Copyright © Hans Högman 2025-03-19
Gevär m/1867
Gevär m/1867 är ett gevär med Remington-
mekanism i kaliber 12,17×44 mm antaget av
svenska Krigsmakten år 1867.
Gevär m/1867 var det första vapnet med
ammunition med hylsa av metall och integrerad
tändhatt i svenska försvaret.
Under tiden för det amerikanska inbördeskriget
(1861 - 1865) utvecklades bakladdade gevär med
enhetspatroner. Detta var överlägset tidigare
mynningsladdade gevär med papperspatroner och
separat tändhatt.
De första 10 000 gevären för Sverige tillverkades av
Remington i USA och dessutom producerade de
20.000 mekanismer som sedan färdigställdes till
kompletta gevär i Sverige. Därefter fortsatte
tillverkningen av gevär och karbiner under licens av
Carl Gustafs stads Gevärsfaktori och Husqvarna
Vapenfabriks Aktiebolag.
Gevär m/1867 ersattes i Sverige av repetergevär
med cylindriskt slutstycke, karbin m/94 och gevär
m/96 vilka var bättre anpassade till denna
modernare typ av ammunition.
Omkring 1900 var geväret ersatt som
huvudbeväpning vid de flesta arméförband.
I samband med första världskrigets mobilisering och
bristen på vapen tvingades man dock då plocka
fram gevär m/1867 ur förråden för att utrusta
landstormens förband. När Hemvärnet bildades i
början av 1940-talet fanns fortfarande stora
mängder gevär m/1867 kvar i
mobiliseringsförråden.
Fakta:
•
Vapentyp
Enkelskottsgevär
•
Kaliber
12,17 × 44 mm
•
Piplängd
948 mm
•
Magasin
nej
•
Låsmekanism
Remington-
mekanism, rullblockare
•
Längd
1.366 mm
•
Vikt
4,3 kg
•
Eldhastighet
5 skott/min
•
Utgångshastighet
386 m/s
•
Effektiv räckvidd
900 m
m/1867-89: 2000 m
Bilden visar gevär m/1867 med bågklaffsikte.
Kaliber 12 mm. Bild: Armémuseum, ID: AM.026126.
Revolver m/1887
Revolver m/1887 är en revolver med modellår
1887 och kaliber 7,5 mm som använts i Sveriges
försvar. Revolvern tillverkades dels av Nagant i
Liège och dels av Husqvarna. Den användes fram
till 1945 av Hemvärnet.
Bilden visar revolver
m/1887. Kaliber 7,5 mm.
Bild: Armémuseum, ID:
AM.035526.
Karbin m/1894
Karbin m/1894 (k m/94) är ett repetergevär i
kaliber 6,5 × 55 mm, levererat till svenska
Krigsmakten 1895–1918. Vapnet har ett 5-
patronersmagasin, är 950 mm långt utan bajonett
och väger 3,4 kg.
Vapnet utvecklades i samband med utvecklingen av
6,5 mm gevär m/96.
Den nya karbinen baserades på ett repetersystem
utvecklat av det tyska företaget Mauser och
utformades för att skjuta samma patron som den
samutvecklade gevär m/96, vilket blev 6,5 mm
skarp patron m/94.
Det köptes inledningsvis cirka 10.000 exemplar
direkt från tyska Mauser. Vapnet kom därefter att
tillverkas hos Carl Gustafs stads gevärsfaktori i
Eskilstuna i cirka 115.000 ytterligare exemplar.
Karbin m/94 var från början avsedd för svenska
kavalleriet, artilleriet, ingenjörstrupperna,
fortifikationen, trängtrupperna och infanteriets
kuskar men kom runt sekelskiftet 1900 även att
införskaffas av landstormens ungdomsförband och
svenska flottan. I svenska flottan skrevs
modellnummer med stort M för att markera att
materielen tillhörde "Marinen", varav stavningen 6,5
mm karbin M/94 användes på flottans karbiner.
Under andra världskriget kom karbin m/94 att
användas i strid av svenska frivilligkåren under
vinterkriget. När landstormen avskaffades 1942
gick även deras vapen över till det ersättande
hemvärnet. I hemvärnet användes det aktivt tills
det ersattes med gevär m/38 i början av 1960-talet.
Fakta:
•
Vapentyp
Repetergevär
•
Kaliber
6,5 × 55 mm
•
Piplängd
449 mm
•
Ammunition:
6,5 mm sk ptr m/94
6,5 mm projektil m/94
6,5 mm projektil m/41
•
Magasin
5 patroner
•
Längd
950 mm
•
Vikt
3,4 kg
•
Effektiv räckvidd
1.600 m
•
Max skottvidd
4.000 m
Bilden visar karbin m/1894 av system Mauser. Bild:
Armémuseum, ID: AM.029416.
Gevär m/1896
Gevär m/1896 är ett repetergevär, system Mauser
i kaliber 6,5 mm (6,5 × 55 mm) antaget av svenska
krigsmakten år 1896. Ursprungligen köptes gevären
in från tyska Waffenfabrik Mauser Oberndorf men
licenstillverkades därefter av Carl Gustafs stads
gevärsfaktori i Eskilstuna samt av Husqvarna
Vapenfabrik.
Vid andra världskriget var de allra flesta
infanterisoldaterna beväpnad med gevär m/1896.
Vidare tillverkade Husqvarna under åren
1942–1944 cirka 88.000 av det 14 cm kortare gevär
m/38.
Dessutom byggde Carl Gustafs om 55.000 gevär
m/96 till gevär m/38 under åren 1938–1940. Cirka 5
300 särskilt utvalda gevär m/96 byggdes också om
till kikarsiktesförsedda prickskyttegevär m/41
under åren 1941–1944.
Gevär m/1896 kan utrustas med knivbajonett
m/1896.
Geväret laddas med 5 patroner i magasinet,
ytterligare en kan vid behov laddas i patronläget.
Ammunitionen användes med fem patroner
monterade på en laddram för att vapnet skulle
kunna laddas om snabbt.
Gevär m/1896 har siktet graderat för avstånd
300–2.000 meter. Gevär m/38 har ett annat sikte, i
tre olika modeller, graderade för 250–600 meter,
150–600 meter och 100–600 meter.
Fakta gevär m/1896:
•
Vapentyp
Repetergevär
•
Kaliber
6,5 × 55 mm
•
Piplängd
739 mm
•
Magasin
5 patroner
•
Längd
1.260 mm
•
Vikt
4,0 kg
•
Mynningshastighet
800 m/s (torpedkula)
Bilden visar gevär m/1896 av system Mauser. Bild:
Armémuseum, ID: AM.006922.
Pistol m/1907
Pistol m/1907 var en 9 mm automatpistol i
Sveriges armé som antogs 1907. Den är en FN
M1903, konstruerad av John Browning i början av
1900-talet. Pistol m/07 köptes in från belgiska
vapentillverkaren Fabrique Nationale (FN). Från
1914 licenstillverkades vapnet hos Husqvarna.
Vapnet ersatte revolver m/1887 i svensk tjänst och
fanns kvar tillsammans med pistol m/40 fram till att
man slutligen började införa pistol 88 på 1980-talet.
Fakta:
•
Vapentyp
Automatpistol
•
Kaliber
9 mm
•
Piplängd
127 mm
•
Ammunition
9 mm patron m/07 (9mm
Browning Long [1])
•
Magasin
7 patroner
•
Längd
205 mm
•
Vikt
930 gram oladdad, 1009 gram laddad
Bilden visar pistol m/1907. Tillverkare: Husqvarna
Vapenfabriks AB. Bild: Armémuseum, ID:
AM.035542.
Kpist m/1937
Kulsprutepistol m/1937 (kpist m/1937) var det
svenska försvarets första kulsprutepistol och var en
svensk versionen av den finska kulsprutepistolen KP-
31 och användes i den Svenska försvarsmakten.
Efter första världskrigets slut utvecklades
kulsprutepistoler av många länder. Då Sverige
under trettiotalet började rusta upp sin arsenal av
vapen, blev en kulsprutepistol aktuell.
Modellen man utgick från och fastnade för, var den
finska KP-31 eller ”M31”.
Eftersom svenska försvaret endast hade en typ av
pistolammunition, tillverkades kpist m/37 med
denna kaliber. Kalibern var 9 mm och
omnämndes ”9mm patron m/07”. Denna
ammunition var avsedd för svenska försvarets
pistol m/07.
Magasinet tillverkades för 56 patroner då
pistolammunitionen låg i askar om 28st.
Vapnet togs i bruk 1937 och åren 1939-40
påbörjades konverteringen till m/37-39 och
tillverkningen av m/37 upphörde.
Fakta:
•
Låsmekanism
Tungt slutstycke
•
Rekyl
Slutstycksrekyl
•
Vikt
3,9 kg
•
Vapenlängd
770 mm
•
Eldrörslängd
213 mm
•
Riktmedel
Fällbart sikthuvud och korn
•
Siktskåror
Två: 100 m, 200 m
•
Patron
9 mm patron m/07, 9 × 20 mm Browning Long
•
Magasin
56 patroner
•
Eldhastighet
840 – 1.200 sk/min
•
Effektiv räckvidd
0 – 200 m
•
Störta skottvidd
1500 m
Bilden visar kulsprutepistol m/1937 ( kpist m/1937).
Bild: Armémuseum, ID: AM.029793.
Kulsprutepistol, kpist m/1937-39
Inför andra världskrigets utbrott 1939 behövde
Sverige betydligt fler kpistar än vad som kunde
införskaffas från Finland.
År 1939 köpte Försvarsmakten därför cirka 1.800
kulsprutepistoler modell Mp35 och 1.500
armépistoler modell Walther HP (P38) från
Tyskland. Dessa vapen och ammunition (9x19mm)
fick benämningen Kpist m/1939, Pistol m/1939 och
Patron m/1939.
Det blev då även aktuellt att konvertera
existerande kpist m/1937 och nyproduktion till
denna nya ammunitionstyp som var både
kraftigare och säkrare att använda i stavmagasin än
vad 9x20mm var.
Försvarsmakten kallade den konverterade
varianten kpist m/1937-39 och den kom även att
nytillverkas i 3.5000 exemplar på licens i Sverige av
Husqvarna Vapenfabriks AB.
Vid konverteringen byttes pipan, magasinporten
och siktskåror ut på huvudvapnet. Eftersom den
nya patronen hade längre räckvidd behövdes nya
siktskåror för 100, 200 och 300 meter på siktet.
Tillverkning av den ursprungliga m/1937-varianten
upphörde i och med anskaffningen av kpist
m/1937-39. Kpist m/1937-39 fanns ännu sent på
1980-talet kvar i Svenska mobiliseringsförråd.
Fakta:
•
Låsmekanism
Tungt slutstycke
•
Rekyl
Slutstycksrekyl
•
Vikt
3,9 kg
•
Vapenlängd
770 mm
•
Eldrörslängd
213 mm
•
Riktmedel
Fällbart sikthuvud och korn
•
Siktskåror
Tre: 100 m, 200 m, 300 m
•
Patron
9 mm patron m/39, 9 × 19 mm Parabellum
•
Magasin
50 patroner
•
Eldhastighet
840 – 1.200 sk/min
•
Effektiv räckvidd
0 – 300 m
•
Störta skottvidd
1500 m
Bilden visar 9 mm kulsprutepistol m/1937-39 (kpist
1937-39). Bild: Armémuseum, ID: M.042638.
Kpist m1937-39F:
Trots licenstillverkningen av kpist m/1937-39 så
behövde Sverige fler kpistar än vad som kunde
tillverkas i Sverige. Detta ledde till att
Försvarsmakten köpte in 500 kpistar av den finska
varianten av vapnet, kp/31. Denna skiljde sig något
från svenska kpist m/1937-39 och fick därför
beteckningen 9 mm kulsprutepistol m/1937-39 F,
där F står för Finland.
Fakta:
•
Låsmekanism
Tungt slutstycke
•
Rekyl
Slutstycksrekyl
•
Vikt
4,6 kg
•
Vapenlängd
867 mm
•
Eldrörslängd
313 mm
•
Riktmedel
Bågklaffsikte och korn
•
Siktskåror
En: 100 – 500 (ställbar)
•
Patron
9 mm patron m/39, 9 × 19 mm Parabellum
•
Magasin
50 patroner
•
Eldhastighet
840 – 1.200 sk/min
•
Effektiv räckvidd
0 – 500 m
•
Störta skottvidd
1500 m
Bilden visar kulsprutepistol m/1937-39F (kpist
m/1937-39F). Bild: Armémuseum, ID: AM.045527.
Vapen i svenska försvaret - 1a
English
Inledning
Eldhandvapen (alt. handeldvapen) är eldvapen som
inte är större än att de kan hanteras med händerna
utan särskilda stöd eller stativ.
Eldhandvapen kan delas in i enhandsvapen
(pistoler, revolvrar, etc) och tvåhandsvapen (gevär,
karbiner, kulsprutepistoler, etc) och avser
traditionellt finkalibriga vapen.
Kulsprutor räknas ofta inte till eldhandvapen
eftersom de framför allt kräver stöd eller stativ för
komplett hantering.
Handburna mellan- och grovkalibriga vapen som
avfyras från axeln (pansarskott, granatgevär,
raketgevär, etc) särskiljs oftast från eldhandvapen.
Eldhandvapen, 1900-tal till nutid
(1)
Nedan listas, i kronologisk ordning, de
eldhandvapen som använts i den svenska
Försvarsmakten under 1900-talet och fram till våra
dagar.
Förteckning av eldhandvapen
•
Gevär m/1867
•
Revolver m/1887
•
Karbin m/1894
•
Gevär m/1896
•
Pistol m/1907
•
Kpist m/1937
•
Kpist m/1937-39
•
Kpist m/1939
•
Pistol m/1939
•
Pistol m/1940
•
Automatgevär m/1942
•
Kpist m/1945
•
Automatkarbin 4 (Ak 4)
•
Automatkarbin 5 (Ak 5)
•
Pistol 88
•
Automatgevär 90
•
Prickskyttegevär 90
•
Automatkarbin 24 (Ak 24)
•
x
Kulsprutepistol, kpist m/39
Kulsprutepistol m/1939 (kpist m/1939) är en tysk
kulsprutepistol, Maschinenpistole 35/I, som i Sverige
har beteckningen kpist m/1939. Våren 1940
levererades kulsprutepistolerna av typen MP 35/I till
svenska krigsmakten.
Kpist m/1939 fanns med 200 mm eller 320 mm pipa.
Båda dessa vapen (pistolen och K-pisten) var i
kaliber 9x19 mm, vilket gjorde att Sverige införde en
ny patron: 9mm Patron m/1939.
Kulsprutepistol m/1939 fungerar enligt principen
tungt slutstycke. Siktet är ett tangentsikte inställbart
mellan 50 och 1000 meter.
Samtliga tidigare nämnda kulsprutepistoler ersattes
till slut av k-pist m/1945 i Armén vilket gjorde att de
finska modellerna hamnade i Flygvapnet och
Marinen samt inom Hemvärnet.
Detta gäller också Kpist m/1939 som kom att
användas som befälsbeväpning inom Hemvärnet
och överfördes också till driftvärnet i avsikt att skapa
en enhetlig beväpning. Kustartilleriet har också
använt sig av dessa vapen.
Fakta:
•
Vikt, laddat
4,48 kg
•
Vikt, oladdat
4,25 kg
•
Längd
850 mm / 950 mm
•
Patron
•
9 × 19 mm Parabellum
•
9 × 23 mm Stey
•
9 × 25 mm Mauser
•
Eldrör
200 mm och 320 mm
•
Eldhastighet
~540 skott per minut
•
Utgångshastighet
~410 m/s
•
Effektiv räckvidd
0 – 300 meter
Övre bilden visar kulsprutepistol m/1939 (kpist
m/1939) med kort pipa. Bild: Armémuseum, ID:
AM.041886.
Nedre bilden visar kulsprutepistol m/1939 (kpist
m/1939) med lång pipa och magasin. Bild:
Armémuseum, ID:AM.007153.
Pistol m/1939
Inför andra världskriget nödköpte svenska
Försvarsmakten in 1.500 av den tyska pistolen
Walther P38. I Sverige fick den beteckningen pistol
m/1939 (eg. 9 mm pistol m/1939). Den hade
kaliber 9 mm.
Walther P38 hade en för tiden betydande eldkraft
med utgångshastighet för kulan på 340 meter per
sekund och en maxskottvidd på 900 meter.
Fakta:
•
Kaliber
9 mm
•
Piplängd
124 mm
•
Ammunition
9 × 19 mm Parabellum
•
Magasin
8 patroner
•
Låsmekanism
Kort piprekyl
•
Längd
219 mm
•
Vikt
0,96 kg
•
Utgångshastighet
340 m/s
Bilden visar 9 mm
pistol m/1939.
(Halvautomatisk pistol
Walther P38). Bild:
Armémuseum, ID:
AM.000902.
Pistol m/1940
Pistol m/1940 var en kopia av finska
automatpistolen Lahti L-35, tillverkad på licens av
Husqvarna Vapenfabrik AB. Pistol m/1940 skiljer sig
från L-35 genom att ha ett sexkantigt grepp längst in
på pipan för att underlätta isärtagning. Den
ammunition som användes till pistolen var 9 mm
m/39B.
Den har använts av svenska Försvarsmakten från
1940 till och med 1980-talet då den ersattes av Pistol
88.
Fakta:
•
Vapentyp
Automatpistol
•
Kaliber
9 mm
•
Piplängd
120 mm
•
Ammunition
9mm m/39
•
Magasin
8 patroner
•
Vikt
Oladdad:
1250 g
Bilden visar 9 mm
pistol m/1940. Bild:
Armémuseum, ID:
AM.035563.
Automatgevär m/1942
Automatgevär m/42 (Ag m/42, AG 42) var ett
svenskt halvautomatiskt gevär i kaliber 6,5 × 55 mm i
svensk tjänst som utvecklades vid Ljungman Pump
AB i början av andra världskriget.
Det tillverkades av Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. Totalt
tillverkades cirka 32.000 stycken Ag m/1942.
Kalibern är 6,5 mm (6,5 × 55 mm) och
magasinkapaciteten är 10 patroner. Vapnet fungerar
enligt principen vipplås med gasuttag.
Fakta:
•
Vikt
4,71 kg utan magasin
•
Längd
1.214 mm
•
Piplängd
622 mm
•
Kaliber
6,5 × 55 mm skarp patron
m/94
•
Mekanism
Gaslås med tippande slutstycke
•
Effektiv räckvidd
500m-600m
•
Frammatning
10 patroners magasin
•
I tjänst
1942–1964
Bilden visar automatgevär m/1942 (Ag m/1942).
Kaliber 6.5 mm. Bild: Armémuseum, ID: AM.006709.
Kulsprutepistol, kpist m/1945
Kulsprutepistol m/1945 (kpist m/1945) Carl
Gustaf är en helautomatiskt kulsprutepistol avsett
att skjuta automateld med. Den är svensktillverkad
av Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna med
start 1945.
Vapnet fanns i tre modeller inom försvaret, m/1945,
m/1945B samt m/1945C.
Ursprungsmodellen var svartfosfaterad men
omålad, medan B- och C-modellerna målades
olivgröna.
Vapnet är avsett för automateld och saknar
inställning för patronvis eld men har en eldhastighet
och avtryckare som tillåter patronvis eld med
fingerdisciplin.
Kpist m/1945 användes av den svenska
Försvarsmakten i över 60 år och togs ur bruk först
den 2 april 2007, då av hemvärnet som var den del
av svenska försvaret som använt vapnet längst.
B-modellen skilde sig från m/1945 genom att
bakstycket förstärktes och försågs med en extra
hake för att hindra vapnets slutstycke att lossna. C-
modellen hade en pipmantel med bajonettfäste
som monterades på vapnet i stället för den vanliga
manteln.
Vapnet är av en typ som i grundutförandet (m/45, B
och C) endast kan avge helautomatisk eld, dvs. att
genom att avtryckaren hålls inne kan vapnet avfyra
magasinets samtliga patroner.
För att kontrollerat kunna avfyra endast patronvis
eld var man tvungen att lära sig att snabbt släppa
avtryckaren mellan varje avfyrningstillfälle.
Kpist m/1945 användes av amerikanska
specialstyrkor under Vietnamkriget på grund av
dess enkelhet och driftsäkerhet under svåra
förhållanden.
Den svenska polisen hade kpist m/1945 som
förstärkningsvapen i sin organisation, men den var
till skillnad från försvarets modell utrustad med en
omställare för helautomat eller enkelskott. Polisens
vapen var svartmålade. Beteckning: kpist m/45BE
och kpist m/45BET.
Fakta kpist m/45:
•
Vikt
Oladdad
3,9 kg
Laddad
4,6 kg
•
Längd
Utfälld:
811 mm
Infälld:
552 mm
•
Piplängd
212 mm
•
Sikte
100, 200 och 300 m
•
Kaliber
9 x 19 mm (patron m/39)
•
Mekanism
Tungt slutstycke
•
Eldhastighet
600 skott/min
•
Utgångshastighet
420 m/s
•
Effektiv räckvidd
300 m
•
Magasin
36 patroner
•
Antal tillverkade
c:a 300.000
Övre bilden visar kulsprutepistol m/1945 (Kpist
m/1945). Bild: Armémuseum, ID: AM.002308.
Nedre bilden visar kulsprutepistol m/1945B (Kpist
m/1945B) med magasin och rem. Bild:
Armémuseum, ID: AM.002312.
Automatkarbin 4 (Ak 4)
Automatkarbin 4 (Ak 4) är ett helautomatiskt
eldhandvapen (automatkarbin) som används inom
svenska Försvarsmakten, där det var huvudvapen
från 1965 till 1986. Vapnet är en modifierad svensk
version av tyska Heckler & Koch G3.
Max antal patroner som kan skjutas med patronvis
eld är 60 skott/min och automateld 120 skott/min,
alltså tre till sex magasin á tjugo patroner.
I början av 1960-talet utprovades ett antal olika
automatkarbiner, i syfte att ersätta de tidigare
vapnen: gevär m/96, gevär m/38, Ag m/42 och Kpist
m/45. Dessa vapen hade fungerat som
huvudbeväpning för svenska infanteriförband sedan
det andra världskriget.
Det var tre automatkarbiner som försvaret nu
inriktade sig på: en svensk prototyp kallad GRAM,
tyskkonstruerade G3 och belgiskkonstruerade FN
FAL.
Tyska G3 motsvarade på bästa sätt det svenska
försvarets behov och 1964 antogs G3 som svenska
arméns nya standardvapen med namnet
Automatkarbin 4 (Ak 4). Ak 4 hade dock förbättrats
på hela 40 punkter gentemot originalversionen av
G3.
Ak 4 var fram till 1986 huvudbeväpning för
brigadernas stridande enheter. Därefter ersattes det
succesivt av den nya Automatkarbin 5 (Ak 5). Ak 4
började därmed att överföras till territorial- och
hemvärnsförbanden.
Varianter:
Ak 4B:
Ak 4B var en modifierad Ak 4 och utrustad med
rödpunktssikte från Aimpoint som distribuerades
strax efter sekelskiftet 1900/2000 till Hemvärnet som
vid denna tidpunkt blivit Hemvärnets
huvudbeväpning.
De fasta riktmedlen som finns på originalet är
bortfrästa och i stället har en picatinnyskena svetsats
fast som fäste för rödpunktssiktet. Även
hylsfångaren är något förändrad för att rymmas
under siktet.
Ak 4C:
Ak 4C skiljer sig från Ak 4B genom att den har en kolv
från Spuhr i Dalby AB som är justerbar i längd och
med utbytbara kindstöd i olika höjder. Dessutom
ligger kolven högre upp och mer i linje med pipan än
originalkolven vilket minskar rekyluppslaget. Under
2018 började man distribuera AK 4C till Hemvärnet
som nu var ensam användare av Ak 4.
Ak 4D:
Ak 4D har samma kolv som Ak 4C men har dessutom
ett nytt handskydd, även det från Spuhr. Det nya
handskyddet möjliggör montering av tillbehör såsom
benstöd, handtag, lampor etc. Tanken är att Ak 4D
ska användas som skarpskyttevapen av armén.
Ak 4OR:
Ak 4 OR är en Ak 4 med ett monterat kikarsikte av
modell Hensoldt 4×24. Dessa har tilldelats till
hemvärnsförbanden. Ak 4 OR är särskilt avsedd för
skarpskytte.
Ak 4 med granattillsats:
Ak 4 med granattillsats är en Ak 4 eller Ak 4B som
försetts med granattillsats i kalibern 40×46 mm av
modellen Colt M203.
Fakta AK 4:
•
Kaliber:
7,62 × 51 mm NATO
•
Vikt, utan magasin:
4,25 kg
•
Vikt, med magasin:
5,3 kg
•
Längd:
1.045 mm
•
Magasin:
20 patroner
•
Piplängd:
450 mm
•
Eldhastighet:
500-650 skott/min
•
Antal:
cirka 250.000 – 300.000
•
Antagen i försvaret: 1964
•
Tillverkare:
Carl Gustafs stads gevärsfaktori (1965-1970),
Husqvarna Vapenfabrik (1965-1970),
Gevärsfaktoriet i Eskilstuna (1970-198?).
Bilderna visar automatkarbin 4 (AK4). Bild:
Armémuseum, ID: AM.067473.
Automatkarbin 5 (Ak 5)
Automatkarbin 5 (Ak 5), är en svensk-belgisk
automatkarbin i kaliber 5,56 mm som fram till 2025
är enhetsvapen inom Sveriges försvarsmakt.
Vapnet är utvecklat från den belgiska
automatkarbinen FNC 80. Ak 5 har dock anpassats
och modifierats av Försvarets Materielverk (FMV) för
svenska behov och skiljer sig från
grundkonstruktionen på flera olika punkter.
Ak 5 utvecklades i början av 1980-talet och antogs
av Försvarsmakten 1986. Vapnet tillverkades
ursprungligen av FN Herstal men har sedan 1987
licenstillverkats av Bofors Carl Gustaf AB.
I mitten av 1970-talet testades ett antal olika
karbiner som ersättare för Ak 4, som sedan 1965
varit Försvarsmaktens huvudvapen, och samtidigt
utrangera kpist m/45. Efter slutprov föll valet på FNC
80 som formellt antogs av Sveriges försvarsmakt
1986 som automatkarbin 5.
Efter utprovningarna var det nödvändigt att
modifiera ursprungsvapnet FNC 80 för att fungera i
svenska förhållanden, specifikt för funktion under
vinterförhållanden.
Sedan vapnet infördes i Försvarsmakten i slutet av
1980-talet har det vidareutvecklats i diverse olika
versioner.
Två versioner – AK 5 och AK 5B - togs fram och
licenstillverkades i Sverige. Dessa versioner ersattes
senare med AK 5C och AK 5D.
Dessa två versioner skiljer sig åt genom att Ak 5D är
cirka 10 centimeter kortare än Ak 5C.
Versioner:
Ak 5:
Ak 5 saknar picatinnyskena och justerbart axelstöd.
Siktet är ett hålsikte med två valbara avstånd: 250
eller 400 meter. Axelstödet är fällbart, vilket gör det
lättare att till exempel bära vapnet i fordon. Ak 5:an
har även två gaslägen för att kunna användas
effektivt vid strid både i minus- och plusgrader.
Vapnet kan även förses med en 40 millimeters
granattillsats.
Ak 5B:
De öppna riktmedelen är på denna variant ersatta av
ett kikarsikte (sk. SUSAT-sikte) med fyra gångers
förstoring och tritiumbelysning monterad på ett högt
fäste. Ovanpå kikarsiktet kan även en bildförstärkare
monteras.
Axelstödet skiljer sig genom att vara försedd med ett
kindstöd.
De första ak 5B levererades till förband 1991 och
totalt kom cirka 5.400 vapen att levereras under
åren. Vapnet blev dock aldrig populärt, speciellt inte
av de soldater som använt både ursprungsvarianten
och Ak 5B under sin tjänstgöring. Med kindstöd och
kikarsikte blev vapnet för tungt för komfort. Vapnet
ansågs klumpigt och Ak 5B kom under 2000-talets
andra halva att tas ur tjänst och skrotas.
Ak 5C:
Ak 5C är en renoverad och modifierad version av Ak
5. Utöver öppna riktmedel har Ak 5C försetts med
picatinnyskenor (kl 12, 3, 6 och 9) för montering av
externa riktmedel (rödpunktsikten) och tillbehör. Ak
5C har också försetts med ett axelstöd som utöver
att vara fällbart, även är justerbar i längd. Vapnet har
även försetts med en sistaskottspärr.
Nya magasin tillverkade i plast introducerades i och
med C-uppgraderingen. De är transparenta vilket gör
att soldaterna kan se hur många patroner som finns
i kvar magasinet.
I oktober 2005 gjordes en beställning till Bofors för
uppgraderingen av 40.000 Ak 5 till slutgiltig C-
standard.
Ak 5D:
Ak 5D är en kortare version av Ak 5, ett
självskyddsvapen för fordonsbesättningar och
liknande. Pipan har kortats ner till cirka 259 mm från
450 mm jämfört med Ak 5 och försetts med en ny
typ av flamdämpare. Ak 5D togs fram genom att
bygga om cirka 20.000 oanvända Ak 5 till 10 000
förkortade vapen. I samband med att ak 5C
levererades i sin slutliga konfiguration runt 2005,
justerades även samtliga förkortade Ak 5 med
liknande modifieringar.
Ak 5E:
Ak 5E var en föreslagen skarpskytteversion av Ak 5C
och ersättare för Ak 5B. Ak 5E skulle förses med en
längre och tyngre pipa, kikarsikte och benstöd. På
grund av Ak 5:ans konstruktion var detta dock inte
en praktisk idé. På grund av detta skrotades idén och
inga Ak 5E anskaffades.
Fakta AK 5:
•
Kaliber:
5,56 mm
•
Vikt:
Ak 5
4,0 kg (4,6 kg med magasin)
Ak 5C
4,5 kg (5,1 kg)
Ak 5D
3,9 kg (4,5 kg)
•
Längd:
Ak5
750 mm (1.010 mm utfällt
axelstöd)
Ak 5C:
667 mm (852–914 mm)
Ak 5D:
560 mm (820 mm)
•
Magasin
30 patroner
•
Piplängd:
Ak 5
450 mm
Ak 5C
350 mm
Ak 5D
259 mm
•
Eldhast:
650 skott/min
•
Effektiv räckvidd
400 m
•
Maximal räckvidd
3.000 m
•
Antal: cirka
190.000 (2006)
•
Antagen
1986
•
Tillverkare: FFV-Carl Gustaf AB (1990 omdöpt
Bofors Carl Gustaf AB)
Övre bilden visar automatkarbin 5 (AK 5) med
magasin. Bild: Armémuseum, ID: AM.009994.
Nedre bilden visar automatkarbin 5C (AK 5C). Bild:
Armémuseum, ID: AM.090165.
Pistol 88
Pistol 88 är halvautomatiskt med kort piprekyl och
vipplåsmekanism och utvecklad och tillverkad av
Glock i Österrike (Glock 17). Den lanserades i början
av 1980-talet.
Flygvapnet införskaffade den mindre Glock 19 för
sina piloter.
Under samma period avvecklade Försvarsmakten
sina äldre pistoler m/1907 och m/1940.
Svenska Försvarsmakten har köpt in pistolen i olika
omgångar och finns därför i flera varianter men med
samma grundkonstruktion: 88, 88B, 88C, 88 C2 och
88D. Pistol 88, 88C och C2 har magasin som rymmer
17 patroner. Pistol 88B och 88D är något mindre och
har magasin med max 15 patroner.
Den militära beteckningen är egentligen 9 mm pistol
m/88 samt kort 9 mm pistol m/88 (men vanligen
förkortat till "Pistol 88").
Fakta:
•
Internationell benämning:
Glock 17 (88, 88 C och 88 C2),
Glock 19 (88 B och 88 D)
•
Patron:
9 x 19 mm
•
Längsta praktiska skjutavstånd:
50 m
•
Vikt:
915 g (laddad)
Bilden till vänster visar pistol m/1988 (Pistol 88).
Kaliber 9 mm. Bild: Armémuseum, ID: AM.090915.
Bilden till höger visar pistol m/1988B (Pistol 88B) -
kort. Kaliber 9 mm. Pistol för piloter inom flygvapnet.
Bild: Armémuseum, ID: AM.093159.