Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-04-05

Massmordet på Mälarångaren Prins Carl år 1900

John Filip Nordlund

Onsdagen den 16 maj 1900 klockan 19.00 avgick ångaren Prins Carl från Arboga med destination Stockholm. Ombord fanns ett tjugotal passagerare. Bland dem fanns den 25-årige John Filip Nordlund, Gävle. Han hade knappt en månad tidigare släppts från Långholmen. Han planerade nu ett stort rån som skulle göra att han kunde leva ett flott liv för ett bra tag framöver. Den 17 maj köpte han en revolver och stal ytterligare en i Örebro. Han hade tänkt råna alla ombord på ångaren Björksundet i Hjälmaren men rätt tillfälle infann sig aldrig. Han kom däremot över skeppskassan på 24 kronor. Nu planerade han rånmörda alla ombord på Prins Carl, därefter sätta eld på ångaren för att undanröja alla bevis. När Prins Carl passerade Torshälla satte Nordlund igång. Klockan hade då blivit 00.30. Det första han gjorde var att undanröja kaptenen ombord, kapten A. Rönngren, som han dödade med ett knivhugg. För att kunna arbeta ostört låste han dörren till rökkupén på andradäck samt även dörren till aktersalongen. I rökkupén satt 4 män och spelade kort och i aktersalongen fanns 3 personer. Därefter begav han sig till mellandäck där han med full kraft stötte kniven i den sovande drängen Julius Åkerlind. Passagerarna förstod nu att något var galet och skräcken spred sig då de insåg att en mördare gick lös ombord. Det fanns dock inte många ställen att gömma sig på och många träffades av den rasande Nordlunds kniv. När han högg ned fru Lovisa Karlsson, Östhammar, högg han så kraftigt att knivbladet gick av. Nordlund hade dock även beväpnat sig med en revolver som han nu tog fram. Kreaturshandlaren Lars-Erik Falk sköts i huvudet då han försökte hjälpa Lovisa Karlsson. Falk avled några dagar senare. Slaktaren Carl-Henrik Holmér, Kungsör, försökte stoppa Nordlund men blev skjuten i bröstet. Nordlund återvände nu till rökkupén där han krossade ett fönster och sköt villt in i kupén. Flera av kortspelarna träffades av kulor. Styrmannen Hellström hade en enorm tur kulan träffade ett metallspänne i västen. Kaoset var nu fullständigt ombord. Överallt låga döda och sårade människor. Blodet flöt på däcksplankorna. Andra fartyg som fanns i närheten förstod att allt inte stod rätt till ombord på Prins Carl och styrde upp mot den drivande ångaren. "Köping" var först på plats men tvingades gira undan då den besköts av Nordlund. Nordlund insåg nu att han måste ge sig av. Han sjösatte livbåten och rodde i skydda av mörkret mot Tidö. Med sig hade han fartygschefens plånbok som innehöll 845 kr. Däremot hann han inte, som planerat, att sätta eld på fartyget. Kvar ombord fanns 4 döda och 9 svårt sårade. När Nordlund kommit i land tog han sig till Strömsholm. Härifrån tog han tåget till Eskilstuna dit han anlände klockan 08.18. I Eskilstuna köpte han nya kläder på G. Rydströms Manufaktur och fortsatte därefter till J A Jonssons för att köpa skor. När han var i skoaffären kom en tidningspojke med ett extranummer av Eskilstuna Kuriren. I tidningen stod det om morden. Både Nordlund och expediten talade om det förfärliga som hänt. Nordlund blev nervös och insåg att han måste bort från stan. Han tog en droska på torget och beordrade kusken, O. Stenman, att köra utåt landet, vart som helst. Kusken körde honom till Skogstorps station där Nordlund planerade att ta nästa tåg till Oxelösund. Samtidigt hade polisen i Eskilstuna kopplat ihop honom med den främling som handlade skor. Personalen på Skogstorps station fick nu order om att hålla avgången på tåget så länge som möjligt. Konstaplarna Öfling, Brolin och Fröst begav sig samtidigt till Skogstorp för att fånga Nordlund. När de civilklädda poliserna kommer till stationen finner de Nordlund i andraklassen väntsal. De går in i väntsalen och låtsades vara resenärer. Öfling slänger sig sen över Nordlund och skriker "nu är du min". I tumultet som uppstår lyckas Nordlund få fram sin pistol som han riktar mor Öflings mage. Poliskonstapeln var dock den starkare och lyckas slå pistolen ur Nordlunds hand. Gemensamt brottade de tre konstaplarna ned Nordlund på golvet. I förhören efteråt uttryckte Nordlund besvikelse över att han inte hann döda alla ombord. Någon ånger visade han aldrig. Filip Nordlund dömdes till döden i Västerås den 27 september 1900 för mord på 5 personer samt för 8 mordförsök. Måndagen den 10 december avrättades Nordlund med handbila på fängelset i Västerås. Skarprättare var A. G. Dalman och hans son Albert. Nordlund var den siste som avrättades med handbila i Sverige. Detta vansinnesdåd var det brottsfall där flest personer mördats i Sverige. År 1994 mördades dock 7 personer i Falun av M. Flink.

Den siste att avrättas i Sverige, 1910

Johan Alfred Andersson-Ander

Den sista person som avrättades i Sverige var Johan Alfred Andersson-Ander. Han var dömd till döden för ett rånmord på Viktoria Hellsten. Avrättningen utfördes onsdagen den 23 november 1910 på Långholmens fängelsegård med "giljotin". Skarprättare var A G Dalman. Viktoria Hallsten, 25 år, var anställd på Gerells växlingskontor i Stockholm. Onsdagen den 5 januari 1910 utförde Johan Ander ett brutalt rånmord i växlingskontoret varvid han slog ihjäl Viktoria med en besman. Det stulna beloppet var på 6.000 kr. Två stadsbud som skulle leverera kol till Hotell Rydberg på Malmtorgsgatan upptäckte Viktorias kropp. Hon var då ännu vid liv men medvetslös. De slog genast larm och Viktoria fördes till Serafimerlasarettet men dog strax efter att hon tagits in. Stadsfiskalen i Stockholm, Gustav Lidberg, utsåg överkonstapel J P Frick som operativt ansvarig för att spåra upp mördaren. Vittnen hade strax innan rånmordet sett en sjöman stryka omkring utanför växlingskontoret. Polisen lyckades spåra honom till Hotel Temperence på Bryggatan. Johan Ander fanns ej på hotellet men på han rum fanns bytet från rånet, till stor del nedsölat med blod. Dessutom fanns ett fotografi på Ander samt ett prästintyg utfärdat på honom. Det visade att han var född 1873 på Ljusterö, son till fartygsbyggaren och skepparen Andersson. Polisen bevakade hotellet samtidigt som man visade fotografiet för besättningarna på skärgårdsbåtarna vid Nybrokajen. En besättningsman kunde då meddela att en man med Anders utseende tidigare på dagen åkt med båten och klivit av vid Karlsudd. Det visade sig också att mordvapnet, en besman, hade blivit stulet från en fiskare på just Karlsudd. På kvällen tog sig en polisstyrka på ett dussintal man med en bogserbåt ut till Karlsudd där de omringade det hus där Johan Anders far bodde. Ander greps odramatiskt i stugan dit han tagit sin tillflykt. Trots all bevisning nekade Ander genom två rättegångar till mordet men dömdes ändå till döden. Ander var flera gånger tidigare straffad för stöld och misshandel.

De sista att offentligen avrättas i Sverige, 1876

Hjert och Tector Den sista offentliga avrättningen i Sverige ägde rum fredagen den 18 maj 1876 när Konrad Petterson Lundqvist Tector och Gustav Adolf Eriksson Hjert avrättades för rånmord. De avrättades på samma dag och vid samm tid men däremot på skilda platser. Tector och Hjert dömdes till döden i september 1875 och den 17 mars 1876 fastställdes dödsdomen på de båda av högsta domstolen. Hjert avrättades på Villåttinge härads gamla avrättningsplats på Lidamon nordväst om Malmköping i Södermanland. Cirka 150 bönder från trakten hade kommenderats ut att stå spetsgård. Omkring 2 - 3.000 personer beräknas ha samlats för att se avrättningen av Hjert. Bilden till höger visar avrättningen av Hjert i Lilla Malms socken (D) 1876. I bakgrunden bildar bönder spetsgård med stavar i händerna. Tector avrättades på Södra Häradets avrättningsplats på Stenkumla backe, Stenkumla socken, Gotland den 18 maj kl.07:00. Fram till dess hade han suttit i länsfängelset i Visby. Mellan 400 och 500 bönder hade kommenderats ut för att bilda spetsgård vid avrättningen. Läs mer om mördarna Hjert och Tector, mordet på ingenjör Upmark och kusken Larsson, jakten på mördarna och avrättningarna (klicka på länken!!).

Sista offentliga avrättningen i Stockholm, 1862

Per Viktor Göthe

Den sista offentliga avrättningen i Stockholm skedde den 8 januari 1862 när Per Viktor Göthe avrättades för mord. Göthe var rekryt vid Andra Livgardet i Stockholm. Han hade på påskdagen 1861 brutalt misshandlat en ung flicka till döds med en kniv i hennes bostad. Därefter skändade han kroppen. Onsdagen den 8 januari 1862 fördes Göthe från cellfängelset vid gamla Rådhuset till Galgbacken söder om Skanstull. Skarprättare var Johan Fredrik Hjort. Avrättningen skedde med hjälp av en bila. Hjort blev skarprättare1859 och var verksam fram till sin död 1882. Totalt utförde han 15 avrättningar. Som spetsgård utkommenderades 40 meniga soldater under befäl av en underofficer eller ett underbefäl. Prästen följde med till spetsgården och hade även till uppgift att se till att den dödsdömde fick en sista styrketår. År 1877 kom lagen om intermural avrättning, dvs. avrättning inom fängelsemurarna.

Sista avrättningen av en kvinna, 1890 - Yngsjömordet

Anna Månsdotter

Den sista kvinnan att avrättas Sverige var Anna Månsdotter, från Yngsjö på Skånes östkust, som avrättades i Kristianstad 1890. Hon kallades även Yngsjömöderskan. Anna Månsdotter och sonen, hemmansägaren Per Nilsson, mördade Pers hustru Hanna Johansdotter (f. 1867) på ett brutalt sätt år 1889 i Yngsjö. Anna ströp Hanna och försökte få det att se ut som om Hanna ramlat i källartrappan och brutit nacken. Detta lurade inte polisen. Modern och sonen hade inlett ett incestförhållande och röjde därför Pers hustru Hanna ur vägen. Båda dömdes 1890 till döden sedan de erkänt sig skyldiga. Anna Månsdotter avrättades torsdagen den 7 augusti 1890 på fängelsegården i Kristianstad. Skarprättare var A. G. Dalman. Per Nilsson benådades till livstids straffarbete och frigavs 1913. Han avled 1918. I en bok om mordet ifrågasatte författaren Yngve Lyttkens 1951 om Per alls var medskyldig.

Sveriges siste skarprättare

Anders Gustaf Dalman

Anders Gustaf Dalman var den siste skarprättaren i Sverige. Han föddes 1848 och avled den 30 juli 1920, året innan dödsstraffet avskaffades. Han antogs till skarprättare i Stockholms stad den 5 augusti 1885. År 1900 utsågs han till riksskarprättare med hela Sverige som arbetsfält. Han var gift och hade 12 barn. Dalman utförde 6 avrättningar, fem med handbila och en med Giljotin. Den första avrättningen han utförde var Yngsjömörderskan, Anna Månsdotter år 1890. Vid tillfället var Dahlman iförd dubbelknäppt uniform med förgyllda knappar, byxor med revärer. Stupstocken hade han tagit med från Stockholm. Hans första avrättning gick inte så bra. När Anna Månsdotters huvud placerades på stupstocken glömde man att aptera den reglementsenliga säkerhetskedjan över hennes axlar. Avsikten med kedjan var att hålla offrets överkropp stilla så att tvära kast kunde undvikas. När Dahlman skulle hugga gjorde Anna att plötsligt ryck varvid hugget gick snett och träffade i käken. Dahlman fick därefter hugga ytterligare två hugg innan huvudet föll av. Därefter dröjde det tre år innan nästa avrättning, den sk. Alftamördaren Per Johan Pettersson. Han hade anstiftat sina bröder att skjuta ihjäl både fjärdingsmannen på orten samt länsmannen. Avrättningen skedde i Gävle den 17 mars 1893. Denna gång var säkerhetskedjan apterad. Den tredje avrättningen Dahlman gjorde var år 1900 då Julius Sallrot avrättades på fängelsegården i Karlskrona den 5 juli. Han var dömd för rånmord på en arbetskollega. På denna avrättning hade Dahlman tagit med sin son Gustaf Albert som bödelsdräng. Redan i augusti samma år var det dags igen. Denna gång gällde det den sk. Löderupsmördaren Lars Nilsson i Malmö. Han hade mördat och innebränt den 20-åriga Katarina Romare. Han avrättades den 23 augusti kl. 06:15. På den femte avrättningen fick Dahlman resa till Västerås där den fruktade Mälarmördaren eller Svarte Filip, Johan Filip Nordlund väntade på att avrättas. Han hade på ångbåten Prins Carl mördat 5 personer. När det var dags för avrättningen frågade tjänstemannen Dahlmans son, Gustaf Albert, om han var beredd att ta över om fadern skulle hugga fel. Detta hörde dock Dahlman som röt "här hugges min själ inte fel". Dahlman tog i så att han knappt fick loss bilan från stupstocken efter att Nordlunds huvud fallit. Detta skedde den 10 december 1900. Den sista avrättningen Dahlman fick gjorde skedde 1910 och skedde med giljotin. Detta var även den sista avrättningen i Sverige. Den som avrättades var Johan Alfred Andersson-Ander. Han var dömd till döden för ett rånmord på Viktoria Hellsten. Avrättningen utfördes onsdagen den 23 november 1910 på Långholmens fängelsegård. Dahlman hade vid denna tid en årslön på 1.700 kr vilket var en ansenlig summa på den tiden. Vidare hade han sk. nackpengar för varje utförs avrättning plus traktamente och reseersättning .

Avskaffning

Avrättning genom hängning avskaffades i Sverige 1858. Den sista avrättningen genom hängning ägde rum 1832. Offentliga avrättningar avskaffades enligt en förordning den 10/8 1877. Avrättningarna skulle därefter vara intermurala, dvs. inom fängelsemurarna med speciellt inbjudna personer samt press. Dödsstraffet avskaffades helt och hållet 1921. År 1972 avskaffades dödsstraffet i krigstid. År 1976 infördes förbud mot dödsstraff i regeringsformen (RF).

Brott och straff - kända äldre mordfall

xxxxxxxx Hist xxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-04-05

Massmordet på Mälarångaren

Prins Carl år 1900

John Filip Nordlund

Onsdagen den 16 maj 1900 klockan 19.00 avgick ångaren Prins Carl från Arboga med destination Stockholm. Ombord fanns ett tjugotal passagerare. Bland dem fanns den 25-årige John Filip Nordlund, Gävle. Han hade knappt en månad tidigare släppts från Långholmen. Han planerade nu ett stort rån som skulle göra att han kunde leva ett flott liv för ett bra tag framöver. Den 17 maj köpte han en revolver och stal ytterligare en i Örebro. Han hade tänkt råna alla ombord på ångaren Björksundet i Hjälmaren men rätt tillfälle infann sig aldrig. Han kom däremot över skeppskassan på 24 kronor. Nu planerade han rånmörda alla ombord på Prins Carl, därefter sätta eld på ångaren för att undanröja alla bevis. När Prins Carl passerade Torshälla satte Nordlund igång. Klockan hade då blivit 00.30. Det första han gjorde var att undanröja kaptenen ombord, kapten A. Rönngren, som han dödade med ett knivhugg. För att kunna arbeta ostört låste han dörren till rökkupén på andradäck samt även dörren till aktersalongen. I rökkupén satt 4 män och spelade kort och i aktersalongen fanns 3 personer. Därefter begav han sig till mellandäck där han med full kraft stötte kniven i den sovande drängen Julius Åkerlind. Passagerarna förstod nu att något var galet och skräcken spred sig då de insåg att en mördare gick lös ombord. Det fanns dock inte många ställen att gömma sig på och många träffades av den rasande Nordlunds kniv. När han högg ned fru Lovisa Karlsson, Östhammar, högg han så kraftigt att knivbladet gick av. Nordlund hade dock även beväpnat sig med en revolver som han nu tog fram. Kreaturshandlaren Lars-Erik Falk sköts i huvudet då han försökte hjälpa Lovisa Karlsson. Falk avled några dagar senare. Slaktaren Carl-Henrik Holmér, Kungsör, försökte stoppa Nordlund men blev skjuten i bröstet. Nordlund återvände nu till rökkupén där han krossade ett fönster och sköt villt in i kupén. Flera av kortspelarna träffades av kulor. Styrmannen Hellström hade en enorm tur kulan träffade ett metallspänne i västen. Kaoset var nu fullständigt ombord. Överallt låga döda och sårade människor. Blodet flöt på däcksplankorna. Andra fartyg som fanns i närheten förstod att allt inte stod rätt till ombord på Prins Carl och styrde upp mot den drivande ångaren. "Köping" var först på plats men tvingades gira undan då den besköts av Nordlund. Nordlund insåg nu att han måste ge sig av. Han sjösatte livbåten och rodde i skydda av mörkret mot Tidö. Med sig hade han fartygschefens plånbok som innehöll 845 kr. Däremot hann han inte, som planerat, att sätta eld på fartyget. Kvar ombord fanns 4 döda och 9 svårt sårade. När Nordlund kommit i land tog han sig till Strömsholm. Härifrån tog han tåget till Eskilstuna dit han anlände klockan 08.18. I Eskilstuna köpte han nya kläder på G. Rydströms Manufaktur och fortsatte därefter till J A Jonssons för att köpa skor. När han var i skoaffären kom en tidningspojke med ett extranummer av Eskilstuna Kuriren. I tidningen stod det om morden. Både Nordlund och expediten talade om det förfärliga som hänt. Nordlund blev nervös och insåg att han måste bort från stan. Han tog en droska på torget och beordrade kusken, O. Stenman, att köra utåt landet, vart som helst. Kusken körde honom till Skogstorps station där Nordlund planerade att ta nästa tåg till Oxelösund. Samtidigt hade polisen i Eskilstuna kopplat ihop honom med den främling som handlade skor. Personalen på Skogstorps station fick nu order om att hålla avgången på tåget så länge som möjligt. Konstaplarna Öfling, Brolin och Fröst begav sig samtidigt till Skogstorp för att fånga Nordlund. När de civilklädda poliserna kommer till stationen finner de Nordlund i andraklassen väntsal. De går in i väntsalen och låtsades vara resenärer. Öfling slänger sig sen över Nordlund och skriker "nu är du min". I tumultet som uppstår lyckas Nordlund få fram sin pistol som han riktar mor Öflings mage. Poliskonstapeln var dock den starkare och lyckas slå pistolen ur Nordlunds hand. Gemensamt brottade de tre konstaplarna ned Nordlund på golvet. I förhören efteråt uttryckte Nordlund besvikelse över att han inte hann döda alla ombord. Någon ånger visade han aldrig. Filip Nordlund dömdes till döden i Västerås den 27 september 1900 för mord på 5 personer samt för 8 mordförsök. Måndagen den 10 december avrättades Nordlund med handbila på fängelset i Västerås. Skarprättare var A. G. Dalman och hans son Albert. Nordlund var den siste som avrättades med handbila i Sverige. Detta vansinnesdåd var det brottsfall där flest personer mördats i Sverige. År 1994 mördades dock 7 personer i Falun av M. Flink.

Den siste att avrättas i Sverige,

1910

Johan Alfred Andersson-Ander

Den sista person som avrättades i Sverige var Johan Alfred Andersson-Ander. Han var dömd till döden för ett rånmord på Viktoria Hellsten. Avrättningen utfördes onsdagen den 23 november 1910 Långholmens fängelsegård med "giljotin". Skarprättare var A G Dalman. Viktoria Hallsten, 25 år, var anställd på Gerells växlingskontor i Stockholm. Onsdagen den 5 januari 1910 utförde Johan Ander ett brutalt rånmord i växlingskontoret varvid han slog ihjäl Viktoria med en besman. Det stulna beloppet var på 6.000 kr. Två stadsbud som skulle leverera kol till Hotell Rydberg på Malmtorgsgatan upptäckte Viktorias kropp. Hon var då ännu vid liv men medvetslös. De slog genast larm och Viktoria fördes till Serafimerlasarettet men dog strax efter att hon tagits in. Stadsfiskalen i Stockholm, Gustav Lidberg, utsåg överkonstapel J P Frick som operativt ansvarig för att spåra upp mördaren. Vittnen hade strax innan rånmordet sett en sjöman stryka omkring utanför växlingskontoret. Polisen lyckades spåra honom till Hotel Temperence på Bryggatan. Johan Ander fanns ej på hotellet men på han rum fanns bytet från rånet, till stor del nedsölat med blod. Dessutom fanns ett fotografi på Ander samt ett prästintyg utfärdat på honom. Det visade att han var född 1873 på Ljusterö, son till fartygsbyggaren och skepparen Andersson. Polisen bevakade hotellet samtidigt som man visade fotografiet för besättningarna på skärgårdsbåtarna vid Nybrokajen. En besättningsman kunde då meddela att en man med Anders utseende tidigare på dagen åkt med båten och klivit av vid Karlsudd. Det visade sig också att mordvapnet, en besman, hade blivit stulet från en fiskare på just Karlsudd. På kvällen tog sig en polisstyrka på ett dussintal man med en bogserbåt ut till Karlsudd där de omringade det hus där Johan Anders far bodde. Ander greps odramatiskt i stugan dit han tagit sin tillflykt. Trots all bevisning nekade Ander genom två rättegångar till mordet men dömdes ändå till döden. Ander var flera gånger tidigare straffad för stöld och misshandel.

De sista att offentligen avrättas i

Sverige, 1876

Hjert och Tector Den sista offentliga avrättningen i Sverige ägde rum fredagen den 18 maj 1876 när Konrad Petterson Lundqvist Tector och Gustav Adolf Eriksson Hjert avrättades för rånmord. De avrättades på samma dag och vid samm tid men däremot på skilda platser. Tector och Hjert dömdes till döden i september 1875 och den 17 mars 1876 fastställdes dödsdomen på de båda av högsta domstolen. Hjert avrättades på Villåttinge härads gamla avrättningsplats på Lidamon nordväst om Malmköping i Södermanland. Cirka 150 bönder från trakten hade kommenderats ut att stå spetsgård. Omkring 2 - 3.000 personer beräknas ha samlats för att se avrättningen av Hjert. Bilden till höger visar avrättningen av Hjert i Lilla Malms socken (D) 1876. I bakgrunden bildar bönder spetsgård med stavar i händerna. Tector avrättades på Södra Häradets avrättningsplats på Stenkumla backe, Stenkumla socken, Gotland den 18 maj kl.07:00. Fram till dess hade han suttit i länsfängelset i Visby. Mellan 400 och 500 bönder hade kommenderats ut för att bilda spetsgård vid avrättningen. Läs mer om mördarna Hjert och Tector, mordet på ingenjör Upmark och kusken Larsson, jakten på mördarna och avrättningarna (klicka på länken!!).

Sista offentliga avrättningen i

Stockholm, 1862

Per Viktor Göthe

Den sista offentliga avrättningen i Stockholm skedde den 8 januari 1862 när Per Viktor Göthe avrättades för mord. Göthe var rekryt vid Andra Livgardet i Stockholm. Han hade på påskdagen 1861 brutalt misshandlat en ung flicka till döds med en kniv i hennes bostad. Därefter skändade han kroppen. Onsdagen den 8 januari 1862 fördes Göthe från cellfängelset vid gamla Rådhuset till Galgbacken söder om Skanstull. Skarprättare var Johan Fredrik Hjort. Avrättningen skedde med hjälp av en bila. Hjort blev skarprättare1859 och var verksam fram till sin död 1882. Totalt utförde han 15 avrättningar. Som spetsgård utkommenderades 40 meniga soldater under befäl av en underofficer eller ett underbefäl. Prästen följde med till spetsgården och hade även till uppgift att se till att den dödsdömde fick en sista styrketår. År 1877 kom lagen om intermural avrättning, dvs. avrättning inom fängelsemurarna.

Sista avrättningen av en kvinna,

1890 - Yngsjömordet

Anna Månsdotter

Den sista kvinnan att avrättas Sverige var Anna Månsdotter, från Yngsjö på Skånes östkust, som avrättades i Kristianstad 1890. Hon kallades även Yngsjömöderskan. Anna Månsdotter och sonen, hemmansägaren Per Nilsson, mördade Pers hustru Hanna Johansdotter (f. 1867) på ett brutalt sätt år 1889 i Yngsjö. Anna ströp Hanna och försökte få det att se ut som om Hanna ramlat i källartrappan och brutit nacken. Detta lurade inte polisen. Modern och sonen hade inlett ett incestförhållande och röjde därför Pers hustru Hanna ur vägen. Båda dömdes 1890 till döden sedan de erkänt sig skyldiga. Anna Månsdotter avrättades torsdagen den 7 augusti 1890 på fängelsegården i Kristianstad. Skarprättare var A. G. Dalman. Per Nilsson benådades till livstids straffarbete och frigavs 1913. Han avled 1918. I en bok om mordet ifrågasatte författaren Yngve Lyttkens 1951 om Per alls var medskyldig.

Sveriges siste skarprättare

Anders Gustaf Dalman

Anders Gustaf Dalman var den siste skarprättaren i Sverige. Han föddes 1848 och avled den 30 juli 1920, året innan dödsstraffet avskaffades. Han antogs till skarprättare i Stockholms stad den 5 augusti 1885. År 1900 utsågs han till riksskarprättare med hela Sverige som arbetsfält. Han var gift och hade 12 barn. Dalman utförde 6 avrättningar, fem med handbila och en med Giljotin. Den första avrättningen han utförde var Yngsjömörderskan, Anna Månsdotter år 1890. Vid tillfället var Dahlman iförd dubbelknäppt uniform med förgyllda knappar, byxor med revärer. Stupstocken hade han tagit med från Stockholm. Hans första avrättning gick inte så bra. När Anna Månsdotters huvud placerades på stupstocken glömde man att aptera den reglementsenliga säkerhetskedjan över hennes axlar. Avsikten med kedjan var att hålla offrets överkropp stilla så att tvära kast kunde undvikas. När Dahlman skulle hugga gjorde Anna att plötsligt ryck varvid hugget gick snett och träffade i käken. Dahlman fick därefter hugga ytterligare två hugg innan huvudet föll av. Därefter dröjde det tre år innan nästa avrättning, den sk. Alftamördaren Per Johan Pettersson. Han hade anstiftat sina bröder att skjuta ihjäl både fjärdingsmannen på orten samt länsmannen. Avrättningen skedde i Gävle den 17 mars 1893. Denna gång var säkerhetskedjan apterad. Den tredje avrättningen Dahlman gjorde var år 1900 Julius Sallrot avrättades på fängelsegården i Karlskrona den 5 juli. Han var dömd för rånmord på en arbetskollega. På denna avrättning hade Dahlman tagit med sin son Gustaf Albert som bödelsdräng. Redan i augusti samma år var det dags igen. Denna gång gällde det den sk. Löderupsmördaren Lars Nilsson i Malmö. Han hade mördat och innebränt den 20-åriga Katarina Romare. Han avrättades den 23 augusti kl. 06:15. På den femte avrättningen fick Dahlman resa till Västerås där den fruktade Mälarmördaren eller Svarte Filip, Johan Filip Nordlund väntade på att avrättas. Han hade på ångbåten Prins Carl mördat 5 personer. När det var dags för avrättningen frågade tjänstemannen Dahlmans son, Gustaf Albert, om han var beredd att ta över om fadern skulle hugga fel. Detta hörde dock Dahlman som röt "här hugges min själ inte fel". Dahlman tog i så att han knappt fick loss bilan från stupstocken efter att Nordlunds huvud fallit. Detta skedde den 10 december 1900. Den sista avrättningen Dahlman fick gjorde skedde 1910 och skedde med giljotin. Detta var även den sista avrättningen i Sverige. Den som avrättades var Johan Alfred Andersson-Ander. Han var dömd till döden för ett rånmord på Viktoria Hellsten. Avrättningen utfördes onsdagen den 23 november 1910 på Långholmens fängelsegård. Dahlman hade vid denna tid en årslön på 1.700 kr vilket var en ansenlig summa på den tiden. Vidare hade han sk. nackpengar för varje utförs avrättning plus traktamente och reseersättning .

Avskaffning

Avrättning genom hängning avskaffades i Sverige 1858. Den sista avrättningen genom hängning ägde rum 1832. Offentliga avrättningar avskaffades enligt en förordning den 10/8 1877. Avrättningarna skulle därefter vara intermurala, dvs. inom fängelsemurarna med speciellt inbjudna personer samt press. Dödsstraffet avskaffades helt och hållet 1921. År 1972 avskaffades dödsstraffet i krigstid. År 1976 infördes förbud mot dödsstraff i regeringsformen (RF).