Copyright © Hans Högman 2025-03-19
Kulspruta, ksp m/1914
I Sverige antogs Schwarzlose kulspruta M.7/12
som 6,5 mm Kulspruta m/1914, för
licenstillverkning vid Carl Gustav Stads
Gevärsfaktori. Schwarzlose är en österrikisk
vattenkyld kulspruta som fungerar enligt principen
tungt slutstycke.
Svenska Armén hade innan 1914 endast haft
kulsprutor vid positionsartilleriet, och kulspruta
m/1914 infördes i samband med att
kulsprutekompanier infördes vid
infanteriregementena.
Vid andra världskrigets utbrott fanns det omkring
2.000 kulspruta m/1914 i Sverige. Med början 1943
kom dessa att föras över till Hemvärnet, där de från
omkring 1960 ersattes med Kulspruta m/1936.
Kulspruta m/1914-29 är en hybrid där en
Browning M1917 kombinerats med lavett och
kylmantel från ksp m/1914. Själva kulsprutan är
inte av Schwarzloses konstruktion.
Fakta ksp m/1914:
•
Vapentyp
kulspruta
•
Kaliber
6,5 mm
•
Piplängd
600 mm
•
Ammunition
8 x 50 mm R Mannlicher
•
Magasin
tygband om 250 patroner
•
Låsmekanism
Tungt slutstycke
•
Längd
1.170 mm
•
Vikt
18 kg, 36 kg med lavett
•
Eldhastighet
8 skott per sekund
Övre bilden visar kulspruta m/1914 (ksp m/1914).
Bild: Armémuseum, ID: AM.036760.
Nedre bilden visar kulspruta m/1914-29 (ksp
m/1914-29). Bild: Armémuseum, ID: AM.006990.
Kulspruta, ksp m/1936
Kulspruta m/1936 (Ksp m/1936) är en vattenkyld
kulspruta av Brownings konstruktion och
överensstämmer i stort med den amerikanska
Browning M1917.
Ksp m/1936 var en förbättrad variant av kulspruta
m/14-29, som 1929 antagits vid marinen och i
försvarets pansarbilar.
Kulsprutan användes främst som understödsvapen
till infanteriet, i kaliber 6,5 × 55 mm och placerad i
en vanlig trebenslavett. Den var bland annat
försedd med en fjädrad pjäsvagga och riktmedel
för indirekt eld.
Ksp m/1936 fanns även i enkelt eller dubbelt
utförande som luftvärnskulspruta, i kaliber 8
mm patron m/32 placerad på ett luftvärnsstativ
eller monterad på taket av ett fordon. Men den
förekom även som fast beväpning i en del
stridsvagnar.
Under mitten av 1970-talet byttes piporna ut så att
man kunde använda samma ammunition som till
Ak 4 och Ksp 58, nämligen kaliber 7,62 × 51 mm
NATO.
Ksp m/1936 avskaffades i det svenska försvaret
under 1990-talet.
Fakta:
•
Kaliber:
6,5 mm / 8 mm
•
Längd:
1.357 mm
•
Vikt:
23 kg.
•
med kylvatten
43 kg
•
Riktmedel:
Bågklaffsikte och korn
•
Magasin:
250-skotts tygband
•
Skottvidd:
4.500 m (6,5 mm) / 5.500 m (8
mm)
•
Max eldhastighet:
750 skott/minut.
•
Normal eldhast.
250 skott/minut
Bilden visar kulspruta
m/1936 (ksp m/1936)
med trebenslavett.
Bild: Armémuseum,
ID: AM.068890.
Kulspruta m/1939
Kulspruta m/1939 (ksp m/1939) är en kulspruta
framtagen i Sverige och utvecklad från John Moses
Brownings M1917-kulsprutekonstruktion som
licenstillverkades av Carl Gustafs stads
gevärsfaktori.
Den påminner mycket om amerikanska Browning
M1919, men var en förenklad luftkyld variant av
kulspruta m/1936, som utvecklats ur ksp m/1914-
29, som i sin tur byggde på Browning M1917 A1.
Ksp m/1939 användes främst som fast beväpning i
stridsvagnar och värntorn men kunde även
monteras i lavett m/1914 för till exempel luftvärn.
Ksp m/1939 fanns ursprungligen med två typer av
pipor, en för 6,5 mm patron m/94 och en för 8 mm
patron m/32; men under början av 1970-talet
introducerades ytterligare en pipa, denna för
patronen 7,62 × 51 mm NATO, i Sverige betecknad
7,62 mm patron 10.
Trots sin ålder förekommer 7,62 mm ksp m/1939
än idag i den svenska försvarsmakten,
huvudsakligen som stridsvagnskulspruta i
pansarskyttefordonen stridsfordon 9040 Adam och
Bertil. Ksp m/1939 finns i varianterna A, B och C,
både som högermatad och vänstermatad.
Stridsfordon 90 A & B använder den vänstermatade
varianten av m/1939C i tornet.
Fakta:
•
Patron:
6,5 mm patron m/94
8 mm patron m/32
7,62 mm patron 10
•
Mekanism
Kort piprekyl
•
Eldhastighet
600-720 skott/min
•
Maximal räckvidd
1.800-2.400 m
•
Frammatning
Band 250 patroner
•
Riktmedel
Järn
•
Kylning
Luftkyld
Bilden visar kulspruta m/1939B (Ksp m/1939B).
Bild: Gotlands Försvarsmuseum, ID: GFM.000032.
Kulspruta m/1942
Kulspruta m/1942 (Ksp m/1942) är en luftkyld
kulspruta av Brownings konstruktion. Den liknar
Ksp m/1939 och överensstämmer i stort med den
amerikanska M1919A6.
Ksp m/1942 användes som understödsvapen till
infanteriet, placerad i en vanlig trebenslavett. Den
fanns ursprungligen i kaliber 6,5 mm (6,5 × 55 mm)
och kaliber 8 mm (8 × 63 mm) men då den bland
annat saknade fjädrad pjäsvagga och rekylen stumt
togs upp av vapen och lavett, förbjöds senare
skjutning med den kraftigare 8 mm ammunitionen.
I början av 50-talet fanns ett behov av en lättare
kulspruta till infanteriet och ett antal Ksp m/1942
byggdes om på så sätt att de fick gevärskolv och ett
enkelt benstöd. De kallades därefter för ksp
m/1942B.
Under mitten av 1970-talet byttes piporna ut så att
man kunde använda kaliber 7,62 × 51 mm NATO.
Fakta:
•
Vapentyp
Kulspruta
•
Piplängd
607 mm
•
Patroner:
6,5 × 55 mm
8 × 63 mm patron m/32
7,62 × 51 mm NATO
•
Längd
1.351 mm
•
Vikt
16 kg
•
Eldhastighet
600-720 skott/minut
•
Effektiv räckvidd
1.800-2.000 m
Bilderna visar kulspruta m/1942 (Ksp m/1942). Bild:
Armémuseum, ID: AM.106711.
Kulspruta m/1958
Kulspruta m/1958 (ksp m/1958) är en medeltung
kulspruta framtagen av belgiska av Fabrique
Nationale de Herstal (FN) där benämnd FN MAG.
Kulsprutan är helautomatiskt och luftkylt med
gasuttagsmekanism och knäledslåsning,
ursprungligen kamrad för den svenska patronen
6,5 × 55 mm, men sedan 1970-talet omkamrad till
7,62 × 51 mm NATO.
Det antogs av den svenska Försvarsmakten 1958
för att ersätta den äldre vattenkylda och avsevärt
tyngre kulspruta m/1936 för alla rörliga
arméförband från omkring 1960.
Nuförtiden är vapnet spritt inom hela svenska
försvarsmakten och används vanligast som
understödsvapen med tvåmansbemanning. Den
nyttjas även som närskyddsvapen på fordon och på
fartyg.
Ksp m/1958 (Ksp 58) matas med ammunition i
metallband som vardera rymmer 50 patroner (e.g.
49). Banden förvaras antingen i en bandlåda eller i
en kassett.
Varianter: ksp 58A, ksp 58B, ksp 58C, ksp 58 strv,
ksp 58D och ksp 58E.
•
Ksp 58A: Införd 1958 med i kaliber 6,5 × 55 mm.
Bokstaven A tillagd i samband med antagning av
Ksp 58B.
•
Ksp 58B: I början av 1970-talet modifierades
vapnet och döptes då om till Ksp 58B. Samtidigt
byttes piporna till nya i kaliber 7,62 × 51 mm.
•
Ksp 58C: Kulsprutan ersätter den tidigare Ksp 39
(A och B versionerna) på Stridsfordon 90C.
Leveransen av Ksp 58C till Försvarsmakten
påbörjades under hösten 2004.
•
Ksp 58 Strv: Denna en variant utan gevärskolv
och monterades företrädesvis som fast
beväpning i stridsvagnar. Varianten utgick dock
med Stridsvagn 103.
•
Ksp 58D: Namnet är reserverat för den
renoverade och modifierade versionen av Ksp
58B i markversion. Den innebär en rad
förändringar jämfört med tidigare varianter.
•
Ksp 58E: Används i helikoptrarna Hkp 10 och
Hkp 15 som beväpning. Kulsprutan monteras i
en lavett i antigen vänster eller höger
dörröppning.
Fakta:
•
Modern benämning
Kulspruta 58 (Ksp 58)
•
Vikt
11,6 kg med benstöd
•
Längd
1.275 mm
•
Piplängd
545 mm
•
Patroner:
6,5 × 55 mm patron m/94:
Ksp 58A
7,62 × 51 mm patron 10: Ksp
58B
•
Mekanism
Gaslås med ledat slutstycke
•
Eldhastighet
600–850 skott/min
•
Utgångshastighet
830 m/s
•
Effektiv räckvidd
1.100 m
•
Praktiskt skjutavstånd
600 m
•
Frammatning
Bandlåda om 249
skott/st
•
Kassett
49 skott/kassett
Den övre bilden visar en soldat med kulspruta 58
på stödben. Bild: Miliseum, ID: MILIF.023315.
Den undre bilden visar kulspruta m/1958
(Kulspruta 58), kort Ksp m/1958 / Ksp 58). Kaliber:
6,5 mm. Bild: Armémuseum, ID: AM.106673.
Kulspruta 88
Kulspruta 88 (Ksp 88) är ett kraftfullt vapen som
kan användas för luftförsvar, markstrid samt för
understöd och strid från stridsbåt, till exempel vid
landstigning.
Ksp 88 är en helautomatisk, luftkyld kulspruta
byggd på principen kort piprekyl. Vapnet kan
användas på marklavett, men monteras vanligtvis
på olika typer av fordon och fartyg.
Kulsprutan konstruerades ursprungligen av
Browning. Modellen är FN M2 HB QCB från FN
Herstal. Ksp 88 var tidigare benämnd Tung
kulspruta 12,7 mm (Tksp 12,7). Benämningen
Kulspruta 88 kom till i början av 2000-talet.
Vapnet har en relativt grov kaliber på 12,7mm, och
kan med pansarbrytande ammunition förstöra lätta
stridsfordon.
Kulspruta 88 används bl.a. på stridsbåt 90 som är
utrustad med tre stycken. Den används även som
understödsvapen för mekaniserade förband på
pansarterrängbilar.
Kulspruta 88 anskaffades ursprungligen för att
beväpna pansarterrängbil 180 med en 12,7 mm
tung kulspruta i slutet av 1980-talet.
Ksp 88 monteras i olika konfigurationer beroende
på fordon. Stridsbåt 90H till exempel är utrustad
med tre stycken ksp 88, två fast monterade i fören
och en i rörlig tornkrans på mellandäck.
Fakta:
•
Internationell benämning:
FN M2HB-QCB
•
Kaliber
12,7x99 mm
•
Vikt
ca 38 kg
•
Eldhastighet
450-650 skott/min
•
Max praktiskt skjutavst
1.300 m
Bilden visar Kulspruta 88 (Ksp 88). Kaliber 12,7 mm.
Den var tidigare benämnd Tung kulspruta 12,7 mm
(Tksp 12,7). Foto: Anna Norén/Försvarsmakten.
Kulspruta 90
Kulspruta 90 (Ksp 90) är en belgisk helautomatisk,
luftkyld lätt kulspruta som är konstruerad av
Fabrique Nationale efter gasvridlås-principen med
namnet FN Minimi.
Kulspruta 90 är en lätt bärbar kulspruta som kan
hanteras av en person.
Vapnet kan laddas antingen med standard NATO
5,56 mm-magasin (samma som Ak 5) eller med
band ur en kassett.
Det finns två versioner av Ksp 90 i Försvarsmakten,
en med fast kolv (Ksp 90) och en med inskjutbar
kolv och kortare pipa (Ksp 90B). Ksp 90 fasas nu ut
till förmån för Ksp 90B.
Ksp 90 anskaffades i början på 1990-talet och det
var först flygvapnet och marinen som köpte
vapnet till sina jägarförband. Den ursprungliga
versionen hade en längre pipa, en fast kolv och
öppna riktmedel.
Senare köpte armén in en kortare variant som fick
benämningen Ksp 90B. Pipan var kortare, kolven
gick att skjuta in och vapnet kunde förses med ett
rödpunktsikte. Ksp 90B har därefter modifierats
ytterligare med bland annat ett nytt handskydd
som medger att ytterligare tillbehör kan monteras
på vapnet, exempelvis laserpekare. Denna variant
benämns Ksp 90C och är i dag den som
huvudsakligen används.
Vapnet kan laddas antingen med ett fritt hängande
band, en kassett med 200 patroner eller med ett AK
5-magasin med 30 patroner, kaliber 5,56 mm.
Fakta:
•
Internationell benämning
FN MINIMI
•
Kaliber
5,56 x 45 mm
•
Längd
1.040 mm
•
Längsta praktiska skjutavstånd
400 m
•
Vikt:
Vapen
ca 7 kg
Kassett 200 ptr
ca 3 kg
•
Eldhastighet
ca 800 skott/min
Bilden visar Kulspruta 90 (Ksp 90). Foto: Torbjörn F
Gustafsson/Försvarsmakten.
Vapen i svenska försvaret - 1
Inledning
Kulspruta (förkortning: ksp) är finkalibriga eldvapen
med hög ammunitionskapacitet avsedda att avge
automateld under längre perioder, vanligen på
längre avstånd från fast position eller fast lavett i
fordon. Syftet med längre automateld är
huvudsakligen att kunna bekämpa större antal mål
och att öka chanserna för träff mot undvikande mål.
Kulsprutor räknas ofta inte till eldhandvapen
eftersom de framför allt kräver stöd eller stativ för
komplett hantering.
Kulsprutor, 1900-tal till nutid
Nedan listas, i kronologisk ordning, de kulsprutor
som använts i den svenska Försvarsmakten under
1900-talet och fram till våra dagar.
Förteckning av kulsprutor
•
Kulspruta m/1914
•
Kulspruta m/1936
•
Kulspruta m/1939
•
Kulspruta m/1942
•
Kulspruta m/1958
•
Kulspruta 88
•
Kulspruta 90
