Kulspruta, ksp m/1914

I Sverige antogs Schwarzlose kulspruta M.7/12 som 6,5 mm Kulspruta m/1914, för licenstillverkning vid Carl Gustav Stads Gevärsfaktori. Schwarzlose är en österrikisk vattenkyld kulspruta som fungerar enligt principen tungt slutstycke. Svenska Armén hade innan 1914 endast haft kulsprutor vid positionsartilleriet, och kulspruta m/1914 infördes i samband med att kulsprutekompanier infördes vid infanteriregementena. Vid andra världskrigets utbrott fanns det omkring 2.000 kulspruta m/1914 i Sverige. Med början 1943 kom dessa att föras över till Hemvärnet, där de från omkring 1960 ersattes med Kulspruta m/1936. Kulspruta m/1914-29 är en hybrid där en Browning M1917 kombinerats med lavett och kylmantel från ksp m/1914. Själva kulsprutan är inte av Schwarzloses konstruktion. Fakta ksp m/1914: • Vapentyp kulspruta • Kaliber 6,5 mm • Piplängd 600 mm • Ammunition 8 x 50 mm R Mannlicher • Magasin tygband om 250 patroner • Låsmekanism Tungt slutstycke • Längd 1.170 mm • Vikt 18 kg, 36 kg med lavett • Eldhastighet 8 skott per sekund Övre bilden visar kulspruta m/1914 (ksp m/1914). Bild: Armémuseum, ID: AM.036760. Nedre bilden visar kulspruta m/1914-29 (ksp m/1914-29). Bild: Armémuseum, ID: AM.006990.

Kulspruta, ksp m/1936

Kulspruta m/1936 (Ksp m/1936) är en vattenkyld kulspruta av Brownings konstruktion och överensstämmer i stort med den amerikanska Browning M1917. Ksp m/1936 var en förbättrad variant av kulspruta m/14-29, som 1929 antagits vid marinen och i försvarets pansarbilar. Kulsprutan användes främst som understödsvapen till infanteriet, i kaliber 6,5 × 55 mm och placerad i en vanlig trebenslavett. Den var bland annat försedd med en fjädrad pjäsvagga och riktmedel för indirekt eld. Ksp m/1936 fanns även i enkelt eller dubbelt utförande som luftvärnskulspruta, i kaliber 8 mm patron m/32 placerad på ett luftvärnsstativ eller monterad på taket av ett fordon. Men den förekom även som fast beväpning i en del stridsvagnar. Under mitten av 1970-talet byttes piporna ut så att man kunde använda samma ammunition som till Ak 4 och Ksp 58, nämligen kaliber 7,62 × 51 mm NATO. Ksp m/1936 avskaffades i det svenska försvaret under 1990-talet. Fakta: • Kaliber: 6,5 mm / 8 mm • Längd: 1.357 mm • Vikt: 23 kg. • med kylvatten 43 kg • Riktmedel: Bågklaffsikte och korn • Magasin: 250-skotts tygband • Skottvidd: 4.500 m (6,5 mm) / 5.500 m (8 mm) • Max eldhastighet: 750 skott/minut. • Normal eldhast. 250 skott/minut Bilden visar kulspruta m/1936 (ksp m/1936) med trebenslavett. Bild: Armémuseum, ID: AM.068890.

Kulspruta m/1939

Kulspruta m/1939 (ksp m/1939) är en kulspruta framtagen i Sverige och utvecklad från John Moses Brownings M1917-kulsprutekonstruktion som licenstillverkades av Carl Gustafs stads gevärsfaktori. Den påminner mycket om amerikanska Browning M1919, men var en förenklad luftkyld variant av kulspruta m/1936, som utvecklats ur ksp m/1914- 29, som i sin tur byggde på Browning M1917 A1. Ksp m/1939 användes främst som fast beväpning i stridsvagnar och värntorn men kunde även monteras i lavett m/1914 för till exempel luftvärn. Ksp m/1939 fanns ursprungligen med två typer av pipor, en för 6,5 mm patron m/94 och en för 8 mm patron m/32; men under början av 1970-talet introducerades ytterligare en pipa, denna för patronen 7,62 × 51 mm NATO, i Sverige betecknad 7,62 mm patron 10. Trots sin ålder förekommer 7,62 mm ksp m/1939 än idag i den svenska försvarsmakten, huvudsakligen som stridsvagnskulspruta i pansarskyttefordonen stridsfordon 9040 Adam och Bertil. Ksp m/1939 finns i varianterna A, B och C, både som högermatad och vänstermatad. Stridsfordon 90 A & B använder den vänstermatade varianten av m/1939C i tornet. Fakta: • Patron: 6,5 mm patron m/94 8 mm patron m/32 7,62 mm patron 10 • Mekanism Kort piprekyl • Eldhastighet 600-720 skott/min • Maximal räckvidd 1.800-2.400 m • Frammatning Band 250 patroner • Riktmedel Järn • Kylning Luftkyld Bilden visar kulspruta m/1939B (Ksp m/1939B). Bild: Gotlands Försvarsmuseum, ID: GFM.000032.

Kulspruta m/1942

Kulspruta m/1942 (Ksp m/1942) är en luftkyld kulspruta av Brownings konstruktion. Den liknar Ksp m/1939 och överensstämmer i stort med den amerikanska M1919A6. Ksp m/1942 användes som understödsvapen till infanteriet, placerad i en vanlig trebenslavett. Den fanns ursprungligen i kaliber 6,5 mm (6,5 × 55 mm) och kaliber 8 mm (8 × 63 mm) men då den bland annat saknade fjädrad pjäsvagga och rekylen stumt togs upp av vapen och lavett, förbjöds senare skjutning med den kraftigare 8 mm ammunitionen. I början av 50-talet fanns ett behov av en lättare kulspruta till infanteriet och ett antal Ksp m/1942 byggdes om på så sätt att de fick gevärskolv och ett enkelt benstöd. De kallades därefter för ksp m/42B. Under mitten av 1970-talet byttes piporna ut så att man kunde använda kaliber 7,62 × 51 mm NATO. Fakta: • Vapentyp Kulspruta • Piplängd 607 mm • Patroner: 6,5 × 55 mm 8 × 63 mm patron m/32 7,62 × 51 mm NATO • Längd 1.351 mm • Vikt 16 kg • Eldhastighet 600-720 skott/minut • Effektiv räckvidd 1.800-2.000 m Bilderna visar kulspruta m/1942 (Ksp m/1942). Bild: Armémuseum, ID: AM.106711.

Kulspruta m/1958

Kulspruta m/1958 (ksp m/1958) är en medeltung kulspruta framtagen av belgiska av Fabrique Nationale de Herstal (FN) där benämnd FN MAG. Kulsprutan är helautomatiskt och luftkylt med gasuttagsmekanism och knäledslåsning, ursprungligen kamrad för den svenska patronen 6,5 × 55 mm, men sedan 1970-talet omkamrad till 7,62 × 51 mm NATO. Det antogs av den svenska Försvarsmakten 1958 för att ersätta den äldre vattenkylda och avsevärt tyngre kulspruta m/1936 för alla rörliga arméförband från omkring 1960. Nuförtiden är vapnet spritt inom hela svenska försvarsmakten och används vanligast som understödsvapen med tvåmansbemanning. Den nyttjas även som närskyddsvapen på fordon och på fartyg. Ksp m/1958 (Ksp 58) matas med ammunition i metallband som vardera rymmer 50 patroner. Varianter: ksp 58A, ksp 58B, ksp 58C, ksp 58 strv och ksp 58D. • Ksp 58A: Införd 1958 med i kaliber 6,5 × 55 mm. Bokstaven A tillagd i och med antagning av Ksp 58B. • Ksp 58B: I början av 1970-talet modifierades vapnet och döptes då om till Ksp 58B. Samtidigt byttes piporna till nya i kaliber 7,62 × 51 mm. Fakta: • Modern benämning Kulspruta 58 (Ksp 58) • Vikt 11,6 kg med benstöd • Längd 1.275 mm • Piplängd 545 mm • Patroner: 6,5 × 55 mm patron m/94: Ksp 58A 7,62 × 51 mm patron 10: Ksp 58B • Mekanism Gaslås med ledat slutstycke • Eldhastighet 600–850 skott/min • Utgångshastighet 830 m/s • Effektiv räckvidd 1.100 m • Praktiskt skjutavstånd 600 m • Frammatning Bandlåda om 249 skott/st • Kassett 49 skott/kassett Den övre bilden visar en soldat med kulspruta 58 på stödben. Bild: Miliseum, ID: MILIF.023315. Den undre bilden visar kulspruta m/1958 (Kulspruta 58), kort Ksp m/1958 / Ksp 58). Kaliber: 6,5 mm. Bild: Armémuseum, ID: AM.106673.

Till förteckningen över svenska helikoptrar

Relaterade länkar

• Svenska helikoptrar • Svenska stridsflygplan • Nationalitetsmärkning • Flygvapnets historia • Förbandsnummer vid flygvapnet • Flygvapnets uniformer

Referenslitteratur

• Flygvapnets historia, överstelöjtnant Lennert Berns • Svenska flygvapnets förband och skolor under 1900-talet, Christian Braunstein, 2003 • Försvarets historiska telesamingar, Flyghistoria från SFF, Flygvapnet • Wikipedia • Digitaltmuseum Överst på sidan

Inledning

Kulspruta (förkortning: ksp) är finkalibriga eldvapen med hög ammunitionskapacitet avsedda att avge automateld under längre perioder, vanligen på längre avstånd från fast position eller fast lavett i fordon. Syftet med längre automateld är huvudsakligen att kunna bekämpa större antal mål och att öka chanserna för träff mot undvikande mål. Kulsprutor räknas ofta inte till eldhandvapen eftersom de framför allt kräver stöd eller stativ för komplett hantering.

Kulsprutor, 1900-tal till nutid

Nedan listas, i kronologisk ordning, de kulsprutor som använts i den svenska Försvarsmakten under 1900-talet och fram till våra dagar.

Förteckning av kulsprutor

• Kulspruta m/1914 • Kulspruta m/1936 • Kulspruta m/1939 • Kulspruta m/1942 • Kulspruta m/1958