Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman, granskad 2016-11-05

Svenska skolans historia

Allmänt

Den första organiserade läroanstalterna var klostren med den utbildnings som bedrevs i de medeltida klosterskolorna. Under medeltiden bedrevs all undervisning på latin. Först med reformationen på 1500-talet väcktes tanken att bedriva undervisningen på svenska. Redan under högmedeltiden (1000- till 1200-tal) fanns vid varje domkyrka en domskola (eller katedralskola som den också kallades) som hade till sin främsta uppgift att utbilda präster. Domskolan var underställd domkapitlet. Domskolan hade fyra klasser och avslutades med ett två-årigt prästseminarium. Skolan främsta uppgift var att förbereda för studier vid universitetet. Den äldsta domkolan är Katedralskolan i Lund som grundades år 1085 genom en donation av Knut den helige av Danmark. Domskolorna kan ses som ursprunget till det svenska allmänna läroverket. En katedralskola grundades bl.a. i Åbo på 1200-talet. År 1626 infördes gymnasiet och katedralskolan gjordes om till trivialskola. Trivialskolan var en lägre sekundärskola med undervisning i trivium (grammatik, retorik och dialektik), följt av ett 4-årigt gymnasium. Efter genomgången trivialskola fick eleverna sin utbildning vid gymnasiet. Högre teologie utbildning fick enbart ges vid universiteten. Från och med 1649-års skolordning skulle det finnas sju lektorer vid alla gymnasier. Trivialskolan bestod till 1905 då de ersattes av realskolan. Hos adeln och på de större godsen bedrevs undervisningen i privat regi. Man anställde privata lärare, guvernanter, som undervisade de egna barnen.

Gymnasium

Från 1620-talet och framåt inrättades gymnasieskolor i stiftsstäderna. Den första grundades i Västerås år 1623. Huvuduppgifterna i gymnasiet avgränsades först i 1649-års skolordning. I denna skolordning delades undervisningsväsendet upp i tre stadier;  trivialskolor, gymnasier och akademier (universitet). De två första omfattade fyra ettåriga klasser. Systemet från våra äldsta skolordningar, de från 1571 och 1611, med tvååriga klasser upphörde därmed.1649-års gymnasium var naturligtvis tung förankrat i teologin och i grunden ett latinläroverk som under 200 år kom att dominera gymnasieskolan. Först under mitten av 1800-talet kom ett motsvarande realläroverk. En ny skolordning kom år 1693. I denna stadgades att de som ville gå vidare till akademien skulle genomgå en kunskapsprövning. Detta var en första form av studentexamen.Ett av syftena med denna prövning var att sätta en spärr mot adelns självutnämnda rätt att sända sina söner till akademin utan att de först fått en grundläggande utbildning. Skolordningen från 1724 innebar en förstärkning av apologistklassernas skriv- och räkneundervisning Detta var avsett för blivande näringsidkare och lägre tjänstemän och blev upprinnelsen tillrealgymnasiet.Geografiundervisning infördes i form av kartkunskap. Den naturvetenskapliga undervisning ökade till följd av Linnés arbeten. År 1807 ersattes 1724-års skolordning med en helt ny. Latinets roll som internationellt språk var nu i stort sett slut. Franska och tyska blev i stället nya ämnen. Redan år 1820 kom en ny skolordning. Apologistklasserna förstärktes ytterligare och avskiljdes från det egentliga gymnasiet. Gymnasiet kom därmed att framstå som en skola som främst utbildade teologer. Enligt ett utredningsförslag från 1828 skulle gymnasieskolan delas upp i två parallella utbildningsvägar, en klassisk och en modern. I och med den moderna med fickreallinjen sin födelse. Det dröjde dock till 1849 innan förslaget genomfördes. Detta år delades gymnasiet i två lika långa studievägar, förenade inom ett läroverk. Den klassiska linjen blev huvudlinje och den moderna en dispenslinje. Denna åtskillnad försvann i 1856-års läroverksstadga. I och med detta fick gymnasiet både en latinlinje och en reallinje. Det 1849 bildade läroverket skulle ha en studentexamen som slutmål. Mellan 1878 och 1905 kallades studentexamen för  mogenhetsexamen. I läroverksstadgan från 1878 indelades läroverken i ett högre läroverk med nioårig studiegång fram till slutexamen och ett lägre läroverk med tre eller fem årskurser utan slutexamen. Då allt fler valde det lägre läroverket utan slutexamen indelades läroverken i 1905-års läroverksstadga i ett lägre sexårigt stadium kallat realskola och ett högre fyraårigt kallat gymnasium. Realskolan fick en realskolexamem som efter 1928 enbart kallades realexamenGymnasiet byggde på realskolans femte klass och fick  studentexamen som slutmål. År 1905 fick även flickor tillträde till studier vid läroverken, till en början endast i realskola. På 1920-talet började flickor att antas även till gymnasiet, men först i 1928-års läroverksstadga blev detta allmänt. Från 1905 inrättades även fyråriga kommunala mellanskolor. De byggde på klass 6 i folkskolan och ledde till realexamen. De var berättigade till statsbidrag, och från 1944 omvandlades flera av dem till statliga samrealskolor. Efter 1950 då införandet av nioårig försöksskola/grundskola påbörjats avskaffades de kommunala mellanskolorna/realskolorna, de sista 1972. Från 1918 inrättades även tekniska skolor på gymnasial nivå. Dessa skolor bildade det tekniska läroverket och hade såväl ett treårig teknisk gymnasium som en tvåårig teknisk elementarkurs. Efter att folkskolan inrättats 1842 växte kraven på att folkskolan skulle bli en bas (sk. bottenskola) för vidare studier vid läroverk. Efter riksdagsbeslut år 1895 blev tre fullgjorda folkskoleår grund för läroverksstudier. År 1949 infördes även en allmän linje på gymnasiet. År 1964 beslöt riksdagen att inrätta ett nytt gymnasium uppdelad på fem linjer; humanistisk-, (motsv. latinlinjen), naturvetenskaplig-, samhällsvetenskaplig- (närmast motsv. reallinjen),ekonomisk- samt en teknisk linje. Alla fem linjerna var treåriga, den tekniska hade även ett fjärde påbyggnadsår. Alla gymnasier skulle vara kommunala. Genom ett riksdagsbeslut från 1968 såg ett nytt integrerat gymnasium dagens ljus. En ny läroplan togs fram och började tillämpas från 1971. Samtidigt ändrades namnet från gymnasium till gymnasieskola, bl.a. som en markering att den traditionella urvals- och examensgymnasiet var avslutat.

Fackskolor

Beslutet från 1962 om den nya grundskolan innehöll även ett beslut om att upprätta 2-åriga fackskolor. Dessa skulle ersätta de praktiska realskolorna och flickskolorna, vilka därmed började avvecklas. Fackskolorna fungerade till 1970, då de inordnades som 2- åriga allmänna linjer på det nya gymnasiet. Linjerna blev tre, en social, en ekonomisk och en teknisk.

Gymnasieskolan av idag

Gymnasieskolans linjer har fr.o.m. läsåret 1995/96 ersatts av 16 nationella program. Samtliga program omfattar tre år och ger allmän behörighet till högskolestudier. Vissa kärnämnen ingår i alla nationella program. De är svenska, engelska, samhällskunskap, religionskunskap, matematik, naturkunskap, idrott och hälsa samt estetisk verksamhet. Utöver de 16 nationella programmen anordnar många kommuner också individuellt program. Undervisningen i årskurs 1 är vanligen sammanhållen. I årskurserna 2 och 3 är de nationella programmen normalt grendelade och erbjuder fördjupad profilering. Samtliga ämnen är indelade i kurser. Omfattningen av en kurs anges i poäng (1 poäng=60 minuters undervisning). Betyg ges i varje kurs. Betygen är målrelaterade. De motsvarar bestämda kunskapsmål och ges i fyra betygsteg: Icke godkänd (IG), Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Mycket väl godkänd (MVG). Betygsnormeringen i vissa allmänna ämnen sker genom nationella prov.

Undervisning innan folkskolan

Det fanns en lagstadgad folkundervisning i Sverige även innan folkskolan infördes 1842. Denna undervisningsplikt var inskriven i 1686-års kyrkolag. Det var varje prästs ansvar att svara för undervisningen inom socknen. Undervisningen var helt koncentrerad på kristendomen och den protestantiska trons huvudstycken. Undervisningen gällde alla, gammal som ung, man som kvinna och skedde i form av husförhör, skriftemål och konfirmationsundervisning. Läsundervisningen var normalt klockarens uppgift. I en regeringsresolution från år 1723 ålades föräldrarna att lära barnen "läsa bok" och se till att de lärde sig vissa hänvisade kristendomsstycken. Prästen antecknade i husförhörsprotokollen hur de förhöll sig med kunskaperna och en slutsats man kan dra av dessa är att Sveriges läskunnighet var stor långt innan den allmänna skolplikten kom 1842. Förslag om en allmän skola lades fram av prästeståndet på riksdagen år 1779 samt av liberala politiker under 1809. Skolor upprättades också i många socknar och stadsförsamlingar.

Folkskolan

År 1842 togs en lag om införandet av en allmän folkskola i Sverige. Enligt 1842-års folkskolestadga skulle det finnas minst en skola i varje socken och stadsförsamling. Denna skola skulle vara fast och ha en godkänd lärare. Anspråken var således en skola per socken och en lärare per skola. Någon klassindelning fanns inte utan alla åldersgrupper skulle gå i samma klass.Skolan skulle drivas lokalt, dvs av socknen. Folkskolan togs emot med måttligt intresse. Bondebefolkningen, som skolan främst var avsedd för, var inte övertygade att den behövdes. I välbärgade hem och bondehemman fortsatte man som tidigare med hemundervisning. Brist på både lärare och lokaler gjorde att det tog lång tid innan undervisningen kom igång, i regel längre tid än de 5 år som satts upp som tidsfrist för socknarna att komma igång med skolreformen. År 1847 var inte ens hälften av barnen i skolålder inskrivna i någon skola. Bilden visar en skolsal från cirka 1850 i Linköping. Innan eleverna blev duktiga på att skriva fick de träna i sandbänken, därefter pågriffeltavlor eller med gåspenna på papper. De satt i långbänkar, utan ryggstöd. Foto Hans Högman 2004, Gamla Linköping. Observera att  när den allmänna folkskolan inrättades fanns ingen skolplikt för barnen utan folkskolan medförde enbart en plikt för socknen/kommunen att inrätta en skola. Skolplikt för barnen infördes först med  1882-års folkskolestadga.  I början hade folkskolan ingen allmän läroplan att arbeta efter. En sådan läroplan infördes först 1878 då folkskolan blev 6-årig. Många av barnen i socknarna hade mycket lång väg till skolan. För att även barnen i mer de avlägsna byarna i socknen skulle få sin undervisning stadgade regeringen år 1856 om stadsbidrag till ett antal mindre folkskolor. Dessa skulle ligga i socknarnas mer avlägsna trakter och hade rätt att drivas med oexaminerade lärare. De mindre folkskolorna var en nödlösning men kom även att inrättas i tätorter. Mellan 1880 och 1920 gick var sjunde elev i dessa skolor som fungerade som parallellskolor till folkskolorna. Efter 1920 minskade de i antal. Samtidigt med de mindre folkskolorna fanns även småskolorna. Dessa fanns i tätorterna där elevantalen var så stora att man var tvungen att dela upp eleverna i två eller flera grupper. Denna uppdelning var början till den senare stadie- och klassindelningen i skolorna. Den första småskolan kom 1858. Helt slog den igenom först i och med 1882-års folkskolestadga. Även småskolan fungerade i början som en parallellskola till den egentliga folkskolan. Genom ett kungligt brev till domkapitlen 1864 inrättades klasser även i folkskolan. Numreringen av klasserna skedde dock på olika sätt i folkskolan och småskolorna. Först i 1919-års undervisningsplan samordnades småskolan och den egentliga folkskolan till en enhetlig 6-årig skola. Bilden till höger visar en skolsal från cirka 1890 i Linköping. Här har långbänkarna ersatts med tvåmansbänkar. Foto Hans Högman 2004, Gamla Linköping. I början hade varje socken sin egen läroplan. Regeringens läroplaner (normplaner) var endast exempel på hur de kunde utformas. År 1914 inrättades en särskild folkskolöverstyrelse som år 1920 slogs samman med den tidigare inrättade läroverksöverstyrelsen till en  skolöverstyrelse. År 1914 i beslöts även om en 4-årig folkskollärarutbildning. År 1919 utgavs en ny undervisningsplan för folkskolan och 1921 kom en ny folkskolestadga. Först 1920 kan den 6-åriga folkskolan anses som helt genomförd. År 1937 beslöt riksdagen att folkskolan skulle göras 7-årig, en reform som var genomförd först 1949.År 1941 började engelskan införas som första främmande språk i undervisningen. På 1950-talet lagstadgades om en 8-årig folkskola. År 1919 ändrades kristendomsundervisningen varvid den tidigare helt dominerande katekesläsningen nästan helt slopades. Så sent som 1940 undervisades fortfarande 55 % av folkskolans elever i flerklassiga avdelningar, så kallade B- eller C-klasser. På landsbygden var vid denna tid folkskolans B2-form den vanligaste, dvs en småskollärare för klasserna 1 - 2 och en folkskollärare för klasserna 3 - 6. Folkskolan styrdes i början av sockenstämmorna, efter 1862 års kommunalreform av kyrkorådet och först 1930 övertog kommunerna driften av skolorna. Efter ett riksdagsbeslut år 1962 inrättades en ny 9-årig obligatorisk skola, grundskolan. Den nya grundskolan hade dock tidigare införts på försök på vissa orter. Grundskolan övertog successivt folkskolan uppgifter och var helt införd 1971. Folkskollärare: En folkskollärare var mellan 1842 - 1968 en lärare i folkskolan. Folkskolans lärare delades in i småskollärare och folkskollärare. Den första gruppen utgjordes främst av kvinnor och undervisade i skolans årskurser 1 - 2 (efter 1940-talet även årskurs 3). För att få undervisa från årskurs 3 och uppåt krävdes folkskollärarexamen. Folkskolläraren hade däremot behörighet att undervisa i både folk- och småskolans samtliga årskurser. I grundskolan fick folkskollärarna fortsätta som mellanstadielärare  (årskurs 4 - 6) och småskollärarna somlågstadielärare (årskurs 1 - 3). Bilden till höger visar en skolsal från cirka 1915 i Linköping. Foto Hans Högman 2004, Gamla Linköping.

Universiteten

Universiteten uppstod i Europa under högmedeltiden (1100- och 1200-talen). Många universitet erhöll från 1200-talet och framåt ett officiellt godkännande med särskilda statuter av påven eller världslig myndighet. Under högmedeltiden skickades svenska studenter till Paris för att studera, senare även till tyska universitet. Vid flertalet av universiteten indelades studenterna i nationer efter geografisk tillhörighet. Vid Paris universitet fanns fyra nationer: den galliska, picardiska, normandiska och anglikanska. Studenter från Norden tillhörde den anglikanska. Universiteten erhöll snart en fast organisation och bestod av fyra fakulteter:  filosofisk-, teologisk-, juridisk- och medicinsk fakultet. Den filosofiska fakulteten var förberedande för de tre "högre" fakulteterna. Ett annat namn på universitet var tidigare akademi. Akademi betyder högre läroanstalt eller lärt samfund. Uppsala universitet är det första universitet i Sverige. Det grundades 1477. Det kom 2 år före universitet i Köpenhamn. Under Sveriges stormaktstid grundades flera universitet i de svenska provinserna. Detta var ett led i försvenskningen av dessa områden. Vi fick då universiteten i: Dorpat (Tartu i Estland) grundat 1632 och fanns fram till 1710 Åbo, grundat 1640 och verkade fram till 1808. Från 1828 flyttat till Helsingfors Lund 1668 Greifwald genom Westfaliska freden 1648. Universitetet grundades redan 1456 och var i svensk hand fram till 1815 År 1700 hade vi således 5 universitet i Sverige, men efter 1815 enbart 2 (Uppsala och Lund). För studier vid universiteten krävdes genomgångna studier i förberedande sekundärskolor. Dessa var först dom- eller katedralskolorna senare gymnasieskolorna. År 1852 infördes en ny konstitution som blev gemensam för de båda universiteten (Uppsala och Lund). De fick nu en gemensam universitetskansler. Banden med kyrkan behölls dock genom att prokanslern skulle vara ärkebiskopen i Uppsala respektive biskopen i Lund. Universitetens jurisdiktion, dvs domrätten över lärare och studenter togs samtidigt bort. Från 1870 fick kvinnor rätt att avlägga studentexamen samt rätt att studera vid den medicinska fakulteten (dock inte vid övriga fakulteter). Under slutet av 1800-talet verkade krafter för att även landets två största städer, Stockholm och Göteborg, skulle få universitet eller liknande högre läroanstalter. Stockholms högskola tillkom 1878 och Göteborgs högskola 1891. Dessa skolor utvecklades snart till universitet, men den formella statusen som universitet fick de först drygt 50 år senare, Göteborg 1954 och Stockholm 1960. Ytterligare två städer fick snart universitet, Umeå 1965 och Linköping 1975. År 1999 omvandlades högskolorna i Karlstad, Örebro och Växjö till universitet. Under andra hälften av 1900-talet har en rad reformer förändrat universitetens organisation. Ledningen vid ett universitet skall handhas av en rektor, med en prorektor som ställföreträdare samt av en styrelse (i Uppsala har styrelsen kvar det gamla namnet konsistorium). De 4 ursprungliga fakulteterna (filosofisk-, teologisk-, juridisk- och medicinsk fakultet) har kompletterats med flera nya (t.ex: samhällsvetenskaplig, teknisk-naturvetenskaplig, matematisk-datavetenskaplig och farmaceutisk). Flera av de stora fakulteterna har indelats i sektioner. Fakulteterna leds av en dekanus och en fakultetsnämnd eller en sektionsnämnd. Minsta enhet inom fakulteterna är institutionen som leds av en prefekt eller en institutionsstyrelse.

Examina

Vanligaste examina är kandidat-, magister- och högskoleexamen. Forskarutbildningen avslutas med doktorsexamen. Licentiatexamen är en etappexamen på forskarutbildningen. Dagens examen vid universitet och högskolor går tillbaka på de examina som utvecklades vid de första universiteten på 1100- och 1200-talen, framför allt vid Parisuniversitetet. I Paris utformades år 1252 det äldsta kända examensreglementet. Baccalaureus var den lägsta examen vid filosofisk fakultet. Den erhöll man efter fyra till fem års studier med filosofisk inriktning. Denna examina infördes även vid övriga fakulteter. Magister artium var den högsta examen vid filosofisk fakultet. Den förvärvades genom lärdomsprov efter ytterligare fyra års studier. Under 1400-talet blev doctor den högsta utbildningsgraden inom teologisk, juridisk och medicinsk fakultet, medan filosofisk fakultet behöll magistergraden. I de anglosaxiska länderna har benämningarna Bachelor of Arts (B.A.) respektive Bachelor of Science (B. Sc.) fortsatt baccalaureus- traditionen och Master of Arts (M.A.) resp. Master of Science(M. Sc.) bevarat magisterexamen liksom Doctor of Philosophy (Ph. D.) doktorsgraden. De medeltida europeiska examina övertogs även av de svenska universiteten. År 1864 blev även vid filosofisk fakultet doktorsgrad den högsta lärdomsgraden. En ny examen, filosofie licentiatexamen, infördes 1870 som ett led mellan magister och doktor. 1891 omvandlades den tidigare filosofie kandidatexamen från en förberedande examen i fakultetens samtliga ämnen till en slutexamen i ett par ämnen. Tillsammans med fakultetsnamnet blev de examenstitlar: teol., jur., med. och fil. kand. respektive lic. År 1907 tillkom filosofisk ämbetsexamen med titeln fil. mag. och 1935 statsvetenskaplig examen med titeln pol. mag. I samband med högskolereformerna 1969 och 1977 avskaffades examenstitlarna i Sverige. Endast doktorstiteln skulle vara kvar. År 1986 återinfördes examensbenämningarna teologie, juris och filosofie kandidatexamen.

Betyg

Vid universitet och högskolor kunde man tidigare i ett ämne läsa studiekurser för 1-3 betyg (B, AB resp. A). Varje högre siffra angav en högre kvantitativ nivå. Kvaliteten på varje nivå markerades med en "spets" (ytterligare ett halvt betyg). I dag motsvaras 1 betyg av 20 poängs studier, 2 betyg av 40 poängs studier och 3 betyg av 60 poängs studier. På varje nivå kan kvaliteten anges genom "godkänd" resp. "väl godkänd".

Högskolor

Vid sidan av universiteten inrättades utbildningsanstalter för högre utbildning men med ett mera begränsat utbud (t.ex. Stockholms högskola 1878) eller specialinriktade för utbildning av t.ex. läkare, tandläkare, ingenjörer mm. Dessa kallades i allmänhet för  högskolor. Först med 1977 års högskolereform blev termen "högskola" en gemensam benämning på universitet och högskolor.

Grundskolan

Bakgrund

Genom ett riksdagsbeslut 1962 infördes en 9-årig obligatorisk skola, grundskolan. Den nya grundskolan hade dock tidigare införts på försök på vissa orter. Grundskolan övertog successivt folkskolans uppgifter och var helt införd 1971. Ända sedan folkskolan infördes 1842 har Sverige haft ett parallellskolsystem med flera olika typer av parallella skolor som har givit liknande typer av kunskaper och examina. Folkskola och läroverk löpte till en början helt vid sidan av varandra. Även kommunala och statliga högre skolor löpte parallellt med varandra. Parallelliteten ökade genom de många kommunala högre skolorna: kommunal mellanskola, flickskola, fortsättningsskola och praktisk realskola. Det svenska skolsystemet blev tillslut svåröverskådligt. De högtstående urvals- och examensskolorna hade högre status och skiljde sig tydligt från de andra. Skolorna på landsbygden hade svårt att hålla jämna steg med skolorna i städerna i frågan om skolans utveckling. Under 1940-talet granskades skolväsendet av två statliga kommittéer. Detta resulterade i ett riksdagsbeslut 1950 om att på försök införa en enhetsskola. Redan efter ett antal år beslöts att en enhetsskola skulle införas i stället för folk- och realskolan. Med enhetsskola avses en skolform med enhetlig organisation och enhetligt utbildningsmål vilken ger utbildning åt alla eller det stora flertalet elever på en angiven nivå. Utbildningsprocessen ändrades till en viss del i grundskolan. Bl.a.ändrades religionsundervisningen från det tidigare skolämnet kristendom till ett orienteringsämne om den kristna religionen men även om andra religioner (Lgr 69). Grundskolan var uppdelad på tre olika stadier, lågstadiet som omfattade årskurserna 1 - 3 (7 - 9 åringar), mellanstadiet som omfattade årskurserna 4 - 3 (10 - 12 åringar) samt högstadiet med årskurserna 7 - 9 (13 - 15 åringar). Vi fick i och med detta en ny kategori lärare: lågstadielärare, mellanstadielärare och högstadielärare.På låg och mellanstadiet var läraren klassföreståndare och följde klassen genom alla 3 åren på respektive stadium. Högstadielärarna var ämneslärare och eleverna hade här olika lärare i olika ämnen. I den nya grundskolan från 1962 skulle årskurserna 7 och 8 ha ett stort antal tillvalsämnen inom organisatoriskt sammanhållna klasser. Årskurs 9 skulle delas upp på nio linjer, engymnasieförberedande och åtta allmänna och yrkesförberedande linjer. Detta omfattande linjesystem visade sig dock vara alltför omfattande.  Flertalet elever valde de teoretiska linjerna. I en ny läroplan år 1969 slopades linjerna. Hela högstadiet, dvs årskurserna 7 - 9 blev sammanhållet men med utrymme för ett av tillvalsämnena främmande språk, konst, ekonomi och teknik.I en ny läroplan från 1980 bibehölls det sammanslagna högstadiet 11 stadieveckotimmar till eleverna tillval av ämnen. Genom 1990/91 års riksdagsbeslut kommunaliserades grundskolan. I den läroplan som är från 1994 (Lpo 94) har betygssystemet ändrats från det tidigare relativa systemet till ett målrelaterat system. Se vidare under betyg nedan. Från läsåret 1998/99 har läroplanen anpassats till att även omfatta den frivilliga skolformen förskoleklass (den tidigare förskolan för 6-åringar). Även fritidshemmen skall använda läroplanen så långt det går. Tanken är att samordna förskoleklass, grundskola och fritidshemmen.

Dagens grundskola

Grundskolan är enligt läroplanen från 1994 inte längre uppdelad på olika stadier (låg-, mellan- och högstadiet). Någon linjedelning eller uppdelning på olika svåra kurser görs inte i läroplanen Lpo 94. Som språkval skall erbjudas minst två av språken franska, spanska och tyska (B-språk). Enligt läroplanen skall betyg sättas varje termin i årskurserna 8 och 9. Betyget på vårterminen i årskurs 9 är ett slutbetyg. Betyg ges i varje ämne i grundskolan. Om undervisningen i huvudsak varit ämnesövergripande kan betyg ges i ämnesblock. Betygen är målrelaterade och sätts som Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Mycket väl godkänd (MVG). Som stöd för betygssättningen används ämnesprov i slutet av årskurs 9 i svenska, engelska och matematik. För just dessa ämnen kan ämnesprov också användas i slutet av årskurs 5. Det är kommunerna som numer ansvarar för grundskolan. Skolverket utövar tillsyn över kommunernas skolverksamhet.

Skolplikt

I Sverige har vi en skolplikt som omfattar alla barn i åldern 7 - 16 år. Skyldigheten innebär att man måste följa undervisningen i grundskola eller motsvarande.Ett barn kan få börja i skolan redan vid 6 års ålder om vårdhavaren så begär. Skolplikten innebär även ett barns rätt till utbildning vilket innebär att inget barn kan utestängas från utbildningssystemet.

Skolåret

Skolåret (eller läsåret) börjar i slutet av augusti och pågår till början av juni följande år och består av två terminer, höstterminen och vårterminen.Ledigheter: höstlovet, jullovet, sportlovet, påsklovet samt sommarlovet.

Friskolor

Skolplikt i grundskola får fullgöras i fristående skola om denna är godkänd av Skolverket. En friskola är en skola som inte ingår i det offentliga skolväsendet (jmf de tidigare privata eller enskilda skolorna).Efter 1991 har friskolarna kunnat få ekonomiska bidrag av allmänna medel. Vanligtvis finansieras friskolorna också med terminsavgifter.

Internatskolor

En internatskola är en skola där eleverna bor under läsåret. Folkhögskolorna är ett exempel på internatskola. Det man annars i första hand tänker på när det gäller internatskolor är de skolor som upprättats med de engelska public schools som förebild.

Flickskolan

Flickskolorna var en skola  för högre utbildning för just flickor. Pojkläroverken har en flerhundraårig tradition men för flickor fanns ingen ordnad högre undervisning. I praktiken var folkskolan den enda undervisningen som dock endast gav det mest elementära. Alternativet var privat undervisning via guvernanter eller sk. privata flickpensioner. År 1786 grundades den första flickskolan i Sverige. Det inrättades av den Herrnhutiska brödraförsamlingen i Göteborg. Andra tidiga flickskolor är Wallinska skolan i Stockholm (1831) med gymnasium från 1874 och Kjellbergska i Göteborg (1836) med lärarinneseminarium från 1908. År 1861 instiftades det Högre lärarinneseminariet (HSL) i Stockholm. Under 1850-talet tillkom ett flertal flickskolor, ofta på kvinnligt initiativ och i regel med kommunalt stöd. Flickskolorna var privata och stod länge utanför det allmänna utbildningsväsendet men hade i stället stor frihet att utforma utbildningen. Standarden växlade naturligtvis mellan skolorna. Från 1874 utgick statliga bidrag och därmed viss kontroll från myndigheterna. År 1909 fastställdes den sk. normalskolekompetensen som i sin tur kvalificerande för viss yrkesstudier. Från år 1928 kunde flickskolorna begära att bli kommunaliserade. Flickskolor fanns enbart i städerna och hade en utpräglad mellanklassprofil. De hade inträdesfordringar och relativt höga terminsavgifter. I de kommunaliserade flickskolorna togs avgifterna bort. Från mitten av 1900-talet tog samhället allt mer ansvar även för flickors högre utbildning och därmed minskade behovet av särskilda flickskolor. Samtidigt slog samundervisningsidén igenom vilket gjorde att flickskolan framstod som en föråldrad skolform. Efter 1956 började denna skolform att avvecklas. Se även fackskolan ovan.

Betyg

Med betyg inom skolväsendet menar man ett samlat mått på en elevs skolprestation under en viss tidsperiod.De vitsord som prästen satte i husförhörslängderna avseende en individs kunskaper (ex. läskunskap) kan ses som en föregångare till betygen.

1820

Redan tidigt i utbildningens historia förekom att eleven efter avslutade studier erhöll ett testimonium, dvs ett utlåtande om sina prestationer. Dessa var i regel kortfattade med omdömen liknande "flitig med trögminter" etc. I början av 1820-talet infördes bokstavs- och sifferbeteckningar för att ange graden av kunskap hos eleverna. I 1820-års skolordning fanns 4 betygsgrader: Betyg Beskrivning A Berömlig insikt B Godkänd insikt C Försvarlig insikt D Otillräcklig insikt

1897

I 1905 års läroverksstadga hade de utökats till en 7-gradig skala: A, a, AB, Ba, B, BC och C.Den infördes i folkskolan redan 1897. Betyg Beskrivning A Berömlig a Med utmärkt beröm godkänd AB Med beröm godkänd Ba Icke utan beröm godkänd B Godkänd BC Icke fullt godkänd C Underkänd Denna typ av betygssystem kallas för absoluta betyg, vilket innebär att bedömningen av prestationen görs i relation till kursplanen.

1962

Under 1940-talet framfördes kritik mot de absoluta betygen och i stället föreslogs relativa betyg. Relativa betyg infördes i 1962-års läroplan för grundskolan, senare även för gymnasiet. Med det relative betygssystemet önskade man åstadkomma ett betygssystem som kunde jämföras emellan elever i hela landet, dvs ett riksgiltigt betygssystem. Avsikten var att skapa rättvisa vid urval till fortsatta högre studier. Det relativa betygssystemet använde en femgradig numerisk betygsskala, från 1 till 5, där 5 var det högsta betyget. Då det var numeriskt kunde ett medelbetyg beräknas. Föreskrifter fanns i läroplanen om hur betygen normalt borde fördelas över riket för elever i samma årskurs och samma ämne. Som ett stöd för lärarna tillhandahöll Skolverket standardprov för grundskolan och centrala prov för gymnasiet för vissa ämnen. Med ledning av resultaten från dessa riksgiltiga prov kunde den enskilde läraren bedöma nivån på den egna klassen. Betyg Procentuell fördelning mellan betygen 5 7 4 24 3 38 2 24 1 7

1994

Redan i slutet av 1960-talet kom kritik mot de relativa betygen. I stället menade man att betygen borde vara målrelaterade. Andra förespråkade en betygsfri skola. Med målrelaterade betygavses att varje betyg skall svara mot ett bestämt kunskapsinnehåll. Ett sådant betygssystem förutsätter att läroplanens mål är noggrant preciserade för att betygen skall vara jämförbara över hela riket. Eleverna måste mao kunna bedömas på samma sätt. År 1994 beslutade riksdagen att de relativa betygen skulle ersättas med ett målrelaterat betygssystem i både grundskolan som gymnasieskolan. Gymnasieskolan har 4 betygssteg, nämligen Icke godkänd, Godkänd, Väl godkänd och Mycket väl godkänd. I grundskolan skall betyg inte sättas i ämnen där eleven inte kan godkännas, dvs Icke godkänd skall inte används i grundskolan. Betygskriterier för Godkänd och Väl godkänd har utarbetats centralt, medan den enskilde läraren själv får precisera innebörden av Mycket väl godkänd. Skolverket tillhandahåller nationella provi engelska, matematik och svenska som stöd vid betygsättningen. Betyg Beskrivning MVG Mycket väl godkänd VG Väl godkänd G Godkänd IG Icke godkänd Vid sidan av de ovan beskrivna betygssystemen, dvs absoluta, relativa och målrelaterade betyg har också s.k. individrelaterade betyg  diskuterats. De är tänkta att sättas i relation till den enskilde elevens förutsättningar.

2011

En ny 6-gradig betygsskala (A - F) infördes hösten 2011 på Gymnasieskolan och ersatte den tidigare 4-gradiga betygsskalan, MVG - IG.   Betygen A–E innebär att eleven har fått ett godkänt resultat medan F står för icke godkänt. En elev som skolkat mycket kan få ett streck. Det betyder att det inte funnits ett tillräckligt underlag för att bedöma elevens kunskaper. Det högsta betyget i den nya sexgradiga betygsskalan, A, blir svårare att nå än det tidigare betygssystemets högsta betyg, MVG. Under läsåret 2011/2012 fasades det gamla betygssystemet ut. Betygsskalan ska vara målrelaterad och nationella betygskriterier ska finnas för det högsta, mellersta och lägsta betygssteget för godkända resultat det vill säga för betygsstegen A, C och E. Betygsvärdet ska fastställas enligt en skala där betyget E ges värdet 10 och värdet för varje betygssteg därefter ökar med 2,5. Högsta betygsvärdet blir då 20. För icke godkänt resultat, betyget F, ges även i fortsättningen betygsvärdet 0. Det är tänkt att denna nya betygsskala såsmåningom även skall användas i de lägre skolformerna (från sjätte klass). Jämföresle mellan den tidigare betygsskalan från 1994 och den från 2011: A motsvarar det tidigare MVG B motsvarar ett betyg mellan det tidigare VG och MVG C motsvarar det tidigare VG D motsvarar ett betyg mellan G och VG E motsvarar det tidigare G F motsvarar det tidigare IG

Översikt

Bilden nedan speglar den svenska skolans form som den såg ut innan 1994-års läroplan.

Skolsystemen i USA och Storbritannien

USA

Till skillnad från Europa, där skolorna tillkom genom centrala beslut i respektive lands parlament, inrättades skolorna i USA på det lokala planet. De både finansierades och styrdes lokalt. Den amerikanska konstitutionen lägger ansvaret för skolväsendet på delstaterna vilket inneburit en stark decentralisering. Då högre utbildning, sk. sekundära skolor, genom High schools kom till stånd i slutet av 1800-talet skedde även det på lokan nivå. Den allmänna skolan, Public school, skulle vara till för alla och kom att betraktas som en ryggrad i den amerikanska demokratin. I Europa var sekundärskolorna, Gymnasium eller Grammar schools, mer av elitskolor med traditioner från medeltiden och inte tillgängliga för alla. Vidare har det Europeiska skolväsendet, inklusive Sverige, starkt präglats av parallellskolsystem, där man med olika typer av skolor på samma nivå. I USA har det aldrig funnits parallellskolsystem på detta stadium av utbildningen. De flesta av USA:s delstater har en skolplikt från 6 till 16 år. Vissa delstater har skolplikt ända till 17 eller 18 år. Cirka 10% av eleverna går i privata skolor. Basen i det amerikanska utbildningsväsendet är den 6-åriga Primary School (6 - 11 åringar). Därefter kommer den 6-åriga High School (12 - 17 åringar). High School är uppdelad på 2 stadier,Junior High School (årsklass 7 - 9) och Senior High School (årsklass 10 - 12). Nästa instans i USA är College. Det finns både ett 4-årigt och ett 2-årigt college. Primary School motsvarar låg- och mellanstadiet i vår svenska Grundskola, och Junior High School vårt högstadium. Senior High School  motsvarar i stort vårt Gymnasium. Den amerikanska 4-åriga College är speciellt för USA och motsvaras i Europa av ett mellanting av gymnasium och ett grundläggande universitetsstadium. För att gå vidare till sk. graduate schools, för exempelvis juridiska- (law schools) och medicinska studier (medical schools), krävs 4-årigt college. En av de äldsta college i USA är Harvard som grundades 1636.

Storbritannien

I Storbritannien dominerades utbildningen av kyrkan, staten spelade länge en blygsam roll. För barnen i åldrarna 5 - 10 år infördes år 1870 en allmän skolgång med statliga bidrag. Dessa  primary schools,  inrättades vid sidan av de privata skolorna, dvs privata grammar schools och public schools. I 1944 års skolordning, Education Act, utökades den obligatoriska skolgången till att även omfatta sekundärskolan (Secondary school). Skolplikten sträckte sig 15 år men utökades år 1974 till 16 år. Förutom linjesystemen har 1944-års skolordning bestått fram till våra dagar. De 6 första skolåren består av primary school. Den är uppdelad på 2 stadier, en 2-årig infant school för 5 - 7 åringar och en 4-årig  junior school för 7 - 11 åringar. I sekundärskolan fanns under lång tid en uppdelning på 3 linjer eller skoltyper: grammar school med en mer prestigebetonad teoretisk läroplan, secondary technical med en yrkesinriktad utbildning och secondary modern med en mer allmän läroplan. För att komma in på grammar school var eleverna tvungen att klara ett examensprov, det sk. 11-plus examamination. Cirka 20 % av eleverna togs in på denna linje. På 1960-talet föreslogs att urvalet vid 11 års ålder skulle avskaffas samt att alla sekundärskolor skulle bli sk. comprehensive schools. Grammar school är 6-årig, dvs eleverna går till en ålder av 16 år. Det finns 2 nivåer på avgångsexamen från sekundärskolan, Odrinary level (O-level) samt Advanced level (A-level). Endast A-level ger behörighet till högskolestudier. Privatskolor: England är känd för sina privatskolor. Men år 1990 gick enbart 7,4 % av eleverna i privatskolorna. Privatskolorna finansieras med avgifter. Skolorna är av två typer, Public schools som oftast är internat (boarding schools) samt direct grant schools som är dagskolor och eleverna bor hemma. En av de mer kända privatskolorna är Eton. Både de tidigare grammar schools, nu comprehensive schools och de privata skolorna har friplatser för begåvade elever från ekonomiskt svaga hem. När det gäller universiteten så dominerades den högre utbildningen länge av universiteten i Oxford (1100-talet) och Cambridge (1200-talet). Efter andra världskriget inrättades även högskolor på universitetsnivå,  sk. polytechnics. De var specialiserade på avancerad yrkesutbildning för tekniker och lärare men hade ingen forskarutbildning. År 1992 integrerades dessa högskolor i universitetsorganisationen.

Källor

Nationalencyklopedin, NE
xxxxxxxx Hist xxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Släktforskning Hans Högman
Copyright © Hans Högman, granskat 2016-11-05

Svenska skolans historia

Allmänt

Den första organiserade läroanstalterna var klostren med den utbildnings som bedrevs i de medeltida klosterskolorna. Under medeltiden bedrevs all undervisning på latin. Först med reformationen på 1500-talet väcktes tanken att bedriva undervisningen på svenska. Redan under högmedeltiden (1000- till 1200-tal) fanns vid varje domkyrka en domskola (eller katedralskola som den också kallades) som hade till sin främsta uppgift att utbilda präster. Domskolan var underställd domkapitlet. Domskolan hade fyra klasser och avslutades med ett två-årigt prästseminarium. Skolan främsta uppgift var att förbereda för studier vid universitetet. Den äldsta domkolan är Katedralskolan i Lund som grundades år 1085 genom en donation av Knut den helige av Danmark. Domskolorna kan ses som ursprunget till det svenska allmänna läroverket. En katedralskola grundades bl.a. i Åbo på 1200- talet. År 1626 infördes gymnasiet och katedralskolan gjordes om till trivialskola. Trivialskolan var en lägre sekundärskola med undervisning i trivium (grammatik, retorik och dialektik), följt av ett 4-årigt gymnasium. Efter genomgången trivialskola fick eleverna sin utbildning vid gymnasiet. Högre teologie utbildning fick enbart ges vid universiteten. Från och med 1649-års skolordning skulle det finnas sju lektorer vid alla gymnasier. Trivialskolan bestod till 1905 då de ersattes av realskolan. Hos adeln och på de större godsen bedrevs undervisningen i privat regi. Man anställde privata lärare, guvernanter, som undervisade de egna barnen.

Gymnasium

Från 1620-talet och framåt inrättades  gymnasieskolor i stiftsstäderna. Den första grundades i Västerås år 1623. Huvuduppgifterna i gymnasiet avgränsades först i 1649-års skolordning. I denna skolordning delades undervisningsväsendet upp i tre stadier;  trivialskolor, gymnasier och akademier (universitet). De två första omfattade fyra ettåriga klasser. Systemet från våra äldsta skolordningar, de från  1571 och 1611, med tvååriga klasser upphörde därmed.1649-års gymnasium var naturligtvis tung förankrat i teologin och i grunden ett latinläroverk som under 200 år kom att dominera gymnasieskolan. Först under mitten av 1800-talet kom ett motsvarande realläroverk. En ny skolordning kom år 1693. I denna stadgades att de som ville gå vidare till akademien skulle genomgå en kunskapsprövning. Detta var en första form av studentexamen.Ett av syftena med denna prövning var att sätta en spärr mot adelns självutnämnda rätt att sända sina söner till akademin utan att de först fått en grundläggande utbildning. Skolordningen från 1724 innebar en förstärkning av apologistklassernas skriv- och räkneundervisning Detta var avsett för blivande näringsidkare och lägre tjänstemän och blev upprinnelsen tillrealgymnasiet.Geografiundervisning infördes i form av kartkunskap. Den naturvetenskapliga undervisning ökade till följd av Linnés arbeten. År 1807 ersattes 1724-års skolordning med en helt ny. Latinets roll som internationellt språk var nu i stort sett slut. Franska och tyska blev i stället nya ämnen. Redan år 1820 kom en ny skolordning. Apologistklasserna förstärktes ytterligare och avskiljdes från det egentliga gymnasiet. Gymnasiet kom därmed att framstå som en skola som främst utbildade teologer. Enligt ett utredningsförslag från 1828 skulle gymnasieskolan delas upp i två parallella utbildningsvägar, en klassisk och en  modern. I och med den moderna med fickreallinjen sin födelse. Det dröjde dock till 1849  innan förslaget genomfördes. Detta år delades gymnasiet i två lika långa studievägar, förenade inom ett läroverk. Den klassiska linjen blev huvudlinje och den moderna en dispenslinje. Denna åtskillnad försvann i 1856-års läroverksstadga. I och med detta fick gymnasiet både en latinlinje och en reallinje. Det 1849 bildade läroverket skulle ha en  studentexamen som slutmål. Mellan 1878 och 1905 kallades studentexamen för  mogenhetsexamen. I läroverksstadgan från 1878 indelades läroverken i ett högre läroverk med nioårig studiegång fram till slutexamen och ett lägre läroverk med tre eller fem årskurser utan slutexamen. Då allt fler valde det lägre läroverket utan slutexamen indelades läroverken i 1905-års läroverksstadga i ett lägre sexårigt stadium kallat  realskola och ett högre fyraårigt kallat  gymnasium. Realskolan fick en realskolexamem som efter 1928 enbart kallades realexamenGymnasiet byggde på realskolans femte klass och fick studentexamen  som slutmål. År 1905 fick även flickor tillträde till studier vid läroverken, till en början endast i realskola. På 1920-talet började flickor att antas även till gymnasiet, men först i 1928-års läroverksstadga blev detta allmänt. Från 1905 inrättades även fyråriga kommunala mellanskolor. De byggde på klass 6 i folkskolan och ledde till realexamen. De var berättigade till statsbidrag, och från 1944 omvandlades flera av dem till statliga samrealskolor. Efter 1950 då införandet av nioårig försöksskola/grundskola påbörjats avskaffades de kommunala mellanskolorna/realskolorna, de sista 1972. Från 1918 inrättades även tekniska skolor på gymnasial nivå. Dessa skolor bildade det tekniska läroverket och hade såväl ett treårig teknisk gymnasium som en tvåårig teknisk elementarkurs. Efter att folkskolan inrättats 1842 växte kraven på att folkskolan skulle bli en bas (sk. bottenskola) för vidare studier vid läroverk. Efter riksdagsbeslut år 1895 blev tre fullgjorda folkskoleår grund för läroverksstudier. År 1949 infördes även en allmän linje på gymnasiet. År 1964 beslöt riksdagen att inrätta ett nytt gymnasium uppdelad på fem linjer; humanistisk-, (motsv. latinlinjen), naturvetenskaplig-, samhällsvetenskaplig- (närmast motsv. reallinjen),ekonomisk- samt en teknisk linje. Alla fem linjerna var treåriga, den tekniska hade även ett fjärde påbyggnadsår. Alla gymnasier skulle vara kommunala. Genom ett riksdagsbeslut från 1968 såg ett nytt integrerat gymnasium dagens ljus. En ny läroplan togs fram och började tillämpas från 1971. Samtidigt ändrades namnet från gymnasium till gymnasieskola, bl.a. som en markering att den traditionella urvals- och examensgymnasiet var avslutat.

Fackskolor

Beslutet från 1962 om den nya grundskolan innehöll även ett beslut om att upprätta 2-åriga  fackskolor. Dessa skulle ersätta de praktiska realskolorna och flickskolorna, vilka därmed började avvecklas. Fackskolorna fungerade till 1970, då de inordnades som 2-åriga allmänna linjer på det nya gymnasiet. Linjerna blev tre, en social, en ekonomisk och en teknisk.

Gymnasieskolan av idag

Gymnasieskolans linjer har fr.o.m. läsåret 1995/96  ersatts av 16 nationella program. Samtliga program omfattar tre år och ger allmän behörighet till högskolestudier. Vissa kärnämnen ingår i alla nationella program. De är svenska, engelska, samhällskunskap, religionskunskap, matematik, naturkunskap, idrott och hälsa samt estetisk verksamhet. Utöver de 16 nationella programmen anordnar många kommuner också individuellt program. Undervisningen i årskurs 1 är vanligen sammanhållen. I årskurserna 2 och 3 är de nationella programmen normalt grendelade och erbjuder fördjupad profilering. Samtliga ämnen är indelade i kurser. Omfattningen av en kurs anges i poäng (1 poäng=60 minuters undervisning). Betyg ges i varje kurs. Betygen är målrelaterade. De motsvarar bestämda kunskapsmål och ges i fyra betygsteg:  Icke godkänd (IG), Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och  Mycket väl godkänd (MVG). Betygsnormeringen i vissa allmänna ämnen sker genom nationella prov.

Undervisning innan folkskolan

Det fanns en lagstadgad folkundervisning i Sverige även innan folkskolan infördes 1842. Denna undervisningsplikt var inskriven i 1686-års kyrkolag. Det var varje prästs ansvar att svara för undervisningen inom socknen. Undervisningen var helt koncentrerad på kristendomen och den protestantiska trons huvudstycken. Undervisningen gällde alla, gammal som ung, man som kvinna och skedde i form av husförhör, skriftemål och konfirmationsundervisning. Läsundervisningen var normalt klockarens uppgift. I en regeringsresolution från år 1723 ålades föräldrarna att lära barnen "läsa bok" och se till att de lärde sig vissa hänvisade kristendomsstycken. Prästen antecknade i husförhörsprotokollen hur de förhöll sig med kunskaperna och en slutsats man kan dra av dessa är att Sveriges läskunnighet var stor långt innan den allmänna skolplikten kom 1842. Förslag om en allmän skola lades fram av prästeståndet på riksdagen år 1779 samt av liberala politiker under 1809. Skolor upprättades också i många socknar och stadsförsamlingar.

Folkskolan

År 1842 togs en lag om införandet av en allmän folkskola i Sverige. Enligt 1842-års folkskolestadga skulle det finnas minst en skola i varje socken och stadsförsamling. Denna skola skulle vara fast och ha en godkänd lärare. Anspråken var således en skola per socken och en lärare per skola. Någon klassindelning fanns inte utan alla åldersgrupper skulle gå i samma klass.Skolan skulle drivas lokalt, dvs av socknen. Folkskolan togs emot med måttligt intresse. Bondebefolkningen, som skolan främst var avsedd för, var inte övertygade att den behövdes. I välbärgade hem och bondehemman fortsatte man som tidigare med hemundervisning. Brist på både lärare och lokaler gjorde att det tog lång tid innan undervisningen kom igång, i regel längre tid än de 5 år som satts upp som tidsfrist för socknarna att komma igång med skolreformen. År 1847 var inte ens hälften av barnen i skolålder inskrivna i någon skola. Bilden visar en skolsal från cirka 1850 i Linköping. Innan eleverna blev duktiga på att skriva fick de träna i sandbänken, därefter pågriffeltavlor eller med gåspenna på papper. De satt i långbänkar, utan ryggstöd. Foto Hans Högman 2004, Gamla Linköping. Observera att  när den allmänna folkskolan inrättades fanns ingen skolplikt för barnen utan folkskolan medförde enbart en plikt för socknen/kommunen att inrätta en skola. Skolplikt  för barnen infördes först med 1882-års folkskolestadga.  I början hade folkskolan ingen allmän läroplan att arbeta efter. En sådan läroplan infördes först 1878 då folkskolan blev 6-årig. Många av barnen i socknarna hade mycket lång väg till skolan. För att även barnen i mer de avlägsna byarna i socknen skulle få sin undervisning stadgade regeringen år 1856 om stadsbidrag till ett antal mindre folkskolor. Dessa skulle ligga i socknarnas mer avlägsna trakter och hade rätt att drivas med oexaminerade lärare. De mindre folkskolorna var en nödlösning men kom även att inrättas i tätorter. Mellan 1880 och 1920 gick var sjunde elev i dessa skolor som fungerade som parallellskolor till folkskolorna. Efter 1920 minskade de i antal. Samtidigt med de mindre folkskolorna fanns även  småskolorna. Dessa fanns i tätorterna där elevantalen var så stora att man var tvungen att dela upp eleverna i två eller flera grupper. Denna uppdelning var början till den senare stadie- och klassindelningen i skolorna. Den första småskolan kom 1858. Helt slog den igenom först i och med  1882-års folkskolestadga. Även småskolan fungerade i början som en parallellskola till den egentliga folkskolan. Genom ett kungligt brev till domkapitlen 1864 inrättades klasser även i folkskolan. Numreringen av klasserna skedde dock på olika sätt i folkskolan och småskolorna. Först i 1919-års undervisningsplan samordnades småskolan och den egentliga folkskolan till en  enhetlig 6-årig skola. Bilden till höger visar en skolsal från cirka 1890 i Linköping. Här har  långbänkarna ersatts med tvåmansbänkar.  Foto Hans Högman 2004, Gamla Linköping. I början hade varje socken sin egen läroplan. Regeringens läroplaner (normplaner) var endast exempel på hur de kunde utformas. År 1914 inrättades en särskild folkskolöverstyrelse som år 1920 slogs samman med den tidigare inrättade läroverksöverstyrelsen till en skolöverstyrelse. År 1914 i beslöts även om en 4-årig folkskollärarutbildning. År 1919 utgavs en ny undervisningsplan för folkskolan och 1921 kom en ny folkskolestadga. Först 1920 kan den 6-åriga folkskolan anses som helt genomförd. År 1937 beslöt riksdagen att  folkskolan skulle göras 7-årig, en reform som var genomförd först 1949.År 1941 började engelskan införas som första främmande språk i undervisningen. På 1950-talet lagstadgades om en  8-årig folkskola. År 1919 ändrades kristendomsundervisningen varvid den tidigare helt dominerande katekesläsningen nästan helt slopades. Så sent som 1940 undervisades fortfarande 55 % av folkskolans elever i flerklassiga avdelningar, så kallade B- eller C-klasser. På landsbygden var vid denna tid folkskolans B2-form den vanligaste, dvs en småskollärare för klasserna 1 - 2 och en folkskollärare för klasserna 3 - 6. Folkskolan styrdes i början av sockenstämmorna, efter 1862 års kommunalreform av kyrkorådet och först 1930 övertog kommunerna driften av skolorna. Efter ett riksdagsbeslut år 1962 inrättades en ny 9- årig obligatorisk skola, grundskolan. Den nya grundskolan hade dock tidigare införts på försök på vissa orter. Grundskolan övertog successivt folkskolan uppgifter och var helt införd 1971. Folkskollärare: En folkskollärare var mellan 1842 - 1968 en lärare i folkskolan. Folkskolans lärare delades in i  småskollärare och folkskollärare. Den första gruppen utgjordes främst av kvinnor och undervisade i skolans årskurser 1 - 2 (efter 1940- talet även årskurs 3). För att få undervisa från årskurs 3 och uppåt krävdes folkskollärarexamen. Folkskolläraren hade däremot behörighet att undervisa i både folk- och småskolans samtliga årskurser. I grundskolan fick folkskollärarna fortsätta som mellanstadielärare  (årskurs 4 - 6) och småskollärarna somlågstadielärare  (årskurs 1 - 3). Bilden till höger visar en skolsal från cirka 1915 i Linköping. Foto Hans Högman 2004, Gamla Linköping.

Universiteten

Universiteten uppstod i Europa under högmedeltiden (1100- och 1200-talen). Många universitet erhöll från 1200-talet och framåt ett officiellt godkännande med särskilda statuter av påven eller världslig myndighet. Under högmedeltiden skickades svenska studenter till Paris för att studera, senare även till tyska universitet. Vid flertalet av universiteten indelades studenterna i nationer efter geografisk tillhörighet. Vid Paris universitet fanns fyra nationer: den galliska, picardiska, normandiska och anglikanska. Studenter från Norden tillhörde den anglikanska. Universiteten erhöll snart en fast organisation och bestod av fyra fakulteter:  filosofisk-, teologisk-, juridisk- och medicinsk fakultet. Den filosofiska fakulteten var förberedande för de tre "högre" fakulteterna. Ett annat namn på universitet var tidigare akademi. Akademi betyder högre läroanstalt eller lärt samfund. Uppsala universitet är det första universitet i Sverige. Det grundades 1477. Det kom 2 år före universitet i Köpenhamn. Under Sveriges stormaktstid grundades flera universitet i de svenska provinserna. Detta var ett led i försvenskningen av dessa områden. Vi fick då universiteten i: Dorpat (Tartu i Estland) grundat 1632 och fanns fram till 1710 Åbo, grundat 1640 och verkade fram till 1808. Från 1828 flyttat till Helsingfors Lund 1668 Greifwald genom Westfaliska freden 1648. Universitetet grundades redan 1456 och var i svensk hand fram till 1815 År 1700 hade vi således 5 universitet i Sverige, men efter 1815 enbart 2 (Uppsala och Lund). För studier vid universiteten krävdes genomgångna studier i förberedande sekundärskolor. Dessa var först dom- eller katedralskolorna senare gymnasieskolorna. År 1852 infördes en ny konstitution som blev gemensam för de båda universiteten (Uppsala och Lund). De fick nu en gemensam universitetskansler. Banden med kyrkan behölls dock genom att prokanslern skulle vara ärkebiskopen i Uppsala respektive biskopen i Lund. Universitetens jurisdiktion, dvs domrätten över lärare och studenter togs samtidigt bort. Från 1870 fick kvinnor rätt att avlägga studentexamen samt rätt att studera vid den medicinska fakulteten (dock inte vid övriga fakulteter). Under slutet av 1800-talet verkade krafter för att även landets två största städer, Stockholm och Göteborg, skulle få universitet eller liknande högre läroanstalter. Stockholms högskola tillkom 1878 och Göteborgs högskola 1891. Dessa skolor utvecklades snart till universitet, men den formella statusen som universitet fick de först drygt 50 år senare, Göteborg 1954 och Stockholm 1960. Ytterligare två städer fick snart universitet, Umeå  1965 och Linköping 1975. År 1999 omvandlades högskolorna i Karlstad, Örebro och Växjö till universitet. Under andra hälften av 1900-talet har en rad reformer förändrat universitetens organisation. Ledningen vid ett universitet skall handhas av en rektor, med en prorektor som ställföreträdare samt av en styrelse (i Uppsala har styrelsen kvar det gamla namnet konsistorium). De 4 ursprungliga fakulteterna (filosofisk-, teologisk-, juridisk- och medicinsk fakultet) har kompletterats med flera nya (t.ex: samhällsvetenskaplig, teknisk- naturvetenskaplig, matematisk-datavetenskaplig och farmaceutisk). Flera av de stora fakulteterna har indelats i sektioner. Fakulteterna leds av en dekanus  och en fakultetsnämnd eller en sektionsnämnd. Minsta enhet inom fakulteterna är institutionen som leds av en prefekt eller en institutionsstyrelse.

Examina

Vanligaste examina är kandidat-, magister- och högskoleexamen. Forskarutbildningen avslutas med doktorsexamen. Licentiatexamen är en etappexamen på forskarutbildningen. Dagens examen vid universitet och högskolor går tillbaka på de examina som utvecklades vid de första universiteten på 1100- och 1200-talen, framför allt vid Parisuniversitetet. I Paris utformades år 1252 det äldsta kända examensreglementet. Baccalaureus var den lägsta examen vid filosofisk fakultet. Den erhöll man efter fyra till fem års studier med filosofisk inriktning. Denna examina infördes även vid övriga fakulteter. Magister artium var den högsta examen vid filosofisk fakultet. Den förvärvades genom lärdomsprov efter ytterligare fyra års studier. Under 1400-talet blev doctor den högsta utbildningsgraden inom teologisk, juridisk och medicinsk fakultet, medan filosofisk fakultet behöll magistergraden. I de anglosaxiska länderna har benämningarna Bachelor of Arts (B.A.) respektive Bachelor of Science (B. Sc.) fortsatt baccalaureus-traditionen och Master of Arts (M.A.) resp. Master of Science(M. Sc.) bevarat magisterexamen liksom Doctor of Philosophy (Ph. D.) doktorsgraden. De medeltida europeiska examina övertogs även av de svenska universiteten. År 1864 blev även vid filosofisk fakultet doktorsgrad den högsta lärdomsgraden. En ny examen, filosofie licentiatexamen, infördes 1870 som ett led mellan magister och doktor. 1891 omvandlades den tidigare filosofie kandidatexamen från en förberedande examen i fakultetens samtliga ämnen till en slutexamen i ett par ämnen. Tillsammans med fakultetsnamnet blev de examenstitlar: teol., jur., med. och fil. kand. respektive lic. År 1907 tillkom filosofisk ämbetsexamen med titeln fil. mag. och 1935 statsvetenskaplig examen med titeln pol. mag. I samband med högskolereformerna 1969 och 1977 avskaffades examenstitlarna i Sverige. Endast doktorstiteln skulle vara kvar. År 1986 återinfördes examensbenämningarna teologie, juris och filosofie kandidatexamen.

Betyg

Vid universitet och högskolor kunde man tidigare i ett ämne läsa studiekurser för 1-3 betyg (B, AB resp. A). Varje högre siffra angav en högre kvantitativ nivå. Kvaliteten på varje nivå markerades med en "spets" (ytterligare ett halvt betyg). I dag motsvaras 1 betyg av 20 poängs studier, 2 betyg av 40 poängs studier och 3 betyg av 60 poängs studier. På varje nivå kan kvaliteten anges genom "godkänd" resp. "väl godkänd".

Högskolor

Vid sidan av universiteten inrättades utbildningsanstalter för högre utbildning men med ett mera begränsat utbud (t.ex. Stockholms högskola 1878) eller specialinriktade för utbildning av t.ex. läkare, tandläkare, ingenjörer mm. Dessa kallades i allmänhet för högskolor. Först med 1977 års högskolereform blev termen "högskola" en gemensam benämning på universitet och högskolor.

Grundskolan

Bakgrund

Genom ett riksdagsbeslut 1962 infördes en 9-årig obligatorisk skola, grundskolan. Den nya grundskolan hade dock tidigare införts på försök på vissa orter. Grundskolan övertog successivt folkskolans uppgifter och var helt införd 1971. Ända sedan folkskolan infördes 1842 har Sverige haft ett parallellskolsystem med flera olika typer av parallella skolor som har givit liknande typer av kunskaper och examina. Folkskola och läroverk löpte till en början helt vid sidan av varandra. Även kommunala och statliga högre skolor löpte parallellt med varandra. Parallelliteten ökade genom de många kommunala högre skolorna: kommunal mellanskola, flickskola, fortsättningsskola och praktisk realskola. Det svenska skolsystemet blev tillslut svåröverskådligt. De högtstående urvals- och examensskolorna hade högre status och skiljde sig tydligt från de andra. Skolorna på landsbygden hade svårt att hålla jämna steg med skolorna i städerna i frågan om skolans utveckling. Under 1940-talet granskades skolväsendet av två statliga kommittéer. Detta resulterade i ett riksdagsbeslut 1950 om att på försök införa en enhetsskola. Redan efter ett antal år beslöts att en enhetsskola skulle införas i stället för folk- och realskolan. Med enhetsskola avses en skolform med enhetlig organisation och enhetligt utbildningsmål vilken ger utbildning åt alla eller det stora flertalet elever på en angiven nivå. Utbildningsprocessen ändrades till en viss del i grundskolan. Bl.a.ändrades religionsundervisningen från det tidigare skolämnet kristendom till ett orienteringsämne om den kristna religionen men även om andra religioner (Lgr 69). Grundskolan var uppdelad på tre olika stadier, lågstadiet som omfattade årskurserna 1 - 3 (7 - 9 åringar), mellanstadiet som omfattade årskurserna 4 - 3 (10 - 12 åringar) samt högstadiet med årskurserna 7 - 9 (13 - 15 åringar). Vi fick i och med detta en ny kategori lärare: lågstadielärare, mellanstadielärare och högstadielärare.På låg och mellanstadiet var läraren klassföreståndare och följde klassen genom alla 3 åren på respektive stadium. Högstadielärarna var ämneslärare och eleverna hade här olika lärare i olika ämnen. I den nya grundskolan från 1962 skulle årskurserna 7 och 8 ha ett stort antal tillvalsämnen inom organisatoriskt sammanhållna klasser. Årskurs 9 skulle delas upp på nio linjer, engymnasieförberedande och åtta allmänna och yrkesförberedande linjer. Detta omfattande linjesystem visade sig dock vara alltför omfattande.  Flertalet elever valde de teoretiska linjerna. I en ny läroplan år 1969 slopades linjerna. Hela högstadiet, dvs årskurserna 7 - 9 blev sammanhållet men med utrymme för ett av tillvalsämnena främmande språk, konst, ekonomi och teknik.I en ny läroplan från 1980 bibehölls det sammanslagna högstadiet 11 stadieveckotimmar till eleverna tillval av ämnen. Genom 1990/91 års riksdagsbeslut kommunaliserades grundskolan. I den läroplan som är från 1994 (Lpo 94) har betygssystemet ändrats från det tidigare relativa systemet till ett målrelaterat system. Se vidare under betyg nedan. Från läsåret 1998/99 har läroplanen anpassats till att även omfatta den frivilliga skolformen förskoleklass  (den tidigare förskolan för 6-åringar). Även fritidshemmen skall använda läroplanen så långt det går. Tanken är att samordna förskoleklass, grundskola och fritidshemmen.

Dagens grundskola

Grundskolan är enligt läroplanen från 1994 inte längre uppdelad på olika stadier (låg-, mellan- och högstadiet). Någon linjedelning eller uppdelning på olika svåra kurser görs inte i läroplanen Lpo 94. Som språkval skall erbjudas minst två av språken franska, spanska och tyska (B-språk). Enligt läroplanen skall betyg sättas varje termin i årskurserna 8 och 9. Betyget på vårterminen i årskurs 9 är ett slutbetyg. Betyg ges i varje ämne i grundskolan. Om undervisningen i huvudsak varit ämnesövergripande kan betyg ges i ämnesblock. Betygen är målrelaterade och sätts som Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Mycket väl godkänd (MVG). Som stöd för betygssättningen används ämnesprov i slutet av årskurs 9 i svenska, engelska och matematik. För just dessa ämnen kan ämnesprov också användas i slutet av årskurs 5. Det är kommunerna som numer ansvarar för grundskolan. Skolverket utövar tillsyn över kommunernas skolverksamhet.

Skolplikt

I Sverige har vi en skolplikt som omfattar alla barn i åldern 7 - 16 år. Skyldigheten innebär att man måste följa undervisningen i grundskola eller motsvarande.Ett barn kan få börja i skolan redan vid 6 års ålder om vårdhavaren så begär. Skolplikten innebär även ett barns rätt till utbildning vilket innebär att inget barn kan utestängas från utbildningssystemet.

Skolåret

Skolåret (eller läsåret) börjar i slutet av augusti och pågår till början av juni följande år och består av två terminer, höstterminen och vårterminen.Ledigheter: höstlovet, jullovet, sportlovet, påsklovet samt sommarlovet.

Friskolor

Skolplikt i grundskola får fullgöras i fristående skola  om denna är godkänd av Skolverket. En friskola är en skola som inte ingår i det offentliga skolväsendet (jmf de tidigare privata eller enskilda skolorna).Efter 1991 har friskolarna kunnat få ekonomiska bidrag av allmänna medel. Vanligtvis finansieras friskolorna också med terminsavgifter.

Internatskolor

En internatskola är en skola där eleverna bor under läsåret. Folkhögskolorna är ett exempel på internatskola. Det man annars i första hand tänker på när det gäller internatskolor är de skolor som upprättats med de engelska public schools som förebild.

Flickskolan

Flickskolorna var en skola  för högre utbildning för just flickor. Pojkläroverken har en flerhundraårig tradition men för flickor fanns ingen ordnad högre undervisning. I praktiken var folkskolan den enda undervisningen som dock endast gav det mest elementära. Alternativet var privat undervisning via guvernanter eller sk. privata flickpensioner. År 1786 grundades den första flickskolan i Sverige. Det inrättades av den Herrnhutiska brödraförsamlingen i Göteborg. Andra tidiga flickskolor är Wallinska skolan i Stockholm (1831) med gymnasium från 1874 och Kjellbergska i Göteborg (1836) med lärarinneseminarium från 1908. År 1861 instiftades det Högre lärarinneseminariet (HSL) i Stockholm. Under 1850-talet tillkom ett flertal flickskolor, ofta på kvinnligt initiativ och i regel med kommunalt stöd. Flickskolorna var privata och stod länge utanför det allmänna utbildningsväsendet men hade i stället stor frihet att utforma utbildningen. Standarden växlade naturligtvis mellan skolorna. Från 1874 utgick statliga bidrag och därmed viss kontroll från myndigheterna. År 1909 fastställdes den sk. normalskolekompetensen som i sin tur kvalificerande för viss yrkesstudier. Från år 1928 kunde flickskolorna begära att bli kommunaliserade. Flickskolor fanns enbart i städerna och hade en utpräglad mellanklassprofil. De hade inträdesfordringar och relativt höga terminsavgifter. I de kommunaliserade flickskolorna togs avgifterna bort. Från mitten av 1900-talet tog samhället allt mer ansvar även för flickors högre utbildning och därmed minskade behovet av särskilda flickskolor. Samtidigt slog samundervisningsidén igenom vilket gjorde att flickskolan framstod som en föråldrad skolform. Efter 1956 började denna skolform att avvecklas. Se även fackskolan ovan.

Betyg

Med betyg inom skolväsendet menar man ett samlat mått på en elevs skolprestation under en viss tidsperiod.De vitsord som prästen satte i husförhörslängderna avseende en individs kunskaper (ex. läskunskap) kan ses som en föregångare till betygen.

1820

Redan tidigt i utbildningens historia förekom att eleven efter avslutade studier erhöll ett testimonium, dvs ett utlåtande om sina prestationer. Dessa var i regel kortfattade med omdömen liknande "flitig med trögminter" etc. I början av 1820-talet infördes bokstavs- och sifferbeteckningar för att ange graden av kunskap hos eleverna. I 1820-års skolordning fanns 4 betygsgrader: Betyg Beskrivning A Berömlig insikt B Godkänd insikt C Försvarlig insikt D Otillräcklig insikt

1897

I 1905 års läroverksstadga hade de utökats till en 7- gradig skala: A, a, AB, Ba, B, BC och C.Den infördes i folkskolan redan 1897. Betyg Beskrivning A Berömlig a Med utmärkt beröm godkänd AB Med beröm godkänd Ba Icke utan beröm godkänd B Godkänd BC Icke fullt godkänd C Underkänd Denna typ av betygssystem kallas för absoluta betyg, vilket innebär att bedömningen av prestationen görs i relation till kursplanen.

1962

Under 1940-talet framfördes kritik mot de absoluta betygen och i stället föreslogs relativa betyg. Relativa betyg infördes i 1962-års läroplan för grundskolan, senare även för gymnasiet. Med det relative betygssystemet önskade man åstadkomma ett betygssystem som kunde jämföras emellan elever i hela landet, dvs ett riksgiltigt betygssystem. Avsikten var att skapa rättvisa vid urval till fortsatta högre studier. Det relativa betygssystemet använde en femgradig  numerisk betygsskala, från 1 till 5, där 5 var det högsta betyget. Då det var numeriskt kunde ett  medelbetyg beräknas. Föreskrifter fanns i läroplanen om hur betygen normalt borde fördelas över riket för elever i samma årskurs och samma ämne. Som ett stöd för lärarna tillhandahöll Skolverket standardprov för grundskolan och centrala prov för gymnasiet för vissa ämnen. Med ledning av resultaten från dessa riksgiltiga prov kunde den enskilde läraren bedöma nivån på den egna klassen. Betyg Procentuell fördelning mellan betygen 5 7 4 24 3 38 2 24 1 7

1994

Redan i slutet av 1960-talet kom kritik mot de relativa betygen. I stället menade man att betygen borde vara målrelaterade. Andra förespråkade en betygsfri skola. Med målrelaterade betygavses att varje betyg skall svara mot ett bestämt kunskapsinnehåll. Ett sådant betygssystem förutsätter att läroplanens mål är noggrant preciserade för att betygen skall vara jämförbara över hela riket. Eleverna måste mao kunna bedömas på samma sätt. År 1994 beslutade riksdagen att de relativa betygen skulle ersättas med ett målrelaterat betygssystem  i både grundskolan som gymnasieskolan. Gymnasieskolan har 4 betygssteg, nämligen Icke godkänd, Godkänd, Väl godkänd och Mycket väl godkänd. I grundskolan skall betyg inte sättas i ämnen där eleven inte kan godkännas, dvs Icke godkänd skall inte används i grundskolan. Betygskriterier för Godkänd och Väl godkänd har utarbetats centralt, medan den enskilde läraren själv får precisera innebörden av Mycket väl godkänd. Skolverket tillhandahåller nationella provi engelska, matematik och svenska som stöd vid betygsättningen. Betyg Beskrivning MVG Mycket väl godkänd VG Väl godkänd G Godkänd IG Icke godkänd Vid sidan av de ovan beskrivna betygssystemen, dvs absoluta, relativa och målrelaterade betyg har också s.k. individrelaterade betyg diskuterats. De är tänkta att sättas i relation till den enskilde elevens förutsättningar.

2011

En ny 6-gradig betygsskala (A - F) infördes hösten 2011 på Gymnasieskolan och ersatte den tidigare 4- gradiga betygsskalan, MVG - IG.  Betygen A–E  innebär att eleven har fått ett godkänt resultat medan F står för icke godkänt. En elev som skolkat mycket kan få ett streck. Det betyder att det inte funnits ett tillräckligt underlag för att bedöma elevens kunskaper. Det högsta betyget i den nya sexgradiga betygsskalan, A, blir svårare att nå än det tidigare betygssystemets högsta betyg, MVG. Under läsåret 2011/2012 fasades det gamla betygssystemet ut. Betygsskalan ska vara målrelaterad och nationella betygskriterier ska finnas för det högsta, mellersta och lägsta betygssteget för godkända resultat det vill säga för betygsstegen A, C och E. Betygsvärdet ska fastställas enligt en skala där betyget E ges värdet 10 och värdet för varje betygssteg därefter ökar med 2,5. Högsta betygsvärdet blir då 20. För icke godkänt resultat, betyget F, ges även i fortsättningen betygsvärdet 0. Det är tänkt att denna nya betygsskala såsmåningom även skall användas i de lägre skolformerna (från sjätte klass). Jämföresle mellan den tidigare betygsskalan från 1994 och den från 2011: A motsvarar det tidigare MVG B motsvarar ett betyg mellan det tidigare VG och MVG C motsvarar det tidigare VG D motsvarar ett betyg mellan G och VG E motsvarar det tidigare G F motsvarar det tidigare IG

Översikt

Bilden nedan speglar den svenska skolans form som den såg ut innan 1994-års läroplan.

Skolsystemen i USA och

Storbritannien

USA

Till skillnad från Europa, där skolorna tillkom genom centrala beslut i respektive lands parlament, inrättades skolorna i USA på det lokala planet. De både finansierades och styrdes lokalt. Den amerikanska konstitutionen lägger ansvaret för skolväsendet på delstaterna vilket inneburit en stark decentralisering. Då högre utbildning, sk. sekundära skolor, genom High schools kom till stånd i slutet av 1800-talet skedde även det på lokan nivå. Den allmänna skolan, Public school, skulle vara till för alla och kom att betraktas som en ryggrad i den amerikanska demokratin. I Europa var sekundärskolorna, Gymnasium eller Grammar schools, mer av elitskolor med traditioner från medeltiden och inte tillgängliga för alla. Vidare har det Europeiska skolväsendet, inklusive Sverige, starkt präglats av parallellskolsystem, där man med olika typer av skolor på samma nivå. I USA har det aldrig funnits parallellskolsystem på detta stadium av utbildningen. De flesta av USA:s delstater har en skolplikt från 6 till 16 år. Vissa delstater har skolplikt ända till 17 eller 18 år. Cirka 10% av eleverna går i privata skolor. Basen i det amerikanska utbildningsväsendet är den 6-åriga Primary School (6 - 11 åringar). Därefter kommer den 6-åriga High School (12 - 17 åringar). High School är uppdelad på 2 stadier,Junior High School (årsklass 7 - 9) och Senior High School (årsklass 10 - 12). Nästa instans i USA är College. Det finns både ett 4- årigt och ett 2-årigt college. Primary School motsvarar låg- och mellanstadiet i vår svenska Grundskola, och Junior High School vårt högstadium. Senior High School motsvarar i stort vårt Gymnasium. Den amerikanska 4-åriga College är speciellt för USA och motsvaras i Europa av ett mellanting av gymnasium och ett grundläggande universitetsstadium. För att gå vidare till sk. graduate schools, för exempelvis juridiska- (law schools) och medicinska studier (medical schools), krävs 4-årigt college. En av de äldsta college i USA är Harvard som grundades 1636.

Storbritannien

I Storbritannien dominerades utbildningen av kyrkan, staten spelade länge en blygsam roll. För barnen i åldrarna 5 - 10 år infördes år 1870 en allmän skolgång med statliga bidrag. Dessa  primary schools,  inrättades vid sidan av de privata skolorna, dvs privata grammar schools och public schools. I 1944 års skolordning, Education Act, utökades den obligatoriska skolgången till att även omfatta sekundärskolan (Secondary school). Skolplikten sträckte sig 15 år men utökades år 1974 till 16 år. Förutom linjesystemen har 1944-års skolordning bestått fram till våra dagar. De 6 första skolåren består av primary school. Den är uppdelad på 2 stadier, en 2-årig infant school för 5 - 7 åringar och en 4-årig  junior school för 7 - 11 åringar. I sekundärskolan fanns under lång tid en uppdelning på 3 linjer eller skoltyper: grammar school med en mer prestigebetonad teoretisk läroplan, secondary technical med en yrkesinriktad utbildning och secondary modern med en mer allmän läroplan. För att komma in på grammar school var eleverna tvungen att klara ett examensprov, det sk. 11-plus examamination. Cirka 20 % av eleverna togs in på denna linje. På 1960-talet föreslogs att urvalet vid 11 års ålder skulle avskaffas samt att alla sekundärskolor skulle bli sk. comprehensive schools. Grammar school är 6-årig, dvs eleverna går till en ålder av 16 år. Det finns 2 nivåer på avgångsexamen från sekundärskolan, Odrinary level (O-level) samt Advanced level (A-level). Endast A-level ger behörighet till högskolestudier. Privatskolor: England är känd för sina privatskolor. Men år 1990 gick enbart 7,4 % av eleverna i privatskolorna. Privatskolorna finansieras med avgifter. Skolorna är av två typer, Public schools som oftast är internat (boarding schools) samt direct grant schools som är dagskolor och eleverna bor hemma. En av de mer kända privatskolorna är Eton. Både de tidigare grammar schools, nu comprehensive schools och de privata skolorna har friplatser för begåvade elever från ekonomiskt svaga hem. När det gäller universiteten så dominerades den högre utbildningen länge av universiteten i Oxford (1100-talet) och Cambridge (1200-talet). Efter andra världskriget inrättades även högskolor på universitetsnivå,  sk. polytechnics. De var specialiserade på avancerad yrkesutbildning för tekniker och lärare men hade ingen forskarutbildning. År 1992 integrerades dessa högskolor i universitetsorganisationen.

Källor

Nationalencyklopedin, NE