Svenska stridsvagnar

Förteckning över svenska stridsvagnar

• Renault FT, 1 st 1922 – 1926 • Stridsvagn m/1921, 10 st 1922 – 1934 • Stridsvagn m/1921-29, 5 st 1930 – 1939 (ombyggd stridsvagn m/21) • Stridsvagn fm/1928, 1 st 1926 - 1936 • Lätt stridsvagn m/Carden-Loyd (Mk V), 1 st 1931- 1939 • Lätt stridsvagn m/Carden-Loyd (Mk VI), 1 st 1931 – 1939 • Stridsvagn m/1931, 3 st 1935- 1940 • Stridsvagn fm/1931, 1 st 1935 – 1940 • Stridsvagn m/1937, 48 st 1937 - 1953 • Stridsvagn m/1938 (L-60), 16 st 1938 – 1957 • Stridsvagn m/1939 (L-60), 20 st 1941 - 1957 • Stridsvagn m/1940L (L-60), 100 st 1941 - 1957 • Stridsvagn m/1940K (L-60), 80 st 1944 - 1960 • Stridsvagn m/1941, 116 + 104 st 1942 – 1960? • Stridsvagn m/1942, 282 st 1943 - 1955 • Stridsvagn 74, 225 st 1958 – 1984 (ombyggda Strv m/1942) • Stridsvagn 81, 240 (80 + 160) 1953 – 1966 • Stridsvagn 101, 102 och 104, 1959 - 2000 • Stridsvagn 103, 290 st, 1967 – 2001 • Stridsvagn 121 och 122

Stridsvagn m/1942

Stridsvagn m/1942 ar en svensk stridsvagn konstruerad och tillverkad av AB Landsverk under början av 1940-talet. Totalt tillverkades 282 stridsvagnar från april 1943 till januari 1945. Stridsvagn m/1942 fanns ursprungligen i fyra versioner i tre olika utföranden men man byggde även en bärgningsbandvagn och testade en broläggningsbandvagn. Parallellt med 1942 års försvarsbeslut inledde en pansarkommitté ett arbete med att ta fram förslag på vilken typ av stridsvagnar det nya pansarvapnet skulle ha. Kommittén rekommenderade att, utöver 10-tonsstridsvagnar, även tyngre stridsvagnar skulle införskaffas med en totalvikt om max 22 ton. De skulle vara bestyckad med en 75 mm kanon och med frontalt skydd motsvarande 60 mm pansarstål. I juni 1941 bemyndigande KAF att anskaffa 160 tunga stridsvagnar. Landsverk föreslog en helt ny stridsvagn till försvarsmakten på 22 ton försedd med ett nykonstruerat torn med den korta 75 mm kanonen från Bofors. Bilden visar stridsvagn m/1942 under övning under beredskapsåren. Bild: Krigsarkivet. Den svenska stridsvagnen gavs beteckningen Stridsvagn m/1942 och tillverkades med ett förstärkt chassi som var större i såväl längd som bredd. I november 1941 gjordes den första beställningen på Strv m/1942 hos AB Landsverk. Kontraktet avsåg 100 stridsvagnar utav de 160 vagnar som bemyndigats. Vagnarna försågs med två lastbilsmotorer från Scania-Vabis på vardera 160 hk. De försågs även med en elektromagnetisk växellåda från tyska Zahnradfabrik Friedrichshafen (ZF) som ursprungligen var framtagen för användning i rälsbussar. Denna konfiguration gav Strv m/1942 tilläggsbeteckningen TM (T = två motorer och M = elektromagnetisk växellåda), dvs Strv m/1942 TM. De resterande 60 vagnarna beställdes i januari 1942. Då Landsverk inte hade mer tillverkningskapacitet gick denna beställning till Volvo. Kontraktet hos Volvo resulterade i ytterligare två utföranden av Strv m/1942. Det var dels 55 vagnar som fick tilläggsbeteckningen TH (två motorer från Scania-Vabis med en hydromekanisk växellåda) och dels 5 vagnar med tilläggsbeteckningen EH (en motor, den nya A8B på 410 hk från Volvo, samt en större och förbättrad hydromekanisk växellåda). I enlighet med försvarsbeslutet 1942 beställdes i juni 1942 ytterligare 122 stridsvagn m/1942. Liksom vid förra beställningen av Strv m/1942 delades den mellan AB Landsverk och Volvo. Av Landsverk beställdes av 70 Strv m/1942 TH och 10 EH. Från Volvo beställdes 42 Strv m/1942 EH. Totalt tillverkades 282 Strv m/1942. Det var 100 TM, 125 TH samt 57 EH. Leveranserna av Strv m/42 skedde mellan april 1943 och januari 1945. Stridsvagn m/1942 hade en del barnsjukdomar. Den nya Volvo-motorn A8B från Volvo var i och för sig problemfylld men det var det den underdimensionerade elektromagnetiska växellådan i TM-versionen som var det stora problemet. Den bristfälliga elektromagnetiska växellådan i Strv m/1942 TM medförde att alla 100 tillverkade TM- vagnar allt eftersom modifierades. 70 av dessa utrustades med en ny mekaniska växellåda och fick därefter beteckningen Strv m/42 TV. De återstående 30 vagnarna modifierades till Strv m/1942 TH. Därmed ökade antalet vagnar av TH-varianten till 155. 26 stridsvagnar utav de beställda varianterna av Strv m/1942 modifierades till stridsledningsvagnar. I dessa vagnar monterades en 70W radiostation i utrymmet för kulsprutan höger om föraren. Varianter av Stridsvagn m/1942: 1. Strv m/1942 TM: två motorer och elektromagnetisk växellåda. 100 tillverkade 1943-1944. 2. Strv m/1942 TH: två motorer med varsin hydraulisk växellåda. 125 tillverkade 1944 + 30 modifierade TM-vagnar, totalt 155 st. 3. Strv m/1942 EH: en motor och hydraulisk växellåda. 57 tillverkade 1944-45. 4. Strv m/42 TV: två motorer med varsin mekanisk växellåda. 70 modifierade TM-vagnar 1948. När Strv m/1942 togs fram var helt jämförbar med andra samtida stridsvagnar, den hade god eldkraft och ett bra skydd. Men med tiden framstod den eldkraft som vagnens 75 mm kanon kunde ge som otillräcklig. Vid mitten av 1950-talet ersatte Stridsvagn 81 (Centurion) den nu gamla Strv m/1942 i pansarbrigadernas tunga kompanier. Strv m/1942 levde dock kvar i olika nya skepnader. Åren 1957 – 1960 byggdes samtliga 225 vagnar av de tvåmotoriga varianterna av Strv m/1942, dvs TH och TV varianterna, om till Stridsvagn 74. De 57 vagnarna av den en-motoriga Strv m/1942 EH byggdes samtidigt om till Infanterikanonvagn 73 (Ikv 73). När Strv m/1942 och Ikv 73 slutligen togs ur tjänst användes vagnarnas kanontorn som en del av kustförsvaret. Dessa torn fick beteckningen Värntorn 4A och 4B. Fakta m/1942: • Besättning 4 • I tjänst 1943 – 1955 (Ikv 73 till 1965,) • Vikt 22,5 ton • Huvudbeväpning 1 x 75 mm kanon • Sekundär bev. 4 x kulspruta 8 mm m/39 strv • Längd 6,22 m • Bredd 2,34 m • Höjd 2,58 m • Pansar 9 – 55 mm • Max. fart 42 km/h (TM, TH, EH), 45 km/h (TV) • Motor: 2 x Scania-Vabis, typ L 603/l, 2 x 160 hk (TM, TH, TV) • Motor, EH: 1 x Volvo, Typ A8B, 380 hk • Växellåda Elektromagnetisk (TM), hydraulisk (TH, EH), mekanisk (TV) • Drivmedel Bensin • Antal: Totalt 225. • TM: 100 (senare modifierade till 70 TV och 30 TH) • TH: 125 + 30 modifierade TM • EH: 57 • TV: 70 (modifierade TM) Bilder:

Till förteckningen över svenska stridsvagnar

Relaterade länkar

• Stridsvagnar - Startsidan • Stridsvagnar sid-2 • Stridsvagnar sid-4 • Stridsfordon - sid-1 • Pansartruppernas uniformer • Förbandsnummer vid de svenska pansarregementena • Södermanlands regemente, P 10 • Arméns uniformer, 1900-tal • Beredskapsåren 1939 - 1945 • Beredskapsbilder • Svenska stridsflygplan

Referenslitteratur

1. Svensk PansarHistorisk Förening 2. Pansar av Rickard O. Lindström 3. Arsenalen, militärt fordonsmuseum, Strängnäs 4. Wikipedia 5. Digitaltmuseum Överst på sidan

Stridsvagn 74

Stridsvagn 74 var en svensktillverkad stridsvagn som var i tjänst under åren 1957–1984. Version 74H var i tjänst till 1984. I början av 1950-talet (1953?) fick varje ny stridsvagnsmodell ett tilldelat stridsvagnsnummer i ställer för som tidigare modellår. Den sista siffran är ett löpnummer för modellen i fråga medan den första siffran eller de två första, reflekterar stridsvagnskanonens kaliber i cm. Exempelvis Stridsvagn 74 (Strv 74), där 7 innebär att stridsvagnen har en kanon med en kaliber på 7 cm (mer exakt 7,5 cm). I detta fall betyder fyran i 74 att stridsvagnen var det fjärde svenska stridsvagnsprojektet. Stridsvagn 74 är en ombyggd Stridsvagn m/1942 försedd med ett nytt torn. Strv m/1942 hade inte längre den eldkraft som krävdes för att bekämpa fientliga stridsvagnar. Lösningen blev ett nyutvecklat torn som placerades detta på de gamla chassierna till Strv m/42. Ny beväpning installerades och den utgjordes av Boforskanon 7,5 cm m/1936-1937 som var under avveckling inom Luftvärnet. Dess långa eldrörslängd skulle ge stridsvagnen den eldkraft som behövdes. De gamla tornen till Strv m/1942 användes därefter som värntorn i befästningar. Det var de två-motoriga Strv m/1942 TM och TH som bygges om (155 TH och 70 TV) och dess chassier och motorer återanvändes i de ombyggda vagnarna. Bilden visar stridsvagn 74, nr 708, Södermanlands regemente. Foto: Per- Olof Rosén 1974. Bild: Arsenalen, ID: ARSF.000157. Ett nytt och betydligt större och modernt torn togs fram för de ombyggda vagnarna med en rejält sluttande front. I bakre delen av tornet inmonterades en VW motor som via en 6 kW generator försåg pjäs-rikten, värmesystemet och ventilationen med ström. Vidare försågs Strv 74 med 65 mm bredare band vilket väsentligen ökade framkomligheten i terräng. Motorernas totaleffekt ökades till 340 hk (2 x 170) på de ombyggda vagnarna. Radioutrustningen utgjordes av tre separata radiostationer; Ra 400 för samband utåt, Ra 121 för samband inom bataljonen och Ra 130 för samverkan med infanteri. Lokalsambandet i vagnen mellan besättningsmedlemmarna genomfördes med hjälp av strupmikrofoner och hörlurar. Serietillverkning av Strv 74 inleddes i början av 1957. Stridsvagn 74 fanns i två varianter, dels H-varianten (Strv 74 H) som var de ombyggda Strv m/1942 TH med en 2-växlad hydrauliska växellåda, dels V- varianten (Strv 74 V) med en 5-växlad mekanisk låda. Stridsvagn 74 var smal med en hög siluett men hade i övrigt goda prestanda. Leverans av de 225 ombyggda Strv m/1942 till Stridsvagn 74 pågick åren 1957–1960. Strv 74 ingick i pansarbrigaderna, med 48 vagnar per brigad, fram till 1967 då leveranserna av Stridsvagn 103 (Strv ”S”) påbörjades. Därefter överfördes Strv 74 till fristående kårstridsvagnskompanier. Vagnen avslutade sen sin tjänstekarriär i infanteribrigadernas stormkanonkompanier. Strv 74 V utgick ur krigsorganisationen 1981 medan Strv 74 H användes i 3 år till. Slutligen, efter att Strv 74 avvecklades placerades kanontornen ut i fasta betongvärn vid hamnar och läng kusten som Värntorn 74. Fakta Strv 74: • Besättning 4 • I tjänst 1958 – 1984 • Vikt 26 ton • Huvudbeväpning 1 x 75 mm kanon strv 74 • Sekundär bev. 2 x kulspruta 8 mm m/39 B strv • Längd 6,08 m • Bredd 2,43 m • Höjd 3,30 m • Pansar 9 – 55 mm • Max. fart 45 km/h • Motor: 2 x Scania-Vabis typ 607, 2 x 170 hk • Växellåda Hydraulisk (74 H), mekanisk (74 V) • Drivmedel Bensin • Antal 225 Bilder

Stridsvagn 81

Stridsvagn 81, dvs Centurion var en brittisk stridsvagn, som tillverkades under åren 1946–1962. Efter andra världskriget gjorde Kungliga Arméförvaltningen (KAF) en utredning som förordade den 50 ton tunga brittiska stridsvagnen Centurion Mk III med en 8,4 cm kanon. Storbritannien kunde dock inte leverera sådana innan deras eget behov var täckt, vilket beräknades ta fem till femton år. Sverige testade därför bland annat franska stridsvagnen AMX- 13, men ÖB general Nils Swedlund, ville hellre ha en tyngre stridsvagn. I december 1952 ändrade sig dock Storbritannien och i årsskiftet 1952/1953 beslöt försvarsminister Torsten Nilsson att köpa in Centurion till svenska försvaret. En order på 80 Centurion Mk III tecknades i januari 1953 och de första vagnarna anlände redan den 2 maj 1953 då de togs från brittiska mobiliseringsförråd. I Sverige fick Centurion vagnarna beteckningen Stridsvagn 81. Pansarskyddet var på 150 mm frontalt i tornet och överlägsen de flesta av de samtida konkurrenterna. Bilden till höger visar Stridsvagn 81 (Centurion) vid P 4, 1996. Bild: Garnisonsmuseet Skaraborg, ID: GMSF.010887. År 1955 inköptes 160 Centurion Mark V (även den med en 8,4 cm kanon) för att uppgradera pansarbrigaderna. Både Mk III och Mk V var tillverkade i brittiska tum-mått, inklusive instrumenteringen. Denna vagn hade bland annat ett nytt eldrör (typ B) med krutgasejektor. De första Strv 81 saknade radio, men fick senare radiostationerna Ra 121, Ra 130 och Ra 400 inmonterade. Allt eftersom infördes även ett interkommunikationssystem som möjliggjorde samtal mellan besättningsmedlemmarna. År 1958 beslutades om inköp av 110 Centurion Mk X med en 10,5 cm kanon, som levererades 1959 – 1960. Den hade meter-systemet för mått och skruvar liksom instrumenteringen. Denna vagn fick i Sverige beteckningen Stridsvagn 101. Under perioden 1964–1966 byggdes samtliga Centurion Mark III och V om och fick samma 10,5 cm pjäs som Stridsvagn 101. De ombyggda vagnarna fick därefter den nya beteckningen Stridsvagn 102. Strv 102 utrustades med ny radioutrustningen och fick nu två Ra 421. Detta gäller även i Strv 101. Vid denna tid infördes även telehjälmar för besättningarna. Fakta Strv 81: • Besättning 4 • I tjänst 1953 – 1966 • Vikt 50 ton • Huvudbeväpning 1 x 8,4 cm kanon • Sekundär bev. 2 x kulspruta 8 mm • Längd 7,55 m (9,62 m inkl. eldrör) • Bredd 3,37 m • Höjd 2,94 m • Pansar – 155 mm • Max. fart 35 km/h • Motor: Rolls Royce Mk4B, 650 hk • Drivmedel Bensin • Antal 240 (80 Mk III + 160 Mk V) Bilder

Stridsvagn 101, 102 och 104

Stridsvagn 101: År 1958 beslutades om inköp av 110 Centurion Mk X med en 10,5 cm kanon och som levererades 1959 – 1960. Denna vagn fick i Sverige beteckningen Stridsvagn 101. Mellan 1959 och 1960 levererades 110 vagnar av typen Centurion Mk 10 till Sverige med gyrostabiliserad 10,5 cm kanon, bättre frontpansar (120 mm pansarstål i stället för 76 mm), större drivmedelstank mm, och då vagnarna nytillverkats för Sverige var instrumentering i metriska enheter liksom skruvgängorna. Detta var den första stridsvagnen med kaliber över 10 cm i Sverige. Den förbättrade gyrostabiliseringen av pjäsen i höjd och sida möjliggjorde träff vid skjutning under gång. En liten Morrismotor på 8 hk fanns inmonterad i motorrummet för drift av ett elverk på 3.000 W samt en ventilationsfläkt för övertryck i stridsrummet. Vidare var tornet försett med ett golv som gjorde att laddaren slapp ”springa med” i tornets rörelser. Stridsvagn 101 genomgick i början av 1980-talet en så kallad REMO (renovering och modifiering) och fick tillägget R, dvs Stridsvagn 101R. Renoveringen av Strv 101 blev klar 1983 och vagnen fick med detta en förlängd livslängd till 1990. Stridsvagn 102: För att de äldre Strv 81 skulle få samma standard som de nyinköpta Strv 101 genomgick dessa vagnar ett moderniseringsprogram. Under åren 1964 – 1966 modifierades samtliga 240 stridsvagn 81 och försågs med en 10,5 cm kanon, ett nytt ammunitionsställ, samt utrustades med två nya radiostationer Ra 421 (även Strv 101) och gavs den nya beteckningen Stridsvagn 102. Vid denna tid infördes även telehjälmar för besättningarna. Stridsvagn 102 genomgick i början av 1980-talet REMO (renovering och modifiering) och fick tillägget R, dvs dvs Stridsvagn 102R. En del i detta var extra pansar för att nå samma skydd som Strv 101 och reaktivt pansar med ökad skyddsnivå. Renoveringarna av Strv 101/102 början av 1980- talet innebar bland annat att de försågs med mörkerutrustning, måldator och ett nytt sikte med laseravståndsmätare. Som en ytterligare skyddshöjande åtgärd försågs samtliga vagnar med explosivt reaktivt pansar på chassi och torn. Därmed förlängdes den tekniska livslängden till 1995. Reaktivt pansar är stålkassetter fyllda med sprängämne som fästes på utsidan av vanligt pansar. Reaktivt pansar är ett sätt att skydda sig mot vapen med riktad sprängverkan (RSV). Stridsvagn 104: I början av 1980-talet var det nödvändigt att renovera de äldsta Centurion stridsvagnarna (Strv 102) som var hårdast slitna. Åren 1984–1986 genomgick därför 80 Strv 102 vagnar så kallade REMO. De utgjordes av 24 vagnar ur 1953 års leverans och 56 ur 1955 års leverans. Dessa vagnar utrustades samtidigt med ny dieselmotor och automatväxellåda för väsentligt ökad rörelseförmåga. Dessa modifierade vagnar fick därefter beteckningen Stridsvagn 104. Med Stridsvagn 104 uppgraderingen förlängdes den tekniska livslängden på dessa vagnarn till år 2000. Bilden visar en Stridsvagn 104 med ERA (explosivt reaktivt pansar) på chassi och torn). Bild år 1994. Bild: Garnisonsmuseet Skaraborg, ID: GMSF.009812.