Vad betyder Kunglig Majestät och andra liknande begrepp
Inledning
När man läser i gamla dokument eller böcker om det gamla Sverige stöter man ofta på begreppet ”Kungl. Maj:t”. Det är förvisso en förkortning ”Kunglig Majestät” men vad innebär det egentligen? Vem eller vad döljer sig bakom beteckningen? Är det kungen själv?Termen används inte längre utan försvann i och med regeringsformen 1974.
Begreppet Kunglig Majestät
I äldre tider var den dock mycket vanlig och fick en speciell innebörd i och med regeringsformen 1809. Efter 1809 syftade termen inte längre på kungen som person utan på de statliga myndigheter och organ som hade rätt att besluta i kungens namn, oavsett om kungen personligen deltagit i handläggningen av beslutet eller inte.Enligt regeringsformen 1809 var det kungen (eller i dennes frånvaro exempelvis kronprinsen) som undertecknade alla beslut i regeringsärenden efter att kungens utnämnda rådgivare (statsråden) föredragit ärenden inför denne i konselj. Därefter fattade kungen beslut och besluten kontrasignerades av ett statsråd, vanligen det föredragande i ärendet. Det var dock endast i en mycket liten del av ärendena som hanterades så. När man stöter på ”Kungl. Maj:t” i äldre handlingar och böcker syftar termen dock vanligtvis på de instanser som idag kallas ”regeringen”.En konselj är i Sverige ett regeringssammanträde där statschefen är ordförande. Före 1975, då 1809 års regeringsform var gällande, ägde konseljer normalt rum varje vecka på Stockholms slott varpå alla regeringsbeslut erhöll kunglig sanktion och blev då formellt Kungl. Maj:ts beslut. Enligt regeringsformen, som trädde i kraft 1975, förändrades detta och nu skall statsministern enbart hålla statschefen underrättad om rikets angelägenheter.Bilden till höger är från en konselj på Stockholms slott år 1938. Kung Gustav V presiderar vid bordsändan; till vänster (kungens högra sida): statsminister Per Albin Hansson.
Historiskt bruk av begreppet Kunglig Majestät
Benämningen Kunglig Majestät kan härledas till 1500-talet, då kung Erik XIV antog titeln Majestät, liksom allt fler kungar (Danmark, Frankrike, England med flera) under den tiden gjorde. Ordet majestät är ursprungligen latin och betyder "storhet" (Maiestas, böjs Maiestat). Kunglig Majestät används flitigt i 1719 års regeringsform, 1720 års och 1772 års regeringsformer som benämning på konungen och konungamakten.Termen ”Kungl. Maj:t”. användes, när den brukades, i alla beslut och dokument som utfärdades av Konungen i statsrådet samt i alla de utslag och domar som utfärdades av Högsta domstolen, som under denna tid ansågs utöva kungens domsrätt (1809 års RF § 17), liksom även i utslag från Regeringsrätten och Kammarrätten (dock bara i de mål där Kammarrätten var sista instans).Kunglig Majestät (Kungl. Maj:t eller K. M:t) var i Sverige under 1809 års regeringsform (1809–1974) benämningen på det statsorgan som fattade beslut i Konungens namn. Oftast syftade det på den verkställande regeringsmakten (även benämnt som Konungen i Statsrådet eller bara Konungen), men också på den högsta domsmakten: Högsta domstolen och Regeringsrätten.Kunglig Majestät avskaffades genom 1974 års regeringsform och ersattes av regeringen.Så, i och med 1974-års regeringsform syftar "Konungen" på själva kungaämbetet eller kungen personligen. I 1809-års regeringsform betecknade "Kungl. Maj:t" själva statsmakten, oavsett vem som utövade denna makt (regeringen, domsmakten etc.).
Kunglig Majestäts kansli
Kunglig Majestäts kansli är det namn som fram till 1974 användes på det nuvarande Regeringskansliet, med dess indelning i departement. Det är känt under fastare former sedan Gustav Vasas regeringstid. Kansliets organisation reglerades i kansliordningar och det inordnades med Axel Oxenstiernas kansliordning av 1626 i kollegiesystemet och kallades till 1801 Kanslikollegium. Med 1974 års regeringsform ersattes uttrycket Kunglig Majestäts kansli den 1 januari 1975 av begreppet Regeringskansliet.
Kunglig Majestäts befallningshavande
Kunglig Majestäts befallningshavande var i Sverige i 1855 års Landshövdingeinstruktion den genomgående benämningen på länens högsta statliga förvaltningsmyndighet, dvs både för Överståthållarämbetet (i Stockholm) och Landshövdingar (i övriga landet). I 1918 års landshövdingeinstruktion benämndes denna myndighet i stället "länsstyrelse", men begreppet Kunglig Majestäts befallningshavande avskaffades först genom 1958 års länsstyrelseinstruktion. Kunglig Majestäts befallningshavande förkortades var K. B.
Begreppet Kronan
I äldre texter stöter man även ofta på begrepp som Kronan och Statsverket som ekonomisk enhet för den del av statsförvaltningen som sorterade under Kungl. Maj:t (regeringen). Båda dessa begrepp betyder Svenska staten och är den offentliga centralmakten i Sverige, vars organ består av statschefen, riksdagen och regeringen, samt de domstolar och förvaltningsmyndigheter som lyder under dessa.Kronan ingick ofta som förled på många statliga yrkesbefattningar, exempelvis kronobåtsman, kronolänsman m.fl. Förleden “krono” används enbart för att förtydliga att de var statligt anställda. En länsman och en kronolänsman är således samma sak.
Kunglig nåd
Historiskt kunde regeringen (före 1975 Kungl. Maj:t) efterskänka eller mildra ett straff, som en person dömts till på grund av brott. Nåd förutsåg normalt ansökan därom, och ansågs ofta innefatta ett slutgiltigt underkastande av ansvar för brottet. Att ansöka om nåd eller upprättelse kallades för att ”gå till kungs”, varmed även avsågs vilket annat slags ärende som helst som någon invånare ansåg att monarken skulle kunna skipa rättvisa i. Nåd innebär i juridiska sammanhang allmänt sett ett efterskänkande eller mildrande av straff (benådning) i ett enskilt fall.Idag regleras nådeinstitutet i regeringsformen.
Befallningsman
Befallningsman är en titel på en ämbetsman eller tjänsteman som i olika tider använts med flera olika betydelser.Det var vanligt att befallningsman användes som benämning på kronofogdar, i några fall även på länsmän. I dessa sammanhang kunde även beteckningen "kunglig befallningsman" förekomma, för att markera att det var en statlig befattningshavare.
Kungliga ämbetsverk
Många tidigare statliga ämbetsverk benämndes förr som kungliga, exempelvis Kungl. Lotsverket, Kungl. Postverket eller Kongl. Postverket. Ett centralt ämbetsverk eller statligt verk är en statlig myndighet som är direkt underställd regeringen. Ämbetsverken hade sitt ursprung i de kollegier som uppstod i Sverige från Gustav Vasas tid och framåt, särskilt i och med antagandet av 1634 års regeringsform, och nådde sin moderna form genom departementalreformen 1840.Ytterligare exempel på kunglig benämning var de svenska regementena tidigare som kallades kungliga, exempelvis Kungl. Södermanlands regemente. Prefixet Kunglig användes av nästan alla svenska regementen från senare hälften av 1700-talet och fram till 1974 års regeringsform. Med begreppet menades att regementena var direkt underställda konungen/regeringen dock utan att "Konungen i nåder själv antagit chefskapet". Fram till 1927 var det endast ett regemente som inte var kungligt, nämligen Kronprinsens Husarregemente (K 7).
När man läser i gamla dokument eller böcker om det gamla Sverige stöter man ofta på begreppet ”Kungl. Maj:t”. Det är förvisso en förkortning ”Kunglig Majestät” men vad innebär det egentligen? Vem eller vad döljer sig bakom beteckningen? Är det kungen själv?Termen används inte längre utan försvann i och med regeringsformen 1974.
Begreppet Kunglig Majestät
I äldre tider var den dock mycket vanlig och fick en speciell innebörd i och med regeringsformen 1809. Efter 1809 syftade termen inte längre på kungen som person utan på de statliga myndigheter och organ som hade rätt att besluta i kungens namn, oavsett om kungen personligen deltagit i handläggningen av beslutet eller inte.Enligt regeringsformen 1809 var det kungen (eller i dennes frånvaro exempelvis kronprinsen) som undertecknade alla beslut i regeringsärenden efter att kungens utnämnda rådgivare (statsråden) föredragit ärenden inför denne i konselj. Därefter fattade kungen beslut och besluten kontrasignerades av ett statsråd, vanligen det föredragande i ärendet. Det var dock endast i en mycket liten del av ärendena som hanterades så. När man stöter på ”Kungl. Maj:t” i äldre handlingar och böcker syftar termen dock vanligtvis på de instanser som idag kallas ”regeringen”.En konselj är i Sverige ett regeringssammanträde där statschefen är ordförande. Före 1975, då 1809 års regeringsform var gällande, ägde konseljer normalt rum varje vecka på Stockholms slott varpå alla regeringsbeslut erhöll kunglig sanktion och blev då formellt Kungl. Maj:ts beslut. Enligt regeringsformen, som trädde i kraft 1975, förändrades detta och nu skall statsministern enbart hålla statschefen underrättad om rikets angelägenheter.Bilden till höger är från en konselj på Stockholms slott år 1938. Kung Gustav V presiderar vid bordsändan; till vänster (kungens högra sida): statsminister Per Albin Hansson.
Historiskt bruk av begreppet Kunglig
Majestät
Benämningen Kunglig Majestät kan härledas till 1500-talet, då kung Erik XIV antog titeln Majestät, liksom allt fler kungar (Danmark, Frankrike, England med flera) under den tiden gjorde. Ordet majestät är ursprungligen latin och betyder "storhet" (Maiestas, böjs Maiestat). Kunglig Majestät används flitigt i 1719 års regeringsform, 1720 års och 1772 års regeringsformer som benämning på konungen och konungamakten.Termen ”Kungl. Maj:t”. användes, när den brukades, i alla beslut och dokument som utfärdades av Konungen i statsrådet samt i alla de utslag och domar som utfärdades av Högsta domstolen, som under denna tid ansågs utöva kungens domsrätt (1809 års RF § 17), liksom även i utslag från Regeringsrätten och Kammarrätten (dock bara i de mål där Kammarrätten var sista instans).Kunglig Majestät (Kungl. Maj:t eller K. M:t) var i Sverige under 1809 års regeringsform (1809–1974) benämningen på det statsorgan som fattade beslut i Konungens namn. Oftast syftade det på den verkställande regeringsmakten (även benämnt som Konungen i Statsrådet eller bara Konungen), men också på den högsta domsmakten: Högsta domstolen och Regeringsrätten.Kunglig Majestät avskaffades genom 1974 års regeringsform och ersattes av regeringen.Så, i och med 1974-års regeringsform syftar "Konungen" på själva kungaämbetet eller kungen personligen. I 1809-års regeringsform betecknade "Kungl. Maj:t" själva statsmakten, oavsett vem som utövade denna makt (regeringen, domsmakten etc.).
Kunglig Majestäts kansli
Kunglig Majestäts kansli är det namn som fram till 1974 användes på det nuvarande Regeringskansliet, med dess indelning i departement. Det är känt under fastare former sedan Gustav Vasas regeringstid. Kansliets organisation reglerades i kansliordningar och det inordnades med Axel Oxenstiernas kansliordning av 1626 i kollegiesystemet och kallades till 1801 Kanslikollegium. Med 1974 års regeringsform ersattes uttrycket Kunglig Majestäts kansli den 1 januari 1975 av begreppet Regeringskansliet.
Kunglig Majestäts befallningshavande
Kunglig Majestäts befallningshavande var i Sverige i 1855 års Landshövdingeinstruktion den genomgående benämningen på länens högsta statliga förvaltningsmyndighet, dvs både för Överståthållarämbetet (i Stockholm) och Landshövdingar (i övriga landet). I 1918 års landshövdingeinstruktion benämndes denna myndighet i stället "länsstyrelse", men begreppet Kunglig Majestäts befallningshavande avskaffades först genom 1958 års länsstyrelseinstruktion. Kunglig Majestäts befallningshavande förkortades var K. B.
Begreppet Kronan
I äldre texter stöter man även ofta på begrepp som Kronan och Statsverket som ekonomisk enhet för den del av statsförvaltningen som sorterade under Kungl. Maj:t (regeringen). Båda dessa begrepp betyder Svenska staten och är den offentliga centralmakten i Sverige, vars organ består av statschefen, riksdagen och regeringen, samt de domstolar och förvaltningsmyndigheter som lyder under dessa.Kronan ingick ofta som förled på många statliga yrkesbefattningar, exempelvis kronobåtsman, kronolänsman m.fl. Förleden “krono” används enbart för att förtydliga att de var statligt anställda. En länsman och en kronolänsman är således samma sak.
Kunglig nåd
Historiskt kunde regeringen (före 1975 Kungl. Maj:t) efterskänka eller mildra ett straff, som en person dömts till på grund av brott. Nåd förutsåg normalt ansökan därom, och ansågs ofta innefatta ett slutgiltigt underkastande av ansvar för brottet. Att ansöka om nåd eller upprättelse kallades för att ”gå till kungs”, varmed även avsågs vilket annat slags ärende som helst som någon invånare ansåg att monarken skulle kunna skipa rättvisa i. Nåd innebär i juridiska sammanhang allmänt sett ett efterskänkande eller mildrande av straff (benådning) i ett enskilt fall.Idag regleras nådeinstitutet i regeringsformen.
Befallningsman
Befallningsman är en titel på en ämbetsman eller tjänsteman som i olika tider använts med flera olika betydelser.Det var vanligt att befallningsman användes som benämning på kronofogdar, i några fall även på länsmän. I dessa sammanhang kunde även beteckningen "kunglig befallningsman" förekomma, för att markera att det var en statlig befattningshavare.
Kungliga ämbetsverk
Många tidigare statliga ämbetsverk benämndes förr som kungliga, exempelvis Kungl. Lotsverket, Kungl. Postverket eller Kongl. Postverket. Ett centralt ämbetsverk eller statligt verk är en statlig myndighet som är direkt underställd regeringen. Ämbetsverken hade sitt ursprung i de kollegier som uppstod i Sverige från Gustav Vasas tid och framåt, särskilt i och med antagandet av 1634 års regeringsform, och nådde sin moderna form genom departementalreformen 1840.Ytterligare exempel på kunglig benämning var de svenska regementena tidigare som kallades kungliga, exempelvis Kungl. Södermanlands regemente. Prefixet Kunglig användes av nästan alla svenska regementen från senare hälften av 1700-talet och fram till 1974 års regeringsform. Med begreppet menades att regementena var direkt underställda konungen/regeringen dock utan att "Konungen i nåder själv antagit chefskapet". Fram till 1927 var det endast ett regemente som inte var kungligt, nämligen Kronprinsens Husarregemente (K 7).
