Svenska krig - 1600-tal

1600-1629, Krig med Polen, "Andra polska

kriget"

En av anledningarna till kriget är att få Sigismund att avsäga sig alla anspråk på den svenska kronan. En annan är att Sverige vill erövra de baltiska provinserna och bl.a. stänga ute Ryssland från Östersjön. En av de blodigaste slagen i kriget var det vid Kirkholm den 17 september 1605. Ca: 5.000 svenskar stupar i slaget som polackerna vinner. • Vapenvila 1611 - 1613. • Stillestånd den 20 januari 1614 - 29 september 1616. • Stillestånd november 1618 på två år. Staden Riga faller i svenska händer den 15 september 1621 och Livland ockuperas. • Vapenvila 27 november 1622, gäller fram till den 1 mars 1625. • Stillestånd i Altmark den 16 september 1629 på sex år. Under stilleståndet tvingas Polen ge upp viktiga hamnar och tillsvidare acceptera den svenska ockupationen av Livland. Stilleståndet löser dock inte problemet med Sigismunds anspråk på den svenska kronan. Uppgörelsen med Brandenburg regleras i konventionen i Fischhausen den 6 november 1629. Uppgörelse med Danzig i Tiegenhoff den 18 februari 1630. Fred slöts först år 1660 i Oliva. Se vidare under Oliva nedan. Landvinningar: + Livland inkl. Riga + Preussiska hamnarna Elbing, Pillau och Braunsberg samt de Brandenburgska hamnarna Fischhausen, Lochstädt och Memel. + Danzig handeln Karta, Sverige 1629 Se mer detaljerad karta.

1635, Krig med Polen, "Andra polska kriget -

Stilleståndet i Stuhmsdorff 1635"

Stilleståndet i Altmark år gällde i  sex år, dvs till 1635. Sverige var nu inblandad i det 30-åriga kriget och kunde inte lägga stora militära resurser i Polen. Nya förhandlingar inleds med Polen och för att lägga makt bakom förhandlingarna  överförs i juni 1635 en svensk arméstyrka på 20.000 man till Preussen. Resultatet blev ett nytt stillestånd i Stuhmsdorff den 2 september 1635 som skulle gälla fram till 1 juni 1661. Resultatet blev att Sverige behöll Livland med avträdde de preussiska hamnarna inklusive rätten att ta upp tull. Rätten till den svenska kronan lämnas fortfarande öppen. Landvinningar: - Preussiska hamnarna Elbing, Pillau och Braunsberg samt Memel.

1609-1610, "De la Gardieska fälttåget"

Svenskt krig mot ryska upprorsmän (svensk inblandning i ett ryskt inbördeskrig). Upprorsmännen var understödda av Polen. Polen försöker få Sigismunds son Vladislav Vasa som ny tsar. Sverige som inte vill se en rysk-polsk allians stöder tsar Vasilij Sjuiskij i inbördeskriget med en arméstyrka. Avtal sluts den 28 februari 1609 i Viborg. Som motprestation skulle Sverige erhålla Kexholmslän för evig tid. Den 12 mars 1610 intar Jakob Pontusson De la Gardie Moskva. I juni 1610 ingår De la Gardie en dagtinga (avtal) med polackerna om fritt återtåg förutsatt att Sverige upphör med sitt stöd till Sjuiskij. De la Gardia antar erbjudandet. Tsar Vasilij Sjuiskij avsätts nu och Vladislav Vasa väljs till ny tsar. Fred den 23 juni 1610. Landvinningar: +- noll

1610-1617, Krig med Ryssland,

"Ingermanländska kriget"

Syftet med kriget var att säkra Sveriges gräns i öster mot Ryssland. En av planerna var att sätta hertig Karl Filip (Gustav II Adolfs bror) som tsar över Ryssland. Under kriget försöker Sverige även att erövra Kolahalvön. • Stillestånd i Ivangorod i oktober 1610 • Stillestånd i Diderino den 22 februari 1616 • Fred i Stolbova den 17 februari 1617. Ryssland avsäger sig alla anspråk på Estland och Livland. Vidare skall Ryssland betala 20.000 rubler till Sverige som skadestånd. Sverige erkänner Michail Romanov som Rysslands tsar. Sverige återlämnar det erövrade Novgorod till Ryssland. Sjön Ladoga blir nu naturlig gräns mot Ryssland. I och med att Kexholms län och stora delar av Ingermanland nu blir svenskt är Ryssland helt utestängd från Östersjön. Landvinningar: + Kexholmslän + Nöteborg, Jama, Kopore och Ivangorod med län, dvs västra Ingermanland Karta, Sverige 1617 Se mer detaljerad karta.

1611-1612, Krig med Danmark,

"Kalmarkriget"

Danmark anser att Sverige och Ryssland gjorde upp om danskt område i Norra Ishavet i freden i Teusina år 1595. Danskarna är ute efter ett krig. Karl IX försöker undvika detta eftersom Sverige redan befinner sig i krig med Polen och Ryssland. Danmark faller in i Södra Sverige och Kalmar slott intas den 3 augusti 1611. Karl IX avlider den 30/11 1611 och Gustav II Adolf får överta kriget. Älvsborgs fästning faller den 24 maj 1612. Sverige tvingas lösa tillbaka Älvsborg för 1.000.000 riksdaler. Vidare får Sverige avstå sina anspråk på områdena vid Norra Ishavet, från Titisfjord till Varangerfjord. Sverige återlämnar de erövrade landskapen Jämtland och Härjedalen till Danmark. Fred i Knäred den 19 januari 1613. Landvinningar: - Sverige tvingas att lösa tillbaka Älvsborg Se mer detaljerad karta.

1630-1648, "Det 30-åriga kriget" i Tyskland

Allierad med Sverige: tyska stater samt Frankrike mellan 1638 - 1648. Bakgrunden till det 30-åriga kriget var en ständigt stigande spänning mellan Europas katoliker och protestanter, spänningar som går tillbaka till Luther och reformationen år 1517. Ledare för den katolska sidan var den tysk-romerske kejsaren i Wien med främst tyska furstendömen och Spanien på sin sida. På den protestantiska sidan fanns vissa tyska furstendömen, Sverige, Danmark, Nederländerna och England. På den protestantiska sidan står även det katolska Frankrike. Som skydd mot den tysk-romerske kejsaren ingick år 1608 de protestantiska furstarna i ett förbund under ledning av kurfursten av Pfalz, den sk. Evangeliska unionen. Året efter, dvs. år 1609 svarade katolikerna med att bilda ett eget förbund, Katolska ligan under ledning av den bayerske hertigen Maximillian I. Det 30-åriga kriget bryter år 1618 i protestantiska Böhmen efter ett uppror mot den tysk-romerske kejsaren. Oppositionella böhmare kastade då ut några kejserliga ämbetsmän genom ett fönster på slottet i Prag som protest mot att deras garanterade religionsfrihet kränktes. Redan efter några år hade katolikerna fått full kontroll över sydtyskland. De kejserligas fältherre var von Wallenstein. År 1626 gör Danmark, England och Nederländerna ett misslyckat försök att ingripa militärt mot den kejserliga sidan. Även de katolska furstarna oroas av de kejserligas framgångar, de är ovilliga att acceptera en stark kejsarmakt. Även Frankrike oroas av dess framgångar. År 1629 dominerade de kejserliga praktiskt taget hela Tyskland. Under större delen av 1620-talet var Sverige inblandad i ett krig i Polen. Efter stilleståndet i Altmark år 1629 kunde Sverige vända blickarna mot Tyskland. En svensk intervention i kriget i Tyskland uppmuntrades dessutom av Frankrike. Det finns många anledningar till varför Sverige gick med i kriget. Ett var den kejserliga maktökningen i Nordtyskland och planerna på en kejserlig flottbas vid Östersjökusten, vilket utgjorde ett reellt hot mot de svenska expansionsplanerna. Sen fanns naturligtvis den ideologiska faktorn rörande de religionspolitiska frågorna. Genom att 1628 aktivt stödja den av Wallenstein belägrade Stralsund blandade sig Gustav II Adolf i trettioåriga kriget, och han ingrep definitivt i juni 1630 då den svenska armén landsteg på ön Usedom på tyska östersjökusten. Sveriges deltagande i kriget hälsades inte med någon större entusiasm bland de protestantiska furstehusen. Först efter att den katolska ligans fältherre Tilly stormat och ödelagt Magdeburg och invaderat Sachsen kom ett förbund till stånd. År 1636 går fransmännen med i kriget mot kejsaren och Sverige får en allierad. Frankrike ingår i ett subsdiditraktat med Sverige. Pengarna blev ett välkommet tillskott till den svenska krigskassan. I slutändan står Sverige och Frankrike som segrare i kriget. • Stilleståndet i Stockholm den 14 juli 1641 med Brandenburg • Stilleståndet i Eulenburg den 31 mars 1646 med Sachsen • Stilleståndet i Ulm den 4 mars 1647 med Bayern • Fred i Westfalen den 10 oktober 1648 Vid freden i Westfalen erhåller Sverige hela Vorpommern, delar av Hinterpommern, Wismar, Bremen, Verden samt länen Wildeshausen och Thedinghausen. Det svenska deltagandet i kriget var mellan åren 1630 - 1648 medan kriget pågick från 1618 till 1648. Landvinningar:  + Pommern (eg. Vorpommern plus en remsa av Hinterpommern samt öarna Rügen, Usedom och Wollin), + Wismar, Bremen, Verden + tyska länen Wildeshausen och Thedinghausen Karta, Sverige 1648 Se mer detaljerad karta.

1643-1645, Krig med Danmark,

"Torstenssonkriget"

Mitt under det 30-åriga kriget gör den svenska armén ett överraskande anfall mot Danmark. Anfallet kom söderifrån. Kalmarkriget visade på Sveriges utsatta läge på Västkusten och problemet med att kunna försvara Älvsborg med både Halland och Bohuslän i danska händer. Vidare var Sverige befriat från Öresundstull, men Danmark införde ständiga undantag mot detta vilket skapade irritation i Sverige. Lennart Torstensson, befälhavare över de svenska styrkorna i Tyskland, marscherade norrut med sin armé under slutet av 1643, dvs från Tyskland mot Danmark. I december står Torstenssons armé i Holstein. Vidare anfaller svenska enheter Skåne och Jämtland/Härjedalen. Fred i Brömsebro den 13 augusti 1645. I freden erhåller Sverige stora landområden, bl.a Halland i pant på 30 år, Jämtland, Härjedalen, Gotland samt ön Ösel i Baltikum. Vidare får Sverige total tullfrihet i Öresund. Landvinningar:  + Jämtland, Härjedalen + Gotland, Ösel + Halland på 30 år Karta, Sverige 1645 Se mer detaljerad karta.

1654, Krig med Bremen, "Första Bremiska

kriget"

I den wesfaliska freden 1648 efter 30-åriga kriget erhöll Sverige staden Bremen med län. Bremen som tidigare varit ett biskopsdöme förvandlades då till ett världsligt hertigdöme. Staden Bremen fick dock behålla sina rättigheter och privilegier enligt fredsfördraget. Staden trilskas dock och vägrar erkänna Sveriges överhöghet. Istället förhandlar staden med den tysk-romerske kejsaren om att bli ställd direkt under kejsaren. När Bremen bjuds in till den tyska riksdagen ställs frågan på sin spets. Bremen är dock viktig för Sverige, inte minst ur ekonomisk synvinkel. Den svenska guvernören i Bremen, Königsmarck, får en tillräcklig förstärkning av svenska trupper för att match den styrka som Bremen kan ställa upp med. Han besätter samtidigt några viktiga punkter runt staden. Några egentliga strider bryter dock aldrig ut och i september sluts ett stillestånd. Fred i Stade den 28 november 1654. I fredsfördraget hyllar staden Bremen de svenska kungarna samt förpliktar sig att solidariskt följa svensk utrikespolitik. Sverige lovar att skydda staden och främja dess handel. Landvinningar: +- noll

1655, Krig med Holland (Nederländerna)

Landvinningar:  - New Sweden i Nordamerika Svenska kolonin New Sweden låg i Delaware och delar av New Jersey, USA.

1655-1660, Krig med Polen, Tysk-romerska

riket och Brandenburg,  "Karl X Gustavs

polska krig  - freden i Oliva 1660"

Allierad med Sverige: Brandenburg från januari 1656 till september 1657. Syftet med det svenska anfallet på Polen är något dunkelt. Ett av målen var att utvidga det svenska riket på Polens bekostnad. Vidare hade stilleståndet med Polen i Stuhmsdorff år 1635 ännu inte resulterat i ett fredsfördrag. Dessutom har de polska kungarna sedan Sigimund gjort anspråk på den svenska tronen. Ytterligare en anledning var att man ville föregå ryssarna i deras expansion västerut. Polen låg vid denna tid i krig med Ryssland. Under 1654 beslutar Sverige om att inleda ett anfallskrig på Polen. Polackerna inleder dock förhandlingar innan kriget bryter ut. Trots detta skickas i början av juli 1655 en svensk armé till Polen. Sverige anföll Polen både från väster och öster.  Kriget börjar mycket bra för svenskarna och större delen av Polen och Preussen intas men kriget övergår sen i ett ställningskrig. I januari 1656 ingås ett avtal i Königsberg med Brandenburg där Brandenburg tvingas till eftergifter till Sverige. I juni 1656 går Brandenburg in i kriget på svensk sida via ett föredrag i Marienburg den 15 juni 1656. Den förenade svensk-brandenburgska armén besegrar en stor polsk här i det sk. "tredagarsslaget i Warszawa" i juli 1656. Samtidigt kom ett bud om att Ryssland en månad tidigare, närmare bestämt den 17 maj 1656, brutit freden med Sverige. Ytterligare ett problem för Sverige var att Polen och Ryssland ingick ett vapenstillestånd i oktober 1656. Föredraget med Brandenburg förnyas i Labiau den 10 november 1656. Under försommaren 1657 händer inget avgörande i Polen. I mars får Polen även stöd från Österrike. Den 20 juni får Karl X Gustav bud om att Danmark förklarat krig mot Sverige. Både Österrike, Spanien och Nederländerna bearbetade Danmark för att få dem att anfalla Sverige. I slutet av juni lämnar Karl X Gustav Polen med en större del av armén i Polen för att ta itu med Danmark. Se vidare Karl X Gustavs första danska krig. Kvar i Polen lämnar Karl X Gustav en ca: 12.000 man stark styrka. Under 1657 ställer sig brandenburgarna på polackernas sida. Kriget i Polen går nu på sparlåga fram till freden 1660. År 1659 inleds förhandlingar i Thorn. Under början av 1660 flyttas förhandlingarna till Oliva.    Fred i Oliva den 23 april 1660. Polen erkänner Sveriges innehav av Estland, Ösel samt Livland norr om floden Düna. Livland har varit i svenska händer sen Gustav II Adolfs erövring av Riga 1621. Livland blir nu formellt svenskt område. Den polske kungen Johan Kasimir avsäger för sig och sina efterkommande alla anspråk på den svenska kronan. Med tysk-romerske kejsaren avtalas att hans trupper skall dras tillbaka från det svenska Pommern och Mecklenburg. Med Brandenburg ingås ett avtal där de befrias från traktaten i Königsberg, Marienburg och Libiau. Vidare erkänner Sverige kurfursten av Brandenburgs suveränitet som hertig över Ostpreussen. Landvinningar: +- noll

1656-1661, Krig med Ryssland, "Karl X

Gustavs ryska krig"

Mitt under Sveriges krig i Polen förklarar Ryssland Sverige krig. Ett av ryssarnas mål med kriget är att flytta fram Rysslands gränser till Östersjön. I början av juli 1656 går ryska styrkor in i Finland samt in i det av Sverige ockuperade Livland. Sverige som redan befann sig i krig i Polen försöker nu snarast få slut på kriget med ryssarna. Efter freden i Stolbova år 1617 har det varit lugnt längs den svensk-ryska gränsen. Efter vissa ryska framgångar i början går sen kriget på sparlåga. Den 20 december 1658 ingår Ryssland och Sverige ett stillestånd i byn Valiesar söder om Narva. Stilleståndet är på tre år villkoren är att ryssarna tillsvidare får behålla sina erövringar. En slutlig fred ingås på herrgården Kardis i Lais socken den 21 juni 1661. Ryssland får nu återlämna alla erövrade områden. Ryssarna är i början av förhandlingarna inte villig att återlämna några områden. Sverige samlar då en styrka på 25.000 man vilket bidrar att ryssarna tänker om. Landvinningar: +- noll

1657-1658, Krig med Danmark, "Karl X

Gustavs första danska krig"

Den 20 juni 1657 fick Karl X Gustav information om att Danmark förklarat Sverige krig. Kungen befann sig då med den svenska armén i Polen i det sk. Karl X Gustavs polska krig. Österrike, Spanien och Nederländerna hade övertalat Danmark om att starta ett krig mot Sverige. Vid denna tidpunkt befann sig Sverige även i krig med Ryssland. Krigen i Europa under 1600-talet var komplexa med alla allianser mellan nationerna. Sverige som expanderat kraftigt under 1600-talet hade börjat rubba maktbalanserna, speciellt i norr. Detta sågs inte med blida ögon överallt. Nederländerna, till exempel, såg sina handelsintressen i Östersjön hotade. Den 16 juni 1657 hade danskarna anfallit det svenska Bremen i Nordtyskland. Redan den 23 juni avtågar Karl X Gustav från Polen mot Danmark med en styrka på 6.000 man. Styrkan var inte så stor men detta var samtidens bästa och mest erfarna soldater som deltagit i minst 30 drabbningar. I svenska Pommern ansluter fler soldater. Den danska armén bestod vid denna tid mest av oerfarna rekryter. Nu skulle de få möta en av samtidens mest effektiva armé. En styrka på ca: 12.000 man lämnades kvar i Polen för att hålla ställningarna där. Snart var Jylland intagen och fästningen Frederiksodde belägrades i augusti. Natten till den 24 oktober stormades fästningen och intogs. Sverige hade nu kontroll över hela Jylland. I slutet av december blev vädret mycket kallt, så kallt att havet runt Lilla och Stora Bält frös till. Sverige tog nu en stor chans genom att försöka ta sig över sunden på isen. Under natten till den 30 januari 1658 marscherade den svenska armén med cirka 12.000 soldater över isen i Lilla Bält från Jylland till ön Fyn. Redan följande dag var Fyn i svenska händer. Den 5 februari tar sig svenskarna vidare från Fyn över Stora Bält via öarna Langeland och Lolland till Själland. Den 15 februari står svenskarna utanför Köpenhamn. Danskarna var nu rädda att Köpenhamn skulle stormas. Om detta lyckats skulle det ha inneburit slutet för Danmark. Man inleder därför omgående fredförhandlingar med svenskarna. Freden slöts i Roskilde den 26 februari 1658. I fredsavtalet erhåller Sverige Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, ön Bornholm samt Trondheims län. Halland hade Sverige redan fått i pant på 30 år i freden i Brömsebro år 1645. Nu blev Halland svenskt för evig tid. I och med freden fick Sverige en naturlig gräns i söder och på västkusten. Därmed förlorade Danmark en tredjedel av sin yta. I Roskilde beslutas vidare att båda nationerna om möjligt skall förhindra att främmande örlogsflottor kommer in i Östersjön. Karl X tågar via Jylland över isen till Stora- och Lilla Bält i januari 1658. Landvinningar:  + Skåne, Blekinge, Halland + Bohuslän + Trondheims län + Bornholm Karta, Sverige 1658 Se mer detaljerad karta.

1658-1660, Krig med Danmark, "Karl X

Gustavs andra danska krig"

Efter freden i Roskilde gjorde danskarna allt för att försvåra och motarbeta villkoren i fredsavtalet. Detta gjorde Karl X Gustav rasande. Nu ville den svenske kungen krossa Danmark och göra danskarna till svenska undersåtar. I augusti 1658, enbart 6 månader efter freden i Roskilde, var Karl X Gustav tillbaka på Själland med armén. Kungen gjorde klart för danskarna att detta inte var något nytt krig utan en fortsättning på det förra. Även denna gång kom anfallet söderifrån, nu från Kiel över Korsör till Köpenhamn. Den 6 augusti 1658 avseglar den svenska anfallsstyrkan från Kiel. Ombord finns 5.700 man. Samtliga är erfarna soldater av första klass. Svenska trupper finns fortfarande kvar på Jylland som ännu är ockuperat av Sverige. Vidare finns en svensk styrka kvar på Fyn. Även i Skåne har stora svenska truppsammandragningar skett.. Den 11 augusti står svenskarna utanför Köpenhamn som nu belägras. Den svenska flottan bombarderar Köpenhamn från sjösidan. Köpenhamn är nu helt avskuren från omvärlden. Slottet Kronborg i Helsingör kapitulerar den 6 september. Den svenska expansionen ses med ovilja ute i Europa. Om Danmark skulle falla skulle Sverige helt dominera norra Europa. Nederländerna ser sin blomstrande östersjöhandel vara i fara. De utrustar därför en flotta för att undsätta Danmark. Vidare sätts en kombinerad armé upp bestående av Brandenburgare, österrikare och polacker för att hjälpa Danmark. Karl X Gustav hoppas på en viss hjälp från Cromwell i England. Denna hjälp uteblir dock då Cromwell avlider den 3 september. Den 27 oktober anländer den holländska flottan. Amiral Wrangel vill genast anfall holländarna eftersom vinden är sydlig vilket gynnar svenskarna. Kungen vill dock avvakta och se om holländarna skall uppträda fientligt eller ej. Holländarna var dock där för att hjälpa danskarna. När svenskarna beslutar sig för att anfalla den 29 oktober vänder vinden till nordlig vind, vilket gynnar holländarna. I den holländska flottan finns även trupptransportfartyg samt fartyg med förnödenheter till danskarna. Holländarna utnyttjar favören av vind och möter svenskarna i ett mycket blodigt slag i Öresund. Sjöslaget pågår i 6 timmar och medan slaget pågår kan de holländska fartygen med trupp och förnödenheter slinka förbi och ta sig in till Köpenhamn. Slaget, som får ses som en seger för holländarna då de lyckades ta sig till Köpenhamn, blev dock mycket dyrköpt för holländarna. Undsättningen av Köpenhamn var dock ett hårt bakslag för svenskarna. Den svenska flottan drar sig efter slaget tillbaka till Landskrona. Under slutet av året börjar det bli bekymmersamt för de svenska styrkorna på Jylland då den allierade armén på 24.000 man från Europa tränger norrut. Svenskarna på Jylland drar sig nu tillbaka till fästningen Frederiksodde. Karl X Gustav anser att nyckeln till framgång i detta krig är att inta Köpenhamn. Efter midnatt den 10 februari görs en stormning av staden. Stormningen misslyckas dock. Under sommaren gör den allierade armén flera försök att inta Fyn, man alla försök slås tillbaka av svenskarna. Under hösten 1659 befann sig den svenska flottan i ett trängt läge av den kombinerade holländsk-danska flottan. Nu dyker den engelska flottan upp på scenen. Holländarna avbryter anfallet på svenskarna och gör sig beredda att möta engelsmännen. Den engelska flottan var inte ute efter den holländska flottan utan de var mer på plats för att se efter sina egna intressen samt att se till att holländarna inte fick fördelar på bekostnad av svenskarna. Även om engelsmännen inte var där för att specifikt hjälpa svenskarna så hälsades den engelska flottan välkommen av svenskarna. I maj 1659 tvingas Sverige ge upp Jylland och november även Fyn. I början av 1660 pågår mest ett ställningskrig. Både England, Frankrike och Holland börjar nu medla för fred. Karl X Gustav vill dock inte veta av några villkor där Sverige tvingas lämna ifrån sig landområden. När han avlider den 13 februari 1660 accepterade dock Sverige ett avtal där Trondheim och Bornholm återlämnas till danskarna. Den danske kungen, Frederik III vill dock ha mer och vägrar skriva under fredsfördraget. Holländarna hade vid denna tidpunkt lämnat Danmark som nu stod utan skydd. Den svenska flottan belägrar nu åter Köpenhamn vilket får Frederik på andra tankar. Fredsföredraget undertecknas i Köpenhamn den 27 maj 1660. Sverige avträder Trondheims län och Bornholm till Danmark. Danmark behöver inte heller ersätta Sverige för förlusten av den afrikanska kolonin Cabo Corso som danskarna tog 1658. Vidare utgår beslutet från Roskilde 1658 att de båda länderna skall förhindra att utländska örlogsflottor kommer in i Östersjön. Landvinningar:  - Trondheims län, - Bornholm

1666, Krig med Bremen, "Andra Bremiska

kriget"

I den wesfaliska freden 1648  erhöll Sverige staden Bremen med län. Staden trilskas och vägrar erkänna Sveriges överhöghet. Detta orsakade år 1654 ett krigstillstånd mellan Sverige och staden Bremen som sen reglerades i freden i Stade år 1654. Bremen fortsätter dock att ställa sig på tvären och år 1665 beslutar förmyndarregeringen i Sverige att ta till militära medel för att göra upp med Bremen. I januari 1666 marscherar Karl Gustav Wrangel med en militär styrka från Pommern mot Bremen. Tillsvidare tillgriper den svenska styrkan inget våld. Bremen fortsätter dock sin vägran att erkänna svensk överhöghet. Först i augusti inleder svenskarna en blockad av staden. I den svenska styrkan finns nu 11.000 man. Den 31 augusti påbörjas striderna. I september lägger sig den tyska delstaten Lüneburg i tvisten på Bremens sida. Farhågor finna att även andra delstater kan tänkas göra detsamma. Den 22 september bryter förhandlingarna med Bremen samman och Wrangel fortsätter beskjutningen av staden. Wrangel erhåller vidare information om att en allians mellan Nederländerna, Danmark, Brandenburg och Lüneburg häller på att bildas vilket gör Wrangels situation mycket svår. Wrangel gör nu eftergifter i förhandlingarna med Bremen och i slutet av oktober är ett avtal nära. Den 15 november 1666 undertecknas slutligen fredstraktaten i Habenhausen. I traktaten erhåller staden Bremen rätten att lyda direkt under den tysk-romerske kejsaren men de har inte tillåtelse att besöka den tyska riksdagen förrän år 1700. Vidare skall Bremen betala skatt till såväl Sverige som den tysk-romerske kejsaren. Landvinningar: +- noll

1675-1679, Krig med Danmark, Brandenburg,

Holland, m.fl. "Karl XI:s krig"

Sverige allierad med Frankrike. När Karl X Gustav dog i februari var den blivande Karl XI endast 5 år gammal. En förmyndarregering tillsattes och den varade till 1672 då Karl XI blev Sveriges regent. Under förmyndarregeringen missköttes Sveriges finanser och försvarsmakten var år 1672 i ett bedrövligt tillstånd. Under 1672 kom Frankrike med ett erbjudande om ett militärt förbund, främst riktat mot Nederländerna. Som motprestation skulle Sverige få ett rejält finansiellt tillskott, subsidier, pengar som verkligen behövdes i Sveriges statskassa. Föredraget skrevs under den 4 april 1672. I föredraget lovade Frankrike även att inte stödja ett eventuellt danskt anfall på Sverige. Knappt hade bläcket torkat på föredraget förrän Frankrike anföll Nederländerna. Nederländerna ingår en allians i maj 1672 med Brandenburg och i juni med den tysk-romerske kejsaren. Utan att önska det blev nu Sverige indraget i ett krig på kontinenten. Sverige gjorde allt för att undvika att gå med i kriget, bl.a. gjordes fler försök att medla mellan Frankrike och Holland. Länderna i Europa anslöt sig antingen till Holland eller förblev neutral i konflikten. Sverige var ensam som Frankrikes allierad. Kriget gick bra i början för fransmännen men gick sen sämre och de krävde nu att Sverige går med i kriget. I december 1674 sänder Sverige en styrka mellan 11.000 och 13.000 man från Pommern till Brandenburg där de går i vinterläger. Under 1675 deklarerar en rad stater krig med Sverige: • 5 juni 1675 – Nederländerna • 8 juli 1675 – Det tysk-romerska riket • 2 september 1675 – Danmark Ytterligare stater som Sverige nu befann sig i krig med var Spanien samt furstendömena Lüneburg och Münster. I juni 1675 dras Sverige in i kriget på allvar med bl.a. slaget i Fehrbellin den 18 juni 1675. Alltsedan freden i Roskilde 1658 har Danmark haft planer på att ta tillbaka de landområden de förlorade till Sverige. När nu Sverige befinner sig i krig passar de på och går in i kriget på de allierades sida. Kriget går dåligt för Sverige och snart blir alla svenska provinser i Tyskland anfallna. Danskarna förde även över kriget på svenskt territorium. Redan i oktober 1675 anfaller danskarna Bohuslän från Norge, ett anfall som Sverige slår tillbaka. Gotland ockuperas av danskarna i maj 1676. Den 1 juni vann den dansk- holländska flottan ett viktigt slag vid Ölands södra udde vilket banade väg för den kommande danska landstigningen i Skåne. I slutet av juni 1676 landsätter danskarna en arméstyrka i Skåne och i augusti är Skåne i danska händer. Tack vare att Karl XI aktivt ingriper kan danskarna besegras via en rad fältslag och den danska förhoppningen om en erövring av Skåne går om intet. Den 17 augusti 1676 vinner Sverige ett viktigt slag i Halmstad och den 4 december 1676 drabbar svenskarna och danskarna ihop i slaget i Lund. Detta var det blodigaste slaget i Nordisk krigshistoria. Denna dag stupade 9.000 soldater, ca: 4.000 svenskar och 5.000 danskar. Dessutom togs 1.500 danska fångar. Slaget blev en total svensk seger. Under 1677 gör Danmark nya försök att erövra Skåne och återigen misslyckas man. Den 14 juli 1677 vinner Sverige ett stort slag i Landskrona. Under hösten 1678 ger danskarna slutligen upp försöken att erövra Skåne och påbörjar överföringen av sina trupper till Själland. I november 1678 faller det sista svenska fästet i Tyskland. Under 1679 går kriget på sparlåga. Redan i slutet av 1676 börjar både Frankrike och Holland att planera för fred. Kriget avslutas dock inte förrän 1679 med en serie fredsfördrag mellan med de stridande parterna. De svenska fredsfördragen: • Första freden i Nijmegen den 26 januari 1679 – med the det tysk-romerska riket. • Freden i Celle den 26 januari 1679 – med Lüneburg • Andra freden i Nijmegen den 19 mars 1679 – med Münster • Freden i S:t Germain den 19 juni 1679 – med Brandenburg • Freden i Fontainbleu den 23 augusti 1679 – med Danmark • Tredje freden i Nijmegen den 2 oktober 1679 – med Nederländerna Spanien och Sverige ingår fred utan något fredsfördrag, istället ratificeras ett gemensam fredsförklaring den 6 augusti 1679. Trots att Sverige var förlorade kriget blev de territoriella förlusterna minimala. Frankrike skyddade Sverige i fredsfördragen och hade garanterat Sverige att inga landavträdelser skulle behöva göras. Sverige var trots allt Frankrikes allierade i kriget. Nu blev det trots allt några mindre avträdelser i Tyskland. Frankrike brydde sig inte alltid om vad Sverige ville ha ut av förhandlingarna utan tvingade fram några av fredsfördragen på egen hand.  Se vidare villkoren för fredsfördragen 1679. I ett av svenska historiens blodigaste slag besegras 1676 danskarna i Slaget vid Lund. Landvinningar:  +- noll  

Relaterade länkar

• Berömda svenska slag • Sammanställning av krigen per land • Den indelte soldaten • Båtsmanshållet • Referenslitteratur Överst på sidan