Sveriges gränser mot Ryssland - Baltprovinserna, 1700

Föregående sida

Kartor, Sveriges utländska provinser

Redan 1561 får Sverige kontrollen över större delen av Estland (västra delen) inklusive staden Reval (nuv. Tallin). År 1595 erhåller Sverige även östra Estland. Vidare blir en del av Ingermanland samt staden Narva och större delen av Kexkolmslän (Karelska näset) svenskt. Gränsen mellan Sverige och Ryssland går då från Systerbäckens utlopp i Finska viken (se vattendraget på Karelska näset på kartan ovan) och norrut. Staden Riga intas av Gustav II Adolf 1621 varvid Livland norr om floden Düna ockuperas av svenskarna. Vid Stilleståndet i Altmark tvingas Polen acceptera den svenska ockupationen av Livland. År 1617 tillfaller hela Kexholms län, dvs hela Karelska näset Sverige. Vidare faller västra delarna av Ingermanland (Nöteborg, Jama, Kopore och Ivangorod med län) i Sveriges händer. Sverige får nu sammanhängande landområden i hela Baltikum, från Finland ner till Riga i Livland. Se kartan ovan. Ön Ösel som tidigare var danskt blir svensk från och med 1645. Baltprovinserna blir ryska områden i och med freden i Nystad 1721 efter det Stora nordiska kriget. Då förlorar vi Ingermanland, del av Karelen plus Viborg samt Livland och Estland. Se nedan.

xxxx Mil xxxxx

xxxxxxxxxxxxx

Den röda gränslinjen i nedre högra hörnet markerar gränsen mellan det egentliga Finland och Ingermanland samt i öster mot Ryssland före 1721.

Svenska provinserna i Nordtyskland 1700

I Westfaliska freden 1648 efter det 30-åriga kriget får Sverige ett antal provinser i Nordtyskland. Bl.a. erhåller Sverige det område som kom att kallas Svenska Pommern som bestod av Vorpommern samt en remsa av Hinterpommern samt öarna Rügen, Usedom och Wollin. Vidare fick Sverige Wismar, Bremen, Verden samt de tyska länen Wildeshausen och Thedinghausen. Sverige får avträda länet Thedinghausen samt Dörverden med ett område mellan Weser och bifloden Aller år 1679. Vidare får Brandenburg remsan av Pommern på den östra sidan av floden Oder detta år. I och med de freder som Sverige slöt efter det Stora nordiska kriget förlorar Sverige provinserna Bremen, Verden samt Vorpommerns södra del (se karta nedan). Resterande del av Svenska Pommern behåller Sverige till 1814. Sverige tar då Norge från Danmark och bl.a. som kompensation får Danmark Svenska Pommern. Redan året efter beslutar en kongress i Wien att på Svenska Pommern skall tillfalla Preussen istället för Danmark då det ansågs att Danmark inte uppfyllt fredsvillkoren från 1814. Norge var en del av Sverige via en union till den 26 oktober 1905 då Norge blev en egen nation via ett riksdagsbeslut. Wismar pantsätts år 1803 till Mecklenburg på 100 år som säkerhet för ett lån.

Svenska Pommern efter 1720

Sveriges gränser före år 1658

Landskapen Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän var tidigare danska områden. Sverige hade enbart en randremsa vid Älvsborg som Sveriges öppning på västkusten. I och med att Älvsborg var omringa av danska områden i norr och söder var Älvsborg svår att försvara för Sverige. Två gånger, 1570 och 1613 tvingas Sverige erlägga lösen för att få tillbaka Älvsborg. Vid freden i Brömsebro 1645 får Sverige Halland i pant på 30 år samt landskapen Jämtland, Härjedalen och Gotland. Vidare får Sverige ön Ösel utanför Estlands kust. Vid freden i Roskilde 1658 får Sverige en naturlig gräns i söder och på västkusten. Då erhåller Sverige landskapen Skåne, Blekinge samt Bohuslän. Halland som tillföll Sverige som pant år 1645 blir nu permanent svenskt. Vidare erhåller Sverige Trondheims län och Bornholm. Trondheims län och Bornholm blir dock åter danskt redan 1660. Överst på sidan