Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2025-03-19

Gevär m/1867

Gevär m/1867 är ett gevär med Remington-mekanism i kaliber 12,17×44 mm antaget av svenska Krigsmakten år 1867. Gevär m/1867 var det första vapnet med ammunition med hylsa av metall och integrerad tändhatt i svenska försvaret. Under tiden för det amerikanska inbördeskriget (1861 - 1865) utvecklades bakladdade gevär med enhetspatroner. Detta var överlägset tidigare mynningsladdade gevär med papperspatroner och separat tändhatt. De första 10 000 gevären för Sverige tillverkades av Remington i USA och dessutom producerade de 20.000 mekanismer som sedan färdigställdes till kompletta gevär i Sverige. Därefter fortsatte tillverkningen av gevär och karbiner under licens av Carl Gustafs stads Gevärsfaktori och Husqvarna Vapenfabriks Aktiebolag. Gevär m/1867 ersattes i Sverige av repetergevär med cylindriskt slutstycke, karbin m/94 och gevär m/96 vilka var bättre anpassade till denna modernare typ av ammunition. Omkring 1900 var geväret ersatt som huvudbeväpning vid de flesta arméförband. I samband med första världskrigets mobilisering och bristen på vapen tvingades man dock då plocka fram gevär m/1867 ur förråden för att utrusta landstormens förband. När Hemvärnet bildades i början av 1940-talet fanns fortfarande stora mängder gevär m/1867 kvar i mobiliseringsförråden. Fakta: Vapentyp Enkelskottsgevär Kaliber 12,17 × 44 mm Piplängd 948 mm Magasin nej Låsmekanism Remington-mekanism, rullblockare Längd 1.366 mm Vikt 4,3 kg Eldhastighet 5 skott/min Utgångshastighet 386 m/s Effektiv räckvidd 900 m m/1867-89: 2000 m Bilden visar gevär m/1867 med bågklaffsikte. Kaliber 12 mm. Bild: Armémuseum, ID: AM.026126.

Revolver m/1887

Revolver m/1887 är en revolver med modellår 1887 och kaliber 7,5 mm som använts i Sveriges försvar. Revolvern tillverkades dels av Nagant i Liège och dels av Husqvarna. Den användes fram till 1945 av Hemvärnet. Bilden visar revolver m/1887. Kaliber 7,5 mm. Bild: Armémuseum, ID: AM.035526.

Karbin m/1894

Karbin m/1894 (k m/94) är ett repetergevär i kaliber 6,5 × 55 mm, levererat till svenska Krigsmakten 1895–1918. Vapnet har ett 5- patronersmagasin, är 950 mm långt utan bajonett och väger 3,4 kg. Vapnet utvecklades i samband med utvecklingen av 6,5 mm gevär m/96. Den nya karbinen baserades på ett repetersystem utvecklat av det tyska företaget Mauser och utformades för att skjuta samma patron som den samutvecklade gevär m/96, vilket blev 6,5 mm skarp patron m/94. Det köptes inledningsvis cirka 10.000 exemplar direkt från tyska Mauser. Vapnet kom därefter att tillverkas hos Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna i cirka 115.000 ytterligare exemplar. Karbin m/94 var från början avsedd för svenska kavalleriet, artilleriet, ingenjörstrupperna, fortifikationen, trängtrupperna och infanteriets kuskar men kom runt sekelskiftet 1900 även att införskaffas av landstormens ungdomsförband och svenska flottan. I svenska flottan skrevs modellnummer med stort M för att markera att materielen tillhörde "Marinen", varav stavningen 6,5 mm karbin M/94 användes på flottans karbiner. Under andra världskriget kom karbin m/94 att användas i strid av svenska frivilligkåren under vinterkriget. När landstormen avskaffades 1942 gick även deras vapen över till det ersättande hemvärnet. I hemvärnet användes det aktivt tills det ersattes med gevär m/38 i början av 1960-talet. Fakta: Vapentyp Repetergevär Kaliber 6,5 × 55 mm Piplängd 449 mm Ammunition: 6,5 mm sk ptr m/94 6,5 mm projektil m/94 6,5 mm projektil m/41 Magasin 5 patroner Längd 950 mm Vikt 3,4 kg Effektiv räckvidd 1.600 m Max skottvidd 4.000 m Bilden visar karbin m/1894 av system Mauser. Bild: Armémuseum, ID: AM.029416.

Gevär m/1896

Gevär m/1896 är ett repetergevär, system Mauser i kaliber 6,5 mm (6,5 × 55 mm) antaget av svenska krigsmakten år 1896. Ursprungligen köptes gevären in från tyska Waffenfabrik Mauser Oberndorf men licenstillverkades därefter av Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna samt av Husqvarna Vapenfabrik. Vid andra världskriget var de allra flesta infanterisoldaterna beväpnad med gevär m/1896. Vidare tillverkade Husqvarna under åren 1942–1944 cirka 88.000 av det 14 cm kortare gevär m/38. Dessutom byggde Carl Gustafs om 55.000 gevär m/96 till gevär m/38 under åren 1938–1940. Cirka 5 300 särskilt utvalda gevär m/96 byggdes också om till kikarsiktesförsedda prickskyttegevär m/41 under åren 1941–1944. Gevär m/1896 kan utrustas med knivbajonett m/1896. Geväret laddas med 5 patroner i magasinet, ytterligare en kan vid behov laddas i patronläget. Ammunitionen användes med fem patroner monterade på en laddram för att vapnet skulle kunna laddas om snabbt. Gevär m/1896 har siktet graderat för avstånd 300–2.000 meter. Gevär m/38 har ett annat sikte, i tre olika modeller, graderade för 250–600 meter, 150–600 meter och 100–600 meter. Fakta gevär m/1896: Vapentyp Repetergevär Kaliber 6,5 × 55 mm Piplängd 739 mm Magasin 5 patroner Längd 1.260 mm Vikt 4,0 kg Mynningshastighet 800 m/s (torpedkula) Bilden visar gevär m/1896 av system Mauser. Bild: Armémuseum, ID: AM.006922.

Pistol m/1907

Pistol m/1907 var en 9 mm automatpistol i Sveriges armé som antogs 1907. Den är en FN M1903, konstruerad av John Browning i början av 1900-talet. Pistol m/07 köptes in från belgiska vapentillverkaren Fabrique Nationale (FN). Från 1914 licenstillverkades vapnet hos Husqvarna. Vapnet ersatte revolver m/1887 i svensk tjänst och fanns kvar tillsammans med pistol m/40 fram till att man slutligen började införa pistol 88 på 1980-talet. Fakta: Vapentyp Automatpistol Kaliber 9 mm Piplängd 127 mm Ammunition 9 mm patron m/07 (9mm Browning Long [1]) Magasin 7 patroner Längd 205 mm Vikt 930 gram oladdad, 1009 gram laddad Bilden visar pistol m/1907. Tillverkare: Husqvarna Vapenfabriks AB. Bild: Armémuseum, ID: AM.035542.

Kpist m/1937

Kulsprutepistol m/1937 (kpist m/1937) var det svenska försvarets första kulsprutepistol och var en svensk versionen av den finska kulsprutepistolen KP-31 och användes i den Svenska försvarsmakten. Efter första världskrigets slut utvecklades kulsprutepistoler av många länder. Då Sverige under trettiotalet började rusta upp sin arsenal av vapen, blev en kulsprutepistol aktuell. Modellen man utgick från och fastnade för, var den finska KP-31 eller ”M31”. Eftersom svenska försvaret endast hade en typ av pistolammunition, tillverkades kpist m/37 med denna kaliber. Kalibern var 9 mm och omnämndes ”9mm patron m/07”. Denna ammunition var avsedd för svenska försvarets pistol m/07. Magasinet tillverkades för 56 patroner då pistolammunitionen låg i askar om 28st. Vapnet togs i bruk 1937 och åren 1939-40 påbörjades konverteringen till m/37-39 och tillverkningen av m/37 upphörde. Fakta: Låsmekanism Tungt slutstycke Rekyl Slutstycksrekyl Vikt 3,9 kg Vapenlängd 770 mm Eldrörslängd 213 mm Riktmedel Fällbart sikthuvud och korn Siktskåror Två: 100 m, 200 m Patron 9 mm patron m/07, 9 × 20 mm Browning Long Magasin 56 patroner Eldhastighet 840 – 1.200 sk/min Effektiv räckvidd 0 – 200 m Störta skottvidd 1500 m Bilden visar kulsprutepistol m/1937 ( kpist m/1937). Bild: Armémuseum, ID: AM.029793.

Kulsprutepistol, kpist m/1937-39

Inför andra världskrigets utbrott 1939 behövde Sverige betydligt fler kpistar än vad som kunde införskaffas från Finland. År 1939 köpte Försvarsmakten därför cirka 1.800 kulsprutepistoler modell Mp35 och 1.500 armépistoler modell Walther HP (P38) från Tyskland. Dessa vapen och ammunition (9x19mm) fick benämningen Kpist m/1939, Pistol m/1939 och Patron m/1939. Det blev då även aktuellt att konvertera existerande kpist m/1937 och nyproduktion till denna nya ammunitionstyp som var både kraftigare och säkrare att använda i stavmagasin än vad 9x20mm var. Försvarsmakten kallade den konverterade varianten kpist m/1937-39 och den kom även att nytillverkas i 3.5000 exemplar på licens i Sverige av Husqvarna Vapenfabriks AB. Vid konverteringen byttes pipan, magasinporten och siktskåror ut på huvudvapnet. Eftersom den nya patronen hade längre räckvidd behövdes nya siktskåror för 100, 200 och 300 meter på siktet. Tillverkning av den ursprungliga m/1937-varianten upphörde i och med anskaffningen av kpist m/1937-39. Kpist m/1937-39 fanns ännu sent på 1980-talet kvar i Svenska mobiliseringsförråd. Fakta: Låsmekanism Tungt slutstycke Rekyl Slutstycksrekyl Vikt 3,9 kg Vapenlängd 770 mm Eldrörslängd 213 mm Riktmedel Fällbart sikthuvud och korn Siktskåror Tre: 100 m, 200 m, 300 m Patron 9 mm patron m/39, 9 × 19 mm Parabellum Magasin 50 patroner Eldhastighet 840 – 1.200 sk/min Effektiv räckvidd 0 – 300 m Störta skottvidd 1500 m Bilden visar 9 mm kulsprutepistol m/1937-39 (kpist 1937-39). Bild: Armémuseum, ID: M.042638. Kpist m1937-39F: Trots licenstillverkningen av kpist m/1937-39 så behövde Sverige fler kpistar än vad som kunde tillverkas i Sverige. Detta ledde till att Försvarsmakten köpte in 500 kpistar av den finska varianten av vapnet, kp/31. Denna skiljde sig något från svenska kpist m/1937-39 och fick därför beteckningen 9 mm kulsprutepistol m/1937-39 F, där F står för Finland. Fakta: Låsmekanism Tungt slutstycke Rekyl Slutstycksrekyl Vikt 4,6 kg Vapenlängd 867 mm Eldrörslängd 313 mm Riktmedel Bågklaffsikte och korn Siktskåror En: 100 – 500 (ställbar) Patron 9 mm patron m/39, 9 × 19 mm Parabellum Magasin 50 patroner Eldhastighet 840 – 1.200 sk/min Effektiv räckvidd 0 – 500 m Störta skottvidd 1500 m Bilden visar kulsprutepistol m/1937-39F (kpist m/1937-39F). Bild: Armémuseum, ID: AM.045527.

Vapen i svenska försvaret - 1a

xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
English

Relaterade länkar

Svenska stridsflygplan Svenska helikoptrar Svenska stridsvagnar Svenska motordrivna örlogsfartyg Vapen i svenska försvaret Beredskapsåren 1939 - 1945

Referenslitteratur

Försvarsmakten Wikipedia Digitaltmuseum Överst på sidan

Inledning

Eldhandvapen (alt. handeldvapen) är eldvapen som inte är större än att de kan hanteras med händerna utan särskilda stöd eller stativ. Eldhandvapen kan delas in i enhandsvapen (pistoler, revolvrar, etc) och tvåhandsvapen (gevär, karbiner, kulsprutepistoler, etc) och avser traditionellt finkalibriga vapen. Kulsprutor räknas ofta inte till eldhandvapen eftersom de framför allt kräver stöd eller stativ för komplett hantering. Handburna mellan- och grovkalibriga vapen som avfyras från axeln (pansarskott, granatgevär, raketgevär, etc) särskiljs oftast från eldhandvapen.

Eldhandvapen, 1900-tal till nutid (1)

Nedan listas, i kronologisk ordning, de eldhandvapen som använts i den svenska Försvarsmakten under 1900-talet och fram till våra dagar.

Förteckning av eldhandvapen

Gevär m/1867 Revolver m/1887 Karbin m/1894 Gevär m/1896 Pistol m/1907 Kpist m/1937 Kpist m/1937-39 Kpist m/1939 Pistol m/1939 Pistol m/1940 Automatgevär m/1942 Kpist m/1945 Automatkarbin 4 (Ak 4) Automatkarbin 5 (Ak 5) Pistol 88 Automatgevär 90 Prickskyttegevär 90 Automatkarbin 24 (Ak 24) x

Kulsprutepistol, kpist m/39

Kulsprutepistol m/1939 (kpist m/1939) är en tysk kulsprutepistol, Maschinenpistole 35/I, som i Sverige har beteckningen kpist m/1939. Våren 1940 levererades kulsprutepistolerna av typen MP 35/I till svenska krigsmakten. Kpist m/1939 fanns med 200 mm eller 320 mm pipa. Båda dessa vapen (pistolen och K-pisten) var i kaliber 9x19 mm, vilket gjorde att Sverige införde en ny patron: 9mm Patron m/1939. Kulsprutepistol m/1939 fungerar enligt principen tungt slutstycke. Siktet är ett tangentsikte inställbart mellan 50 och 1000 meter. Samtliga tidigare nämnda kulsprutepistoler ersattes till slut av k-pist m/1945 i Armén vilket gjorde att de finska modellerna hamnade i Flygvapnet och Marinen samt inom Hemvärnet. Detta gäller också Kpist m/1939 som kom att användas som befälsbeväpning inom Hemvärnet och överfördes också till driftvärnet i avsikt att skapa en enhetlig beväpning. Kustartilleriet har också använt sig av dessa vapen. Fakta: Vikt, laddat 4,48 kg Vikt, oladdat 4,25 kg Längd 850 mm / 950 mm Patron 9 × 19 mm Parabellum 9 × 23 mm Stey 9 × 25 mm Mauser Eldrör 200 mm och 320 mm Eldhastighet ~540 skott per minut Utgångshastighet ~410 m/s Effektiv räckvidd 0 – 300 meter Övre bilden visar kulsprutepistol m/1939 (kpist m/1939) med kort pipa. Bild: Armémuseum, ID: AM.041886. Nedre bilden visar kulsprutepistol m/1939 (kpist m/1939) med lång pipa och magasin. Bild: Armémuseum, ID:AM.007153.

Pistol m/1939

Inför andra världskriget nödköpte svenska Försvarsmakten in 1.500 av den tyska pistolen Walther P38. I Sverige fick den beteckningen pistol m/1939 (eg. 9 mm pistol m/1939). Den hade kaliber 9 mm. Walther P38 hade en för tiden betydande eldkraft med utgångshastighet för kulan på 340 meter per sekund och en maxskottvidd på 900 meter. Fakta: Kaliber 9 mm Piplängd 124 mm Ammunition 9 × 19 mm Parabellum Magasin 8 patroner Låsmekanism Kort piprekyl Längd 219 mm Vikt 0,96 kg Utgångshastighet 340 m/s Bilden visar 9 mm pistol m/1939. (Halvautomatisk pistol Walther P38). Bild: Armémuseum, ID: AM.000902.

Pistol m/1940

Pistol m/1940 var en kopia av finska automatpistolen Lahti L-35, tillverkad på licens av Husqvarna Vapenfabrik AB. Pistol m/1940 skiljer sig från L-35 genom att ha ett sexkantigt grepp längst in på pipan för att underlätta isärtagning. Den ammunition som användes till pistolen var 9 mm m/39B. Den har använts av svenska Försvarsmakten från 1940 till och med 1980-talet då den ersattes av Pistol 88. Fakta: Vapentyp Automatpistol Kaliber 9 mm Piplängd 120 mm Ammunition 9mm m/39 Magasin 8 patroner Vikt Oladdad: 1250 g Bilden visar 9 mm pistol m/1940. Bild: Armémuseum, ID: AM.035563.

Automatgevär m/1942

Automatgevär m/42 (Ag m/42, AG 42) var ett svenskt halvautomatiskt gevär i kaliber 6,5 × 55 mm i svensk tjänst som utvecklades vid Ljungman Pump AB i början av andra världskriget. Det tillverkades av Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. Totalt tillverkades cirka 32.000 stycken Ag m/1942. Kalibern är 6,5 mm (6,5 × 55 mm) och magasinkapaciteten är 10 patroner. Vapnet fungerar enligt principen vipplås med gasuttag. Fakta: Vikt 4,71 kg utan magasin Längd 1.214 mm Piplängd 622 mm Kaliber 6,5 × 55 mm skarp patron m/94 Mekanism Gaslås med tippande slutstycke Effektiv räckvidd 500m-600m Frammatning 10 patroners magasin I tjänst 1942–1964 Bilden visar automatgevär m/1942 (Ag m/1942). Kaliber 6.5 mm. Bild: Armémuseum, ID: AM.006709.

Kulsprutepistol, kpist m/1945

Kulsprutepistol m/1945 (kpist m/1945) Carl Gustaf är en helautomatiskt kulsprutepistol avsett att skjuta automateld med. Den är svensktillverkad av Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna med start 1945. Vapnet fanns i tre modeller inom försvaret, m/1945, m/1945B samt m/1945C. Ursprungsmodellen var svartfosfaterad men omålad, medan B- och C-modellerna målades olivgröna. Vapnet är avsett för automateld och saknar inställning för patronvis eld men har en eldhastighet och avtryckare som tillåter patronvis eld med fingerdisciplin. Kpist m/1945 användes av den svenska Försvarsmakten i över 60 år och togs ur bruk först den 2 april 2007, då av hemvärnet som var den del av svenska försvaret som använt vapnet längst. B-modellen skilde sig från m/1945 genom att bakstycket förstärktes och försågs med en extra hake för att hindra vapnets slutstycke att lossna. C-modellen hade en pipmantel med bajonettfäste som monterades på vapnet i stället för den vanliga manteln. Vapnet är av en typ som i grundutförandet (m/45, B och C) endast kan avge helautomatisk eld, dvs. att genom att avtryckaren hålls inne kan vapnet avfyra magasinets samtliga patroner. För att kontrollerat kunna avfyra endast patronvis eld var man tvungen att lära sig att snabbt släppa avtryckaren mellan varje avfyrningstillfälle. Kpist m/1945 användes av amerikanska specialstyrkor under Vietnamkriget på grund av dess enkelhet och driftsäkerhet under svåra förhållanden. Den svenska polisen hade kpist m/1945 som förstärkningsvapen i sin organisation, men den var till skillnad från försvarets modell utrustad med en omställare för helautomat eller enkelskott. Polisens vapen var svartmålade. Beteckning: kpist m/45BE och kpist m/45BET. Fakta kpist m/45: Vikt Oladdad 3,9 kg Laddad 4,6 kg Längd Utfälld: 811 mm Infälld: 552 mm Piplängd 212 mm Sikte 100, 200 och 300 m Kaliber 9 x 19 mm (patron m/39) Mekanism Tungt slutstycke Eldhastighet 600 skott/min Utgångshastighet 420 m/s Effektiv räckvidd 300 m Magasin 36 patroner Antal tillverkade c:a 300.000 Övre bilden visar kulsprutepistol m/1945 (Kpist m/1945). Bild: Armémuseum, ID: AM.002308. Nedre bilden visar kulsprutepistol m/1945B (Kpist m/1945B) med magasin och rem. Bild: Armémuseum, ID: AM.002312.

Automatkarbin 4 (Ak 4)

Automatkarbin 4 (Ak 4) är ett helautomatiskt eldhandvapen (automatkarbin) som används inom svenska Försvarsmakten, där det var huvudvapen från 1965 till 1986. Vapnet är en modifierad svensk version av tyska Heckler & Koch G3. Max antal patroner som kan skjutas med patronvis eld är 60 skott/min och automateld 120 skott/min, alltså tre till sex magasin á tjugo patroner. I början av 1960-talet utprovades ett antal olika automatkarbiner, i syfte att ersätta de tidigare vapnen: gevär m/96, gevär m/38, Ag m/42 och Kpist m/45. Dessa vapen hade fungerat som huvudbeväpning för svenska infanteriförband sedan det andra världskriget. Det var tre automatkarbiner som försvaret nu inriktade sig på: en svensk prototyp kallad GRAM, tyskkonstruerade G3 och belgiskkonstruerade FN FAL. Tyska G3 motsvarade på bästa sätt det svenska försvarets behov och 1964 antogs G3 som svenska arméns nya standardvapen med namnet Automatkarbin 4 (Ak 4). Ak 4 hade dock förbättrats på hela 40 punkter gentemot originalversionen av G3. Ak 4 var fram till 1986 huvudbeväpning för brigadernas stridande enheter. Därefter ersattes det succesivt av den nya Automatkarbin 5 (Ak 5). Ak 4 började därmed att överföras till territorial- och hemvärnsförbanden. Varianter: Ak 4B: Ak 4B var en modifierad Ak 4 och utrustad med rödpunktssikte från Aimpoint som distribuerades strax efter sekelskiftet 1900/2000 till Hemvärnet som vid denna tidpunkt blivit Hemvärnets huvudbeväpning. De fasta riktmedlen som finns på originalet är bortfrästa och i stället har en picatinnyskena svetsats fast som fäste för rödpunktssiktet. Även hylsfångaren är något förändrad för att rymmas under siktet. Ak 4C: Ak 4C skiljer sig från Ak 4B genom att den har en kolv från Spuhr i Dalby AB som är justerbar i längd och med utbytbara kindstöd i olika höjder. Dessutom ligger kolven högre upp och mer i linje med pipan än originalkolven vilket minskar rekyluppslaget. Under 2018 började man distribuera AK 4C till Hemvärnet som nu var ensam användare av Ak 4. Ak 4D: Ak 4D har samma kolv som Ak 4C men har dessutom ett nytt handskydd, även det från Spuhr. Det nya handskyddet möjliggör montering av tillbehör såsom benstöd, handtag, lampor etc. Tanken är att Ak 4D ska användas som skarpskyttevapen av armén. Ak 4OR: Ak 4 OR är en Ak 4 med ett monterat kikarsikte av modell Hensoldt 4×24. Dessa har tilldelats till hemvärnsförbanden. Ak 4 OR är särskilt avsedd för skarpskytte. Ak 4 med granattillsats: Ak 4 med granattillsats är en Ak 4 eller Ak 4B som försetts med granattillsats i kalibern 40×46 mm av modellen Colt M203. Fakta AK 4: Kaliber: 7,62 × 51 mm NATO Vikt, utan magasin: 4,25 kg Vikt, med magasin: 5,3 kg Längd: 1.045 mm Magasin: 20 patroner Piplängd: 450 mm Eldhastighet: 500-650 skott/min Antal: cirka 250.000 – 300.000 Antagen i försvaret: 1964 Tillverkare: Carl Gustafs stads gevärsfaktori (1965-1970), Husqvarna Vapenfabrik (1965-1970), Gevärsfaktoriet i Eskilstuna (1970-198?). Bilderna visar automatkarbin 4 (AK4). Bild: Armémuseum, ID: AM.067473.

Automatkarbin 5 (Ak 5)

Automatkarbin 5 (Ak 5), är en svensk-belgisk automatkarbin i kaliber 5,56 mm som fram till 2025 är enhetsvapen inom Sveriges försvarsmakt. Vapnet är utvecklat från den belgiska automatkarbinen FNC 80. Ak 5 har dock anpassats och modifierats av Försvarets Materielverk (FMV) för svenska behov och skiljer sig från grundkonstruktionen på flera olika punkter. Ak 5 utvecklades i början av 1980-talet och antogs av Försvarsmakten 1986. Vapnet tillverkades ursprungligen av FN Herstal men har sedan 1987 licenstillverkats av Bofors Carl Gustaf AB. I mitten av 1970-talet testades ett antal olika karbiner som ersättare för Ak 4, som sedan 1965 varit Försvarsmaktens huvudvapen, och samtidigt utrangera kpist m/45. Efter slutprov föll valet på FNC 80 som formellt antogs av Sveriges försvarsmakt 1986 som automatkarbin 5. Efter utprovningarna var det nödvändigt att modifiera ursprungsvapnet FNC 80 för att fungera i svenska förhållanden, specifikt för funktion under vinterförhållanden. Sedan vapnet infördes i Försvarsmakten i slutet av 1980-talet har det vidareutvecklats i diverse olika versioner. Två versioner – AK 5 och AK 5B - togs fram och licenstillverkades i Sverige. Dessa versioner ersattes senare med AK 5C och AK 5D. Dessa två versioner skiljer sig åt genom att Ak 5D är cirka 10 centimeter kortare än Ak 5C. Versioner: Ak 5: Ak 5 saknar picatinnyskena och justerbart axelstöd. Siktet är ett hålsikte med två valbara avstånd: 250 eller 400 meter. Axelstödet är fällbart, vilket gör det lättare att till exempel bära vapnet i fordon. Ak 5:an har även två gaslägen för att kunna användas effektivt vid strid både i minus- och plusgrader. Vapnet kan även förses med en 40 millimeters granattillsats. Ak 5B: De öppna riktmedelen är på denna variant ersatta av ett kikarsikte (sk. SUSAT-sikte) med fyra gångers förstoring och tritiumbelysning monterad på ett högt fäste. Ovanpå kikarsiktet kan även en bildförstärkare monteras. Axelstödet skiljer sig genom att vara försedd med ett kindstöd. De första ak 5B levererades till förband 1991 och totalt kom cirka 5.400 vapen att levereras under åren. Vapnet blev dock aldrig populärt, speciellt inte av de soldater som använt både ursprungsvarianten och Ak 5B under sin tjänstgöring. Med kindstöd och kikarsikte blev vapnet för tungt för komfort. Vapnet ansågs klumpigt och Ak 5B kom under 2000-talets andra halva att tas ur tjänst och skrotas. Ak 5C: Ak 5C är en renoverad och modifierad version av Ak 5. Utöver öppna riktmedel har Ak 5C försetts med picatinnyskenor (kl 12, 3, 6 och 9) för montering av externa riktmedel (rödpunktsikten) och tillbehör. Ak 5C har också försetts med ett axelstöd som utöver att vara fällbart, även är justerbar i längd. Vapnet har även försetts med en sistaskottspärr. Nya magasin tillverkade i plast introducerades i och med C-uppgraderingen. De är transparenta vilket gör att soldaterna kan se hur många patroner som finns i kvar magasinet. I oktober 2005 gjordes en beställning till Bofors för uppgraderingen av 40.000 Ak 5 till slutgiltig C-standard. Ak 5D: Ak 5D är en kortare version av Ak 5, ett självskyddsvapen för fordonsbesättningar och liknande. Pipan har kortats ner till cirka 259 mm från 450 mm jämfört med Ak 5 och försetts med en ny typ av flamdämpare. Ak 5D togs fram genom att bygga om cirka 20.000 oanvända Ak 5 till 10 000 förkortade vapen. I samband med att ak 5C levererades i sin slutliga konfiguration runt 2005, justerades även samtliga förkortade Ak 5 med liknande modifieringar. Ak 5E: Ak 5E var en föreslagen skarpskytteversion av Ak 5C och ersättare för Ak 5B. Ak 5E skulle förses med en längre och tyngre pipa, kikarsikte och benstöd. På grund av Ak 5:ans konstruktion var detta dock inte en praktisk idé. På grund av detta skrotades idén och inga Ak 5E anskaffades. Fakta AK 5: Kaliber: 5,56 mm Vikt: Ak 5 4,0 kg (4,6 kg med magasin) Ak 5C 4,5 kg (5,1 kg) Ak 5D 3,9 kg (4,5 kg) Längd: Ak5 750 mm (1.010 mm utfällt axelstöd) Ak 5C: 667 mm (852–914 mm) Ak 5D: 560 mm (820 mm) Magasin 30 patroner Piplängd: Ak 5 450 mm Ak 5C 350 mm Ak 5D 259 mm Eldhast: 650 skott/min Effektiv räckvidd 400 m Maximal räckvidd 3.000 m Antal: cirka 190.000 (2006) Antagen 1986 Tillverkare: FFV-Carl Gustaf AB (1990 omdöpt Bofors Carl Gustaf AB) Övre bilden visar automatkarbin 5 (AK 5) med magasin. Bild: Armémuseum, ID: AM.009994. Nedre bilden visar automatkarbin 5C (AK 5C). Bild: Armémuseum, ID: AM.090165.

Pistol 88

Pistol 88 är halvautomatiskt med kort piprekyl och vipplåsmekanism och utvecklad och tillverkad av Glock i Österrike (Glock 17). Den lanserades i början av 1980-talet. Flygvapnet införskaffade den mindre Glock 19 för sina piloter. Under samma period avvecklade Försvarsmakten sina äldre pistoler m/1907 och m/1940. Svenska Försvarsmakten har köpt in pistolen i olika omgångar och finns därför i flera varianter men med samma grundkonstruktion: 88, 88B, 88C, 88 C2 och 88D. Pistol 88, 88C och C2 har magasin som rymmer 17 patroner. Pistol 88B och 88D är något mindre och har magasin med max 15 patroner. Den militära beteckningen är egentligen 9 mm pistol m/88 samt kort 9 mm pistol m/88 (men vanligen förkortat till "Pistol 88"). Fakta: Internationell benämning: Glock 17 (88, 88 C och 88 C2), Glock 19 (88 B och 88 D) Patron: 9 x 19 mm Längsta praktiska skjutavstånd: 50 m Vikt: 915 g (laddad) Bilden till vänster visar pistol m/1988 (Pistol 88). Kaliber 9 mm. Bild: Armémuseum, ID: AM.090915. Bilden till höger visar pistol m/1988B (Pistol 88B) - kort. Kaliber 9 mm. Pistol för piloter inom flygvapnet. Bild: Armémuseum, ID: AM.093159.
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2025-03-19

Gevär m/1867

Gevär m/1867 är ett gevär med Remington- mekanism i kaliber 12,17×44 mm antaget av svenska Krigsmakten år 1867. Gevär m/1867 var det första vapnet med ammunition med hylsa av metall och integrerad tändhatt i svenska försvaret. Under tiden för det amerikanska inbördeskriget (1861 - 1865) utvecklades bakladdade gevär med enhetspatroner. Detta var överlägset tidigare mynningsladdade gevär med papperspatroner och separat tändhatt. De första 10 000 gevären för Sverige tillverkades av Remington i USA och dessutom producerade de 20.000 mekanismer som sedan färdigställdes till kompletta gevär i Sverige. Därefter fortsatte tillverkningen av gevär och karbiner under licens av Carl Gustafs stads Gevärsfaktori och Husqvarna Vapenfabriks Aktiebolag. Gevär m/1867 ersattes i Sverige av repetergevär med cylindriskt slutstycke, karbin m/94 och gevär m/96 vilka var bättre anpassade till denna modernare typ av ammunition. Omkring 1900 var geväret ersatt som huvudbeväpning vid de flesta arméförband. I samband med första världskrigets mobilisering och bristen på vapen tvingades man dock då plocka fram gevär m/1867 ur förråden för att utrusta landstormens förband. När Hemvärnet bildades i början av 1940-talet fanns fortfarande stora mängder gevär m/1867 kvar i mobiliseringsförråden. Fakta: Vapentyp Enkelskottsgevär Kaliber 12,17 × 44 mm Piplängd 948 mm Magasin nej Låsmekanism Remington- mekanism, rullblockare Längd 1.366 mm Vikt 4,3 kg Eldhastighet 5 skott/min Utgångshastighet 386 m/s Effektiv räckvidd 900 m m/1867-89: 2000 m Bilden visar gevär m/1867 med bågklaffsikte. Kaliber 12 mm. Bild: Armémuseum, ID: AM.026126.

Revolver m/1887

Revolver m/1887 är en revolver med modellår 1887 och kaliber 7,5 mm som använts i Sveriges försvar. Revolvern tillverkades dels av Nagant i Liège och dels av Husqvarna. Den användes fram till 1945 av Hemvärnet. Bilden visar revolver m/1887. Kaliber 7,5 mm. Bild: Armémuseum, ID: AM.035526.

Karbin m/1894

Karbin m/1894 (k m/94) är ett repetergevär i kaliber 6,5 × 55 mm, levererat till svenska Krigsmakten 1895–1918. Vapnet har ett 5- patronersmagasin, är 950 mm långt utan bajonett och väger 3,4 kg. Vapnet utvecklades i samband med utvecklingen av 6,5 mm gevär m/96. Den nya karbinen baserades på ett repetersystem utvecklat av det tyska företaget Mauser och utformades för att skjuta samma patron som den samutvecklade gevär m/96, vilket blev 6,5 mm skarp patron m/94. Det köptes inledningsvis cirka 10.000 exemplar direkt från tyska Mauser. Vapnet kom därefter att tillverkas hos Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna i cirka 115.000 ytterligare exemplar. Karbin m/94 var från början avsedd för svenska kavalleriet, artilleriet, ingenjörstrupperna, fortifikationen, trängtrupperna och infanteriets kuskar men kom runt sekelskiftet 1900 även att införskaffas av landstormens ungdomsförband och svenska flottan. I svenska flottan skrevs modellnummer med stort M för att markera att materielen tillhörde "Marinen", varav stavningen 6,5 mm karbin M/94 användes på flottans karbiner. Under andra världskriget kom karbin m/94 att användas i strid av svenska frivilligkåren under vinterkriget. När landstormen avskaffades 1942 gick även deras vapen över till det ersättande hemvärnet. I hemvärnet användes det aktivt tills det ersattes med gevär m/38 i början av 1960-talet. Fakta: Vapentyp Repetergevär Kaliber 6,5 × 55 mm Piplängd 449 mm Ammunition: 6,5 mm sk ptr m/94 6,5 mm projektil m/94 6,5 mm projektil m/41 Magasin 5 patroner Längd 950 mm Vikt 3,4 kg Effektiv räckvidd 1.600 m Max skottvidd 4.000 m Bilden visar karbin m/1894 av system Mauser. Bild: Armémuseum, ID: AM.029416.

Gevär m/1896

Gevär m/1896 är ett repetergevär, system Mauser i kaliber 6,5 mm (6,5 × 55 mm) antaget av svenska krigsmakten år 1896. Ursprungligen köptes gevären in från tyska Waffenfabrik Mauser Oberndorf men licenstillverkades därefter av Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna samt av Husqvarna Vapenfabrik. Vid andra världskriget var de allra flesta infanterisoldaterna beväpnad med gevär m/1896. Vidare tillverkade Husqvarna under åren 1942–1944 cirka 88.000 av det 14 cm kortare gevär m/38. Dessutom byggde Carl Gustafs om 55.000 gevär m/96 till gevär m/38 under åren 1938–1940. Cirka 5 300 särskilt utvalda gevär m/96 byggdes också om till kikarsiktesförsedda prickskyttegevär m/41 under åren 1941–1944. Gevär m/1896 kan utrustas med knivbajonett m/1896. Geväret laddas med 5 patroner i magasinet, ytterligare en kan vid behov laddas i patronläget. Ammunitionen användes med fem patroner monterade på en laddram för att vapnet skulle kunna laddas om snabbt. Gevär m/1896 har siktet graderat för avstånd 300–2.000 meter. Gevär m/38 har ett annat sikte, i tre olika modeller, graderade för 250–600 meter, 150–600 meter och 100–600 meter. Fakta gevär m/1896: Vapentyp Repetergevär Kaliber 6,5 × 55 mm Piplängd 739 mm Magasin 5 patroner Längd 1.260 mm Vikt 4,0 kg Mynningshastighet 800 m/s (torpedkula) Bilden visar gevär m/1896 av system Mauser. Bild: Armémuseum, ID: AM.006922.

Pistol m/1907

Pistol m/1907 var en 9 mm automatpistol i Sveriges armé som antogs 1907. Den är en FN M1903, konstruerad av John Browning i början av 1900-talet. Pistol m/07 köptes in från belgiska vapentillverkaren Fabrique Nationale (FN). Från 1914 licenstillverkades vapnet hos Husqvarna. Vapnet ersatte revolver m/1887 i svensk tjänst och fanns kvar tillsammans med pistol m/40 fram till att man slutligen började införa pistol 88 på 1980-talet. Fakta: Vapentyp Automatpistol Kaliber 9 mm Piplängd 127 mm Ammunition 9 mm patron m/07 (9mm Browning Long [1]) Magasin 7 patroner Längd 205 mm Vikt 930 gram oladdad, 1009 gram laddad Bilden visar pistol m/1907. Tillverkare: Husqvarna Vapenfabriks AB. Bild: Armémuseum, ID: AM.035542.

Kpist m/1937

Kulsprutepistol m/1937 (kpist m/1937) var det svenska försvarets första kulsprutepistol och var en svensk versionen av den finska kulsprutepistolen KP- 31 och användes i den Svenska försvarsmakten. Efter första världskrigets slut utvecklades kulsprutepistoler av många länder. Då Sverige under trettiotalet började rusta upp sin arsenal av vapen, blev en kulsprutepistol aktuell. Modellen man utgick från och fastnade för, var den finska KP-31 eller ”M31”. Eftersom svenska försvaret endast hade en typ av pistolammunition, tillverkades kpist m/37 med denna kaliber. Kalibern var 9 mm och omnämndes ”9mm patron m/07”. Denna ammunition var avsedd för svenska försvarets pistol m/07. Magasinet tillverkades för 56 patroner pistolammunitionen låg i askar om 28st. Vapnet togs i bruk 1937 och åren 1939-40 påbörjades konverteringen till m/37-39 och tillverkningen av m/37 upphörde. Fakta: Låsmekanism Tungt slutstycke Rekyl Slutstycksrekyl Vikt 3,9 kg Vapenlängd 770 mm Eldrörslängd 213 mm Riktmedel Fällbart sikthuvud och korn Siktskåror Två: 100 m, 200 m Patron 9 mm patron m/07, 9 × 20 mm Browning Long Magasin 56 patroner Eldhastighet 840 – 1.200 sk/min Effektiv räckvidd 0 – 200 m Störta skottvidd 1500 m Bilden visar kulsprutepistol m/1937 ( kpist m/1937). Bild: Armémuseum, ID: AM.029793.

Kulsprutepistol, kpist m/1937-39

Inför andra världskrigets utbrott 1939 behövde Sverige betydligt fler kpistar än vad som kunde införskaffas från Finland. År 1939 köpte Försvarsmakten därför cirka 1.800 kulsprutepistoler modell Mp35 och 1.500 armépistoler modell Walther HP (P38) från Tyskland. Dessa vapen och ammunition (9x19mm) fick benämningen Kpist m/1939, Pistol m/1939 och Patron m/1939. Det blev då även aktuellt att konvertera existerande kpist m/1937 och nyproduktion till denna nya ammunitionstyp som var både kraftigare och säkrare att använda i stavmagasin än vad 9x20mm var. Försvarsmakten kallade den konverterade varianten kpist m/1937-39 och den kom även att nytillverkas i 3.5000 exemplar på licens i Sverige av Husqvarna Vapenfabriks AB. Vid konverteringen byttes pipan, magasinporten och siktskåror ut på huvudvapnet. Eftersom den nya patronen hade längre räckvidd behövdes nya siktskåror för 100, 200 och 300 meter på siktet. Tillverkning av den ursprungliga m/1937-varianten upphörde i och med anskaffningen av kpist m/1937-39. Kpist m/1937-39 fanns ännu sent på 1980-talet kvar i Svenska mobiliseringsförråd. Fakta: Låsmekanism Tungt slutstycke Rekyl Slutstycksrekyl Vikt 3,9 kg Vapenlängd 770 mm Eldrörslängd 213 mm Riktmedel Fällbart sikthuvud och korn Siktskåror Tre: 100 m, 200 m, 300 m Patron 9 mm patron m/39, 9 × 19 mm Parabellum Magasin 50 patroner Eldhastighet 840 – 1.200 sk/min Effektiv räckvidd 0 – 300 m Störta skottvidd 1500 m Bilden visar 9 mm kulsprutepistol m/1937-39 (kpist 1937-39). Bild: Armémuseum, ID: M.042638. Kpist m1937-39F: Trots licenstillverkningen av kpist m/1937-39 så behövde Sverige fler kpistar än vad som kunde tillverkas i Sverige. Detta ledde till att Försvarsmakten köpte in 500 kpistar av den finska varianten av vapnet, kp/31. Denna skiljde sig något från svenska kpist m/1937-39 och fick därför beteckningen 9 mm kulsprutepistol m/1937-39 F, där F står för Finland. Fakta: Låsmekanism Tungt slutstycke Rekyl Slutstycksrekyl Vikt 4,6 kg Vapenlängd 867 mm Eldrörslängd 313 mm Riktmedel Bågklaffsikte och korn Siktskåror En: 100 – 500 (ställbar) Patron 9 mm patron m/39, 9 × 19 mm Parabellum Magasin 50 patroner Eldhastighet 840 – 1.200 sk/min Effektiv räckvidd 0 – 500 m Störta skottvidd 1500 m Bilden visar kulsprutepistol m/1937-39F (kpist m/1937-39F). Bild: Armémuseum, ID: AM.045527.

Vapen i svenska försvaret - 1a

English

Relaterade länkar

Svenska stridsflygplan Svenska helikoptrar Svenska stridsvagnar Svenska motordrivna örlogsfartyg Vapen i svenska försvaret Beredskapsåren 1939 - 1945

Referenslitteratur

Försvarsmakten Wikipedia Digitaltmuseum Överst på sidan

Inledning

Eldhandvapen (alt. handeldvapen) är eldvapen som inte är större än att de kan hanteras med händerna utan särskilda stöd eller stativ. Eldhandvapen kan delas in i enhandsvapen (pistoler, revolvrar, etc) och tvåhandsvapen (gevär, karbiner, kulsprutepistoler, etc) och avser traditionellt finkalibriga vapen. Kulsprutor räknas ofta inte till eldhandvapen eftersom de framför allt kräver stöd eller stativ för komplett hantering. Handburna mellan- och grovkalibriga vapen som avfyras från axeln (pansarskott, granatgevär, raketgevär, etc) särskiljs oftast från eldhandvapen.

Eldhandvapen, 1900-tal till nutid

(1)

Nedan listas, i kronologisk ordning, de eldhandvapen som använts i den svenska Försvarsmakten under 1900-talet och fram till våra dagar.

Förteckning av eldhandvapen

Gevär m/1867 Revolver m/1887 Karbin m/1894 Gevär m/1896 Pistol m/1907 Kpist m/1937 Kpist m/1937-39 Kpist m/1939 Pistol m/1939 Pistol m/1940 Automatgevär m/1942 Kpist m/1945 Automatkarbin 4 (Ak 4) Automatkarbin 5 (Ak 5) Pistol 88 Automatgevär 90 Prickskyttegevär 90 Automatkarbin 24 (Ak 24) x

Kulsprutepistol, kpist m/39

Kulsprutepistol m/1939 (kpist m/1939) är en tysk kulsprutepistol, Maschinenpistole 35/I, som i Sverige har beteckningen kpist m/1939. Våren 1940 levererades kulsprutepistolerna av typen MP 35/I till svenska krigsmakten. Kpist m/1939 fanns med 200 mm eller 320 mm pipa. Båda dessa vapen (pistolen och K-pisten) var i kaliber 9x19 mm, vilket gjorde att Sverige införde en ny patron: 9mm Patron m/1939. Kulsprutepistol m/1939 fungerar enligt principen tungt slutstycke. Siktet är ett tangentsikte inställbart mellan 50 och 1000 meter. Samtliga tidigare nämnda kulsprutepistoler ersattes till slut av k-pist m/1945 i Armén vilket gjorde att de finska modellerna hamnade i Flygvapnet och Marinen samt inom Hemvärnet. Detta gäller också Kpist m/1939 som kom att användas som befälsbeväpning inom Hemvärnet och överfördes också till driftvärnet i avsikt att skapa en enhetlig beväpning. Kustartilleriet har också använt sig av dessa vapen. Fakta: Vikt, laddat 4,48 kg Vikt, oladdat 4,25 kg Längd 850 mm / 950 mm Patron 9 × 19 mm Parabellum 9 × 23 mm Stey 9 × 25 mm Mauser Eldrör 200 mm och 320 mm Eldhastighet ~540 skott per minut Utgångshastighet ~410 m/s Effektiv räckvidd 0 – 300 meter Övre bilden visar kulsprutepistol m/1939 (kpist m/1939) med kort pipa. Bild: Armémuseum, ID: AM.041886. Nedre bilden visar kulsprutepistol m/1939 (kpist m/1939) med lång pipa och magasin. Bild: Armémuseum, ID:AM.007153.

Pistol m/1939

Inför andra världskriget nödköpte svenska Försvarsmakten in 1.500 av den tyska pistolen Walther P38. I Sverige fick den beteckningen pistol m/1939 (eg. 9 mm pistol m/1939). Den hade kaliber 9 mm. Walther P38 hade en för tiden betydande eldkraft med utgångshastighet för kulan på 340 meter per sekund och en maxskottvidd på 900 meter. Fakta: Kaliber 9 mm Piplängd 124 mm Ammunition 9 × 19 mm Parabellum Magasin 8 patroner Låsmekanism Kort piprekyl Längd 219 mm Vikt 0,96 kg Utgångshastighet 340 m/s Bilden visar 9 mm pistol m/1939. (Halvautomatisk pistol Walther P38). Bild: Armémuseum, ID: AM.000902.

Pistol m/1940

Pistol m/1940 var en kopia av finska automatpistolen Lahti L-35, tillverkad på licens av Husqvarna Vapenfabrik AB. Pistol m/1940 skiljer sig från L-35 genom att ha ett sexkantigt grepp längst in på pipan för att underlätta isärtagning. Den ammunition som användes till pistolen var 9 mm m/39B. Den har använts av svenska Försvarsmakten från 1940 till och med 1980-talet då den ersattes av Pistol 88. Fakta: Vapentyp Automatpistol Kaliber 9 mm Piplängd 120 mm Ammunition 9mm m/39 Magasin 8 patroner Vikt Oladdad: 1250 g Bilden visar 9 mm pistol m/1940. Bild: Armémuseum, ID: AM.035563.

Automatgevär m/1942

Automatgevär m/42 (Ag m/42, AG 42) var ett svenskt halvautomatiskt gevär i kaliber 6,5 × 55 mm i svensk tjänst som utvecklades vid Ljungman Pump AB i början av andra världskriget. Det tillverkades av Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. Totalt tillverkades cirka 32.000 stycken Ag m/1942. Kalibern är 6,5 mm (6,5 × 55 mm) och magasinkapaciteten är 10 patroner. Vapnet fungerar enligt principen vipplås med gasuttag. Fakta: Vikt 4,71 kg utan magasin Längd 1.214 mm Piplängd 622 mm Kaliber 6,5 × 55 mm skarp patron m/94 Mekanism Gaslås med tippande slutstycke Effektiv räckvidd 500m-600m Frammatning 10 patroners magasin I tjänst 1942–1964 Bilden visar automatgevär m/1942 (Ag m/1942). Kaliber 6.5 mm. Bild: Armémuseum, ID: AM.006709.

Kulsprutepistol, kpist m/1945

Kulsprutepistol m/1945 (kpist m/1945) Carl Gustaf är en helautomatiskt kulsprutepistol avsett att skjuta automateld med. Den är svensktillverkad av Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna med start 1945. Vapnet fanns i tre modeller inom försvaret, m/1945, m/1945B samt m/1945C. Ursprungsmodellen var svartfosfaterad men omålad, medan B- och C-modellerna målades olivgröna. Vapnet är avsett för automateld och saknar inställning för patronvis eld men har en eldhastighet och avtryckare som tillåter patronvis eld med fingerdisciplin. Kpist m/1945 användes av den svenska Försvarsmakten i över 60 år och togs ur bruk först den 2 april 2007, då av hemvärnet som var den del av svenska försvaret som använt vapnet längst. B-modellen skilde sig från m/1945 genom att bakstycket förstärktes och försågs med en extra hake för att hindra vapnets slutstycke att lossna. C- modellen hade en pipmantel med bajonettfäste som monterades på vapnet i stället för den vanliga manteln. Vapnet är av en typ som i grundutförandet (m/45, B och C) endast kan avge helautomatisk eld, dvs. att genom att avtryckaren hålls inne kan vapnet avfyra magasinets samtliga patroner. För att kontrollerat kunna avfyra endast patronvis eld var man tvungen att lära sig att snabbt släppa avtryckaren mellan varje avfyrningstillfälle. Kpist m/1945 användes av amerikanska specialstyrkor under Vietnamkriget på grund av dess enkelhet och driftsäkerhet under svåra förhållanden. Den svenska polisen hade kpist m/1945 som förstärkningsvapen i sin organisation, men den var till skillnad från försvarets modell utrustad med en omställare för helautomat eller enkelskott. Polisens vapen var svartmålade. Beteckning: kpist m/45BE och kpist m/45BET. Fakta kpist m/45: Vikt Oladdad 3,9 kg Laddad 4,6 kg Längd Utfälld: 811 mm Infälld: 552 mm Piplängd 212 mm Sikte 100, 200 och 300 m Kaliber 9 x 19 mm (patron m/39) Mekanism Tungt slutstycke Eldhastighet 600 skott/min Utgångshastighet 420 m/s Effektiv räckvidd 300 m Magasin 36 patroner Antal tillverkade c:a 300.000 Övre bilden visar kulsprutepistol m/1945 (Kpist m/1945). Bild: Armémuseum, ID: AM.002308. Nedre bilden visar kulsprutepistol m/1945B (Kpist m/1945B) med magasin och rem. Bild: Armémuseum, ID: AM.002312.

Automatkarbin 4 (Ak 4)

Automatkarbin 4 (Ak 4) är ett helautomatiskt eldhandvapen (automatkarbin) som används inom svenska Försvarsmakten, där det var huvudvapen från 1965 till 1986. Vapnet är en modifierad svensk version av tyska Heckler & Koch G3. Max antal patroner som kan skjutas med patronvis eld är 60 skott/min och automateld 120 skott/min, alltså tre till sex magasin á tjugo patroner. I början av 1960-talet utprovades ett antal olika automatkarbiner, i syfte att ersätta de tidigare vapnen: gevär m/96, gevär m/38, Ag m/42 och Kpist m/45. Dessa vapen hade fungerat som huvudbeväpning för svenska infanteriförband sedan det andra världskriget. Det var tre automatkarbiner som försvaret nu inriktade sig på: en svensk prototyp kallad GRAM, tyskkonstruerade G3 och belgiskkonstruerade FN FAL. Tyska G3 motsvarade på bästa sätt det svenska försvarets behov och 1964 antogs G3 som svenska arméns nya standardvapen med namnet Automatkarbin 4 (Ak 4). Ak 4 hade dock förbättrats på hela 40 punkter gentemot originalversionen av G3. Ak 4 var fram till 1986 huvudbeväpning för brigadernas stridande enheter. Därefter ersattes det succesivt av den nya Automatkarbin 5 (Ak 5). Ak 4 började därmed att överföras till territorial- och hemvärnsförbanden. Varianter: Ak 4B: Ak 4B var en modifierad Ak 4 och utrustad med rödpunktssikte från Aimpoint som distribuerades strax efter sekelskiftet 1900/2000 till Hemvärnet som vid denna tidpunkt blivit Hemvärnets huvudbeväpning. De fasta riktmedlen som finns på originalet är bortfrästa och i stället har en picatinnyskena svetsats fast som fäste för rödpunktssiktet. Även hylsfångaren är något förändrad för att rymmas under siktet. Ak 4C: Ak 4C skiljer sig från Ak 4B genom att den har en kolv från Spuhr i Dalby AB som är justerbar i längd och med utbytbara kindstöd i olika höjder. Dessutom ligger kolven högre upp och mer i linje med pipan än originalkolven vilket minskar rekyluppslaget. Under 2018 började man distribuera AK 4C till Hemvärnet som nu var ensam användare av Ak 4. Ak 4D: Ak 4D har samma kolv som Ak 4C men har dessutom ett nytt handskydd, även det från Spuhr. Det nya handskyddet möjliggör montering av tillbehör såsom benstöd, handtag, lampor etc. Tanken är att Ak 4D ska användas som skarpskyttevapen av armén. Ak 4OR: Ak 4 OR är en Ak 4 med ett monterat kikarsikte av modell Hensoldt 4×24. Dessa har tilldelats till hemvärnsförbanden. Ak 4 OR är särskilt avsedd för skarpskytte. Ak 4 med granattillsats: Ak 4 med granattillsats är en Ak 4 eller Ak 4B som försetts med granattillsats i kalibern 40×46 mm av modellen Colt M203. Fakta AK 4: Kaliber: 7,62 × 51 mm NATO Vikt, utan magasin: 4,25 kg Vikt, med magasin: 5,3 kg Längd: 1.045 mm Magasin: 20 patroner Piplängd: 450 mm Eldhastighet: 500-650 skott/min Antal: cirka 250.000 – 300.000 Antagen i försvaret: 1964 Tillverkare: Carl Gustafs stads gevärsfaktori (1965-1970), Husqvarna Vapenfabrik (1965-1970), Gevärsfaktoriet i Eskilstuna (1970-198?). Bilderna visar automatkarbin 4 (AK4). Bild: Armémuseum, ID: AM.067473.

Automatkarbin 5 (Ak 5)

Automatkarbin 5 (Ak 5), är en svensk-belgisk automatkarbin i kaliber 5,56 mm som fram till 2025 är enhetsvapen inom Sveriges försvarsmakt. Vapnet är utvecklat från den belgiska automatkarbinen FNC 80. Ak 5 har dock anpassats och modifierats av Försvarets Materielverk (FMV) för svenska behov och skiljer sig från grundkonstruktionen på flera olika punkter. Ak 5 utvecklades i början av 1980-talet och antogs av Försvarsmakten 1986. Vapnet tillverkades ursprungligen av FN Herstal men har sedan 1987 licenstillverkats av Bofors Carl Gustaf AB. I mitten av 1970-talet testades ett antal olika karbiner som ersättare för Ak 4, som sedan 1965 varit Försvarsmaktens huvudvapen, och samtidigt utrangera kpist m/45. Efter slutprov föll valet på FNC 80 som formellt antogs av Sveriges försvarsmakt 1986 som automatkarbin 5. Efter utprovningarna var det nödvändigt att modifiera ursprungsvapnet FNC 80 för att fungera i svenska förhållanden, specifikt för funktion under vinterförhållanden. Sedan vapnet infördes i Försvarsmakten i slutet av 1980-talet har det vidareutvecklats i diverse olika versioner. Två versioner – AK 5 och AK 5B - togs fram och licenstillverkades i Sverige. Dessa versioner ersattes senare med AK 5C och AK 5D. Dessa två versioner skiljer sig åt genom att Ak 5D är cirka 10 centimeter kortare än Ak 5C. Versioner: Ak 5: Ak 5 saknar picatinnyskena och justerbart axelstöd. Siktet är ett hålsikte med två valbara avstånd: 250 eller 400 meter. Axelstödet är fällbart, vilket gör det lättare att till exempel bära vapnet i fordon. Ak 5:an har även två gaslägen för att kunna användas effektivt vid strid både i minus- och plusgrader. Vapnet kan även förses med en 40 millimeters granattillsats. Ak 5B: De öppna riktmedelen är på denna variant ersatta av ett kikarsikte (sk. SUSAT-sikte) med fyra gångers förstoring och tritiumbelysning monterad på ett högt fäste. Ovanpå kikarsiktet kan även en bildförstärkare monteras. Axelstödet skiljer sig genom att vara försedd med ett kindstöd. De första ak 5B levererades till förband 1991 och totalt kom cirka 5.400 vapen att levereras under åren. Vapnet blev dock aldrig populärt, speciellt inte av de soldater som använt både ursprungsvarianten och Ak 5B under sin tjänstgöring. Med kindstöd och kikarsikte blev vapnet för tungt för komfort. Vapnet ansågs klumpigt och Ak 5B kom under 2000-talets andra halva att tas ur tjänst och skrotas. Ak 5C: Ak 5C är en renoverad och modifierad version av Ak 5. Utöver öppna riktmedel har Ak 5C försetts med picatinnyskenor (kl 12, 3, 6 och 9) för montering av externa riktmedel (rödpunktsikten) och tillbehör. Ak 5C har också försetts med ett axelstöd som utöver att vara fällbart, även är justerbar i längd. Vapnet har även försetts med en sistaskottspärr. Nya magasin tillverkade i plast introducerades i och med C-uppgraderingen. De är transparenta vilket gör att soldaterna kan se hur många patroner som finns i kvar magasinet. I oktober 2005 gjordes en beställning till Bofors för uppgraderingen av 40.000 Ak 5 till slutgiltig C- standard. Ak 5D: Ak 5D är en kortare version av Ak 5, ett självskyddsvapen för fordonsbesättningar och liknande. Pipan har kortats ner till cirka 259 mm från 450 mm jämfört med Ak 5 och försetts med en ny typ av flamdämpare. Ak 5D togs fram genom att bygga om cirka 20.000 oanvända Ak 5 till 10 000 förkortade vapen. I samband med att ak 5C levererades i sin slutliga konfiguration runt 2005, justerades även samtliga förkortade Ak 5 med liknande modifieringar. Ak 5E: Ak 5E var en föreslagen skarpskytteversion av Ak 5C och ersättare för Ak 5B. Ak 5E skulle förses med en längre och tyngre pipa, kikarsikte och benstöd. På grund av Ak 5:ans konstruktion var detta dock inte en praktisk idé. På grund av detta skrotades idén och inga Ak 5E anskaffades. Fakta AK 5: Kaliber: 5,56 mm Vikt: Ak 5 4,0 kg (4,6 kg med magasin) Ak 5C 4,5 kg (5,1 kg) Ak 5D 3,9 kg (4,5 kg) Längd: Ak5 750 mm (1.010 mm utfällt axelstöd) Ak 5C: 667 mm (852–914 mm) Ak 5D: 560 mm (820 mm) Magasin 30 patroner Piplängd: Ak 5 450 mm Ak 5C 350 mm Ak 5D 259 mm Eldhast: 650 skott/min Effektiv räckvidd 400 m Maximal räckvidd 3.000 m Antal: cirka 190.000 (2006) Antagen 1986 Tillverkare: FFV-Carl Gustaf AB (1990 omdöpt Bofors Carl Gustaf AB) Övre bilden visar automatkarbin 5 (AK 5) med magasin. Bild: Armémuseum, ID: AM.009994. Nedre bilden visar automatkarbin 5C (AK 5C). Bild: Armémuseum, ID: AM.090165.

Pistol 88

Pistol 88 är halvautomatiskt med kort piprekyl och vipplåsmekanism och utvecklad och tillverkad av Glock i Österrike (Glock 17). Den lanserades i början av 1980-talet. Flygvapnet införskaffade den mindre Glock 19 för sina piloter. Under samma period avvecklade Försvarsmakten sina äldre pistoler m/1907 och m/1940. Svenska Försvarsmakten har köpt in pistolen i olika omgångar och finns därför i flera varianter men med samma grundkonstruktion: 88, 88B, 88C, 88 C2 och 88D. Pistol 88, 88C och C2 har magasin som rymmer 17 patroner. Pistol 88B och 88D är något mindre och har magasin med max 15 patroner. Den militära beteckningen är egentligen 9 mm pistol m/88 samt kort 9 mm pistol m/88 (men vanligen förkortat till "Pistol 88"). Fakta: Internationell benämning: Glock 17 (88, 88 C och 88 C2), Glock 19 (88 B och 88 D) Patron: 9 x 19 mm Längsta praktiska skjutavstånd: 50 m Vikt: 915 g (laddad) Bilden till vänster visar pistol m/1988 (Pistol 88). Kaliber 9 mm. Bild: Armémuseum, ID: AM.090915. Bilden till höger visar pistol m/1988B (Pistol 88B) - kort. Kaliber 9 mm. Pistol för piloter inom flygvapnet. Bild: Armémuseum, ID: AM.093159.