Relaterade länkar

• Svenska stridsflygplan • Svenska helikoptrar • Svenska stridsvagnar • Svenska motordrivna örlogsfartyg • Vapen i svenska försvaret • Beredskapsåren 1939 - 1945 • Pansarskyttefordon, Sverige • Pansarskyttefordon, sid 1

Referenslitteratur

• Försvarsmakten • Wikipedia • Digitaltmuseum Överst på sidan

Inledning

Pansarskyttefordon (pskf) är beväpnade pansarfordon på hjul eller band avsedda att invändigt bära infanterisoldater (då kallat pansarskytte) till, under och från strid, samt att i samarbete med pansarskyttet aktivt kunna delta i strid. Pansarskyttet ska kunna strida både inifrån fordonet genom öppningar (uppsutten strid) och utanför fordonet i dess närområde (avsutten strid). Pansarskyttefordon ska inte förväxlas med liknande trupptransportfordon, såsom splitterskyddade trupptransportfordon, vilka enbart transporterar trupper till strid utan att själv aktivt delta i striden. I Sverige började pansarskyttefordon utvecklas under mitten av 1930-talet för att täcka behovet av skyddad transport för pansarinfanteri i strid. Pansartrupperna bildades som ett självständigt truppslag i Sverige år 1942. Detta ledde fram till skapandet av terrängbil tgb m/42 KP (KP = Karosseri Pansar), Sveriges första riktiga pansarskyttefordon. Inget fordon i svensk tjänst har benämnts pansarskyttefordon utan är i Sverige enbart ett samlingsbegrepp. Svenska pansarskyttefordon benämns normalt pansarbandvagn eller pansarterrängbil beroende på ifall de är bandgående eller hjulgående. Dessa namn används även för fordon inom kategorin splitterskyddat trupptransportfordon.

Pansarskyttefordon, Sverige

Nedan listas pansarfordon som använts i den svenska Försvarsmakten under 1900-talet och fram till våra dagar.

Förteckning av pansarfordon

• Pansarbil fm/1925 och fm/1926 • Pansarbil fm/1929 • Pansarbil m/1931 • Pansarbil m/1939 och m/1940 • Terrängbil m/1942 KP • Pansarterrängbil 203 • Pansarterrängbil 300 • Pansarterrängbil 360 • Pansarbandvagn 301 • Pansarbandvagn 302 • Pansarbandvagn 401 • Pansarbandvagn 501

Pansarbandvagnar

Pansarbandvagn 301

Pansarbandvagn 301 (Pbv 301) var en pansarbandvagn som användes av den svenska armén mellan1962 och 1971. Pbv 301 utvecklades som en tillfällig lösning för att erbjuda pansarförbandens skyttesoldater splitterskyddad transport under tiden man väntade på att den nya Pbv 302 skulle levereras. Vagnen bestod av ett chassi från den nu utrangerade Stridsvagn m/41 men med en ny överbyggnad. Vagnen fick också en ny 4-cylindrig luftkyld boxermotor från Svenska Flygmotor AB (SFA). Ombyggnationen utfördes av Hägglund & Söner och 220 vagnar levererades under 1962 och 1963. Pbv 301 organiserades i en pansarbataljon i varje pansarbrigad. Bilden visar Pansarbandvagn 301, nr 314. Bild: Artillerimuseet, ID: ART.200006. Besättningen bestod av en vagnchef, skytt och förare. Föraren satt längst fram till höger och skytten bakom honom. Vagnchefen satt till vänster snett bakom motorn. Pbv 301 kunde transportera sju soldater med full stridsutrustning, tre på vänster sida och fyra på höger sida. Upp- och ursittning skedde genom två dörrar på vagnens baksida. Soldaterna kunde även strida från vagnen via en öppning i taket, vilken stängdes med två takluckor. Pbv 301 var beväpnad med en 20 mm automatkanon m/45 från det utrangerade jaktflygplanet Lansen J 21A. Pjäsen fick den nya benämningen m/45B. Den placerades ovanför skyttens observationshuv, och riktades och avfyrades av skytten. Vagnen hade också tre rökkastare på var sida av frontpansaret. Varianter: Vagnen fanns i tre versioner: trupptransportfordon, stridsledningspansarbandvagn och eldledningspansarbandvagn. • Pbv 301: För trupptransport. 185 tillverkades. • Pbv 3011: Stridsledningspansarbandvagn. 20 tillverkades. • Pbv 3012: Eldledningspansarbandvagn. 15 tillverkades. Bilden till höger visar Pansarbandvagn 301, interiör. Bild: Wikipedia. Fakta: • Besättning 3 • Passagerare 7 • Vikt 11.700 kg • Längd 4,66 m • Bredd 2,35 m • Höjd 2,64 • Motor 5,15 l SFA B44, 4 cyl bensin, 160 hk • Hastighet 45 km/h • Pansar 8 – 50 mm (övre front 20 mm i 55º) • Prim. beväpn: 20 mm automatkanon m/45B • Antal 220 • I tjänst 1962 – 1971

Pansarbandvagn 302

Pansarbandvagn 302 (pbv 302) är ett svenskt pansarskyttefordon framtaget på 1960-talet och användes för pansarskytte, trupptransport, personaltransport, sjuktransport och materieltransport. Pbv 302 utvecklades av Hägglund & Söner och hade den första prototypen klar 1962. Serien tillverkades under åren 1965–1972 och 1966 kom den första pbv 302 i tjänst och började då successivt ersätta pansarbandvagn 301. Genom försvarsbeslut i början av 2000-talet började pbv 302 att fasas ut ur krigsorganisationen. År 2005 gjordes en första avveckling av 160 vagnar som sen fortsatte utifrån hur anskaffningen av nya stridsfordonssystem fortlöpte. År 2018 uppgavs det att det fanns uppskattningsvis 180 vagnar kvar av pansarbandvagn 302 (med högst varierande teknisk status), vilka då var placerade i förbands- eller materielreserven. I maj 2024 meddelade regeringen att hela det kvarvarande svenska beståndet, cirka 250 stycken, av pbv 302 skulle doneras till Ukraina. Bilden visar pansarbandvagn 302. Revingehed 2015. Bild: Wikipedia. Besättningen sitter framtill och består av skytt, förare och vagnschef. Skytten sitter längst fram till vänster under vapenhuven, vagnschefen till höger och föraren i mitten längst fram. Personer som transporteras i stridsutrymmet bak räknas inte till besättningen. Vagnen kan transportera 9 soldater, inklusive en vagnchef, med full stridsutrustning. De stiger i och ur genom två dörrar på vagnens baksida. Det går även att strida från två luckor i taket. Dessa benämns stridsluckor och öppnas och stängs med hydraulik. Strid från stridsluckorna benämns vagnstrid och avsutten strid närstrid. Bilden visar pansarbandvagn 302. Revingehed 2015. Bild: Wikipedia. Pansarbandvagn 302:s beväpning består av en 20 mm Hispano Suiza HS 804 automatkanon (m/47D) i en vapenhuv på vänster sida av vagnsfronten. Periskopsiktet har åtta gångers förstoring och ballistisk streckskala. Från 2009 fanns en permanent anordning för yttre montage av ksp 58 som sekundär beväpning. Vagnen är även försedd med två rökkastarbatterier om vardera tre utskjutningsrör för närskyddsrök. I februari 1966 levererades det första seriefordonet (nr 4002) till Göta livgarde i Enköping, därefter pågick leveranserna fram till 1972. Totalt tillverkades 518 pbv 302 i trupptransportversionen och 126 vagnar i specialversioner – 69 vagnar för stridsledning (stripbv 3021), 48 vagnar för eldledning (epbv 3022) samt 9 vagnar som batteriplatsfordon (bplpbv 3023). Varianter: • Pansarbandvagn 302A, grundutförande (3021, 3022, 3023, 3024 och 3026). • Pansarbandvagn 302B, vagn med invändigt splitterskydd (s.k. liner) och utvändigt tilläggsskydd (3021B). • Pansarbandvagn 302C, som 302B med lyskastare, nya lysen, ny turbo, klimatanläggning och förstärkt fjädring (3021C, 3022C, 3023C, 3024C, 3025C). • Pansarbandvagn 302H Fakta: • Besättning 3 • Passagerare 8 • Vikt 14.000 kg • Längd 5,35 m • Bredd 2,86 m • Höjd 2,5 m • Motor 9,6 l Volvo PENTA THD 100, 6 cyl direktinsprutad överladdad diesel 201 kW (270 hk) • Hastighet 66 km/h (väg), 8 km/h (vatten) • Pansar 23 mm (front) • Prim. beväpn. 20 mm automatkanon m/47 • Sek. beväpn. 7,62 mm kulspruta 58 • Producerad 1965–1972 • Antal 644 (518 + 126) • I tjänst 1966 – 2005 (?)

Pansarbandvagn 401

Pansarbandvagn 401 (Pbv 401) är den svenska beteckningen på de MT-LB som köptes in från det återförenade Tyskland 1993 för att till ett lågt pris förse Norrlands- och Infanteribrigaderna med ett splitterskyddat terrängfordon. MT-LB utvecklades i Sovjetunionen under slutet av 1960-talet. När forna Östtyskland återförenades med Västtyskland uppstod ett överskott som såldes av till ett mycket förmånligt pris. Totalt inskaffade Sverige 1.016 vagnar. Av dessa renoverades 460 pbv 401 och 90 st Bärgningsbandvagn 4012 och överfördes till Sverige. Resterande vagnar inklusive 2S1 Gvozdika (228 st) skrotades på plats i Tyskland för att bl.a. återvinna reservdelar. Idag finns inga Pbv 401 kvar i det svenska försvaret. Bilden visar pansarbandvagn 401 (Pbv 401). Bild: Miliseum, ID: MILIF.024534. Besättningen bestod av förare och vagnchef samt för pvrb56 även robotskytt. Längst bak fanns ett stridsutrymme för upp till 11 soldater, alternativt extra radioapparater och arbetsbord för förbandschef med stab. Beväpningen bestod av en lätt kulspruta (ksp m/95) som monterades i ett litet torn och handhas av vagnschefen. Varianter: Pansarbandvagn 401 fanns i ett stort antal varianter. Fakta: • Besättning 2-3; Förare, vagnchef + ev robotskytt. • Passagerare 11 • Vikt 10.350 kg • Längd 6,45 m • Bredd 2,85 m • Höjd 1,87 m • Motor JaMZ-238W V-8 diesel 177 kW (240 hk) • Hastighet 61 km/h (väg), 30 km/h (terräng), 6 km/h (vatten) • Pansar 3–14 mm • Prim. beväpn: 7,62mm PKT ksp, 2.500 skott • I tjänst, Swe 1995 - 2010

Pansarbandvagn 501

Pansarbandvagn 501 (Pbv 501) är ett amfibiskt pansarskyttefordon utvecklat i Sovjetunionen med beteckningen BMP-1 som utvecklades i början av 1960-talet och producerades från 1966. Vagnen var vid denna tidpunkt det mest kraftfulla pansarskyttefordonet i världen. BMP-1 hade en 73 mm slätborrad kanon och en 9M14 Maljutka pansarvärnsrobot. Produktionen lades ner 1983. BMP-1 kom även att användas i Sverige med beteckningen pansarbandvagn 501 (pbv 501) och var ett övergångsfordon mellan pansarbandvagn 302 och stridsfordon 90. Besättningen består av skytt och förare samt vagnchef. Längst fram till vänster i vagnen sitter föraren. Bakom honom, i jämnhöjd med tornet sitter vagnchefen. Vagnen kan transportera sex soldater. Soldaterna kan göra avsittning längst bak genom två stora dörrar. Takluckor finns där soldaterna kan strida ifrån och även fyra små skottgluggar på vardera sidan och en i den vänstra bakdörren. Beväpningen utgörs av en 73 mm lågtryckskanon med parallellkopplad kulspruta. Tornet kan vridas 360°. Bilden visar pansarbandvagn 501 (Pbv 501) i enfärgskamouflage. Bild: Arsenalens fordonsmuseum, Strängnäs. I svenska försvarsbeslutet 1992 beslutades och avsattes medel bl.a. till att mekanisera infanteribrigaderna. Som en konsekvens av detta inköptes bl.a. 609 splitterskyddade pansarbandvagnar av typ MT-LB (Pbv 401) från forna Östtyskland. År 1993 ville Armén köpa in ytterligare vagnar från Tyskland, då man ansåg att de redan inköpta 609 pbv 401 vagnarna inte var tillräckligt för att fylla upp infanteribrigaderna. Armén föreslog BMP-1 som alternativ. Fem vagnar BMP-1 upphandlades för utprovning. År 1994 köptes 433 pansarbandvagnar av varianterna BMP-1 SP-2, BMP-1P och BMP-1A1. Av dessa kom 83 vagnar att användas som reservdelsobjekt, till de återstående 350 vagnarna som planerades att ingå i krigsorganisationen. Av dessa kom 83 vagnar att användas som reservdelsobjekt, till de återstående 350 vagnarna som planerades att ingå i krigsorganisationen. De vagnar som köptes var dock av stort renoveringsbehov då många av dem stått utomhus utan skydd. Modifieringen av de 350 vagnarna utfördes det tjeckiska företaget VOP 026. Efter att det slutgiltiga utförandet fastställdes år 1996, började de första leveranserna samma år. Leveranserna pågick med 12 vagnar i månaden fram till slutet av år 2001. I Sverige fick BMP-1 beteckningen Pansarbandvagn 501 (Pbv 501). Av de 350 Pbv 501 kom endast 120 ut på förbanden, resterande 230 vagnarna förrådsställdes direkt. År 2005 beslutet att 335 vagnar skulle säljas. I december 2008 köpte det tjeckiska statliga företaget VOP-026, 335 vagnar med tillhörande utrustning och reservdelar. Kvar i Sverige finns ett antal vagnar på olika museer. Fakta: • Besättning 3 • Passagerare 8 • Vikt 13.500 kg • Längd 6,74 m • Bredd 2,94 m • Höjd 2,15 m • Motor Diesel 225 kW (300 hk) • Hastighet 65 km/h (väg), 45 km/h (terräng), 7 km/h (vatten) • Pansar 33 mm (max) • Prim. beväpn. 73 mm 2A28 kanon (40 skott), 9M14 Maljutka ATGM • Sek. beväpn. 7,62mm PKT ksp • I tjänst, Swe 1996 - 2005