistoria, del I. Stiftelsen Nerekies regementen 1989. • Svenska regementernas historia, J Mankell, andra upplagan 1866. • Huvudstadens hästar, Höjerings Stockholmianserie, 1990. Uppsatser av 18 författare. • Den Karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget, Lars-Eric Höglund, 1995. • Skånska kriget 1675 - 79, Fanor och uniformer, Lars-Eric Höglund, 1999. • Rulla över befälskårerna vid Sveriges armé och flotta 1755, Ulla Johansson, 1976 Överst på sidan