Hur man söker beväringar/värnpliktiga utifrån HFL - Sverige

Sverige införde under 1800-talet ett system med värnplikt som kallades Beväringen. Detta uppföljdes 1901 med ett system med Allmän värnplikt.

Värnplikt 1800-tal

En av svagheterna med indelningsverket var problemet med att få fram tillräckligt med förstärkningstrupper. Under kriget med Ryssland 1808 -1809 stod det klart att något måste göras med indelningsverket för att kunna skaffa fram tillräckligt antal reservsoldater.

Lantvärnet

Redan 1808 gjorde man ett försök med ett värnpliktsystem som kallades Lantvärnet. På grund av bristande utbildning och utrustning råkade hela Lantvärnet i vanrykte. Lantvärnet användes endast under en kortare period, nämligen kriget mot Ryssland 1808 - 1809. Lantvärnet avvecklades 1811.

Förstärkningsmanskapet

Vid 1810-års riksdag beslöt man om uttagandet av 50.000 man förstärkningsmanskap. Syftet var att komplettera de ordinarie regementena till full styrka utan att betunga rotarna. Uttagningen av förstärkningsmanskapet var närmast att likna vid utskrivningar. Dessa utskrivningar av förstärkningskarlar orsakade en hel del protester i landet, tom upplopp. Systemet med förstärkningsmanskap avskaffades redan efter ett år.

Beväringsinrättningen

På grund av missnöjet med förstärkningsmanskapet lades år 1812 ett förslag i riksdagen om inrättandet av en allmän beväringsinrättning som ersättning för förstärkningsmanskapet. Förslaget bifölls den 27 oktober 1812. Beväringsinrättningen (nationalbeväringen) innebar en 5-årig värnplikt, nämligen från 21:a till 25:e året och omfattade alla vapenföra män. Däremot beviljades av någon anledning både friköp och lejning, dvs en möjlighet till att köpa sig fri eller leja någon annan att fullgöra tjänstgöringen. Denna rätt att undvika värnplikten gjorde att inrättningen blev impopulär då enbart de förmögna hade råd att göra detta. År 1860 ersattes lejdrätten med en möjlighet till att helt köpa sig fri från övningarna. Friköpsrätten avskaffades slutligen 1872. Utbildningen av beväringarna (de värnpliktiga) skedde vid de ordinarie regementena. År 1820 fastställdes övningstiden för beväringarna till 12 dagar vilka skulle genomföras under det första beväringsåret. Våren 1813 skedde den första mönstringen av beväringarna. Rullföring och redovisning skedde ursprungligen vid de stamkompanier inom vilkas område beväringskontingenterna var inskrivna. Dessa anslöts i fråga om övningar och organisation till de indelta regementena. Längre fram inrättades även särskilda beväringsbataljoner. Vid denna tidpunkt användes beväringarna enbart vid de indelta regementena. Först 1849 tilldelades även de värvade regementena beväringar. Exempel på två fristående beväringsförband är Livbeväringsbataljonen i Stockholm och Västernorrlands beväringsbataljon. En anledning till dessa två fristående beväringsförband var att både i Stockholm och Västernorrland saknades indelta arméregementen. I början övades beväringarna från Stockholm vid antingen Södermanlands regemente eller Upplands regemente. Det var dock långt till dessa regementens mötesplatser från Stockholm och år 1821 skapades Livbeväringsbataljonen. Därmed kunde Stockholmsbeväringarna övas Stockholm och där på Ladugårdsgärde. Eftersom de värvade regementena tilläts ta emot beväringar 1849 så lades Livbeväringsbataljonen sedermera ned 1858. Ytterligare exempel på fristående beväringsbataljoner är Gotlands nationalbeväring, Hallands bataljon och Blekinge bataljon. De värnpliktiga i beväringen övades enbart i 12 dagar per år. Först i 1856-58 års riksdagar, då Krimkriget pågick, ökades övningstiden för beväringsmanskapet till 30 dagar fördelat på två år. År 1860 tog man ett beslut som innebar att man inte längre kunde leja någon annan att fullgöra värnplikten åt sig, dvs lejningsrätten avskaffades. Däremot fick man fortfarande köpa sig fri fram till 1872 då riksdagen avskaffade denna möjlighet. Delar av beväringen mobiliserades under Krimkriget. År 1885 utökades årsklasserna från 5 till 12 år varav de 6 sista årsklasserna (åldrarna 27 - 32 år) tilldelades till den nyinrättade landsstormen. Värnpliktsåldern utsträcktes med andra ord från den fortfarande gällande 21 - 25 år till 21 - 40 års ålder. Samtidigt fastställdes övningstiden till 42 dagar fördelade på två år. Beväringarna rullfördes i egna mönsterrullor, de sk. beväringsmönsterrullorna. Från och med år 1886 kallas dessa rullor för inskrivningslängder. Mellan 1812 och 1861 rullfördes de värnpliktiga i beväringsmönsterrullor i samband med att mönstrades. Dessa rullor innehåller inte så mycket information men man får reda på namn, ålder, födelseort, längd och civilstånd. Vidare finns en kolumn för anmärkningar som kan innehålla ytterligare upplysningar som om han friköpt sig, lejt någon annan i sitt ställe eller har frikallats av medicinska skäl. Rullorna är upplagda sockenvis. Man måste med andra känna till vilken socken personen bodde i vid inskrivningen för att finna honom i rullorna. År 1861 utfärdades nya förordningar angående beväringars mönstringar och militära utbildningar. I samband med detta infördes förtryckta rullformulär med plats för namn, hemvist, födelsetid, yrke, civilstånd, eventuell frikallelse (”kasserad”), truppslag (infanteri, kavalleri, artilleri mm.) samt eventuell frånvaro vid mönstringen (med eller utan laga förfall).

1885-års värnpliktslag

I samband med 1885-års värnpliktslag genomfördes en rad viktiga förändringar. Sverige delades nu in i 31 inskrivningsområden som i sin tur bröts ned i 51 bataljonsområden och 181 kompaniområden. Inskrivningsområdena fick vanligen namn efter det regemente inom vars rekryteringsområde de låg. Inskrivningsområdena blev ansvariga för rullföringen av alla beväringar. Inskrivningarna skedde i början av april kompaniområdesvis inom respektive inskrivningsområde. Själva inskrivningsförrättningen genomfördes av en inskrivningsnämnd. Beväringsmönsterrullorna kallas nu inskrivningslängder. Inskrivningslängden såg i stort ut som den gjorde efter 1861. Inskrivningsnummer: I och med den nya värnpliktslagen infördes för beväringar/värnpliktiga ett tre-delat inskrivningsnummer som tilldelades respektive beväring vid inskrivningarna. Detta inskrivningsnummer (värnpliktsnummer) följde sedan den värnpliktige under hela hans tid som värnpliktsskyldig. Inskrivningsnumren gör det lättare att följa den värnpliktige i rullorna och brukades även anges i husförhörslängderna. Exempel på ett inskrivningsnummer: 120 85/1886. Bilden till höger är ett utdrag ur en husförhörslängd och visar ett inskrivningsnummer i kolumnen "Värnpligt". Vid mönstringen erhöll den värnpliktige efter 1885 även en personlig inskrivningsbok. Den nya värnpliktslagen började gälla 1886. Mer information om 1885-års värnpliktslag finns i 1885 års värnpliktslag Det var framförallt perioden maj – juli som de värnpliktiga i Beväringen gjorde sin militärtjänst. Inskrivningslängdens ger uppgift om tilldelat truppslag, även om den sällan ger uppgift om vilket regemente som den värnpliktige skulle utbildas vid. Man får då titta på vilket regemente som fanns inom truppslaget i landskapet. Med 99 % sannolikhet som gjorde mannen sin värnplikt där. För mer information om den värnpliktige får man sen i stamrullorna. Indelning i klasser: Värnpliktiga i beväringen indelades för varje år i 12 klasser, av vilka klasserna 1 - 6 omfattade beväringsmän, tillhörande hären, flottan och flottans reserv. Värnpliktiga, som inte tillhör flottans reserv, hänförs till första klassen intill utgången av det år, de fullgjort första årets tjänstgöring i beväringen, och till andra klassen intill utgången av det år, de fullgjort andra årets tjänstgöring, varefter de övergår till den tredje klassen osv.

1892-års härordning

År 1892 antogs ett förslag på en ny härordning vid en urtima riksdag. Nu utökades värnplikten till att omfatta 12 år i beväringen och 8 år i landstormen (dvs totalt 20 årsklasser) och utbildningstiden ökades till 90 dagar. Årsklasserna 1 - 8 ingick i första uppbådet, klasserna 9 - 12 i andra uppbådet och klasserna 13 - 20 utgjordes av landsstormen. Exempel på hur man forskar på: • Värnpliktiga i Beväringen 1812 - 1901

Allmän värnplikt 1900-tal

Beslutet att avskaffa indelningsverket togs den 14 juni 1901. Då övergavs indelningsverket för ett system med allmän värnplikt där de indelta- och värvade regementena ersattes med en värnpliktsarmé. Man behöll dock en mindre värvad stam av befäl. Befälseskadern utökades dock med reservbefäl, bl. a. reservofficerare och värnpliktiga officerare/underofficerare. Det skulle således även fortsättningsvis finnas ett antal fast anställda i manskapet vid varje regemente eller örlogsbas. Antalet varierade från förband till förband. Vid Livregementets husarer (K3) fanns år 1910 inte mindre än 292 sådana anställda. De kallades volontärer. De första värnpliktiga i det nya systemet ryckte in våren 1902. De allra flesta av de inskrivna rekryterna tilldelades till armén. År 1902 tilldelades armén ca: 28.600 och flottan 1.900. Under de första åren, 1902 - 1907, användes en kortare utbildningstid än de beslutade 240 dagarna. Under denna period användes enbart 172 dagar för utbildningen med 112 dagar för grundutbildningen. Först 1908 förlängdes tiden till de stipulerade 240 dagarna. Enligt riksdagsbeslutet om allmän värnplikt skulle de flesta värnpliktiga övas i 150 dagar följda av tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar under det 2:a till 4:e året, dvs totalt 240 dagar. Det var också först år 1908 som kavalleriet hade värnpliktiga året runt, men det dröjde ytterligare många år innan kavalleriet med sin tidskrävande ridutbildning huvudsakligen bestod av värnpliktiga. Först efter första världskrigets slut 1918 kunde flottan fullt ut använda sig av värnpliktiga.

Nya garnisonsstäder växer upp

Den allmänna värnplikten innebar längre och sammanhängande utbildningstider, vilket också inkluderade vintertid. Detta ställde krav på bättre förläggningar. För varje av de tidigare indelta regementena utsågs en stad i landskapet där regementet stationerades. I dessa garnisonsstäder började man nu uppföra kaserner för de värnpliktiga. Innan dessa kaserner var byggda fick man rusta upp de förläggningar som fanns vid respektive regementes övningshedar. Det var här de värnpliktiga övades innan regementena flyttade in i kasernerna i städerna. Det tog dock en bra bit in på 1920-talet innan alla regementen var förlagda i kaserner. Södermanlands regemente, till exempel, flyttade in i sina kaserner i Strängnäs först 1921. Byggnadsprogrammet avslutades formellt vid årsskiftet 1927-28.

Övningstiden

I den allmänna värnplikten behölls värnpliktsåldern till en början oförändrad från 21 till 40 år. Övningstiden för de värnpliktiga utökas dock kraftigt. En värnpliktig uttagen för linjetjänst i infanteriet övades från 1908 i 240 dagar varav 90 dagar utgjordes av 3 repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Grundutbildningen var således 150 dagar - 5 månader. För flottan och det nyuppsatta kustartilleriet var övningstiden 300 dagar. År 1914, inför första världskriget, utökades övningstiden till 340 dagar (250 dagars grundutbildning plus 3 x 30 dagars repetitionsövningar) för infanteriet. Värnpliktstiden förlängdes också med ett år genom att pliktåldern sänktes från 21 till 20 år. År 1941, mitt under andra världskriget, höjdes övningstiden till 450 dagar fördelat på en första tjänstgöring om 360 dagar samt 3 repetitionsövningar om vardera 30 dagar. År 1948 minskades övningstiden från 450 till 360 dagar. Den höjdes dock 1952 till 394 dagar fördelat på en grundtjänstgöring om 304 dagar och 3 repetitionsövningar om vardera 30 dagar. År 1966 blev antalet övningsdagar för armén och kustartilleriet högst 345 dagar och för flottan och flygvapnet högst 364. Den 1 juli 2010 avskaffades den allmänna värnplikten i Sverige.

Inskrivningsnummer också efter 1901

År 1885 infördes ett tre-delat inskrivningsnummer för beväringar/värnpliktiga vid mönstringarna och ladet delades in i 31 inskrivningsområden. Efter 1901 minskades dock antalet inskrivningsområden till 26 st. Inskrivningarna före 1902 skedde kompaniområdesvis. Dessa kompaniområden ersattes nu med sk. rullföringsområden. Systemet med inskrivningsområden/rullföringsområden användes fram till 1969. Inskrivningsnumren skrevs nu på följande sätt: LLL RR/ÅÅ, där LLL är ordningsnumret, RR rullföringsområdet och ÅÅ inskrivningsåret. I ett inskrivningsnummer som exempelvis 120 61/08 är 61 = Bollnäs rullföringsområde i Gävleborgs inskrivningsområde. 08 är året, dvs 1908. Inskrivningsområdet var efter 1901 knutet till länet och hade därför samma namn som länet. De som var inskrivna före 1901 bibehöll dock det gamla inskrivningsnumret. Bilden till höger är ett utdrag ur en församlingsbok och visar ett inskrivningsnummer i kolumnen "Värnpliktsförhållanden". De värnpliktiga skrevs även i fortsättningen in i inskrivningslängden vid mönstringen samt infördes i stamrullorna. År 1918 moderniserades dock rullföringen och nu börjar man föra stamkort (kallas även värnpliktskort) istället för stamrullorna. På stamkorten/värnpliktskorten finns samma uppgifter som den gamla stamrullan. Från och med 1919-års mönstringar upprättas inte längre några särskilda stamrullor utan istället upprättas nu ett särskilt registerkort kallat stamkort för varje värnpliktig. Även för värnpliktiga som mönstrat före 1919 men som fortfarande var i värnpliktsåldern upprättades stamkort (dvs uppgifterna för dem överförs från stamrullan till stamkorten). Redan 1913 började man före sk. värnpliktssedlar som i stort var en föregångare till stamkorten. Värnpliktssedlarna är dåligt bevarade. År 1942 avskaffas rullföringsområdena och inskrivningarna sköts nu av 21 inskrivningsområden. Vidare ändras inskrivningsnumren något. Som tidigare består inskrivningsnumret av tre tal där den första angav den registrerades ordningsnummer, det andra numret är numera inskrivningsområdet och det tredje avser nu det kalenderår under vilket år den värnpliktige fyllde 20 år. De som inskrevs före 1942 behöll sin redan tilldelade inskrivningsnummer. Från 1942 innehåller inskrivningslängderna även uppgifter om utbildning. År 1953 ersattes inskrivningsnumret med folkbokföringsnummer. År 1969 upphör landets indelning i inskrivningsområden. Istället delas Sverige in i tre regionala värnpliktskontor (södra, östra och norra) som vardera indelades i två inskrivningscentraler.

Värnpliktsålder

Mönstring: Unga män mönstrades det år de inträdde i värnpliktsåldern, dvs då skrevs de in i inskrivningslängden och tilldelades ett inskrivningsnummer (värnpliktsnummer). Det år man blev värnpliktig har varierat genom tiderna enligt följande: • Åren 1886 – 1914: 21 år • Åren 1914 – 1950: 20 år • Åren 1950 – 1954: 19 år • Åren 1954 – 2010: 18 år Normalt mönstrades man samma år som man inträdde i värnpliktsåldern. Det var den socken/församling man bodde i när man skulle mönstras som avgjorde vid vilket inskrivningsområde man skulle mönstras. Avregistrering: Den ålder vid vilken man avregistrerades som värnpliktig har varierat enligt följande. • Åren 1902 – 1914: 40 år • Åren 1914 – 1936: 42 år • Åren 1937 – 1942: 45 år • Från 1942: 47 år