Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-04-05

Domstolsväsendet - Åklagarmyndigheten

Från 1600-talet utövades åklagarämbetet av stadsfiskalen. Han var i första hand allmän åklagare och därmed närmast ansvarig för kriminalpolitien. Han var den högste ledaren över all övervakningspersonal. En stor del av hans arbete var även tillsyn av näringsförfattningarnas och politilagstiftningens tillämpning. Under åklagaren fanns uppsyningsmännen. Fyra av dem tjänstgjorde som politigevaldiger (profosser). Uppsyningsmännen skulle enligt 1772-års instruktion se till att gällande förordningar om sabbatsbrott, om handel och hantverk, om spel och dobbel samt om taxor efterlevdes. Vidare skulle de se till att ingen bedrev handel med ojusta mått, mål och vikter, att ingen ägnade sig åt skytte i staden, att ingen red eller körde för fort på gatorna. De hade även uppsikt över renhållningen och klädeordningen. De skulle även hålla reda på främmande folk som anlände till staden. Även lösdrivare, tjänstedrängar och pigor skulle de hålla under uppsikt samt omhänderta tiggare. Uppsyningsmännen var tilldelade olika distrikt i staden. Det fanns ett "gruppnamn" från 1699 som betecknade alla tjänstemän som arbetade inom detta område, stadens betjänte. Hit räknades stadstjänarna, fiskaler, gevaldiger och uppsyningsmän. Från början sköttes ordningen dagtid av bysvennerna eller stadstjänarna. De var anställda av borgmästaren och rådet och avlönades som tjänstemän. En bysvenn eller en stadstjänare var både en slags gatupolis och exekutionsbetjänt. Stadsvakten kom i slutet av 1600-talet och i början av 1700-talet mer och mer ta över tillsynen av ordningen dagtid. Stadstjänarnas arbetsuppgifter kom mer att bli som rådhusvaktmästare. De hade bla ansvar för att delge inställelse till rådstugerätten. Vidare fick de vid behov tjänstgöra som fångfösare, biträda eller själva utföra utmätningar och kvarstad samt offentliggöra kungörelser på stadens torg. Stadens betjänte också rätt att på plats utföra bestraffningar när det gällde drängar, pigor och lärlingar. Om dessa grupper inte utförde sitt arbete på ett ordentligt sätt kunde deras husbonde kalla på en tjänsteman från politikollegium som på plats urdelade husaga. De polisiära uppgifter som utfördes av politikollegiet bestod till största delen av spaning dvs en slags detektiv polis. I tjänst skulle fiskalerna, gevaldigerna och uppsyningsmännen bära ett auktoriserat igenkänningstecken. För fiskalerna var det en liten ebenholtsstav. Gevaldiger och uppsyningsmän hade en liten bricka i metall. Med tiden kom alla uppsyningsmän att ledas av en politigevaldiger. Titeln förekommer första gången 1675. Han tjänstgjorde även som åklagare varför han också titulerades vice fiskal.

Begreppet "politi"

Allra äldst betecknade uttrycket ordning i största allmänhet men användes även för förvaltning av ordningen. Under 1700-talet används uttrycket politi och ekonomi och avser då hela förvaltningsverksamheten. Ordet politi försvinner dock i denna kombination längre fram. "Politi" kommer då mer och mer att användas för "upprätthållande av allmän ordning och säkerhet" samt för övervakning av lagar och förordningar. Ordet "police" som är den franska formen av ordet börjar att uppträda i handlingar under mitten av 1700-talet. Detta ersätts under 1800-talet med det försvenskade ordet "polis".

Domstolar

I Stockholm fanns ett stort antal domstolar med olika funktioner. De olika domstolarna handlade målen beroende på vem som var förövaren och vilket brott som begåtts.

Kämnärsrätten

I civilmål var kämnärsrätten första instans och magistraten andra instans. Vid kämnärsrätterna dömdes brottsmålen sedan de utretts av stadsfiskalen (åklagaren). I vissa fall rannsakades brottsmål i kämnärsrätten men domarna avkunnades i rådhusrätten. Rådhusrätten var andra instans till kämnärsrätten. Från 1720 avdömdes dock alla brottsmål vid kämnärsrätterna. År 1849 upphävdes kämnärsrätten och rådhusrätten blev första instans.

Borgrätten

Borgrätten var en specialdomstol för mål rörande kungens hovfolk och tjänare. Första instans var nedre borgrätten och andra instans övre borgrätten. I de nedre borgrätten avkunnades som första instans alla civilmål samt brottsmål av mindre vikt som inte berörde adelsmän. Vidare behandlades grövre brottsmål som inte berörde adelsmän men dom i dessa mål avkunnades i den övre borgrätten. I den övre borgrätten behandlades brott som begåtts av adelsmän.

Krigsrätten

Krigsrätten var en specialdomstol för all militär personal. Här handlades såväl civil- som brottsmål avseende militär personal.

Politimål

Vad gäller politimål utövades domrätten av politi-, byggnings och ämbets- samt handelskollegierna. Politikollegiet kan i detta hänseende ses som en polisdomstol.

Slottsrätten

Slottsrätten kan ses som en polisdomstol son handlade och dömde polisförseelser, Slottsrätten inrättades den 18/10 1681. Ursprungligen dömde den i brott som förövats inom Stockholms slott eller dess jurisdiktionsområde där slottsanställda var inblandade. Bisittare i slottsrätten var bla överståthållaren och övriga tjänstemän i slottskansliet. Från 1732 kom den även att döma mål avseende brandvaktsoldaternas försummelser. Här dömdes då även brott som förövats mot stadsvakten och brandvaktens personal under tjänsteutövning. Även brott mot medborgare från andra länder handlades här. Näst högsta instans var hovrätten och högsta instans Konungen. Under 1700-talet blev Konungens domrätt uppdragen åt en avdelning av rikets råd, Justitierevisionen. Det blev ett eget ämbetsverk år 1789 kallat Högsta Domstolen.

Bödeln

Bödeln verkställde domarna. Till sin hjälp hade han rackaren. En av de mer kända skarprättare som funnits i Stockholm var Mikael Reisuer som från år 1635 och femton år framåt tjänstgjorde som bödel. Han liv slutade på stupstocken efter att begått ett dråp. Han namn lever kvar genom Mäster Mikaelsgatan vid Stigberget på Söder. Där fanns också avrättningsplatsen och det var även där han bodde. Alla avrättningar var offentliga. Avrättningsplatser i Stockholm fanns under 1700-talet bla på Norra sandbacken (Generalsbacken) vid Norrtull, vid Skanstull (Skansbacken). Vidare gjordes avrättningar på Hötorget och framför Riddarholmskyrkan. På 1500-talet stod stadens galge vid branten mot strömmen på norra sidan av Stadsholmen. När staden växte flyttades den till Stigberget på Södermalm. Stortorget i Gamla stan stod stupan eller kåken. Det var en liten murad täckt byggnad. I muren fanns halsjärn fastsatta. Invid kåken fanns även en spö- eller skampåle med halsjärn samt "trähästen" som var byggd som en hög träbock med spetshuggen rygg. Att rida på trähästen eller trämärren som den också kallades var ett straff som användes både militärt och civilt. Normalt fick den som skulle straffas rida på trähästen i två timmar. Ett kortare straff var på en timme. Straffet kunde även skärpas genom att tyngder fästes vid "ryttarens" fötter. Här vid kåken straffades brottslingarna med prygel, dvs ris eller spö. Här kedjades de som begått brott fast för att skämmas offentligt. Vid stympningsstraff spikades avskurna kroppsdelar på pålen. På trähästen fick bla uppstudsiga soldater och särskilt råbarkade brottslingar sitta med tyngder i fötterna. Kåken som fanns redan på medeltiden användes tjänstgjorde även som fängelse och från denna byggnad kommer uttryck som att "sitta på kåken" eller "kåkfarare". Kåken ersattes med tiden av en plattform med trappsteg där stocken placerades. 1647 då den gamla kåken byttes mot en ny sattes kom även kopparmatte på plats. Kopparmatte var en "spögubbe" i brons som ställdes upp invid kåken. År 1838 slogs de fyra kämnärsrätterna samman till en enda kämnärsrätt uppdelad på fyra kamrar. Denna upphörde sedan 1849 och överflyttades till rådhusrätten. Slottsrätten avskaffades 1844.

Polisväsendet förr i tiden - 3

Bilden visar en “ryttare” på en trähäst. Armémuseum. Foto Hans Högman.
Trähästen från sidan. Som vi ser var trähästen mycket spetsig vilket kunde resultera i permanenta skador på vitala organ vid längre sittningar. Armémuseum. Foto Hans Högman
xxxxxxxx Hist xxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-04-05

Domstolsväsendet -

Åklagarmyndigheten

Från 1600-talet utövades åklagarämbetet av stadsfiskalen. Han var i första hand allmän åklagare och därmed närmast ansvarig för kriminalpolitien. Han var den högste ledaren över all övervakningspersonal. En stor del av hans arbete var även tillsyn av näringsförfattningarnas och politilagstiftningens tillämpning. Under åklagaren fanns uppsyningsmännen. Fyra av dem tjänstgjorde som politigevaldiger (profosser). Uppsyningsmännen skulle enligt 1772-års instruktion se till att gällande förordningar om sabbatsbrott, om handel och hantverk, om spel och dobbel samt om taxor efterlevdes. Vidare skulle de se till att ingen bedrev handel med ojusta mått, mål och vikter, att ingen ägnade sig åt skytte i staden, att ingen red eller körde för fort på gatorna. De hade även uppsikt över renhållningen och klädeordningen. De skulle även hålla reda på främmande folk som anlände till staden. Även lösdrivare, tjänstedrängar och pigor skulle de hålla under uppsikt samt omhänderta tiggare. Uppsyningsmännen var tilldelade olika distrikt i staden. Det fanns ett "gruppnamn" från 1699 som betecknade alla tjänstemän som arbetade inom detta område, stadens betjänte. Hit räknades stadstjänarna, fiskaler, gevaldiger och uppsyningsmän. Från början sköttes ordningen dagtid av bysvennerna eller stadstjänarna. De var anställda av borgmästaren och rådet och avlönades som tjänstemän. En bysvenn eller en stadstjänare var både en slags gatupolis och exekutionsbetjänt. Stadsvakten kom i slutet av 1600-talet och i början av 1700-talet mer och mer ta över tillsynen av ordningen dagtid. Stadstjänarnas arbetsuppgifter kom mer att bli som rådhusvaktmästare. De hade bla ansvar för att delge inställelse till rådstugerätten. Vidare fick de vid behov tjänstgöra som fångfösare, biträda eller själva utföra utmätningar och kvarstad samt offentliggöra kungörelser på stadens torg. Stadens betjänte också rätt att på plats utföra bestraffningar när det gällde drängar, pigor och lärlingar. Om dessa grupper inte utförde sitt arbete på ett ordentligt sätt kunde deras husbonde kalla på en tjänsteman från politikollegium som på plats urdelade husaga. De polisiära uppgifter som utfördes av politikollegiet bestod till största delen av spaning dvs en slags detektiv polis. I tjänst skulle fiskalerna, gevaldigerna och uppsyningsmännen bära ett auktoriserat igenkänningstecken. För fiskalerna var det en liten ebenholtsstav. Gevaldiger och uppsyningsmän hade en liten bricka i metall. Med tiden kom alla uppsyningsmän att ledas av en politigevaldiger. Titeln förekommer första gången 1675. Han tjänstgjorde även som åklagare varför han också titulerades vice fiskal.

Begreppet "politi"

Allra äldst betecknade uttrycket ordning i största allmänhet men användes även för förvaltning av ordningen. Under 1700-talet används uttrycket politi och ekonomi och avser då hela förvaltningsverksamheten. Ordet politi försvinner dock i denna kombination längre fram. "Politi" kommer då mer och mer att användas för "upprätthållande av allmän ordning och säkerhet" samt för övervakning av lagar och förordningar. Ordet "police" som är den franska formen av ordet börjar att uppträda i handlingar under mitten av 1700-talet. Detta ersätts under 1800-talet med det försvenskade ordet "polis".

Domstolar

I Stockholm fanns ett stort antal domstolar med olika funktioner. De olika domstolarna handlade målen beroende på vem som var förövaren och vilket brott som begåtts.

Kämnärsrätten

I civilmål var kämnärsrätten första instans och magistraten andra instans. Vid kämnärsrätterna dömdes brottsmålen sedan de utretts av stadsfiskalen (åklagaren). I vissa fall rannsakades brottsmål i kämnärsrätten men domarna avkunnades i rådhusrätten. Rådhusrätten var andra instans till kämnärsrätten. Från 1720 avdömdes dock alla brottsmål vid kämnärsrätterna. År 1849 upphävdes kämnärsrätten och rådhusrätten blev första instans.

Borgrätten

Borgrätten var en specialdomstol för mål rörande kungens hovfolk och tjänare. Första instans var nedre borgrätten och andra instans övre borgrätten. I de nedre borgrätten avkunnades som första instans alla civilmål samt brottsmål av mindre vikt som inte berörde adelsmän. Vidare behandlades grövre brottsmål som inte berörde adelsmän men dom i dessa mål avkunnades i den övre borgrätten. I den övre borgrätten behandlades brott som begåtts av adelsmän.

Krigsrätten

Krigsrätten var en specialdomstol för all militär personal. Här handlades såväl civil- som brottsmål avseende militär personal.

Politimål

Vad gäller politimål utövades domrätten av politi-, byggnings och ämbets- samt handelskollegierna. Politikollegiet kan i detta hänseende ses som en polisdomstol.

Slottsrätten

Slottsrätten kan ses som en polisdomstol son handlade och dömde polisförseelser, Slottsrätten inrättades den 18/10 1681. Ursprungligen dömde den i brott som förövats inom Stockholms slott eller dess jurisdiktionsområde där slottsanställda var inblandade. Bisittare i slottsrätten var bla överståthållaren och övriga tjänstemän i slottskansliet. Från 1732 kom den även att döma mål avseende brandvaktsoldaternas försummelser. Här dömdes då även brott som förövats mot stadsvakten och brandvaktens personal under tjänsteutövning. Även brott mot medborgare från andra länder handlades här. Näst högsta instans var hovrätten och högsta instans Konungen. Under 1700-talet blev Konungens domrätt uppdragen åt en avdelning av rikets råd, Justitierevisionen. Det blev ett eget ämbetsverk år 1789 kallat Högsta Domstolen.

Bödeln

Bödeln verkställde domarna. Till sin hjälp hade han rackaren. En av de mer kända skarprättare som funnits i Stockholm var Mikael Reisuer som från år 1635 och femton år framåt tjänstgjorde som bödel. Han liv slutade på stupstocken efter att begått ett dråp. Han namn lever kvar genom Mäster Mikaelsgatan vid Stigberget på Söder. Där fanns också avrättningsplatsen och det var även där han bodde. Alla avrättningar var offentliga. Avrättningsplatser i Stockholm fanns under 1700- talet bla på Norra sandbacken (Generalsbacken) vid Norrtull, vid Skanstull (Skansbacken). Vidare gjordes avrättningar på Hötorget och framför Riddarholmskyrkan. På 1500-talet stod stadens galge vid branten mot strömmen på norra sidan av Stadsholmen. När staden växte flyttades den till Stigberget på Södermalm. Stortorget i Gamla stan stod stupan eller kåken. Det var en liten murad täckt byggnad. I muren fanns halsjärn fastsatta. Invid kåken fanns även en spö- eller skampåle med halsjärn samt "trähästen" som var byggd som en hög träbock med spetshuggen rygg. Att rida på trähästen eller trämärren som den också kallades var ett straff som användes både militärt och civilt. Normalt fick den som skulle straffas rida på trähästen i två timmar. Ett kortare straff var på en timme. Straffet kunde även skärpas genom att tyngder fästes vid "ryttarens" fötter. Här vid kåken straffades brottslingarna med prygel, dvs ris eller spö. Här kedjades de som begått brott fast för att skämmas offentligt. Vid stympningsstraff spikades avskurna kroppsdelar på pålen. På trähästen fick bla uppstudsiga soldater och särskilt råbarkade brottslingar sitta med tyngder i fötterna. Kåken som fanns redan på medeltiden användes tjänstgjorde även som fängelse och från denna byggnad kommer uttryck som att "sitta på kåken" eller "kåkfarare". Kåken ersattes med tiden av en plattform med trappsteg där stocken placerades. 1647 då den gamla kåken byttes mot en ny sattes kom även kopparmatte på plats. Kopparmatte var en "spögubbe" i brons som ställdes upp invid kåken. År 1838 slogs de fyra kämnärsrätterna samman till en enda kämnärsrätt uppdelad på fyra kamrar. Denna upphörde sedan 1849 och överflyttades till rådhusrätten. Slottsrätten avskaffades 1844.

Polisväsendet förr i tiden -3

Bilden visar en “ryttare” på en trähäst. Armémuseum. Foto Hans Högman.
Trähästen från sidan. Som vi ser var trähästen mycket spetsig vilket kunde resultera i permanenta skador på vitala organ vid längre sittningar. Armémuseum. Foto Hans Högman