Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-11-15

Gamla militära ord och begrepp och deras betydelser

Inledning

Nedan finns en uppräkning av äldre militära ord och begrepp och deras betydelser. Många av dessa begrepp används inte längre idag medan vissa har fortsatt att brukas fram till våra dagar. Förteckningen nedan innehåller inga gamla militära tjänstegrader. Äldre militära tjänstegrader finns på: Historiska militära tjänstegrader. Ordlistan nedan innehåller heller inga termer och begrepp avseende uniformerna. De finns i stället på Svenska arméns uniformer. För truppbeteckningar se Förbandsbeteckningar . - A -

Absens

Om en soldat var frånvarande vid generalmönstringen anges orsaken till detta oftast i rullan. Frånvaro noterades vanligen med Abs. eller Absens. Soldaten kunde vara frånvarande vid mönstringen på grund av sjukdom/skada. Antigen fanns han då i hemmet eller i regementets sjukstuga/sjukkvarter. En annan anledning till frånvaro kunde vara att soldaten var kommenderad till exempelvis fästningsbygge eller kanalarbete.

Ackord

Det var inte gratis att erhålla en underofficers- eller en officerstjänst. Från 1680-talet och fram till 1833 var den som efterträdde en officer eller underofficer tvungen att betala den som lämnade tjänsten en summa pengar, ett så kallat ackord. Ackordet gjordes upp mellan efterträdaren och den som slutade på tjänsten. Varje gång en officer befordrades var han tvungen att erlägga ackord till den som han efterträdde. Man kan säga att den tillträdande officeren helt enkelt köpte tjänsten av sin företrädare. Efterträdaren skulle visserligen godkännas först. Mer om det Militära ackordssystemet.

Approberas

En soldat som nyrekryterats (rekryt) skulle godkännas vid regementets nästa generalmönstring. Om rekryten blev godkänd som soldat noterades ”Approberas” eller ”Appr.” eller Approb.” i generalmönsterrullan (GMR).

Arméns flotta

Efter det stora nordiska krigets slut 1721 beslöt den svenska ledningen att örlogsflottan skulle anskaffa ett antal galärer och bilda en galärflotta. År 1750 hade galärflottan växt till ett 60-tal galärer. Med tiden kom galärerna att bli omoderna och det byggdes andra typer av fartyg mer specialiserade på krigsföring i skärgårdsmiljö. Galärflottan kom därefter i stället att kallas Skärgårdsflottan. I början av skärgårdsflottan organiserad som en enhet inom örlogsflottan. År 1756 skiljs Skärgårdsflottan från örlogsflottan och organiseras som en enhet inom armén med namnet Arméns flotta.

Avsked

Noteringen Avsked i generalmönsterrullorna innebar att soldaten slutade som soldat. Orsaken kunde vara på egen begäran eller efter beslut av regementet, oftast på grund av åldersskäl, sjukdom eller blessyrer/skada. Avsked från armén kunde en soldat erhålla först vid en generalmönstring. - B -

Barberare/Bardskärare

En mycket gammal yrkestitel för en hantverksmässigt utbildad kirurg inom det militära.

Beväringen

Mellan 1812 och 1901 hade Sverige ett värnpliktssystem kallat Beväringen som ett komplement till den indelta armén. Unga män kallades in till mönstring vid 21-års ålder och därefter fullgjordes en kortare militär utbildning. Utbildningstiden utökades succesivt under 1800-talet. En värnpliktig i Beväringen kallades beväring. Se vidare http://www.hhogman.se/bevaringen.htm År 1901 ersattes både indelningsverket och Beväringen med Allmän Värnplikt.

Båtsman

Under indelningsverkets epok rekryterades och underhölls flottans manskap i ett system som kallades båtsmanshållet. Dessa sjömän kallades båtsmän. Båtsmännen var roterade på samma sätt som infanteristerna i armén, dvs de sattes upp av rotebönder där varje rote underhöll en båtsman med tillhörande båtsmanstorp. Men det fanns även indelta båtsmän som sattes upp genom indelning på motsvande sätt som ryttarna i kavalleriet, dvs via rusthåll. Dessa fanns i Blekinge och Södra Möre. Till skillnad från soldaterna i armén organiserades båtsmännen inte i regementen utan enbart kompanier, så kallade båtsmanskompanier. Kompanierna tillhörde i sin tur en örlogsstation. Till sjöss bestod båtsmännens arbete främst av sk. släparbete, vilket innebar bemanning av kanonerna, rodertjänst men även till väders bland master och segel. I regel var det okvalificerade arbetsuppgifter. - C -

Casseras

Om en soldat har anmärkningen "(Casseras / Kasseras" eller "Cassation" var det på grund av att soldaten inte uppfyllde krigsmaktens krav. Oftast innebar det avsked med vanära. Soldaten hade då begått något brott eller överträdelse av regelverket. - D -

Disciplinkompaniet

Se vidare under Kronoarbetskåren och disciplinkompaniet nedan.

Dragon

Från början var en dragon en beriden infanterist. De red till slagfältet men steg sen av och stred som vanligt infanteri (fotfolket). Genom att de var beridna infanterister blev de förband som snabbt kunde förflyttas. Det hände även att de sattes in som rytteri i slagen. Detta var dock en arbetsuppgift som de inte var tränade för och kunde sluta illa. Ett exempel där dragoner användes som rytteri är slaget vid Lund 1676. Under 1700-talet kom dragoner mer och mer att utnyttjas som rytteri och till slut återstod enbart namnet som skillnad mot det lätta kavalleriet. Under 1800-talet kom dragonerna att räknas som tungt kavalleri.

Durchtåg

Durchtåg (durchmarsch/durkmarsch/durktåg) är benämning på militära truppernas genomtåg genom eget eller vänskapligt land.

Durchtågsgärd

Durchtågsgärd (durchgärd/durktågsgärd) var en extra skatt införd 1687 för att åstadkomma en jämnare fördelning av bördan av militära trupptransporter. “För att det eljest ojämna trycket af tågande truppers naturaförplägning och skjuts skulle jämnt fördelas, att en extra skatt eller "gärd" skulle från hela Sverige utgå under namn af durktågsgärd”. (Nordisk Familjebok 1800-tals upplagan.) - F -

Fältpräst

Militär själavårdspersonal är en personalkategori som har till uppgift att medverka vid soldaternas religionsutövning, som gudstjänster, firande av religiösa högtider och annat som i det civila livet utförs av det egna samfundet. De svenska fältprästernas historia går tillbaka till 1500-talet.

Fältsjukan

Fältsjukan är ett samlingsnamn på de infektionssjukdomar som vanligen drabbade soldater då stora trupper drogs samman. Det var oftast infektionssjukdomar såsom fläckfeber och rödsot (dysenteri). Ändra sjukdomar som var inblandade var tyfoidfeber, återfallsfeber samt skörbjugg. Den kallades under 1800-talet även lantvärnsfeber. I flottan kallades den för marinsjukan eller skeppsjukan. Under krig förr var det inte ovanligt att fältsjukan orsakade fler offer under än fiendens kulor.

Fältskär

Fältskär (se även bardskärare) är en mycket gammal yrkestitel för en hantverksmässigt utbildad kirurg inom det militära. Under de många krigen på 1500–1800-talen blev efterfrågan på kirurgi (amputationer, böldskärning etcetera) särskilt stor. Från 1717 bestod sjukvårdspersonalen på ett regemente av fältskären och hans tre gesäller (barberare/fältskärsgesäller). Fältskären var utbildad läkare. Fältskären sysslade främst med kirurgiska ingrepp. Han behandlade sår, öppnade bölder, amputerade lemmar etc.

Förstärkningsmanskapet

Vid 1810-års riksdag beslöt man om uttagandet av 50.000 man förstärkningsmanskap. Syftet var att komplettera de ordinarie regementena till full styrka utan att betunga rotarna. Varje stad och socken skulle ställa 1 soldat (förstärkningskarl/förstärkningssoldat) på var 20:e vapenför person i åldern 20 - 45 år. Uttagningen av förstärkningsmanskapet var närmast att likna vid utskrivningar. Dessa utskrivningar av förstärkningskarlar orsakade en hel del protester i landet, tom upplopp. Systemet med förstärkningsmanskap avskaffades redan efter ett år. - G -

Gatlopp

Vid gatlopp ställde man upp 300 soldater fördelade på två led om 150 man vardera. Varje soldat i leden var utrustad med ett spö. Den dömde fick därefter göra ett antal varv i den gata som bildades mellan soldaterna och där varje soldat som han passerade slog honom med sitt spö. För att fullgöra ett varv i ett gatlopp måste den dömde gå både fram och tillbaka mellan leden av soldater och enligt regelverket skulle den dömde taktfast marschera medan han blev piskad av de uppställda soldaterna. Två underofficerare eskorterade den dömde för att förhindra att han ökade takten. Under tiden slog kompaniets trumslagare marschtakten på sina trummor. De uppställda soldaterna i leden var tvungna att ta i ordentligt med sina spön. Det var nämligen belagt med straff om man slog för löst. Straffet för detta var samma antal gatlopp som för den dömde.

Generalmönstring

En generalmönstring var en inventering av regementet och ger en statusbild av hur regementet var sammansatt både vad avser personal och utrustning (vid kavalleriet även hästarna) vid ett visst datum då regementet mönstrades. Vid varje generalmönstring nedtecknades allt noggrant i en sk. generalmönsterrulla. I generalmönsterrullorna (GMR) finner man uppgifter om allt befäl och stabspersonal samt alla soldater och ryttare, allt ordnat efter kompani. Vidare antecknades uppgifter om hur soldaten skött sina uppgifter som soldat (vid avsked), vilka fälttåg han deltagit i, erhållna blessyrer och skador, frånvaro vid mönstringen etc. Dessa uppgifter antecknades i en egen anmärkningskolumn. Det finns två anmärkningskolumner i GMR. Båda finns längst till höger. Den första anmärkningskolumnen upptar anteckningar från förra generalmönstringen och den till höger anteckningar om den pågående generalmönstringen. En generalmönstring förrättades av en general, därav namnet. Normalt skulle ett regemente mönstras vart 3:e år. Generalmönstringar förrättades fram till och med 1905 men efter 1885 fördes inga generalmönsterrullor. Vid en generalmönstring ställdes regementet upp kompani för kompani och soldat för soldat granskades med avseende på hälsa, uniform och vapen. Även regementets gemensamma utrustning (trossen) granskades.

Gradpassering

Några egentliga kunskapskrav fanns inte för att bli officer under större delen av indelningsverket, inga prov eller test av duglighet förekom. Däremot förekom en läroperiod som skulle genomgås. Detta kallades för gradpassering (snabbt passera genom graderna). Den som skulle bli officer fick börja som underbefäl eller underofficer för att praktisera i de olika lägre tjänstegraderna. Detta skedde under ca: 6 månader. Detta kan närmast liknas vid ett lärlingssystem. Enligt en förordning från 1808/1809 skulle en blivande officer fullgöra gradpasseringen genom att tjänstgöra som soldat, korpral och underofficer i 3 månader vid ett värvat regemente. Därefter skulle han godkännas i ett förhör av majoren rörande exercis och tjänstgöring. Först 1835 blev det obligatoriskt inom hela krigsmakten att erlägga en examen innan man kunde erhålla en officersfullmakt.

Gratial

Vid de indelta förbanden var soldater, ryttare och båtsmän anställda på ”tillsvidare kontrakt” och var kvar i tjänst så länge de var dugliga för krigstjänst. När en soldat slutade och vissa villkor var uppfyllda kunde soldaten erhålla en liten pension, så-kallad gratial. En soldat som hade pension kallades gratialist. Vanligtvis skulle soldaten ha tjänat i minst 30 år och vara 50 år gammal eller äldre och tjänat med goda vitsord.

Grenadjär

Grenadjärerna tillhörde infanteriet. De var soldater som utbildats i att kasta handgranater och var ett slags elitsoldater. Cirka tolv man i varje infanterikompani var grenadjärer. Efter Nordiska kriget var de än ren elitstyrka då vapnens skottvidd gjorde att handgranater inte längre kunde användas varför behovet av grenadjärer minskade. I stället togs de bästa grenadjärerna ut som en elittrupp. Grenadjärer uttogs bland det starkaste och bästa fotfolket. Under 1700-talet skulle de vara 180 cm långa samt ståtliga. Grenadjärerna kännetecknades av sina speciella huvudbonader. Under slutet av 1700-talet upphörde skillnaden mellan grenadjärer och övriga förband och blev under 1800-talet likställda med övrigt infanteri.

Militär ordlista - 1

- H -

Hemvärnet

Efter ett riksdagsbeslut 1940 inrättades Hemvärnet som därmed kom att ersätta landstormen. Hemvärnets uppgift blev att vara ett första lokalförsvar vid en fientlig attack och att hålla tillbaka fienden tills förstärkningar kunde anlända i form av reguljär trupp. Personer över 47 år och utgått ur försvaret eller ungdomar som ännu inte gjort värnplikten kunde då bli hemvärnsman.

Husar

Husarer var från början beteckningen tungt kavalleri i Ungern. I Sverige började man sätta upp husarregementen under 1700-talet. De var beväpnade med sabel och karbin. Husarerna bar dolma fram till 1870-talet då attila började användas som livplagg. Attila var en kort rock med snörmakerier eller band tvärs över bröstet, vanligen i fem rader. Dolman var den ursprungliga husarjackan. Den karaktäriseras av de många snörena, som förbinder knapparna på bröstet. Så småningom blir snörbeläggningen på dolman så tät att den täcker hela bröstet. - I -

Infanteriet

Infanteriet var namnet på de enheter som både förflyttade sig och stred till fots. De kallades från början fotfolket. Beteckningen infanteri börjar att användas under 1600-talet. Ett infanteriregemente var normalt på 1200 man (8 kompanier om vardera 150 man) och bestod av två bataljoner om vardera 600 man (4 kompanier). - K -

Kapitulationstid

Personal i värvade regementen anställdes på tidsbegränsade kontrakt, exempelvis 3 eller 5 år åtgången. Kapitulationstid är en värvad soldats tid som denne måste fullgöra enligt kontraktet. Själva avtalet som soldaten ingick i kallas “kapitulation”. I äldre texter stavas kapitulation ofta capitulation. Se vidare: http://www.hhogman.se/kapitulationstid.htm

Karaktärsbefordringar

Karaktärsbefordringar var befordringar som medförde högre tjänstegrad utan att man samtidigt fick en högre tjänsteställning eller högre lön. Ofta var dessa befordringar belöningar för lång och trogen tjänst. En löjtnant kunde bli befordrad till kapten utan att han samtidigt fick en tjänst som kapten och kompanichef, dvs han fortsatte i sin tidigare tjänst som löjtnant men med kaptens grad.

Kavalleriet

Kavalleriet stred till häst till skillnad från infanteriet som stred till fot. I början användes beteckningen rytteriet om de enheter som stred på hästryggen, exempelvis Smålands ryttare och Upplands ryttare. Senare började namnet kavalleri mer att användas. De soldater som stred i kavalleriet kallades kavallerister eller ryttare.

Knekt

Knekt är ett äldre namn på infanterisoldat (fotsoldat). I indelningsverket kallades rekryteringen och underhållet av infanteriets fotsoldater via rotebönder för Det ständiga knekthållet.

Kofferdibåtsmän

Örlogsfartygen hade även behov av mer erfaret sjöfolk än vad båtsmännen i båtsmanshållet kunde bidra med. Därför anställde örlogsflottan genom värvning sjömän från handelsflottan, kofferdibåtsmän. De hade lön från flottan men behövde bara tjänstgöra i örlogsflottan under 6 månader per år. Under resten av tiden kunde de tjänstgöra ombord på handelsfartygen. Kofferdibåtsmännens arbetsuppgifter ombord var i regel till väders uppe i riggen. Däremot behövde de inte hålla på med de vanliga båtsmännens släparbete. Ett annat namn på dem är kofferdimatroser.

Korpralskap

Varje kompani i ett regemente på 1200 man, 8 kompanier bestod då av 150 man. Kompaniet var i sin tur var indelat i 6 korpralskap. I varje korpralskap ingick 24 knektar plus 1 korpral, totalt 25 man.

Kronoarbetskåren och disciplinkompaniet

Kronoarbetskåren bildades år 1842 som en efterföljare till pionjärkåren och drevs som en militär organisation. Kronoarbetskåren kompanier utnyttjades på olika platser, där det fanns behov av dess arbetskraft. Kronoarbetskåren bestod initialt av nio kompanier, sedermera 11. Ett av dessa kompanier, det första, var avsett för värvade soldater som utstrukits ur rullorna och där avtjänade sin återstående kapitulationstid. Detta kompani kallades Första kronoarbetskompaniet men från 1860 Kronoarbetskåren disciplinkompani. Kronoarbetskåren stod under militärt befäl fram till 1872 men Fångvårdsstyrelsen fick inspektionsrätt 1859. Disciplinkompaniet hade dock militärt befäl även efter 1872. Disciplinkompaniet var till för värvade knektar som gjort sig skyldig till upprepade förseelser, de ströks ut rullan, blev utstraffade, och fick arbeta resten av kontraktstiden t ex vid kanalbyggen eller med stenhuggning i disciplinkompaniet. Det var således inte indelta soldater som skickades till disciplinkompaniet. Om en värvad soldat skrivit på ett 5-års kontrakt och han ströks ur rullorna efter 3 år hade han ändå 2 år kvar av kapitulationstiden. De strukna soldaterna skickades då till disciplinkompaniet för att där med straffarbete fullfölja kapitulationstiden. Det lönade sig inte med andra ord att straffa sig ur sin kapitulationstid. Disciplinkompaniet bestod av ett kompani och var förlagt på Karlsborgs fästning till 1885. Åren 1885–1897 fick disciplinkompaniet, som nu hade byggt färdigt på Karlsborgs fästning, i stället göra insats på Varbergs fästning. Enligt kungligt brev från den 17 maj 1872 flyttades disciplinkompaniet organisatoriskt från Kronoarbetskåren till Krigsstyrelsen. Mer information om Kronoarbetskåren och disciplinkompaniet finns på http://www.hhogman.se/disciplinkompaniet.htm .

Kyrassiär

Kyrassiärer var namnet på det tunga kavalleriet. Ordet kommer från kyrass som var namnet på den harnesk de bar som skydd. Under 1600-talet blev de helt harneskklädda ryttarna allt för otympliga och man började använda ett lättare kyrass och hjälm. Beväpningen var rak värja och pistol. De kyrassiäriska ryttarna var storvuxna och tyngden från harnesk var stor vilket innebar att det krävdes stora hästar för att bära dem. Kyrassiärsregementen, dvs tungt kavalleri kom under 1800-talet mer och mer likna övrigt kavalleri. - L -

Landstormen

Riksdagen beslöt år 1885 att en landstorm skulle organiseras av de sex äldsta åldersklasserna, dvs 27-32-åringar. Först 1914 började man genomföra utbildningar om 5 dagar. Detta skedde endast under kort tid efter beslutet. Befälet till landstormsförbanden rekryterades huvudsakligen på frivillig väg. Under Första världskriget, dvs 1914-1918, mobiliserades stora delar av landstormen för gräns- och kustförsvar. I början av andra världskriget (1939-41) mobiliserades åter landstormen. År 1941 slopades uppdelningen av de värnpliktiga i beväring och landstorm. Hemvärnet ersatte därefter landstormen då den inrättats.

Lansiär

Lansiär är en lansbeväpnad ryttare. De var på 15- och 1600-tal tungt lans-beväpnat rytteri. Under 1700-talet och fram till första världskriget har lansiärerna även kallats ulaner.

Lantvärnet

En av svagheterna med indelningsverket var problemet med att få fram tillräckligt med ersättningstrupper. Under kriget med Ryssland 1808 -1809 stod det klart att något måste göras med indelningsverket för att kunna skaffa fram tillräckligt antal reservsoldater. År 1808 kom därför ett påbud om lantvärnet vilket innebar att var fjärde/femte vapenför ogift man mellan 18 och 25-års ålder inskrevs i värnet. Men på grund av bristande utbildning och utrustning råkade hela lantvärnet i vanrykte. Lantvärnet användes endast under en kortare period, nämligen kriget mot Ryssland 1808 - 1809. Lantvärnet avvecklades 1811.

Lantsoldat

Indelt soldat (rotesoldat) vid infanteriet.

Livbataljonen

Ett infanteriregemente hade vanligen 1.200 soldater fördelade på 8 kompanier om vardera 150 man. Ett infanteriregemente var även taktiskt indelade på 2 bataljoner om vardera 4 kompanier (600 man). Första bataljonen kallades för Livbataljonen (överstens bataljon) medan andra bataljonen kallades överstelöjtnantens bataljon.

Livkompaniet

Ett infanteriregemente hade vanligen 1.200 soldater fördelade på 8 kompanier om vardera 150 man. Det fanns således 8 kompanier och det första kompaniet i varje regemente kallades Livkompaniet. Det var regementschefens kompani, dvs överstens kompani. - M -

Manskapet

Manskapet var soldaterna (meniga soldater) men till manskapet räknades även korpralerna. En annan benämning på en menig soldat är gemen soldat.

Militärarbetare

Militärarbetare var förr benämningen på icke vapenför värnpliktig som användes till utförande av vissa arbeten inom krigsmakten.

Männingsförband

Männingsförband var extra uppsatta förband utöver de ordinarie förbanden i armén. Exempel på olika typer av männingsförband är tre-männingsförband, fyr-männingsförband och fem-männingsförband. Tre-männingsförband innebar att rotarna gick ihop 3 och 3 och tillsammans svarade för ytterligare en soldat. För att sätta upp fem-männingsförband gick rotarna ihop 5 och 5 för att svara för en reservsoldat och för fyr-männingsförbanden 4 och 4.Avsikten med dessa förband var att de skulle användas till landets försvar när de ordinarie förbanden låg i fält utomlands och skulle enbart användas inom landets gränser. Ett annat ord för männingssoldat var, åtminstone i Dalarna, utskottskarl.

Musketerare

Musketerare var infanterisoldater beväpnade med gevär som vapen

Mönsterskrivare

En civilmilitär tjänsteman jämställd med högsta underofficersgraden med uppgift att sköta rullföring och kassatjänst. Vid organisationsförändringar i början av 1800-talet underställdes mönsterskrivaren regementsskrivaren och antalet minskades. Mönsterskrivarnas uppgift vid denna tid var främst uppbörd och redovisning av till indelningsverket hörande räntemedel med mera. Då det indelta avlöningsväsendet avlöstes av ett kontant lönesystem 1875, blev mönsterskrivartjänsterna indragna.

Mötespassevolans

Mötespassevolans kallades den avgift som från 1812 ålades rote- och rusthållarna mot befrielse från skyldigheten att underhålla det indelta manskapet under marscher och övningar på heden. Innan mötespassevolans infördes 1812 fick soldaterna underhålla sig själv på de årliga mötena på egen eller roteböndernas medsända kost. Rusthållen stod även för hästarnas underhållande i dessa sammanhang. Från 1840 övertog kronan proviantansvaret varvid rote- och rusthållarna helt befriades från denna skyldighet. - N - - O -

Officersboställen

Indelningsverket byggde på att officerarna erhöll ett kronohemman (officersboställe) med tillhörande avkastning samt en årlig lön i form av indelning. Indelning innebar att man "öronmärkte" skatt för ett visst ändamål, exempelvis betalning av lönen till en officer. Varje officer fick bostad och jord samt ta del av hela eller del av skatten från rotegårdar. Ju högre rang desto större boställe och fler gårdars skatt i lön. Dessa gårdar som bidrog till officerarnas lön med sin skatt kallades fördelshemman. Genom 1833 års lönereform för den indelta armén fick många befattningshavare kontant lön i stället för boställesförmån. År 1875 avvecklades hela det indelta lönesättet för arméns befäl slutgiltigt. - P -

Profoss

Inom varje regemente fanns ett befäl som utförde bestraffningarna av soldaterna. Hans titel var regementsprofoss (regementsväbel). Till sin hjälp hade han 3 st profossdrängar. Profossen övervakade ordningen bland soldaterna, verkställde bestraffningar m.m. Profosstjänsten för gemena profosser avskaffades 1819. Tjänstegraden regementsväbel upphörde att vara en egen underofficersgrad år 1838.
xxxxxxxx Hist xxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-11-15

Gamla militära ord och begrepp

och deras betydelser

Inledning

Nedan finns en uppräkning av äldre militära ord och begrepp och deras betydelser. Många av dessa begrepp används inte längre idag medan vissa har fortsatt att brukas fram till våra dagar. Förteckningen nedan innehåller inga gamla militära tjänstegrader. Äldre militära tjänstegrader finns på: Historiska militära tjänstegrader. Ordlistan nedan innehåller heller inga termer och begrepp avseende uniformerna. De finns i stället Svenska arméns uniformer. För truppbeteckningar se Förbandsbeteckningar . - A -

Absens

Om en soldat var frånvarande vid generalmönstringen anges orsaken till detta oftast i rullan. Frånvaro noterades vanligen med Abs. eller Absens. Soldaten kunde vara frånvarande vid mönstringen på grund av sjukdom/skada. Antigen fanns han då i hemmet eller i regementets sjukstuga/sjukkvarter. En annan anledning till frånvaro kunde vara att soldaten var kommenderad till exempelvis fästningsbygge eller kanalarbete.

Ackord

Det var inte gratis att erhålla en underofficers- eller en officerstjänst. Från 1680-talet och fram till 1833 var den som efterträdde en officer eller underofficer tvungen att betala den som lämnade tjänsten en summa pengar, ett så kallat ackord. Ackordet gjordes upp mellan efterträdaren och den som slutade på tjänsten. Varje gång en officer befordrades var han tvungen att erlägga ackord till den som han efterträdde. Man kan säga att den tillträdande officeren helt enkelt köpte tjänsten av sin företrädare. Efterträdaren skulle visserligen godkännas först. Mer om det Militära ackordssystemet.

Approberas

En soldat som nyrekryterats (rekryt) skulle godkännas vid regementets nästa generalmönstring. Om rekryten blev godkänd som soldat noterades ”Approberas” eller ”Appr.” eller Approb.” i generalmönsterrullan (GMR).

Arméns flotta

Efter det stora nordiska krigets slut 1721 beslöt den svenska ledningen att örlogsflottan skulle anskaffa ett antal galärer och bilda en galärflotta. År 1750 hade galärflottan växt till ett 60-tal galärer. Med tiden kom galärerna att bli omoderna och det byggdes andra typer av fartyg mer specialiserade på krigsföring i skärgårdsmiljö. Galärflottan kom därefter i stället att kallas Skärgårdsflottan. I början av skärgårdsflottan organiserad som en enhet inom örlogsflottan. År 1756 skiljs Skärgårdsflottan från örlogsflottan och organiseras som en enhet inom armén med namnet Arméns flotta.

Avsked

Noteringen Avsked i generalmönsterrullorna innebar att soldaten slutade som soldat. Orsaken kunde vara på egen begäran eller efter beslut av regementet, oftast på grund av åldersskäl, sjukdom eller blessyrer/skada. Avsked från armén kunde en soldat erhålla först vid en generalmönstring. - B -

Barberare/Bardskärare

En mycket gammal yrkestitel för en hantverksmässigt utbildad kirurg inom det militära.

Beväringen

Mellan 1812 och 1901 hade Sverige ett värnpliktssystem kallat Beväringen som ett komplement till den indelta armén. Unga män kallades in till mönstring vid 21-års ålder och därefter fullgjordes en kortare militär utbildning. Utbildningstiden utökades succesivt under 1800- talet. En värnpliktig i Beväringen kallades beväring. Se vidare http://www.hhogman.se/bevaringen.htm År 1901 ersattes både indelningsverket och Beväringen med Allmän Värnplikt.

Båtsman

Under indelningsverkets epok rekryterades och underhölls flottans manskap i ett system som kallades båtsmanshållet. Dessa sjömän kallades båtsmän. Båtsmännen var roterade på samma sätt som infanteristerna i armén, dvs de sattes upp av rotebönder där varje rote underhöll en båtsman med tillhörande båtsmanstorp. Men det fanns även indelta båtsmän som sattes upp genom indelning på motsvande sätt som ryttarna i kavalleriet, dvs via rusthåll. Dessa fanns i Blekinge och Södra Möre. Till skillnad från soldaterna i armén organiserades båtsmännen inte i regementen utan enbart kompanier, så kallade båtsmanskompanier. Kompanierna tillhörde i sin tur en örlogsstation. Till sjöss bestod båtsmännens arbete främst av sk. släparbete, vilket innebar bemanning av kanonerna, rodertjänst men även till väders bland master och segel. I regel var det okvalificerade arbetsuppgifter. - C -

Casseras

Om en soldat har anmärkningen "(Casseras / Kasseras" eller "Cassation" var det på grund av att soldaten inte uppfyllde krigsmaktens krav. Oftast innebar det avsked med vanära. Soldaten hade då begått något brott eller överträdelse av regelverket. - D -

Disciplinkompaniet

Se vidare under Kronoarbetskåren och disciplinkompaniet nedan.

Dragon

Från början var en dragon en beriden infanterist. De red till slagfältet men steg sen av och stred som vanligt infanteri (fotfolket). Genom att de var beridna infanterister blev de förband som snabbt kunde förflyttas. Det hände även att de sattes in som rytteri i slagen. Detta var dock en arbetsuppgift som de inte var tränade för och kunde sluta illa. Ett exempel där dragoner användes som rytteri är slaget vid Lund 1676. Under 1700-talet kom dragoner mer och mer att utnyttjas som rytteri och till slut återstod enbart namnet som skillnad mot det lätta kavalleriet. Under 1800-talet kom dragonerna att räknas som tungt kavalleri.

Durchtåg

Durchtåg (durchmarsch/durkmarsch/durktåg) är benämning på militära truppernas genomtåg genom eget eller vänskapligt land.

Durchtågsgärd

Durchtågsgärd (durchgärd/durktågsgärd) var en extra skatt införd 1687 för att åstadkomma en jämnare fördelning av bördan av militära trupptransporter. “För att det eljest ojämna trycket af tågande truppers naturaförplägning och skjuts skulle jämnt fördelas, att en extra skatt eller "gärd" skulle från hela Sverige utgå under namn af durktågsgärd”. (Nordisk Familjebok 1800-tals upplagan.) - F -

Fältpräst

Militär själavårdspersonal är en personalkategori som har till uppgift att medverka vid soldaternas religionsutövning, som gudstjänster, firande av religiösa högtider och annat som i det civila livet utförs av det egna samfundet. De svenska fältprästernas historia går tillbaka till 1500-talet.

Fältsjukan

Fältsjukan är ett samlingsnamn på de infektionssjukdomar som vanligen drabbade soldater då stora trupper drogs samman. Det var oftast infektionssjukdomar såsom fläckfeber och rödsot (dysenteri). Ändra sjukdomar som var inblandade var tyfoidfeber, återfallsfeber samt skörbjugg. Den kallades under 1800-talet även lantvärnsfeber. I flottan kallades den för marinsjukan eller skeppsjukan. Under krig förr var det inte ovanligt att fältsjukan orsakade fler offer under än fiendens kulor.

Fältskär

Fältskär (se även bardskärare) är en mycket gammal yrkestitel för en hantverksmässigt utbildad kirurg inom det militära. Under de många krigen på 1500–1800-talen blev efterfrågan på kirurgi (amputationer, böldskärning etcetera) särskilt stor. Från 1717 bestod sjukvårdspersonalen på ett regemente av fältskären och hans tre gesäller (barberare/fältskärsgesäller). Fältskären var utbildad läkare. Fältskären sysslade främst med kirurgiska ingrepp. Han behandlade sår, öppnade bölder, amputerade lemmar etc.

Förstärkningsmanskapet

Vid 1810-års riksdag beslöt man om uttagandet av 50.000 man förstärkningsmanskap. Syftet var att komplettera de ordinarie regementena till full styrka utan att betunga rotarna. Varje stad och socken skulle ställa 1 soldat (förstärkningskarl/förstärkningssoldat) på var 20:e vapenför person i åldern 20 - 45 år. Uttagningen av förstärkningsmanskapet var närmast att likna vid utskrivningar. Dessa utskrivningar av förstärkningskarlar orsakade en hel del protester i landet, tom upplopp. Systemet med förstärkningsmanskap avskaffades redan efter ett år. - G -

Gatlopp

Vid gatlopp ställde man upp 300 soldater fördelade på två led om 150 man vardera. Varje soldat i leden var utrustad med ett spö. Den dömde fick därefter göra ett antal varv i den gata som bildades mellan soldaterna och där varje soldat som han passerade slog honom med sitt spö. För att fullgöra ett varv i ett gatlopp måste den dömde gå både fram och tillbaka mellan leden av soldater och enligt regelverket skulle den dömde taktfast marschera medan han blev piskad av de uppställda soldaterna. Två underofficerare eskorterade den dömde för att förhindra att han ökade takten. Under tiden slog kompaniets trumslagare marschtakten på sina trummor. De uppställda soldaterna i leden var tvungna att ta i ordentligt med sina spön. Det var nämligen belagt med straff om man slog för löst. Straffet för detta var samma antal gatlopp som för den dömde.

Generalmönstring

En generalmönstring var en inventering av regementet och ger en statusbild av hur regementet var sammansatt både vad avser personal och utrustning (vid kavalleriet även hästarna) vid ett visst datum då regementet mönstrades. Vid varje generalmönstring nedtecknades allt noggrant i en sk. generalmönsterrulla. I generalmönsterrullorna (GMR) finner man uppgifter om allt befäl och stabspersonal samt alla soldater och ryttare, allt ordnat efter kompani. Vidare antecknades uppgifter om hur soldaten skött sina uppgifter som soldat (vid avsked), vilka fälttåg han deltagit i, erhållna blessyrer och skador, frånvaro vid mönstringen etc. Dessa uppgifter antecknades i en egen anmärkningskolumn. Det finns två anmärkningskolumner i GMR. Båda finns längst till höger. Den första anmärkningskolumnen upptar anteckningar från förra generalmönstringen och den till höger anteckningar om den pågående generalmönstringen. En generalmönstring förrättades av en general, därav namnet. Normalt skulle ett regemente mönstras vart 3:e år. Generalmönstringar förrättades fram till och med 1905 men efter 1885 fördes inga generalmönsterrullor. Vid en generalmönstring ställdes regementet upp kompani för kompani och soldat för soldat granskades med avseende på hälsa, uniform och vapen. Även regementets gemensamma utrustning (trossen) granskades.

Gradpassering

Några egentliga kunskapskrav fanns inte för att bli officer under större delen av indelningsverket, inga prov eller test av duglighet förekom. Däremot förekom en läroperiod som skulle genomgås. Detta kallades för gradpassering (snabbt passera genom graderna). Den som skulle bli officer fick börja som underbefäl eller underofficer för att praktisera i de olika lägre tjänstegraderna. Detta skedde under ca: 6 månader. Detta kan närmast liknas vid ett lärlingssystem. Enligt en förordning från 1808/1809 skulle en blivande officer fullgöra gradpasseringen genom att tjänstgöra som soldat, korpral och underofficer i 3 månader vid ett värvat regemente. Därefter skulle han godkännas i ett förhör av majoren rörande exercis och tjänstgöring. Först 1835 blev det obligatoriskt inom hela krigsmakten att erlägga en examen innan man kunde erhålla en officersfullmakt.

Gratial

Vid de indelta förbanden var soldater, ryttare och båtsmän anställda på ”tillsvidare kontrakt” och var kvar i tjänst så länge de var dugliga för krigstjänst. När en soldat slutade och vissa villkor var uppfyllda kunde soldaten erhålla en liten pension, så-kallad gratial. En soldat som hade pension kallades gratialist. Vanligtvis skulle soldaten ha tjänat i minst 30 år och vara 50 år gammal eller äldre och tjänat med goda vitsord.

Grenadjär

Grenadjärerna tillhörde infanteriet. De var soldater som utbildats i att kasta handgranater och var ett slags elitsoldater. Cirka tolv man i varje infanterikompani var grenadjärer. Efter Nordiska kriget var de än ren elitstyrka då vapnens skottvidd gjorde att handgranater inte längre kunde användas varför behovet av grenadjärer minskade. I stället togs de bästa grenadjärerna ut som en elittrupp. Grenadjärer uttogs bland det starkaste och bästa fotfolket. Under 1700-talet skulle de vara 180 cm långa samt ståtliga. Grenadjärerna kännetecknades av sina speciella huvudbonader. Under slutet av 1700-talet upphörde skillnaden mellan grenadjärer och övriga förband och blev under 1800-talet likställda med övrigt infanteri.

Militär ordlista

- H -

Hemvärnet

Efter ett riksdagsbeslut 1940 inrättades Hemvärnet som därmed kom att ersätta landstormen. Hemvärnets uppgift blev att vara ett första lokalförsvar vid en fientlig attack och att hålla tillbaka fienden tills förstärkningar kunde anlända i form av reguljär trupp. Personer över 47 år och utgått ur försvaret eller ungdomar som ännu inte gjort värnplikten kunde då bli hemvärnsman.

Husar

Husarer var från början beteckningen tungt kavalleri i Ungern. I Sverige började man sätta upp husarregementen under 1700-talet. De var beväpnade med sabel och karbin. Husarerna bar dolma fram till 1870-talet då attila började användas som livplagg. Attila var en kort rock med snörmakerier eller band tvärs över bröstet, vanligen i fem rader. Dolman var den ursprungliga husarjackan. Den karaktäriseras av de många snörena, som förbinder knapparna på bröstet. Så småningom blir snörbeläggningen på dolman så tät att den täcker hela bröstet. - I -

Infanteriet

Infanteriet var namnet på de enheter som både förflyttade sig och stred till fots. De kallades från början fotfolket. Beteckningen infanteri börjar att användas under 1600-talet. Ett infanteriregemente var normalt på 1200 man (8 kompanier om vardera 150 man) och bestod av två bataljoner om vardera 600 man (4 kompanier). - K -

Kapitulationstid

Personal i värvade regementen anställdes på tidsbegränsade kontrakt, exempelvis 3 eller 5 år åtgången. Kapitulationstid är en värvad soldats tid som denne måste fullgöra enligt kontraktet. Själva avtalet som soldaten ingick i kallas “kapitulation”. I äldre texter stavas kapitulation ofta capitulation. Se vidare: http://www.hhogman.se/kapitulationstid.htm

Karaktärsbefordringar

Karaktärsbefordringar var befordringar som medförde högre tjänstegrad utan att man samtidigt fick en högre tjänsteställning eller högre lön. Ofta var dessa befordringar belöningar för lång och trogen tjänst. En löjtnant kunde bli befordrad till kapten utan att han samtidigt fick en tjänst som kapten och kompanichef, dvs han fortsatte i sin tidigare tjänst som löjtnant men med kaptens grad.

Kavalleriet

Kavalleriet stred till häst till skillnad från infanteriet som stred till fot. I början användes beteckningen rytteriet om de enheter som stred på hästryggen, exempelvis Smålands ryttare och Upplands ryttare. Senare började namnet kavalleri mer att användas. De soldater som stred i kavalleriet kallades kavallerister eller ryttare.

Knekt

Knekt är ett äldre namn på infanterisoldat (fotsoldat). I indelningsverket kallades rekryteringen och underhållet av infanteriets fotsoldater via rotebönder för Det ständiga knekthållet.

Kofferdibåtsmän

Örlogsfartygen hade även behov av mer erfaret sjöfolk än vad båtsmännen i båtsmanshållet kunde bidra med. Därför anställde örlogsflottan genom värvning sjömän från handelsflottan, kofferdibåtsmän. De hade lön från flottan men behövde bara tjänstgöra i örlogsflottan under 6 månader per år. Under resten av tiden kunde de tjänstgöra ombord på handelsfartygen. Kofferdibåtsmännens arbetsuppgifter ombord var i regel till väders uppe i riggen. Däremot behövde de inte hålla på med de vanliga båtsmännens släparbete. Ett annat namn på dem är kofferdimatroser.

Korpralskap

Varje kompani i ett regemente på 1200 man, 8 kompanier bestod då av 150 man. Kompaniet var i sin tur var indelat i 6 korpralskap. I varje korpralskap ingick 24 knektar plus 1 korpral, totalt 25 man.

Kronoarbetskåren och disciplinkompaniet

Kronoarbetskåren bildades år 1842 som en efterföljare till pionjärkåren och drevs som en militär organisation. Kronoarbetskåren kompanier utnyttjades på olika platser, där det fanns behov av dess arbetskraft. Kronoarbetskåren bestod initialt av nio kompanier, sedermera 11. Ett av dessa kompanier, det första, var avsett för värvade soldater som utstrukits ur rullorna och där avtjänade sin återstående kapitulationstid. Detta kompani kallades Första kronoarbetskompaniet men från 1860 Kronoarbetskåren disciplinkompani. Kronoarbetskåren stod under militärt befäl fram till 1872 men Fångvårdsstyrelsen fick inspektionsrätt 1859. Disciplinkompaniet hade dock militärt befäl även efter 1872. Disciplinkompaniet var till för värvade knektar som gjort sig skyldig till upprepade förseelser, de ströks ut rullan, blev utstraffade, och fick arbeta resten av kontraktstiden t ex vid kanalbyggen eller med stenhuggning i disciplinkompaniet. Det var således inte indelta soldater som skickades till disciplinkompaniet. Om en värvad soldat skrivit på ett 5-års kontrakt och han ströks ur rullorna efter 3 år hade han ändå 2 år kvar av kapitulationstiden. De strukna soldaterna skickades då till disciplinkompaniet för att där med straffarbete fullfölja kapitulationstiden. Det lönade sig inte med andra ord att straffa sig ur sin kapitulationstid. Disciplinkompaniet bestod av ett kompani och var förlagt på Karlsborgs fästning till 1885. Åren 1885–1897 fick disciplinkompaniet, som nu hade byggt färdigt på Karlsborgs fästning, i stället göra insats på Varbergs fästning. Enligt kungligt brev från den 17 maj 1872 flyttades disciplinkompaniet organisatoriskt från Kronoarbetskåren till Krigsstyrelsen. Mer information om Kronoarbetskåren och disciplinkompaniet finns på http://www.hhogman.se/disciplinkompaniet.htm .

Kyrassiär

Kyrassiärer var namnet på det tunga kavalleriet. Ordet kommer från kyrass som var namnet på den harnesk de bar som skydd. Under 1600-talet blev de helt harneskklädda ryttarna allt för otympliga och man började använda ett lättare kyrass och hjälm. Beväpningen var rak värja och pistol. De kyrassiäriska ryttarna var storvuxna och tyngden från harnesk var stor vilket innebar att det krävdes stora hästar för att bära dem. Kyrassiärsregementen, dvs tungt kavalleri kom under 1800-talet mer och mer likna övrigt kavalleri. - L -

Landstormen

Riksdagen beslöt år 1885 att en landstorm skulle organiseras av de sex äldsta åldersklasserna, dvs 27- 32-åringar. Först 1914 började man genomföra utbildningar om 5 dagar. Detta skedde endast under kort tid efter beslutet. Befälet till landstormsförbanden rekryterades huvudsakligen på frivillig väg. Under Första världskriget, dvs 1914- 1918, mobiliserades stora delar av landstormen för gräns- och kustförsvar. I början av andra världskriget (1939-41) mobiliserades åter landstormen. År 1941 slopades uppdelningen av de värnpliktiga i beväring och landstorm. Hemvärnet ersatte därefter landstormen då den inrättats.

Lansiär

Lansiär är en lansbeväpnad ryttare. De var på 15- och 1600-tal tungt lans-beväpnat rytteri. Under 1700-talet och fram till första världskriget har lansiärerna även kallats ulaner.

Lantvärnet

En av svagheterna med indelningsverket var problemet med att få fram tillräckligt med ersättningstrupper. Under kriget med Ryssland 1808 -1809 stod det klart att något måste göras med indelningsverket för att kunna skaffa fram tillräckligt antal reservsoldater. År 1808 kom därför ett påbud om lantvärnet vilket innebar att var fjärde/femte vapenför ogift man mellan 18 och 25-års ålder inskrevs i värnet. Men på grund av bristande utbildning och utrustning råkade hela lantvärnet i vanrykte. Lantvärnet användes endast under en kortare period, nämligen kriget mot Ryssland 1808 - 1809. Lantvärnet avvecklades 1811.

Lantsoldat

Indelt soldat (rotesoldat) vid infanteriet.

Livbataljonen

Ett infanteriregemente hade vanligen 1.200 soldater fördelade på 8 kompanier om vardera 150 man. Ett infanteriregemente var även taktiskt indelade på 2 bataljoner om vardera 4 kompanier (600 man). Första bataljonen kallades för Livbataljonen (överstens bataljon) medan andra bataljonen kallades överstelöjtnantens bataljon.

Livkompaniet

Ett infanteriregemente hade vanligen 1.200 soldater fördelade på 8 kompanier om vardera 150 man. Det fanns således 8 kompanier och det första kompaniet i varje regemente kallades Livkompaniet. Det var regementschefens kompani, dvs överstens kompani. - M -

Manskapet

Manskapet var soldaterna (meniga soldater) men till manskapet räknades även korpralerna. En annan benämning på en menig soldat är gemen soldat.

Militärarbetare

Militärarbetare var förr benämningen på icke vapenför värnpliktig som användes till utförande av vissa arbeten inom krigsmakten.

Männingsförband

Männingsförband var extra uppsatta förband utöver de ordinarie förbanden i armén. Exempel på olika typer av männingsförband är tre- männingsförband, fyr-männingsförband och fem- männingsförband. Tre-männingsförband innebar att rotarna gick ihop 3 och 3 och tillsammans svarade för ytterligare en soldat. För att sätta upp fem- männingsförband gick rotarna ihop 5 och 5 för att svara för en reservsoldat och för fyr- männingsförbanden 4 och 4.Avsikten med dessa förband var att de skulle användas till landets försvar när de ordinarie förbanden låg i fält utomlands och skulle enbart användas inom landets gränser. Ett annat ord för männingssoldat var, åtminstone i Dalarna, utskottskarl.

Musketerare

Musketerare var infanterisoldater beväpnade med gevär som vapen

Mönsterskrivare

En civilmilitär tjänsteman jämställd med högsta underofficersgraden med uppgift att sköta rullföring och kassatjänst. Vid organisationsförändringar i början av 1800-talet underställdes mönsterskrivaren regementsskrivaren och antalet minskades. Mönsterskrivarnas uppgift vid denna tid var främst uppbörd och redovisning av till indelningsverket hörande räntemedel med mera. Då det indelta avlöningsväsendet avlöstes av ett kontant lönesystem 1875, blev mönsterskrivartjänsterna indragna.

Mötespassevolans

Mötespassevolans kallades den avgift som från 1812 ålades rote- och rusthållarna mot befrielse från skyldigheten att underhålla det indelta manskapet under marscher och övningar på heden. Innan mötespassevolans infördes 1812 fick soldaterna underhålla sig själv på de årliga mötena på egen eller roteböndernas medsända kost. Rusthållen stod även för hästarnas underhållande i dessa sammanhang. Från 1840 övertog kronan proviantansvaret varvid rote- och rusthållarna helt befriades från denna skyldighet. - N - - O -

Officersboställen

Indelningsverket byggde på att officerarna erhöll ett kronohemman (officersboställe) med tillhörande avkastning samt en årlig lön i form av indelning. Indelning innebar att man "öronmärkte" skatt för ett visst ändamål, exempelvis betalning av lönen till en officer. Varje officer fick bostad och jord samt ta del av hela eller del av skatten från rotegårdar. Ju högre rang desto större boställe och fler gårdars skatt i lön. Dessa gårdar som bidrog till officerarnas lön med sin skatt kallades fördelshemman. Genom 1833 års lönereform för den indelta armén fick många befattningshavare kontant lön i stället för boställesförmån. År 1875 avvecklades hela det indelta lönesättet för arméns befäl slutgiltigt. - P -

Profoss

Inom varje regemente fanns ett befäl som utförde bestraffningarna av soldaterna. Hans titel var regementsprofoss (regementsväbel). Till sin hjälp hade han 3 st profossdrängar. Profossen övervakade ordningen bland soldaterna, verkställde bestraffningar m.m. Profosstjänsten för gemena profosser avskaffades 1819. Tjänstegraden regementsväbel upphörde att vara en egen underofficersgrad år 1838.