Stridsvagn, kort strv, är ett bepansrat och tungt bestyckat militärt stridsfordon som kan användas till en rad olika uppdrag och utgör huvuddelen inom många arméers pansarflotta. Benämningen "stridsvagn" används ibland felaktigt om alla pansarfordon. En stridsvagn är en specifik klass av fordon och klassas precis som alla andra markstridsfordon efter deras ämnade roll snarare än konstruktion, vilket i sin tur betyder att fordonet behöver uppfylla vissa krav på eldkraft, skydd och mobilitet. Den moderna definitionen av en stridsvagn är ett pansrat bandfordon med god mobilitet både på väg och i terräng med kanon- och kulsprutebeväpning som kan ta sig an både skyddade och oskyddade rörliga eller fasta mål på marken. När Sverige först införskaffade stridsvagnar under början av 1920-talet benämndes de först pansarvagn. Men då man inledde försök med pansarbilar under samma period så ombenämndes fordonstypen till stridsvagn. I internationella sammanhang används ordet "tank", vilket anses som det ursprungliga ordet för fordonstypen. Benämningen tank används framför allt i engelskan.Stridsfordon är det samlingsbegrepp som används för alla typer av markfordon ämnade för deltagande i strid. Men, sedan slutet av 1970-talet har det även utvecklats en fordonstyp som i sig själv benämns stridsfordon. Det är i grunden ett pansarskyttefordon som försetts med så kraftig beväpning att det kan bekämpa andra pansrade fordon. Ett exempel på ett sådant stridsfordon är Stridsfordon 90, kort Strf 90. Vagnen har såväl strids- som transportkapacitet, då den är utrustad med en 40 mm automatkanon och samtidigt kan transportera upp till sju stridsutrustade soldater.
Pansartrupperna, Sverige
Redan 1922 startade försök med stridsvagnar vid Svea Livgarde, I 1. År 1928 organiserades en stridsvagnbataljon vid Göta Livgarde, I 2. Bataljonen delades 1939 i 2 pansarbataljoner, en vid Skaraborgs regemente, I 9, och en vid Södermanlands regemente, I 10.Pansartrupperna (P) bildades som eget truppslag inom den svenska armén den 1 oktober 1942 med fyra pansarregementen (Göta pansarlivgarde (P 1), Skånska pansarregementet (P 2), Södermanlands pansarregemente (P 3) och Skaraborgs pansarregemente (P 4)). •Göta pansarlivgarde uppsattes den 1 april 1944 i Enköping under namnet Kungliga Göta pansarlivgarde (P 1) och ärvde namn och traditioner efter infanteriförbandet Göta livgarde (I 2), vilket avvecklats 1939.•Skånska kavalleriregementet (K 2) avvecklades som kavalleriregemente den 30 september 1942, och från den 1 oktober 1942 organiserades regementet som Skånska pansarregementet (P 2). •Från den 1 oktober 1942 organiserades Södermanlands regemente (I 10) som ett pansarregemente, under namnet Södermanlands pansarregemente (P 3).•Från den 1 oktober 1942 organiserades Skaraborgs regemente (I 9) som ett pansarregemente, under namnet Skaraborgs pansarregemente (P 4).Som pansarregemente fick Södermanlands regemente (I 10) namnet Södermanlands pansarregemente, P 3. Att Södermanlands regemente fick beteckningen P 3 och Skaraborgs regemente beteckningen P 4, berodde på ett önskemål från Skaraborgs regemente (I 9), där man ville förhindra förväxling med Livregementets husarer (K 3), som även de var förlagda i Skövde. År 1957 omorganiseras Södermanlands pansarregemente (P 3) och bildar regemente för pansarinfanteriutbildning och återfår sin gamla beteckning I 10. Då överfördes ett 70-tal officerare från Södermanlands regemente till övriga pansarregementen, då främst Göta livgarde (P 1) i Enköping på andra sidan Mälaren. Samtidigt överfördes lika många officerare från det avvecklade Upplands regemente (I 8) till Södermanlands regemente. Dessa omfattande överflyttningar kom att kallas Mälarkarusellen. Göta livgarde kom därmed att svara för stridsvagnsutbildning och Södermanlands regemente för infanteriutbildning till de brigader som då båda regementena svarade för. I samband med att 1963 års krigsorganisation trädde i kraft 1963, återfördes Södermanlands regemente till pansartrupperna, nu med beteckningen P 10.Förbandsnummer vid de svenska pansarregementena.
Modellbeteckningar på stridsvagnar i det svenska försvaret
Under mellankrigsperioden och under andra världskriget hade stridsvagnarna i Sverige en modellbeteckning utgående från det år då beslut om inköp/tillverkning av en stridsvagnstyp togs. Beteckningen består av ett prefix, den gemena bokstaven "m" följt av ett snedstreck "/" och året för beslutet. Exempelvis Stridsvagn m/1931 eller bara stridsvagn m/31. Stridsvagn förkortas ”Strv” så beteckningen kan även skrivas Strv m/31. Försöksmodeller fick beteckningen ”fm”, exempelvis stridsvagn fm/28.I början av 1950-talet (1953?) fick varje ny stridsvagnsmodell ett tilldelat stridsvagnsnummer. Den sista siffran är ett löpnummer för modellen i fråga medan den första siffran reflekterar stridsvagnskanonens kaliber i cm. Exempelvis Stridsvagn 74 (Strv 74), där 7 innebär att stridsvagnen har en kanon med en kaliber på 7 cm (mer exakt 7,5 cm). När beväpningen blev kraftigare med en kaliber på 10 cm eller mer så blev stridsvagnsbeteckningen tre-ställigt. Exempelvis Stridsvagn 103, där ”10” står för kanonens kaliber (10,5 cm) och där ”3” är ett löpnummer för stridsvagnsmodellen.
Stridsvagnsklasser
Historiskt har det inom den internationella stridsvagnsterminologin funnits flera klasser av stridsvagnar som representerar stridsvagnens roll eller generella utformning. Dessa klasser har ofta namngivits efter vikt men hänvisar egentligen till vagnens roll även om denna är bunden till en viss viktklass. I andra fall har man rent av namngett klasserna efter deras roll. Förutom detta har olika länder haft olika antal av stridsvagnsklasser. I Storbritannien fanns exempelvis infanteriunderstödsvagnar (infantry tank) och kavalleristridsvagnar (cruiser tank).Sverige har inte använt fler termer än enbart "stridsvagn". Detta beror primärt på att Sverige på grund av ekonomiska skäl inte brukat mer än en roll av stridsvagn åt gången. Sverige har dock nära följt pansarutvecklingen runt om i världen och därför finns det termer på svenska för stridsvagnsklasser som Sverige aldrig har brukat. Bortom detta har Sverige experimenterat med nya benämningar under historiens gång och under 50-talet kallades pansarvärnskanonvagnar med kanontorn för pansarvärnsstridsvagnar, kort pvstrv.I moderna arméer finns egentligen enbart lätta stridsvagnar och huvudstridsvagnar.Medeltunga och tunga stridsvagnar brukades under andra världskriget, med kända vagnar såsom den amerikanska M4 Sherman och den tyska Panzerkampfwagen VI Tiger. Förutom olika typer av stridsvagnar finns även många andra typer av pansarfordon vars utformning och användning kan korsa över till stridsvagnar som bland annat pansarvärnskanonvagnar, infanterikanonvagnar, och stridsfordon.En lätt stridsvagn är en stridsvagn som inte ska väga särskilt mycket för att lätt kunna transporteras och strida i terräng där tyngre fordon inte kan köra. På grund av detta är lätta stridsvagnar ofta mycket små med lite pansar och en beväpning som i många fall inte klarar av att bekämpa tuffare mål som stridsvagnar med mycket pansar. På grund av dessa egenskaper används lätta stridsvagnar främst för spaningsuppdrag och infanteriunderstöd. Även om typen inte är föråldrad har den i modern tid effektivt ersatts av stridsfordon då dessa mer eller mindre fyller samma roll. Ett annat namn för denna klass är kavalleristridsvagn då dessa stridsvagnar ersatte det hästburna kavalleriet i många arméer.En medeltung stridsvagn är en stridsvagn som primärt ska fylla rollen som infanteristöd men ska även kunna bekämpa fientliga stridsvagnar. De har därför måttligt med pansar och en grov kanon som kan skjuta effektiva spränggranater och pansarprojektiler. Även rök och lysgranater ska finnas. Ett annat namn för denna klass är infanteriunderstödsvagn på grund av dess ovannämnda roller. Typen är i dagsläget mycket ovanlig då nästan alla har blivit ersatta av huvudstridsvagnar.En tung stridsvagn är en stridsvagn som effektivt ska kunna bekämpa och vara osårbar mot alla typer av markmål. De har därför mycket pansar, speciellt på fronten, och en grov kanon som gör att den enkelt kan bekämpa andra stridsvagnar och fortifikationer. De används ofta som en typ av genombrottsfordon som kör rakt igenom en fientlig linje och motstår fientlig eld och returnerar den. På grund av allt pansar och den tunga kanonen är de ofta mycket långsamma. Detta gör dem mer sårbara för angrepp från attackflygplan. De brukar även ha problem med att köra fast då de lätt sjunker ner i mjuk terräng. I dag är typen föråldrad och används inte av något modernt land. En huvudstridsvagn (Main Battle Tank, MBT)är dagens moderna stridsvagn och typen har ersatt de medeltunga och tunga stridsvagnarna. De ska uppfylla alla roller som en stridsvagn ska uppfylla. De ska ha en grov kanon som ska effektivt kunna bekämpa alla typer av markmål och i vissa fall även helikoptrar. Detta görs genom att kanonen kan avfyra flera olika typer av ammunition. Pansaret ska minst kunna stå emot pansarprojektiler från de vanligaste typerna av automatkanoner men i de flesta fallen skyddar pansaret på en huvudstridsvagn även från dedikerade pansarvärnskanoner och pansarvärnsrobotar. En huvudstridsvagn ska också vara snabb, både fram och bakåt. Det enda en huvudstridsvagn inte kan göra är att åka i extremt mjuk terräng som en lätt stridsvagn kan. En tornlös stridsvagn (engelska: turretless tank) är baserat på ett tornlöst chassi där beväpning är fast lagrad i chassit och riktning sker genom att hela fordonet manövreras. För höjning och dumpning av kanonen tiltas hela vagnen framåt och bakåt, vilket åstadkoms genom en justerbar hydraulisk upphängning, alternativt att beväpning tiltas med tappar och liknande. Ett exempel på en tornlös stridsvagn är svensk stridsvagn 103.
Beväpning
På moderna stridsvagnar består bestyckningen vanligtvis av en grovkalibrig högtryckskanon utan räffling, det vill säga slätborrad (vanligen med kaliber omkring 120 mm). Kanonen är gyrostabiliserad för att möjliggöra träffsäker eldgivning under förflyttning (det vill säga man kan skjuta samtidigt som man kör). Mynningshastigheten är mycket hög, ofta över 1500 m/s.Kanonen kan antingen laddas för hand (manuellt) eller med maskinhjälp (automatiskt). Vid manuellt laddade kanoner tillkommer normalt en laddare i tornet. Kanonen hanteras i första hand av skytten. Vagnchefen kan dock om han önskar själv skjuta med kanonen genom sina egna riktmedel. Förutom kanonen (huvudvapnet) utrustas stridsvagnar i regel med en kulspruta som följer kanonen (parallellkopplad) som betjänas av skytten. Vagnchefen har en egen kulspruta på torntaket.
1.Svensk PansarHistorisk Förening2.Pansar av Rickard O. Lindström3.Arsenalen, militärt fordonsmuseum, Strängnäs4.Wikipedia5.DigitaltmuseumÖverst på sidan
Stridsvagn, kort strv, är ett bepansrat och tungt bestyckat militärt stridsfordon som kan användas till en rad olika uppdrag och utgör huvuddelen inom många arméers pansarflotta. Benämningen "stridsvagn" används ibland felaktigt om alla pansarfordon. En stridsvagn är en specifik klass av fordon och klassas precis som alla andra markstridsfordon efter deras ämnade roll snarare än konstruktion, vilket i sin tur betyder att fordonet behöver uppfylla vissa krav på eldkraft, skydd och mobilitet. Den moderna definitionen av en stridsvagn är ett pansrat bandfordon med god mobilitet både på väg och i terräng med kanon- och kulsprutebeväpning som kan ta sig an både skyddade och oskyddade rörliga eller fasta mål på marken. När Sverige först införskaffade stridsvagnar under början av 1920-talet benämndes de först pansarvagn. Men då man inledde försök med pansarbilar under samma period så ombenämndes fordonstypen till stridsvagn. I internationella sammanhang används ordet "tank", vilket anses som det ursprungliga ordet för fordonstypen. Benämningen tank används framför allt i engelskan.Stridsfordon är det samlingsbegrepp som används för alla typer av markfordon ämnade för deltagande i strid. Men, sedan slutet av 1970-talet har det även utvecklats en fordonstyp som i sig själv benämns stridsfordon. Det är i grunden ett pansarskyttefordon som försetts med så kraftig beväpning att det kan bekämpa andra pansrade fordon. Ett exempel på ett sådant stridsfordon är Stridsfordon 90, kort Strf 90. Vagnen har såväl strids- som transportkapacitet, då den är utrustad med en 40 mm automatkanon och samtidigt kan transportera upp till sju stridsutrustade soldater.
Pansartrupperna, Sverige
Redan 1922 startade försök med stridsvagnar vid Svea Livgarde, I 1. År 1928 organiserades en stridsvagnbataljon vid Göta Livgarde, I 2. Bataljonen delades 1939 i 2 pansarbataljoner, en vid Skaraborgs regemente, I 9, och en vid Södermanlands regemente, I 10.Pansartrupperna (P) bildades som eget truppslag inom den svenska armén den 1 oktober 1942 med fyra pansarregementen (Göta pansarlivgarde (P 1), Skånska pansarregementet (P 2), Södermanlands pansarregemente (P 3) och Skaraborgs pansarregemente (P 4)). •Göta pansarlivgarde uppsattes den 1 april 1944 i Enköping under namnet Kungliga Göta pansarlivgarde (P 1) och ärvde namn och traditioner efter infanteriförbandet Göta livgarde (I 2), vilket avvecklats 1939.•Skånska kavalleriregementet (K 2) avvecklades som kavalleriregemente den 30 september 1942, och från den 1 oktober 1942 organiserades regementet som Skånska pansarregementet (P 2). •Från den 1 oktober 1942 organiserades Södermanlands regemente (I 10) som ett pansarregemente, under namnet Södermanlands pansarregemente (P 3).•Från den 1 oktober 1942 organiserades Skaraborgs regemente (I 9) som ett pansarregemente, under namnet Skaraborgs pansarregemente (P 4).Som pansarregemente fick Södermanlands regemente (I 10) namnet Södermanlands pansarregemente, P 3. Att Södermanlands regemente fick beteckningen P 3 och Skaraborgs regemente beteckningen P 4, berodde på ett önskemål från Skaraborgs regemente (I 9), där man ville förhindra förväxling med Livregementets husarer (K 3), som även de var förlagda i Skövde. År 1957 omorganiseras Södermanlands pansarregemente (P 3) och bildar regemente för pansarinfanteriutbildning och återfår sin gamla beteckning I 10. Då överfördes ett 70-tal officerare från Södermanlands regemente till övriga pansarregementen, då främst Göta livgarde (P 1) i Enköping på andra sidan Mälaren. Samtidigt överfördes lika många officerare från det avvecklade Upplands regemente (I 8) till Södermanlands regemente. Dessa omfattande överflyttningar kom att kallas Mälarkarusellen. Göta livgarde kom därmed att svara för stridsvagnsutbildning och Södermanlands regemente för infanteriutbildning till de brigader som då båda regementena svarade för. I samband med att 1963 års krigsorganisation trädde i kraft 1963, återfördes Södermanlands regemente till pansartrupperna, nu med beteckningen P 10.Förbandsnummer vid de svenska pansarregementena.
Modellbeteckningar på stridsvagnar i det
svenska försvaret
Under mellankrigsperioden och under andra världskriget hade stridsvagnarna i Sverige en modellbeteckning utgående från det år då beslut om inköp/tillverkning av en stridsvagnstyp togs. Beteckningen består av ett prefix, den gemena bokstaven "m" följt av ett snedstreck "/" och året för beslutet. Exempelvis Stridsvagn m/1931 eller bara stridsvagn m/31. Stridsvagn förkortas ”Strv” så beteckningen kan även skrivas Strv m/31. Försöksmodeller fick beteckningen ”fm”, exempelvis stridsvagn fm/28.I början av 1950-talet (1953?) fick varje ny stridsvagnsmodell ett tilldelat stridsvagnsnummer. Den sista siffran är ett löpnummer för modellen i fråga medan den första siffran reflekterar stridsvagnskanonens kaliber i cm. Exempelvis Stridsvagn 74 (Strv 74), där 7 innebär att stridsvagnen har en kanon med en kaliber på 7 cm (mer exakt 7,5 cm). När beväpningen blev kraftigare med en kaliber på 10 cm eller mer så blev stridsvagnsbeteckningen tre-ställigt. Exempelvis Stridsvagn 103, där ”10” står för kanonens kaliber (10,5 cm) och där ”3” är ett löpnummer för stridsvagnsmodellen.
Stridsvagnsklasser
Historiskt har det inom den internationella stridsvagnsterminologin funnits flera klasser av stridsvagnar som representerar stridsvagnens roll eller generella utformning. Dessa klasser har ofta namngivits efter vikt men hänvisar egentligen till vagnens roll även om denna är bunden till en viss viktklass. I andra fall har man rent av namngett klasserna efter deras roll. Förutom detta har olika länder haft olika antal av stridsvagnsklasser. I Storbritannien fanns exempelvis infanteriunderstödsvagnar (infantry tank) och kavalleristridsvagnar (cruiser tank).Sverige har inte använt fler termer än enbart "stridsvagn". Detta beror primärt på att Sverige på grund av ekonomiska skäl inte brukat mer än en roll av stridsvagn åt gången. Sverige har dock nära följt pansarutvecklingen runt om i världen och därför finns det termer på svenska för stridsvagnsklasser som Sverige aldrig har brukat. Bortom detta har Sverige experimenterat med nya benämningar under historiens gång och under 50-talet kallades pansarvärnskanonvagnar med kanontorn för pansarvärnsstridsvagnar, kort pvstrv.I moderna arméer finns egentligen enbart lätta stridsvagnar och huvudstridsvagnar.Medeltunga och tunga stridsvagnar brukades under andra världskriget, med kända vagnar såsom den amerikanska M4 Sherman och den tyska Panzerkampfwagen VI Tiger. Förutom olika typer av stridsvagnar finns även många andra typer av pansarfordon vars utformning och användning kan korsa över till stridsvagnar som bland annat pansarvärnskanonvagnar, infanterikanonvagnar, och stridsfordon.En lätt stridsvagn är en stridsvagn som inte ska väga särskilt mycket för att lätt kunna transporteras och strida i terräng där tyngre fordon inte kan köra. På grund av detta är lätta stridsvagnar ofta mycket små med lite pansar och en beväpning som i många fall inte klarar av att bekämpa tuffare mål som stridsvagnar med mycket pansar. På grund av dessa egenskaper används lätta stridsvagnar främst för spaningsuppdrag och infanteriunderstöd. Även om typen inte är föråldrad har den i modern tid effektivt ersatts av stridsfordon då dessa mer eller mindre fyller samma roll. Ett annat namn för denna klass är kavalleristridsvagn då dessa stridsvagnar ersatte det hästburna kavalleriet i många arméer.En medeltung stridsvagn är en stridsvagn som primärt ska fylla rollen som infanteristöd men ska även kunna bekämpa fientliga stridsvagnar. De har därför måttligt med pansar och en grov kanon som kan skjuta effektiva spränggranater och pansarprojektiler. Även rök och lysgranater ska finnas. Ett annat namn för denna klass är infanteriunderstödsvagn på grund av dess ovannämnda roller. Typen är i dagsläget mycket ovanlig då nästan alla har blivit ersatta av huvudstridsvagnar.En tung stridsvagn är en stridsvagn som effektivt ska kunna bekämpa och vara osårbar mot alla typer av markmål. De har därför mycket pansar, speciellt på fronten, och en grov kanon som gör att den enkelt kan bekämpa andra stridsvagnar och fortifikationer. De används ofta som en typ av genombrottsfordon som kör rakt igenom en fientlig linje och motstår fientlig eld och returnerar den. På grund av allt pansar och den tunga kanonen är de ofta mycket långsamma. Detta gör dem mer sårbara för angrepp från attackflygplan. De brukar även ha problem med att köra fast då de lätt sjunker ner i mjuk terräng. I dag är typen föråldrad och används inte av något modernt land. En huvudstridsvagn (Main Battle Tank, MBT)är dagens moderna stridsvagn och typen har ersatt de medeltunga och tunga stridsvagnarna. De ska uppfylla alla roller som en stridsvagn ska uppfylla. De ska ha en grov kanon som ska effektivt kunna bekämpa alla typer av markmål och i vissa fall även helikoptrar. Detta görs genom att kanonen kan avfyra flera olika typer av ammunition. Pansaret ska minst kunna stå emot pansarprojektiler från de vanligaste typerna av automatkanoner men i de flesta fallen skyddar pansaret på en huvudstridsvagn även från dedikerade pansarvärnskanoner och pansarvärnsrobotar. En huvudstridsvagn ska också vara snabb, både fram och bakåt. Det enda en huvudstridsvagn inte kan göra är att åka i extremt mjuk terräng som en lätt stridsvagn kan. En tornlös stridsvagn (engelska: turretless tank) är baserat på ett tornlöst chassi där beväpning är fast lagrad i chassit och riktning sker genom att hela fordonet manövreras. För höjning och dumpning av kanonen tiltas hela vagnen framåt och bakåt, vilket åstadkoms genom en justerbar hydraulisk upphängning, alternativt att beväpning tiltas med tappar och liknande. Ett exempel på en tornlös stridsvagn är svensk stridsvagn 103.
Beväpning
På moderna stridsvagnar består bestyckningen vanligtvis av en grovkalibrig högtryckskanon utan räffling, det vill säga slätborrad (vanligen med kaliber omkring 120 mm). Kanonen är gyrostabiliserad för att möjliggöra träffsäker eldgivning under förflyttning (det vill säga man kan skjuta samtidigt som man kör). Mynningshastigheten är mycket hög, ofta över 1500 m/s.Kanonen kan antingen laddas för hand (manuellt) eller med maskinhjälp (automatiskt). Vid manuellt laddade kanoner tillkommer normalt en laddare i tornet. Kanonen hanteras i första hand av skytten. Vagnchefen kan dock om han önskar själv skjuta med kanonen genom sina egna riktmedel. Förutom kanonen (huvudvapnet) utrustas stridsvagnar i regel med en kulspruta som följer kanonen (parallellkopplad) som betjänas av skytten. Vagnchefen har en egen kulspruta på torntaket.
1.Svensk PansarHistorisk Förening2.Pansar av Rickard O. Lindström3.Arsenalen, militärt fordonsmuseum, Strängnäs4.Wikipedia5.DigitaltmuseumÖverst på sidan
