Uniformer - Termer och

förklaringar

Agraff

Agraff är ett prydnadsspänne av metall eller i snörmakeri, utfört i två delar som hakas ihop. Agraffer användes redan under forntiden, ursprungligen för att hålla samman delar i klädedräkten

Attila

Beteckning för en typ av dolma som var den ursprungliga husarjackan. Attila var en kort rock med snörmakerier eller band tvärs över bröstet, vanligen i fem rader. Användes av husarer och inom artilleriet. Börjar att användas i Sverige efter 1850. På 1870- talet var det främst artilleriet som använde attilan. Inom husarerna var det främst officerarna som använde attila. Bilden: husarernas attila m/1875.

Axelklaff

Axelklaff är en tygslejf som används på uniformer och är insydd i ärmsömmen på axeln och kan knäppas invid kragen. Ursprungligen bars enbart en axelklaff. Syftet med klaffen var att hålla kvar bandoläret (remmen till patronväskan eller sidovapen) så att den inte skulle glida ner. Axelklaffen var först alltid i rockens grundfärg för att sen få regementets färg. Runt år 1800 får uniformerna två axelklaffar. Vid denna tidpunkt blir kryssbandolär vanliga. Efterhand får axelklaffarna andra uppgifter som att bära gradbeteckningar eller förbandsnummer.

Axelträns

En axelträns liknar en axelklaff men är gjord av flätade snören istället för av tyg.

Banderoll

Banderoll på huvudbonad, särskilt på tschkå, var en anbringad hängande prydnad, vanligen bestående av flätade snören.

Bigesch

Lång uniformsrock. Bröstpartiet var tätt besatt med snören och tofsar i samma färg som rocken. Ärmarna bar liknande prydnader. I Sverige fastställd år 1858 för officerare och underofficerare vid kavalleriet och ersatte där syrtuten.

Bikorn, bicorne

Trekantig hatt från 1700-talets slut. Hatten var tillplattad och hade egentligen bara två hörn (bicorne). Hatten lever fortfarande kvar i en del paraduniformer. Hatten är i regel styv, överklädd med silkefälb och tillika dekorerad och plymascherad; den kan bäras rakt över huvudet eller på tvären.

Boj

Grovt, glest vävt ylletyg, vanligen för ytterplagg.

Bräm

Bräm är en kant eller bård på klädesplagg, ofta i avvikande material och färg: "pälsbrämad", "purpurbrämad".

Bröstharnesk

Bröstharnesk var en skyddsplåt som täckte bålens framsida.

Bröstrevär

Bröstrevärer är knäppbara eller påsydda slag på rockens bröstparti. De var ursprungligen avsedda att knäppas över vid kall väderlek men blev med tiden rent dekorativa detaljer. Färgen på bröstrevärerna växlade mellan regementena. Tidigt ute med bröstrevärer var Livgardet.

Buldan

Tuskaftad, grov vävnad, vanligen av linne. Den har använts i Sverige sen 1500-talet till grova klädespersedlar.

Chamois

En färg i gul, grågul eller rödgul nyans.

Charivader

Benklädnad. Strumpliknande plagg av kläde, som träddes utanpå skinnbyxorna och gick långt upp på låren där de fästes med smala läderremmar. De utvecklades ur de tidigare använda överstrumporna av linne. De användes främst under 1700-talets slut.

Chevron

Vinkelformat emblem av galon eller kläde på hatt eller ärm för angivande av militär grad.

Chevroner

Snören bl.a. i sicksackform på spelets ärmar och ficklock.

Dolma

Den ursprungliga husarjackan. Den karaktäriseras av de många snörena, som förbinder knapparna på bröstet. Husaruniformen härstammar från den ungerska folkdräckten. Så småningom blir snörbeläggningen på dolman så tät att den täcker hela bröstet. Med tiden blir den åter gelsare. Dolman knäpptes till vänster och skörtens framkanter är skurna snett utåt i en spets. I de flesta länder efterträds dolman av attilan runt 1850. Dolman skall inte förväxlas med den till husaruniformen hörande pälsen.

Dragonmössa

Dragonmössan liknade i stort husarmössan men hade en rombisk plåt framtill. Dragonmössa bars vid mitten av 1800-talet av Skånska dragonregementet.

Epålett

Epålett bars på axlarna som axelprydnad eller gradbeteckning. Den utvecklades från en slags axelstropp med frans som kommer i bruk i slutet av 1700-talet (1792). Epåletten hade en hals som avslutades av en halvmånformig förstärkning omgiven av en platta, vilken når ut över axeln. Den bars i olika utformning som gradbeteckning av officerare samt i en enklare material av manskapet vid vissa elitförband. Sin slutgiltiga form - en överklädd rundad axelskiva med gradbeteckningar (stjärnor) samt med eller utan nedhängande fransar (s.k. buljoner) - fick den ca 1800. Epåletter bärs alltjämt i flera länder till äldre paraduniformer men avskaffades vid den svenska armén 1931, vid flottan först 1986; inom flottan används de dock fortfarande vid vissa ceremoniella tillfällen. Karlsborgs fästningsmuseum. Foto Hans Högman 2006.

Flygel

Flygel är en äldre benämning på en spetsig tunga eller flik på en husars högmössa. Den hade åstadkommits genom en spiralformad utskärning upptill på mössan. Antingen bars den virad om mössans kulle eller fick den fladdra fritt, varvid den visade det kulörta fodertyget.

Frack

Benämning på kort rock med baktill hängande skört. Börjar i Sverige att användas som uniformspersedel i slutet av 1700-talet och fram till 1840-talet.

Fällkrage

Den del av kragen på exempelvis en kavaj som omfattar halsens baksida. Fällkragen ersatte den äldre ståndkragen. Nedvikt krage öppen framtill.

Galon

Vävt band i metalltråd överdragen med guld. Den har olika bredd beroende på bärarens tjänstegrad.

Gradbeteckningar

Gradbeteckningar bars på uniformen för att ange bärares grad. För officerarna kommer egentliga gradbeteckningar att brukas först i slutet av 1700- talet. Tidigare hade officersgraden markerats av ringkragen. Den första typen av beteckningar fastsatta på själva uniformen är epåletterna. I mitten av 1800-talet kommer istället olika fältdistinktioner i form av snören på axlarna eller axelstycken, belagda med galoner, snören eller snörflätning. Fältdistinktioner kan även vara ärmgradbeteckningar, bestående av endera galoner eller snören. På epåletten markerades graden genom att den ena eller båda epåletterna hade fransar av olika tjocklek. För ärmgradbeteckningarna anges graden i regel med antal snören eller galoner. För officerare fanns även beteckningar i form av stjärnor eller galoner på kragen samt snören och galoner på huvudbonaden. Underofficerarna har burit gradbeteckningar längre tid än officerarna. De bestod av galongarnering på krage, uppslag och bröstrevärer. Efter 1800 kommer de franska och engelska sätten att markera grad, dvs. med antal galoner, alltmer i bruk.

Hosor

Långa strumpbyxor

Husarmössa

Högmössa som användes som huvudbonad av husarer. Den var gjord i ett filtmaterial och karaktäriserades av att den avsmalnade upptill. I regel var mössan försedd med en långsmal flik. Mössan var ofta klädd med kulört tyg. I mitten av 1800-talet avlöstes den i Sverige av en ny typ som var tämligen hög och klumpig skärmmössa. Den ändrades senare och blev då både lägre och lättare.

Husarskärp

Snören som bars av husarer snodda om livet. Husarskärpen utvecklades sen till ett slagsbälte som spändes på ryggen.

Husarstövlar

En typ av stövlar där skaftets övre kant är svängd och ofta försedd med en särskilt markerad rand och en rosett eller tofs.

Hårpung

Tygpåse på nacken som soldatens långa hår var hopsamlat i. Den användes i Sverige från 1670-tal till 1720-tal. Istället börjar stångpiska att användas. Det var huvudsakligen i infanteriet som hårpung användes, endast i mindre omfattning i kavalleriet och sporadiskt i artilleriet.

Justaucorps

Justaucorps var en figursydd, knälång mansrock, som kom på modet omkring 1680, då kraglös och försedd med knappar fram från halsringning till fåll, stora ärmuppslag och fickor med knappar. Den blev allmän som militär rock i Sverige på 1680-talet.

Kamgarn

Garn av utkammad, långfibrig ull. Ger högklassig väv, exempelvis i högtidsdräkter/paraddräkter.

Kamisol

Äldre benämning på ett mellanplagg närmast under överplagget. Det utvecklades på 1600-talet ur kasacken som en lång väst med ärmar, sydd av skinn eller kläde, och bars av männen under 1700- talet till justaucorps.

Kapott

Grov soldatkappa med ärmar. Infördes i Sverige 1806-1807.

Kardong

Garn av mässingsbleck runt huvudbonader som bl.a. användes på den s.k. ”Svenska hatten” från 1700-talets slut, dvs. den runda, höga hatten.

Karpus

En slags vadderad eller pälsfodrad mössa med nedfällbara flikar för panna, hals och öron. Användes inom karolinerarmén i Sverige.

Kartusch

En patronväska av styvt läder med lock, ursprungligen använd av bl.a. kavalleriofficerare. För fotfolket i infanteriet infördes den på 1670-talet när flintlås- och papperspatroner togs i bruk. Locket pryddes vanligen med ett dekorativt emblem. Med utvecklingen av patronen blev väskorna mindre. På 1870-talet infördes allmänt bruket av två mindre väskor i bältet. I svenska armén bars kartuscher som paradattribut av officerare vid kavalleriet och artilleriet intill 1931.

Kask

En slag hjälm i metall eller läder. På 1840-talet kommer en ny typ, den preussiska kasken eller pickelhuvan.

Knapphål

Svensk benämning på de band och galoner av olika slag som var placerade kring knappar och egentliga knapphål på bröstrevärer och framför allt på ärmuppslag.

Kläde

Ylletyg i fin smidig kvalitet av kardull (ullen kardas, tyget valkas och ruggas). Det tillverkas av kardullgarn och påminner om vadmal, men skillnaden ligger i råvarans kvalitet, vävtekniken, valkningsmetoden och graden av efterbearbetning. För kläde används en bättre ullråvara och en tätare väv. Kläde utsätts efter valkning (behandling med vatten och mekanisk bearbetning) för ruggning, överskärning och pressning.

Kokard

Mössa med tuppkamliknande prydnad på den tresidiga uppvikta hatten, trikornen. Senare bandrosett eller knapp, oftast i nationalfärgerna och vanligtvis använd som märke i huvudbonader, t.ex. på studentmössor, i övrigt mest använd i uniformer.

Kollett

Livplagg med mycket korta skört eller helt utan sådana samt med ärmar och ståndkrage och utan andra utstyrseldetaljer än gradbeteckning och axeltränsar. Kolletten infördes i slutet av 1700-talet vid infanteriet och kavalleriet att användas sommartid samt vid exercis och användes under stor del av 1800-talet. Fram till 1960- talet användes kollett m/1871 m.fl. som vardagsplagg vid vissa kavalleriregementen, artilleriet, trängen och fortifikationen. Bars utan underskjorta.

Kommiss

Kraftigt, valkad och ruggad ylletyg. Ursprungligen tillverkat i kommission för Kronans räkning. Kommiss har senare använts som benämning på grovt, tjockt och billigt uniformstyg - kommisskläde.

Kyller

Kyller var ett plagg av tjockt sämskskinn (vanligen av älghud) som bars på överkroppen under bröstharnesken. Det fästes ihop framtill eller i sidorna med snörning eller med hyskor och hakar. Skörten var öppna i sidosömmarna. Senare försågs kyllret ned ärmuppslag. Kyllret av sämskskinn var olämpligt vid fuktigt väder och ersattes runt 1700 av en skinnväst. Kyllret hade ursprungligen en speciell krage som halsskydd. Vanligen var det ryttarna som bar kyller och bröstharnesk. Karolinskt rytteri uppträdde ofta i kyller utan harnesk och i form av en knälång rock.

Käppi

En låg skärmmössa med styv, uppåt och snett framåt avsmalnande kulle. Vid parad användes pompong eller plym. Den var smalare upptill än nedtill. Käppin infördes i det svenska infanteriet år 1854 då den ersatte kasken. År 1858 användes den även vid gardes- och grenadjärregementena i något ändrad form. Vid senare tidpunkt har den även burits vid artilleriet.

Lansiärrock

Vapenrock av speciellt snitt som användes av lansiärer (ullaner). Lansiärrocken hade två knapprader och revärformad överknäppning, markerad med passpoaler. Ärmuppslagen var som regel spetsiga. På axlarna bars epåletter. Lansiärrock användes av Livgardet till häst 1852 – 1879.

Livmundering

Den egentliga uniformen som användes i fält. Livmundering fick i fredstid enbart bäras vid regementsmöten och generalmönstringar.

Livplagg

Klädesplagg som bars på överkroppen. Användes särskilt om jacka och vapenrock. Uttrycket användes i motsats till benkläder.

Livrock

Rock med långt skört, åtsittande i livet.

Lärft

Tvåskaftvävnad, exempelvis bågarnslärft, hampelärft, blaggarns-väv-lärft; ett mycket grovt tyg. Lärft är tätvävda tyger i tuskaft, främst vita linnetyger, men även bomullstyger. Förr kallades enkla stadiga vita bomulls- och linnetyger för lärft. Dessa vävdes ofta en aln breda och syddes sedan ihop vid stadkanten för att bli lakan. Lärft användes förr gärna på baksidan av kartor för att stabilisera denna. Slaglärft är en ålderdomlig benämning på kanvas. Alicialärft är en bomullsvara som genom behandling med syra ges en glatt och sval yta som liknar linnets.

Mantel

Ärmlöst ytterplagg

Mellanblått

Den blå nyans som var karaktäristisk för de karolinska uniformerna.

Mössplåt

Plåt som var anbringad på främre delen av mössan som prydnad. Plåten var av växlande material och utseende.

Pajrock

Överplagg i vadmal med ärmar. Ingick i den enklare munderingen som bars i militära sammanhang, exempelvis vid kyrkparader, istället för livplagget. Tillhör den karolinska tiden.

Passpoal

Sydd dekorativ tygkant, ofta i avvikande färg än tyget, eller snodd insydd i en söm men synlig på rätsidan.

Pompong

Prydnadsdetalj i metall på militär huvudbonad (ibland fäste för plym). Den kan ha olika utseende, päron eller morotsformad, och fästes i regel på framsidan av huvudbonaden. Kan även vara tillverkad av plyschliknande material.

Redgarn

Redgarn är ett glansigt, strävt kamgarn, särskilt använt till broderier, galoner och prydnadssnören. Redgarnsstrumpor nämns på 1500-talet och var särskilt populära på 1700-talet.

Revär

Tyglist eller gallon på yttersidan av byxorna invid sömnen.

Ringkrage

Var ursprungligen en del av järnrustningen. Under 1600-talet försvinner den men man behöll den halvmåneformade ringkragen som ett värdighetstecken för officerare. I Sverige blev den från karolinsk tid platsen för gradbeteckningarna. Under 1790-talet börjar gradbeteckningarna att bäras på annat sätt och ringkragen försvinner 1792. Den är dock tillbaka redan 1799, nu usom dagbricka för de olika kategorierna av daghavande, exempelvis dagofficer.

Skor

På fötterna bar de karolinska infanteristerna skor, i regel med ett spänne. Skorna var gjorda av smorläder och lika för vänster och höger fot. Framtill var de tvärt avhuggna.

Skört

Skört är den del av ett plagg som faller nedanför midjan, mer eller mindre löst hängande, ibland styvat eller veckat, påsytt, tvådelat som frackskört eller flerdelat, som i justaucorps. Även ett plagg som når från midjan och nedåt likt höftkläde och kjol har förr ofta kallats skört.

Släpkläder

Från slutet 1600-talet namnet på den beklädnad knekten fick använda vid arbete hos rotebönderna. Denna beklädnad utgjorde länge av vanliga bondekläder. År 1725 skulle släpkläderna bestå av rock och byxor av vadmal samt två par skor.

Släpmundering

Uniformspersedlar för dagligt bruk (daglig dräkt). Ett senare namn på släpmunderingen var släpuniform. Denna uniform hade en underordnad ställning i förhållande till fältuniformen.

Stiblett

Höga damasker som använts från 1600-talets senare hälft. Stibletter knäpptes med en rad knappar på underbenets yttre sida. De hade en hälla under hålfoten och var ofta fastspända under knäet med en rem. Stibletterna sträckte sig ovanför knät. De tillverkades ursprungligen av vitt linne, till fält- och vinterbruk av svart kläde. Stibletterna blev kortare mot slutet av 1700-talet, och med införandet av långbyxor på 1800-talet decimerades de till korta damasker. Stibletterna utvecklades ur de tidigare överstrumporna av linne som var till för att skydda de dyrare stickade yllestrumporna.

Ståndkrage

Hög enkel eller dubbelvikt krage med styvnad, introducerad med empirens frackrock i slutet av 1790-talet till civil och militär uniform. Med införandet av vapenrock och syrtut på 1840-talet minskade kragens höjd. Den var ofta dekorerad med broderier för att markera rang.

Stångpiska

Det egna hårets- eller perukens nackhår flätades till en smal fläta som lindades hårt med ett svart band.

Stövlett

Stövel med kort skaft. Materialet var i regel stickat ullgarn och halvkläde.

Sultan

Benämning på ståndare på rund, hög hatt under slutet av 1700-talet och början under 1800-talet.

Syrtut

Uniformsrock med långa skört och dubbla knapprader. Den var ursprungligen en kasackliknande överrock som vid 1600-talets senare del började användas i armén. Under 1700-talet var syrtut liktydigt med en grövre rock och bars av officerare och underofficerare, men även av spel och andra. Ersattes vid kavalleriet av bigesch år 1858.

Tagel

Tagel är långa, grova och ganska styva hår från man och svans hos hästar samt från svans hos nötkreatur. Tagel användes särskilt förr som stoppning i madrasser och möbler, till borstar samt för vissa textila ändamål.

Tagelliggare

Liggande prydnad av tagel på hattar och hjälmar.

Tolpak

Hög mössa av skinn med nedhängande klädespung, kallad flamma samt en lång banderoll och hög ståndare. Denna mössa bars vanligen av husarer. I Sverige infördes tolpaken vid 1700-talets mitt.

Trekantig hatt, tricorne

Denna hatt uppstår under 1600- talets senare del. Brättet på filthatten var uppvikt och fäst även på den tredje sidan. Uppifrån sett bildar hatten en liksidig triangel. Under senare delen av 1700-talet veks även den främre delen av brättet uppåt så att den tidigare spetsen nu pekar rakt uppåt. Det bakre brättet höjdes och tillplattades. Senare tillplattades även den främre delen av hatten. Därmed var inte hatten längre trekantig utan en hatt med två sidor och två hörn (bicorne). En bit in på 1800-talet börjar hatten att växa på höjden. På 1850-talet minskar hatten åter i storlek.

Träns

Träns är ett snöre eller snodd som används som prydnad, t.ex. på uniformer.

Tschakå

Huvudbonad av varierande utseende: cylindrisk, kägelformad eller omvänt kägelformad. Tillverkad i filt men kullen och skärmen i lackerat läder. Tschakån börjar användas omkring 1800 och är då cylindrisk men blir efter hand bredare upptill. I mitten av 1800-talet börjar den att avsmalna upptill och blir därefter hela tiden längre, ofta överdragen med kläde. Den var prydd med banderoll, galoner, metallemblem, pompong, ståndare och fjäderbuske. I Sverige fanns två typer, dels en äldre som kom omkring 1815 och var låg med konkav översida och dels en yngre från 1830-talet som var hög och hade rak översida. Tschakån ersattes 1845 av kasken.

Tschapka

Styv skärmmössa med fyrkantig, utsvängd kulle, ingående i lansiäruniform. Kullens översida var av lackerat läder. Efter 1850 får Tschapkan låg välvd kulle med fyrkantig överdel. Mellan 1852 – 1879 bars den av Livgardet till häst.

Vadmal

Vadmal är ett kraftigt valkat, slitstarkt och ganska tjockt tyg, vävt av kardgarn. Vadmal tillverkades ursprungligen enbart av ull men kan numera också ha syntetfiberinblandning. Det är en gammal nordisk tygsort, som kunde tillverkas av den relativt grova inhemska ullen. Under århundraden var vadmal allmogens tyg, medan det finare, ofta importerade klädet förbehölls herrskapet.

Vapenrock

Benämningen på ett militärt överplagg. I början av 1840-talet blir detta namnet på den rock som ersatte uniformsfracken. Vapenrocken kan ha en eller två knapprader, uppstående krage (sk ståndkrage) eller nedvikt krage (kommer först senare) och är figursydd.

Ägiljett

Ägiljett: Benämningen kommer troligen av att ägiljettens ursprungliga funktion var att fästa ihop delar av klädseln. Ägiljett är ett militärt igenkänningstecken och kan numer ses som en uniformsprydnad. Stor ägiljett m/1816 består av en i ändarna med metallspetsar försedd kordong av guld- eller silverfärgat flätat snörmakeriarbete (gulddragararbete) och bärs över höger axel till vissa uniformsdräkter. Karlsborgs fästningsmuseum. Foto Hans Högman 2006.

Källor

• Referenslitteratur Överst på sidan